Henrik Fexeus mästare i tankeläsning och manipulation

Det började med en trollerilåda hemma i Vallentuna.

Henrik Bjarneskas som han hette då, var snart ett självklart inslag på alla barnkalas.

Särskilt som han trollade fram godis (som han köpt för veckopengen) till den entusiastiska publiken.

Han var förstås också given på talangjakten i Hjälmstaskolans aula (längst till höger i svart slängkappa)

Södra Roslagen

5 juni 1985

Henrik blev senare en del av Tellus Hjältar som under Per Norbäcks lednings spelade spännande teater på gymnasiet. Han satte småningom upp egna produktioner, bland annat sommarteater på den dåvarande scenen i Kommunalhusparken. Klipp kommer här när jag hittar det. Jag vet inte var jag ska leta ens men det kommer.
_______________________________________________________________________________

Lokaltidningen
Nr 33, 1994

______________________________________________________________________________

2010 hade Henrik Fexeus slagit igenom och blivit känd i hela Sverige för boken "Alla får ligga" så jag bad om en intervju...

______________________________________________________________________________




Allas Veckotidning
Nr 7 / 2010

Därför skrev han en bok med förförelsetips

Det började med en trollerilåda. Tankeläsaren, föredragshållaren, författaren och underhållaren Henrik Fexeus, 38, var sju år och hade just börjat i första klass i Ekebyskolan, Vallentuna. Trollerilådan öppnade dörrar till nya spännande världar av illusion och fantasi. Henrik lärde sig trick efter trick och kunde snart uppträda som trollkarl i svart hatt och slängkappa på traktens alla barnkalas.

– Jag var enormt mobbad i skolan, säger han. Den som vill bli accepterad måste kunna smälta in i mängden utan att sticka ut. Det kunde inte jag. Jag tog plats. Jag tyckte om att stå i centrum.

Henrik beskriver sig själv som skolans hackkyckling. I årskurs fyra hörde det liksom till att ett hundratal andra grabbar varje dag på skulle driva honom av skolgården dit man inte fick gå.   

– Det fanns tillfällen då jag tvingade mig själv att spy för att kunna åka hem och säga att jag var sjuk. Det hjälpte aldrig. Jag var tvungen att gå till skolan i alla fall. Men varje fredag på klassens timma var jag trollkarl. Det var mitt tillfälle att få vara någon.

Föräldrarna och skolan gjorde vad de kunde för att hjälpa honom. Men det minns inte Henrik. Han har över huvud taget bara fragmentariska minnen av sina första 15 levnadsår vilket säger en hel del om hur de var. 

I högstadiet blev det bättre och på gymnasiets ekonomiska linje var det över. Där sögs han upp av skolans teatergrupp och kom de följande tre åren att ägna sig mest åt teater. Raskt tog han steget från skådespeleri till regi och satte snart upp egna farser på den lokala sommarscenen. 

Så småningom skapade han "Genesis Electronica", en mimteater, ljusshow, dansteaterföreställning och elektronisk musikkonsert på själva Skapelseberättelsen i Första Mosebok.

Föreställningen sattes upp i såväl Vallentuna kyrka som i Klara kyrka i Stockholm med ärkebiskop Henrik Hammars goda minne.

- Vi jobbade ihjäl oss i tre månader, säger Henrik som skrev, producerade, regisserade och var en av tre kompositörer. Jag tog alla mina sparpengar och lånade resten av pappa. Det kostar en hel del att hyra ljus och scen och trycka affischer. 

Henrik gick ut gymnasiet med medelbetyg trots att han nästan aldrig var där. Till klasskompisarnas stora förtret lyckades han dessutom knipa åt sig en fyra i ekonomi genom att praktisera företagsekonomi i sitt teaterprojekt på riktigt.  

– Vid det laget hade jag lagt trolleriet på hyllan, säger Henrik. Det kändes unket på något sätt. Jag prövade alla nya trick men blev ständigt besviken. Som trollkarl vill man ju hitta det där som är på riktigt. Jag drömde ju om att sätta annan färg på himlen och att hitta vägen till sagoriket Narnia. 

Henrik tog en fil kand i filosofi och pluggade psykologi som han tyckte gav svar på alla frågor om varför människor fungerar som de gör och varför saker och ting ser ut på ett visst sätt.

– Jag hade tillbringat flera år med att försöka förstå religion utan att få några svar alls. De organiserade trossystemen ger egentligen bara komplicerade förklaringar till saker som vi kan förklara på mycket enklare sätt. Psykologin gav mig svar på allt, tyckte jag. Särskilt kunskap om hur vi människor formar oss själva och andra hela tiden. Det är fascinerande att se vilka processer som är avgörande för vilka vi blir.

Henrik höll fortfarande på med musik och teater. Han spelade i två band som uppträdde på festivaler och fick skivkontrakt. Så småningom flyttade han till Stockholm där han tillsammans med en kompis drog igång en musikklubb med liveband på en av stans bättre krogar. Under några år försörjde han sig dessutom som discjockey innan han fick sitt första riktiga jobb som marknadsförare på Kulturhuset

Henrik och hans dåvarande flickvän hade just brutit upp och gjort slut när det visade sig att ett litet barn var på väg. De beslöt sig för att ge förhållandet en ny chans och gifte sig. Sonen Sebastian, 9, kom till världen följd av Nemo, 7.

– Några år senare begärde min fru skilsmässa. Jag vägrade men hon framhärdade så vi skildes åt. I efterhand måste jag säga att hon gjorde oss en stor tjänst. Hon har numera ny familj och bor några mil norr om stan. Barnen bor hos mig men är hos henne två helger av tre.

Henrik slutade på Kulturhuset för att i stället bli marknadsförare på Dieselverkstan som är en liknande verksamhet. Han fördjupade sitt intresse för hur människor påverkar varandra, studerade kommunikativa och mentala tekniker som NLP och hypnos och kombinerade det med den beteendepsykologi han använde sig av inom marknadsföringen.  

– Jag började fråga mig själv vad jag ville göra med mitt liv. Var det verkligen informatör och hobbytrollkarl jag ville vara. Jag funderade på vad jag hade gjort genom åren och insåg plötsligt att allt hängde ihop. Men vänta nu! Det fanns en röd tråd. Teaterprylen, trolleriet, psykologin, marknadsföringen, medieanalysen, musiken – alltihop handlar om att på olika plan kommunicera och att påverka människor genom kommunikation. Plötsligt insåg jag att det faktiskt finns en magi men den sitter i huvudet och inte i någon kortlek. Med mina tekniker skulle jag faktiskt kunna ge en vision av tankeläsning och simulera det som medier påstår sig kunna göra på riktigt. I ett enda slag förstod jag att jag skulle bli underhållare.

Med illusionisten Truxa som förebild skickade Henrik ut ett pressmeddelande om att han i september 2004 skulle bjuda på tankeläsningsshow på Dieselverkstan. Sommaren innan ägnade han sig åt att skriva materialet. Succén var given och ledde till att han blev en av Sveriges mest spännande och flitigast anlitade föreläsare.

– Genom att studera hållning och ansiktsuttryck hos människor och genom att manipulera folk att tänka det jag vill skapar jag en illusion av tankeläsning. Jag brukar säga att en del av föreställningen är på riktigt och en del är bluff. Man kan inte vara säker på någonting. Man vet aldrig vad som händer.

Henrik sammanfattade 2007 föreläsningen "Konsten att läsa tankar" i en bok med samma namn. Samtidigt gjorde han TV-serien "Hjärnstorm" om olika psykologiska experiment. Andra boken "När du gör som jag vill" kom att handla om påverkan medan den nu aktuella "Alla får ligga" är en handbok om strategier i förförelsekonst för den som är ute efter resultat.

