Birgit Devell är Suddagumman

Birgit Devell 1994 Suddagumman
Foto: Monica Antonsson

Lokaltidningen

Nr X, År

Rena dödsfällan för klottrarna

För några veckor sedan sprayades fördelningsstationen i Bällsta med graffitti i snart sagt varje hörn. Ungdomarna har dessutom rört sig strax under oskyddade starkströmsledningar och transformatorer. Klottrare i Vallentuna lever med andra ord farligt.

Fördelningsstationen i Bällsta förser ett stort område med ström. Stationen är av säkerhetsskäl tillbommad och området väl inhägnat. Innanför staketet finns nämligen transformatorer och 20 kilovoltsledningar som är helt oskyddade. Den som råkar snudda vid eller bara spraya mot en sådan ledning bränns omedelbart till döds.

- En katt tog sig upp där en gång, berättar driftsingenjör Karl-Evert Wickström. Det blev bara några hårtussar kvar av den och strömmen slogs ut direkt.

Dyr sanering

Fördelningsstationen har varit mål för klottrare i flera år. Sedan 1989 har den sanerats årligen till en kostnad på omkring 50 000 kronor om året. Den här gången är skadegörelsen värre och Karl-Evert Wickström räknar med en betydligt högre kostnad. Ändå har verket, på eget initiativ och för dyra pengar, hyrt in en expert på vandalisering som åkt runt i skolorna och pratat.

- Det finns omkring 300 nätverksstationer och kanske tusen elskåp i centrala Vallentuna, säger verkmästare Aulis Nyman. Nästan alla är nerklottrade. De som ligger i ytterområdena har än så länge klarat sig bra.

Elverket har inga praktiska möjligheter att rengöra alla stationer. Det skulle kosta åtminstone en halv miljon kronor varje gång, pengar som föräldrarna, det vill säga redan avgiftstyngda abonnenter, får betala på el-räkningarna.

Lek med döden

- Ungdomarna leker med döden. De förstår inte hur farligt det är här inne. Om någon skulle dö kan vi inte tala om kostnader i kronor och ören längre.

Vid fördelningsstationen i Bällsta brukar klottrana klippa hål i staketet för att ta sig in. Aulis Nyman, som bor i närheten, har lagat samma hål flera gånger.

- Till sist använde jag kraftigare material. Då klippte de helt enkelt upp ett nytt hål, säger han uppgivet och berättar vidare om kabelskåp där någon just har pillat bort säkringarna.

- Börjar de spraya där, kan de orsaka en explosion. Skulle det ske, så får vi på elverket säkert skulden.

Monica Antonsson

_______________________________________________________________________________ 

Lokaltidningen

Samma som ovan

Birgit ska försöka få bukt med problemet

- Håll Vallentuna rent från klotter och skadegörelse, manar Birgit Devell. På eget initiativ har hon ALU-anställts vid gatukontoret för att förändra attityder och få bukt med vandaliseringen.

Birgit "Suddagumman" Devell
Foto: Monica Antonsson

Birgit Devell blev arbetslös i höstas. Då tågade hon raskt upp till arbetsförm

edlingen och presenterade sin idé. Varför skulle hon sitta sysslolös hemma när hon kunde göra nytta för kommunen?

- Jag hade funderat på att hjälpa arbetslösa föräldrar med barnpassning och på att läsa högt för pensionärer. Men mest av allt lockades jag av tanken på att sprida budskapet ”Håll Vallentuna rent!”

Rivstart

Kommunen tände på idén och Birgit fick sin sex månaders ALU-anställning. Hon tillträdde den 10 januari och gav jobbet en rivstart. Bland annat har hon fotograferat allt klotter i Vallentuna, bilder som polisen nu ska fingranska i jakten på förövarna.

Birgit visar att klottersaneringen på kommunens byggnader kostar drygt 1 100 000 kronor. Varje år! Därtill kommer busshållplatser, reklampelare och vindskydd i Storstockholms-området som rengörs för 1 170 000 kronor.

