Carl-Georg Seveson på Stora Karby

Lokaltidningen

Nr 18, 1988

Hönsnäringens främste förespråkare fyller 80 år

(VALLENTUNA) 

Kapten Carl-Georg Seveson på Vattenfestivalen 1997.
Foto: Monica Antonsson

Hönserinäringens främste beskyddare Carl-Georg Seveson på Stora Karby i Brottby fyller 80 år den 5 maj.

- Vi håller öppet hus från klockan 13.00, hälsar han.

Carl-Georg Seveson är född i det så kallade Teaterhuset vid infarten till Norrtälje. Det var, som namnet antyder, en teater förr i tiden men blev hyreshus för bland andra familjen Seveson. 

När Carl-Georg är på gott humör – och det är han för det mesta – brukar han berätta en hemsnickrad lite skröna om huset.

- Norrtälje stad tänkte först riva huset men när de fick höra att jag var född där och skulle bli ledsen då, gjorde de det till kulturhus i stället.

Det är många som trott på historien genom årens lopp.

Carl-Georg var bara några månader gammal, när han kom med familjen till Stora Karby hösten 1918. Pappan var spannmålshandlare och att Georg skulle bli bonde var bestämt redan då.

Uppsluppen tid

- Jag började hjälpa till vid sex, sju års ålder, säger han. Sedan gjorde jag min skoltid i Uppsala vilket slutade med att jag tog studenten 1939. Det var en uppsluppen tid. Sedan kom kriget och förstörde alltsammans.

Carl-Georg blev reservofficer vid flyget i Västerås 1939. Där låg han inkallad ända till krigsslutet 1945.

- Det var en tid fylld av såväl glada som tragiska händelser. Var fjärde kamrat, 28 unga grabbar, störtade och dog av olika anledningar.

Jordbruk efter kriget

Som reservofficer tjänstgjorde Carl-Georg en månad vartannat år fram till 55 års ålder. Det har givit honom titeln kapten i telefonkatalogen.

- Efter kriget got jag itu med jordbruket på Stora Karby på allvar, säger Carl-Georg som drev gården i egen regi till 1985 då sonen Göran tog över.

Carl Axel Olsson och Georg Seveson
Foto: Monica Antonsson

Samma inställning

- Han har skött gården med den äran och gjort mig väldigt glad. Han har samma grundinställning som jag att allt ska ha sitt underhåll, så att både byggnader och maskiner är i bästa skick.

Carl-Georg träffade sin fru Ingrid på en skidsemester i Åre. Han fick syn på henne, ilade ifatt henne i spåret och friade direkt. Det var ett val han många gånger har gratulerat sig själv till.

Prisar sin hustru

- Hon har gjort ett fantastiskt arbete med hemmet och barnen, säger han. I dag bor hela familjen på gården. Göran, som är gift med Elisabeth och har döttrarna Caroline, 9, och Mikaela, 7, bor i flygeln medan vår yngste son Ulf, som är restaurangchef på Såstaholms herrgård, bor i egen villa.

Hönseriet startade Carl-Georg i december 1966. Sedan dess har han gjort sig känd som hönserinäringens främste förespråkare i landet. Det brukar osa om hans insändare i Expressen.

- Svenska höns har det bäst i hela Europa. Vi har väldigt stränga lagar när det gäller djurskydd. Det är bara tyckanden och tro, när man talar om att hönsen lider. Vi som jobbar med det vet hur det är. Vi har låg dödlighet och hög produktion vilket är bästa beviset för att hönsen mår bra.

Vid sidan om arbetet på gården har Carl-Georg ägnat mycket tid åt jakt och tennis men sedan en tid heter favoritsporten golf. Men han har humor också. När Össebyamatörerna spelade revy i Karbyskolan härförleden, gjorde han oväntad entré förklädd till fransman.

- Jag försökte på god franska värva revygänget till Molin Rouge, säger han. Det tog en god stund innan jag blev avslöjad.

Monica Antonsson

______________________________________________________________________________

Hemmets Veckotidning
Nr 43, 1997
Ej i datorn

_________________________________________________________________________________


Kapten

Karl Georg Styrbjörn Ceve född 5/5 1918 i Norrtälje - död 8/11 2008

Gift med

Ingrid Ebba född 9/10 1921 i Väskinde, Gotland - död 9/5 2011

Stora Karby

Brottby, Vallentuna

Lage Holmbom omstridd politiker för både C och M

Lokaltidningen

Vecka 19, 1986

- Kommunen har inte råd med syskon på dagis

(VALLENTUNA)

- Vi har inte sett slutet på det här än. Beslutet kommer säkert att rubriceras ”Trots mot fullmäktige”.

Det säger barnomsorgsnämndens vice ordförande Lage Holmbom (m) om beslutet att låta syskon stanna på dagis när familjen får barn.

Det är en indignerad Lage Holmbom som hör av sig till Lokaltidningen. Beslutet i barnomsorgsnämnden har fått rubriker och det gillar han inte. Speciellt inte som han är överkörd i frågan, eftersom socialdemokrater, folkpartister och solidaritetspartister gick ihop mot moderaterna och centern när beslutet togs.

Det har med andra fattats enligt regelboken i sann demokratisk ordning.

Inte justerat

- Protokollet är inte justerat än, säger Lage Holmbom. Sista ordet är minsann inte sagt i den här frågan.

Lage Holmbom säger att förslaget från början kom från moderaterna och att förvaltningen fick i uppdrag att ta fram ett sådant till nämnden. Skillnaden var, att då skulle barn från fem år och uppåt – de som ändå rätt snart ska in i skolbarnomsorgen – få stanna på dagis vid syskons födelse.

- Sedan kom folkpartiet och sa att vi borde sänka åldern till tre år och det hakade förstås socialdemokraterna på! Men det finns inga pengar till en sådan reform 1998. Vi har inte råd!

En miljon kronor

Enligt Lage Holmbom är beslutet alltså inte finansierat. Det kommer att kosta skattebetalarna en miljon kronor som i dagsläget inte finns. Det blir barnen i dagiskön som får lida, menar han, eftersom pengarna måste hämtas in någonstans.

- Bara 75 procent av kommunens barn har dagisplats. Var fjärde förälder är följaktligen hemma. Jag tycker synd om dem som plötsligt vill börja jobba och som inte får någon dagisplats.

Ingen kö

En stund senare säger Lage Holmbom att kön är obefintlig, på sin höjd tio barn just nu. Prognosen tyder till och med på att Vallentuna har ett överskott på 80 platser framåt hösten.

- Man vet aldrig vad som händer framåt hösten, säger Lage Holmbom, som även tror att beslutet i barnomsorgsnämnden kommer att rubriceras som ”Trots mot fullmäktige” och rivas upp i kommunens högsta instans.

- Det är nonsens, säger Karin Dahl-Strandin (s). Vi tror för det första inte att det kommer att kosta en miljon kronor. De flesta småbarnsföräldrar har helt enkelt inte råd att ha sina barn kvar på dagis. Reformen ska heller inte få drabba några barn. Det här är helt enkelt ett uttryck av missnöje från en dålig förlorare som har ett och annat att lära sig av ungarna.

Monica Antonsson

Lage Holmbom
Foto: Monica Antonsson

Södra Roslagen

2 december 1987

Vid sidan av jobbet är fritiden hans arbete

(VALLENTUNA) För honom är föreningsliv och idrott det allt överskuggande intresset när familj och trädgård fått sitt.

Centerpartist är han, stridbar och ofta i blåsväder. Men sådant för den ta som sticker ut huvudet i den politiska hetluften, menar han.

Han slåss för Vallentunas föreningar och för hur han tycker de ska fungera. Han hyllar småskaligheten och skyr dess motsats.

Lage Holmbom är namnet, fritidsnämndens ordförande i Vallentuna sedan snart ett decennium.