– Vill man hångla är det resultat som räknas, säger Henrik. Boken är på fullaste allvar men jag har alltid glimten i ögat när jag skriver. Man kan lära sig ett sätt att formulera sig på men det handlar mer om ett sätt att vara och att komma till insikt med sig själv. Det viktiga är att få andra att förstå att man är en attraktiv och intressant människa. Jag är övertygad om att alla är det eller åtminstone har potential att vara det.

Henrik mötte kärleken på nytt en kväll på krogen. Den tidigare för honom okända Linda gav honom en komplimang som om hon hade läst hans bok. "Du, jag måste fråga dig en sak. Jag ska köpa en skjorta till min bror. Din skjorta är så snygg. Var har du köpt den?"

– Hon gav en orsak, en komplimang och en öppen fråga på samma gång. Det kunde inte vara bättre. Man kan inte bara slänga ur sig en kladdig komplimang. Sånt tycker de flesta inte om. Linda gjorde precis rätt och jag visste vad jag skulle svara. Hon hävdar visserligen att det var omedvetet. Jag är benägen att tro henne. Hon köper alltid skjortor till sin bror.

Linda och Henrik sågs då och då i vimlet den kvällen och efter några timmar hade hon fått hans kort.

– Hon skulle höra av sig och eventuellt boka mig som föreläsare, skrattar Henrik. En månad senare hördes vi igen och på den vägen är det. Men hon fick jobba hårt på att övertyga mig om att jag var redo för ett nytt förhållande. Jag var bränd och visste inte vad jag ville med livet.
Linda och Henrik bor numera ihop med hans barn i en lägenhet i Hammarby Sjöstad. Om det framöver blir fler tassande små fötter i våningen står ännu skrivit i stjärnorna.

– Det är inte omöjligt, säger Henrik. Linda har ju inga barn och den klockan tickar ju.

Henrik längtade tillbaka till rollen som underhållare och skrev därför i somras enmansföreställningen "Sinnescirkus" som han dels under hösten turnerat med landet runt och dels gjort flera gästspel med på Vasateatern i Stockholm. Alltid för fullsatta hus. När föreställningen nu går upp på Intiman är det en dröm som blivit sann. 

– Det är bara jag på scenen, säger Henrik. Och många ur publiken. Allt hänger på slutnumret. Misslyckas det faller föreställningen. Än har det inte hänt men ett par gånger har jag åldrats tio år innan jag lyckats styra upp det. Det ger en nerv av spänning till föreställningen.

Henrik ser "Sinnescirkus" som början på en ny karriär som artist.

– Vi är några i världen som gör det här, konstaterar han. Men vi är verkligen inte så många.

Av: Monica Antonsson

Foto: Kurt Pettersson

          Henrik:

Här kommer några tips. Hoppas att de funkar.

1) Det vi kan få när som helst bryr vi oss inte om. Så var inte totalt
tillgänglig hela tiden. Visa att du har ett eget, spännande liv
oavsett om den andre gillar dig eller inte. Lustigt nog gör det dig
mer attraktiv.

2) Glöm det där med att vara svår och mystisk. Det som kommer på
första plats på listan med attraktiva personliga egenskaper, är när
någon får oss att skratta. Så bli snygg genom att vara en rolig prick
som får andra att le.

3) Ofta hamnat i fällan att ni blir bra kompisar istället för ett
romantiskt par? Då glömde du bort att odla attraktionen mellan er. Se
till att bibehålla spänningen, t ex genom att röra vid den andre då
och då, samtidigt som ni lär känna varandra!

4) Lura hans hjärna genom att se honom länge i ögonen. Vi har oftast
bara lång ögonkontakt med de vi är arga på eller kära i. Genom att
hålla ögonkontakt med flit kommer han omedvetet att sluta sig till att
eftersom han inte är arg, så måste han vara intresserad av dig.

5) Det får inte spela så stor roll för dig hur det kommer att gå med
flirten. Annars kan du bli både krävande och desperat. Vilket aldrig
är attraktivt. Om du istället inser att det inte är hela livet hur det
kommer gå så blir du mer avslappnad och bekvämare att vara med.

Och här är en artikel om Henrik Fexeus - med hans godkännande delvis byggd på samma intervju - som jag skrev för Året Runt i juni 2011. Jag hittar tyvärr inte själva klippet - det sitter inte där det ska - men det kommer väl fram så småningom. Texten har jag lyckats hämta ur en gammal dator vars livslåga är tämligen flämtande.
Jag minns att det var en fin familjebild på uppslaget men rubriken - som alltid sätts av redaktionerna - har jag glömt. Jag får återkomma med det...

Med TV4:s Talang har tankeläsaren, föredragshållaren, artisten och författaren Henrik Fexeus, 39, blivit rikskändis. Hela våren har han suttit i juryn, risat och rosat tillsammans med Charlotte Perrelli och Bert Karlsson. Somliga talanger har de jublat åt, andra har de sågat jäms med fotknölarna. Precis som en jury ska. Men det har inte varit fritt från kval.    

– Jag kommer så väl ihåg känslan av att vara talang, säger Henrik. Det var fasansfullt. Så jag har nog varit lite väl inkännande och empatisk mot somliga. Många stod på scenen för första gången och valde att göra det inför 300 personer i publiken, tv-kameror och en jury! Det var enormt stort och modigt av dem att göra det. Bara det gör dem till vinnare allihop. Samtidigt måste man ju bedöma deras prestationer.

Henrik vet bättre än de flesta att ett gott humör inte räcker för att göra en artist. Redan som barn var han en fingerfärdig trollkarl vilket resulterade i att han även blev skolans hackkyckling. Den som vill smälta in i mängden och bli en i gänget gör bäst i att inte sticka ut och göra sig märkvärdig.

– Jag var sju år när jag fick min första trollerilåda, säger Henrik som lärde sig trick efter trick och briljerade varje vecka på roliga timmen i skolan. Tio år gammal ställde han upp i sin första talangjakt i Vallentuna där han växte upp.

– Jag gjorde bort mig på varenda talangjakt norr om stan i flera år, konstaterar han. Ryktet säger emellertid annat. Han var en god illusionist redan då. Klädd i hög hatt och med svart slängkappa blev han tämligen snart en flitigt anlitad trollkarl på traktens alla barnkalas. Undra på att skolkamraterna blev avundsjuka.

– Under en period i fyran var det snarare regel än undantag att jag av ett hundratal grabbar trängdes av skolgården innan lunchrasten var slut. Och dit fick man inte ens gå!

Henrik blev illa åtgången de här åren. Fler än en gång tvingade han sig själv att spy i hopp om att slippa gå dit. 

– Det lyckades aldrig. Jag var tvungen att gå i alla fall.

Henrik fick hjälp men minns inte riktigt hur. Mobbingen var så svår och utstuderad att minnen flyter ihop. Om sanningen ska fram så har han bara fragmentariska minnen av sina första femton år. 

 – När jag kom upp i högstadiet, bytte skola och fick nya kompisar gick det liksom över.

Henrik spelade piano i kommunala musikskolan, lärde sig spela trummor och upptäckte teatern.

– Vi hade en teatergrupp på gymnasiet som hette Tellus Hjältar. Jag blev som uppslukad av att gå in i roller och spela föreställningar inför publik. Jag ägnade nog mer tid till teatern än åt studierna de åren.   

