söndag 17 oktober 2021

Lars Naumburg

Södra Roslagen
13 juli 1988

Lycklige Lasse odlar tomater i Lindholmen

(LINDHOLMEN)

I tre stora växthus vid Lindholmens station går Lasse Naumburg omkring och myser bland sina 2000 tomatplantor.
På fjärde året odlar han biologiskt och giftfritt efter alla konstens regler.
Som aktiv miljökämpe redan under 60-talet betyder nu ”Lindholmens trädgårdsmästeri” att han sakta men säkert håller på att uppfylla sitt livs dröm.


- Livet är ingen maskin, säger Lasse som lärt sig allt om odlingens filosofi av folk som verkligen kan det. Det hela handlar om hur han ser på det som växer.

Lärt från grunden
Engagerad i miljörörelsen var han redan på 60-talet. En farbror i Värmland var pionjären som odlade upp hedmark och fick den att blomma. Lasse bodde i kollektiv och fick lära om de ekologiska sambanden av Anders Björnsson som gjort sig känd på området.
- Det handlar om att stödja mikroorganismer, maskar och djur i jorden så att de befrämjar livskraften. Jag lärde mig grunden för all odling där, säger Lasse som går omkring och befriar sina smäckra tomatplantor från tjuvskott. Enkelt uttryckt handlar det om att få in så mycket mask som möjligt i växthuset.
- Jag håller hela tiden en kultur parasitsteklar levande. De konsumerar vita flygare om jag skulle råka ut för sådana angrepp.
 
- Jag går här och njuter. En del plantor är som läckra kvinnor och andra är fräsiga tanter som tvingats bända på sig en korselett. Se bara de vidjesmala skönheterna som ålar sig uppför trådarna, säger Lasse och försöker rätta till en tvåmetersplanta.
- Hör du Beda, ge dig nu, säger han skämtsamt.

Men Lasse har också en formell utbildning som odlare. Han har genomgått Finsta Lantbruksskola. Tanken har alltid varit att flytta ut på landet. Dräng på ett gods i Östergötland har han också varit en tid. När nu drömmen om ett eget trädgårdsmästeri blivit verklig går han alltså omkring och njuter i sina växthus.
- Mitt starka intresse för det biologiska livet gör att jag blir på så gott humör när jag får ägna mig åt detta. De lagar som styr växterna styr också oss människor, säger han.

Det är gott om liv i Lasses jord. Hans plantor växer i naturlig hönsgödsel bevattnad med mikroorganismer. När han kom hit för fyra år sedan stod tistlarna manshöga i växthusen. Men Lasse har kämpat mot dess envisa rötter och fyllt på stora mängder jord och stallgödsel. Vatten tar han via ett snillrikt system från Storsjön intill.
- Min ambition är att få fram så bra tomater som möjligt. Sorten heter Ida och är anpassad till den här typen av växthus.

Hela tio timmar per dag pysslar Lasse om sina plantor och ser till att de får rätt mängd luft, ljus och värme.
- Efter allt jobb så skördar jag nu lådvis md prima tomater varenda dag, säger den lycklige trädgårdsmästaren.
Monica Antonsson


Södra Roslagen
28 mars 1990





Lokaltidningen
Vecka 26, 1998

Modigt skrivet om kvinnomisshandel

(VALLENTUNA)
Kulturarbetaren Lars Naumburg i Lindholmen har debuterat som författare. Inte med en dussinroman utan med ett modigt dokument.
”Över gränsen – om männen och kvinnomisshandeln” analyserar verklighet och orsaker likaväl som den kommer med förslag till konstruktiva lösningar på ett av världens mest kontroversiella problem.



Lars Naumburg har arbetat för fred och mot förtryck i hela sitt 47-åriga liv. Han är, som han säger, sedan barnsben på rymmen från patriarkatet. Yrkesmässigt har han pendlat mellan å ena sidan jordbruk och trädgårdsskötsel och å andra sidan teater och skådespeleri.