- SL har fyra heltidsanställda klotterpoliser på tåg, bussar och tunnelbana. Där vandaliseras för mellan 50 och 60 miljoner kronor varje år varav hela 30 miljoner utgör klottersanering.

- Klotter är ibland inkörsporten till tyngre kriminalitet. Många blir dessutom ”höga” av sprayångorna och kan därigenom lockas till missbruk.

I samarbete med polis, fältassistenter och kommunens olika förvaltningar ska Birgit Devell försöka ändra ungdomarnas inställning genom utställningar och videofilm bland annat.

- Jag skulle helst vilja ha kontakt med en klottrare som slutat, säger hon. Han skulle kunna lära mig en helt del.

Monica Antonsson

 ________________________________________________________________________________

  

Lokaltidningen

Nr 38, 1994

Hon jagar klottrarna

Vallentuna vägrar släppa greppet om klottrare och skadegörare. Det senaste halvårets framgångar har fått kommunen att satsa rejält på en fortsättning av Birgit Devells alu-projekt ”Håll Vallentuna rent från klotter”.

Birgit Devell
Foto: Monica Antonsson

Det började med att Birgit Devell vägrade acceptera att hon blivit arbetslös. Hon knackade på hos kommunen och erbjöd sig att avslöja alla klottrare. Resultatet blev en sexmånaders ALU-tjänst.

Hon började genast kartlägga klottret med hjälp av dess signaturer. Det stod inte länge på förrän 20 unga grabbar självmant hade anmält sig hos polisen. Därefter satte saneringen igång. Gossarna fick själva putsa och feja lite varstans i kommunen när det blev sommarlov.

Handlingsplan

Alu-tjänsten gick ut i juni och kommunen insåg att de höll på att mista Birgit Devell. Ledningsgruppen för barn- och ungdomsprojektet (LUG) fann på råd och skrev en handlingsplan för förebyggande åtgärder av klotter och skadegörelse i kommunen.

- Det är angeläget att ta tillvara de erfarenheten som vunnits, skriver fritidschefen Jan-Åke Bredberg och enhetschef Dick Andersson vid socialförvaltningen. Det gäller att angripa grundläggande problem med klotter och skadegörelse på ett tidigt stadium.

Ungdomar i riskzonen

Projektet som nu är igång riktar sig till arbetslösa, ungdomar i riskzonen, gymnasiets individuella program, skadegörare och klottrare. Birgit Devell ansvarar för uppspårning och identifiering av klottrare, förebyggande insatser och information till låg- och mellanstadieelever med föräldragrupper.

Det ska också bildas en sanerings- och underhållsgrupp under hösten. Den ska bestå av alu-projekt och ungdomar ur riskgrupperna. De ska arbeta med klottersanering och underhållsarbete under en arbetsledare från fritidsförvaltningen. För att allt ska fungera ska ett samarbete med polis och åklagarmyndighet utarbetas.

Kostnaderna för klotter och skadegörelse uppgick 1993 till 970 000 kronor för kommunens räkning, 500 000 kronor för elverket och 225 000 kronor för Ragnsells.

Monica Antonsson

 ______________________________________________________________________________

 Lokaltidningen

Nr 40, 1994

Suddagumman vägrar ge sig

Kampen mot klottrarna hårdnar. Nyligen utsattes idrottsplatsen, Kvarnbadet, ungdomskaféet Bruket och Hjälmstaskolan för skadegörelse till stora belopp.

Klottrarna har dessutom påbörjat en kamp riktad direkt mot Suddagumman Birgit Devell.

Den senaste tiden har klottrare och graffittinissar – de som klottrar för konstens skull – förstört fasader för flera hundra tusentals kronor i Vallentuna. Bara barackerna vid idrottsplatsen kommer att kosta 75 000 kronor att sanera. Kvarnbadet har också råkat illa ut liksom Bruket, där skadegörarna har rispat i fasaden så att hela huset måste putsas om.

