Hulda och Birger Andersson i Bällsta

Hulda och Birger Andersson i Bällsta

Hulda Josefina Blom född 11/2 1888 i Vallentuna. 

Hon var dotter till dragonen Kalle Blom (1856-1954) i Lindö och hans hustru Mathilda Andersdotter (1857-1939). Om Mathildas rötter kan du läsa här. 

Makarna fick fem barn varav de fyra första föddes i Vallentuna. Hulda Josefina var nummer tre i syskonskaran och hennes syster Edit Bernhardina född 1891 (se nedan) nummer fyra. 

Huldas födelse: Vallentuna (AB) CI:7 (1884-1894) Bild 280 / sid 23

Birger Andreas Andersson född 1/6 1887 i Adolf Fredriks församling, Stockholm, var son till 

          arbetaren Anders Johan Andersson född 23/12 1860 i Kedum, Skaraborgs län och hans hustru 

          Augusta Maria Matilda Andersson Jansson född 2/3 1864 i Adolf Fredriks församling i 

          Stockholm. De hade minst fem barn av vilka Birger var äldst. 

Hulda och Birger gifte sig 23/11 1918, bosatte sig på Tomtebogatan 5 i Stockholm och fick tvillingar på Allmänna BB i Stockholm:

1. Ulla Margareta född 22/1 1920 i Matteus församling, Stockholm

2. Dödfödd gosse. Ingen orsak angiven. Jordfästes 27/1 1920. 

Matteus (A, AB) CI:8 (1919-1921) Bild 1010 / sid 97

Hulda och Birger fick i alla fall behålla dottern Ulla. Birger var först lokreparatör och senare typograf. Familjen bodde kvar på Tomtebogatan 5 i fastigheten Gjutaren 17. 

1937 köpte Hulda och Birger fastigheten Bällsta 2:152 (vid nuvarande Ryttarvägen) om 10.345 kvadratmeter hagmark i Vallentuna. Fem år senare - 1942 - stod det svarta huset med gröna knutar klart med tre sovrum, hall och kök. I källaren fanns dessutom badrum med wc och tvättställ. Huset hade både el, vatten och avlopp. Taxeringsvärdet var 16 700 kronor.  

Men de hade först ingen telefon. 

- När folk ville ha tag i Hulda ringde de till din farmor, säger Ellen Heidrich och menar Huldas granne Märta Antonsson.

Av boken "Sveriges bebyggelse" för Stockholms län, Del III (med bland annat Vallentuna) framgår att fastigheten låg ca 500 meter från järnvägsstationen, dvs Bällsta hållplats.

Det är oklart om fastigheten användes som sommarstuga de första åren eller om familjen flyttade ut så snart huset stod klart. Oavsett vad så fanns där dels ett garage och dels ett mindre icke vinterbonat sommarhus målat i falurött. Det låg mellan svarta villan och järnvägen, ungefär där Stockholmsvägen går idag. Av de gamla bilderna nedan framgår att där faktiskt låg ytterligare några småhus. Det är möjligt att Hulda och Birger bodde i Röda sommarstugan medan de byggde Svarta villan. 

Huldas och Birgers fastighet (svarta villan) med flaggstång, 

krattad grusgång och klippt gräsmatta var en idyll.

Hulda tog sig fram överallt på sin trehjuling och ibland fick 
Birger åka med.

- Det var Lisa Dahlberg i Vallentuna som servade mormors motorcykel, berättar barnbarnet Björn Blomqvist som generöst delat med sig av bilderna ur sitt gamla album. 

- Lisa var väldigt smutsig om fingrarna men hon var duktig på att meka, säger han.

Ellen Heidrich som sitter med vid fikabordet skrattar gott.

- Dahlbergs bodde tre trappor upp vid Skördevägen. De hade en katt. De hissade ner katten från balkongen i en korg. När den ville in igen satte den sig i korgen och väntade på att bli upphissad igen.

Så här såg det ut när tjocka släkten från Grästorp kom på besök sommaren 1957

Birger fyllde 70 år och det skulle förstås firas.

Då var det förstås också bra att ha ett litet gästhus på tomten.

- Morfar Birger hade varit på sjön innan han träffade mormor, säger Björns fru Britt som släktforskar och har koll på det mesta. 

- Birger for med fartyget Eldorado från Göteborg till Grimsby i Enland med destination Petsfield, Massachusetts. Han befann sig i USA från maj/juni 1911 till feb/mar 1915.

- Han var maskinist och eldare, så han jobbade under vattenytan, skrattar Björn. 

 

På trappan sitter den svarta katten Murre.
Bortom trappan med de gröna ledstängerna och katten
skymtar garaget. 

Ulla Blomqvist f. Andersson

Dottern 

Ulla Margareta Andersson född 22/1 1920 i Matteus församling blev som vuxen apoteksbiträde på Apoteket Kronan. 

Hon gifte sig den 10/5 1941 med tjäntemannen John Tore Blomqvist född 25/9 1917 i Skeppsholm, Stockholms stad. 

De fick två barn: 

   1. Björn Tore född 19/11 1944 i Solna     

   2. Lars Olof född 25/11 1945 i Solna. Gift 23/6 1978. Död 20/1 1991           i Hedemora

 

Björn och Lars på besök hos mormor 
Hulda som tittar ut genom fönstret.

Ulla Margareta Blomqvist dog i Matteus församling den 2/6 1948. 

Man sa på byn att hon hade solat utomhus alldeles för tunnklädd alldeles för tidigt om våren. Hon blev förkyld, fick lunginflammation och dog. Det användes som ett varnande exempel mot oss ungar i Bällsta på 1950-talet.

Men det var inte sant. 

Huldas Ulla, den unga tvåbarnsmamman, dog av Sepsis, blodförgiftning. 

Det står i dödboken. 

Hon var då skriven med 

sin familj på Drejargatan 3 

i Stockholm.

Ullas man, Tore Blomqvist, gifte om sig 21/6 1949. 

Sönerna Björn och Lars fick därmed en fostermor. 

Hon kom att favorisera den ene före den andre.

- Min bror hade diabetes, säger Björn 

- Honom var det ju synd om. Så han blev favoriten. 

