Dr Carl Wathier Klingspor
Provinsialläkare i Vallentuna
Född 7/11 1903 i Stockholm
Son till Staffan Klingspor och Maria Rundquist
Gift 1934 med Birgit von Euler född 1910. Dotter till professor Hans von Euler och professor Astrid Cleve. Skilsmässa 18/12 1970.
Barn: Christina född 1935, Marian född 1937, Ulla född 1941 och Joachim född 1948.
Studentexamen 1922, Medicine kandidat 1926, med lic Stockholm 1931, sjukhusutbildning 1932-1944.
Provinsialläkare och sjukstuguläkare i Tärna 1944-1949, Svärsjö 1949-1955 och i Vallentuna från 1955 tills dr Dahl tog över. (Honom hittar jag inte i Vem är vem tyvärr men han dyker väl upp kanske.)
Dr Klingsborg flyttade till Danderyd där han öppnade privatpraktik sedan han slutat som provinsialläkare i Vallentuna. Han gick ur tiden den 15/5 1988. Han var då skriven på adress Mörbydalen 22 i Danderyd.
I Vallentuna kyrka finns den Klingsporska familjegraven
och på väggarna hänger släktens vapensköldar. Inte mindre än 16 döda Klingsporrar vilar under koret.
En liten väg som löper parallellt med järnvägen vid Bällsta station är till och med uppkallad efter dem. Låt oss ta reda på hur det hänger ihop!
Slott och herresätenFamiljegodset Klingsporhof i Livland var i familjens ägo från tidigt 1200-tal i över 300 år.
Johan von Klingspor kom med drottning Christina Jagellonicas hov i samband med hennes giftemål med hertig Sigmund.
Johan fick i förläning av Kronan Bällsta och Olhamra säterier i Vallentuna län och vid denna tidpunkt såldes Klingsporshof i Livland. Han ägde också Attarp säteri i Jönköpings län.
Kusta säteri som ligger i samma område var också i familjens ägo och i Vallentuna kyrka finns familjegraven där 16 anor är begravda under koret.
Den äldre grenen Klingspor har sitt ursprung mestadels från Södermanlands län emedan den yngre grenen har sitt ursprung från Kalmars län. Den friherrliga och grevliga grenen kan räkna sitt ursprung mestadels från Skaraborgs och Södermanlands län. Genom tiderna har 63 herrgårdar, säterier och slott varit i familjens ägo. Idag finns bara ett fåtal kvar i familjens ägo inkluderande Hällekis, Stora Sundby, Ööströ, Grönlund, och Hista. Hällekis ligger vackert belägen vid Vänern och har varit i familjens ägo i omkring 150 år. Stora Sundby slott ligger vid Hjälmaren och slottet härstammar från 1300-talet och kom i familjens ägo på mitten av 1800-talet. Gönlunds fideikommiss i Södermanland har ärvts från far till son enligt fideikommissens stadgar i 8 generationer.
Den adliga ätten Klingspor nr 195 på Bällsta
Den förste Klingspor som kom till Sverige var Johan von Klingspor som anlände som page till drottning Katarina Jagellonicas 1563. Hans son:
Gift före 1605 med jungfrun Margareta von Buddenbrock, död omkring 1630, dotter till Johan Caspersson von Buddenbrock och Margareta Elisabet von Rosen.
Johan von Klingspor blev hovjunkare 1604, jägmästare 1608, hovstallmästare 1611 och överstejägmästare hos hertig Johan av Östergötland - sonson till Gustav Wasa - som den 10/7 1611 donerade Olhamra och den 10/6 1612 Bällsta i Vallentuna socken samt Attarp i Bankeryds socken, Jönköpings län, till honom.
Där har vi alltså förklaringen!
Johan von Klingspor fick alltså både Bällsta och Olhamra i present av Hertig Johan som tack för begångna stordåd.
Johan von Klingspor blev senare kapten vid Patrik Ruthwens regemente 1618 och vid Kronobergs regemente 1623.
Han avgick omkring 1625, dog i augusti 1636 och begravdes i Vallentuna kyrka.