Som en av Tellus Hjältars fasta skådespelare var Henrik med om att sätta upp flera stora musikaler. Han lärde sig dessutom regissera och producera vilket resulterade i ett antal egna utomhusfarser i parken om somrarna. Som grädde på moset satte han dessutom upp en dansteaterföreställning med titeln "Genesis Electronica" i såväl Vallentuna kyrka som Klara Kyrka i Stockholm.

– Det var en iscensättning av skapelseberättelsen med elektronisk musik. Jag skaffade sponsorer, sålde annonser och förhandlade om lokalen med självaste ärkebiskopen. Vi slet som djur i tre månader för att få ihop det. Jag satsade alla mina sparpengar och lånade resten av pappa för att kunna trycka affischer och hyra in ljus.

Projektet blev succé och bidrog till att Henrik lämnade gymnasiet med toppbetyg trots att han till stor del hade ägnat sig åt annat än studier. Han hade visat framfötterna i verkliga livet i stället vilket kloka lärarna hade noterat.  

Så gick flyttlasset in till stan och Henrik blev elev vid Stockholms universitet. Han tog en fil kand i filosofi och psykologi och ägnade all ledig tid åt musik och teater. Henrik drev en egen musikklubb med liveband på en krog och spelade själv med i två olika band. Han försörjde sig som discjockey och fick småningom jobb som marknadsförare först på Kulturhuset  Stockholm och sedan på Dieselverkstan i Nacka. 

– Jag och min dåvarande flickvän fick vårt första barn, Sebastian. Två år senare föddes Nemo och då hade vi också hunnit gifta oss. Men tre år in i äktenskapet begärde min fru skilsmässa.

Jag ville verkligen inte skiljas men idag är jag tacksam över att det gick som det gick. Hon flyttade och bildade ny familj. Barnen, som nu är åtta och tio år gamla, stannade hos mig. De hälsar på sin mamma om helgerna.

Henrik började intressera sig för hypnos, kognitiva övningar i utkanten av psykologin och beteendepsykologi som marknadsföring till stor del handlar om. Han tog upp trolleriet och insåg att han skulle kunna kombinera det med såväl skådespeleri som psykologi. Väl förfinad kallar han i dag sin verksamhet för tankeläsning, psykologiska illusioner och rackarspel.

– Jag skapar genom att studera hållning och ansiktsuttryck hos människor. Eller så manipulerar jag folk att tänka det jag vill att de ska tänka. Det ger en illusion av att jag kan läsa deras tankar. Man kan aldrig vara riktigt säker på vad som faktiskt händer i min show. Somligt är på riktigt och somligt är bluff. Det är lite annorlunda. Vi är bara några få i världen som sysslar med det här. Att interagera med 500 personer från en scen i två och en halv timma är den största utmaning jag kan få.

Henrik satte för några år sedan upp enmansshowen "Sinnescirkus" som han sedan turnerade landet runt med innan han slutligen lade den i malpåse efter ett gästspel på Intiman i våras. Då hade 40 000 sett showen. I januari är det dags för uppföljaren som får sin premiär på Rival i Stockholm. 

– Jag är ensam på scenen men många ur publiken medverkar också förstås. Och allt hänger på slutnumret. Misslyckas det så faller hela föreställningen. Hittills har det inte hänt men det har varit nära. Det har faktiskt hänt att jag åldrats tio år innan jag lyckats styra upp det. Sånt ger nerv och spänning åt föreställningen.

Föreläsningsturnén "Konsten att läsa tankar" resulterade i Henriks första bok med samma titel 2007. Samtidigt gjorde han TV-serien "Hjärnstorm", ett program fyllt av experiment i mänskligt beteende och psykologiska illusioner. Andra boken "När du gör som jag vill" handlar om påverkan och tredje boken "Alla får ligga" är en handbok om strategier i förförelsekonst för den som vill ha resultat. I våras kom fjärde boken om "Konsten att få supermentala krafter", en 568 sidor tjock tegelsten som beskrivs som en självhjälpsbok för dem som avskyr självhjälpsböcker. Tänkt målgrupp är de som vill optimera sig själva och sin tillvaro och kort sagt ta kontrollen själva för ett bättre och lyckligare liv. 

– Nu har jag skrivit av mig allt i det här ämnet, säger Henrik. Det ger mig möjlighet att pröva andra litterära arenor. Nästa bok blir något helt annat.

<

Vad vill han inte avslöja. Det är familjen som gäller nu. Henrik mötte nämligen kärleken på nytt i Linda Ingelman, 36, en kväll på krogen för några år sedan. Hon gav honom en komplimang och han gav henne sitt visitkort i hopp om att hon skulle boka honom som föreläsare.

- Vi sågs igen en månad senare och på den vägen är det.

Linda och Henrik blev sambos i trivsamma Hammarby Sjöstad strax söder om Stockholm och i september kommer kärleksbarnet som hela familjen väntar på.  

– Det ska bli roligt med en liten sladdis, säger Henrik som just därför har sett till att hösten kommer att bli förhållandevis lugn. Turnélivet får vänta till förmån för familjen och förberedelserna inför nya showen. 

Om Henrik återkommer i Talang står ännu skrivet i stjärnorna. Ingen av jurymedlemmarna har blivit tillfrågad. Men Henrik tyckte det var roligt och kan nog tänka sig en säsong till. Särskilt som det minner om uppväxtåren då han svängde sin stav över den svarta hatten och trollade fram godis åt alla barn som med stora ögon såg på.  

– Barnkalas var en sak och talangjakterna en annan. På kalasen hade jag publiken i min hand. I samband med talangjakterna minns jag mest en känsla av ren och skär panik. Så är det nog för många. Därför är det viktigt att man är så välrepeterad att det kan gå på rutin när man väl står där och ska göra sin grej. Idag skulle jag inte utsätta mig för det. Jag är alldeles för känslig.

Monica Antonsson

Läs mer om Henrik här och här och här och här 

Och så till slut...

Henrik med Malin Gramer - även hon en känd Vallentunaprofil (med revyrötter. Ja, jag säger bara det) i Mix Megapol.

Det är särskilt kul som Malin var en av ungarna i Trollkarlen Henriks publik på barnkalaset ovan!

Och sen kom han etta och hon tvåa i Hela kändissverige bakar... 

Jag kan inte se vem som äger bilden. Låt mig veta om jag ska ta bort den.

Hoppas inte...!

När Georg träffades av blixten...

Jag kan inte påstå att jag kände Georg Åkerberg.

Lördagstimmen i Kommunalhusparken 1983.
Flickan som framträder heter Isabell.
I bakgrunden ses Allévägen. Första huset från vänster
måste vara nr 8 och mittenhuset VT-bageriet.
Jag får för mig att det vita huset var en bank men att man
sålde barnkläder där på slutet. Rätta mig om jag har fel!

Men jag minns att han var en mycket trevlig man som ofta stod och väntade på Tuna torg eller i kommunalhusparken om lördagarna när vi i Vallentuna Revyn rullade in med vår scenvagn för att göra Lördagstimmen, en timmas underhållning i all enkelhet av och med vallentunaborna själva.

Det var något av en veckans höjdpunkt för vår mest entusiastiska publik och bland dem fanns alltså Georg Åkerberg. Han brukade visa små trix han övat in medan vi packade upp och ställde i ordning. Ett av hans bästa handlade om att han slog ihop sina knän på något vis och gjorde - något helt otroligt - med en tändsticksask. Vad minns jag inte längre.

En dag sommaren 1985 berättade Georg för mig om hur zonterapi befriat honom från år av svåra smärtor. Jag blev nyfiken och följde med till zonterapeuten Anders Görling på Allévägen.