Björn for rejält illa av hugg och slag av sin fostermor.

  

Björn Blomqvist 1965

Mormor Huldas syster Edith - som också bodde i stan - slog flera gånger larm om Björns situation.

- Nu är han blåslagen igen. Något måste göras!

- Ge honom pengar till biljetten och sätt honom på tåget, sa Birger. 

Till sist - i början av 1960-talet - rymde Björn till mormor och morfar i Bällsta och vägrade återvända. 

Han var 15 år och hade redan jobb som vaktmästare på SMHI. Det hade mormor Hulda fixat.

 

- Hon var stor och kraftig och otroligt snäll. Jag fick det bra där. De tog hand om mig. Mormor var som en mamma ska vara. Det finns inget bättre att säga. 

Hon var omtänksam och såg till att jag fick varm choklad när jag kom hem om kvällarna. 

Och så snarkade hon. 

- Morfar var också en snäll och vänlig människa. Vi hade väldigt roligt tillsammans, han och jag.  

Björns pappa försökte förgäves få honom att flytta hem igen. 

- Min far satt i bilen och väntade på mig vid Östra station men jag vägrade åka med. Jag slog igen bildörren och sa åt honom att åka därifrån. 

Björn blev kvar hos Hulda och Birger tills han var vuxen nog att rå sig själv som chaufför och åkare.

- Tiden hos mormor och morfar var min allra bästa, konstaterar han och berättar om Hulda och Birger med en väldig värme.

Hulda var den som kunde ordna allt. Birger var den rolige kompisen. 

- Om jag inte hade fått flytta till mormor och morfar så hade jag nog gjort mig olycklig på min fostermor till slut, säger Björn. 

Björn Blomqvist 2021

När Birger kom hem i taxi

Vi som var ungar i Bällsta då hoppade ofta rep på grusvägen vid Huldas och Birgers infart. En gång kom Birger hem i taxi så att vi måste flytta oss. Att det kom en stor svart taxi var en stor händelse i en tid när det nästan aldrig kom några bilar på Ryttarvägen. Följaktligen stod vi väl där och stirrade på den stilige karln i svart kostym och hatt som försökte kliva ur bilen. 

Som skjuten ur en kanon kom Hulda ut på bron och nerför grusgången. Hon var arg som ett bi och tog Birger i örat.  

- Nu följer du allt med här, sa hon sedan chauffören fått betalt. 

Nog undrade vi hur hon kunde vara så arg på en så fin karl. 

- Gick han inte ner till Magnusson och bad att få låna pengar till taxin, skrattar Björn. Det brukade han göra.  

Långt senare förstod även vi att Birgers törst, som ibland slog till, kunde gå hårt åt hushållskassan. Det kan inte ha varit kul för Hulda.  

- Han hade sina perioder, säger Björn. Men han var väldigt snäll och lyckades alltid kompensera mormor för det. Och han var väldigt noga med att alltid ha en blomma med sig hem till mormor.

Björn hade en röd folkvagn som han
körde omkring i. Här är han ute och åker
med Hulda.  

 Hulda och Birger sålde fastigheten i Bällsta i slutet av 1960-talet och flyttade till Bergshamra i Solna där de bodde på adressen Ripstigen 5, VI trappor.  

- Det blev helt enkelt för tungt med hus och tomt, säger Björn. Och så hade de väl börjat bygga här runt omkring. Inom bara några år skulle det mesta i trakten förändras.

- Magnussons hus mitt emot mormor och morfar är ju också borta. Det har vuxit upp en väldig massa småhus här. 

Birger gick ur tiden 7/8 1971. Han var på väg till släkten i Grästorp och skulle byta tåg i Hallsberg. Där på stationen tog livet slut. Han dog på perrongen.  

Hulda blev ensam kvar och flyttade till en sorts serviceboende om rum med kokvrå på adress Jungfrudansen 17-311 i Solna. Där slutade hon sina dagar den 20/1 1978. 

__________________________________________________________________________________

Den Röda sommarstugan som stod mellan Huldas och Birgers svarta villa och järnvägen måste ha rivits i samband med att Stockholmsvägen byggdes 1961. Ingen av de äldre jag talat med kommer ihåg den. Björns bilder skvallrar emellertid om var den stod. 

Så här såg stugan ut från ett håll...

Och så här såg den ut från ett annat håll.

Här en bild för att verkligen förstå var Röda sommarstugan låg:
Längst till vänster syns Huldas trappa av betong och bakom hunden
Peggy och en stor gran skymtar sommarstugan och möjligen flera små hus.

Ur Ellen Heidrichs album kommer den här bilden. 
- Det blev ju sprängsten hos oss när vi skulle bygga till, säger Ellen. Bilden är tagen utanför
köksfönstret hos familjen Heidrich - med utsikt mot Hulda och Birger.

Här kan man dessutom se den Röda sommarstugan och minst en kanske två byggnader till.
Där de små stugorna låg då ligger fyra fyrkantiga villor i dag längs Stockholmsvägen.

Jag har ett mycket suddigt barndomsminne av att vi ungar sprang där bland kåkarna
och lekte på 1950-talet. Bakom dessa hus växte småningom de vita radhusen i Hasselgården upp.

Gunnar Antonsson står vid "offerstenen"
vid Lillstugan (nuvarande Husarvägen 7).
Bakom hans rygg byggdes småningom
dagiset Kusin Vitamin. Till vänster om
honom skymtar stugan som Edith och
Gustav byggde på kullen de köpte av 
makarna Antonsson. 

- Mormor Huldas syster Edith och hennes man Gustav bodde i Röda sommarstugan medan de byggde sin sommarstuga på kullen, säger Björn.  

Han menar kullen mitt emot dagiset Kusin Vitamin. Edith och hennes man köpte den marken av min farmor och farfar, Märta och Gunnar Antonsson. Men det är en helt annan historia. Så den tar vi på en annan sida.

Edit Bernhardina Blom född 22/4 1891 i Vallentuna. 

Gift Pettersson 31/12 1923. 

Står felaktigt på sina håll i folkbokföringen som född i Vestertuna. 
Hon är 1940, 1950 och 1960 gift och bor i Matteus församling, Stockholm, men tycks inte ha några barn. 

