Ann och Anders Fröderberg och Åbyholms gård

Södra Roslagen

22 oktober 1986

Ann och Anders vågade satsa på Åbyholms gård

(VALLENTUNA) 

I slutet av 70-talet stod Åbyholms gård obebodd och det hade den gjort i mer än 20 år. Den gamla 1700-talsgården stod inför ett totalt förfall.

Auktionisten Sten Zetterlund var den ende som använde husen. Han hade dem som lager för de tusentals prylar han om söndagarna ropade ut från gårdsplanen.

Ägaren ville riva kåkarna och exploatera men sålde den för en billig penning till den som var villig att rusta upp den.

När Sten Zetterlund om söndagarna på 70-talet höll sina auktioner var gårdsplanen på Åbyholm till bredden fylld av folk. Men det var också de enda gångerna gården fick liv. I övrigt användes gården bara av auktionisten som lagerlokaler. Här staplade han soffor, krukor och andra pinaler från golv till tak.

Gården var svårt förfallen. Det var igenvuxet, trasigt och lortigt som alla andra gamla ödehus. Det var knappt att köket dög för Sten Zetterlunds varmkorvförsäljning om sommarsöndagarna.

Charmigt hus

Charmigt var det dock och på söndagsauktionerna brukade folk prata om att gården sett bättre dagar. Man sa att där hade varit både krog och tingshus men nu återstod bara rivning.

Riksbyggen, som ägde gården, hade först tänkt riva den och exploatera området. Kommunen ritade in en simhall i sin dispositionsplan. Läget med idrottsplatsen strax intill var förstås ypperligt. Men av de planerna blev alltså intet.

En motion i fullmäktige uttryckte folkviljan om att kulturarvet borde bevaras. Kulturförfallet måste hejdas och rötterna tas tillvara på. Motionären menade att kommunen borde köpa in Åbyholms gård och rusta den för något allmänt ändamål. En konstutställningshall stod högt på önskelistan.

Såldes för 80 000 kronor

På den tiden – 1976 – hade Vallentuna ont om slantar. Därför – eller av andra nu glömda skäl – kom kommunen aldrig till skott med köpet. Riksbyggen, som in i det sista väntat på att kommunen, beslöt sig till sist för att gå ut på den öppna marknaden. Åbyholms gård bjöds ut till försäljning för 80 000 kronor under förutsättning att köparen förband sig att rusta upp gården.

Året därpå drog Ann och Anders Fröderberg in i de förfallna husen vid Åbyholmsvägen.

- Alla avrådde oss och föräldrarna skrattade hysteriskt när vi gav oss in i det här, berättar Ann Fröderberg.

Äventyret såg ut att vara kantat av nästan oöverkomliga svårigheter. Renoveringen av en huvudbyggnad, två sidoflyglar och en stor lada beräknades kosta minst en miljon kronor.   

- Ladan revs men husen har vi renoverat i samråd med länsantikvarien. Vi hade ingen svårighet att få statliga lån och bra finansiering. Dessutom har vi haft bra hantverkare, säger Ann Fröderberg.

Samlar på hög

När Ann och Anders gav sig på att renovera huvudbyggnaden, ett stort tvåvåningshus, blev det till att riva ut allt inklusive golv och bjälklag. Allt ruttet virke byttes ut varpå golv och väggar isolerades. Det tidstypiska skulle bevaras och oregelbundet panelvirke fick specialbeställas.

Tidstypiskt taktegel hämtades efter rivningen av några radhus på Stallarholmen där det varit tegelbruk. Gårdens 45 spröjsade fönster fick specialbeställas. De väldiga takbjälkarna sattes åter på plats efter isolering med de handsmidda spikar som dragits ur planken och rätats till. Inga med standardmått tillverkade enheter från fabriker och tvävaruhus kunde användas.

- Det medförde ökade omkostnader, säger Anders. Men vi har lyckats få tag i billigt material. Exempelvis har vi i dagarna fått köpa taktegel från gamla kanslihuset som rivits vid Tuna torg. Det lägger vi på hög tills det behövs.