Mångsysslande
När livet inom teatern blivit för hårt har han dragit sig tillbaka till trädgårdsarbetet och tvärtom. Han har skrivit också – mest pjäser och monologer – och han har arbetat aktivt inom fredsrörelsen Artister för fred.

Det var ett möte med Lena Widding Hedin som blev startskottet till den nu aktuella boken – och till ett framtida samarbete i syfte att råda bot på den rådande situationen. Lena Widding Heden

berättade om sin forskning – om kvinnor som misshandlas under graviditeten – och Lars blev så upprörd att han bestämde sig för att göra något åt det. Sedan dess har han läst in sig på fakta och forskning i ämnet och sammanställt det till en rapport. Boken ges ut av Utbildningsförlaget Brevskolan och kommer att användas som studiecirkelmaterial.

Hårresande
För att levandegöra ämnet inleder han med den hårresande berättelsen om Gunilla. Hon är en förhållandevis mogen kvinna som lämnar sin familj för ”den stora kärleken” men hamnar rakt i ett helvete av våld och förnedring. Därmed ger boken redan i inledningen upphov till både hjärtklappning och, kväljningar och raseri hos läsaren. När Lars i nästa kapitel blir analyserande och konstruktiv är det svårt att ställa om. Men det är nödvändigt. Det hjälper ingen att utan vidare bränna misshandlande män – kvinnors söner – på bål. Även de var en gång små älskade knyten utelämnade till en godtycklig vuxenvärld.

Torrhet

”Över gränsen” har forskningsrapportens traditionella torrhet – antagligen nödvändig för en saklig redovisning. Den tar avstamp i kanadensisk forskning som kommit längre än vår och får färg av författaren själv som berättar en händelse ur sitt eget liv, när han var tio.
- Framför oss cyklar en jämnårig flicka. Vi hade retat oss på henne. Hon pratade konstigt och hade ett konstigt namn. Vi prejade ner henne i diket. Vi slog henne och drog henne i håret. Hon hade inte gjort oss någonting.

Det är så det börjar – och när spärrarna en gång rämnat så…
Med vämjelse minns Lars Naumburg händelsen som så småningom fick honom att ta ställning i vettig riktning. Den unge gossens övertramp, som må vara honom förlåtet, förde alltså med sig något gott.

Inleder projektet
”Över gränsen” är egentligen inledningen på ett projekt som går ut på att överföra kanadensiska erfarenheter till Sverige. Det är i tidiga tonåren eller vid tiden för graviditet menar författaren, som åtgärder mot sexistisk misshandel bör sättas in. Nyckeln till gåtan är som alltid information. Pojkar och män måste lära sig kommunicera med ord i stället för med våld.
- Vi har sökt efter en kommun lämplig för ett pilotprojekt, säger Lars Naumburg som först lät erbjudandet gå till hemkommunen Vallentuna. De tackade nej med motiveringen att skolans sexualundervisning är fullt tillräcklig. Som det nu ser ut kommer pilotprojektet därför att hamna i Eslöv, en framsynt kommun som ligger långt framme i jämställdhetsarbetet.

Försökt engagera
Lars Naumburg har även på andra sätt försökt engagera Vallentunaborna i arbetet mot misshandel av kvinnor.
För något halvår sedan bjöd han in alla män – kvinnors fäder och bröder – till en första konstituerande träff i Vallentunasalen. Låt oss blygas över att ingen kom, glömma och börja om på nytt.
Monica Antonsson



Vallentuna Steget
Nr 24, 2005



Hård kritik mot makten inom Roks

– Det här etablissemanget har i åratal blockerat viktiga ansökningar om pengar till forskning om och utveckling av behandlingsmetoder för våldsamma män.
Det säger Lars Naumburg, vallentunabo och projektledare för Norrtäljes kvinnofridsprojekt vars syfte är att förebygga relationsvåld.