300 000 i Hjälmsta

- Hjälmstaskolan, som de senaste fyra åren har renoverats för 75 miljoner kronor, har klottersanerats och reparerats för 300 000 kronor.

Birgit Devell berättar hur skolan klottrades ner första helgen i september. Måndagen därpå tvättade hon själv bort alltihop tillsammans med några ungdomar.

- Skolan invigdes tisdagen den 6 september. Dagen därpå var den nerklottrad igen.

Jourklasser tvättar

Birgit berättar om toaletter där tapeter ryckts ner och om skyddsrumsskyltar som klistrats över. Jourklasser tvättar numera toaletterna flera gånger om dagen.

Birgit Devell har på sistone fått flera sabotage riktade mot sin person. Sist i raden av påhopp är meddelanden av typen ”the more you fuck with us Birgit Devell, the more we fuck you” som någon skrivit på ett trappräcke vid Bruket.

- Varför inte skriva budskapet på en skylt i stället, undrar hon. De upplever mig som ett hot, men det är fel. Jag försöker hjälpa dem så att de kan få göra rent efter sig. Alternativet är polis, åklagare, domstol och skadestånd.

Ny generation

De sociala myndigheterna beslutar om lämpliga åtgärder för ungdomsbrottslingar under femton år. Äldre skadegörare omhändertas för samhällsvård eller döms till ungdomsfängelse. De nu aktuella grabbarna är delvis en ny generation klottrare. De som har tvättat klotter under sommarlovet har i de flesta fall tröttnat och skaffat sig nya intressen.

- Det är bättre att grabbarna erkänner och gör rent efter sig. De som döms av domstol får svårt att ta körkort. De kan också få problem med att köpa lägenhet för att de inte får några banklån. De får inga visum heller och kan därför inte studera utomlands.

Ord och inga visor.

Det är ord och inga visor! Jakten på klottrare och graffittinissar går vidare och intensifieras. Inom kort inleds ett omfattande samarbete över kommungränserna med Täby, Danderyd och Österåker.

Monica Antonsson  

______________________________________________________________________________ 

Lokaltidningen

Nr 37, 1995

________________________________________________________________________________

Lokaltidningen

Nr X, År

Klottrana får själva göra rent efter sig

Nu får klottrarna i Vallentuna själva sanera husväggar, el-stationer och tågperronger. Detta tack vare Birgit Devell som avslöjar grabbarna på löpande band och får dem på andra tankar.

ALU-anställda Birgit Devell har fått sex månader på sig att omvända klottrana. Hon inledde strax efter årsskiftet med att fotografera hundratals nedklottrade väggar och därefter jämföra mönster och signaturer. Efter noggrant detektivarbete har hon kartlagt 20-30 ungdomar i Vallentuna och sökt upp dem i skolorna. Sedan hon avslöjat vad hon visste, gav hon dem chansen att självmant erkänna sina brott. Därefter har hon uppmuntrat och stöttat dem på alla sätt.

Inkörsport

- Klotter är ofta inkörsporten till grövre förseelser. Därför gäller det att kvickt få grabbarna på andra tankar. Jag har en fyra fem stycken som fortfarande nekar men 16 killar har följt mig till polisen, säger Birgit Devell. Nu arbetar de för ett renare Vallentuna och ska i sommar rengöra vartenda elskåp i kommunen.

Foto: Monica Antonsson

Klottringsbenägna

Sex av grabbarna är mer klottringsbenägna än de andra. De har signerat klotter i Vallentuna och Täby såväl som i tunnelbanan, på perronger och inne i tunnlarna.  Birgit Devell ser därför till att just de får en grundlig utbildning i klottersanering. I onsdags kom därför klottersanerare Tommie Hansson till hållplatsen Kragstalund för att instruera.