Idag är både huvudbyggnaden och de två flyglarna renoverad. Till och med snickarglädjen och dekorationsmålningen runt fönstren är på plats. Den stora spishällen i huvudbyggnaden finns kvar med bakugn och allt. För att bevara den var Ann och Anders tvungna att låta riva ner hela skorstensstocken och bygga upp den igen.

Dokumentation

Under arbetets gång har Ann sparat husdetaljer, fotograferat och dokumenterat. Trots att arbetet med gården tagit mycket tid och kraft i anspråk skulle Anders inte ha något emot att börja om från början om ett lämpligt renoveringsobjekt skulle dyka upp.

- Det riktigt kliar i händerna, säger han.

Många lustiga episoder har inträffat under arbetets gång. Som till exempel när tomten skulle röjas.

- Vi hade en fullständigt vildvuxen spireahäck bakom huset. Den var snarast ett snår. Vi försökte rensa ut och hålla efter den i flera år men det ville sig inte. Häcken var och förblev ett snår. Då satte vi upp en skylt med texten ”Gratis häckplantor” vid vägen. Då visslade det bara till så var de borta allihop.

Familjen Fröderberg bor i huvudbyggnaden. De använder den ena flygeln till kontor för sitt fastighetsmäkleri. Den andra flygeln är uthyrd som bostad. Åbyholms gård har med andra ord räddats från det totala förfallet och fått nytt liv.

Monica Antonsson

Kommentar:

Jag har ett klipp från DN Nordost den 5/8 1976 i vilket det står att Åbyholms gård var till salu för 

50 000 kronor till den som "är villig att rusta och bevara gården". Jag har fått uppgiften 80 000 kronor av Ann och Anders Fröderberg. Om spekulanterna var många och gården därför blev dyrare än utropspriset eller om makarna Fröderberg räknade in oväntade kostnader i köpeskillingen, vet inte jag.   

Ann och Anders Fröderberg försåg med mig gårdens historik: 

Åbyholms gård

fd skjutsstation, krog, tingsrätt, häkte och handelsbod mm

Första gången benämningen Åbyholm återfunnits är år 1796 då en hjulmakare Johan Hedhålm avled där. Från slutet av 1700-talet var Åbyholm skjutsstation med krog. En notering om krog återvinns i "Förteckning över Wärdshus och Krogar i Stockholms län som erhållit tillstånd till brännvinsminutering". Det visar sig att Åbyholms krog erhållit sådant tillstånd den 3 maj 1815. Både krog och skjutsstation ska ha funnits här under hela 1800-talet.

År 1825 lades i enskifte tidigare Åby rusthållshemman där fördelningen av Åbys hagar och skog fördelades mellan Gustaf Larsson 3/8 mantal (mtl), Anders Jansson 3/8 mtl och Jan Andersson 3/4 mtl.

Åbyholm som gårdsbildning uppfördes enligt noteringar i protokoll från enskiftet några år före 1825. Av kartan från 1817-25 framgår att Åbyholm omfattade åtskilliga byggnader. Vidare framgår att tingshuset ska ha legat på andra sidan vägen. Där återfinns idag en husgrund med källare. Häktet har legat i södra flygelns källarvalv där beslag i taket fortfarande finns kvar.

Gustaf Larsson, ”Fullmägtige i Riksgäldscontoriet, Riksdagsman och Häradsdomare” uppförde förmodligen gården Åbyholm som den ser ut på tidigare nämnd karta och flyttade in tillsammans med sin familj, hustru Maria Christina Andersdotter samt barnen Lars Petter, Henrik samt fosterdottern Lovisa Olsdotter.

Från 1837 finns notering om att en kvarn ska ha flyttats från Lindö till Åbyholm. Var den ska ha stått finns ingen dokumentation om.

Den originalspis med bakugn som finns bevarad och som har restaurerats har en inskription ”G Ls MCAD 1838” och kan således hänföras till Gustaf Larssons boende på Åbyholm. Gustaf Larsson avled 1842 och hans hustru 1858.