Till vardags tjänstgör Lage Holmbom vid Statens Järnvägar sedan snart 30 år. Det är med andra ord dags för guldmedalj eller guldklocka som tack för de många åren i Rikets tjänst.

En stor del av tiden utanför jobbet har Lage Holmbom tillbringat inom fritidsnämnden i Vallentuna. Åtminstone de senaste femton. Efter en lokalpolitisk debut i trafiksäkerhetskommittén har han lagt två mandatperioder som vice ordförande och tre som ordförande för fritidsnämnden till sin politiska meritlista.

Det här med fritiden och vad den innebär för kommuninvånarna är något som Lage Holmbom känner starkt för. Fritiden är viktig för ett bra samhälle och människor ska trivas även då, menar han.

Fritid fick inte kosta

I fritidsnämndens begynnelse togs verksamheten där inte riktigt på allvar av dåvarande kommunalpampar. Fritiden var något som definitivt inte skulle få kosta pengar. Varenda resurs fick ledamöterna kämpa för. Idag är det annorlunda och fritiden svarar för en imponerande förvaltning till fromma för ett omvittnat rikt föreningsliv.

Det kan tyckas som om verksamheterna mest består av sport och idrott. Men även kulturen får sin beskärda del när nämnden nu driver frågan om att förvandla Tellus gamla målarverkstad till repetitionslokaler för kommunens trettio rockband.

- Vi driver detta tillsammans med kulturnämnden. Helen Ericsson på kulturkansliet är den verkliga eldsjälen och vi backar upp frågan så mycket vi kan. Det vore förskräckligt om ursprungsplanen att jämna målarverkstan med marken till förmån för parkeringsplatser verkställs, konstaterar han.

- Fritidsförvaltningens verksamma sträcker sig också till fritidsgårdarna i Ormsta, Karby, Ekeby och Lovisedal. Där sysselsätter vi massor av ungar med bra aktiviteter om eftermiddagarna. Vi har en suverän personal inom hela förvaltningen och jag önskar att vi kunde ge fritidsledarna högre löner så att de stannade i jobbet.

VBK gör ett bra jobb

VBK är en ofta omdiskuterad företeelse som ofta fått kritik för både det ena och det andra. De får för mycket istider, för stora bidrag och favoriseras överhuvudtaget, enligt kritiken.

- VBK har en stor, bred och fin verksamhet och det är lite ojust att klaga. Andra klubbar klagar på att de får undanskuffade tider i exempelvis ishallen, men vi ser ingen anledning att flytta på en gammal välkänd och inkörd verksamhet till förmån för en ny och okänd som vi inte vet om den fungerar, säger Lage Holmbom som inte sticker under stol med att han tycker att fritidsnämnden över lag fattar bra beslut.

Däremot gillar han inte elittänkandet som bedrivs inom vissa sporter, även om han tror att viljan att bli bäst och störst finns inbyggd hos alla.

- Kanske borde ungarna få leka lite mer. Det är ju bara några få som blir elitidrottsmän. Kanske skulle det satsas mer på kamratturneringar och kvarterslag, säger Lage Holmbom och påpekar att tanken ingalunda är ny.

- När jag var ledare för Snapptunahockeyn hade vi ett ganska bra lag. Vi råkade bli tvåa i Vallentunaturneringen och jag var då mån om att alla spelare skulle få varsin medalj. Alla fick vara med på isen och spela, ingen satt i båset hela matchen. På den tiden toppade man inte lagen på den nivån, säger han.

Föreningstillhörighet viktig

Ungdomsverksamheten ligger Lage Holmbom varmt om hjärtat och han talar med samma glöd om tjejlag som om pojk- och elitlag. Föreningstillhörigheten är viktig och det är bevisat att de som fostrats där klarar sig bättre i livet, hävdar han.

- Vi har så otroligt fina ungdomar i Vallentuna. Det är bara några få som utmärker sig, säger Lage Holmbom apropå vandalisering och ungdomsvåld. Han ställer sig också oförstående till de röster som höjts för att få bort kampsporterna från skolornas lokaler, något som fritidsnämnden beslutar enväldigt om till skolpersonalens på sina håll stora förtret.

- Karateklubbarna är demokratiskt valda och bedriver en verksamhet där ungarna trivs och tränar tillsammans.

Ska man förbjuda det? Nej. Vi måste lita på ledningen i dessa föreningar även om det finns avarter, och vi håller kontroll på detta. Så fort en klubb lämnar ramarna så klipper vi till!

Största fjädern i fritidsfolkets stora hatt på tjejsidan är utan tvekan ridcentret i Veda som invigdes i våras, en skapelse för ungefär fem miljoner kronor som drivs av ideellt föreningsfolk under överinseende av en stiftelse med kommunal representant.

- Veda är något alldeles enastående. Det tog femton år innan det blev verklighet, men då blev det i stället ett rejält ridcenter, ett riktigt storverk som vi verkligen ska vara malliga över.

Drömmer om badhus

Miljonsatsningen i en sandplan i Kårsta var också en bra kommunal investering att vara stolt över, menar Lage Holmbom. Så är också aktivitetsstöden baserade på inte mindre än 22 000 timmar per år vilket kostar en bra bit över miljonen.

- Drömmen är ett badhus någon gång i framtiden. Men det skulle kosta så mycket pengar att det törs man knappast andas om, säger Lage Holmbom.

- Det skulle vara något för den icke idrottsintresserade delen av kommuninvånarna. Ett badhus för Svensson helt enkelt.

- Kvarnbadet är gammalt och slitet. Under sommaren har vi till och med haft några haverier på grund av läckage. Dessutom har det varit en katastrofal sommar ur publiksynpunkt och det är synd om VBK som driver raljansen där. De gör ett fint jobb och många trivs på Kvarnbadet. Badet är centralortens lunga, säger Lage Holmbom som hade hoppats att den stora aquarutschbanan skulle hjälpt till att klara ekonomin.

- Det kom ju så mycket klagomål från hembygdsfolk och liknande om att rutschbanan skulle bort att vi till slut blev tvungna att göra så, säger Lage Holmbom och berättar att han själv på sina resor gärna åker omkring i rutschbaneanläggningar. Risken för skador viftar han bort.

- Vi på fritidssidan måste ha lite visioner och inte bara sitta och glutta på TV.

Nästa stora projekt för Lage Holmbom och fritidsnämnden är ett eventuellt anläggande av en golfbana för Angarns Golfklubb på Veda i anslutning till ridcentret. Meningarna är delade men Lage Holmbom har sin ståndpunkt klar. Golfbanan ska anläggas på Veda.

- Men grundprincipen är att bevara ryttarnas fristad. Båda verksamheterna bör kunna få plats på Veda, säger Lage Holmbom i full färd med att fästa ännu en fjäder i fritidshatten.

Monica Antonsson 

________________________________________________________________________________

Lokaltidningen

Nr 46, 1994

Nu har Lage förlorat sin post – igen…

Moderaterna och centern delar på ordförandeposterna i kommunens nio nämnder den kommande mandatperioden.

Folkpartiet har nämligen tackat nej till de tunga posterna till förmån för en satsning på partiets profilering.

Centerpartiet har tilldelats ordförandeposterna i barnomsorgsnämnden, miljö- och hälsoskyddsnämnden samt fritidsnämnden. Moderaterna tar hand om ordförandeposterna i kommunstyrelsen, tekniska nämnden, socialnämnden, skolstyrelsen, byggnadsnämnden och kulturnämnden.

Intressanta diskussioner

Vilka politiker som ska tilldelas förtroendeuppdragen avgörs – efter interna diskussioner i partierna – vid nästa kommunfullmäktige.

Fritidsnämnden är sedan gammalt ett starkt centerfäste. Förre centerpolitikern Lage Holmbom (m) var fritidsnämndsordförande i hela sex mandatperioder för centern, det vill säga i 18 år.

När partiet i samband med förra valet förlorade just den posten till moderaterna, bytte Lage Holmbom påpassligt parti och blev moderat. Därmed kunde han fortsätta som fritidsnämndsordförande ytterligare en mandatperiod – nu under mörkblå flagg.

