Inger Öst gifte sig med sin Lasse två gånger...

Lilian Inger Elisabeth Öst Hellström, ogift Öst, född 1 februari 1949 i Fuxerna församling i dåvarande Älvsborgs län, är en svensk sångerska, dotter till musikern och snickaren Sigurd Nilsson och sångerskan Anna Öst samt dotterdotter till riksspelmannen Jon-Erik Öst.

Inger Hellström var gift första gången 1969–1979 och andra gången sedan 1984 med affärsmannen Lars Hellström född 1941 i Norrtälje.

Inger och Lasse gifte sig i Vallentuna kyrka och köpte ett hus på Ljungvägen i Snapptuna där de bodde i många år, innan de flyttade vidare till först Sollentuna och sedan Vasastan i Stockholm.
Allas Veckotidning
Nr 12, 1995
Ingen text kvar i datorn

________________________________________________________________________________

Hemmets Veckotidning

Nr 29, 1998

Inte i dator

________________________________________________________________________________

Se & Hör
skrevs 28/7 1998

När dottern Lina kom till världen, lade sångerskan Inger Öst karriären på hyllan. För gott trodde hon själv den gången. Tio år senare är hon tillbaka med ny CD fylld av egna låtar och medeltida folkmusik i ny, fräsch tappning. Hon backas upp av ett gäng unga musikanter som hon kunde varit mamma åt.

- Det är jättekul! Jag trodde aldrig att vi skulle kunna hitta varandra musikaliskt men det går hur bra som helst, säger Inger just hemkommen från en kort sommarturné.

Det var Cornelis Vreeswijk som först uppmuntrade Inger att skriva. De hade planer på att göra en folkmusikplatta tillsammans, men Inger ville ha barn och bygga hus så plattan fick vänta. Året var 1984 och Inger hade gift sig för andra gången med Lasse Hellström.

- Vi gick skilda vägar efter tio års äktenskap, sedan vi jobbat för mycket på varsitt håll och vuxit ifrån varandra, säger Inger som flyttade in i ett hus tvärsöver gatan och delade vårdnaden om numera vuxna barnen Anna och Jesper.

- Efter sex år hade jag fått nog, säger Inger som såg Lasse med nya ögon. Jag tog mod till mig och friade! Efter några år kom Lina till världen som en bekräftelse på att kärleken hade segrat.

Inger levde för man och barn och rätt som det var blev Cornelis sjuk och dog.

- Det var oerhört tragiskt. Vi var som syskon och kunde sitta och prata om vad som helst med varandra i timmar. Han skrev en text till mig som finns med på plattan och bifogade några personliga rader. ”Om liljorna i Svedala både kunde och ville tala - då skulle de säkert tycka trefjärdedelstakt é lycka!”

Det var på en kurs för FN-artister som Inger träffade musikanterna Hans Olof Berg, Sebastian Nylund, Mårgan Höglund och Jimmy Källqvist. Titti Sjöblom hade föreslagit att hon skulle göra en insats för svenska FN-soldater och hon gick med på att göra ett försök.

- Jag visste knappt om jag kunde sjunga efter alla dessa år och fick näsan slag, när jag mötte musikerna som skulle kompa med sin unga, tuffa musik. Det här går aldrig, tänkte jag.

Men det gjorde det. Inger började leta musik därhemma likaväl som i Svenskt Visarkiv.

- Jag insåg att de gamla texterna om jämmer och elände inte är mycket att sjunga i dag. De handlar om vännen som svek, om att kärna smör och att gå i sjön för att man råkat i olycka. Fan, jag bor ju vid Odenplan! Det är bara att ta 47:an till Djurgården, om man vill ut på landet. Vem står i skogen och ropar på kor i dag när vi har Girlpower!

Säger Inger som har försett låtarna med nya texter. En handlar om ”Vasastans prinsessa” efter en livs levande förebild med krona på hjässan i Ingers kvarter. En annan handlar om ”Soppkök” som blivit en realitet i huvudstaden och en tredje handlar om EU-parlamentet i Bryssel där somliga kan sko sig.

