Catharina Åsberg drömde om en åsna och ett litet torp...

Catharina Åsberg
Foto: Monica Antonsson

Lokaltidningen

Vecka 3, 1995

Catharina har valt livet på landet

Foto: Kurt Pettersson

Catharina Åsberg lämnade storstadsdjungeln för tretton år sedan till förmån för en vacker skogsglänta i Molnby.

Där bor hon nu i sitt renoverade 1700-talstorp tillsammans med åsnor, hästar, höns, katter och en get.

Catharina möter vid Molnby station där allmän väg tar slut. Sista kilometern far vi i hennes åsnekärra. Det är det som gör Catharina unik. Bland alla andra djur på gården har hon nämligen hagen full av åsnor.

Barndomsdröm

- Jag har förverkligat min barndomsdröm om att ha åsnor och ett hus med rum, kök och glasveranda. Men det blev bättre än jag kunde ana. Jag har nämligen nio åsnor och en stuga med två rum, två kök och två glasverandor.

Åsnornas skri hörs på långt håll. Två har lyckats smita och betar förnöjt i skogsbrynet. De andra vill också vara med och ger uttryck för sitt missnöje när de i full karriär far iväg genom hagen på jakt efter hålet i stängslet.

Det finns två hagar på tomten, en för åsnorna och en för hästarna Lester och Svarten. Geten Esmé har också en liten gård med hus och allt. I hönshuset kacklar två hönor och en tupp medan de två katterna lever i full frihet.

- Det kommer grupper med dagisbarn hit ibland för att umgås med djuren och åka åsnekärra. Det kan också hända att jag lånar ut en åsna till en filminspelning. Senast var det ”Rederiet” som lånade en vagn, en siciliansk Caretta och fyra cowboysadlar.

Catharina renoverar själv sitt torp som är kallt och dragigt om vintern. Det är byggt på en höjd i en skogsglänta med vidsträckta åkrar nedanför.

Dottern flyttade

- Min dotter Maja som är 19 år och spelar trummor i ett rockband flyttade till stan när de stängde tågstationen. Hon hade ingen lust att traska den långa vägen till Ormsta. Och jag ville inte att hon skulle gå på spåret – som jag gjorde. Nu stannar tåget igen – om man visar sig på perrongen.

Ladugården var ett fallfärdigt ruckel med stampat jordgolv när de kom hit. Catharina tog genast itu med murslev, hammare och spik och har nu murat tjocka väggar på ladugården som håller kylan ute. Åsnespiltor har hon snickrat av gamla lastpallar hon hittat. För ekonomins skull drog hon ur och rätade spiken och använde den på nytt.

Själsfrände

- Jag är inte den första åsneägaren i Vallentuna, säger Catharina som hört talas om en själsfrände i torpet Norrbacka vid Sursta någon gång på 20-talet.

- Gumman lär ha haft en svärson vid namn ”Kalle med kroken” och en åsna som hon hämtade varor vid stationen med. Om någon känner till henne skulle jag vilja veta vem hon var.

Monica Antonsson

 

Catharina Åsberg
Foto: Monica Antonsson

Kommentar 2024

Jag har hittat din själsfrände Catharina. 

Läs om henne här

 ______________________________________________________________________________

Hemmets Journal

Nr 31, 1994

Catharina drömde om en egen åsna...

Det var några åsnor på den italienska ön Capri som först väckte hennes kärlek. Catharina Åsberg var sju år och på semester med sin mamma. Hon satt på en mur, tittade på djuren och kände sig lycklig över den ömsesidiga sympatin. Som tonåring red hon på hästar men samlade åsnebilder och läste allt hon kom över om världens mest istadiga djur.

- I mitten av 60-talet började åsnor importeras från Korsika och Irland. Då uppstod en sorts längtan. Jag visste med ens vad jag hade för mål i livet, säger Catharina medan vi skumpar fram i en åsnevagn på skogsvägen som leder fram till hennes 1700-talstorp. Där bor hon tillsammans med 19-åriga dottern Maja, nio åsnor, tre hästar, en get, två hönor, en tupp och två katter.

Catharina har hämtat oss vid Roslagsbanans mest bortglömda tågstation. Där för tågen oftast förbi utan att ens stanna. Den som till äventyrs vill stiga av måste meddela konduktören i god tid. Den som vill stiga på ska visa sig tydligt på perrongen när tåget kommer.

- Tåget körde nästan förbi mig häromdagen. De tyckte att jag såg ut som en betongpelare. Sånt är livet när man är medelålders, skrattar Catharina och snärtar i luften med piskan där hon sitter på kuskbocken. Hon är en glad och enkel person som älskar sitt dragiga torp. Det har lappats och lagats genom seklen likt en älskad men lite väl använd tröja. Hon erkänner att det blir väldigt kallt om vintrarna. Då stänger hon av några rum och värmer sig med åkarbrasor, säger hon. Det är priset hon betalar för friheten i den vackra skogsgläntan med fält och åkrar som breder ut sig nedanför.