Frågan är om Lage Holmbom ska gå tillbaka till centern nu sedan partiet efter senaste valet har återfått den åtråvärda ordförandeposten i fritidsnämnden.

Monica Antonsson

Bildtext

Lage Holmbom, centerpartisten som blev moderat och fick fortsätta som ordförande i fritidsnämnden efter förra valet. Nu mister han förtroendeuppdraget – om inte…

________________________________________________________________________________

Lokaltidningen

Vecka 16, 1996 

Folkbadet blev verklighet

i källaren under Gula skolan

(Vallentuna) 

Röda Korset i Vallentuna fyller 80 år på måndag den 15 april.

- Vi tar gärna emot presenter på vårt postgirokonto nr 18 31 33-8, säger ordföranden Marianne Holmbom. Skriv ”Röda Korset i Vallentuna” på talongen.

Internationella röda Korset har 250 miljoner medlemmar i 169 länder. Den som först fick idén var en schweizisk bankir vid namn Henry Dunant som såg krigets elände i norra Italien 1859 och bestämde sig för att göra något åt det.

Svenska Röda Korset bildades 1865 tack vare kung Oscar II. ”Fruntimmer är icke förhindrade att såsom ledamöter i föreningen ingå”, hette det i statuterna. Förra året hade Röda Korset 383 351 medlemmar i Sverige varav 46 308 i Stockholms län och omkring 500 i Vallentuna.

Månadsmöten

Den 15 april 1916 träffades några prominenta Vallentunabor för att bilda en lokal krets med herr P Torell som ordförande och skolfröken Margit Opperman som sekreterare och kassaförvaltare. Sedan blev det månatliga möten i kommunalrummet och symöten första helgfria måndagen   varje månad.                                                                                                Marianne Holmbom

                                                                                                                   Foto: Monica Antonsson

Vid årsmötet 1919 skänkte fru Alexandersson och fru Carlsson i Wäsby fjädrar till örngottskuddar medan fru Hilma Nilsson skänkte fyllning till några långkuddar. Långhalm anskaffades till madrasser. Sedan kom våren med paketauktion och kaffeservering.

Spädbarnsutrustningar

År 1923 började kretsen tillverka persedlar till ett blivande förlossningshem. Två år senare hade de sju spädbarnsutrustningar och bad att få disponera ett rum på ålderdomshemmet, nuvarande musikskolan, för förlossningar.

1927 gällde det att få ihop till en kudde för sjukbåren.

Samma år skänkte kretsen en förbandslåda till Hjälmstaskolan. !932 började de inrikta sitt arbete på ett skol- och folkbad som småningom blev verklighet under Gula skolan. Fröken Julia Fredlund stod för merparten av kostnaderna varpå ett ”hygieniskt föredrag” anordnades.

1933 fick 27 personer i Vallentuna kläder och skor från Röda Korset. Samma år ville statspolisen låna sängutrustning för poliskontingentens förläggning. Frågan om tandvård hänsköts till skolstyrelsen eftersom kretsen inte hade råd.

Nutida välgörenhet

1934 blev det nobben från Länsstyrelsen när kretsen ville sälja korv, kaffe och glögg vid motorklubbens tävlingar. Badet hade dock gått 200 kronor plus, så glädjen stod högt i tak. Året därpå fick kretsen en egen symaskin på ålderdomshemmet varpå fru Tiberg lånade ut sin kamin till symötena. Allt enligt arkivansvariga Margareta Svahns sammanställning inför 80-års jubileet.

Med i 30 år

Röda Kors-kretsen i Vallentuna kom av sig under krigsåren och verksamheten kom inte igång igen förrän 1959. Sedan dess har de sysslat med mer nutida välgörenhet som trivselkvällar förpensionärer, klädinsamlingar och lotterier. Pengarna har alltid gått oavkortat till katastrofområden runt om i världen.

- Vi jobbar vidare som förut, säger Marianne Holmbom. Det är bara förutsättningarna som har ändrats och årsavgiften som höjts till 125 kronor.

- Ge en gåva

Marianne Holmbom kom med i Röda Korset för gott och väl 30 år sedan. Hon arbetade som socialassistent under dåvarande socialchefen Elis Pettersson och kunde inte låta bli att fascineras över Röda Korsets osjälviska arbete.

- Det är mycket som Röda Korset dragit igång och som kommunen sedan tagit över, säger hon. Hemvården är ett exempel på det liksom Väntjänsten.

80-års jubileet kommer att passera utan att Röda Korset ställer till med några festligheter. Det betyder förstås inte att kretsen tackar nej till presenter. Penninggåvor är särskilt välkomna. Om några veckor blir det klädinsamling på nytt och i maj en presentation av kretsen i samband med Lions Våryra.

- Vi skulle bra gärna vilja ha en egen lokal, säger Marianne Holmbom. Gratis förstås. Det händer att vi drömmer om en träffpunkt med enkel kaffeservering.

Monica Antonsson

Lokaltidningen

Vecka 16, 1996

Glade Lage bakar bullarna till kaffet

(VALLENTUNA)

Lage Holmbom (m), vice ordförande i barnomsorgsnämnden, ordförande i invandrarrådet och ledamot av kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, gillar att baka bullar. När Röda Korset ska stå för kyrkkaffet ställer den glade bagaren på Gläntastigen alltid upp.

Ljuvliga dofter sprider sig över nejden när Lage Holmbom öppnar dörren. Bullbaket är i full gång och han har mössan på för att inga strån ska trilla ner i degen. Han penslar kanelbullarna, skjutsar in dem i ugnen och sätter timern på ringning om åtta minuter.

- Brukar gå bra

- Det brukar gå bra, säger han förtröstansfullt. Röda Kors-tanterna och kyrkfolket brukar tycka om mina bullar.

Det är hustru Marianne som är aktiv i Röda Korset. Lage beundrar hennes kämpaglöd och ställer mer än gärna upp och stöttar det hon gör. De har delat de senaste 40 åren tillsammans och sett tre vuxna söner växa upp. Svärmor tog hand om dem när de var små, så båda jobbade för fullt. Och så ska det vara, tycker Lage. Det är alldeles fel att folk förlitar sig på samhället i tid och otid.

Lage har varit verksam på Banverket i många år och tagit hand om ekonomin på sin sektion. Han tjänstgör bara 20-30 timmar i veckan.

Politiskt liv

- Det är det bästa jag någonsin gjort, säger han och strör pärlsocker på nästa bullsats. Nu kan jag ägna mig åt annat. Jag har mitt politiska liv, tycker om att åka skidor och ställer upp på Röda Korset så gott jag kan.

För honom är barnomsorgen den största politiska frågan. Nativiteten är hög vilket betyder att här föds många barn. Daghemsverksamheten är dyrbar och folk ställer för stora krav, tycker han.

- Vi har vant oss vid att allt ska vara i princip gratis, säger han. Det är inte bra. När vi nu måste rationalisera, säger folk att vi skrotar barnomsorgen. Jag har aldrig varit med om att sätta någon på fattighuset. De som råkat illa ut, är de som hamnat i zonen mellan barnomsorg och skolbarnomsorg. Det ska vi se över, lovar han. Fort som ögat!

- Väldans liv

- Det blev ett väldans liv när vi skulle höja taxorna, men vad ska man göra när det inte finns några pengar? Nu måste vi förtäta varje avdelning inom daghemsverksamheten. Det är vår skyldighet att ordna fram barnomsorg men folk måste vara beredda att betala vad det kostar.

Lage dukar kaffe, sockerkaka och nybakta kanelbullar i vardagsrummet medan han berättar om de flinka damerna i Röda Korset. De stickar och syr så det är underbart att se, säger han. Själv ställer han gärna upp med hemtjänsten under tiden.

- Jag tycker om att städa och stryka tvätt, säger han. Det är så roligt att jag till och med stryker mina strumpor.