Norrtelje tidning och Södra Roslagen
Fredagen den 14 juni 1985

Georg träffades av blixen

Zonterapi blev räddningen

(VALLENTUNA)
- Jag vill berätta om hur zonterapi har hjälpt mig från ständiga smärtor och sömnrubbningar till ett normalt liv. Kanske kan min berättelse ge lite hopp åt andra, säger Georg Åkerberg, 71, som efter fem års ständig värk äntligen sover lugnt om nätterna.

Georg Åkerberg visar sin exploderade sko.

Sommaren 1980 hände något som till en del skulle förändra Georg Åkerbergs liv. Tillsammans med fyra vänner hade han givit sig ut i skärgården. De hade just stigit iland på en liten ö då de överraskades av ett kraftigt oväder. Under ett regnskydd av några åror och ett båtkapell kurade de fem ihop sig. Då träffades de plötsligt av minst ett men troligen flera blixtnedslag.
- Blixten slog ner i mitt högra lår. Strömmen gick sedan upp i höften, ner genom andra benet och exploderade i vänsterskon. Jag fick 10 000 volt genom kroppen, säger Georg.
Han visar resterna av de kläder han bar den gången. Det är söndertrasade byxor, underkläder och en exploderad sko.
- Jag var först förlamad i underkroppen och fick släpa mig fram. Där var en stark lukt av svavel och havet kokade som vattnet i en potatisgryta.

Pinnved av årorna

Norrtelje tidning o Södra Roslagen
fredagen den 14 juni 1985

Alla fem fick brännskador av varierande grad och några drabbades av hörselnedsättning. Av årorna återstod endast pinved och båtkapellet var bortblåst.
- Regnet vräkte ner och der var nog vår räddning. Jag tror att vattnet kylde ner och lindrade brännskadorna, säger Georg.
De skadade fördes till närmaste stora ö, Gräsö, och sedan vidare till Öregrunds sjukhus med ambuland.
- Vi var alla mycket omtöcknade och chockade av det som hänt.
Efter händelsen på ön fick George br med sömnen. Han sov oroligt och drömde mardrömmar.
- det  kröp och stack som nålar in benen och jag kunde vara sova någon timme i taget. Jag har fått mängder av smärtstillande medel, men ingenting har hjälpt.
Så länste Georg en dag om zonterapi och beslöt att göra ett försök. Idag har han fått tolv behandlingar av terapeuten Anders Görling i Vallentuna och säger sig nu vara fri från de smärtor som plågat honom de senaste åren.

Tur att han överlevde
- Troligen skadades muskler och viktiga nerver vid olyckan. Det är rena turen att han överlevde över huvud taget, säger Anders Görling.
- Georg har också ett liv som bergsprängare bakom sig som tagit hårt på kroppen. Vid olyckan hände något som slog sönder viktig nerv- och blodförsörjning i de muskulära delarna. Georg har lidit av besvärande smärtor.

Anders Görlig försöker känna var skadan sitter genom att massera Georgs tår och fotsulor. När han berör de zoner som har att göra med höft, knä och lårparti reagerar George kraftigt.
- Dessa delar är väldigt drabbade, säger Anders Görling.

Anders Görling är en entusiastisk idrottsmassör som alltså bedriver zonterapi. Han förklarar att effekten av behandlingen är baserad på ett ömsesidigt förtroende mellan patienten och terapeuten.
- Jag vill att de ska tro på mig för jag tror på dem. Zonterapi är inte sjukvård. Det är friskvård, förklarar han och knådar vidare på Georg Åkerbergs fötter.
Monica Antonsson

Vad är då zonterapi?
Om man vänder sig till Poul Ferslings uppslagsbok "Naturligt - övernaturligt" (utg 1984 på Forums förlag) får man veta att zonterapi är ett relativt modernt påfund grundat omkring 1915 av amerikanen William H Fitzgerald.
Behandlingen syftar till att bota sjukdomar eller smärtor i vilken kroppsdel som helst bara genom att man masserar fotsulorna eller handflatorna. Grundidén är att kroppen är indelad i tio zoner som motsvarar händernas tio fingrar och fötternas tio tår. Entusiastiska zonterapeuter har vidare kartlagt även fotsulorna.
Flera läkare har uttalat sig positivt men zonterapin har inget som helst stöd inom den traditionella medicinska vetenskapen.
- Bara framtiden kan utvisa om vi befinner oss mitt i en medicinsk revolution eller om vi håller på att göra oss själva till åtlöje, skriver Poul Fersling.
Monica antonsson

Jag kände, som sagt, inte Georg Åkerberg personligen men minns honom med glädje.
Av folkräkningarna framgår att han hette
Johan Edvard Georg Åkerberg och var född 23/3 1914 i Össeby-Garn.
Han var från åtminstone 1970 till 1990 bosatt på adress Älvdalen i Kårsta varpå han flyttade till Mörbyvägen 25, 2 tr i Vallentuna.
Georg Åkerberg gick ur tiden den 16/1 1999. Han är begravd i Kårsta. Någon släktforskar och har lagt ut en bild på familjegraven här.

Hos Vallentuna Bildarkiv 
hittar jag ett foto av Georg och Sven Åkerberg taget 20/8 1922 av okänd fotograf. Jag är förstås inte helt säker på att det är rätt Georg men jag har ett svagt minne av en bror så jag hoppas och tror att det är rätt. Rätta mig om jag har fel! Stenen de sitter vid restes 1920 av patron Teodor Gustafsson på Husby gård i Markim, berättar bildarkivet.

Mina foton försvann alltid på tidningarnas redaktioner. Förmodligen kastades negativen. Om jag mot förmodan skulle hitta några bilder på Georg Åkerberg så kommer de här så småningom.

Om du har bilder av och kan berätta om Georg Åkerberg och hans liv, så är du hjärtligt välkommen att göra det här.

Oäktingen på Åbyholm som blev slaktare i New York

Norrtelje Tidning 20/6 1985

Samlade runt familjegraven från vänster: Ingvar Jacobsson, Onsala, Elin Jacobsson, Gustaf Kuick, Åkersberga, Vera Österlund, Norrtälje, Olle Jacobsson, Norrtälje, Bengt Bjelvenstedt, Hägersten, Sven-Henrik Jacobssson, Norrtälje, Ernst-Olof Håkansson, Wien, Österrike, Rolf Jacobsson, Mölndal, Karin Håkansson, Stockholm, Margareta Näslund, Rosersberg och Håkan Håkansson, Ramkvilla.

Foto: Monica Antonsson

Norrtelje Tidning 20/6 1985

(VALLENTUNA)
En ovanlig släktträff ägde nyligen rum i Vallentuna. Från när och fjärran anlände en generation kusiner av den Jacobssonska släkten för att hedra familjegraven vid den gamla stenkyrkan. Det var inledningen på en dags samvaro som också innehöll en rundresa till några av de många släktgårdarna i Roslagen.

Ingvar Jacobsson från Onsala är den som har forskat fram släktens historia. Anonorna letar sig bakåt i tiden till sent 1600-tal. Där återfinns anfadern Pär Nilsson (1687-1763) och hans hustru Margaretha Jacobsdotter (1688-1782) bosatta på Mälby gård i Rö socken.

Tre generationer senare flyttade nämndeman Jacob Jacobsson (1799-1855) från den gamla släktgården till Wäsby gård i samma socken. En av hans döttrar blev sedermera gift och bosatt i Kårsta. En annan dotter gifte sig och flyttade till Örsta i Angarn.