Lars Naumburg sätter Eva Lundgren i fokus för sin kritik. Hon är professorn i sociologi vid Uppsala universitet som gjort sig känd som rikshäxan som påstår att män offrar barn i skogen. Hon har också sagt, att män som inte misshandlar kvinnor bryter mot de kulturella lagarna och därför borde vara föremål för forskning. Lars Naumburg skräder inte orden:

– Hon har samlat lärjungar omkring sig och lyckats infiltrera regeringen. Det är hon som är själva proppen. På en konferens med Nationella Rådet för Kvinnofrid i riksdagshuset sa hon, att forskning är nog bra, bara man har det rätta perspektivet. Det är ofattbart att hon, i jämställdhetsminister Margareta Winbergs närvaro, fick säga, att forskning ska styras!

Roks kontrollerar forskningen
Lars Naumburg, som har skrivit boken ”Över gränsen – om männen och kvinnomisshandeln” är expert på området. Vid sidan av kvinnofridsprojektet i Norrtälje utbildar han Botkyrka kommun i ämnet. Han jobbar med rådgivning till våldsutsatta kvinnor och har - på uppdrag av kriminalvården - haft hundra våldsamma män under behandling enligt en metodik som har forskats fram i Kanada. Någon utvärdering har han aldrig fått göra. Roks ledning motsätter sig nämligen behandling av våldsamma män vilket sätter stop för anslagen. Lars Naumburg vill emellertid inte kalla vare sig Eva Lundgren eller Roks ledning för extremfeminister. Det vore en skymf mot feministerna, säger han.

– De är en samling oförsonliga, dogmatiska personer som har kommit på, hur de ska manipulera makteliten för att komma åt köttgrytorna. Där finns trots allt inte så många slevar. Nu sitter de där, har ministerns öra och styr forskningsanslagen till sina kompisar.

Roks hängde sig själva
Lars Naumburg har utan framgång ansökt om medel för att få utveckla metoder till hjälp för missbrukande kvinnor som utsätts för våld. Roks erkänner emellertid inte att mäns och kvinnors missbruk ofta har ett nära samband med våld.
– De anser att mäns våld mot kvinnor bara handlar om mäns makt och kontroll. Den förklaringen är för enkel. Man måste ta hänsyn till många faktorer och orsakssamband. Roks verkar bara vilja se en av orsakerna, den som passar deras politiska intressen. Det har gjort att Sverige ligger långt efter internationellt sett, när det gäller förebyggande arbete mot våld i nära relation.

Lars Naumburg har inte sett de uppmärksammade TV-programmen som lett fram till den här debatten. Han hade sett nog redan innan och orkade helt enkelt inte.
– Jag tänkte bara, att äntligen hänger de sig själva. Det är tragiskt att landets alla fantastiska kvinnojourer har blivit kidnappade av ett maktetablissemang.

Tar socialtjänstens ansvar
Lars Naumburg påpekar att de ideella kvinnojourerna har tagit på sig det ansvar som socialtjänsterna borde ha tagit för länge sedan. Det ska de också ha ett erkännande för.
– Samtidigt är det viktigt, att deras arbete utvärderas. Kvinnojourerna gör ett jobb som kräver professionalism. Nu får vi hoppas, att de rensar ut i ledningen för riksorganisationen och samtidigt höjer kraven på sig själva. Utsatta kvinnor ska inte behöva mötas av folk med exempelvis könspolitiska intressen. De förtjänas att bli mötta av proffs. Kvinnojourerna är ett viktigt komplement. Många utsatta kvinnor tvekar att beblanda sig med socialtjänsten. Dessutom finns lägen då en kvinnojour har bättre förutsättningar än en myndighet att ge den bästa hjälpen. Oavsett vem som kommer till hennes hjälp, så är det huvudsaken att den våldsutsatta kvinnans och hennes barns behov av säkerhet sätts före de egna intressena. Där har Roks styrelse, tragiskt nog, svikit.
Monica Antonsson


ANSVAR...

Se även Kim Anderzon

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar