Danspalatset Yesterdays

Södra Roslagen

23 juli 1986

Yesterdays 

morgondagens danspalats i Brottby?

(VALLENTUNA)

Om en dryg månad öppnas ett av landets i särsklass största danspalats. I Brottby!

Där är det meningen att 700 danslystna ska samlas tre kvällar i veckan för att kort och gott – dansa. För ändamålet är landets främsta orkestrar engagerade.

- Jag är säker på att det här är rätt satsning. Men danspalatset är bara början. Nästa år blir det utedansbana också, säger Kenneth Bjälkenfalk som är mannen bakom projektet Yesterdays.

Rykten om en dansrestaurang i Brottby har surrat i minst ett år. Reklamen har skvallrat om dess placering någonstans mellan Angarn och Brottby men hittills har Yesterdays inte varit annat än ett varuhus för begagnade kläder. Och så är det fortfarande.

På parkeringsplatsen utanför ståtar ägarens Cadillac Fleetwood limousine 1966 ägd före honom av kung Gustav VI Adolf. Nu gnistrar Kenneth Bjälkenfalks emblem i guld i den svarta lacken.

Lumphandlare!

Väl inne i varuhuset syns ställning vid ställning så långt ögat kan nå behängda av kläder från 50-talet. Här kan exempelvis införskaffas stilettklackskor av hypermodernt snitt för nästan ingenting alls av den som orkar gräva i lådorna.

- Det här är bara en del. Jag har sjuttio ton (!) begagnade kläder från USA magasinerade i Frihamnen som bara väntar på försäljning, säger Kenneth Bjälkenfalk (med ä som i ärlig, påpekar han) och presenterar sig som lumphandlare.

Han tar emot i bästa direktörstil för att visa upp sin storsatsning som få ens tror på ännu. Den stiliga direktörskavajen hänger emellertid i massupplaga på en ställning intill och kostar 40 spänn vilket han påpekar med viss stolthet.

Helt unikt

Kenneth Bjälkenfalk gläntar på förlåten genom att öppna en liten dörr längst inne i varuhuset. Och minsann! Det är att kliva rakt in i en sensation – Danspalatset Yesterdays – adress Brottby.

- Det här blir ett av Sveriges mest centrala danspalats. Det är bara tre mil till Stockholm, Arlanda och Norrtälje, skrattar lumphandlaren.

Ur högtalare dånar dansmusik á la svensk standard. Inspelad sådan än så länge. Hantverkare av alla slag sliter i nästan vare vrå av lokalen. Det märks att premiären är nära. Ändå är det lätt att konstatera att reklamen håller vad den lovat. Yesterdays är och kommer att bli helt unikt i sitt slag.

Den ordentligt tilltagna scenen kompletteras av ett stort dansvänligt golv. Därifrån leder två breda trappor upp till plan två med ytterligare ett dansgolv. På båda planen inreds serveringar under välvda bågar. Takfönstren ger ett ovanligt ljus åt anrättningen. Tretton toaletter, herrarnas i blått och damernas i rosa och väggspeglar med förgyllda ramar är några detaljer som redan är på plats. I ett hörn ligger 128 kristallkronor som väntar på att bli upphängda.

- Jag är en sann fyrtiotalist och säker på att det här är just vad folk vill ha. Bra dansmusik i en trevlig omgivning, säger Kenneth Bjälkenfalk.

Folköl räcker

Yesterdays kommer att kunna ta emot 700 sittande gäster varje danskväll, dvs tre kvällar i veckan när verksamheten väl kommit i gång. Egen VA-ledning har dragits från Brottby för att klara av de behoven. En busslinje kommer att gå i trafik mellan Vallentuna och danspalatset de tider då där är dans.

- Det blir inga som helst problem att få tillräckligt med folk att komma hit. Det blir snarare problem med vad vi ska säga till dem som inte kommer in. Jag får bara släppa in totalt 1300 gäster, säger Kenneth Bjälkenfalk.

Inträdet på Yesterdays kommer att bli 60 kronor per person. Inget mattvång tillkommer, då mat inte ens serveras. Sprit säljs inte heller. Kenneth Bjälkenfalk har inte ens sökt tillstånd. Det räcker med folköl, tycker han.

Kenneth Bjälkenfalk kommer inte att nöja sig med danspalatset Yesterdays. Secondhand-shopen ska läggas ner och ge plats för en festsal för 600 personer. Den ska användas för privata fester, konferenser och kanhända för danskurser om Kenneth Bjälkenfalk får som han vill.

- Nästa sommar bygger vi en dansbana i skogsgläntan bakom Yesterdays. Och ladan intill tar vi kanske också itu med…

Kända band

- I början skrattade folk åt mig, säger Kenneth Bjälkenfalk och syftar på Nordbanken som backar upp projektet ekonomiskt.

- Nu skrattar de inte längre.  Det här ska bli ett lyft för bygden. Jag ska sätta Brottby på kartan.

Den 23 augusti är det dags för premiär på Yesterdays till tonerna av Leif Kronlunds storband. Gästartister blir Towa Carsson och Lasse Lönndahl som lovar publiken en oförglömlig kväll.

Följande danskvällar kommer Yesterdays att gästas av band som Flamingokvintetten, Cool Candys, Sven-Ingvars och andra band av samma dignitet.

- Premiären är nästan utsåld, säger Kenneth Bjälkenfalk

Monica Antonsson

___________________________________________________________________________

  

Södra Roslagen

3 september 1986

Vilken fullträff för Yesterdays!

(VALLENTUNA)

Danspalatset Yesterdays är en fullträff! Det står klart en dryg vecka efter invigning och premiär.

Kenneth Bjälkenfalks smått otroliga satsning, att bygga och driva ett av landets största dansställen i en skogsglänta i Brottby inger allt mer respekt.

Från när och fjärran kommer de dansanta och ryktet sprider sig lavinartat runt hela regionen. Även dansbanden står i kö för en spelning.

Efter mycken möda och stort besvär är nu höstsäsongen på Yesterdays igång med en spännande samling redan inbokade topporkestrar.

Låt oss hoppas att detta bara är början, tyckte många av premiärkvällens över tusen gäster.

Kenneth Bjälkenfalk fick en kanonstart för sitt Yesterdays när han premiäröppnade för en dryg vecka sedan. Säkert var det över tusen danssugna som trängdes i lokalen när Nostalgi präglade stämningen till en början. Ställen som detta finns liksom inte längre.

Fiaskot nära

Ändå började kvällen med något som lika väl kunnat sluta i ett rejält fiasko. Trots reglerna ”ingen bordsplacering” och ”först till kvarn” fanns knappt ett bord att uppbringa ens för de som anlände en dryg timma i förväg. Alla bord inom synhåll från scenen hade reserverats för folk som hjälpt till med projektet, köpt särskilt många biljetter eller bara haft vett att övertala danspalatsdirektören att göra undantag från nämnda regel.

I det läget kunde Kenneth Bjälkenfalk tacka högre makter att han placerade danspalatset i skogen och inte närmare bebodda trakter. På ort och ställe var det inte mycket idé att vända om och gå någon annanstans. Så snart Leif Kronlund stampat igång sina mannar löste sig problemet. Vem ville väl sitta då?

- Aldrig mer ska jag reservera några bord, suckade Kenneth Bjälkenfalk när stormen bedarrat.

Eftertraktad orkester

Leif Kronlunds storband är landets mest eftertraktade orkester. Hos honom har många av landets schlagersångerskor kraxat sina första tra la la.  Det gjorde Ann-Louise Hansson och Anna-Lena Löfgren för att nämna några. Kvällens sångerska var Anita Söderberg, ett rutinerat proffs som kan sin sak. Vid hennes sida sjöng Towa Carsson och Lasse Lönndahl på känt och folkkärt manér.

Redan från första takterna fylldes dansgolvet. Vid borden satt folk i skift. Roligast var mannen som skrev ”Jag har spottat i glaset” på en servett som han placerade ölglaset han ville ha för sig själv på. ”Det har jag med” hade någon lagt till i texten, när mannen kom tillbaka till bordet efter en dans.

Alla var där

Av företagarföreningsfolk log ordförande Carl-Axel Olsson i kapp med plåtslageridirektören Lage Holmbom och alltid glade handlaren Bertil Ihrfeldt. I den sistnämndes sällskap dök överraskande förre fotbollsesset Sigge Parling upp.

- Det här är toppen. Vi behöver en Bert Karlsson i Vallentuna, sa Carl-Axel Olsson och syftade på danspalatsdirektören Bjälkenfalk.

  Från de kommunala förvaltningarna kom bland andra trafikingenjör Sonja Blom, fullmäktiges högra hand Irene Bark och personalkontorets Irene Östergren tillsammans med folk från personalhälsovården. Bland de av kommunens herrar som virvlade runt på golvet sågs fritidschefen Uno Sköld och Ove Ohlsson till vardags biträdande ekonomichef. Kommunalrådet, kulturchefen och hennes medarbetare lyste däremot med sin frånvaro. Kanske hade de inte lyckats få biljetter.

- Vilken positiv överraskning, sa Sonja Blom, norrlandstjejen som tyckte att avståndet till Yesterdays är en struntsak mot vad hon är van vid.

- Alla är ju här. Det är bara Sigsten Herrgård och Henning Sjöström som saknas, tyckte Össebyamatörernas Margareta Rosengren och Tomas Pettersson i sällskap med sin pianist Bengt Axén.

Bussen gratis

För att kunna driva sitt stora danspalats i skogsgläntan har Kenneth Bjälkenfalk slagit sig ihop med Ulf Jegander och Vallentuna-Buss som kör gratisturer varje timma från Vallentuna station när det är dans.

- Vid behov kör vi och hämtar var som helst i Stockholm, Norrtälje eller vid en privat fest. Ring så hämtar vi, manar Ulf Jegander som dock förbehåller sig rätten att debitera en och annan tia för hämtning på annan plats än Vallentuna station.

Klockan 01.00 spelades sista dansen på Yesterdays premiärkvällen. Efter ett extranummer packade Leif Kronlund och hans musiker ihop sina instrument och försvann. Försvann gjorde även publiken vars hemtransport uppenbarligen fungerade utan anmärkning. Kvar dröjde en trött danspalatsdirektör och hans medarbetare. Efter allt slit är nu höstsäsongen – den första för Yesterdays – igång på allvar.

Monica Antonsson

________________________________________________________________________________

Södra Roslagen

1 oktober 1986

Skall Yesterdays tvingas slå igen?

Buslivet knäcker ägarna

Yesterdays, det nyöppnade danspalatset i Brottby har fått en flygande start. Publikinvasionen har dock för med sig stora problem. De som inte kommer in vandaliserar, slåss och super. Värst är det i samband med fredagarnas discon. Även inne i lokalerna förekommer vandalisering och busliv.

- Så här kan det inte fortsätta, säger ägarna. Om inte ungdomarna skärper sig tvingas vi slå igen. Nu är det upp till dem.

Polisen konstaterar:

- Yesterdays behövs. Det vore synd om ett fåtal busar får äventyra verksamheten.

Bilden:

Rent tumultartade scener utspelar sig vid entrén till Yesterdays.  

Södra Roslagen

1 oktober 1986

Publikens invasion knäcker Yesterdays

(VALLENTUNA)

Ska publikinvasionen knäcka diskoteket på danspalatset Yesterdays?

Den frågan ställer sig idag både Vallentunabor, polismyndighet och danspalatsdirektören Kenneth Bjälkenfalk.

Främst är det fredagsdiscot som ställt till problem. Varje fredag har flera hundra ungdomar måst avvisas.

Följden har blivit vandalisering och meningslös förstörelse på fastigheten av ett slag att Kenneth Bjälkenfalk stundtals funderat på att stänga.

- Nu är det upp till ungdomarna själva hur det ska bli, säger Kenneth Bjälkenfalk.

Diskoteket på Yesterdays är den största satsningen på ett dansställe för ungdomar i regionen någonsin. Självklart lockar en sådan satsning mycket folk. Men att invasionen skulle bli så våldsam som den blivit, anade inte ens Kenneth Bjälkenfalk. Ungdomar kommer i buss- och billaster från Norrtälje, Rimbo, Åkersberga, Täby, Märsta, Upplands Väsby, Tumba och Stockholm.

Roslagsbanetågen och 601:an är till sista ståplats fyllda av danssugna ungdomar som tar gratisbuss från Vallentuna station till Brottby och Yesterdays. Från Norrtälje kommer 625:an lika fullsatt.

- Första fredagen tvingades vi avvisa ett tusentals personer sedan vi fyllt lokalen, berättar Kenneth Bjälkenfalk. Det innebär att över 1200 ungdomar hade släppts in.

Och så har det fortsatt. För två veckor sedan var publiktrycket mot danspalatsets entré så hårt att Kennet Bjälkenfalk tvingades slå igen efter 800 personer. Folkmassan som trängde på vägrade bilda kö. Det förde med sig att hela den glasade entrén höll på att komma in i foajén.

Tårgas i lokalen

- För andra fredagen i rad slog de in rutorna i entrén. Sedan var det någon som slängde in tårgas, berättar Kenneth Bjälkenfalk.

- Det var hemskt. Man kunde lyfta fötterna från marken och ändå hänga kvar i luften. Det gick inte att komma ut ur folkmassan. Jag greps av panik, sa en flicka med skrubbsår på knät och trasiga strumpor som till sist lyckats ta sig in på toaletten.

- Jag fick en armbåge i strupen och svimmade, snyftade en annan flicka.

Flera stadiga ordningsvakter slet för allt vad de var värda med att hålla den ilskna folkmassan utanför bygganden där ett fullständigt kaos rådde.

Kennet Bjälkenfalk är upprörd över att bussar chartrats privat utan hans kännedom, bland annat från Åkersberga. Även i bilar har föräldrar kommit och släppt av sina tonåringar med löfte om att hämta dem igen klockan ett på natten.

- De flesta kom aldrig ens in. De ungdomarna fick stå ute och frysa flera timmar.

Då vidtog en vandalisering av mer eller mindre berusade ungdomar som besvikna lämnats utanför, kanhända utan möjlighet att ta sig från platsen på många timmar.

- De hoppade på bilar och tog sig upp på Yesterdays tak där de försökte slita loss ventilationssystemet. En reklamskylt i 30 000 kronorsklassen revs också ner. Den hittade vi på åkern dagen efter.

- Även inne i lokalen hade vandaler gått fram. Bland annat var flera toaletter bortslitna, säger Kenneth Bjälkenfalk som i det läget begärde hjälp från polis och fältassistenter.

Stenhård kontroll

Följande fredag möttes ungdomarna av en ”fålla” framför entrén. Denna, vakternas insatser och säkert också närvaron av poliser och fältassistenter gjorde att lokalen kunde fyllas utan större sammandrabbningar.

Stenhård kontroll, i vissa fall ren muddring, av personer med väskor eller rymliga jackor, i jakten på medhavd sprit, var snarare regel än undantag.

- De som kommer in med öl eller sprit avvisas och får ställa sig längst bak i kön, säger Kenneth Bjälkenfalk.