- Jag skriver om sådant jag retar upp mig på, säger Inger. Hjärta- och smärtastadiet har jag passerat för länge sedan, det får yngre förmågor sjunga om.

Ingers dagar är numera fyllda av framträdanden och intervjuer. På fredag, den 28 augusti, medverkar hon i ”Länge leve musiken” - en jubileumsgala TV2 med Ragnar Dahlberg direkt från Norrköping. Bland artisterna märks Weeping Willows, Arvingarna, Robert Wells, Roland Cedermark, Cecilia Wennersten och Leif Kronlunds storband.

- Vi har valt låten ”Kungsträdgården” om Molins fontän, Doktor Glas galleri och vattenbutiken vid S:t Jakobs kyrka som blev ett fik. På begäran gör vi dessutom ”Hälsingland” en låt om den trakt där släkten Öst har sina djupa spelmansrötter.

Några veckor senare kommer singeln ”Se duvan, Linnea” och ”Lergöken” som Cornelis skrev direkt för Inger.

- Duvan är ju fredens, andens och kärlekens symbol, säger Inger. Så det blir allt i ett.

Monica Antonsson

________________________________________________________________________________

Hemmets Journal
No 7, 2004

Med barnbarn får man så mycket kärlek

att man nästan tappar andan

Familjen har alltid varit viktig för Inger Öst och idag, när de äldsta barnen själva bildat familj, hjälper hon  förstås till att passa de tre barnbarnen. 

Inger Öst, 54, skrattar gott där hon kryper omkring på alla fyra under matsalsbordet. Saftkalaset med barnbarnen har slutat med att hela mattan är full av russin, kaksmulor och bullbitar. Inger är emellertid inte ledsen för det. Hon har dammsugare, säger hon.

– Barnbarnen är det bästa jag vet och rengöringsmedel finns det gott om.

Kasper, 4, kiknar av skratt, när snart tvååriga Hugo och Filip dyker in under bordet för att hjälpa till. Om Flisan, familjens gråa tryffelhund, hade varit hemma, så hade det varit ännu värre, säger Inger. 

Flisan är emellertid bortrest över dagen tillsammans med husse Lars Hellström. Annars hade Filip säkert matat Flisan från bordet. Han brukar göra det, när han tror att ingen ser på. Han tar en tugga själv och ger henne nästa.   

– Flisan snodde våra servetter en gång, när vi satt och åt. Vi hade dem i knäna och rätt som det var, hade hon samlat ihop dem i en hög under bordet. Det var Kasper som upptäckte det. I samma stund dammade Hugo ner sin tallrik med spagetti och ketchup. Det var bara att dyka ner under bordet och samla ihop alltsammans. Vi skrattade så att vi fick ont i magen, Therese och jag.

Therese Backjanis är sambo med Ingers son Jesper, 31. De bor i ett renoverat 1700-talshus i Upplands Väsby, där Kasper och Hugo följaktligen växer upp. Filip är son till Ingers dotter Anna, 33, och hennes man Per Larsson. Hon är flygvärdinna och han är pilot vid SAS.

– Vi bor i ett mysigt radhus i Sigtuna, säger Anna som arbetar omlott med sin man. När han flyger är hon hemma och tvärtom. Filip går därför bara på dagis lite då och då.     

Stormtrivs

Barnbarnen stormtrivs hemma hos Inger som njuter av att vara både farmor och mormor. Att maken Lars är världens bästa farfar och morfar gör inte saken sämre. De ställer gärna upp som barnvakter, när barnen är sjuka eller om vardagen på annat sätt kör ihop sig. 

Den stora våningen vid Odenplan mitt i Stockholm är som gjord för barnens spännande lekar. Här finns gott om skrymslen och vrår att undersöka och gömma sig i. Inger har dessutom ett stort skåp med leksaker och en bokhylla full med sagoböcker.

– Sagostunderna är vår höjdpunkt, säger Inger som först mycket noga putsar sina sagoglasögon. Det är tradition. Utan sagoglasögon är det omöjligt att se in i sagornas värld. 