Edit Bernhardina blev änka 27/10 1966 och gick själv ur tiden 28/5 1978. Hon var då skriven på Trondheimsgat 11 

i Spånga.

Jag gissar att Hulda och Birger åtminstone periodvis 

hyrde ut stugorna som ses i bild ovan. I folkräkningen 

1950 finns förutom Hulda och Birger nedanstående 

danska familj folkbokförd på fastigheten.  

Bällsta 2:152 (1950)

Fredriksen Peter Max född 8/7 1905 i Danmark. Gummiarbetare.

Fredriksen Inger Marie född 27/11 1927 i Danmark

Barn:

Peter Mogens Fredriksen född 14/2 1950 i Sollentuna

__________________________________________________________________________________

Jag har på flera ställen på internet skrivit följande... 

Hulda och Birgers hus i Vallentuna är borta sedan länge. På fastigheten står numera fyra moderna villor. Där deras villa en gång stod finns bara en dunge med en stor lövhög. Det enda som minner om Hulda och Birger är en nedsänkning i Ryttarvägens trottoar som visar var deras infart en gång låg. 

Infarten till Hulda och Birger Anderssons hus vid Ryttarvägen.
Foto 2020 Monica Antonsson

Björn Blomqvist hittade
fundamentet till Huldas och Birgers flaggstång.

Men det är inte riktigt sant, har det visat sig.

Jag tog kontakt med Björn Blomqvist som härom dagen hälsade på med hustru Britta vid 

sin sida. 

Den gula jackan hade han satt på sig för att inte bli bortjagad av de som numera bor på fastigheten. 

Sist - för många år sedan - blev han bortschasad. Han lyckades inte förklara att han letade spår efter morföräldrarna. 

 

Vi träffades vid Huldas och Birgers infart där grusgången förr låg krattad och fin. Under armen hade Björn ett gammalt fotoalbum som Britta tog hand om medan vi klev in i dungen. Och minsann! Där står fortfarande det numera något rostiga fundamentet till Huldas och Birgers stolta flaggstång kvar. 

Se idyllen på bilderna ovan. 

Och om man skärskådar växtligheten så ses även tydliga rester av den gamla syrenbersån. 

- Det finns en vikingagrav här någonstans, sa Björn som emellertid avstod från att leta reda på den av hänsyn till dem som bor i den fyra villorna som småningom byggdes på Huldas och Birgers tomt.  

Tack vare Björn har vi nu fått en bättre bild av hur livet en gång var för Hulda och Birger Andersson i Bällsta. 

Varmt tack!

Björn och Britta Blomqvist på besök i Bällsta 2021.
De träffades på Alladin för 30 år sedan och det sa klick...!
Tre döttrar har han, två söner har hon. Det kan helt enkelt inte bli bättre.
Länge leve kärleken!

Karin Ytterberg

Karin Alfrida

Födelseboken: Allmänna barnbördshusets kyrkoarkiv (A, AB) CI:31 (1925) Bild 2520

Karin Alfrida föddes på Allmänna BB i Engelbrekts församling den 10 augusti 1925.
Fader okänd.

Modern var Hanna Karolina Johansson född 21/5 1897 (i Lindesberg) som bodde i Torphyttan 1  

Under "Särskilda anteckningar" står: Linde bergsförsamling Örebro län. 

Kanske var hon hemmahörande där och bara tillfälligt bosatt i Stockholm för att föda. Hon finns inte i Rotemannen vilket skulle kunna tyda på det. 

Några församlingsböcker finns ej för Engelbrekts församling hos AD men i födelseboken hänvisas till sid 882.  

Det visar sig att Torphyttan ligger i Lindesberg, Örebro län. Där bor Hanna Karolina Johansson ensam med sin lilla dotter Karin Alfrida. Hanna Karolina är hushållerska i en och under "Särskilda anteckningar" skriver prästen: 

Församlingsboken: Lindesberg (T) AIIaa:16 (1921-1930) Bild 1920 / sid 882

Jordbruksarbetaren Valfrid Leander Fridman har erkänt sig som fader till Hanna Karolina Johanssons barn Karin Alfrida. 

Karin Alfrida

född 10/8 1925 på Allmänna BB, Engelbrekts församling i Stockholm. 

Modern Hanna Karolina Johansson var hemmahörande i Lindesberg. Hon hade dottern Karin hos sig något år men tvingades till slut lämna henne hos fosterföräldrar. Därför hamnade hon omkring 1928 hos Ture Ferdinand Pettersson (1892-1949) och hans hustru Anna Ingeborg Lindberg i samband med att de slog sig ner i Tunagården och tillsammans med Tures bror Helge etablerade Heidegården i Bällsta, Vallentuna.

Petterssons (Heidmarks) hade sonen Bertil född 1925 och två fosterbarn varav ett alltså var Karin Alfrida. 

Karin Alfrida Johansson gifte sig 1/11 1947 med Sven Oskar Ytterberg född 31/10 1917 (i Edebo) och flyttade till Bällsta 2:259 Nyhaga i Vallentuna. Dottern Gunnel föddes 1952.

Sven Oskar Ytterberg gick ur tiden 21/9 1988 i Vallentuna och lämnade Karin kvar. 

 

Fantastiska Karin Ytterberg var och är en väl känd person som man kunde stöta på i svampskogen och lite överallt. 

1940 Karin är fosterbarn Ture Ferdinand Pettersson (1892-1949) och hans hustru Anna Ingeborg i 

         Tunagården Lindberg (1894-1992) i Tunagården vid Heidegården i Bällsta.

1950 Karin är gift 1/11 1947 med Sven Oskar Ytterberg och bosatt i Bällsta 2:259 i Nyhaga.

1960 Karin och Sven Ytterberg har fått dottern Gunnel 1952 och bor i Bällsta 2:259 i Nyhaga, 

1970 Karin bor med man och dotter i Tillerbäcken vid Nyhaga i Vallentuna.

1980 Karin och maken bor i Tillerbäcken vid Nyhaga. Dottern har flyttat. 

1990 Karin bor ensam på adress Karlbergsvägen 82, dvs Tillerbäcken, vid Nyhaga. Hon är änka sedan 

         21/9 1988. Där bor hon kvar till sin död 2021. 