Han är något av en låtsasfarfar i kvarteret. Småbarnen gör sig ärenden och han tar sig tid.

- Det är jättekul, säger han. Jag gillar barn och de gillar mig. Men bullarna, de är till för kyrkfolket.

Monica Antonsson

Vallentuna Steget
9 mars 2005

Lage Holmbom död

1

Vallentunaprofilen Lage Holmbom är död. Han somnade in hos sin kära hustru Marianne i deras gemensamma hem i Boxholm lördagen den 27 februari.

– Han var så snäll och omtänksam, säger Marianne. Jag älskar honom lika mycket nu, som när vi träffades för 53 år sedan. 

Lage Holmbom hade sina rötter i Skellefteå och Piteå. Det var emellertid i Haparanda han mötte sin Marianne 1952. De förlovade sig och fick sonen Ulf 1954. Hon var för ung för att få gifta sig, så de fick vänta länge, innan bröllopsklockorna äntligen ringde i Arvidsjaur den 1 november 1958. 

Lage Holmbom var fältflygare och anställd inom försvaret i Ängelholm, innan han fick anställning på SJ i Stockholm och flyttade till Vallentuna 1956. Marianne kom efter och fick jobb i kommunens växel.

21 år i fritidsnämnden

– Vi flyttade in i en lägenhet på Fornminnesvägen. De tre gula husen var nybyggda då. Där bodde vi, när Jan till världen 1963. Fyra år senare köpte vi vår villa i Snapptuna och 1972 fick vi sonen Jens. Våra tre pojkar har växt upp i Vallentuna, där vi bodde i 45 år. Ja, vi har faktiskt bott där i hela vårt vuxna liv.

SJ delades och Lage blev elektroingenjör på Banverket, ett jobb som han behöll till pensioneringen 1999. Han blev dessutom centerpartist och en fritidspolitiker som med glöd deltog i trafiksäkerhetskommitténs arbete. Så småningom blev han ordförande för fritidnämnden, ett förtroendeuppdrag som han – bland annat genom att byta parti och bli moderat - behöll i 21 år.

Ställde upp med marktjänst

– Lage var ju väldigt intresserad av barn och ungdom, säger Marianne som för egen del avancerade till socialassistent under socialchefen Elis Pettersson. I mitten av 60-talet blev hon engagerad i Röda Korset – ett uppdrag som Lage stöttade helhjärtat. För att bana väg för hennes engagemang, ställde han gärna upp med markservicen hemma. Han bakade exempelvis både sockerkakor och kanelbullar, när det var Röda Korsets tur att stå för kyrkkaffet. 

– Jag tycker om att städa och stryka tvätt, sa han vid ett sådant tillfälle. Jag stryker till och med mina strumpor.

Nio år på Gläntastigen

De bodde på Gläntastigen då, dit de flyttade 1993, sedan barnen blivit stora och skaffat sig eget. Då hade Lage, på tröskeln till sin pensionering, gått ner på deltid för att hinna göra lite annat. Det var det bästa han hade gjort, sa han då. Och Gläntastigens ungar jublade. För dem var Lage en låtsasfarfar, de gjorde sig ärenden till. Han tog sig tid att både prata och leka.

– Han hade en väldig tumme med barn, säger Marianne. Det var som om de drogs till honom. Och han satt ju en period i barn- och ungdomsnämnden också. Då var han ute och praktiserade på barnstugorna.   

Flyttade till barnen

Sönerna och deras familjer valde att lämna Vallentuna. Ulf bor med sin familj i Norrtälje och Jens bor med sin i Norrköping. Jan och hans familj flyttade till Boxholm och det var för att komma närmare åtminstone några av de sina, som Marianne och Lage valde att flytta till Boxholm 2002.

– Vi som trivdes så bra, säger Marianne. Vi köpte en villa och såg fram mot allt det där vi skulle få tid att göra nu som pensionärer. Och så hände detta…

Lage Holmbom fyllde 70 år den 27 mars 2004. Fyra dagar senare fick han veta, att han hade lungcancer. Han opererades men hans liv gick inte att rädda. Elva månader senare är han alltså död.

Kommunalrådet hedrar

– Jag kan fortfarande inte förstå, att det är sant, säger Marianne som med detta samtal sänder en hälsning till alla vänner i Vallentuna. Hon kommer att bli kvar i Boxholm, där hon för andra året är ordförande i såväl Röda Korset som pensionärsföreningen SPF Stenbocken. Genom den har hon fått många nya vänner och bekanta. 

– Och så har jag ju mina barn och barnbarn.

Lage Holmbom begravs i Timmerö kapell i Boxholm på torsdag den 10 mars kl 11.00. Kommunalrådet Sten-Åke Adlivankin och fritidschef Jan-Åke Bredberg åker dit för att hedra honom och hans familj.

Monica Antonsson

Holmbom, Nils Lage

Född 27/3 1934 i Hortlax (Norrbottens län, Norrbotten).

Gift 1/11 1958 med Marianne Holmbom.

Makarna Holmbom bodde i många år i Snapptuna innan de flyttade först till Gläntastigen i Vallentuna och senare till Boxholm. Där avled Lage Holmbom 26/2 2005.

Lage Holmbom var politiker i Vallentuna i många år. Han var först centerpartist och satt som sådan flera mandatperioder som ordförande för fritidsnämnden. När centerpartiet förlorade den posten till moderaterna bytte han helt sonika parti och satt kvar som ordförande för fritidsnämnden. 

Sven Sjönell en höjdare som slarvades bort...

Sven Sjönell

Jag läser i Aftonbladet  att Arne Weise är i sorg sedan hans manager avlidit. Managern hette Sven Sjönell och om sanningen ska fram så var han en av nöjessveriges främsta doldisar. Han var sedan många år kompanjon med nöjesdrottningen Vicky van der Lancken och manager åt många av
Sveriges allra största artister.

Vad som inte står i Aftonbladet är att Sven Sjönell, hans fru Agneta med söner i många år bodde i Snapptuna, Vallentuna. Han engagerade sig politiskt i centerpartiet och var den som fick in även mig i kulturnämnden. Som ledamot av kulturnämndens musikkommitté såg Sven till att jag fick fria händer när det gällde att inventera allt av talanger i kommunen. Själva hade man gett upp och slagit igen butiken. Några månader senare genomförde vi kulturdagar i dagarna tre med 400 medverkande på scenen. Kulturkansliet tog åt sig "äran" men vafan... Ur det uppstod exempelvis Vallentuna Revyn som överlevde i ett kvarts sekel trots frånvaro av all form av nödproviant från kommunens sida.

Av orsaker som jag inte känner till eller har glömt så bytte Sven parti 1986 och blev moderat (Se: Magiska Möten om Ingrid och Carl-Erik Wikström). Tillsammans med kulturnämndens dåvarande ordförande Leif Magnusson (M) var han den verkliga eldsjälen för bevarandet av Centrumbion. De såg bland annat till att bion fick bättre maskinell utrustning och nya stolar utrangerade från Narrenteatern på Gröna Lund. Bakom det stod naturligtvis också Ove Hahn (M) som vid sidan av kulturnämnds- och andra politiska uppdrag var artistchef på Gröna Lund och alltså hade känningar. Det var bara tack vare Sven och Leif som bion fick leva kvar - i stark motvind av partibröderna som tyckte den var tjafs och ville riva byggnaden till förmån för ett parkeringsgarage. (Det lyckades de inte med förrän 2018.)

Sven kunde det där med bio. Han hade en bakgrund inom filmen som de lokala makthavarna aldrig hade kunnat drömma om. En klok kommunledning hade tagit det tillvara men så klok har Vallentuna kommun av någon anledning aldrig varit. I stället har vi gett utrymme för stolpskott som Örjan Lid! Det är f-n inte klokt.