Tiden då Åbyholm fungerade som ting finns dokumenterad från 1805 till 1880-talet. I litteratur ”Från Tingsängen till Kungsgatan” finns en notering om att häradsrätten skulle ha flyttat över till Åbyholm redan i slutet av 1700-talet.

Vid Gustaf Larssons död och bouppteckning finns noteringar om skilda rumsindelningar såsom:

• Tingsbyggningen,
• Salen,
• Kökskammaren,
• Sängkammaren,
• Gula Kammaren,
• Gröna Kammaren,
• Röda Salen,
• Drängkammaren och
• Winden.

Vid hustruns död 16 år senare fanns en något skild rumsindelning nämligen:

• Länsmanskammaren,
• förmaket,
• Domarkammaren,
• Öfre salen,
• Nedre salen,
• gästrummet nb,
• köket,
• häradshövdingens rum,
• tingssalen,
• nämndens rum,
• doktorns rum samt
• lilla byggningen.

Alla dessa rum kan inte rymmas i huvudbyggnaden utan måste vara fördelade på flera byggnader.

 I en kungörelse från 1863 framhålles följande citat ur en motion angående Åbyholms bevarande:

”Åbyholm som icke blott är häradets tingsställe utan allmänt hwiloställe för allmogen wid resor till och ifrån Stockholm finnes utom tingsbyggningen och andra nödiga byggnader en större twåwåningsbyggning äfwensom dessutom krogstuga och kroglider för allmogen”.

1863 köptes Åbyholm av Jacob Jacobsson med familj Henrietta Catarina Jacobsson född Lindgren samt barnen Johan Theodor, Richard Emanuel och Anna Henrietta.

Handelsbod har varit fungerande i norra flygeln från någon gång i slutet av 1800-talet till i början av 1900-talet.

1900 arrenderades gården ut till Johan Fredrik Ternström med familj.

Under 1900-talet har ett flertal familjer varit bosatta och drivit jordbruk på Åbyholm. En lada fanns på gården fram till mitten av 1970-talet.

Från 1940/50-talet blev Åbyholm arbetarbostäder till olika arbetare på Åby tegelbruk.

Lagfarna ägare till Åbyholm har varit:

1825  Gustaf Larsson

1863  Jacob Jacobsson

1907  dödsboet efter Jacob Jacobsson

1917  Frans Andersson

1918  CJ Svensson och KG Hässlén

1922  Hans Holgersson

1924  Alfred Berg

1924  Emil Olsson

1937  CJ Gustafsson och Ingrid Helena Gustafsson

1957  Ingegerd M Blomgren

1971  Norrortstomter

1977  Ann och Anders Fröderberg

Åbyholm dyker upp första gången i husförhörslängderna (1786-1813). Dessförinnan finns bara Åby. Det ser ut som att Åby är huvudgården och att Åbyholm är under Åby. Det får stöd i Johan Hedholms dödsnotis enligt vilken han bor på Åby ägor, dvs under Åby. Det finns i denna husförhörslängd tre hushåll förutom Åbyholm och på Åbyholm bor mycket riktigt:

Wagnmakaren Johan Hedholm född 5/5 1736 i Grythyttan.
Hustrun Sara Persdotter född 1748 i Orkesta
Barn:
Eva Lena född 21/9 1778
Jan Eric född 29/5 1782
Johanna född 31/3 1786 - död 9/8 1789
Carl född 13/11 1739

Flickan Caissa Ersdotter född 25/1 1771 som flyttar till Angarn 1785
Pigan Greta Ersdotter född 26/11 1764 inflyttad från Uthamra 1785 och utflyttad till Angarn 1787
Vallentuna (AB) AI:5 (1785-1813) Bild 54 / sid 112

Av Johan Hedholms dödsnotis får vi veta följande:

Vallentuna (AB) CI:2 (1792-1854) Bild 264 / sid 261

1796
Den 10 afled och den 17 begorfs Wagnmakaren Johan Hedholm från Åby ägor. Född år 1730 (!) den 5/5 uti Grythytte Sokn och Bergslagen. Kom i ungdomen i Wagnamakarelära och blef deruti Gesäll. Gift år 1769 med sin nu efterllefvande Enka Sara Persdotter, haft 9 barn, 2 söner och 1 dotter lefva. Sängliggande 18 veckor af Lungsot. com.d.6. Åldern 66 år.