Även om läget utanför Yesterdays om fredagskvällarna varit kaotiskt har stämningen inne på discot varit både opåverkad och påfallande nykter eller åtminstone ”bara” salongsberusad. Uppklädda ungdomar har dansat och roat sig av hjärtats lust.

- Vi ser positivt på att så många ungdomar samlas här. Det vore synd om verksamheten måste läggas ner bara för att några rötägg förstör, sa polisman Sven-Erik Svensson från Åkersberga som var på plats.                                                 

- Vi kan ju inte avsätta någon personal för Yesterdays men vi är mycket positiva till verksamheten och ska stödja den så mycket vi kan, säger Gunnar Söderkvist, polischef i Vallentuna.

Monica Antonsson

______________________________________________________________________________

Lokaltidningen

Vecka 23, 1994

Nu är det dags för sista dansen

Nu är det färdigdansat på Yesterdays i Brottby. På lördag den 11 juni bjuder Kenneth Bjälkenfalk och hans medhjälpare upp till absolut sista dansen. Till hösten blir Yesterdays konstgalleri.

Efter sju och ett halvt år går danspalatset Yesterdays i graven. Publiken sviker och verksamheten går inte längre ihop.

- Vi gick kraftigt back i april trots att jag personligen jobbade 364 timmar. Då är det inte roligt längre, säger Kenneth Bjälkenfalk.

Unikt dansställe

Han slog hela nöjessverige med häpnad när han 1986 gjorde om den gamla snickerifabriken till danspalats. I en undanskymd skogsglänta långt från stan byggde han ett unikt dansställe med plats för 700 sittande gäster i två etage och ett rejält dansgolv för det dubbla antalet. Han inredde med speglar och gnistrande kristallkronor, byggde herrtoaletter i blått och damtoaletter i rosa.

 

Leif Kronlunds storband spelade på premiärkvällen och bland gästartisterna hördes Towa Carlsson och Lasse Lönndahl. Det blev en flygande start och sedan bokstavligen slogs folk för att komma in på Yesterdays. Entrénav glas sprängdes sönder flera gånger när publikmassan tryckte på, speciellt när det var disco.

Från när och fjärran

Åren gick och Kenneth Bjälkenfalk lyckades behålla publiken. Folk reste hit från när och fjärran för att ta en svängom till de bästa banden – trots att det ”bara” serverades folköl. Några andra tillstånd har Kenneth Bjälkenfalk aldrig brytt sig om att söka.

Dansen gick sin gilla gång tills för ett år sedan. Då sa bankerna plötsligt upp hans lån på över sex miljoner kronor. Huset har sjunkit i värde från åtta miljoner till en miljon på bara två år och då ville inte banken vara med länge.

Konkurs

- Det fanns bara en sak att göra, säger Kenneth Bjälkenfalk. Yesterdays AB gick i konkurs.

En person köpte bolaget och anställde Kenneth som driftschef men verksamheten har inte fungerat. Det har lågkonjunkturen sett till.

- Nu har ägaren ledsnat och drar sig ur, säger Kenneth som ska arrendera lokalerna. Dans har han dock fått nog av. Det räcker inte med 300-400 dansanta per kväll för att verksamheten ska gå ihop.

Sista dansen

- Ett vanligt band som inte lockar någon publik kostar 10 000 kronor. Lotta Engberg som verkligen drar folk kostar 80 000 kronor för en kväll medan Sven-Ingvars tar 90 000 kronor för 45 minuter.

På lördag spelas det alltså upp till dans på Yesterdays för sista gången. Därefter byggs lokalen om till konstgalleri. Tanken är att minst 100 konstnärer åt gången ska hyra in sig i 14-dagarsperioder för en billig penning.

- Konstnärer blir skinnade överallt av galleristerna. På Yesterdays ska det kosta 150 kronor kvadraten för hela perioden.

”Lite vemodigt”

Bingo- och kursverksamheten på Yesterdays kommer att fortsätta. Där blir också kuriosa- och samlarmässor samt en och annan loppmarknad.

- Om sanningen ska fram så känns det lite vemodigt och om vinden vänder kan jag bygga upp danspalatset igen på 14 dagar. Men det ser mörkt ut, säger Kenneth Bjälkenfalk och laddar upp för en stor tack- och adjöföreställning. Missa den inte!

Monica Antonsson

________________________________________________________________________________

Lokaltidningen

Nr 26, 1994

Sista dansen efter sju år…

Över 700 danssugna kom till Yesterdays förra lördagen när det var dags att ta adjö efter drygt sju års sansande.

Det var nästan så att Kenneth Bjälkenfalk ångrade beslutet att lägga ner.

Den allmänna lågkonjunkturen har gjort att Yesterdays gått dåligt på sistone. Folk har sparat in på sina nöjen och måna nöjesmetropoler har levt på konstgjord andning.

Det blev inte precis bättre av att banken sa upp Kenneth Bjälkenfalks lån på över sex miljoner kronor i sviterna av de senaste årens bankskandaler. Han tvingades försätta Yesterdays AB i konkurs och blev driftschef under en ny ägare.

Märklig företeelse

Kennet har i det längsta försökt hålla ruljansen igång i väntan på bättre tider. Men nye ägaren hoppade av och Kenneth tvingades ge upp. I lördags spelade Keith Elwins orkester följaktligen den absolut sista dansen på Yesterdays. Därmed gick en märklig företeelse i graven. Aldrig mer ska någon bygga ett jättelikt danspalats i en skogsglänta i Brottby.

- Många trogna besökare är förtvivlade, sa Kenneth Bjälkenfalk sedan han räknat in de 700 danslystna. ”Du får inte stänga vårt dagis”, sa två damer från Täby Kyrkby. 

Kenneth, hans fru Karin och den övriga personalen jobbade på som vanligt men med besvärande klumpar i halsen.

”Sorgligt”

- Det känns väldigt sorgligt men stängningen innebär samtidigt en stor lättnad. Nu slipper jag jobba dygnet runt en tid. Jag har uppenbarligen gjort fel i över sju år. Jag borde ha stängt lite oftare! 

Han kunde inte dölja att ett nytt hopp hade vaknat till liv tack vare publiktillströmningen. Det skulle knappast förvåna om den obotlige optimisten försöker sig på en repris längre fram.

- Just nu finns ingen återvändo. Yesterdays byggs om och blir konstgalleri till hösten. Sedan får vi se. Jag bygger inte om mer, än att jag kan återställa danspalatset på fjorton dagar. Stället är trots allt byggt för dans…

Monica Antonsson 

______________________________________________________________________________

Lokaltidningen
Nr 41, 1994

_____________________________________________________________________________-

Kommentar:
Det var ju himla trist.
Kenneth Bjälkenfalk var - och är säkert ännu - en fantastisk visionär och entreprenörer.
______________________________________________________________________________

Och sen kan det bli så här tossigt...!

Bagaren som tog över efter Berta...

Lokaltidningen

Nr 21, 1994

Manfred bakar själv sin 50-årstårta

Manfred Boldt har bakat kakor och bullar åt Vallentunaborna i över 20 år.

På tisdag bakar han en jättetårta till sitt eget 50 års kalas.

Han föddes nära den tyska marsipanstaden Lübeck. Den gamla Hansastaden, där bland andra svenska köpmän förr gjorde så fina affärer, är nämligen sedan 1400-talet känd för sin marsipantillverkning.

- Jag växte upp med konditoryrket så det föll sig naturligt att slå in på den banan, säger Manfred och häller gelé över en frukttårta som någon beställt.

Lärling i Karlstad

Han kom till Sverige 1957 och blev lärling på Konditori Royal i Karlstad där Sven-Ingvars så ofta spelade på 60-talet. Sedan blev det några år i konditorfackskolan i Malmö.