Sven lämnade moderaterna. Som så många andra moderater genom åren blev han väldigt illa behandlad. Han lämnade även Vallentuna. Därmed var Centrumbions öde beseglat. Sedan dess har ruljansen där skötts trist och amatörmässigt och just därför blivit ointressant. Allt medan kåken har förfallit. I dag är det väl ingen som ens tänker tanken att den skulle kunna restaureras och bevaras. Borta för alltid är idealismen och känslan för det gamla genuina.

Jag vet att Sven var väldigt bitter på moderaterna i Vallentuna och i synnerhet dåvarande kommunalrådet. Han blev, som sagt, mycket illa behandlad. Han hånades för sitt oegennyttiga arbete för kommunen och kördes över av partivännerna. Fult är ordet, sa Bull.

Sven for till stan och gjorde karriär, skulle man kunna säga. Han blev nästan störst i Nöjessverige. Men sanningen är att han var störst hela tiden, fast han sällan talade om det. Och nu är han alltså borta. Han dog i lördags. Arne Weise berättar hur fasansfullt det var. 

Aftonbladet

Arne Wiese är i sorg. Inte nog med att han förlorade vännen Magnus Härenstam.

I lördags dog även hans manager och nära vän Sven Sjönell.

– Det är förjävligt, säger den folkkära programledaren.

På en dag förlorade Arne Weise två av sina närmsta vänner – Magnus Härenstam och Sven Sjönell, som båda dog i lördags.

Arne Weise lärde känna Magnus Härenstam på 70-talet när de båda arbetade på SVT och Sven Sjönell var under många år Arne Weises manager.

Sven Sjönell är något av en doldis men har haft en lång karriär i film- och tv-branschen och har bland annat spelat i ”Fröken julie” och arbetat som inspelningsledare för ”Smultronstället”. Dessutom har han varit chef på engagemangskontoret på SVT då hans uppdrag var att förhandla ersättning för artister och skådespelare På 90-talet startade Sven Sjönell och Vicky von der Lancken Sveriges första agentur för skådespelare och artister, Agenterna.

Bland de många svenska skådespelare och artister som anlitade Agenterna finns bland andra Peter Haber, Petra Nielsen, Robert Gustafsson, Povel Ramel och Mikael Persbrandt.

Behöll Arne Weise som enda klient

För några år sedan avvecklade Sven Sjönell sitt engagemang i Agenterna men han behöll en enda klient – Arne Weise.

Sven Sjönell var Arne Weises agent fram till för ett år sedan när han blev alltför sjuk.

I dag sörjs han av sin vän.

– Jag glömmer aldrig när jag jag fick Kristallens hederspris 2013. Jag hade fått ett eget bord och då kommer Agneta (Sven Sjönells fru, reds anm.) dragandes med en kärra med två gastuber. Efter kärran kommer Sven med en käpp, säger Arne Weise och skrockar.

Arne Weise har känt Sven Sjönell sedan han började jobba med radio och tv för drygt sextio år sedan.

– Han har jobbat med de flesta av Sveriges största skådespelare. Han var en stor kille, men tyvärr hade han börjat tyna bort. Det är väldigt tragiskt.

Jag har nog inte riktigt smält det än, men jag ska göra det nu.

Sven Sjönell led av lungfibros, en obotlig sjukdom som gör att lungorna fungerar allt sämre.

– Han hade svårt att andas, det var därför han var tvungen att ha de här syrgastuberna. Det var en djävulsk död, jag önskar den inte ens på mina värsta fiender. Det är hemskt att kvävas ihjäl sådär, gräsligt.

”Är lite chockad”

Arne Weises röst stockar sig när han berättar om vännen som hjälpt honom så mycket.

– Jag är lite chockad. I åratal talades vi vid flera gånger i veckan om allt mellan himmel och jord. Jag är ju lite grann av en solitär som trivs ensam men Sven betydde oerhört mycket för mig som vän och medmänniska. Han var klok och kunde spelet. Jag bollade ofta olika saker med honom. Det han inte kunde om tv det vet jag inte om det finns.

Att han dessutom förlorat två nära vänner på samma dag gör sorgen ännu tyngre.

– Det är för jävligt helt enkelt. Jag själv är ju inte någon ungdom längre, vi får se hur länge jag är kvar. Men jag är seg.

Berättade sällan om sitt arbete

Sven Sjönells son Jan Sjönell berättar att hans far sällan berättade om sitt arbete.

– Det är väl egentligen först på senaste tiden som jag har börjat förstå hur mycket han hade varit med om och hur mycket han hade gjort. Jag tror han har betytt mycket, han var ju med sedan tv:s barndom. Jag har blivit mer och mer imponerad nu när jag har läst och förstått vad han har gjort.

Han verkar ha varit lite av en doldis?

– Ja och han var nog lite av en doldis hemma också. Det är först de senaste tio åren som han började berätta olika typer av historier. Vi försökte in i det sista få honom att skriva några memoarer, han hade ju väldigt mycket film- och tv-historier. Men han var inte riktigt pigg på det så det blev som det blev.

Jan Sjönell sörjer sin far, men säger samtidigt att det var tungt för honom de sista åren. Han berättar också att hans far somnade in lugnt och stilla.

– Det är sorgligt och ledsamt att han har lämnat oss men han har egentligen inte haft något liv det senaste året. Han blev nästan 88 år och har haft ett väldigt händelserikt, spännande och bra liv.

***

Jag ska leta och se om jag inte har några lokala klipp från när det begav sig också. 

Men jag vill också tacka dig Sven för att jag fick lära känna dig. 

Du var den snällaste och klokaste.

En av de allra bästa människor jag mött. 

***

Den här artikeln handlar om Sven under de år han bodde i Vallentuna.
Kerstin Hallert skrev. 
Jag gissar att detta klipp är ur Aftonbladet. 
Det ser ut så. 

Södra Roslagen

25 februari 1987

Södra Roslagen

28 oktober 1987

Södra Roslagen

27 april 1988

Södra Roslagen

15 juni 1988

Södra Roslagen

16 november 1988

Tack Agneta!

Allt gott till dig och familjen!

Troligen 2016

Härlig pensionärsrevy

Ulla Isaksson

Södra Roslagen

16 december 1987

____________________________________________________________________________

Södra Roslagen

30 november 1988

Författarpar berättade om sitt arbete

(VALLENTUNA)

När det i Vallentuna bosatta författarparet Ulla Isaksson och Erik Hjalmar Linder härom kvällen ställde upp för en frågestund i kyrkobrödernas regi möttes de av en skara mycket intresserade åhörare i Mathiasgården.

Självfallet kom kvällen att handla om de bådas författarskap och då inte minst om Ulla Isakssons senaste bok ”Födelsedagen”.

Långt innan den nu uppmärksammade romanen ”Födelsedagen” fanns till ens i sinnevärlden började Ulla Isaksson intressera sig för Elin Wägner, något som uppenbarligen präglat Ulla Isakssons författarskap. Hon var en pionjär inom den svenska kvinnohistorien som betytt mycket för senare tiders medsystrar. Själv var Elin Wägner sin tids första kvinnliga reporter på dåvarande Helsinborgsposten. Hon skrev bland annat Selma Lagerlöfs biografi.

- Elin Wägner, som var född 1882, hade egentligen utsett Barbro Alving att skriva sin biografi. Men i slutet av 60-talet blev Bang, som hon kallades, sjuk och orkade inte med arbetet.

Själv var jag då upptagen med mitt arbete om Hjalmar Bergman men jag tyckte att det arbetet borde passa Ulla som just då hade avslutat arbetet med sin roman ”Paradistorg”, berättade Erik Hjalmar Linder

- Barbro började lasta över sitt material på mig. Hon hade gjort intervjuer med alla människor som känt Elin Wagner, till och med hennes fästmans nya fästmö! Allt var samlat men inte genomgånget, berättade Ulla Isaksson om början av det mastodontarbete som skulle resultera i Elin Wägners biografi i två band några år senare.