Stor bransch

Foto: Monica Antonsson

- Det är en stor bransch. Ändå gör jag allt för att bli av med jobbet, sa Tommie Hansson, målare till professionen och med lång erfarenhet av ungdomsarbete. Hans firma anlitas av SL som förra året sanerade och reparerade skadegörelse för 50 miljoner kronor.  

Lösningsmedlen som används vid klottersanering är farliga för både hud och andningsorgan. Trots skyddskläder som gummikläder, visir och handskar har Tommie ärr på sina händer av frätande syra.

Den här dagen hade Birgit Devell planerat att tre gossar skulle sanera de 53 nedklottrade betongblocken längs spåret vid hållplatsen. Två fick inte ledigt för rektorn men den tredje fick en lektion han sent ska glömma. Dagen innan hade han och Birgit besökt en dam vars brevlåda han klottrat ner. Han bad om ursäkt och gjorde rent så gott det gick.

Foto: Monica Antonsson

- Hon blev jätteglad och sa att jag inte behövde köpa en ny, konstaterade han.

Klottret i Kragstalund besprutades först med vatten i högtrycksspruta innan den penslades med ett tapetklisterliknande lösningsmedel som fick verka en stund. Därefter fick högtryckssprutan med hetvatten färgen att rinna av. Klottraren fick också gnugga ordentligt innan färgen gick bort från ett elskåp intill.

- Lösningsmedlet måste ofta verka i flera timmar och vi kan få göra om proceduren flera gånger, innan vi ser resultat, sa Tommie Hansson.

Den unge klottraren kämpade på med det första betongblocket en god stund och efter 53 block var han ingen klottrare mer. Saneringen skulle normalt ha kostat SL 300 kronor per block eller totalt 15 000 kronor.

- När folk ser mig och grabbarna städa i naturen brukar de fråga vilken förening vi tillhör. Då svarar killarna att de är Vallentunas före detta klottrare som kommit in på rätt väg, säger Birgit Devell som är mäkta stolt över ”sina” pojkar och fortsätter kampen så länge ALU-tjänsten räcker.

Monica Antonsson

________________________________________________________________________________

Sanering

Bällsta station

Före...

... Efter

________________________________________________________________________________ 

Lokaltidningen

Vecka 25, ÅR

Före detta klottrare hotas av ”kollegor”

De före detta klottrare som just nu skrubbar Vallentuna rent efter sig hotas med stryk av sina forna kollegor.

De tvingas att antingen stjäla färgburkar åt plågoandarna eller börja klottra igen för att undgå misshandel.

När Birgit Devell startade projektet ”Håll Vallentuna rent från klotter” samlades snart ett gäng ångerfulla grabbar kring henne. Hon hade fotograferat allt klotter i kommunen, jämfört signaturer och avslöjat klottrarna på löpande band. De flesta, närmare bestämt 16 av 20 klottrarare, insåg att loppet var kört och anmälde sig själva.

Aldrig mer

Sedan dess har Birgit Devell träffat uppgörelser som gynnar grabbarna med kommun, polis och andra myndigheter. De får jobba av sina brott på sommarlovet i stället för att dras med dryga skadestånd många år framöver. Arbetet pågår just nu. Pojkarna tvättar klotter med glatt humör från morgon till kväll och kommer förmodligen aldrig att klottra mer.

Så långt är allt en solskenshistoria.

De fyra kända klottrare som hittills hårdnackat nekat till brott har nu börjat hota sina forna kamrater. De är något äldre och har därför ett givet övertag. Speciellt som di i grupp ger sig på en eller två pojkar i taget.

Hot om råstryk

- Min 13-åring och hans kompis stod och väntade på Birgit en dag efter skolan, säger en mamma som hör av sig. Det här gänget kom fram och anklagade honom för att ha tjallat. ”Du ska skaffa tio sprayburkar till mig, annars ska jag klå dig gul och blå”, sa ledaren, en 15-åring. ”Och jag ska ha fem burkar” sa en annan. ”Vi ska ha dem på torsdag kväll, annars blir det råstryk. Vi ska slänga dig från taket och hoppa på dig.”