- Jag sparade på ett sparlån och drömde om ett hus med rum, kök och glasveranda. Så hittade jag det här torpet för 13 år sedan – med två rum, två kök och två glasverandor. Dessutom finns stall och vagnslider på tomten men varken vatten, elektricitet eller väg fram till huset.

Åsnorna hörs på långt håll. Det högljudda skriandet känns malplacerat i den uppsvenska skogen. Men det är långt till grannarna så ingen blir störd. Två av åsnorna, Petra och Phoenix, har smitit ut ur hagen och betar förnöjt borta i skogsbrynet. Catharina låter dem vara och bjuder oss att stiga in. Det är nämligen inte särskilt klokt att jaga en åsna på drift. Då sticker de bara ännu längre bort.

Catharina hänger upp världsunionflaggan till vår ära när vi stiger in på glasverandan. En klocka pinglar över dörren som försetts med brevinkast och texten ”Åsnor – ett kommunikationsmedel i tiden” på en skyld. Katterna Missan och Gusten får påfyllning i sina matskålar innan det blir rundvisning i stugan. Huset är fullt av gamla prylar som Catharina hittade i rivningshus och containers när hon var tidningsbud i stan.  

- När jag väntade Maja mötte jag henens far på gatan en dag. Det stod en container mellan oss, så han gissade vad jag tänkte göra och bytte sida. Han var fransman och ville inte ha en kvinna som hoppade ner i närmsta container och började dra i brädor.

På övervåningen har Catharina dukat upp en åsneutställning. Här finns åsnor av alla slag och vi får veta att somliga går att rida medan andra drar vagnar. De är dräktiga i tolv månader och har en medellivslängd på 35-40 år.

Åsnorna i hagen protesterar i högan sky för att kompisarna är på drift. Vi lämnar därför huset och Catharina ägnar en god stund åt att samla ihop sina djur. Därefter bjuder hon på hö till middag så att de håller sig lugna en stund.

Hon har iordningsställt två stora hagar, en på var sida av huset. Åsnorna har den ena och två hästar den andra. Det är Majas halvblod Svarten och hennes egen fjordhäst Lester som ursprungligen kommer från Skansen.

- Han fick fel på benen och skulle gå till slakt. Men veterinären tyckte att han var värd ett bättre öde. Jag blev hans fodervärd och fick sedan köpa honom för slaktpriset. Nu mår han bra igen.

Catharina har själv renoverat det gamla soldattorpet som nu har elektricitet inomhus och vatten i en grävd brunn med gnisslande pump på tomten. Hon pumpar upp minst en hink vatten om dagen till vart och ett av djuren.

Catharina Åsberg
Foto: Monica Antonsson

När hon kom hit var ladugården ett fallfärdigt ruckel med stampat jordgolv. Nu har hon murat tjocka väggar och snickrat åsnespiltor av lastpallar hon hittat i soprummet på jobbet. Hon har dragit ur och rätat gammal spik och använt dem på nytt. Den invändiga panelen är gedigen pärlspont från vindsdörrar i ett rivningshus i stan.

Catharina städar på kontor. Det ger henne 6000 kronor rent varje månad. Hälften går till djurfoder och drygt en tredjedel till värme och banklån. När månadsbiljetten är betald har hon högst 1000 kronor kvar att leva på.

- Om det är marknad i byn kan jag tjäna några kronor på att köra omkring med barn i åsnevagnen. Och så blir det någon slant när åsnorna medverkar på film och i tv-serier.

Catharina lånade nyligen ut en vagn, en siciliansk Caretta och fyra cowboysadlar till inspelningen av ”Rederiet”.

- Vagnen blev lite skadad i transporten men SVT har lovat reparera den, säger hon. En av åsnorna medverkade nyligen i en video med Thomas di Leva. Han var en trevlig prick!

Catharina Åsberg
Foto: Monica Antonsson

 Catharina går runt och utfordrar sina djur. Hönorna, Kristina och Lilla Vita kacklar ljudligt medan Tuppen förser sig av fodret. Det gör även geten Esmé, döpt efter novellfiguren, som har sin egen lilla hage. Alldeles intill flyger trollsländor över en liten damm hon har anlagt med näckrosor.

- Jag skulle säkert trivas med att bo i stan men jag kan aldrig lämna det här, säger hon med en vid gest runt ”ägorna”. Här har hon fullt upp. Syrenbersån ska ansas och rabatterna grävas om innan sommaren är slut. För att bara nämna något.