- Elin Wägner var en verklig pionjär och jag har fått många kvinnohistoriska aspekter genom henne. Vi bär alla våra anmödrar på ryggen, sa Ulla Isaksson som menade att det är kvinnorna som bär kulturen i Sverige i dag.

Sedan slutet av 60-talet hämtar Ulla Isaksson ofta romanfigurer, uppslag och stoff ur sina drömmar. Huvudpersonen i den nu aktuella ”Födelsedagen” Olga, är en av dem.

- Olga helt enkelt uppenbarade sig för mig en natt och jag visste plötsligt att romanen skulle handla om henne. Slutet visste jag också. Sedan återstod det stora arbetet med att skriva själva romanen, sa Ulla Isaksson.

”Födelsedagen” handlar om en enda dag, den dagen då Olga ska fylla 75 år. Hon är änka och ser hur allt förfaller omkring henne. Hon vill varken fylla år eller träffa någon alls.

- Boken handlar om hur moderskärlek övergår i en modersmakt som barnen måste slå sig fria från, sa Ulla Isaksson och menade att det är lätt att fastna i sin roll.

- Man måste abdikera, sa hon.

- Många tycker att boken är hemskt sorglig men jag kan inte hålla med om det. Till slut har en försoning inträffat, åtminstone för mig.

Några förebilder ut verkligheten har Ulla Isaksson alltså inte för sina romanfigurer. Platsen Nääs i ”Födelsedagen” har däremot sin motsvarighet i verklighetens Sjöö och Olgas dotter bor i bokens ”Tuna” i ett hus som liknar Rosengården i Vallentuna, skulle det visa sig.

- För fattare arbetar på olika sätt. Personligen har jag svårast för att börja. Det kan ta två år innan jag kommer igång. Inte heller kan jag visa upp något jag skrivit förrän det är helt färdigt. Och då får Erik läsa det först av alla, sa Ulla Isaksson varmt leende.

- Det var skönt att höra, replikerade Erik Hjalmar Linder.

Monica Antonsson  

_________________________________________________________________________________

Lokaltidningen

Nr 49, 1994

_____________________________________________________________________________

Lokaltidningen
Nr 16, 1995

______________________________________________________________________________

Erik Lindahl och Tellus Maskin - en framgångssaga så länge det varade...

Vallentuna station 1965 innan Tunahuset skymde utsikten. På andra sidan järnvägsspren skymtar Maskin Tellus byggnader.
Okänd fotograf. Vallentuna Bildarkiv.

Fd kommunalrådet Carl-Erik Wikström (C), kommunfullmäktiges ordförande Erik Lindahl (M) tillika fd vd för Tellus Maskin och företagarföreningens ordförande tillika vd för Möbelfabriken Ingvar Johansson gästar Sörabs 20-årsjubileum 1998. 
Foto: Monica Antonsson

Företagsspegeln 1990

Tellus Maskins uppgång och fall

Erik Lindahl minns den ljuva tiden

- När den tog slut föll jag i gråt

I Vallentuna är bröderna Lindahl och deras företag Tellus Maskin närmast ett begrepp.

När imperiet var som störst omsatte det 180 miljoner kronor om året varav dotterbolaget i Amerika svarade för 15 miljoner – dollar.

I början av 80-talet släppte bröderna kontrollen över företaget genom att låta sig köpas upp av Euroc-koncernen i syfte att tillföra Tellus friskt kapital.

I stället för nya framgångar blev den åtgärden början till det definitiva slutet för Tellus.

Erik Lindahl
Foto: Monica Antonsson

Det unika samarbetet mellan bröderna Erik och Gösta Lindahl, som skulle resultera i Vallentunas genom tiderna största industri, började på dagen den 13 april 1947.

Erik och Gösta hade vuxit upp i Vasastan och som alla andra ungdomar på den t iden roat sig hos Topsy Lindblom på nöjespalatset Nalen. Där hade Erik träffat Ulla som så småningom också blev hans lagvigda. När samarbetet inleddes hade de varit gifta några år. Dottern Karin var två år gammal och sonen Bengt hade aviserat sin ankomst till sommaren det året.

Som på räls

Den då 27-årige Erik försörjde sin familj som förman på Kungliga Mynt- och Justeringsverket medan Gösta, som var tre år yngre, var försäljningschef till professionen. Man tyckte att brödernas olika färdigheter kompletterade varandra alldeles för väl för att slösas bort på något annat än en egen rörelse.

Och så blev det alltså. I en villa stod Erik och svarvade bakelithjul medan Ulla höll i och Gösta åkte omkring i landet och sålde.

- Vi var nog först med den produkten som lämpade sig särskilt bra för mejerier. De gummihjul som hade använts tidigare höll inte i fettet på golven där.

Affärerna gick som på räls och bröderna Lindahl började utöka verksamheten med vagnar, rullbanor och andra enkla saker, som Erik säger. Snar var en sju åtta man anställda och ingen av dem drog sig för att jobba övertid. Därav framgången.

- Vi jobbade när andra var lediga. Det är så man måste göra för att komma igång, säger Erik som vid den här tiden började se begränsningar i sin egen kompetens.

- Vi skulle göra en hissanordning till spårvägen i Norrköping och när jag räknat på jobbet med mina realskolekunskaper blev det naturligtvis fel! Då bestämde jag mig omgående för att börja studera på aftonskola, säger Erik som tre år senare, 1952, avlade sin ingenjörsexamen.

Så småningom måste verksamheten flytta och möjliga objekt visade sig vara en tomt i Rimbo eller en i Vallentuna. De valde Vallentuna.

Fick visa upp sig

Erik och Gösta började förhandla med Gustaf Nilsson som då var kommunstyrelsens ordförande. Så småningom stod det klart att bröderna skulle få köpa marken för sin fabrik till den svindlande summan av 20 000 kronor.

- Vi hade ju inga stora pengar och att flytta skulle bli mycket kostsamt insåg vi. Kommunen gick med på att sälja marken på avbetalning. Först tvingades vi dock komma till kommunfullmäktige och visa upp oss.

På tio år skulle lånet betalas men fyra år senare var skulden reglerad och klar.

- Det kändes väldigt skönt och vi var mycket stolta för det, minns Erik.

År 1954 stod lokalerna, som är gymnasiets nuvarande matsal, klara för inflyttning och bröderna Lindahl började driva Tellus som blev kommunens största företag med 300 anställda, när det var som störst.       

Erik Lindahl, pausfika i fullmäktige 1970.
Foto: Jan Ek. Vallentuna Bildarkiv

De första 200 kvadraten (”som kändes som Blå hallen”) hade i början av 1960-talet blivit 900. Tellus hade fått en ordentlig maskinverkstad med gedigna maskiner för precisionsarbeten liksom en konstruktionsavdelning för fem heltidsanställda ingenjörer. Tjugo år senare var de 45 till antalet.

Erik hade för länge sedan slutat att svarva själv. Med sin examen på fickan blev det han som räknade på jobben, gjorde lösningarna och sålde dem. Gösta, i sin tur, slutade sälja till förmån för ekonomi och administration.

Jobben strömmade in. Tellus tillverkade och utvecklade bandtransportörer med avancerad automatik, rullbanor, rullmaskiner, lyftanordningar till brädgårdar och en hel del andra invecklade produkter.

I mitten av 60-talet tog Tellus sig in på gjuterisidan med sin banbrytande automatik. Tellus installerade den ena stora anläggningen efter den andra i landet. E väckte så stor uppmärksamhet att en polsk delegation en dag plötsligt knackade på dörren i Vallentuna följd av en tjeckisk följd av en…

Miljontals dollar

Nästa jätteprojekt blev transportanordningarna till en höglageranläggning hos Scania Vabis i Södertälje. Erik konstruerade en anordning som helt och hållet hängde i takbjälkarna. Därigenom kunde 1000 lastpallar mer än beräknat få plats i utrymmet. Dessutom datastyrdes hela anläggningen med avancerad utrustning skapad av det amerikanska bolaget Westinghouse. Därigenom fick även Amerika upp ögonen för Tellus.