Sonen Jacob Jacobsson (1828-1907) flyttade med sin unga familj till Vallentuna där släkten sedan kom att stanna i flera generationer. Det berättas att den då femårige sonen Johan Theodor Jacobsson (1861-1930) fick uppleva utvandringen från Rö socken till gården Kusta i Vallentuna till fots tillsammans med gårdens oxar, kor och hästar.

Tre gårdar
Familjen förvärvade hela tre gårdar i Vallentuna liksom också gästgiveriet på Åbyholm. Sonen Richard trolovade sig så småningom med faderns husföreståndarinna. Han förköpte sig dock på en gård i Rimbo och sköt sig 1897. Husföreståndarinnan födde hans son som senare kom att utvandra till Amerika. 

Den andre sonen, Johan Theodor Jacobsson, gifte sig med Tekla Östervall (1866-1947) vars far ägde både Wäsby och Rickeby gårdar. Tekla har gått till historien som bondflickan som av de styrande i socknen fått förtroendet att överlämna blommor till kung Oscar II, när denne den 21 december 1885 anlände till Vallentuna för att inviga järnvägsstationen. Kungen tyckte att Tekla var så vacker att han älkvärt bjöd henne ombord på tåget.
- Du är välkommen att deltaga vid invigningsmiddagen på järnvägsrestaurangen i Rimbo, lär han ha sagt till den av spänning svimfärdiga flickan.


Tekla och Johan bosatte sig på fädernegården Kusta. De begåvades med nio barn. Familjens ekonomi anges ha varit ansträngd och man fick arbeta hårt.
- Om morgonen klockan fem började arbetet som var slut klockan sju på kvällen, utom för kvinnorna som hade ytterligare ett par timmars arbete med sina sysslor.

För att bättra på ekonomin efter flera nödår försökte bönderna på 1920-talet dika ut den intilliggande Angarnsjön för att öka åkerarealen.
- Detta misslyckades och resulterade i det som nu är Angarnssjöängen, säger Bengt Bjelvenstedt, en av kusinerna.

Livet gick vidare och så småningom skingrades barn och kusiner bort från Vallentuna. Vid släktträffen nyligen samlades man vid Tekla och Johan Jacobssons grav för att tala om gångna tider. Släktforskaren Ingvar Jacobsson fann en inskription i kyrkklockan.

- Det står att Johan Jacobsson var kyrkvärd när klockan gjöts om 1921. Den hade spruckit vid mobiliseringen 1914.

Från Vallentuna kyrka for kusinerna vidare till de gamla släktgårdarna. Åbyholm, Kusta och Lappdal. Därefter besökte de Rö och Skederids kyrka för att till sist inta familjemiddagen på Karlösa gård.
MONICA ANTONSSON


Den här sortens berättelser sätter verkligen fantasin i rullning. 
Särskilt historien om Richard Jacobson som sköt sig 1897 på grund av vidlyftiga affärer och lämnade husföreståndarinnan ensam med deras gemensamme oäkte son. 

Han tog sig till Amerika, berättade släkten ovan. 

Men hur gick det för gossen? 

Den frågan kittlar i alla fall mig. 

Men först måste man ta reda på vilka de faktiskt var. 

Den Jacob Jacobsson som flyttade till Vallentuna var gift med Henrika Catharina Lindgren. De kom hit med sina två äldsta söner från Skederid den 8/4 1869 och tog Förhörsroten No 12 Åbyholm i besittning.

Hemmansägaren och kyrkvärden
Jacob Jacobson på Åbyholm och hans familj

Jacob Jacobsson och Henrietta Jacobsson utmärkta med x.

Jacob Jacobson född 29/11 1828 i Rö - död 10/4 1907 i Vallentuna
Gift I med: Henrika Catharina Lindgren född 24/5 1840 i Rö - död 19/6 1890 i Vallentuna
Gift II (23/4 1894) med: Annette Holm född 15/4 1860 i Helleberga - död 4/11 1908 i Vallentuna

Barn i första giftet:

1. Johan Theodor född 7/11 1861 i Skederid
2. Richard Emanuel född 7/6 1868 i Skederid 
3. Anna Henrietta född 9/12 1877 i Vallentuna 
4. Knut Arvid född 15/3 1884 i Vallentuna

_____________________________________________________________________________

Sonen Johan Theodor tar över Kusta gård:
Ägare till 1 mtl Kusta gård.
Det var hans vackra fru som fick åka tåg till Rimbo
med kung Oscar II.

Johan Theodor Jacobsson född 7/11 1861 i Skederid
Gift 24/6 1886 med:
Tekla Eugenia Östervall född 14/2 1866 i Vallentuna

Barn:

1. Olga Henrietta Margareta född 2/5 1887 i V-tuna
2. Ivan Teodor Ansganius född 4/2 1889 i Vallentuna
3. Einar Teodor Hypatius född 14/11 1891 i V-tuna
4. Ester Karin Elisabet född 28/8 1893 i Vallentuna
5. Ernst Claes Theodor född 7/7 1895 i Vallentuna
6. Alva Tekla Elisabet född 31/5 1897 i Vallentuna
7. Sven Ragnar Theodor född 29/11 1898 i Va-tuna
8. Bror Nils Teodor född 6/10 1900 i Vallentuna
9. Edit Anna Margareta född 3/11 1905 i Vallentuna

______________________________________________

Men det är alltså Richard Emanuel Jacobsson och hans efterlevande som i detta sammanhang är de intressanta.

Richard Emanuell Jacobsson född 7/6 1868 i Skederid 

Richard Emanuel växer upp i Åbyholm och bor 19 år gammal fortfarande hemma när 17-åriga Emma Lovisa Njurling född 6/2 1870 från Riala blir piga på gården 1887. Det var en fin gård. I artikeln ovan står att där fanns ett gästgiveri (uppgift från släkten) men i husförhörslängden nämns en handelsbod. Jacob Jacobsson hade en hel del tjänstefolk som kom och gick men åtminstone fem pigor och två drängar åt gången i det egna hushållet varav en alltså var Emma Lovisa Njurling.

Vad Richard Emanuel hade för sig är svårare att ta reda på. Det ser ut som att han hade någon sorts militärt intresse då det i husförhörslängden under "Bevistat Beväringsmöte" står att han inskrevs och tjänstgjorde 1889. Han hade god kristendomskunskap och var duktig på att läsa. Under rubriken Värnplikt i en senare husförhörslängd står beteckningen 13 135/1889 vilket kanske bara betyder att han hade gjort lumpen.

Om släktingarna i artikeln ovan hade rätt så uppstod en romans mellan hemmansägarens son Richard Emanuel och pigan Emma Lovisa som resulterade i en förarglig graviditet. De säger till och med till reportern (undertecknad) att de unga tu var trolovade. Tillåt mig tvivla, som farmor sa...

Emma Lovisa Njurling föder sin oäkte son Martin Emanuel den 31/5 1892 i Sigtuna (St Olof) trots att hon alltså då hörde hemma i Vallentuna. Man kan ana att hon för skams skull var tvungen att föda någonstans där skandalen inte skulle bli så uppenbar. Såväl mor som far skrevs som okända av prästen i Sigtuna. Den lille gossen lämnades bort tämligen omgående.

Sigtuna, Sankt Olof och Sankt Per (AB) CI:11 (1883-1894) Bild 340

I den här ej synliga kanten av födelseboken har prästen antecknat följande: Barnet lemnadt som fosterbarn åt smeden Fredrik Holmström och hans hustru under Österby gård i Haga socken. 