_________________________________________________________________________________

Karins rötter:

Hanna Karolina Johansson (Karins mor)

född 21/5 1897 i Lindesberg var dotter till snickaren Carl August Johansson född 3/6 1871 i Nora och hans hustru Hilma Lovisa Carlsson född 5/11 1870. De gifte sig 1/5 1897 - bara 20 dagar innan Hanna Karolina föddes så man kan ana en viss desperation. 

Hilma Lovisa dog emellertid 7/1 1899 - innan dottern skulle fylla två - varför hon kom att växa upp moderlös. Fadern gifte småningom om sig (31/12 1906) och bildade familj på nytt. 

Hanna Karolina bodde hemma tills hon var 20 år. Då blev hon hushållerska hos Anders Johan Andersson (född 1847) i Södra Hidingen, Torphyttan, inte så långt hemifrån alltså, sedan dennes hustru hade dött 1917. Hanna Karolina var fortfarande hushållerska där när hon blev med barn. 

Av någon anledning reste hon till Stockholm för att föda lilla Karin Alfrida 1925 och sedan hon 1928 tycks ha lämnat bort sin dotter tycks hon ha försörjt sig som hushållerska men framför allt städerska till sin död 9/4 1974. Hon var då skriven på Rörstrandsgatan 25 Nb i Matteus församling, Stockholm.

Hanna Karolina Johansson (Karins mor)

Lindesberg (T) CI:21 (1895-1918) Bild 710 / sid 66 (Hanna Karolina föds i Torphyttan 1)

Lindesberg (T) AIIaa:4 (1902-1910) Bild 1930 / sid 1085 (hos fadern som är omgift)

Lindesberg (T) AIIaa:3 (1902-1910) Bild 1800 / sid 772 (som ovan)

Lindesberg (T) AIIaa:10 (1911-1920) Bild 1930 / sid 1088 (som ovan) 

Lindesberg (T) AIIaa:9 (1911-1920) Bild 1870 / sid 782 (Hanna K blir hushållerska i Södra Hidingen hos ägaren Anders Johan Andersson född 1847 sedan han blivit änkling 1917.

Lindesberg (T) AIIaa:16 (1921-1930) Bild 1920 / sid 882 

          (hushållerska med dotter i Lindesberg. Barnafadern nämnd)

Lindesberg (T) AIIaa:19 (1921-1930) Bild 3380 / sid 1983 (fd hushållerska med dotter uä. 

          Barnafadern nämnd. Flytt utan sotter till S:ta Clara 30/11 1928)

Danderyd (AB) AIIa:16 (1928-1935) Bild 350 / sid 527 

          (flytt från Solna till Danderyd 28/11 1929 och vidare till Högalid 10/10 1930)

1940 Hanna Carolina Johansson, ogift, städerska, bor i Borgarhemmet, kvarteret Yxlan 1:2, Högalids 

         församling, Stockholm

1950 Som ovan. Borgarhemmet, Högalidsgatan 28.

1960 Ogift städerska bosatt på Rörstrandsgatan 25 i Stockholm. 

Valfrid Leander Fridman (Karins far)

född 27/12 1897 i Näsby (Örebro län) var son till statdrängen Johan Axel Fridman född 10/9 1865 i Fellingsbro och hans hustru (9/11 1895) Ida Maria Pettersson född 19/4 1871 i Linde (trol Lindesberg). Familen bodde i Hyddan under Sörbyholm No 5 (2 mtl Säteri) i Fellingsbro. Valfrid Leander var deras äldsta barn men det skulle komma många flera.  

Det visar sig att Johan Alexander egentligen hette Björkman och hade varit Soldat nr 98 (avsked i sept 1902). Han hade då inte bara lämnat soldatsysslan utan även återtagit sin fars namn vid dennes avsked (troligen som soldat i Näsby) nämligen namnet Fridman.Det rör sig alltså om indelta soldater i minst två generationer. Familjen flyttar till Fellingsbro 25/10 1905. 

Valfrid Leander försörjer sig som dräng och jorbruksarbetare. Den 22/5 1920 erkänner han sig i Lindesberg som fader till Ester Maria Gerlströms (född 27/6 1897 i Fellingsbro) i Norlund No 3, Fellingsbro, barn Sven Valfrid född 8/2 1920 i Fellingsbro. Han flyttar 11/11 1927 till Guldsmedshyttan och sedan vidare till nästa arbete.

Valfrid Leander Fridman gifter sig 9/3 1935 med Anna Ethel Laura Hellberg född 30/11 1899 i Fellingsbro där de får sönerna Kjell Valfrid (1937) och Sune Leander (1941). I och med äktenskapet slår sig Valfrid Leander till ro i Bäck i Högsäter, Fellingsbro där han sedan dör 20/3 1968. 

Valfrid Leander hade följaktligen minst fyra barn nämligen: 

1. Sven Valfrid Jerlström född 8/2 1920 i Fellingsbro - död 29/9 2000 i Arboga
2. Karin Alfrida Johansson född 10/8 1925 i Engelbrekts församling, Stockholm
3. Kjell Valfrid född 1937  
4. Sune Leander född 1941   

Valfrid Leander Fridman (Karins far) (i oordning);

Näsby (T) AII:1 (1900-1905) Bild 460 / sid 36 (fam i Boberg, Stenbacken u Prästgården, namnbyte)

Fellingsbro (T) AIIa:5 (1898-1907) Bild 5080 / sid 494 (familjen i Sörbyholms säteri)

Fellingsbro (T) AIIa:1 (1898-1907) Bild 4200 / sid 406 (som ovan)

Fellingsbro (T) AIIa:6b (1908-1917) Bild 1390 / sid 427 (som ovan)

Ödeby (T) AIIa:2 (1901-1912) Bild 800 / sid 68 (hos föräldrarna i Ringaby)

Fellingsbro (T) AIIa:6b (1908-1917) Bild 1380 / sid 426 (dräng i Fänninge)

Fellingsbro (T) AIIa:10b (1908-1917) Bild 390 / sid 284 (dräng i Känäs nr 1)