Det är svårläst men trots att jag vet att han var Wagnmakare så tycker jag att det står "Krögaren" om Johan Hedholm i husförhörslängden.

Vallentuna (AB) AI:5 (1785-1813) Bild 54 / sid 112

Det bekräftas dessbättre i nästa husförhörslängd där det faktiskt står klart och tydligt. Johan Hedholm från Grythyttan drev alltså krog på Åbyholms gård. Det är onekligen en poäng att han kom från Grythyttan.
Och då han faktiskt också var Wagnmakare så skötte han kanhända den verksamheten också. I husförhörslängden (1751-1771) nämns ett ryttartorp under Åby. Eftersom det då inte fanns något Åbyholm så kan det ju ha varit samma fastighet.

Vallentuna (AB) AI:6 (1792-1798) Bild 100 / sid 92

Observera!
Krögaren Johan Hedholm var krögare även i Gullbron. Hans namn skrevs då Johan Edholm. Det är emellertid ingen tvekan om att det är samma person. Det är alltså prästen som har skrivit fel och som är orsak till att han senare kallades Hedholm. 

Läs mer om krögaren Johan Hedholm här. 

Två år efter makens död - 1798 - flyttar den 17 år yngre mannen Eric Danielsson född 1765 in hos änkan och barnen. De gifte sig och några år senare dog hon.
Då bor ganska mycket folk på Åbyholm, bland annat sockenskräddaren Per Jansson Grandin från Orkesta.
(Vallentuna (AB) AI:7 (1799-1805) Bild 150 / sid 141)

I husförhörslängden står Åby Ryttarhus under Åby ägor och inte under Åbyholm.
(Vallentuna (AB) AI:8 (1806-1810) Bild 1290 / sid 119)

I nästa husförhörslängde har sockenskräddaren Petter Grandin född 1777 tagit över Åbyholm tillsammans med sin familj. Men där bor även smeden Hans Uhr född 1781 med familj mfl.
(Vallentuna (AB) AI:10b (1814-1820) Bild 920 / sid 86)

Och i nästa husförhörslängd har Ryttartorpet bytts till Åby dragonboställe. Inte heller det på Åbyholm.
På Åbyholm flyttar nu Häradsdomaren och Rusthållaren Gustaf Larsson född 1784 i Täby in 1808 med fru och barn. 
(Vallentuna (AB) AI:11b (1821-1825) Bild 980 / sid 90)

________________________________________________________________________________

Södra Roslagen

22 oktober 1986

Ann-Marie Elisabet Fröderberg född 10/4 1950 i Enskede - död 10/12 2013 i Vallsta, Bollnäs kn
Gift 29/10 1977
Anders Åke Fröderberg född 13/4 1946 i Brännkyrka församling - död 27/4 2015 i Arbrå-Undersvik, Bollnäs kommun.
Två barn.

Läs mer om Åbyholm här och här 

Sten Zetterlunds auktioner ett folknöje under många år...

Södra Roslagen
den 11 september 1985

Sten - en kulturtillgång!

- Men släkten var rövare och banditer...

(VALLENTUNA) Sten Zetterlunds auktioner - mest varje söndag under sommarhalvåret - är sedan många år något av ett folknöje. Vallentunabor och andra möter troget upp och ropar in allt som passerar via hans klubba. 
- Pass på bud och slag! Annars går det bort för en tia, ropar han över de församlade som snällt bjuder vidare.

Sten är säkert medveten om underhållningsvärdet på sina auktioner och säger spjuveraktigt:
- Varför får jag aldrig stå med på listan över kulturutbud i Vallentuna?!