- Det är på sätt och vis ett konstnärligt yrke. Man måste ha anlag för jobbet och en hel del fantasi för att skaffa sig en egen profil.

Manfred återvände till Tyskland några år men hade svårt att etablera sig i hemlandet. När han blev erbjuden jobb på restaurang Hasselbacken på Kungliga Djurgården återvände han till Sverige.

Startade eget

- Jag funderade på att starta eget och slog till när konditoriet i Vallentuna blev till salu.

Manfred övertog ”Bertas konditori” 1973 sedan han väl hittat hit – och det var inte alldeles lätt, säger han.

- Den första jag mötte var Sture Karlsson som drev Esso-macken i Bällsta (senare Statoil och ännu senare Circle K). Det var där jag frågade efter vägen. Snart kom jag sedan in i gemenskapen med de andra köpmännen längs Centralvägen.

- Det fina med att bo i Vallentuna är att man känner de flesta, får fin service och kan lita på varandra.

Börjar klockan fyra

Manfred börjar sin dag strax efter fyra om morgnarna med att baka matbröd av alla slag, kaffebröd, kakor och tårtor i långa banor. Hustru Birgitta sköter administrationen medan sönerna Max, 19, Filiph, 18, och Thomas, 13, går i skolan.

- Det är lika givande varje morgon att komma hit och jobba. Det ska jag fortsätta med i många år till, säger Manfred som alltså fyller 50 år på tisdag 24 maj. Grattis!

Monica Antonsson

Bonde på Lindönäs...

Lokaltidningen

Nr 11, 1994

Bönder hotar med ”uppror”

LRF-bönderna i Vallentuna rasar mot kommunen och hotar med uppror. Orsaken är att kommunen vill utöka byggnadslovplikten för dem som bor inom kulturhistoriskt värdefulla områden. 

När plan- och bygglagen (PBL) infördes blev det möjligt att utan bygglov göra omfattande förändringar på bebyggelsen utanför detaljplanerat område. Lagen ger dock kommunerna rätt att införa utökad bygglovsplikt i kulturhistoriskt värdefulla områden. Det är den rätten som Vallentuna kommun nu vill ta vara på.

I Översiktsplan-90 redovisas vilka områden som anses kulturhistoriskt värdefulla. Det är Markim-Orkesta, ett område kring Skålhamravägen, Lingsbergsvägen med omnejd mellan tätorten och Vada, Kårsta by, Ösby och Lilla Garn.

De bönder som äger mark inom dessa områden får därmed väsentligt utökad bygglovsplikt.

Förslaget har blivit väl mottaget av flera myndigheter men lantbrukarnas länsförbund och de berörda bönderna är starkt kritiska. Trots att byggloven befriats från avgifter. Bönderna har helt enkelt tröttnat på myndigheternas pålagor.

- De nya reglerna medför ökat arbete. Vi ska sitta på våra traktorer. Vi kan inte skriva, säger Björn Ek på Lindönäs som fått i uppdrag att föra LRF-böndernas talan. Bara att läsa och förstå byråkraternas skriverier är en bedrift.

”Bra jobb hittills”

Bönderna menar att de har vårdat kulturlandskapet och alla dess fornminnen i tusentals år. De behöver ingen hjälp nu heller från ”utsocknes tjänstemän”.

- Om inte vi hade funnits så hade det inte funnits några fornminnen att vårda. Vi har gjort ett bra jobb hittills och vill fortsätta med det.

Björn Ek talar om en rad bestämmelser som gör livet surt för bönderna. Den nya djurskyddslagen har plötsligt funnit på standardmått för ladugårdar och många bönder tvingas bygga om.

Enkel blankett

- Och så kommer stadsarkitekten och kräver bygglov! Vi känner oss påhoppade från alla håll.

Enligt stadsarkitekt Kristina Berglund kommer reglerna inte att öka byråkratin. Ansökan om bygglov görs utan kostnad på en enkel blankett, i de flesta fall ”över disk”.

- Avsikten är att i ett tidigt skede få möjlighet till samtal med fastighetsägarna. Stadsarkitektkontoret kan då ge många goda råd som också minskar kostnaderna, säger Kristina Berglund.

Hon menar att de kulturhistoriskt värdefulla områdena är en av kommunens största tillgångar. Bebyggelse ska därför ske med varsamhet och anpassas väl till kulturlandskapet så att karaktären bevaras.

Vad spelar det för roll om någon vill måla sitt hus blått eller lila, undrade Björn E. Ett hus står i 50 år och färgen flanar av efter tolv.

Monica Antonsson

Kommentar:

Jag minns att Björn hotade köra upp och stjälpa av ett lass dynga utanför kommunalhuset. 

Synd att han inte gjorde det. Vilken bild det hade blivit!

_______________________________________________________________________________

Lokaltidningen
Nr 13, 1994

_________________________________________________________________________________

Lokaltidningen
Nr 14, 1994

_______________________________________________________________________

Lokaltidningen

Nr 36, 1994

Vallentuna kommun 2022

Årets Vallentunabo 2022

Nu kan vi avslöja att Årets Vallentunabo 2022 är Björn Ek!

Lördag 17 september var kommunstyrelsens ordförande Parisa Liljestrand på plats på evenemanget Vallentunakalaset för att dela ut utmärkelsen till årets pristagare.

Motiveringen löd:
Björn Ek upplåter och lägger många skötseltimmar på flygfältet, vilket möjliggör fullt av aktiviteter för oss Vallentunabor, under såväl sommar som vinter. Allt ifrån skidspår till cirkus, hundaktiviteter, flyg- och motordagar, modellflyg, skolpicknickar och lek. Väldigt många Vallentunabor har under årtionden haft enormt stor glädje och nytta av Björns osjälviska engagemang och insatser för andra.

För allt detta samt för ett varmt hjärta och ett välkommet bemötande för oss Vallentunabor är Björn en mycket värdig mottagare av utmärkelsen Årets Vallentunabo 2022.

Vi säger varmt grattis till Årets Vallentunabo 2022, Björn Ek!

Om Årets Vallentunabo:
Årets Vallentunabo instiftades av Vallentuna kommun år 2017 för att visa uppskattning och få möjlighet att lyfta fram en invånare som skapat positiva effekter för sin omgivning.

Utnämningen sker genom nomineringar från Vallentunaborna och därefter ett beslut i kommunstyrelsens arbetsutskott.

Årets Vallentunabo skall uppfylla något eller flera av följande kriterier:Vara en person som uppskattas och/eller uppmärksammats för antingen sin personlighet och sina handlingar och/eller sina färdigheter, talang och kompetens.
Ha gjort något gott och positivt och/eller annorlunda och nyskapande
Vallentuna kan känna glädje och stolthet över
Vara bosatt i Vallentuna - eller född och uppvuxen här.
Vara en god ambassadör för Vallentuna kommun

Byggbasen från Vallentuna

Lokaltidningen

Nr 50, 1993

Vallentunabo blir ny bas för Byggnads

På torsdag, den 16 december, väljer Byggnads ny förbundsordförande efter förre basen Åke Wänman som avgick den 2 december.

Om allt går som planerat heter nye ordföranden Ove Bengtsberg och är från Vallentuna.

Byggbasen Åke Wänman – som också är Vallentunabo – avgick hastigt och lite brådstörtat sedan förre BPA-chefen Göran Lövgrens fallskärmsavtal på 22 miljoner kronor blivit känt. Tillsammans med förre LO-chefen Stig Malm blev han en av syndabockarna i BPA-styrelsen.

Visste ingenting

Ove Bengtsberg, andre ordförande i Byggnads sedan 1991, visste ingenting om avtalen inom BPA. Som huvudägare av BPA är Byggnads visserligen ansvariga för företagets överlevnad men bara styrelsen känner dess verksamhet och drift.

Avtalen kom till stånd för att höga chefer inte omfattas av lagen om anställningsskydd. De kan därför förhandla till sig ett avgångsvederlag som träder i kraft om de slutar sin anställning.

”Direkt orimligt”

- Det rör sig vanligen om 18 eller 24 månaders lön, säger Ove Bengtsberg som menar att ett fallskärmsavtal på 22 miljoner kronor är direkt orimligt.

BPA gick bra under 80-talet och det enda gav det andra. De 22 miljonerna motsvarade fem årslöner plus påslag.

Byggbasen Åke Wänman bestämde sig för att avgå när Göran Lövgrens husaffärer och vissa tveksamheter inom BPA kom i dagen. Förhållandena var visserligen okända för både honom och styrelsen men medlemmarnas förtroende var rubbat.

”Gjort ett bra jobb”

- Åke har jobbat som facklig företrädare i över 30 år och gjort ett mycket bra jobb för förbundets medlemmar. Det är synd att han måste sluta så här, säger Ove Bengtsberg.

Åke Wänman skulle ha gått i pension nästa höst. Ove tillfrågades därför tidigt om han ville ta över ordförandeskapet. Efter diskussioner med hustru Anita tackade han ja. Det är därför högst troligt att han väljs till ny ordförande nu på torsdag.

Samla styrkorna

- Min uppgift blir att samla styrkorna och diskutera avgångsvederlagens vara eller icke vara. Någon form av anställningstrygghet måste cheferna trots allt ha.

- Vi ska se över vilka styrelseuppdrag som förbundet är engagerat i och undersöka om det finns några fallskärmsavtal.

Den stora frågan för nye byggbasen blir att försöka påverka regering och riksdag så att byggen kommer igång för de 35 000 byggjobbare som nu går arbetslösa.

- Vi räknar med att trenden vänder 1995-96 men jobb måste fram innan dess.

Ger fler jobb

Ove hoppas att regeringen ska satsa på ROT-program (renovering, ombyggnad och tillbyggnad) som en av flera lösningar på problemet. En byggjobbare i arbete genererar dessutom tre andra jobb vilket är bra för landet.

- Vilken regering vi än har så måste den lära sig att bromsa byggandet när marknaden överhettas och att utjämna när det är lågkonjunktur.

Ove är timmerman från början. Han följde i sin fars fotspår och blev träarbetare 1953. Redan 1965 blev han fackligt engagerad på heltid inom Byggettan och åtta år senare blev han facklig funktionär i Byggnads. Nye ordföranden har med andra ord lång och gedigen erfarenhet av jobbet. Att vara väl förberedd tillhör hans bästa egenskaper. Han är lugn och uppträder korrekt.

Hedern främst

- Man ska sätta hedern i främsta rummet och inte tro att man kan lura en motpart. Den som luras blir inte kvar i jobbet så länge, säger Ove som nu ser fram mot att få göra en insats för landets byggjobbare.

- Det är ett tufft och svårt jobb, men vi är ett bra gäng på förbundet med duktiga funktionärer och förtroendemän. Det här jobbet är nog det finaste man kan få, säger Ove Bengtsberg.

Monica Antonsson

Ove Ekström och Vallentunaoljan...

Lokaltidningen

Nr 49, 1993

Full tank 

– med äkta Vallentunaolja

I våras lyckades Henrik Barkström på Diskteknik AB övertala sex bönder i Vallentuna att odla raps för framställning av alternativt bränsle.

Skälet var omtanke om miljön som på sikt också är god ekonomi. I förra veckan tankades den första firmabilen med rapsolja från Molnby gård.

Henrik Barkström är miljöchef på Diskteknik AB, ett företag som huvudsakligen tillverkar disk-, tvätt- och rengöringsmedel. Han har ett brinnande intresse för miljövård, återvinning och alternativa produkter och inser att det på lång sikt dessutom är god ekonomi.

Sedan en tid säljer sju livsmedelsbutiker i Vallentuna och Täby disk- och rengöringsmedel i burkar och flaskor som ska återanvändas. Emballagen är gratis och kostar bara tio kronor per gång att fylla. Påfyllningsapparaterna har tillverkats av pressat returpapper och rostfritt stål.

- Vi gör koncentrerade rengöringsmedel för att inte frakta omkring så mycket vatten på vägarna, säger Henrik Barkström och avslöjar att de billigaste konkurrenternas produkter bara innehåller sju procent aktiva ämnen mot deras 40. Resten är vatten.

Kör på rapsolja

Sedan ett år tillbaka kör Diskteknik några av sina firmabilar på alternativbränsle av rapsolja. I början togs drivmedlet från Gotland och Skåne. Men Henrik, som visste att bönderna i Vallentuna har stora omställningsarealer, åkrar där de inte får odla spannmål för livsmedelsproduktion, tyckte att bränslet kunde tillverkas på hemmaplan.

Det måste vara bättre med vackra, gula rapsfält och öppna landskap än med energi- och granskog på åkrarna, tyckte Henrik som samlade bönderna till ett möte. Sex av dem nappade på idén, bland andra Ove Ekström på Molnby gård.

Känd teknik

- Tekniken är känd och jag hade länge funderat på raps för bränsletillverkning som alternativ gröda, säger Ove som är först ut av Vallentunabönderna med den färdiga produkten.

Ur oljepressen på Molnby gård rinner nu rapsolja i ena änden och foderkaka, det som blir över, ur den andra. De proteinrika pressade växtdelarna ser ut som små gröna korvar och är fullvärdigt djurfoder (både Henrik och Ove smakar med god aptit). Därmed blir det ekonomi i hanteringen.

Ett hektar åker ger tre ton frö. Det blir ett ton drivmedel och två ton djurfoder. Det kommer att krävas 100 hektar odlad rapsåker för att hålla Disktekniks 21 stockholmsbilar igång ett år.

Enkel process

- Efter en enkel kemisk procedur är det bara att tanka och köra, säger Henrik som premiärtankade Vallentunaoljan i förra veckan. Enda skillnaden är att det luktar matos om bilen när man kör.

Vid mycket sträng kyla kan rapsoljan möjligen ställa till problem. Då får den blandas upp med dieselolja för att inte stelna.

- Jag hoppas att andra företag ska ta efter, säger Henrik. Lokalbussarna kunde exempelvis köras på rapsolja.

Rapsoljebränslet förvaras i stora tankar och på Disktekniks gård finns redan en pump att tanka med. Skulle bilarna bli utan bränsle innan de hinner hem för kvällen är det bara att fylla på med vanlig diesel på vilken bensinmack som helst.

- Nu ser jag fram emot nästa års skörd, säger Henrik Barkström.

Monica Antonsson
_______________________________________________________________________________

Lokaltidningen
Vecka 24, 1994

_______________________________________________________________________________

Roger Wetterberg

Södra Roslagen

23 augusti 1989

Roger Wetterberg

Musiksnillet på Vallbostrand

(VALLENTUNA) Roger Wetterberg, 52 år, är en speleman som hanterar både munspel, flöjt och piano i det närmaste fulländat. Han är självlärd i sin konst, blind sedan födseln och till nyligen omyndigförklarad.

På torsdag kl 18.00 framträder han för första gången offentligt i Vallentuna. Missa honom inte!