Ödeby (T) AIIa:3 (1913-1927) Bild 790 / sid 67 (hos föräldrarna i Ringaby, Ödeby)

Fellingsbro (T) AIIa:13 (1917-1928) Bild 3910 / sid 910 (jordbruksarbetare i Lund)

Fellingsbro (T) AIIa:14 (1917-1928) Bild 1920 / sid 1186 (oä sonen född 1920 och hans mor)

Fellingsbro (T) AIIa:17 (1917-1928) Bild 2880 / sid 2182 (jordbruksarbetare i Finnåker)

Lindesberg (T) AIIaa:17 (1921-1930) Bild 1960 / sid 1186 (dräng, erkänner faderskap till son)

Guldsmedshyttan (T) AIIa:10 (1921-1930) Bild 1990 / sid 793 (Jordbruksarbetare)

Fellingsbro norra (T) AII:2 (1921-1933) Bild 2540 / sid 643 (hos föräldrarna i Finnåker. Frikallad. 

          Till Fellingsbro 1/12 1925)

Lindesberg (T) AIIaa:24 (1931-1940) Bild 1950 / sid 1186 (jordbruksarbetare i Fornbohyttan)

Fellingsbro (T) AIIa:21 (1928-1938) Bild 1270 / sid 110 (gjuteriarb. Gift 9/3 1935 och får son 1937)

1940 bor med fru och son i Bäck 2, Fellingsbro

1950 Som ova. Son nr 2 föds.

1960 Valfrid Leander är snickeriarbetare. Familjen bor i Bäck 2:21 i Högsäter, Fellingsbro. 

Kalle Blom, dragon i Lindö...

Dragon nr 34 Carl Helmer Blom 

Carl Helmer var född Carlsson 1856, antogs som indelt soldat 1880 och dog 98 år gammal 1954
Dragon Blom tillhörde Livregementets dragoner, 

Lindö rote. Lif-sqvadron kompaniet i Vallentuna socken.
Den lilla torpstugan var registrerad som LD-01-0034 i Lindö

Den här bilden finns i Vallentuna bildarkiv. Den tillhörande texten lyder:
"Dragontorpet i Vallentuna före 1930. "Blomens" kåk, han hälsade på straxt före sin 100-årsdag.
Blom föddes antagligen på Dragontorpet och bodde där i ca 50 år."
Oklart vem som höll i pennan för det är inte riktigt rätt. 
Foto 1925, fotograf okänd. Vallentuna bildarkiv. 

Det står överallt att Carl Helmer Carlsson var född i Brännkyrka församling, Stockholm. Men där får man leta efter födelsenotisen förgäves. Han var född i Lunda församling och ingenting annat. Felet uppstod när han som dräng lämnade Markim för Vallentuna men prästen av någon anledning skrev Stockholm i husförhörslängden. Väl i Vallentuna skrev näste präst att han kom från Brännkyrka och sedan var det klippt. Felet i folkbokföringen följde honom livet ut. 

Födelsenotisen: Lunda (AB) CI:4 (1812-1861) Bild 710
Familjen: Lunda (AB) AI:8 (1856-1861) Bild 910 / sid 85

Carl Helmer Carlsson var alltså född 24/4 1856 i Lunda församling, Stockholms län. Han var son till torparen Carl Gustaf mattsson och hans hustru Gretha Lotta Jönsdotter i Bergspränget, Lunda. Här antecknas också att modern kyrktogs den 8/6 samma år.

År 1876 återfinns Carl Helmer Carlsson i Markim där han står antecknad som dräng i Lundby Rusthåll No 2. Det står också att han har bevistat 1:a klasselns beväringsmöte 1877 och att han är något enfaldig. 

I nästa husförhörslängd för Markim står att han är dräng i Husby och har bevistat 2:dra klassens beväringsmöte 1878. 

Året därpå skriver prästen i Markim att Carl Helmer har flyttat till Stockholm den 23/10 1879. Det blev emellertid inte långvarigt. Dagen därpå, den 24/10 1879, flyttar han nämligen till Vallentuna där han blir dräng i Nähle. Där möter han sin tillkommande i pigan Mathilda Andersdotter. Året därpå, den 18/9, 25/9 och 2/10 lyser det för dem i Vallentuna kyrka.

 

Carl Helmer Carlsson antogs som indelt soldat och tog över dragontorpet i Lindö efter en Albert Pehrsson Fröjd född 1854 som valde att flytta till Stockholm 24/10 1880. Han tilldelades soldatnamnet Blom och kunde året därpå fria till sin Mathilda. Bröllopet stod den 27/10 1881 sedan hennes far "afgifvit skriftligt samtycke". Mindre än ett år senare föddes deras första barn... 

Vallentuna (AB) EI:2 (1861-1883) Bild 300

Familjen:

Dragon No 34 i Lindö

Blom Carl Helmer född Carlsson den 24/4 1856 i Lunda församling, Stockholms län

Gift 27/10 1881 med:

Mathilda Andersdotter född 21/10 1857 i Yllestad.

Om Mathildas rötter kan du läsa mer här.

Barn:

1. Alma Mathilda född 8/8 1882 i Vallentuna - gift 10/10 1903, flytt till Katarina förs
2. Ernst Helmer född 9/7 1886 i Vallentuna - död 3/4 1887 där 8 mån 24 dag. Ingen orsak angiven. 
3. Hulda Josefina född 11/2 1888 i Vallentuna - telefonist
4. Edit Bernhardina född 22/4 1891 i Vallentuna - biträde i hemmet
5. Sten Helmer född 1/3 1904 i Solna - död av lunginflammation den 15/2 1915 i Solna

Livregementets dragoner

Officerare från Livregementets dragoner K2.

Livregementets dragoner (K 2) var ett kavalleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1815–1927. Förbandsledningen var förlagd i Stockholms garnison i Stockholm och var en del av Kungl Maj:ts Liv- och Hustrupper. Läs mer om regementet här. 