Pojkarna sitter tysta och lyssnar, varpå Inger avslutar stunden med en fullständigt obegriplig ramsa på hälsingemål. Den fick hon lära sig som barn av sin mamma Anna Öst. 

– Hon är 93 år nu men lika pigg i luvan som du och jag. Det är bara benen som är lite dåliga. Så sent som i somras sjöng hon vid invigningen av Filadelfiakyrkan hemma i Edsbyn.

Inger har djupa rötter i den kända spelmanssläkten från Hälsingland. Den först kände soldaten, bonden och spelmannen var Erich Olufsson född 1540. Från honom går släktbanden spikrakt till Ingers legendariske morfar Jon Erik Öst. Han skrev ”Fiolen min” och roade folk med skrönor om allt från bondbröllop till tomtar och troll. Tolv barn fick han med fem olika kvinnor. Musikaliskt sett föll äpplet inte särskilt långt från päronträdet. I mitten av 60-talet var Family Four med syskonen Berndt, Stig, Siv och Inger Öst omåttligt populär. Att mamma Anna anslöt sig med skillingtrycket Nikolina gjorde inte saken sämre. Gruppen låg ständigt på Svensktoppen och turnerade året om, vilket var ett normaltillstånd för familjen Öst. Inger brukar säga, att hon föddes i en paus, när mamma Anna var på turné i Trollhättan. Sedan var det bara att hänga med. 

Dog i en bilolycka       

– På den tiden gjorde man två, tre shower per dag. Framtiden hann man inte ens tänka på. Varenda tidning skrev om oss. En gång fick jag till och med vara pappersdocka.

Gruppen sprack efter en bilolycka i september 1966. En timmerbil tappade en dåligt surrad stock och Stig dödades, där han satt i turnébilen. Ett år senare ombildades Family Four. Berndt och Inger fick sällskap på scenen av kusinen Mona Thelmé och Robert Palm. 

– Jag flyttade hemifrån, när jag var 16 år, säger Inger vars första lya var en trivsam etta på Östermalm. Tvärs över gatan låg byggfirman, där Lars Hellström jobbade. Från kontoret såg han rakt in i hennes lägenhet.

- Vi hejade ibland, när jag putsade fönster. Han brukade peka ut fläckar som inte fanns.

En dag gick hennes dörr i baklås. Lars ringde efter låssmed och passade på att bjuda henne på bio. Det gick som det gick och 1969 ringde bröllopsklockorna. Inger lämnade Family Four. Det var dags att som soloartist stå på egna ben. 

– Jag var världens lyckligaste mamma, när Anna och Jesper kom till världen, säger Inger som jobbade vidare med hjälp av en barnflicka. Hon gjorde krogshow med Siw Malmkvist och Marie Bergman, for på FN-turné med Charlie Norman och på Finlandsturné med Eva Rydberg. Det fungerade hur fint som helst, intygar Anna.

- Det var först i vuxen ålder som Jesper och jag började prata om, att mamma var borta väldigt mycket, när vi var små.

Knakade i fogarna
Så bildade Inger ”Tre damer” med Diana Nunez och Anita Strandell som strax därpå inledde ett samarbete med Cornelis Vreeswijk. Ungefär samtidigt började äktenskapet att knaka i fogarna och snart var skilsmässan ett faktum. 

– Jag flyttade in i en lägenhet på andra sidan gatan, säger Inger. Vi bodde i Sollentuna då. Hon läste gymnasiets humanistiska linje och finansierade det hela med ett jobb som sjukvårdsbiträde. Dessutom sjöng hon om helgerna. 

– Barnen bodde hos mig i veckorna och hos Lasse om helgerna. Jag fick vardagsslitet och han fick allt det roliga.

– Just så var det, säger Anna. Hemma hos mamma var det bara vardag och läxläsning. 

I sex år stod hon ut. Sedan gick hon tvärs över vägen och friade. Det slutade med bröllop på Edsbergs slott 1985. Några år senare kom kärleksbarnet Lina, 15, till världen.

