Tegelbruken

Vallentuna och Åby tegelbruk

Vallentuna tegelbruk. Vallentuna tegelbruk startades av fabrikör Axel W Lundqvist 1919.

På bruket tillverkades taktegel och dräneringsrör samt även murtegel. Driften upphörde 1967

och bruket revs 1969. Foto: Bengt Rundqvist, Vallentuna bildarkiv

Mitt minne av Vallentuna tegelbruk är tämligen begränsat. Jag minns egentligen bara hur det såg ut när man traskade igenom anläggningen på gångvägen – ej utmärkt på kartan nedan men som syns på bilde allra längs ned - från Åby gata upp mot Björkhagsvägen i Ormsta. Halvvägs upp till höger om vägen låg Åby Tegelbruk i utkanten av nuvarande Åby gärde. Väl uppe vid Björkhagsvägen - rakt fram i synfältet bakom några moderna villor i en trekant - låg Ormsta gård. Men av det minns jag ingenting. Jag bodde ju i Bällsta och världen var inte så stor.

 

Gustaf Åkerblom 1995
Foto: Svante Berg
Vallentuna bildarkiv

De äldre berättade om luffarna som sov på tegelbruket. De var i praktiken uteliggare utan fast adress som inte hade någon annanstans att ta vägen. Tegelbruken gav dem en varm sovplats mot att de höll en viss koll mot exempelvis brand.
- Jag tycker att de var jättefina gubbar, sa Gustaf Åkerblom till Svante Berg i boken "Två tegelbruk i Vallentuna" 1996. 

- De hade en levnadsvisdom som andra människor inte hade.

Flera av mina skolkamrater – alla grabbar - sommarjobbade på tegelbruket och kan berätta mycket mer. Jag har en del samlat någonstans och ska försöka hitta det.

Så här långt har jag själv egentligen aldrig haft någon anledning att fundera på fakta kring tegelbruken – trots att de under flera decennier utgjorde en så viktig del av kommunen. Det har däremot Svante Berg gjort i och med att han i kulturnämndens regi skrev den där boken. 
Läs den!

Svante Berg inleder med en historisk tillbakablick över tegelbrukens historia. De flesta var godsanknutna förr. Man slog sitt tegel för eget husbehov helt enkelt. 

Men det är klent med spår av sånt från förr i Vallentuna.

Ett undantag är Albäcken i Tallhammar där munkarna slog tegel redan på 1400-talet. Det är samma plats som kungamördaren Anckarströms pappa på 1700-talet försökte göra guld och allehanda andra mystiska ting i sin industrianläggning Anckarsfors. Hembygdsmannen Karl Erik Mörk tog mig dit en gång för många herrans år sedan. Läs gärna om det under Karl Erik Mörk som du hittar här. 

Ett annat gammalt tegelbruk låg vid Olhamra gård. Om det berättar Harald Skoglund i boken ”Garnsbygden” Det var en såg 1763 och ett tegelbruk 1817 där man tillverkade 10 000 tegel vart femte år ända in på 1880-talet.

KE Karlsson -51

Mörbyvägen 3. Här bodde
Elektriska Karlsson
Foto: Yngve Sjögren
Vallentuna bildarkiv

Historien om Vallentunas båda stora tegelbruk inleds vid första världskrigets tog slut den 11 november 1918. Livet var tämligen eländigt då i Vallentuna. Lantbruken var olönsamma. Folk var fattiga och arbetslösheten var hög. Allt medan Elektriska Karlsson – K E Karlsson – elektrifierade kommunen efterhand. Svante Berg har läst en uppsats av K E Karlsson om hur fattigt det var.

- Lundqvists Tegelbruk som var den enda industrin slog igen över vintern och många var arbetslösa. Det ordnades makadamslagning som nödhjälpsarbete för att förbättra Lingsbergsvägen och Åby gata, som var mycket dåliga höst och vår. I Åby gata lades en gångbana av trä över södra vägdiket för de gående.   

Gångbanan av trä på Åby gatan är onekligen en omvälvande tanke.