Roger Wetterberg föddes blind och fick tillbringa sina första skolår på Tomteboda blindinstitut. Han hade dessutom lite svårt att hinna med sina jämnåriga kamrater i studierna och fick finna sig i att bli åsidosatt. När det gällde musik var han dock i sitt esse. Lite hjälp fick han väl på blindinstitutet men det mesta har han lärt sig med hjälp av ett sjusärdeles intresse och en lycklig spelglädje. Alla instrument som kommit i hans väg har han lärt sig spela på, tycks det.

Blindskola

På grund av sin långsamma studietakt skickades Roger 1945 till Lund för att gå på blindskola där. Han blev kvar i 40 år men trivdes inget vidare.

- Där var det stränga regler och det skulle vara tyst om kvällarna, säger Roger som menar att personalen tog ifrån honom hans självklara rättighet att själva bestämma när och om han ville sova.

Roger var omyndigförklarad. Fadern var förmyndare fram till sin död och senare en god vän. Men det hjälpte inte. Roger ville själv ha rätt att sköta sin ekonomi och bestämma vad och när han ville göra det ena och det andra. Det var för många personer som lade sig i, tyckte han. Han kände sig som satt i fängelse.

- När jag kom hit till Vallbostrand den 20 mars 1985 förändrades mitt liv. Margareta Lundgren, som arbetar här, stödde mig och ordnade alla papper som jag sedan skrev på. 1988 fick jag besked om att jag äntligen hade blivit myndig. Det var en stor dag, säger Roger lyckligt.

Godis, det bästa som finns i livet

Numera har Roger egen bankbok och han sköter själv sina affärer utan inblandning från andra. Helst köper han grammofonskivor och musikkassetter. Om helgerna köper han godis. Det är det bästa han vet här i livet.

Vendela och Lennart

När Roger skulle fylla 50 år ville han att två kända Vallentunabor skulle komma och spela. De är sångerskan Vendela Müller och dragspelaren Lennart Blom. Självklart kom de och den dagen plockade Roger fram sitt munspel för att spela med. Ditresta fastrar, mostrar och övrig släkt jublade förstås.

- Roger är fantastisk och vi har länge tyckte att han borde få spela för en betydligt större publik, säger Vendela Müller som tillsammans med Lennart Blom nu ska presentera Roger för Vallentunaborna.

Roger skrattar lyckligt, lyfter sitt sexradiga munspel mot läpparna och stampar igång ”Viggen”, ”Västkustens vals” och alla de kära gamla låtarna. Och det är bara att konstatera: Vallbostrands vårdhem ruvar på en mycket skicklig musikant som borde få spela på de stora estraderna. Han är absolut takt- och tonsäker.

Vill spela på folkdansgille

Rogers innersta drömmar lämnar han inte gärna ut men han skulle bra gärna vilja spela på folkdansgille någon gång.

- Jag skulle också vilja pröva på hur det är att spela vibrafon, för det har jag aldrig fått tillfälle till. Och så brukar jag fantisera om att få jobba i en skivaffär.

Hans svar dröjer länge när han får frågan om varför han egentligen bor på Vallbostrand.

- Jag har helt enkelt ingen annanstans att ta vägen, säger han lågmält, lyfter sakta munspelet mot sin mun och spelar sig snabbt glad igen.

Roger Wetterberg spelar vid grillfesten på Tuna torg på torsdag kl 18.00 tillsammans med Vendela Müller och Lennart Blom. Missa dem inte!

Monica Antonsson  

Rune, en glädjespridare trots allt...

Foto: Monica Antonsson

Rune Lundvall bodde inte i Vallentuna.
Han bodde i Åkersberga.
Han medverkade emellertid så många år i Vallentuna Revyn (1986-1990)
att han får vara med här bland Vallentunaborna.

Rune var "parhäst" med härlige Åke Eriksson i revyn. Läs mer om Åke här. 

Södra Roslagen

2 augusti 1989

Folkkäre Rune sjunger i slott och koja

(Åkersberga / Vallentuna)

Rune Lundvall och hans gitarr är en välkänd syn i hela Roslagen. Lite överallt har han varit runt och sjungit sina sånger.

I revy- och teatersammanhang har han i alla år fått spela antingen präst eller överförfriskad gubbe. Det har gått på ett ut.

En glädjespridare är han i alla händelser, grabben från Wira bruk som sjunger och spelar till glädje för sig själv och alla sina medmänniskor.

Hans vagga stod i Wira bruk för 57 år sedan nu.
Här hyrde mor och far ett omodernt rum med kök i bottenvåningen på en gammal kåk intill muséet.

Något år senare flyttade familjen till en tjänstebostad vid Östanå slott och familjen utökades med ytterligare tre barn.
Pappa John arbetade på sågen i Östanå och mamma Anna hade väl sitt att sköta.

Idag bor de modernt i Åkersberga men har ännu kvar en liten etta i Östanå där de tillbringar somrarna. 82 respektive 79 år gamla har de hunnit bli.

- De har väl sina krämpor men är glada människor som stöttar varandra. Man får vara glad för varje dag man får ha dem i livet, säger Rune.

Mammas förtjänst

Delvis var det mammas förtjänst att Rune blev musikant. Hon var lite frireligiös och hade en enkel ”hallelujagitarr” därhemma.

- Den började jag knäppa på en dag när jag var 16 år och hade skadat foten. I en hel vecka låg jag där och lärde mig det ena ackordet efter det andra. Sen snappade jag upp en del på annat håll för några kurser var det ju aldrig tal om. Jag är helt självlärd och kan harmonierna. Några noter behärskar jag däremot inte, säger Rune.

Växt upp med musik

Rune började spela med andra musikanter av en slump. Musik var då som nu ett sätt att umgås och Rune hade växt upp i den andan.

- Vi bodde vägg i vägg med min mormor och morfar och när vi ville något så knackade vi bara i väggen. Mormor spelade både dragspel och gitarr. Sjöng gjorde de båda två. Vi träffades ofta och spelade tillsammans.  Man hade inget annat att göra på den tiden, säger Rune som minns radion med sina sändningar från ”Stockholm-Motala” och ”Grammofontimmen” som sändes en timma varje kväll. Det var musikutbudet då.

- Det fanns ju inga nöjen här ute på landet. Det enda som hände var tältbion som kom om somrarna och visade film var 14:e dag.

Började med dragspel

Rune började spela med traktens dragspelare och snart blev han mer eller mindre stadigt engagerad på Ljusterö bygdegård. Dit fick musikanterna först ro och sedan promenera en halvmil genom skogen med sina instrument. Så fort det var dags för kalas i Runes del av Roslagen så kallades det på honom. Hans kompanjoner har med åren blivit många men mest namnkunniga i trakten är Lassarna Sjökvist och Eriksson.

Rune gifte sig 19 år gammal med sin Mary 1956 och flyttade till Småland. De fick sex barn tillsammans. Mary förlöstes alla gångerna med kejsarsnitt. Bosse, Hasse, Lasse och Lena är alla vuxna och har egna familjer. Dottern Ingegerd dog hastigt vid ett halvt års ålder och sonen Klas-Göran är gravt utvecklingsstörd och vistas på Björnkulla vårdhem.

Hårda törnar

- Det var verkligen hårt när vi fick beskedet om att han aldrig skulle kunna prata eller gå det minsta i skolan. Det kändes som ett riktigt rejält straff faktiskt. Jag hälsar förstås på honom och tror till och med att han ibland känner igen mig.

Men en olycka kommer sällan ensam. För Mary och Rune blev påfrestningarna så stora att de slutade med skilsmässa. Hon gifte senare om sig med avled i MS innan hon fyllt 50.

- Hon var en fantastisk människa. Jag begriper inte hur hon hann med allt hon gjorde, säger Rune.