- Westinghouse inviterade oss till Buffalo, berättar Erik som tillsammans med Gösta från och med nu bröt sig in på den amerikanska marknaden. Över hela USA installerades höglageranläggningar efter svensk modell – och miljontals dollar rullade in till lilla Tellus i Vallentuna.

Så småningom startade Erik och Gösta också ett dotterbolag i Peoria i Illinois som såg till att det över hela USA installerades tekniska lösningar framsprungna hos bröderna Lindahl i Vallentuna. Erik talar varmt om sin personal och betonar att framgångarna varit omöjliga utan dem.

- Jag har alltid haft mycket trevliga och duktiga ingenjörer. Även om jag var väldigt bestämd och kanske pressade dem lite då och då, så ställde de upp. Å andra sidan lärde de sig mycket på Tellus. Faktum är att de flesta är i ledande ställning i andra företag idag.

- Jag var väldigt noga med två saker. Dels skulle de komma i tid på morgnarna och dels skulle de hålla sig nyktra på jobbet. Ingen sprid på verkstan! Jag har personligen lyft ut flera killar och ställt dem utanför grindarna på grund av fylla. Det blev till och med räddningen för en del av dem, de som slutade supa.

Samarbete med Volvo

Ett annat stort projekt som kom att betyda mycket för Tellus var Volvos biltillverkning i Kalmar som skulle automatiseras.

- Bilen skulle stå på en mycket låg vagn och styras genom en elektrisk ledning i golvet. Med hjälp av olika frekvenser på strömmen och ett avkännaraggregat styrs vagnen. Hela bilen skulle dessutom kunna tippas 90 grader upp så att monteringen på undersidan skulle kunna göras, berättar Erik. Och självklart löstes problemet av Tellus.

I USA kom Tellus mer och mer att arbeta med förarlösa vagnar framförda genom elektriska kablar i golv.

- Vi fick installera en sådan anläggning hos International Harvester för traktorer som vägde 35 ton vardera. De skulle gå automatiskt från station till station och testas. Alltihop ritades i Sverige och amerikanarna skickade till och med hit en traktor för oss att pröva med. När anläggningen skulle testas här i Vallentuna kom till och med kungen på besök. Han hade hört talas om projektet och blivit nyfiken.

Tvingades sälja

De amerikanska uppdragen blev allt fler och hemma i Sverige tvingades Erik och Gösta inse att plånboken inte riktigt räckte till. De ekonomiska utläggen blev stora och långa innan produkten kunde levereras och därmed betala sig. När därför Euroc-koncernen 1976 erbjöd sig att köpa upp 51% av företaget, och därmed ge Tellus del av en betydligt större portmonnä, tvingades bröderna säga ja.

Tyvärr bara ett tidningsklipp
Foto: Monica Antonsson

Gösta började få problem med hälsan och föredrog så småningom pensionering. Erik tackade nej till VD-posten i det ”nya” företaget med motivering att han trots allt hörde hemma bland teknikerna.

- Det kändes väldigt, väldigt svårt att lämna sitt livsverk! När jag var ensam grät jag nästan, säger Erik som då hade fyllt 60 år.

- När jag skulle gå kom varenda gubbe upp. De hade gjort en fantastisk tavla med foton från alla år och skrivit dit sina namn. Det gjorde avskedet nästan dubbelt smärtsamt.

Men Erik gick och fick därefter följa Tellus öden via pressen. Genom dålig ledning kördes företaget - på slutet mer eller mindre avsiktligt – fullständigt i botten. Personalen friställdes och Tellus var konkursmässigt.

- Jag mådde mycket illa av det som hände och var till och med nere och försökte prata ledningen till rätta. Personalen, ja till och med facket, kom hit och bad mig komma tillbaka.

Jobbar för Sörab

Men Tellus saga var all, åtminstone för Eriks del. Den lilla rest av bröderna Lindahls imperium som idag finns kvar är numera danskägt. Av fabriken byggde kommunen så småningom ett gymnasium som än idag är tydliga spår efter det gamla Tellus. Den stora traversen i cafeterians tak är ett och järnsaxen i korridoren intill en annan.

- Jag brukar gå fram och klappa om saxen som en gammal vän varje gång jag går förbi, erkänner Erik. Den saxen var en av de första maskinerna vi köpte, Gösta och jag.

Själv gav sig Erik ut på arbetsmarknaden som konsult. Inte en tanke ägnade han åt pensionering trots omfattande politiska uppdrag i kommunen – som bekant är han sedan många år kommunfullmäktiges ordförande, bland annat.

Idag, vid 70 års ålder, jobbar han halvtid med att konstruera finurliga maskiner och tekniska lösningar för Sörab. Hans senaste projekt är en metod att återanvända freon ur gamla kyl- och frysskåp. Men det är en helt annan historia.

Monica Antonsson

Vallentuna centrum 1962 innan Tunahuset stängde av utsikten. Bakom stationshusen, pressbyrån och järnvägens godslager sedan Tellus Maskin AB som idag (2020) är Vallentuna gymnasium.
Foto: Gunnar Kullberg. Vallentuna Bildarkiv.

Lokaltidningen

Nr 41, 1994

Sista kvällen med gänget

Erik Lindahl, kommunfullmäktiges ordförande (m) mannen bakom Vallentunas genom tiderna största industri har avgått efter 35 år i den lokala politiken.

- I fortsättningen ska jag säga som stinsen sa om tåget. Ikväll är det fullmäktige, men det skiter jag i.

Erik Lindahl och hans bror Gösta kom från Stockholm till Vallentuna 1947. Erik hade konstruerat tekniska detaljer för industrin och Gösta skötte försäljningen. De utökade verksamheten med vagnar och rullbanor och det blev dags att bygga fabrik.

- Vi förhandlade med kommens starke man Gustav Nilsson och fick visa upp oss i kommunfullmäktige för att få köpa industritomten för 20 000 kronor på avbetalning.

Erik Lindahl håller tal med anledning av kungaparets besök.
Foto: Thord Stodeus 1991. Vallentuna Bildarkiv.

Gymnasiets matsal

Lokalerna, som idag är gymnasiets matsal, stod klara 1954 och Tellus maskin flyttade in. Företaget blev snart kommunens största industri med över 300 anställda. De första 100 kvadraten hade i början av 1960-talet utökats till 900.

- Då hade vi fått en ordentlig maskinverkstad med gedigna maskiner för precisionsarbeten och en konstruktionsavdelning för fem heltidsanställda ingenjörer. 20 år senare var de 45 till antalet.

Jobben strömmade in och Tellus växte. De startade dotterbolag i Peoria i Illinois och började installera tekniska lösningar över hela USA, vars idéer var framsprungna hos Erik Lindahl i Vallentuna. Bland annat förarlösa vagnar som framförs på elektriska kablar i golvet.

Besök av kungen

- Vi fick installera en sådan anläggning för traktorer på 35 ton hos International Harvester. När anläggningen skulle testas i Vallentuna kom till och med kungen på besök. Han hade hört talas om projektet och blivit nyfiken.

De amerikanska uppdragen blev allt flera och bröderna Lindahl tvingades till sist inse att plånboken var för liten. De ekonomiska utläggen blev stora och det tog tid innan produkterna kunde betala sig. När Euroc-koncernen erbjöd sig att köpa 51 procent av företaget 1976, och därmed ge Tellus en större portmonnä, tvingades de säga ja.

Gösta pensionerade sig och Erik tackade nej till posten som VD. Han hörde hemma bland teknikerna, tyckte han, hade alltid varit sin egen.

Svår tid.

- Det kändes väldig, väldigt svårt att lämna sitt livsverk. När jag var ensam grät jag nästan, trots att jag fyllt 60.