Skottkärran Maja gör inte mycket väsen av sig. Den står som ett monument över sig själv från fornstora dagar bakom ladugården. Det är mer hål än botten i den, om man säger så. Catharina körde cement i den när hon renoverade ladugården och kärran slets bokstavligen ut.

- Jag har inte hjärta att kasta den på tippen, skrattar Catharina. Den nya kärran, Sören, gnällde från början men får jobba ändå.

Tro nu inte att Catharina har en skruv lös. Hon är bara så förtvivlat förtjust i djur och gamla saker.

- Jag är nog som folk är mest med det undantaget att jag har förverkligat min dröm. Har man en dröm så måste man kämpa för den. Det kan alla och alla som önskar sig något riktigt hett lyckas till slut. Det kostar bara lite mer om drömmen är en villa i Djursholm.

Monica Antonsson

______________________________________________________________________________ 

Lokaltidningen

Vecka 14, 1999

De ska vandra till Betlehem

(VALLENTUNA)

Catharina Åsberg i Molnby och hennes 15 år gamla åsna Phoenix har gett sig ut på ett ovanligt äventyr.

- Vi gör en pilgrimsfärd för fred till Betlehem, sa Catharina inför avfärden i förra veckan.

För 40 år sedan semestrade Catharina Åsberg, 47, och hennes föräldrar på den italienska ön Capri. Där mötte hon några åsnor varpå omedelbar och ömsesidig förälskelse uppstod. Sedan dess har åsnor varit en stor del av Catharinas liv. Som mest hade hon 14 åsnor i hagen vid sitt lilla soldattorp en bit in i skogen bortom Molnby järnvägsstation.

För en tid sedan fick Catharina idén att gå en 500 mil lång pilgrimsfärd för fred till Betlehem och där fira 2000-årsminnet av Jesu födelse. Ibland har hon kallat det kallelse och ibland en ingivelse eller en vision. Vilket det än var så traskade hon förra fredagen iväg söderut tillsammans med Phoenix ivrigt påhejad av sin mor, sin dotter och sitt barnbarn.

- Tio vänner lånar mig 100 kronor i månaden var för att täcka en del av mina kostnader här hemma. En väninna bor dessutom i huset och tar hand om mina andra djur. Ytterligare en väninna vikarierar för mig som sekreterare i åsneföreningen.

Catharina är en sparsam kvinna, van att leva spartanskt. Hon räknar därför med att reskassan på 1000 kronor var för henne och åsnan ska räcka, pengar som vänliga sponsorer skrapat ihop.

Det gör 200 kronor vardera i månaden eller sju kronor om dagen till mat och hon är övertygad om att det ska räcka. Speciellt som Phoenix kommer att kunna beta gröngräs längs vägen och därmed spara in på hushållskassan. För övrigt hoppas hon att människor längs vägen ska förbarma sig över dem med en och annan brödbit.

- Vi tar färjan från Karlskrona till Gdynia i Polen och vandrar därifrån genom Slovakien, Ungern, Rumänien, Bulgarien och Grekland. Där måste vi stanna i två månader på grund av tullbestämmelserna för åsnor innan vi kan ta båten över till Israel.

Drar en vagn

Catharina går till fots hela vägen och Phoenix drar en liten vagn med den gemensamma packningen som bland annat innehåller 1000 hemritade vykort för den som vill skriva på sitt namn och en fredshälsning. Catharina kommer att lämna dem i den kyrka som idag står där stallet med Jesus krubba en gång stod. I kärran finns även varsitt tält – ett stort till Phoenix och ett litet till Catharina.

- Första tiden får jag sova inne hos Phoenix så att han i lugn och ro kan vänja sig vid tältet utan att bli rädd. Bråkstakar hoppas vi ska hålla sig borta. Jag måste vara väldigt försiktig. Jag har trots allt ansvar för Phoenix och dem därhemma.

Många ceremonier

Det kommer att bli ceremonier av alla slag i Betlehem vid millenniumskiftet och Catharina, som är väntad, ska delta i somliga.

- PÅ nyårsafton ska jag hålla mig borta från den stora staden. Det väntas mycket folk till Betlehem för att fira Födelsedagen.

Catharina och Phoenix kommer att stanna i Betlehem i närmare två månader. Sedan bär det av norrut igen.

- En vän kommer och hämtar oss i bil, säger hon. Jag måste vara tillbaka inom ett år och Phoenix kan behöva vila.

Monica Antonsson    

Catharina Åsberg
Foto: Monica Antonsson

Catharina och Phoenix gick verkligen till Betlehem. Jag har i min ägo kanske 40 sidor nyhetsbrev som hon skickat mig. De räcker åtminstone till Grekland men jag är, som sagt, tämligen säker på att hon faktiskt kom fram. Jag vill också minnas att hon ringde några gånger längs färden och att jag då och då skrev om det. Vi får se när jag kommer till rätt år i min storstädning...