Själv fortsatte han att spela till dans, på kalas och p å spelmansstämmor. Ja, överallt där han kunde få en stunds musikalisk gemenskap halade han fram gitarren till åhörarnas glädje. Så bildades dragspelsklubben Roslagsbälgarna och Rune kom förstås med i gänget. En dag kom Åkersberga-revyn med ett lockande anbud om att spela revy. Självklart ställde han upp. Efter fyra år värvades han över till Vallentuna där han nu som bäst förbereder sin femte säsong.

Rune träffade så småningom en flicka från Vallentuna som han kom att sällskapa med. Lotta, som hon hette, flyttade till Åkersberga och de blev sambos. Hon hade besvär med hjärtat och hade 1971 fått konstgjorda klaffar, de berömda Viking-Björk-klaffarna.

- Vi medverkade i ett program med Bosse Larsson på Berga teater en dag 1981. Hon ställde upp i en slags sångtävling och vann. Men när hon skulle hämta priset föll hon ihop och dog framför mina fötter! Det var nog den värsta smäll jag fått i mitt liv, säger Rune som aldrig trodde att han skulle komma över saknaden efter Lotta. För tre år sedan gjorde dock Ellinor från Farsta entré i hans liv så nu är han glad och lycklig igen.

Jag drog verkligen en vinstlott, säger han.

Mannen på vagnen

Rollen som ”mannen på vagnen” i Wira-spelen är kanhända den som Rune själv känner mest för. Det beror säkert på att han här först såg dagens ljus men också på att han har varit med från början av spelets tillkomst och att stämningen i gänget är fin.

Rune var privatchaufför åt tv-profilen Lars-Gunnar Björklund
på Tipstjänst.
Foto: Monica Antonsson

- Jag tvekade först när det gällde Wira-spelen. I dag är de något alldeles enastående, säger Rune som just har avslutat årets tio intensiva föreställningar.

- Det har varit lite mycket de sista veckorna. I morse försov jag mig för första gången på tio år, säger Rune som till vardags arbetar som privatchaufför åt Lars-Gunnar Björklund på Tipstjänst.

Närmast ska Rune ta några veckors välförtjänt semester med båten ute i skärgården. Ellinor ska koka kaffe och bjuda på nybakta bullar.

- Det ska bli härligt med lite sol och bad, säger Rune och drar ner skepparmössan över pannan.

Monica Antonsson

19320524-1031
Lundvall, Rune Ragnvald
Skallbrovägen 23 Nb
184 91 Åkersberga
Död 15/7 2003.
Folkbokförd i Ljusterö-Kulla, Österåkers kn (Stockholms län, Uppland).
Född 24/5 1932 i Engelbrekt (Stockholms stad, Uppland).
Frånskild man (2/5 1968).
--------------
Födelseförsamling i källan:
Engelbrekt (Stockholms län)


19480223-1268
Müller, Carla Vendela
Rosengårdsvägen 53
186 33 Vallentuna
Död 15/11 2004.
Folkbokförd i Vallentuna, Vallentuna kn (Stockholms län, Uppland).
Född 23/2 1948 i Danderyd (Stockholms län, Uppland).
Gift kvinna (30/5 1970).
--------------
Födelseförsamling i källan:
Danderyd (Stockholms län)


19360217-5717
Ahrneteg, Sten Gunnar
Fornminnesv 34
186 00  Vallentuna
Död 9/10 1986.
Kyrkobokförd (1985) i Vallentuna, Vallentuna kn (Stockholms län, Uppland). Mantalsskriven (1985) på samma ort.
Född 17/2 1936 i Borås (Älvsborgs län, Västergötland).
Gift man (24/5 1958).
--------------
Födelseförsamling i källan:
Borås (Älvsborgs län)

Så ledsamt!

Marianne köpte sig en kvarn...

Södra Roslagen

26 juli 1989

Olhamra kvarn

- med anor från tidigt 1700-tal

(Vallentuna)

- Så fort jag såg huset visste jag att här ville jag bo!

Det säger Marianne Telenius som sedan tolv år bor i den gamla Olhamrakvarnen nära Angarnssjöängen.

Med mycket möda och stort besvär har hon inrett sin gamla kvarn till en i stort sett modern bostad.

Marianne i kvarnen:

- Mitt hus står ständigt med fötterna i vattnet!

Det var efter att ha läst en annons om att Olhamra kvarn var till salu som Marianne Telenius hamnade här. Kvarnen, som står med sina grundmurar i en bäck, satte fart på hennes kreativa renoveringslusta. Här ville hon bo!

- Jag fick hjärtklappning när jag träffade huset första gången. Här ligger ännu 1700-talsgolven kvar med sina handsmidda spikar som de byggdes för länge sedan, säger Marianne.

Det är dokumenterat att Olhamra kvarn har nästan 300-åriga anor. År 1703 omtalas att en ”kvarn med två par stenar” var byggd vid fallet i Olhamraån. Det uppges också att vattenkvarnen var igång höst och vår. År 1748 erlade mjölnaren 8 tunnor spannmål i årligt arrende. Tio år senare tillstyrkte häradsrätten att kvarnen skulle få skatteläggas som tullkvarn vilket, enligt Marianne, förmodligen aldrig kom till stånd.

Men det är uppenbart att kvarnen vållade en en del bekymmer. Granngården Åsta uppgavs år 1705 ha blivit inkräktad. En förlikning kom till stånd om rågången mellan gårdarna. Den innebar att dammkärret inte skulle stängas, då det orsakade skada för Åstaborna, troligen på grund av översvämningar.

Många verksamheter

Som vanligt var på den tiden var Olhamrakvarnen en tid även sågverk. Tecken tyder dessutom på att tvätteriverksamhet funnits här. I början av förra seklet finns även ett tegelbruk med kapacitet på 10 000 tegel vart femte år i Olhamra. 

 - Det finns alltså flera kvarnar i Vallentuna än den vid Kvarnbadet, säger Marianne som dessutom kan berätta om en gammal ångkvarn bortom Åsta.

Olhamra kvarn, som ligger intill den urgamla slingrande Norrtäljevägen, användes som kvarn fram till år 1823. Telenius.
Kvarnägaren och mjölnaren bodde i huset intill.

Karolinerkvarn

Hit kom bönderna med sitt korn för att få det malt i den gamla "Karolinerkvarnen".

Den drevs troligen genom en kuggväxel av ett vattenhjul med horisontell axel. Vatten stängdes in i tre dammar ovanför fallet. När spärrarna släpptes forsade vattnet fram i bäcken med väldig fart och alstrade energi.

- Vattnet i bäcken kommer från Gävsjön men rinner rakt igenom Högdalatippen. Det är därför giftigt numera och kan knappt användas för bevattning av mina små trädgårdsodlingar, säger Marianne.

Kvarnen fick efter sin storhetstid finna sig i att fungera som magasinsbyggnad.
1940 köptes den av en familj Ankarcrona som byggde om den till sommarhus.

Nya upptäckter

- Vi upptäckte att det under källaren fanns ytterligare en källare som var alldeles vattenfylld. Där har troligen utväxlingshjulet suttit, säger Marianne som efter kontakt med Nordiska Museet fyllde igen källaren med sten och grus och gjöt armerad betong över alltihop.

- Jag ville ju inte ha en vattengrav under huset.

Marianne har renoverat sitt hus med känsla för det gamla byggmaterialet. Ytterdörren med sin tidstypiska panel står kvar liksom vedspis och kakelugnar. Här och där i de jättelika takbjälkarna sitter järnfästen kvar som minner om husets tid som kvarn. För att få det beboligt har planlösningen fått bli lite hur som helst. Därför står vedspisen i hallen medan köket är försett med kakelugn och vardagsrummet är beläget i det gamla mjölrummet. Från sitt fönster har Marianne en hisnande utsikt över den närliggande Angarnssjöängen. Allt medan bäcken oavbrutet forsar fram under huset.