Familjen "vistades" först i Solna en tid, medan Carl Helmer ännu var dragon i Lindö. Till slut flyttade de till Sjöudden i Solna den 4/11 1899 strax innan dottern Hulda Josefina skulle fylla 12 år. Karl Helmer Blom står där skriven som trävaruhandlare och fd dragon. De tre döttrarna är med i flyttlasset och snart föds sonen Sten Helmer 1904. Enligt folkräkningen 1910 (Riksarkivet) är dottern Hulda Josefina telefonist och Edit Bernhardina biträde i hemmet. 

Carl Helmer Blom blev änkling 26/3 1939. Han bodde då kvar i Sjöudden, Ekelund, Solna. 

Han gick själv ur tiden 98 år gammal den 27/8 1954 och var då skriven på adress: Solna Ålderdomshem med adress Skytteholmsvägen 13 i Solna.

Markim (AB) AI:16 (1876-1880) Bild 190 / sid 14 (född i Lunda, dräng i Lundby Rusthåll. Ngt enf) 

Markim (AB) AI:16 (1876-1880) Bild 300 / sid 25 (född i Lunda, dräng i Husby)

Markim (AB) AI:16 (1876-1880) Bild 530 / sid 48 (f Lunda, dr i Bergby Rusthåll, fl t Sth 23/10 1879)

Vallentuna (AB) AI:21 (1878-1881) Bild 550 / sid 51 (K 24/10 1879 fr Markim, dräng o piga i Nähle)

Vallentuna (AB) EI:2 (1861-1883) Bild 300 (vigsel) 

Vallentuna (AB) AI:21 (1878-1881) Bild 850 / sid 81 (dragonbostället i Lindö)

Vallentuna (AB) AI:22a (1882-1891) Bild 1670 / sid 157 (dragonbostället i Lindö) 

Vallentuna (AB) FI:2 (1884-1894) Bild 120 (sonen Ernst Helmer död, ingen orsak angiven)

Vallentuna (AB) AI:23a (1892-1899) Bild 1280 / sid 114 (dragonbostället i Lindö, flytt till Solna)

Solna (AB) AIIa:1b (1898-1901) Bild 1240 / sid 370 (fd dragon, bosatt i Sjöudden)

Solna (AB) AIIa:7 (1901-1906) Bild 2000 / sid 941 (fd dragon bosatt i Sjöudden)

Solna (AB) AIIa:17 (1906-1914) Bild 2640 / sid 1253 (familjen i Sjöudden)

Solna (AB) AIIa:27a (1914-1926) Bild 2530 / sid 1246 (som ovan)

Centrala soldatregistret hittar du här. 

Lindö dragonboställe ca 1925. Okänd fotograf. Vallentuna Bildarkiv.

De tre överlevande barnen:

1. Alma Mathilda född 8/8 1882 i Vallentuna - gift 10/10 1903, flytt till Katarina förs
2. Hulda Josefina född 11/2 1888 i Vallentuna - telefonist
3. Edit Bernhardina född 22/4 1891 i Vallentuna - biträde i hemmet

Alma Mathilda Blom född 8/8 1882 i Vallentuna. Gift: Lindgren. Tre döttrar 1904, 1908 och 1910. Bor på olika adresser i Stockholm och i Solna. Alma Mathilda blev änka 10/11 1920 och gick själv ur tiden den 12/6 1952. Hon var då skriven på adress Ölandsgatan 49B i Stockholm. 

Edit Bernhardina Blom född 22/4 1891 i Vallentuna. Gift Pettersson 31/12 1923. 

Står felaktigt på sina håll i folkbokföringen som född i Vestertuna. Det är ett läs- och skrivfel. 

Hon är 1940, 1950 och 1960 gift och bor i Matteus församling, Stockholm, men tycks inte ha några barn. Edit Bernhardina blev änka 27/10 1966 och gick själv ur tiden 28/5 1978. Hon var då skriven på Trondheimsgatan 11 i Spånga. 

(Björn Blomqvist berättar 2021 att Edit och maken Gustav bodde i en röd liten stuga mellan Huldas hus och järnvägen medan de byggde sin sommarstuga på kullen vid dagiset Kusin Vitamin. Återkommer om det. Bild finns hos Anita Y.)

Och så Hulda...

Huldas födelse: Vallentuna (AB) CI:7 (1884-1894) Bild 280 / sid 23

Hulda Josefina Blom född 11/2 1888 i Vallentuna: 

Birger Andreas Andersson född 1/6 1887 i Adolf Fredriks församling, Stockholm, som var son till 

          arbetaren Anders Johan Andersson född 23/12 1860 i Kedum, Skaraborgs län. Birger var äldst 

          av fem syskon.  

Hulda och Birger gifte sig 23/11 1918, bosatte sig på Tomtebogatan 5 i Stockholm och fick dottern:

1. Ulla Margareta född 22/1 1920 i Matteus församling, Stockholm

Ulla Margareta Andersson född 22/1 1920 i Matteus församling. Apoteksbiträde Apoteket Kronan. 

Ulla gifte sig 10/5 1941 med tjäntemannen John Tore Blomqvist född 25/9 1917 i Skeppsholm, Stockholms stad. De fick två barn: 

1. Björn Tore född 19/11 1944 i Solna   

2. Lars Olof född 25/11 1945 i Solna. 

    Gift 23/6 1978. Död 20/1 1991 Hedemora

 

Ulla Margareta dog i Matteus församling den 2/6 1948. Hon var då skriven på adress Drejargatan 3 i Stockholm. Maken gifte om sig 21/6 1949.

Sonen Björn bodde en tid på 60-talet hos morföräldrarna. 

Hulda och Birger bodde i Matteus församling till 1948 då de flyttade till fastigheten Bällsta 2:152 (Ryttarvägen) i Vallentuna. Han skrivs då som fd lokreparatör och senare fd tjänsteman.  

De bodde kvar såväl 1950 som 1960. 

1970 har de flyttat och bor på Ripstigen 5, VI i Solna (möjligen Bergshamra)

Hulda blev änka 7/8 1971 sedan Birger gått ur tiden. Själv dog hon 20/1 1978. Hon var då skriven på adress Jungfrudansen 17-311 i Solna.

Hulda och Birgers hus i Vallentuna är borta sedan länge. På fastigheten står numera fyra fyrkantiga villor och där deras hus en gång stod finns bara en dunge med stor lövhög. Det enda som minner om dem är en nedsänkning i Ryttarvägens trottoar som visar var deras infart en gång låg. 