Vallentuna hade omkring 2000 invånare och tegelbruket gav ett tiotal arbetstillfällen i början. Det var först 1939 som driften kunde bedrivas året om.

Åby gata som idag leder upp till bostadsområdet Åby gärde gick då förbi tegelbruksvillorna och ända upp till Lindholmsvägen som då hette Åbyholmsvägen. Jag minns särskilt Villa Fridhem på vänster sida med sin fina trädgård i korsningen där uppe. Där bodde muraren Gustav Johnsson som murade den 20 meter höga skorstenen på tegelbruket.

Vallentuna tegelbruk

Axel Wilhelm Lundqvist född 10/3 1880 i Ripsa församling, Nyköping var tidigt järnarbetare och tegelmästare vid såväl Kilholms tegelbruk i Österhaninge som Rydboholms tegelbruk i Östra Ryd innan familjen slog sig ner i Vallentuna 25/1 1919.

Axel Lundqvist och hans hustru Ida Gustafsson hade tre barn med i flyttlasset till Vallentuna. Dottern Alice blev bara 15 år gammal. Sonen Karl växte upp och blev köpman medan sonen Alf så småningom tog över tegelbruket efter sin far.

Axel Lundqvist ska redan 1918 ha anlagt ett mindre sågverk vid Åby gata. Han lät dessutom bygga en mindre verkstad med maskinhus för en 45 hästkrafters lokomobil som användes för att driva en klingsåg. Man sågade timmer till bönderna i trakten men även det virke som behövdes för att bygga de första torkladorna för råtegel.

Tegelbruket anlades intill sågen och tillverkningen inleddes i liten skala under primitiva former. Leran hämtades direkt ur åkern och isälvsavlagringssand av högsta kvalitet köptes från Västlunda gård. Sågspån för porösare sten – som bättre isolerade mot kyla - hämtades från det egna och andras sågverk i trakten.

Från lergropen ute på åkern anlades en smalspårig järnväg på vilken leran kunde fraktas i små vagnar som drogs för hand. Banan användes ända in på 1940-talet men häst och vagn brukades också för transporterna. Om lergropen är den lilla sjön bakom nuvarande läkarstationen ska jag låta vara osagt.

Tegelfabrikör Axel W Lundqvist med hunden Tussan vid tegelbruket 1940. 
Foto: okänd, Vallentuna bildarkiv

- Själva bränningen i den så kallade fältugnen gick till så att man staplade det torkade råteglet i form av en kon och täckte över alltsammans med jord och sand så det blev lufttätt. Inne i konen fanns kanaler så att rök och värme från eldhärden kunde passera råteglet ut i det fria, skriver Svante Berg.

Så småningom byggdes även en så kallad flamugn om ca 20x30 meter i utvändigt mått. Under större delen av 1920-talet tillverkades enbart taktegel men senare även murtegel i Vallentuna tegelbruk.

Ugnen eldades med meterlång ved som matades in genom luckor på dess långsidor. Ovanpå fanns runda luckor genom vilka man kunde följa bränningen och en pyrometer som visade temperaturen. Varje bränning krävde enorma mängder ved.

Eldsvådor var vanliga på tegelbruken då. En enda gnista kunde lätt antända det torra virket varpå bränderna fick ett våldsamt förlopp med stora materiella skador som följd. Det var lågt i tak ovanför ugnen och den kruttorra överbyggnaden bestod av ohyvlat virke – ett problem för alla tegelbruk som använde flamugnar. 

Efter en brand i Vallentuna tegelbruk på 1930-talet byggdes en tork för råtegel så att man även kunde utnyttja ugnsvärmen.

Axel Lundqvist byggde sin villa Idaborg (efter hustrun) helt nära tegelbruket 1922.

På andra sidan tegelbruket rann Ormstaån som då var bred och hade rikligt med forsande vatten. Axel Lundqvist lät bygga en bro över ån för att kunna transportera det färdiga teglet till Roslagsbanan för vidare transport till kunderna. Det var godstrafik på Roslagsbanan då. Så sent som på 1950-talet kunde man få möbler och annat levererade till den då bemannade järnvägsstationen. Gods förvarades i ett förrådshus mitt emot stationshuset på andra sidan spåren, där man kunde hämta det med bil.   