Richard Emanuel syns fortfarande inte till. 

Emma Lovisa Njurling återvänder till sin tjänst som piga på Åbyholm. Släkten påstår i artikeln ovan att hon var Jacob Jacobssons husföreståndarinna men så står det inte i husförhörslängden. Där är hon kort och gott en 22-årig piga som hade skickats bort för att föda husbondens oäkta barnbarn. Hur släkten vet att Richard Emanuel var far till barnet förtäljer inte historien men man får utgå från att så var fallet. Det har troligen betalats ut ett underhåll för barnet.

Det kan hända att Emma Lovisa ångrade att hon lämnat bort sin lille pojk. I vilket fall som helst så kom gossen till Åbyholm från Vassunda (vid Sigtuna) 1893. Han skrevs då in i Vallentuna som pigan Emma Lovsas oäkte son Martin Emanuel född 31/5 1892 i St Olof, Sigtuna. Mor och son lämnade Åbyholm och flyttade vidare till Viksta 1894.

Det var vanligt förr när sönernas erövringar burit frukt att pigor med oäkta barn kördes på porten. Det är svårt att se någon annan förklaring på Emma Lovisas uppbrott. Hon blir piga i Jellsta, Viksta, där hon fick ha sin pojke med sig.

Kusta gård

Då kommer Richard Emanuel tillbaka till Vallentuna. Det känns onekligen som att han har hållit sig undan. Richard Emanuel kommer närmast från Väster-Löfsta i Västmanland den 6/11 1895 för att bli lantbrukare hos sin bror på Kusta gård.

Emma Lovisa skiljs från sin son Martin Emanuel den 13/5 1896 för att kunna arbeta. Han får bo hos sin mormor, änkan Ulrika Lovisa Jansdotter född 24/7 1929 i Riala. Det känns som att Emma Lovisa och hennes mor delar på ansvaret för pojken under hans uppväxtår och att han alltså inte måste sakna sin mamma.

Det ser värre ut för Rickard Emanuel som den 31/3 1897 flyttar från Kusta i Vallentuna till Tomta i Rimbo där han enligt släkten (se ovan) ägnade sig åt vidlyftiga husaffärer. Han är i själva verket en arrendator med dåliga affärer.
Den 25/4 1897 flyttar han tillbaka till Kusta men fyra dagar senare skjuter han sig i Rimbo. Det blir polisutredning och begravningen sker i tysthet. Se dödboken i Vallentuna nedan.

Vallentuna (AB) CI:8 (1895-1917) Bild 1720 / sid 6

Vallentuna (AB) CI:8 (1895-1917) Bild 1720 / sid 6

Stockholms läns västra domsaga (AB, C) FII:7 (1897-1898)
Bild 4080 / sid 397

År 1897 den 22 maj förrättades efter anmodan bouppteckning efter arrendatorn i Tomta, Rimbo socken, Richard Jakobsson från Vallentuna, hvilken afled å Tomta den 29 derförutgångne April, efterlemnande såsom sterbhusdelegare:
Fadren Jacob Jacobsson å Åbyholm, Vallentuna
Myndiga brodern Johan Jacobsson å Kusta, Vallentuna
samt omyndiga syskonen:
Anna Henrietta Jacobsson
Knut Jacobsson
Och voro fadren  och den myndige brodren personligen närvarande och för de omyndiga förmyndaren Possessionaten J. Lindgren å Backa, Kårsta socken.
Boet uppgavs af bemälde J. Lindgren.

Här nämns alltså inga biologiska barn till Richard Jacobsson. Och sannerligen ingen trolovad. Formuleringen: "Sonen Richard trolovade sig så småningom med faderns husföreståndarinna" 
var med andra ord en efterkonstruktion. Richard var uppenbarligen inte intresserad av vare sig sonen eller hans mor. Och inte hade hon varit husföreståndarinna heller. Som vanligt alltså. En enkel piga hade ingenting att sätta emot när husbonden eller hans söner tog för sig.

Tillgångarna räknas upp från kreatur till verktyg, husgeråd och silversaker. Skulderna uppgår till 6 295 kronor och 62 öre. När de räknats av är behållningen i boet totalt 771 kronor och 48 öre för arvingarna att dela på.

Under rubriken skulder i bouppteckningen finns en fordran från fröken Emma Njurling "enligt räkning" på 39 kronor och 92 öre. Det är allt som nämns om henne och hennes son.

Ett drygt år senare, den 6/5 1898, flyttar Emma Lovisa Njurling in på Kusta och skrivs då i samma hushåll som den överstrukne (döde) Richard Emanuel i husförhörslängden. Hon kallas inte piga. Man kan ana att hon kanhända belönades för sin tystnad som höll skandalen borta.
Låt oss hoppas det.

Efter ett och ett halvt år flyttar Emma Lovisa vidare till Salem den 11/11 1899. Allt medan sjuårige Martin Emanuel bor kvar hos sin mormor i Riala.

Vallentuna (AB) AI:23a (1892-1899) Bild 2100 / sid 196

Emma Lovisa Njurling arbetar vidare som piga, hushållerska, kokerska, matvaruhandlerska och tjänarinna tills hon 8/11 1912 flyttar till Vaxholm. Där blir hon Caféidkerska å Höjden i "Den civila delen" innan hon blir mässföreståndare på Officersmässen å Oskar Fredriksborg på Rindö.

Oskar Fredriksborg. Kungliga Waxholms Kustartilleriregementes Kaserner

Emma Lovisa Njurling lämnar Vaxholm 48 år gammal den 13/11 1918 och flyttar hem till Riala där prästen skriver i husförhörslängden att hon äger lägenheten Lillgården i Eneby. (Obs! inte Ekeby där modern bodde) Hon tycks med andra ord så småningom ha kommit på grön kvist och kallas nu enbart Fröken. Emma Lovisa förblir ogift och dör 26/10 1957. Hon var då skriven i Lillgården Eneby 1:28, Riala.  

Och nu, historien om:
Martin Emanuel Njurling

oäkta och hemlighållen son till 

Emma Lovisa Njurling och Richard Emanuel Jacobsson

År 1900 bor Martin Emanuel hos mormor Ulrika Lovisa Jansdotter Njurling i Ekeby, Riala. Han är åtta år gammal. Mamma Emma Lovisa försörjer dem som piga medan pappa Richard Jacobsson på sin höjd möjligen bidrar ekonomiskt. Tio år senare, den 15/11 1910, flyttar han till Vaxholm för att bli biträde åt en handlare som även har såväl slaktare som styckmästae i sin tjänst. Adressen är No 74, Qvarteret Vega i Vaxholm.

Ett halvår efter att Martin flyttat dör mormor Ulrika Lovisa Jansdotter den 29/5 1911.

I grannskapet i Vaxholm finns en kvinna inflyttad från Norra Amerika 1909. Hon återvänder dessutom året därpå. Kanske var det hon som berättade om det förlovade landet på andra sidan Atlanten och fick Martin att börja fundera på emigration.  

Martin flyttar till Kungsholmen 14/12 1911. Han är 19 år gammal och skrivs 2012 in i Rotemannaarkivet som slakteribiträde bosatt på Fleminggatan 10. Sedan försvinner alla spår. Martin Emanuel skrivs in i boken för obefintliga 1916. Prästen vet inte vart han tagit vägen. Ingen tycks ha hört av honom på flera år. 