Infarten till Hulda och Birger Anderssons hus vid Ryttarvägen.
Foto 2020 Monica Antonsson

Det sistnämnda har visat sig inte vara riktigt sant.

Läs mer om Hulda och Birger och spåren efter dem här. 

Lars Naumburg

Södra Roslagen
13 juli 1988

Lycklige Lasse odlar tomater i Lindholmen

(LINDHOLMEN)

I tre stora växthus vid Lindholmens station går Lasse Naumburg omkring och myser bland sina 2000 tomatplantor.
På fjärde året odlar han biologiskt och giftfritt efter alla konstens regler.
Som aktiv miljökämpe redan under 60-talet betyder nu ”Lindholmens trädgårdsmästeri” att han sakta men säkert håller på att uppfylla sitt livs dröm.

- Livet är ingen maskin, säger Lasse som lärt sig allt om odlingens filosofi av folk som verkligen kan det. Det hela handlar om hur han ser på det som växer.

Lärt från grunden
Engagerad i miljörörelsen var han redan på 60-talet. En farbror i Värmland var pionjären som odlade upp hedmark och fick den att blomma. Lasse bodde i kollektiv och fick lära om de ekologiska sambanden av Anders Björnsson som gjort sig känd på området.
- Det handlar om att stödja mikroorganismer, maskar och djur i jorden så att de befrämjar livskraften. Jag lärde mig grunden för all odling där, säger Lasse som går omkring och befriar sina smäckra tomatplantor från tjuvskott. Enkelt uttryckt handlar det om att få in så mycket mask som möjligt i växthuset.
- Jag håller hela tiden en kultur parasitsteklar levande. De konsumerar vita flygare om jag skulle råka ut för sådana angrepp.

 

- Jag går här och njuter. En del plantor är som läckra kvinnor och andra är fräsiga tanter som tvingats bända på sig en korselett. Se bara de vidjesmala skönheterna som ålar sig uppför trådarna, säger Lasse och försöker rätta till en tvåmetersplanta.
- Hör du Beda, ge dig nu, säger han skämtsamt.

Men Lasse har också en formell utbildning som odlare. Han har genomgått Finsta Lantbruksskola. Tanken har alltid varit att flytta ut på landet. Dräng på ett gods i Östergötland har han också varit en tid. När nu drömmen om ett eget trädgårdsmästeri blivit verklig går han alltså omkring och njuter i sina växthus.
- Mitt starka intresse för det biologiska livet gör att jag blir på så gott humör när jag får ägna mig åt detta. De lagar som styr växterna styr också oss människor, säger han.

Det är gott om liv i Lasses jord. Hans plantor växer i naturlig hönsgödsel bevattnad med mikroorganismer. När han kom hit för fyra år sedan stod tistlarna manshöga i växthusen. Men Lasse har kämpat mot dess envisa rötter och fyllt på stora mängder jord och stallgödsel. Vatten tar han via ett snillrikt system från Storsjön intill.
- Min ambition är att få fram så bra tomater som möjligt. Sorten heter Ida och är anpassad till den här typen av växthus.

Hela tio timmar per dag pysslar Lasse om sina plantor och ser till att de får rätt mängd luft, ljus och värme.
- Efter allt jobb så skördar jag nu lådvis md prima tomater varenda dag, säger den lycklige trädgårdsmästaren.
Monica Antonsson

Södra Roslagen

28 mars 1990

Lokaltidningen
Vecka 26, 1998

Modigt skrivet om kvinnomisshandel

(VALLENTUNA)
Kulturarbetaren Lars Naumburg i Lindholmen har debuterat som författare. Inte med en dussinroman utan med ett modigt dokument.
”Över gränsen – om männen och kvinnomisshandeln” analyserar verklighet och orsaker likaväl som den kommer med förslag till konstruktiva lösningar på ett av världens mest kontroversiella problem.

Lars Naumburg har arbetat för fred och mot förtryck i hela sitt 47-åriga liv. Han är, som han säger, sedan barnsben på rymmen från patriarkatet. Yrkesmässigt har han pendlat mellan å ena sidan jordbruk och trädgårdsskötsel och å andra sidan teater och skådespeleri.

Mångsysslande
När livet inom teatern blivit för hårt har han dragit sig tillbaka till trädgårdsarbetet och tvärtom. Han har skrivit också – mest pjäser och monologer – och han har arbetat aktivt inom fredsrörelsen Artister för fred.

Det var ett möte med Lena Widding Hedin som blev startskottet till den nu aktuella boken – och till ett framtida samarbete i syfte att råda bot på den rådande situationen. Lena Widding Heden

berättade om sin forskning – om kvinnor som misshandlas under graviditeten – och Lars blev så upprörd att han bestämde sig för att göra något åt det. Sedan dess har han läst in sig på fakta och forskning i ämnet och sammanställt det till en rapport. Boken ges ut av Utbildningsförlaget Brevskolan och kommer att användas som studiecirkelmaterial.

Hårresande
För att levandegöra ämnet inleder han med den hårresande berättelsen om Gunilla. Hon är en förhållandevis mogen kvinna som lämnar sin familj för ”den stora kärleken” men hamnar rakt i ett helvete av våld och förnedring. Därmed ger boken redan i inledningen upphov till både hjärtklappning och, kväljningar och raseri hos läsaren. När Lars i nästa kapitel blir analyserande och konstruktiv är det svårt att ställa om. Men det är nödvändigt. Det hjälper ingen att utan vidare bränna misshandlande män – kvinnors söner – på bål. Även de var en gång små älskade knyten utelämnade till en godtycklig vuxenvärld.

Torrhet
”Över gränsen” har forskningsrapportens traditionella torrhet – antagligen nödvändig för en saklig redovisning. Den tar avstamp i kanadensisk forskning som kommit längre än vår och får färg av författaren själv som berättar en händelse ur sitt eget liv, när han var tio.
- Framför oss cyklar en jämnårig flicka. Vi hade retat oss på henne. Hon pratade konstigt och hade ett konstigt namn. Vi prejade ner henne i diket. Vi slog henne och drog henne i håret. Hon hade inte gjort oss någonting.