Vallentuna tegelbruk
Okänd fotograf 1934, Vallentuna bildarkiv

I början av 1930-talet köpte Axel Lundqvist Ormsta gård.
Till gården hörde skog som kunde användas till bränsle till ugnarna.

När bruket brann 1940 på grund av överhettning i en brännugn gick larmet vid midnatt. Brandkåren tog sig ut från stan i sin gamla Volvo på bara 24 minuter. Ån var den enda vattentäkten. Det var alldeles för långt till sjön.  

- När man började få bukt med elden började det glöda i vindskivorna på Axel Lundqvists villa, rapporterade brandkåren. Villan låg i vindriktningen så brandmännen täckte gaveln med ett vattendränkt brandsegel och räddade villan. Gräset runt omkring brann också. Åby gård var i fara så arrendatorn tog ut alla djuren och förde dem i säkerhet.

- Vid framkomsten var Vallentuna Tegelbruk jämte torklador nedbrunnet till grunden och ett vedupplag om ca 250 famnar ett enda eldhav. Starkt hotat var även Åby Tegelbruk. Flera brandkårer och militär - som sett elden och kommit – kämpade. Elden syntes ända till Stockholm och längre.

Vallentuna tegelbruk
Foto: Thord Stodeus 1967, Vallentuna bildarkiv

Och tidningarna skrev:
- Bara skorstenen kvar. Skador för 200 000 kr. Våldsam förödelse i Vallentuna efter tegelbruksbranden. Några personer lindrigt skadade.

Sex år senare brann det igen med mycket omfattande skador som följd. Även då skrev tidningarna.  

Aftonbladet:
- Elden upptäcktes strax efter halv fem av en ung tegelbrännare som hade nattpasset. Han gjorde snabbt allt som kunde göras för att få bukt med elden. Det såg till att börja med ut som att han ensam skulle lyckas släcka branden. På varje ugn finns en tunna vatten och dessutom en brandspruta med skumsläckning men det var inte tillräckligt. Elden dämpades för några ögonblick av den ensamme mannens förtvivlade ansträngningar men flammade upp på nytt. Då sprang tegelbrännaren hem till tegelbrukets chef varpå larm slogs till Vallentuna och Täby frivilliga brandkårer som snabbt var på platsen. Det fanns emellertid inget vatten i ån och bara tjockt lervatten i en grop 40 meter bort.

Åkaren Agne Berg som även var brandchef 1972.
Foto: Haga Studios, Vallentuna bildarkiv

- Teglet brann som bensin, sa brandchefen Agne Berg. en mycket stor profil på sin tid. 

1949 inträdde sonen Alf Lundqvist som delägare i Vallentuna tegelbruk och strax gick Axel Lundqvist i pension. Alf tog över med sin hustru Anna som suppleant i Styrelsen. Enligt bolagsstämman 1962 hade han 498 aktier och lika många röster medan Anna och en direktör Carl Björkman (tillika företagets revisor) hade en aktie och en röst vardera.

Alf Lundqvist drev verksamheten tills den upphörde 1968.

Arbetare vid Vallentuna tegelbruk 1940
Okänd fotograf, Vallentuna bildarkiv

Efter tredje branden 1946 och sonen Alfs tillträdande infördes nya arbetsmetoder som ledde till att man kunde tillverka 7000 tegelpannor per dag. I slutet av 50-talet började kvaliteten sjunka. Teglet vittrade helt enkelt sönder. Orsaken blev aldrig klarlagd men kan ha haft med lerans sammansättning och konsistens att göra. Det blev klagomål och reklamationer som fick kunderna att vända sig åt annat håll. Man övergick till att tillverka dräneringsrör men fick snart konkurrens av moderna plaströr. Verksamheten lades ner 1966/67 och bruket revs 1969. 

