Ingvar Johansson och möbelfabriken

Jag vet i stort sett ingenting om Ingvar Johansson mer än att han var en rasande trevlig karl.Jag är nästan säker på - men ber om ursäkt om det är fel - att han var från Kråksmåla i Småland och att han bodde med fru och två barn på adress Appelbomsvägen 2 i Bällsta. Han blev änkling 14/3 2002 och gick själv ur tiden ett halvår senare den 30/10 2002.

Vallentuna Möbelindustri
Foto: Yngve Sjögren 1977. Vallentuna Bildarkiv

Ingvar Johansson drev Vallentuna Möbelindustri vid Banvägen/Teknikvägen tillsammans med Gustav Idemark som jag vet ännu mindre om utom att han var far till några av mina skolkamrater - bland andra Ray (M) som för egen del prenumererat på posten som kommunfullmäktiges ordförande. 

I fabrikens lokaler har senare varit allt från LM Eriksson till Tuna Växtverk, Gengåvan och Sörab.

Fastigheten ligger på Idemarks gärde som på grund av risken för en explosion av Aerosol inte får bebyggas.

Ingvar Johansson tog kontakt med mig när möbelindustrins saga var all. Jag cyklade dit och gjorde mitt reportage. Jag minns att Gustav Idermark var med men att han inte ville delta i intervjun.

Filmrullen med de svartvita bilderna på Ingvar Johansson åkte buss från Angarn till redaktionen i Norrtälje där man valde att på grund av platsbrist inte publicera någon bild. Och inte fick jag tillbaka negativen heller. Det är därför jag troligen inte har några porträttbilder på Ingvar Johansson. Hittar jag någon så kommer den här.

Här ses Ingvar Johansson längst till höger i bild. 
Han gästar Sörabs 20-årsjubileum 1998 och samtalar med fd kommunalrådet Carl-Erik Wikström (C)
och kommunfullmäktiges ordförande Erik Lindahl (M) fd vd för Tellus Maskin. 
Foto: Monica Antonsson

Norrtelje tidning

Södra Roslagen
18 september 1985

Vallentuna-företag bortklubbat

(VALLENTUNA)

Ett gammalt Vallentunaföretag har gått ur tiden.

Efter 37 år slutade sagan om Vallentuna Möbelindustri med konkursauktion.

Kvällen innan auktionsklubban skulle sprida inventarierna åt olika håll gick grundarna Ingvar Johansson och Gustav Idermark omkring i fabriken och såg tillbaka på den tid då där var fart och fläkt. Själva sålde de fabriken för tio år sedan och berörs inte av konkursen.

- Det känns ändå vemodigt att det skulle gå så här.

Det började med en liten snickeriverkstad på Skeppargatan i Stockholm där Ingvar Johansson och Gustav Idermark snickrade möbler. De kom att specialisera sig på höljen till TV- och radioapparater. Rörelsen växte och de kom så småningom att 1948 etablera sig i Vallentuna.

- Här fanns de billigaste tomterna i hela Stockholmsområdet och vi köpte mark för en krona kvadratmetern av tomtbolaget Billiga Tomter, berättar Ingvar.

20 anställda

Ingvar Johansson
Foto: Monica Antonsson

På tomten byggde Ingvar och Gustav sin fabrik och i snitt höll de ett tjugotal arbetare med jobb under de verksamma åren.

- Så en dag dök det upp en intresserad köpare och vi sålde hela rörelsen. Vi hade ju börjat bli äldre och kände av konkurrensen från plastindustrin. Idag görs alla höljen av plast.

Den nye ägaren tillverkade ett slags bullerskydd för kontorsmaskiner. I sin ambitionsiver förbättrade han sin produkt så till den grad att den blev både för bra och för dyr. Företaget gick omkull.

Ingvar och Gustav framhåller att för personalen följer inga tragedier i konkursens spår. De som inte har gått i pension har fått nya arbeten.

Lyckligt slut

Ingvar och Gustav stannade kvar i företaget några år som anställda innan de gick i pension. Gustav har flyttat till Spanien medan Ingvar fortfarande bor kvar i Vallentuna.

Fastigheten där fabriken en gång var inrymd är ännu i deras ägo men nedgången och omodern.

- Nu ska vi renovera alltihop. Sedan hoppas vi kunna hyra ut lokalerna till nya och livskraftigare företag.