Det är så det börjar – och när spärrarna en gång rämnat så…
Med vämjelse minns Lars Naumburg händelsen som så småningom fick honom att ta ställning i vettig riktning. Den unge gossens övertramp, som må vara honom förlåtet, förde alltså med sig något gott.

Inleder projektet
”Över gränsen” är egentligen inledningen på ett projekt som går ut på att överföra kanadensiska erfarenheter till Sverige. Det är i tidiga tonåren eller vid tiden för graviditet menar författaren, som åtgärder mot sexistisk misshandel bör sättas in. Nyckeln till gåtan är som alltid information. Pojkar och män måste lära sig kommunicera med ord i stället för med våld.
- Vi har sökt efter en kommun lämplig för ett pilotprojekt, säger Lars Naumburg som först lät erbjudandet gå till hemkommunen Vallentuna. De tackade nej med motiveringen att skolans sexualundervisning är fullt tillräcklig. Som det nu ser ut kommer pilotprojektet därför att hamna i Eslöv, en framsynt kommun som ligger långt framme i jämställdhetsarbetet.

Försökt engagera
Lars Naumburg har även på andra sätt försökt engagera Vallentunaborna i arbetet mot misshandel av kvinnor.
För något halvår sedan bjöd han in alla män – kvinnors fäder och bröder – till en första konstituerande träff i Vallentunasalen. Låt oss blygas över att ingen kom, glömma och börja om på nytt.
Monica Antonsson



Vallentuna Steget
Nr 24, 2005

Hård kritik mot makten inom Roks

– Det här etablissemanget har i åratal blockerat viktiga ansökningar om pengar till forskning om och utveckling av behandlingsmetoder för våldsamma män.
Det säger Lars Naumburg, vallentunabo och projektledare för Norrtäljes kvinnofridsprojekt vars syfte är att förebygga relationsvåld.

Lars Naumburg sätter Eva Lundgren i fokus för sin kritik. Hon är professorn i sociologi vid Uppsala universitet som gjort sig känd som rikshäxan som påstår att män offrar barn i skogen. Hon har också sagt, att män som inte misshandlar kvinnor bryter mot de kulturella lagarna och därför borde vara föremål för forskning. Lars Naumburg skräder inte orden:

– Hon har samlat lärjungar omkring sig och lyckats infiltrera regeringen. Det är hon som är själva proppen. På en konferens med Nationella Rådet för Kvinnofrid i riksdagshuset sa hon, att forskning är nog bra, bara man har det rätta perspektivet. Det är ofattbart att hon, i jämställdhetsminister Margareta Winbergs närvaro, fick säga, att forskning ska styras!

Roks kontrollerar forskningen
Lars Naumburg, som har skrivit boken ”Över gränsen – om männen och kvinnomisshandeln” är expert på området. Vid sidan av kvinnofridsprojektet i Norrtälje utbildar han Botkyrka kommun i ämnet. Han jobbar med rådgivning till våldsutsatta kvinnor och har - på uppdrag av kriminalvården - haft hundra våldsamma män under behandling enligt en metodik som har forskats fram i Kanada. Någon utvärdering har han aldrig fått göra. Roks ledning motsätter sig nämligen behandling av våldsamma män vilket sätter stop för anslagen. Lars Naumburg vill emellertid inte kalla vare sig Eva Lundgren eller Roks ledning för extremfeminister. Det vore en skymf mot feministerna, säger han.

– De är en samling oförsonliga, dogmatiska personer som har kommit på, hur de ska manipulera makteliten för att komma åt köttgrytorna. Där finns trots allt inte så många slevar. Nu sitter de där, har ministerns öra och styr forskningsanslagen till sina kompisar.

Roks hängde sig själva
Lars Naumburg har utan framgång ansökt om medel för att få utveckla metoder till hjälp för missbrukande kvinnor som utsätts för våld. Roks erkänner emellertid inte att mäns och kvinnors missbruk ofta har ett nära samband med våld.
– De anser att mäns våld mot kvinnor bara handlar om mäns makt och kontroll. Den förklaringen är för enkel. Man måste ta hänsyn till många faktorer och orsakssamband. Roks verkar bara vilja se en av orsakerna, den som passar deras politiska intressen. Det har gjort att Sverige ligger långt efter internationellt sett, när det gäller förebyggande arbete mot våld i nära relation.

Lars Naumburg har inte sett de uppmärksammade TV-programmen som lett fram till den här debatten. Han hade sett nog redan innan och orkade helt enkelt inte.
– Jag tänkte bara, att äntligen hänger de sig själva. Det är tragiskt att landets alla fantastiska kvinnojourer har blivit kidnappade av ett maktetablissemang.

Tar socialtjänstens ansvar
Lars Naumburg påpekar att de ideella kvinnojourerna har tagit på sig det ansvar som socialtjänsterna borde ha tagit för länge sedan. Det ska de också ha ett erkännande för.
– Samtidigt är det viktigt, att deras arbete utvärderas. Kvinnojourerna gör ett jobb som kräver professionalism. Nu får vi hoppas, att de rensar ut i ledningen för riksorganisationen och samtidigt höjer kraven på sig själva. Utsatta kvinnor ska inte behöva mötas av folk med exempelvis könspolitiska intressen. De förtjänas att bli mötta av proffs. Kvinnojourerna är ett viktigt komplement. Många utsatta kvinnor tvekar att beblanda sig med socialtjänsten. Dessutom finns lägen då en kvinnojour har bättre förutsättningar än en myndighet att ge den bästa hjälpen. Oavsett vem som kommer till hennes hjälp, så är det huvudsaken att den våldsutsatta kvinnans och hennes barns behov av säkerhet sätts före de egna intressena. Där har Roks styrelse, tragiskt nog, svikit.
Monica Antonsson

ANSVAR...

Se även Kim Anderzon

Persson Maria

Annika i Pippi Långstrump

Hemmets Journal
Nr 49, 1993

Annika hänger på krogen varenda dag

Allas Veckotidning

Nr 12, 1994

Året Runt

Nr 12, 1994

Lokaltidningen

Nr 4, 1994