Söner:
1. Johan Gustaf Klingspor född 1605 - död 7/9 1636 i Dömitz, Mecklenburg (major)
2. Staffan Klingspor född 1611 - död 1676 (generalmajor)
________________________________________________________________________________
Krigaren
Staffan Klingspor, naturaliserad Klingspor, (son till Johan von Klingspor).
Efter faderns och äldre broderns död 1636 tillföll honom Bällsta, som han bebyggde till säteri.
Han var arvherre till Klingsporshoff, Soliwitza och Baudemirshoff, herre till Bellstad och Attarp samt Näsbyholm i Fryele sn och Olhamra i Vallentuna.
Han begravdes fyra år senare (!) den 5/3 1680 tillsammans med sin fru, sin måg och sonen Mathias Henrik med stor ståt i Riddarholmskyrkan.
Liken flyttades senare till en av sonen Adolf Magnus uppbyggd präktig grav i Vallentuna kyrka.
- Klingspors 16 anors vapen uppsattes och hans lik lades i en dyrbar kopparkista som ännu 1855 - när den öppnades - var svept i vitt siden och svart sammet, med en slät guldring på ett av fingren, samt var så välbehållet, att handskarna inte förlorat något av sin vithet."
_________________________________________________________________________________
Adolf Magnus Klingspor
till Bällsta i Vallentuna socken - som han efter dess reducering bytte till sig av Kronan.
STORMAKTSTIDEN I SVERIGE - början av 1600-talet till början av 1700-talet - innebar erövringar av stora landområden. Dessutom öppnades landet för kulturella impulser från kontinenten. Den konstepok som kallas barocken gjorde sitt intåg och satte prägel på måleri, skulptur och arkitektur. Det är också klart att vissa adelsfamiljer, bl a genom att tillägna sig krigsbyten, blev mycket förmögna.
Släkten Klingspor bodde alltså på Bällsta Sätesgård i minst tre generationer. Att de hade gjort sig förtjänta av att få en liten väg vid Bällsta station uppkallad efter sig är det ingen tvekan om.
Läs mer om släkten Klingspor här och här och om släktföreningen här.
Efter faderns och äldre broderns död 1636 tillföll honom Bällsta, som han bebyggde till säteri.
Han var arvherre till Klingsporshoff, Soliwitza och Baudemirshoff, herre till Bellstad och Attarp samt Näsbyholm i Fryele sn och Olhamra i Vallentuna.
Född 1611-08-26 på Ekolsund - död 4/5 1676 på Attarp
Gift 1639 med Anna Sofia Chemnitia, adlad von Chemnitz.
Död 24/1 1679. Dotter till kanslern och juris professorn Martinus Chemnitius och Margareta Cameraria.
Ryttmästare; naturaliserad svensk adelsman 1633 (introducerad s å under nr 195);
överstelöjtnant 1642, överste för Smålands kavalleriregemente och generalmajor av kavalleriet.
Staffan Klingsbor sändes 1644 av Gustaf Horn med 800 ryttare att betacka artilleriet, som var på väg från Jönköping mot snapphanarna och framkom segrande till Lund.
Bevistade med utmärkt tapperhet polska kriget på 1650-talet.
Erhöll i förläning 30/1 1645 Woislawa by och 12/8 1647 Demaschowiza ödegods, båda i Ingermanland.
Staffan Klingsbor sändes 1644 av Gustaf Horn med 800 ryttare att betacka artilleriet, som var på väg från Jönköping mot snapphanarna och framkom segrande till Lund.
Bevistade med utmärkt tapperhet polska kriget på 1650-talet.
Erhöll i förläning 30/1 1645 Woislawa by och 12/8 1647 Demaschowiza ödegods, båda i Ingermanland.
Runeberg:
Staffan var en käck krigare och deltog med utmärkt tapperhet i trettioåriga kriget samt Carl X:s polska och danska fälttåg. Han erhöll af drottning Kristina betydliga förläningar, bl. a. i Ingermanland och anhöll äfven i en inlaga till drottningen om åtskilliga hemman i Småland. Det var tydligen något man ansökte om. Som skäl för sin begäran anförde han:
Staffan var en käck krigare och deltog med utmärkt tapperhet i trettioåriga kriget samt Carl X:s polska och danska fälttåg. Han erhöll af drottning Kristina betydliga förläningar, bl. a. i Ingermanland och anhöll äfven i en inlaga till drottningen om åtskilliga hemman i Småland. Det var tydligen något man ansökte om. Som skäl för sin begäran anförde han:
»huruledes han sig en långligh tidh uti krigsväsendet hafver bruka låtit och därutinnan mycken vedervärdighet utstått och lidit, i det han icke allenast af riksens fiender är illa sargader och genomskjuten, utan ock sina medel och välfärdh tillsatt; jämväl hafva ock tvenne af hans bröder sigh therutinnan bruka låtit, hvilka omsider blifvit af fienden slagne.»
Barn:
- Margareta Klingspor. Gift med översten Johan Christersson Drake, adlad Drake af Torp och Hamra, död 6/2 1718. Se nedan.
- Johan Gustaf Klingspor, född 1642; jägmästare; Död 2/5 1690, begravd i Vallentuna. Ärvde Olhamra där han bodde och där de flesta av hans tio barn kom till världen. Ärvde även Bällsta som dock drogs in genom reduktionen.
- Carl Philip Klingspor, student i Uppsala 1658; kornett vid Smålands kavalleriregemente; kaptenlöjtnant där 1673; kapten 1675; Död ogift och barnlös 1676 i slaget vid Lund (dödsskjuten).
- Adolf Magnus Klingspor, född 5/12 1647; överste; Död 1701. Se nedan.
- Staffan Fredrik Klingspor, assessor; Död 1695.
- Mathias Henrik Klingspor, hovjunkare på greve Gustaf Oxenstiernas ambassad till Moskva 1673; kaptenlöjtnant vid Lichtons reg:te eller nya Adelsfanan 1676; ryttmästare; Död 1676-12-04 i slaget vid Lund (dödsskjuten), begravd i Vallentuna kyrka.
- Frans Klingspor, kapten vid Österbottens regemente 1674; överstelöjtnant; Död 1677 i februari, då han blev dödsskjuten av snapphanar i en bondby nära Ängelholm. Där låg han illa sjuk, samt hans lik sedan nedgrävt i en skog.
- Christian Ludvig Klingspor, född 1657; hovjunkare; Död 1699.
Staffan Klingspor dog den 4/5 1676 Attarp
Han begravdes fyra år senare (!) den 5/3 1680 tillsammans med sin fru, sin måg och sonen Mathias Henrik med stor ståt i Riddarholmskyrkan.
Liken flyttades senare till en av sonen Adolf Magnus uppbyggd präktig grav i Vallentuna kyrka.
- Klingspors 16 anors vapen uppsattes och hans lik lades i en dyrbar kopparkista som ännu 1855 - när den öppnades - var svept i vitt siden och svart sammet, med en slät guldring på ett av fingren, samt var så välbehållet, att handskarna inte förlorat något av sin vithet."
Adolf Magnus Klingspor
till Bällsta i Vallentuna socken - som han efter dess reducering bytte till sig av Kronan.
Född 5/12 1647 och hade vid dopet drottning Christina till fadder. Överste.
Son till Staffan Klingsbor ohh Anna Sofia Chemnitia, adlad von Chemnitz.Död 14/7 1701 av blessyrer som han tre dagar förut fått vid Bolderaa.
'Han var bland annat med vid Kvistrum, Lund, Landskrona, Kristianstad, Narva och Dünaströmmen samt sörjdes vid sin död såsom en mycket tapper och käck soldat."
Adolf Magnus Klingspor var en så väl studerad man, att han i en tvist med kyrkoherden i Vallentuna utförde saken i Uppsala konsistorium både skriftligen och muntligen på latin. Byggde slutligen Klingsporska familjegraven i Vallentuna kyrka och lät 1688 sätta en järntavla med svenska verser på Täby kyrka s norra steglucka.' Han har efterlämnat en omständlig dagbok ävensom lämnat prov av en skaldegåva, som med heder försvarar sin plats bland den tidens dikter.