Det var när Lina skulle börja i Franska skolan som flyttlasset gick in till stan. Nu är Kasper, Hugo och Filip inskrivna i samma skola. Den är liten och bra, för personalen har koll på ungarna, som Therese säger. Antalet platser är begränsade, så det gäller att anmäla sig i tid. 

Inger rättar till kuddarna i den stora dubbelsängen och läser samma sagobok på nytt. ”Myrornas värld” är just nu favoritberättelsen. På väggen till höger sitter ett porträtt av Anna och Filips inramade fotavtryck. Till vänster sitter Jespers porträtt och avtryck av två par fötter signerade Kasper och Hugo.

– Kasper brukar hjälpa mig att laga mat, säger Inger. Han älskar när jag gräddar pannkakor och vänder dem i luften. Jag har lärt honom att göra vågen varje gång jag lyckas.

Även Filip föredrar köket, visar det sig. Plötsligt kryper han ner från sängen och försvinner ur sikte. Det är magneterna på kylskåpsdörren som lockar, visar det sig. Ändå ser Inger lite orolig ut, när han dröjer.  

– Kasper var ensam i köket en gång. Det dröjde innan jag upptäckte, att han hade stängt av frysen!

Therese tycker att Hugo är ovanligt lugn den här dagen. Det beror troligen på fotografen och alla hans spännande saker. Hugo älskar tekniska prylar. Särskilt nycklar. Så fort han har varit på besök är alla skåpnycklar försvunna. Han bara måste pröva dem i alla andra lås.   

– Hade han bara haft sugfötter, så hade han säkert klättrat på väggarna ända upp till stuckaturerna, säger Therese. 

Blev jätteglad
Inger är artist inom ”Kultur i vården” numera. Just nu repeterar hon ett program om vännen Cornelis Vreeswijk och hans musik.

– Therese och Kasper kom och tittade, när jag sjöng på rehabiliteringscentret i Upplands Väsby för en tid sedan. Jag blev jätteglad, när jag fick se dem. Kasper undrade först vad farmor höll på med. Sedan dansade han runt, runt och klappade händerna. 

Familjen är och har alltid varit allra viktigast för Inger och Lars. De har därför fullt hus för det mesta. 

– Ungarna ringer och frågar vad jag håller på med, säger Inger. Jasså, lagar du mat. Kan vi komma? Det är fantastiskt roligt. Och med barnbarn får man så mycket kärlek, att man nästan tappar andan. Det enda som saknas nu är en liten tjej…

Monica Antonsson

Kasper = röd tröja med K på

Hugo = orange tröja med H på

Filip = beige tröja med blå ärmar

________________________________________________________________________________

Hänt Extra
Nr 45, 2003

Inger Östs stora intresse är heminredning

- Vi sålde huset och flyttade in till en våning i stan...!

Inger Öst var omåttligt populär i mitten av 60-talet. Hon var yngst i Family four vars plattor ständigt tog sig in på Svensktoppen. Att mamma Anna Öst anslöt sig till gruppen gjorde inte saken sämre. 

Succélåten Nicolina blev en landsplåga och de var ständigt på turné. För Inger var det snarast ett normaltillstånd.   

– Jag brukar säga, att jag föddes i en paus. Sedan var det bara att hänga med, säger Inger. 

Mamma Anna var nämligen på turné i Trollhättan, när hon kom till världen.

Femton år gammal flyttade Inger in i en etta på Grevgatan i Stockholm. 

Det första hon köpte var två helgjutna mässingsstolar med guldfransar och röda sammetsdynor. Stolarna pryder numera hennes hall i sexrumsvåning vid Odenplan. De båda borden av glas och mässing som hörde till står nu i matsalen.

Från ettan på Grevgatan kunde Inger se in till byggfirman tvärs över gatan. Där jobbade Lasse Hellström som brukade vinka, när hon putsade fönster. En dag låste hon ut sig och det blev han som fick ringa efter låssmeden. Så småningom ringde bröllopsklockorna i Vallentuna kyrka för dem 1969. Det var nämligen där, de köpte sitt första gemensamma hus.