Tio burkar färg kostar omkring 1000 kronor. Pojken uppmanades följaktligen till stöld.

- Min son kom dessbättre hem och berättade alltihop, säger mamman. Men jag har hört att andra stulit burkar och klottrat lite bara för att få vara i fred.

Allt starkare bevis

Flera familjer har, enligt mamman, utsatts för telefonterror på sistone. Likaså klottras rengjorda platser ner på nytt i uppenbart syfte att sabotera projektet.

- Bevisen blir allt starkare mot de här pojkarna, säger Birgit Devell. Klotter är skadegörelse och graffitti är färg på fel ställe. Det finns ingen återvändo och jag tycker synd om dem som inte tar chansen att få jobba av sina brott. För dem återstår polis, åklagare, rättegång och skadestånd – som de får betala själva.

Polischef Christer Restrup ser mycket allvarligt på hotelserna. Brottsrubriceringen är snubblande nära ”övergrepp i rättssak” vilket kan ge fängelse i minst ett år.

- De är äldre grabbar som hotar yngre och försöker beröva dem möjligheten att ställa till rätta vad de gjort. Ledaren och hans kompisar ska absolut förhindras från att fortsätta hota yngre kamrater, säger polischef Christer Restrup.

Monica Antonsson

_______________________________________________________________________________ 

Allas Veckotidning
Skrevs 11/7 2002
Klipp?

Jag hittar inte klippet just nu.
Jag lägger därför in bilder från Birgits karriär som Suddagumma här så länge. 

Birgit Devell är ”Suddagumman” med hela norra Storstockholm. Det finns inte ett klotter eller en signatur som inte hon känner igen. Verksamheten har sparat in hundratusentals kronor åt kommunerna och varenda avslöjad klottrare har fått skura rent efter sig.

– De här ungdomarna är i riskzonen, säger Birgit. Att spåra upp och identifiera dem är inte bara ett sätt att få slut på skadegörelsen, det är en förebyggande verksamhet också. Klotter är ofta inkörsporten till såväl kriminalitet som missbruk.

Birgit dukar fram kaffe och rabarberpaj med vaniljsås på bordet under parasollet vid poolen. Hon och maken Bo har ett eget litet paradis, Villa Björkudden vid Vallentunasjöns strand. Huset och uteplatsen ligger i en sluttning ned mot vattnet där en välvd liten bro förbinder tomten med två små öar. På den yttre sitter måsarna och spanar i ett träd. Det gick av på mitten i en storm i höstas, så Bosse klättrade upp med en låda åt dem att sitta i. De tackade och tog emot.

– Vi kallar dem spanarna, säger Birgit. 

På tomten finns fyra små gästhus med pelargoner på förstutrappan och gräs på taket. Ett andpar har funnit sig väl till rätta. Fru And pickar på fönsterrutan, när hon är hungrig. Dessutom badar hon i poolen och lägger ägg på uteplatsen. Fru ekorre väntar troget på trappan i hopp om lite yoghurt och en ostmacka. Idyllen vid Villa Björkudden känns väldigt långt från förorternas nedklottrade betongfundament. Det hindrar inte att Birgit gärna pratar om sina skyddslingar. Och när hon börjar tala om klottrare, kan hon hålla på hur länge som helst.

Själv föddes hon i Solna men växte delvis upp i Mönsterås, där pappan under några år drev konfektionsfabrik. Därmed fick ett 20-tal sömmerskor och skräddare jobb med att sy kostymer. 

– Jag minns att de sydde upp en specialkostym till en man som vägde ett par hundra kilo. När byxorna var klara, fick tre fullvuxna människor plats i dem.