Evigt fotbad i spännande hus

- När jag kom hit var huset försett med nymodig panel. Jag fick hjälp av länsantikvarien att hitta en såg som kunde förse mig med vankantade brädor, som en snickare sedan hjälpte mig att sätta upp. Dalen där kvarnen står i sitt eviga fotbad är en så kallad grönområdeskorridor. Här råder med andra ord så kallad ursprungsidyll. Roslagsleden löper intill och en bred gata i skogen ska inom kort härbärgera en kraftig högspänningsledning.

- De som avverkar arbetar nog på tid, gissar Marianne. De lämnar förskräckliga kalhyggen efter sig, Den är skändad nu min svampskog.

Marianne är numera sjukpensionär från sitt arbete på Socialhögskolan. Hon har därför långt framskridna planer på att inreda en ateljé och återuppta en gammal passion, måleriet. I grunden är hon keramiker men reumatismen i händerna satte stopp för en fortsatt karriär med lera och vatten. Måleri får det alltså bli.

- Det är verkligen spännande att få ta hand om ett sådant här gammalt hus. Man klappar på bjälkarna och undrar hur den första vintern var 1704. Kanske var den hård, kanske ylade vargarna utanför. Tanken svindlar.

Nära till allt

Marianne tänker bo kvar i sin kvarn om bara miljön får vara orörd. Hon har nära till allt, tycker hon. Hon behöver bara gå tre kilometer till busshållplatsen i Angarn om hon ska någonstans. Men visst har hon bil. Den tar hon också ibland när andan faller på. Och för det mesta är huset fullt av barn, barnbarn, vänner och bekanta.

- Ett sådant här rivningsobjekt blir aldrig färdigt, konstaterar Marianne. Man kan kosta på det hur mycket som helst och jag har fortfarande mycket att ta itu med, 

Monica Antonsson  


Kommentar:
Hildur Ingrid Marianne Telenius 
född 3/12 1927 i Eskilstiuna Fors - död 25/1 2007
Hon var bosatt på Rosersbergs slott i Rosersberg men hade alltså Olhamra kvar som sitt sommarnäste. 
Hon var en fantastiskt varm och god människa. 

Gästarbetare i Leningrad

Södra Roslagen

20 juli 1990

Åke från Vallentuna:

Gästarbetare i Leningrad

(LENINGRAD / VALLENTUNA)

När hotell Europeikaja byggdes i Leningrad 1875 var det unikt för sitt slag. Hit kom de förmögna från Ryssland och hela världen för att roa sig.

Så småningom förföll hotellet. Gästerna kom alltmera sällan hit och musiken i danssalongen tystnade.

Nu renoveras hotellet av ett svenskt företag i avsikt att förvandla det till Rysslands första femstjärniga lyxhotell. Byggmaterialet hämtas från Sverige liksom en stor del av arbetskraften. Den forna danssalongen har förvandlats till plåtverkstad och arbetsplats för bland andra Åke Scheuerlein från Vallentuna.

Om väggar kunnat tala så hade Hotell Europas väggar kunnat berätta det mesta om de flesta av Rysslands förnämsta kretsar när det begav sig.  I de många rummen sov de gott och i danssalongen svängde de till tonerna av den tidens populära musik. Hotellet var en värld av lyx.

Så gick åren och ett elakt rykte förtäljer att när det började regna in på översta våningen så stängdes den helt enkelt. Så småningom sipprade regnet ner till nästa våning. När hinkar och andra kärl inte kunde samla upp vattnet längre stängdes den också. Till slut hade hela hotellet förfallit.

Sedan ett halvår pågår nu en totalrenovering av Hotell Europa sedan svenska Siab, Reso och ryska Intourist gått ihop i jointventurebolaget Europa-Otel. Byggmaterialet hämtas från Sverige och arbetet utförs av omkring 50 svenskar och 300 jugoslaver. Här jobbar plåtslagaren Gunnar från Rimbo och förmannen Bengt från Åkersberga. En tredje är plåtslagaren Åke Scheuerlein från Vallentuna.

- Jag fick höra talas om det här bygget och tyckte det lät spännande, säger Åke som kom hit i februari, kontraktsbunden för ett års arbete.

Jobbar hårt

Åke och hans arbetskamrater bor i tre- eller femrumslägenheter i ett stort 12-våningshus. De har varsitt rum men delar WC, dusch och kök med varandra. De stiger upp halv sex om morgnarna, tar bussen till bygget och är sällan hemma före sju på kvällen. På lördagar arbetar de lite mindre och på söndagar är de lediga.

- Vi jobbar hårt och går som regel till sängs tidigt för att orka med. På lördagskvällar kan det hända att vi går på restaurang och har trevligt, säger Åke.

Hans arbete består av att förse det jättelika hotellet med omkring 8000 kvadratmeter plåttak vilket bara det är ett projekt på omkring sju miljoner kronor.

- Det är dåligt flyt på jobbet trots att vi arbetar hårt. Det är mer tidsödande att bygga om ett hus än att bygga nytt. Vi går ofta och väntar på leveranser från Sverige eller på att någon rysk myndighet ska godkänna någonting. Jag tror inte att hotellet kan öppnas i september 1991 som det var tänkt från början.

Långa matköer

Efter fem månader har utlandsjobbet blivit mindre spännande och mer vardag för Åke. Små enkla ting som är självklara hemma är snarast omöjligt att få tag i här. Tandkräm finns knappt att få tag i. Filmjölk och vanlig pizza finns inte alls.

- Den som vill köpa något måste stå halva dagen i kö. Vi som jobbar kan inte göra det och är därför hänvisade till svarta börsen som är väldigt stor här. Landet är mycket korrumperat. Man måste muta sig fram. Ingenting fungerar. Allt är fallfärdigt och vattnet går inte att dricka.

Åke berättar att mycket inte blev som de svenska arbetarna hade hoppats. Utöver lönen får de exempelvis sex rubel om dagen i traktamente. I början var de värda 60 kronor men nu bara tre sedan växelkursen har ändrats.

- Det tycks vara svårt för ungdomar att slå sig fram här. Vi har träffat unga grabbar som hoppat av skolan för att i stället sälja prylar till turister. Klockor, kaviar, sprit och militärkläder är åtråvärda ting på svarta börsen. Efter skolan skulle de annars ha blivit anvisade något arbete för en månadslön på 200 rubel. Nu tjänar de lika mycket på en kväll. Men det innebär att många förblir lågutbildade vilket måste vara förödande för landet.

Sämst jobb bäst betald

I Sovjetunionen tjänar läkare och lärare 200 rubel i månaden medan industriarbetaren kan komma upp i det dubbla. Bäst betalda är gruvarbetarna som tjänar 600 rubel i månaden. Allt enligt den rimliga regeln att sämst jobb ger bäst betalt.

- Det är trots allt en upplevelse att få lära känna en annan kultur så jag stannar nog året ut. Jag kan kanske tänka mig att förlänga det någon månad också men inte mer, säger Åke som flyger hem var sjätte vecka när han är ledig.

När Hotell Europa vid paradgatan Nevski Prospekt i centrala Leningrad står färdigt med sina 301 rum och sviter blir hon Sovjets första femstjärniga hotell. Här kommer att finnas sju restauranger, konferens- och bankettlokaler, en galleria med eleganta butiker, relaxavdelning med pool samt internationellt casino med nattklubb. I tio år ska hotellet drivas av Reso innan det, enligt kontraktet, övergår i rysk ägo.

Monica Antonsson