(H. Hofberg, Sv. Biogr. handlexikon.)
Adolf Magnus hade erhållit en god uppfostran, dels i hemmet, dels vid universitetet i Uppsala, när han utnämndes till kornett vid Upplands kavalleri 1667. Sedan han 1675 befordrats till kapten vid Österbottens regemente, var han första gången i elden, då han beordrades att vid Qvistrums bro försvara en där anlagd träskans och sedan rifva bron för de påträngande danskarna. Han deltog äfven därefter med utmärkelse i danska kriget samt bevistade slagen vid Lund, Landskrona och Kristianstad. Efter härunder vunna befordringar var han 1679 öfverstelöjtnant vid Maur. Wellingks regemente.
Utnämnd1694 till öfverstlöjtnant vid Nylands och Tavastehus läns kavalleriregemente, tog han snart afsked, men kvarstod i armén och förordnades 1697 till vice landshöfding i Helsingfors.
Vid början af Carl XII:s krig ingick han åter i militärisk tjänstgöring och utnämndes1700 till öfverste och chef för sitt gamla regemente, Nylands kavalleri. Med detta kommenderad till Lifland, bevistade han öfvergången och segern vid Düna och skickades af Dahlberg att borttaga ett ansenligt sachsiskt proviantförråd; men blef svårt sårad och afled på tredje dagen af sina blessyrer den 14 juli 1701.
Gift 1683 med Elisabet Clerck död i Finland före 1714, dotter av holmamiralen Hans Clerck, den äldre, adlad Clerck, och hans 1:a fru Brita Svensdotter Svahn.
Barn, de flesta födda på Bällsta:
I Vallentuna kyrka finns släkten Klingspors begravningsvapen.
Kyrkan skriver så här:
Begravningsvapen
Över generalmajor Staffan Klingspor till Bällsta, Attarp, Näsbyholm och Olhamra, f. 1611, d. 1676.
Som överstelöjtnant vid Smålands kavalleri utmärkte sig Staffan Klingspor mycket vid Gustaf Horns expedition mot snapphanarna 1644, och som chef för Smålands ryttare under Karl X Gustavs polska krig skrev han definitivt in sitt namn i vår krigshistoria.
Son till Staffan Klingsbor ohh Anna Sofia Chemnitia, adlad von Chemnitz.Död 14/7 1701 av blessyrer som han tre dagar förut fått vid Bolderaa.
'Han var bland annat med vid Kvistrum, Lund, Landskrona, Kristianstad, Narva och Dünaströmmen samt sörjdes vid sin död såsom en mycket tapper och käck soldat."
Adolf Magnus Klingspor var en så väl studerad man, att han i en tvist med kyrkoherden i Vallentuna utförde saken i Uppsala konsistorium både skriftligen och muntligen på latin. Byggde slutligen Klingsporska familjegraven i Vallentuna kyrka och lät 1688 sätta en järntavla med svenska verser på Täby kyrka s norra steglucka.' Han har efterlämnat en omständlig dagbok ävensom lämnat prov av en skaldegåva, som med heder försvarar sin plats bland den tidens dikter.
(H. Hofberg, Sv. Biogr. handlexikon.)
Adolf Magnus hade erhållit en god uppfostran, dels i hemmet, dels vid universitetet i Uppsala, när han utnämndes till kornett vid Upplands kavalleri 1667. Sedan han 1675 befordrats till kapten vid Österbottens regemente, var han första gången i elden, då han beordrades att vid Qvistrums bro försvara en där anlagd träskans och sedan rifva bron för de påträngande danskarna. Han deltog äfven därefter med utmärkelse i danska kriget samt bevistade slagen vid Lund, Landskrona och Kristianstad. Efter härunder vunna befordringar var han 1679 öfverstelöjtnant vid Maur. Wellingks regemente.
Utnämnd1694 till öfverstlöjtnant vid Nylands och Tavastehus läns kavalleriregemente, tog han snart afsked, men kvarstod i armén och förordnades 1697 till vice landshöfding i Helsingfors.