Nu vet ju vi, tack vare artikeln om släkten ovan, att Martin Emanuel emigrerade till Amerika. Han står också skriven som emigrant till Amerika såväl 1929 som 1936. Men det är inte hela sanningen. Det visar sig nämligen att han emigrerade redan 1914 utan att svenska myndigheter fick kännedom om det. Kanske gick han till sjöss och hoppade av i New York? Han tog i vilket fall som helst värvning i Amerika - eller inkallades att göra sin värnplikt - för att han redan bodde där.    

Första världskriget bröt ut den 28/7 1914 och pågick till 11/11 1918. 
Martin Emanuel Njurling finns med bland dem som kallades in till militärtjänstgöring. Han var 24 år gammal och plötsligt väldigt långt från Åbyholms gård i Vallentuna. 

I New York, utdrag gällande militärtjänstgöring under första världskriget 1914-1919
Martin E Njurling född i Sweden ca 1892. 25 år gammal
Tjänstgöringens startdatum: 14 aug 1917 
Plats för tjänstgöringens start: Governors Island, New York

Governors Island 
är en ö strax utanför Manhattan och Brooklyn i New York. Ön var i över 200 år militärbas för den amerikanska armén innan den blev bas för kustbevakningen. 

Ön fick sitt namn i slutet av 1700-talet. Den användes som militärinstallation 1776 under det amerikanska revolutionskriget då de kontinentala arméerna tog upp defensiva verk på ön.

Från 1783 till 1966 var ön en amerikansk armépost, som främst tjänade som träningsplats för trupper, även om den också fungerade som en strategisk försvarspunkt under krigstid.

Därefter blev ön en viktig amerikansk kustbevakningsinstallation fram till 1996. Efter att den hade avvecklats som militärbas såldes den 2003 till allmänheten för ett nominellt belopp och öppnades för allmänt bruk 2005. I dag är Governors Island ett sommarparadis som helt enkelt tillhör staden.
Läs mer om Governors Island här och här

Efter några veckor på Governors Island kallades Martin Emanuel Njurling 1917 ut i kriget på riktigt. Den 18 september 1917 bar det iväg med fartyget Carmania. 

Carmania

USA, arméns transporttjänst, passagerarlistor 1910-1939.
Inkallelse, värvning och tjänstgöring
Martin Njurling
Närmast anhörig: Emma Njurling (mor) Officers Mission, Oskar Fredriks Borg, Sweden
Moderns adress anges också så här: Bamer Jatan, Stockholm (Jag gissar på Birger Jarlsgatan)
Han anger alltså fästningen i Vaxholm som sin hemadress. 
Avresedatum: 18 sep 1917
Fartyg: Carmania (transportfartyg för soldater under 1:a världskriget)
Militärt förband: Eastern
Grad: Private (värnpliktig)
Anteckningar: Quartermaster´s Enlisted Reserve Corps

Och den 22 juni 1919 bar det av mot Frankrike.

Guiseppe Verdi

USA, arméns transporttjänst, passagerarlistor 1910-1939.
Inkallelse, värvning och tjänstgöring
Martin Njurling
Närmast anhörig: Emma Njurling (mor) Officers Mission, Oskar Fredriks Borg, Sweden
Moderns adress anges också så här: Bamer Jatan, Stockholm (Jag gissar på Birger Jarlsgatan)
Avresedatum 22 Jun 1919
Avreseort: Marseille, France
Ankomstdatum 7 Juli 1919
Ankomstort: New York
Fartyg: Guiseppe Verdi
Militärt förband QMC
Grad: P1/C
Tjänstgöringsnummer: #214810


Någonstans mitt under brinnande krig möts 
Martin Emanuell och Anna Sophia Gustavsson född 17/9 1895. 
De gifter sig 28/12 1918 i New York och får 
barnen: 
1. Lillian Maria Njurling (Lillian Fosse) född 17/8 1920 i New York - död 4/1 2003. 
    Social Security number 065120053
2. Martin född 28/5 1924 (1925) - död ett år gammal den 9/4 1926 på Manhattan, New York


1920 års federala folkräkning i USA
Martin Njurling är 28 år och bosatt på Manhattan Assembly District 20 i New York.
Gatan heter East 124th Street.
Man konstaterar att han är en vit man som emigrerade 1914.
Han hyr sin bostad med en kompis och är ogift trots att han alltså gifte sig 1918.
Yrke: slaktare som arbetar inom köttindustrin mot att han får lön
Han är naturalized, kan läsa och skriva

Den 24 juni 1921 
ansöker Martin Njurling om att få bli naturaliserad.
Obs! att det i folkräkningen 1920 står att han redan var det.
Adress 363 W. 17 St

Familjen har varit i Sverige och hälsat på. 
De "utvandrar" på nytt den 17/8 1929 och lämnar Sverige med kryssningsfartyget Drottningholm. Fartyget avseglar från Göteborg med destination New York. Martin Emanuel är 37 år gammal och hustrun Anna 33. Att döma av båtens passagerarlista medföljer åttaåriga Lillie Njurling.


USA, befolkningsförteckningar 1822-1995
1931 bor familjen på adress 1068 Teller av, Manhattan, New York, City Directory, USA


Besök i Sverige
1936 har familjen varit hemma och hälsat på igen. Martin är 43, Anna 40 och Lily 16 år gammal. Även denna gång reser de med Drottningholm som lägger ut från Göteborg den 12/2 1936 och ankommer till New York den 21/2 1936.


1940 års federala folkräkning i USA
Martin Njurling är 47 år.
Han är man, vit, svensk, gift och familjens överhuvud
Adress 1940: New York (New York City (All Boroughs), Bronx, New York
Husnummer 306.
Adress 1935: Som ovan
Han är nauralized.
Yrke: slaktare
Bostaden är hyrd.
Månadshyra: 65 (dollar?)
Han har gått åtta år i skolan och arbetar 42 timmar i veckan och tjänar 460 (dollar).
Hustru Anna är 43 år och dottern Lillian är 19 år = född ca 1921


Andra världskriget 1939-1945

Mönstringskort från andra världskriget 1942
Martin Emanuel Njurling har blivit 50 år gammal.
född 31 May 1892 i Stakholen (Stockholm), Sweden
Militär inkallelse: 1942
Han var då bosatt i Bronx, New York, USA där han som man skrevs som familjens överhuvud.


Sverigebesök
Den 1/10 1946 ankommer 26-åriga Lillian Njurling från Göteborg till New York med fartyget Gripsholm.


Martin Emanuel Njurling död
Martin Emanuel Njurling dör 62 år gammal den 2/7 1953 och är begravd på Druid Ridge Cemetery, Pikesville Baltimor County, Maryland, United States of America.
I hans eftermäle står:

The Evening Sun (Baltimore Maryland)
~06 Jul 1953 page 26 

On July 2, 1953, Martin E, Njurling, husband of Anna S. Njurling (nee Gustavson), of 6235 Woodcrest avenue, and beloved father of Mrs. Lillian Fosse. Predeceased by son, Martin in 1926. 

NOTES:
Born Sankt Olof, Stockholm, Uppland, Sweden
Mother . Emma Lovisa Njurling . Feb 6 1870 . Riala, Uppland
Private 1st Class Aug 14 1917- Jul 17 1919 QMC . served overseas St. Aignan, France Sept 1917-Jul 1919

Och änkan Anna Sophia ansöker om en gravsten:

Det är oklart om det blev någon gravsten. Jag hittar åtminstone ingen bild på en. Den Ole Fosse som skrivit under ansökan med änkan är troligen dotterns make.