– Jag beställde gobelängtapeter och heltäckningsmattor i samma takt som tapetseraren sydde gardiner, säger Inger som samtidigt lämnade Family Four för att göra solokarriär. 

Barnen Anna och Jesper kom till världen och småningom gick flyttlasset gick till Sollentuna. 

Äktenskapet slutade emellertid med skilsmässa, varpå Inger gjorde karriär med Tre Damer och Cornelis Vreeswijk. 

Friade
Sex år senare friade hon till Lasse och flyttade hem igen. Bröllopet stod på Edsbergs slott den gången. Några år senare föddes Lina som nu har fyllt femton.

– Det var när hon skulle börja skolan, som vi valde flyttade in till stan.

Inger är fortfarande artist. Hon fokuserar på sjukhus, där hon har en tacksam publik. En och annan platta har det också blivit genom åren. Den senaste bjuder på egna, lysande texter till musik i folkviseton. Aktuellt just nu är ett hyllningsprogram till vännen Cornelis Vreeswijk.

Heminredning är Ingers stora intresse. Det märks i den ljusa, luftiga hörnvåningen som präglas av sin oregelbundenhet. Här finns knappt ett enda kvadratiskt rum utan spännande burspråk och oväntade vinklar. 

– Vi har morgonsol på frukostbalkongen, i syrummet och i köket med utsikt över gården. Några timmar senare försvinner solen runt hörnet för att snart dyka upp igen i arbetsrummet, sovrummet, vardagsrummet och matsalen. När solen än en gång rundar ett av husets hörn, får Lina njuta av kvällssolen i sitt rum. Det är bara hon som bor hemma nu. Anna och Jesper har sina egna familjer nu, vilket har gjort Inger till både mormor och farmor.

– Om jag inte får se barnbarnen på en vecka, så får jag ont i hjärtat, säger hon. Som tur är hälsar de på nästan varje helg. De har hur kul som helst här. Vi har ju stora ytor att tumla runt på.

Monica Antonsson

Bild 1-2
Även köket har sitt burspråk, där solen lyser in från gården och får murgrönan att trivas. Här har Inger utsikt över gården och grannarnas blomsterbalkonger och här samlar hon sitt husgeråd av märket Alessi.

Bild 3-6
Inger var bara 15 år, när hon köpte sina helgjutna mässingsstolar med röda sammetsdynor. De tillhörande borden av mässing och glas finns också kvar.

Bild 7
Våningen vid Odenplan har två balkonger. En mindre med mot gården som har morgonsol och en större ut mot staden och Gustav Vasakyrkan. Här sitter Inger och Lasse på första parkett varje år i samband med Stockholm Marathon.

Bild 8, 10-11
Vardagsrummet präglas av gedigna snickerier och ett spännande tak med vackra stuckaturer. Inger har inrett rummet i vitt och grått varpå hon, som hon säger, har skrämt upp det med kuddar i pastell. Här har Inger samlat konstverk av Gösta Werner och konsthantverk av glaskonstnären Ulrika Hydman-Vallien.

Bild 9
Matsalen i vitt, gult, grått och rosa används flitigt, när barn och barnbarn kommer på besök. Då går det vilt till, säger Inger. Mer än en gång har såväl hunden Flisan som barnbarnen Kasper, Hugo och Filip dykt huvudstupa under bordet efter pasta som hamnat fel.

Bild 12-13
Det sexkantiga sovrummet i blått och vitt och med möblemang av vit bambu präglas av Ingers skapandelusta. Hon syr alla textilier från gardiner till kuddar och sängöverkast. Lamporna i fönstren av borstat stål var en stor investering.
– Jag blev omedelbart förälskad i dem. Men de var dyra, så jag gick och fikade, innan jag bestämde mig. Sedan köpte jag dem förstås.

Bild 14
Divanen i vardagsrummet hör ursprungligen till soffan. Att göra den till huvudmöbel i läshörnan vid kakelugnen var en bättre idé, tyckte Inger.