Sten Zetterlund är en vänlig själ, glad och nöjd med tillvaron. Född och uppväxt i Närtuna hamnade han redan 1962 i Vallentuna.
- Det var slumpen som förde mig hit, säger han själv.
Tillsammans med sambo Margareta Antonsson, som han träffade vid en korvkiosk i Sigtuna redan 1964, bedriver han sin auktionsverksamhet sedan 1969.
Om sitt ursprung skämtar han friskt och säger:

Rövare och banditer
- Först betalade jag en släktforskare 300 kronor för att leta reda på släkten. Sedan fick jag betala 500 kronor för att han skulle hålla tyst. De var bara rövare och banditer allihop!

Sten Zetterlund är utrustad med en stor portion humor. För det där med släktforskningen ska ingen tro på. Det var bara ett i raden av alla självironiska skämt.

Många gör fynd

Södra Roslagen 11 sept 1985

Folk lämnar in prylar till försäljning och Sten klubbar ut alltihop och får procent på den inkammade förtjänsten. I runda tal ropar han ut ca 500 prylar en vanlig söndag på auktionsbacken. Det är svårt att värja sig när Sten uppmanar till bud. Säkert har fler än en lampskärm hamnat direkt i soptunnan efter inköpet.

Många gör fynd
Men många gör fynd också.
- Härom sistens var det till exempel två köpare som ropade in varin Uno Wallman-tavla för några tusenlappar. De värderas vanligen till 20 000-30 000 kronor styck!

Sålde Sten(!)kulor
Sten Zetterlund sålde stenkulor när han gick i skolan, säger han. Att han blev auktionsutropare berodde på att man som sådan, enligt hörsägen, skulle tjäna mycket pengar.
- Och så tyckte jag att vi behövde lite kultur här i Vallentuna!

- Skriv att han är den hederligaste, mest rakryggade och genuine person man kan tänka sig, säger en av hans många vänner.
Själv är Sten lite mer blygsam men tillstår att honom går det ingen nöd på. Han trivs fint i Vallentuna och har ingenting att klaga på.
- Förutom att vi inte har något systembolag...
Monica Antonsson
text och foto

Ja det var då, 
i kampen om systembolaget. Alla hade sin åsikt och striden stod i kommunfullmäktige inte mindre än fyra gånger. Men det är en helt annan historia.

I många herrans år höll Sten Zetterlund sommarauktion på Åbyholms gård om söndagarna.

Auktion på Åbyholms gård 21 aug 1971. Sten Zetterlund svingade klubban.
Det var alltid så här fullt med folk om söndagarna.
Foto: Haga Studios. Vallentuna bildarkiv.

Södra Roslagen
16 juli 1986

Sommarens auktioner folknöje i Vallentuna

(VALLENTUNA) Så här i semestertider har ett gammalt folknöje blommat upp som aldrig förr i Vallentuna. Auktionerna. Sten Zetterlund, den välkände auktionisten som håller igång mer än någonsin, har börjat få konkurrens. 
Nya förmågor med klubba i näven poppar upp lite varstans. Senast etablerad i sammanhanget är den eldgängde Hasse Öhman vid Gullbron som säljer allt som tänkas kan med samma glöd.

De parkerade bilarna trängs i ringlande rader när det är auktion, oavsett vem auktionisten är. På gamla Gullbron har sedan en tid Hasse Öhman sålt nytt och gammalt via klubban. Och folk tycks vallfärda. De köper och köper...

Som utropare är Hasse Öhman både eldfängd  och påstridig. Bjuds det för lågt blir han förbaskad och bjuder över själv. Just det är inget omtyckt inslag bland auktionsbesökarna. Men annars säljer Hasse Öhman allt från rostiga fotogenlampor till 30 000 kronors tavlor med samma glöd och samma förställda förtvivlan.

- Jag bara förlorar på auktionerna, klagar han utan att se ut som den förlorare han försöker lura i oss att han är. Auktionsbesökarna är oftast inte heller några förlorare. Visst görs det fynd - ofta. Från Gullbron har många garage utrustats med all sköns verktyg för nästan ingen kostnad alls.

Still going strong är ändå Sten Zetterlund och hans auktioner på Karlavägen. Han har med åren blivit något av en kulturinstitution i bygden. Det hävdar han åtminstone själv.
- Fast jag har aldrig fått något stipendium eller bidrag, klagar han skämtsamt.

Hos Sten Zetterlund är det orning på torpet. Han börjar med möbler och verktyg och slutar med sådant som kostar mest. Varje gång likadant. Annat är det med Hasse Öhman. Han blandar och ger lite hur som helst.

På grullbron håller Hasse Öhman i klubban minst en gång i månaden.
Sten Zetterlund bjuder ut sina varor i stort sett varje söndag.
- Jag tjänar så mycket pengar att jag knappt kan göra av med dem, klagar Sten Zetterlund. Ingen vet om man menar allvar eller om han luras. Sten Zetterlund är nämligen en baddare på att locka till skratt.
Monica Antonsson

Södra Roslagen

5 oktober 1988

Sten har klubbat bort sin sista pryl

(VALLENTUNA) Sten Zetterlund har hållit sin sista auktion! Åtminstone under överskådlig framtid och åtminstone i Vallentuna.

Orsaken är byggnationen av bostadsområdet Haga. När det står klart inom kort vill kommunen inte längre ha auktionistens gamla kåk i dess närhet.

Sten Zetterlund har blivit ett begrepp, en företeelse för folknöjet i Vallentuna. Sedan första maj 1970 har han klubbat ut tusentals och åter tusentals prylar åt alla och envar som bjudit på och ropat in hans pinaler. Sten Zetterlunds auktioner har varit en populär mötesplats och det är ingen tvekan om att de har haft en viktig social, för att inte säga kulturell funktion.

Nu är det slut. I söndags höll Sten sin sista auktion vid den gamla kåken vid Karlavägen. Alla gamla grejor han haft på lager har sålts iväg under sommaren som gått och huset är i det närmaste tömt. I resterna av vad som en gång var en samlingsplats om söndagarna för Vallentunaborna går nu Sten omkring och försöker röja upp det sista.

Tråkigt

- Det är klart att det känns tråkigt, men än så länge försöker jag låta bli att tänka på det. Det var många som var ledsna i söndags men jag vågar inte lyssna, säger Sten. Till hans ära och för den goda sakens skull spelade i söndags riksspelman Bällsta-Lasse Widén för auktionsbesökarna.

Under sommaren har Sten haft upprepade kontakter med fastighetschefen Uno Lindberg. Men kommunen har inga lämpliga ersättningslokaler att erbjuda för auktionsverksamhet. Vad han annars ska ta sig till att syssla med vet han inte.

Femtio fyllda

- Jag har ju arbetat med det här de senaste 20 åren och är för gammal för andra tunga jobb. Jag har ingen aning om vad jag ska göra framöver, säger Sten som är femtio fyllda.

- När jag började hålla auktioner här för 18 år sedan kom det massor med folk utifrån som knappt visste var Vallentuna låg. De trivdes i kommunen, flyttade hit och köpte hus som de till och medmöblerade med gods från mina auktioner. Det är många som har berättat om det, säger Sten och menar att sådant förstår sig kommunens gubbar inte på. Att folkliga nöjen och gemenskap mellan människor är viktigt och värdefullt.

- De har ingen aning om hur mycket folk jag har släpat hit genom åren.

Får säga nej

- Det har ringt mycket folk som velat lämna in prylar till försäljning men på sistone har jag varit tvungen att säga nej. Många har svårt att fatta varför.

- Men man måste också föstå att kommunen inte kan ställa upp hur mycket som helst. Har de inget att erbjuda så har de inte, säger Sten Zetterlund, en livs levande institution i Vallentuna.

Monica Antonsson

Jag har faktiskt ett fint videoklipp på Sten i full aktion.
Kommer här om jag bara får hjälpa att klippa till det.

Sten Erik Zetterlund var född 15/4 1938 i Engelbrekts församling, Stockholm
Under sina aktiva år bodde han och familjen på adress Lundbyvägen 6 i Vallentuna.
Sten Zetterlund gick ur tiden den 28/6 2015 efter en tids sjukdom.