Mönsterås var en lantlig idyll. Birgit och hennes syskon sprang barfota i gräset, fiskade i hamnen och cyklade till Oknö för att träffa sommargäster och bada.

– Jag älskade att sjunga, så jag sjöng för kunderna i fiskaffären. Där doftade så gott, tyckte jag.

När Birgit var tolv gick flyttlasset tillbaka till Solna, där hon blev retad för sin småländska. Pappan hade kontor på Kungsgatan 48 mitt i Stockholm och hon älskade att stå i porten. Där kunde hon njuta av storstadens brus och folkvimmel efter åren i det lantliga Småland. 

– Mamma förmanade mig att inte gå någonstans. Jag skulle aldrig tala med främmande människor och framför allt inte män. 

Foto: Monica Antonsson

En dag kom en blind man gående. Det var kallt och halt, så han trevade sig fram bland gröna sandlådor med sin käpp. Fingervantarna var avklippta och han sålde kvastar och borstar som blinda hade tillverkat. Ingen tycktes vara intresserad av att handla, så Birgit sprang in till sin pappa och tiggde en slant.

– Jag gav honom slanten men tog ingen borste. Jag tyckte så förfärligt synd om honom. Jag grät och följde efter, ifall han skulle behöva min hjälp. Mamma och pappa hittade mig på Vasagatan. Jag storgrät och höll på att bli överkörd.

Det är bara ett exempel på hur Birgit har präglats av sitt goda hjärta. När hon som 15-åring upptäckte att vissa gravar på kyrkogården hade mer blommor än andra, knyckte hon helt enkelt från de rika och gav till de fattiga.

Som vuxen blev hon och gjorde sig oumbärlig genom att ständigt ta på sig de tristaste arbetsuppgifterna, koka kaffe, ge beröm och alltid finnas till hands.

– Hon jobbade i receptionen på ett stort dataföretag, när vi träffades, säger Bosse. Hon var spindeln i nätet och lika bra på att lyssna som att sy i en knapp. För det fick hon en gratifikation i form av en månads betald semester i USA. Och bäst av allt, hon fick ta någon med sig också. Gissa vem?!

– I stället för att premiera någon av de duktiga säljarna, så valde de flickan i receptionen, säger Birgit. Jag blev så rörd att jag grät floder. Jag kunde inte prata, så de fick tillfälligt sätta en annan tjej i telefonväxeln.

Foto: Monica Antonsson

Då hade hon redan varit gift med en barndomsvän och byggt en villa i Vällingby. Maken

var lugn och sansad och hon var pigg och glad. Sonen Stefan kom till världen 1970. 

– Det är det mest fantastiska jag har varit med om!

Det var inte tal om att sätta Stefan på dagis. Birgit valde i stället att bli kommunal dagmamma till sex förskolebarn. Några år senare gick äktenskapet i kras.

- Vi växte ifrån varandra och skildes som vänner, när Stefan var fem år.

Birgit köpte ett eget hus och fortsatte som dagmamma. För att dryga ut hushållskassan höll hon bantningskurser likaväl som hon städade trappor och bar ut tidningar om morgnarna, medan Stefan sov i bilen.

När Stefan var stor nog, kunde det hända att Birgit gick på dans. Dels tyckte hon om att dansa och dels var en väninna dödligt kär i en orkesterledare. 

– Min väninna hade sytt en blå kavaj med silverblomma åt honom. Han var så tjusig, när han stod och sjöng på scenen. Men han var gift och hade barn. Det fick hon veta av en av musikerna. Hon var bara en av minst fyra kvinnor som han regelbundet brukade träffa. Undra på att hon bröt ihop.

Foto: Monica Antonsson

Det var en helt vanlig kväll på krogen hon träffade Bosse. Året var 1985 och han stod i pianobaren och såg ut som en god nallebjörn, tyckte hon. De pratade och dansade hela kvällen. Bosse var skild sedan länge och har två nästan vuxna söner - Ronny och Henrik.