Åby tegelbruk med villorna på Björkhagsvägen i bakgrunden
Foto: Bengt Rundqvist, Vallentuna bildarkiv

Åby tegelbruk

Åby tegelbruk. Vid skottkärran står tegelmästare Harry
Skogberg. På kärran sitter Max Karlsson och Sven Nordström. 
Foto: Stig Andersson 1935, Vallentuna bildarkiv

Tegelfabrikör Carl Janne Gustafsson född 4/9 1885 i Lofta församling - en yngre bror till Axel Lundqvists hustru Ida - kom till Vallentuna med sin familj 1923. Han var tredje generationen av sin släkt som ägnade sig åt tillverkning av tegel.

Jannes far, tegelslagaren Johan Alfred Gustafsson född 1859 ägde Broby tegelbruk i Ekskogen, Kårsta, som brann ner till grunden 1986. 

Janne Gustafsson köpte Åby 1:4 som låg intill Vallentuna tegelbruk. Familjen flyttade in i en villa strax intill det hus som Axel Lundqvist hade byggt 1922. Janne Gustafsson ägde dessutom Åby 1:68 om 20 000 kvm mark lämplig för lertäkter. Där - på nuvarande Åby gärde - byggdes Åby tegelbruk 1927 bara hundra meter nordost om Vallentuna tegelbruk. Den 80 meter långa ringugnen med en 30 meter hög skorsten eldades med kolstybb som var mindre brandfarligt än ved. Åby tegelbruk drabbades därför inte av bränder.

Janne Gustafsson drev Åby tegelbruk från 1927. Han köpte även Åbyholms gård 1936 om 70 hektar mark varav 30 åker o 40 skogs- och betesmark. Dessutom ägde han Åby gård om 45 hektar varav 15 åker och 30 skog. Leran togs från Åby gärde och senare den mark där Tellus maskin småningom byggdes - där Vallentuna gymnasium ligger idag. 

Åby tegelbruk sett från disponentvillans balkong
Foto: Sten Lindberg 1945, Vallentuna bildarkiv

När Janne Gustafsson drog sig tillbaka med pension 1957 tog dottern Ingegärd Blomgren född 22/9 1922 över företaget för vilket hennes man Yngve Blomgren född 27/3 1914 blev VD 1963. 

Åby tegelbruk brann ner till grunden 20 sept 1970.
Foto: Jan Ek, Vallentuna bildarkiv

Ingegärd hade 498 aktier medan maken och en advokat Olle Wennergren – som tillsammans utgjorde styrelsen – hade en aktie vardera. Bolaget lades ned 1968.  

Åby tegelbruk, som aldrig hade brunnit, förstördes helt av en anlagd brand 1970. 

Tidningen Norrort skrev:

- Polisen vet ännu inte vad som ligger bakom storbranden i Vallentuna under förra helgen då Åby tegelbruk brann ned till grunden. Flera skäl gör att man misstänker att elden har anlagts. Denna misstanke har förstärkts sedan det visat sig att Vallentuna brandkårs släckningsarbete saboterades genom att en vattenslang skars eller högs av och flera vattenposter stängdes av under det att branden rasade. 

Vallentuna tegelbruk är rivet, men disponentvillorna finns kvar och visar rester av de två tegelbruk

som varit i drift från ca 1920 till mitten av 1960-talet. I huset längst t v bodde Janne Gustafsson, ägare till Åby tegelbruk. 

Innan Gustafsson köpt marken och uppfört Åby tegelbruk, var detta hus Åby gårds huvudbyggnad. Det vita huset kallades Idaborg efter Axel W Lundqvists hustru Ida. Axel Lundqvist ägde Vallentuna tegelbruk. 

Åby gata syns längst t h. Där syns även bostadshuset för arrendatorn vid Åby gård, Gerhard Sundberg.

I bildens mitt ses gångvägen som nämns ovan och som ursprungligen var ett transportspår från Åby tegelbruk till 

Roslagsbanan vid Vallentuna station.

Foto Thord Stodeus 1971, Vallentuna bildarkiv