Ännu en resa till Sverige
Den 6 maj 1954 reser Anna Njurling från New York till Sverige med fartyget Kungsholm.
Hon anger att hon är neuraliserad sedan 24 /6 1921 och att hon ska stanna i Sverige 6 månader.
Kanske besökte hon sin då 84-åriga svärmor Emma Lovisa Njurling i Riala som levde ytterligare några år och gick ur tiden 87 år gammal den 26/10 1957.

Och en gång till...   
Den 28 sept 1960 ankommer amerikanskan Anna Njurling från Sverige till New York med fartyget Kungsholm.

Hon dog 15/6 1987 och begravdes hos maken sörjd och saknad av dottern Lillian med familj.
Hennes eftermäle:

On June 15, 1987, Anna Sophia (nee Gustavson) beloved wife of the late Martin E. Njurling and devoted mother of Lillian Maria Fosse. Loving grandmother of Ole Martin Fosse and Carol Anne Handy. Predeceased by son, Martin in 1926.

Kyrkoböckerna 
Jakobsson
Skederid (AB) AI:19 (1866-1870) Bild 330 / sid 27 (familjen i Skederid)
Vallentuna (AB) AI:20 (1869-1877) Bild 3500 / sid 341 (familjen i Åbyholm)
Vallentuna (AB) AI:21 (1878-1881) Bild 2250 / sid 221 (familjen i Åbyholm)
Vallentuna (AB) AI:22b (1882-1891) Bild 1830 / sid 484 (familjen i Åbyholm, hustrun dör, 
                   Emma Lovisa Njurling är piga på gården, en av flera

Martin Emanuel Njurling
Sigtuna, Sankt Olof och Sankt Per (AB) CI:11 (1883-1894) Bild 340 (Martin föds)
Vallentuna (AB) AI:23b (1892-1899) Bild 1270 / sid 323 (familjen i Åbyholm, nya hustrun)
                   Emma Lovisa Njurling är piga på gården, en av flera. Hon har en oäkta son (sid 324): 
                   Martin Emanuel född 31/5 1892 i St Olofs förs (det är väl Adolf Fredrik)
Viksta (C) AI:19 (1891-1895) Bild 110 / sid 105 (Emma Lovisa med oä son piga i Viksta)
Viksta (C) AI:20 (1896-1900) Bild 122 / sid 112 (Emma Lovisa med oä son piga i Viksta)
Riala (AB) AI:17 (1895-1899) Bild 250 / sid 14 (Martin Emanuel hos mormor i Ekeby, Riala)
Riala (AB) AIIa:1 (1900-1920) Bild 300 / sid 16 (Martin Emanuel hos mormor)
Vaxholm (AB) AIIa:5 (1908-1912) Bild 1410 / sid 134 (Martin Emanuel biträde i Vaxholm)
Vallentuna (AB) AI:23a (1892-1899) Bild 2100 / sid 196 (Bröderna på Kusta, Rickard till Rimbo)
Vallentuna (AB) AII:1a (1900-1908) Bild 1200 / sid 110 (ena broderns familj i Kusta)
BiS, Befolkningen i Sverige 1840-1947 (ArkivDigital) Martin Emanuel i Boken över obefintliga
BiS, Befolkningen i Sverige 1840-1947 (ArkivDigital) (Martin E i boken över Lösa personer)

Stockholms läns västra domsaga (AB, C) CIId:1 (1891-1917) Bild 750 / sid 139 (bouppteckn efter Richard Jacobsson nämns i Förteckn över avlidna efter vilka bouppteckningar intregistrerats vid Häradsrätten i Stockholms läns västra domsaga år 1897)
Stockholms läns västra domsaga (AB, C) FII:7 (1897-1898) Bild 4080 / sid 397 (bouppteckningen)


Emma Lovisa Njurlings arbetsliv

Riala (AB) AI:15 (1871-1884) Bild 150 / sid 9
Föräldrahemmet. Dotter till skattebonden Adolf Fredrik Njurling ohh Ulrika Lovisa Jansdotter.

Vallentuna (AB) AI:22b (1882-1891) Bild 1840 / sid 485
Från Riala 1887 (piga i Åbyholm) kvar på adressen

Vallentuna (AB) AI:23b (1892-1899) Bild 1280 / sid 324
Från Riala 1887 (med oä son på Åbyholm) till Viksta 1894

Viksta (C) AI:19 (1891-1895) Bild 110 / sid 105
Från Vallentuna 11/11 1894 (piga med oä son) kvar

Viksta (C) AI:20 (1896-1900) Bild 122 / sid 112
Från Vallentuna 1896 (med sonen, piga i Viksta) till Riala 1896

Stockholm Rotemansarkivet
Från Viksta 21/5 1896 (piga hos utskänknngsföreståndare Hirch Meijer) till Vallentuna 5/11 1897
Tunnelgatan 17, Klara

Vallentuna (AB) AI:23a (1892-1899) Bild 2100 / sid 196
Från Klara förs (boende i Kusta) till Salem 11/11 1899

Salem (AB) AIIa:1 (1896-1905) Bild 120 / sid 1
Från Vallentuna 26/11 1899 (hushållerska i Högantorp) till St Olofs i Sigtuna 5/5 1900

Sigtuna, Sankt Olof och Sankt Per (AB) AIIa:1 (1895-1903) Bild 270 / sid 13 
Från Salem 29/5 1900 till Sigtuna (kokerska i St Lars Villa No 6-7) till Ed, Vaxholm 19/9 1902

Stockholm Rotemansarkivet
Från Sigtuna 1903 (piga hos vinhandlare Per Samuel Skogh ) till rote 13 Stadsgårdsroten 1904
Södra Blasieholmshamnen, Jakobs förs

Stockholm Rotemansarkivet
Från Jakobsroten 1904 (tjänarinna) till Rote 4 Kungsholmen 1905
Hökens gata 3, Stadsgårdsroten, Katarina förs

Stockholm Rotemansarkivet
Från Stadsgårdsroten 20/2 1905 (matvaruandlerska) till Stadsgårdsroten 8/4 1905
Kungsgatan 40,80 Kungsholmen

Stockholm Rotemansarkivet
Från Kungsholmsroten 14/4 1905 (kokerska) till Vaxholm 16/11 1912
Hökens gata 3, Stadsgårdsroten, Katarina
Vaxholm (AB) AIIa:3 (1900-1912) Bild 490 / sid 40
Från Katarina förs 8/11 1912 (med kollegan i Höjden i Dalen, Rindö No 2) NB p 560
Bland Caféidkare.

Vaxholm (AB) AIIa:9 (1913-1920) Bild 680 / sid 560
Från GB 40 (kaféidkerska å Höjden i den civila delen) till p 826 den 8/12 1913
(ägare av Höjden, handelsbiträdet Nils Nilsson i Dalen)

Vaxholm (AB) AIIa:9 (1913-1920) Bild 3340 / sid 826
Från p 560 (mässföreståndare Officersmässen å Oskar Fredriksborg) till Riala 11/11 1918

Riala (AB) AIIa:1 (1900-1920) Bild 840 / sid 70
Från Vaxholm 13/11 1918 (äger lägenheten Lillgården i Eneby, Gustafsberg och Nordstjärnan)
ingen flytt därifrån.


Oskar-Fredriksborgs fästning
är en historisk befästningsanläggning på östra Rindö i Vaxholms kommun vid inloppet till Stockholm som uppfördes åren 1870–1877. Befästningen är sedan 2002 förklarad som byggnadsminne. Befästningen gav namn åt den intilliggande tätorten Oskar-Fredriksborg, som från tätortsavgränsningen 2015 heter Rindö. Mittemot, på östra sidan om Oxdjupet ligger sedan 1735 Fredriksborgs fästning.