– Dagen därpå for vi ut på Djurgården för att fika. Det började regna, så vi kurade ihop under mitt paraply. Han var inte rädd för att bli våt. Jag blev väldigt imponerad av det, minns jag. 

Bosse bjöd hem Birgit på middag och skulle visa sig på styva linan genom att bjuda på champagne.

– Korken flög av med en smäll, varpå innehållet sprutade ut. Han nästan dränkte mig i champagne!

Birgit och Bosse blev ett par och hon övertygade honom om, att han måste fria. Det kändes liksom bäst så, tyckte hon. De gifte sig i församlingsgården våren 1989 och for till Mexico på bröllopsresa. Väl hemma väntade en chock. Dataföretaget gick i konkurs och Birgit blev arbetslös. Och som arbetsmarknaden då såg ut, kunde hon 54 år gammal knappast vänta sig att få något nytt.

På den tiden fanns emellertid ALU, en arbetsmarknadsåtgärd som gav lön i sex månader. Ett sådant jobb kunde den få som var långtidsarbetslös och själv kunde hitta på något vettigt att göra.  

– Man var egentligen tvungen att vara arbetslös i nio månader först, men jag vägrade. Varför skulle jag sitta hemma och rulla tummarna, när det fanns så mycket viktiga saker att uträtta. 

Hon tågade upp till arbetsförmedlingen med tre idéer till ALU-projekt. Hon skulle kunna läsa högt för gamlingar, passa barn till arbetslösa föräldrar som sökte jobb eller jaga lottrare.

– En enda klottrare kan förstöra värden för hundratusentals kronor. Dessutom hamnar de i en skadegörelsekarusell som bara snurrar fortare och fortare.

Foto: Monica Antonsson

På den tiden kostade klottersaneringen över en miljon om året i Vallentuna. De ansvariga tände därför på Birgits idé och ALU-projektet ”Håll Vallentuna rent från klotter” blev verklighet. Birgit började kartlägga klottrarna och snart gjorde ryktet gällande, att ”Suddagumman” var dem på spåren. Det var egentligen bara var en tidsfråga, innan polisen skulle knacka på hemma hos föräldrarna.

– Ett 20-tal rädda grabbar anmälde sig själva, säger Birgit. Efter polisförhör fick de börja skura väggar, bänkar, busshållplatser och elskåp i hela kommunen. Halva sommarlovet gick åt och de flesta hade klottrat för sista gången.

Projektet förlängdes och klottret försvann. Några år senare lades det emellertid ned. Då hörde grannkommunen Sollentuna av sig och där jobbar Birgit nu. Hon håller föredrag i skolorna med skurtrasor och suddgummin som givna hjälpmedel. Hon berättar att Stockholms Lokaltrafik lägger 100 miljoner kronor om året på klottersanering och att allas föräldrar måste vara med och betala. Genom Birgit får ungdomarna veta, att sanering av en gångtunnel kostar ca 47 000 kronor och rengöring av en buss ca 150 000 kronor. Det motsvarar minst 25 nya, fina cyklar. 

– Klotter är färg på fel plats, säger Birgit. Det är bara så.

Hon lider av att se kulturarvet förstöras och tycker det är trist att välplanerade bostadsområden, som är tänkta att skapa trygghetskänsla, inte får vara ifred.

– Klottrarna har ett enormt sug efter att få måla. De vill synas och få respekt. Samtidigt lurar de sig själva och förstör sina liv. Åker de fast, är de plötsligt ensamma. Då försvinner kompisarna.

Birgit är eldsjälen som vägrade bli arbetslös. På kuppen har hon blivit en sorts extramamma för alla grabbar som är ute på stan och målar.

– Bland klottrarna finns bara förlorare, säger hon. Därför är det viktigt, att de får göra rätt för sig och att vi vuxna kan förlåta.

Monica Antonsson