Sedan den dagen har Erik följt företagets öde via pressen. Det blev dessvärre ingen vacker saga. Tellus maskin kördes i botten och personalen friställdes innan företaget slutligen gick i konkurs. Många sa att koncernen hade köpt Tellus maskin för att göra just så.

- Jag mådde mycket illa av det som hände och försökte prata ledningen till rätta. Personalen, ja till och med facket, bad mig komma tillbaka.

Minnen i gymnasiet

Men Tellus saga var all. Det enda som minner om dess storhetstid är industrisaxen som nu står monument i teaterfoajén på gymnasiet och traversen som blivit lamphållare i kafeterians tak.

- Jag brukar klappa järnsaxen som en gammal vän, när jag går förbi, säger Erik Lindahl. Det har jag gjort vid varje fullmäktigemöte. Nu är det slut och lika gott är det.

Monica Antonsson

Erik Lindahl lämnade posten som kommunfullmäktiges ordförande efter 36 år. 

Vallentunasteget

16 november 1994

I samband med att Erik Lindahl avgick som kommunfullmäktiges ordförande skrev han en krönika i Vallentunasteget. Min känsla för Erik säger mig att det han skrev är det han vill bli ihågkommen för. Jag tar mig därför friheten att publicera hans text här.

Mina fyrtio år i Vallentuna…

Erik Lindahl
Foto: Monica Antonsson

Att bo i Vallentuna på 1990-talet är att kunna se i backspegeln hur ett samhälle kan utveckla sig under en generation. Från att på 50-talet endast ha varit ett agrarsamhälle till det moderna samhälle som nu är med bekvämligheter som relativt bra vägar, bussar och tåg för snabba förbindelser åt alla håll, ja även matarbussar till centralorten.

När jag och min familj kom till Vallentuna 1953, för att se hur Vallentuna såg ut, fanns det bara en gata, Centralvägen. Där låg de få affärer som etablerat sig. Men till julen hade affärerna med stolthet satt upp en banderoll som med stora bokstäver visade JULKLAPPSGATAN, så visst var Vallentuna framåt redan då.

Mitt första möte med det kommunala Vallentuna skedde i det nu rivna kommunalhuset. Vid ett fullmäktigemöte fick min bror och jag gå fram och visa upp vad vi var för figurer som eventuellt skull flytta till Vallentuna med vårt företag TELLUS i Sundbyberg, och få ett industritomtlån på den fantastiska summan om 20 000:- att återbetalas inom fem år. Vi fick det önskade lånet tack vare några framsynta politiker.

I juni 1954 flyttade vi in i den nya verkstadsbyggnaden med 6 anställda för tillverkning av transportutrustningar.

Företaget gick bra och hade 1980 en omsättning om 120 miljoner kronor och 300 anställda. Genom de stora order vi fick i Sverige och Europa behövde vi ha kassatillskott och sålde därför till ett företag i Malmö med större resurser. Några år efter att vi slutat gick tyvärr TELLUS sin väg mot sin ”Via Dolorosa”.

Jag tror det är viktigt för en företagare att engagera sig i samhällets politiska liv Själv kom jag in i kommunstyrelse och fullmäktige redan 1958 och har därför på nära håll kunnat följa kommunens utveckling.

Sedan mitten av 50-talet har vi gått från en absolut jordbruksbygd till dagens moderna förortssamhälle. Duktiga och framsynta politiker har sett en väg i kristallkulan och fört Vallentuna och dess invånare mot ett innehållsrikare och trivsammare samhälle.

Jag nämner gärna med respekt politiker som Josef Andersson, Gustav Nilsson, Bertil Tillborg, Ingvar Lidskog, Holger Hovmark, Carl Erik Wikström, Elwe Nilsson och många fler. Kommunala tjänstemän som Gunnar Käller, Sven Edenborg och företagare som alla strävade att ge Vallentuna en identitet. Det har man lyckats bra med. Vallentuna spelar om man får använda idrottsspråk i ”Första Divisionen” bland länets kommuner vad det gäller ekonomi och allmän kommunal utveckling.

För fritid och kultur finns mycket i kommunen, såsom en idrottsplats med utomordentliga faciliteter för träning och rekreation samt det fina utomhusbadet inte att förglömma. Kulturen har sitt fina bibliotek med utställningar och andra utåtriktade aktiviteter samt vår pärla i Angarnssjöängen med alla dess fåglar som är en verklig upplevelse att se och studera.

En av de allra nödvändigaste samhällsfunktionerna är skolan. För alla ungdomar är yrkesutbildning, både praktisk och teoretisk, en nödvändighet för att kunna möta arbetsmarknadens krav på kunskap. Här har Vallentuna varit verkligt framsynt, dels genom renoveringar av äldre skolor tex Hjälmstaskolan med sitt högstadium.

Gymnasiet i Vallentuna är en annan mycket lyckad satsning och vida berömt för sin utformning och lösning, ja till och med blivit referensskola för skolverket, Europarådet och utländska skolor under uppförande.

I gymnasiet med sin framtidssatsning lever dessutom namnet TELLUS kvar i den fina idrottshallen, till glädje för mig och många aktiva Vallentunabor.

Det har varit ett stort äventyr att få vara med om en sådan utveckling genom kommunstyrelse och kommunfullmäktige. Jag har mycket att tacka Vallentuna kommun för. Sedan 1980 har jag dessutom haft förmånen att inneha ett av de finaste uppdragen i Vallentuna – posten som Kommunfullmäktiges Ordförande. Även om det behövts många timmar av arbete utanför fullmäktigesammanträdena har det gett mig stor tillfredsställelse att inneha ämbetet.

Vi har ju rätt många partier i fullmäktige, 8 st, där varje parti har sin patentmedicin för hur Vallentuna bör styras, mediciner som i början av diskussionerna väsentligt kan skilja sig från varandra. Men efter jämkningar har ändå lösningar gått att nå, som en majoritet kan acceptera.

Detta är kanske en av grunderna till att Vallentuna kunnat utveckla sig så positivt sedan mitten av 50-talet när det fanns ca 5000 invånare mot för närvarande ca 23 000.

Det känns lite vemodigt nu när jag slutar efter 36 år i politiken, men efter alla dessa år kan jag konstatera att de flesta politiker i Vallentuna lärt av John F Kennedys bevingade ord som i något omskriven form kan lyda:

Fråga inte vad Vallentuna kan göra för dej, utan vad du kan göra för Vallentuna

Tack fullmäktige för alla trevliga och spännande stunder under åren.

Och tack Vallentuna kommun för vad Du betytt för mej under alla mina Vallentuna-år

Erik Lindahl

Avgående Kommunfullmäktige Ordförande

Engelbrekt (A, AB) CI:6 (1920-1922) Bild 60 / sid 2

Fakta

Stig Erik Roland Lindahl var född 17/1 1920 i Engelbrekts församling, Stockholm

Son till:

Spårvagnskonduktör Anton Erik Rudolf Lindahl född 1894 i Hästveda, Kristianstads län och hans hustru Nissy Karin Nilsson född 1896 i Leksand. Familjen bodde på Odengatan 8 i Stockholm.

1940 hade fadern sadlat om. Då var både han och Erik myntarbetare vid myntverket.

De var då bosatta på Observatoriegatan 19.

Familjen 1940

Erik var myntarbetare…

1950

Erik gifte sig 3/7 1943 med Ulla Margareta Eriksson född 14/12 1920 i Johannes församling, Stockholm

De var 1950 mantalsskrivna i Bromma på adress Ringsjövägen 16, 110/21 Bromma

Erik titulerades smed.

1960

Erik och Ulla har flyttat till Vallentuna och bor på Appelbomsvägen 14.

De har fått barnen: Karin 1945 och Bengt 1947.

Erik Lindahl blev änkling 1/11 2002. Han sålde så småningom villan på Appelbomsvägen och flyttade till en lägenhet på Källvägen i Vallentuna. Där var han skriven när han drygt 91 år gammal lämnade jordelivet den 24/3 2011. Han var en mycket fin man.