Det kanske betyder nyetableringar och nya jobb till Vallentuna. I så fall kan även den här historien få ett lyckligt slut, trots att den gamla möbelindustrin till slut klubbas bort på konkursauktion.

Monica Antonsson


Ingvar Johansson 
var i många herrans år ordförande för Vallentuna företagarförening och ses här på bild längst till vänster i soffan tillsammans med såväl sin efterträdare, Carl-Axel Olsson, som sin företrädare Gustav Nilsson.

Pingstkyrkan i Vallentuna berättar på internet:
Kapellet i Sursta 

Redan 1920 börjar kapellet i Sursta ta form. Evangelisten Edith Fällt bor i övervåningen. Möten hålls i lilla salen som rymmer 50 pers. Den senare färdigställda stora salen rymde 300 personer. Sursta-kapellet invigdes 22-23/10 1921 av Lewi Pethrus och Stora strängmusiken från Filadelfia Stockholm. Filadelfia Stockholm äger kapellet och tomten. 

Surstagruppen närmar sig Vallentuna stationssamhälle Efter nästan 20 år, 1938, börjar man söka sig bort fån Sursta närmare Vallentuna stationssamhälle. Möten hålls omväxlande i Godtemplarlokalen i närheten av Teknikvägen/Upplands Väsbyvägen och i Centrumbiografen i Vallentuna. Vid den här tiden, 1940, bestod Surstagruppen av 24 personer. 

Surstagruppen köper en tomt i centrala Vallentuna År 1944 köper Surstagruppen tomten Rickeby 1:152 i Vallentuna centrum för 3000 kr. Tomten kommer därmed att tillhöra Filadelfia Stockholm. Köpesumman motsvarar år 2015 drygt 60 000 kr. Gruppen har nu 30 medlemmar. 

Surstakapellet säljs År 1962, efter 43 år, beslutar gruppen att göra sig av med Surstakapellet som säljs till Johansson & Idermark, Vallentuna möbelindustri, som lagerlokal. Surstagruppen för nu en ambulerande tillvaro i olika lokaler, gymnastiksalar i olika skolor, en tid i Missionskyrkan och i Väsbygårdens samlingssal.

Lokaltidningen
Nr 12,  1994

En riktig jubileumsfest

(VALLENTUNA)

Vallentuna Företagarförening har fyllt trettio år. Det firades med årsmöte, middag och dans på anrika Lindholmens gård förra helgen.

Alla var där, som man säger. Även de som inte längre är yrkesverksamma men medlemmar ändå. Det var urmakare Arne Andersson med fru Asta, handlare Bertil Ihrfeldt med fru Maja och rörmokare Rune Lindgren med fru Brita. Och så alla de aktiva förstås från plåtslagardirektör Lage Jansson och uppfinnaren Claes Eriksson och Lena Eriksson som driver skobutik. Kanske var de ett hundratal glada jubilarer den här kvällen.

Många tal

Det blev många tal vid middagen och Gustav Nilsson höll låda längst. Han tog initiativet till föreningen när det begav sig och höll själv i ordförande klubban de första åren. Samtidigt var han kommunstyrelsens ordförande och kom kanhända i konflikt med sig själv ibland.

- Vår stora uppgift var att ordna bostäder så att företagen kunde locka arbetskraft till Vallentuna, sa han.

Gustav planerade byggnationen med ena handen och fördelade bostäder mellan företagen med den andra. Men ingen annan ville vara ordförande och då fick han göra det själv.

Motvillig ordförande

- Till slut tvingade vi Ingvar Johansson som drev Vallentuna Möbelsnickeri, att bli ordförande, sa Gustav Nilsson. Han fick ingen chans att tacka nej förrän vi hade klubbat igenom beslutet.

Ingvar Johansson tog motvilligt emot ordförandeklubban och behöll den sedan i 17 år. Sedan valberedningen år efter år övertalade honom att fortsätta, lade han slutligen in sitt veto för att bli av med uppdraget.

- Då kom Carl-Axel Olsson från ”landsbygden” i Markim, berättade Gustav Nilsson. Vi visste inte så mycket om honom men han fick bli ordförande ändå. Genom åren har vi insett att det var ett bra val.

Trivsamt

Företagarna, både unga och gamla, trivdes gott på jubileumsfesten. Gustav Nilsson, 86, tyckte till och med oss att han kände sig tio år yngre.

- Gubben är gammal. Men det är så trevligt att träffa er alla att jag kunde inte låta bli att komma.

Monica Antonsson