Vid början af Carl XII:s krig ingick han åter i militärisk tjänstgöring och utnämndes1700 till öfverste och chef för sitt gamla regemente, Nylands kavalleri. Med detta kommenderad till Lifland, bevistade han öfvergången och segern vid Düna och skickades af Dahlberg att borttaga ett ansenligt sachsiskt proviantförråd; men blef svårt sårad och afled på tredje dagen af sina blessyrer den 14 juli 1701.
Gift 1683 med Elisabet Clerck död i Finland före 1714, dotter av holmamiralen Hans Clerck, den äldre, adlad Clerck, och hans 1:a fru Brita Svensdotter Svahn.
Barn, de flesta födda på Bällsta:
- Hans Adolf, född 22/11 1683 på Bällsta. Korpral vid Nylands och Tavastehus läns kavalleriregemente (At(L.).) 1700-11-27. Död ogift (At(L.).) 24/5 1701.
- Staffan Carl Adolf, döpt 12/2 1685 på Bällsta. Kornett vid Nylands och Tavastehus läns kavalleriregemente. Dödad ogift 1714 vid Vasa.
- Sofia Elisabet, född 22/4 1686 på Bällsta, död 00/11 1747. Gift 1:o 14/8 1704 Mustiala Gift 2:o 1722 med kaptenen Daniel Wulfcrona, född 1692, död 1738.
- Carl, född 26/5 1688 på Bällsta, död späd.
- Brita Magdalena, född 4/8 1689 på Bällsta. Gift 21/9 1727 med friherre Fredrik Bogislaus von der Pahlen, född 1697, död 1772.
- Anna Margareta, född 1/11 1690 på Bällsta, död 2/11 1742 på Solberga, nu Ulvsborg vid Kalmar och begraven i Kläckeberga kyrka. Gift 19/11 1727 Lidhem med assessorn Axel Rothlieb, nr 523, i hans 1:a gifte, född 1697, död 1778, som i sitt 2:a gifte fick hennes kusins dotter.
- En son, död späd.
- Gustaf, född 1696-03-20. Fänrik vid Österbottens regemente 1712-06-29. Stupade 1714-02-19 vid Storkyro.
I Vallentuna kyrka finns släkten Klingspors begravningsvapen.
Kyrkan skriver så här:
Begravningsvapen
Över generalmajor Staffan Klingspor till Bällsta, Attarp, Näsbyholm och Olhamra, f. 1611, d. 1676.
Som överstelöjtnant vid Smålands kavalleri utmärkte sig Staffan Klingspor mycket vid Gustaf Horns expedition mot snapphanarna 1644, och som chef för Smålands ryttare under Karl X Gustavs polska krig skrev han definitivt in sitt namn i vår krigshistoria.
Han slutade som kavallerigeneral och begravdes samtidigt som sin maka, sin son och sin måg under stor prakt i Riddarholmskyrkan. Sedan en annan son, överste Adolf Magnus Klingspor uppfört den stora familjegraven i Vallentuna flyttades Staffan Klingspors stoft dit. Då den förnäma kopparkistan vid restaureringen öppnades 1855 befanns den gamle generalen vara svept i vitt siden och svart sammet. Han hade en slät guldring på fingret och handskarna på handen hade inte förlorat något av sin bländande vithet.
General Staffan hade inte mindre än sju söner. Dessa sju bröder hade en enda syster som uppnådde vuxen ålder, Margareta. Margareta gifte sig med den berömda översten vid Smålands ryttare samt vid adelsfanan Sverige och Finland Johan Christersson Drake af Torp och Hamra, vilken adlades som kornett 1646 och stupade vid Landskrona 1677. Originellt nog vilar nu överste Drake i det Klingsporska koret i Vallentuna, hans maka i sin födelseförsamling Nottebäck. Ö
***
STORMAKTSTIDEN I SVERIGE - början av 1600-talet till början av 1700-talet - innebar erövringar av stora landområden. Dessutom öppnades landet för kulturella impulser från kontinenten. Den konstepok som kallas barocken gjorde sitt intåg och satte prägel på måleri, skulptur och arkitektur. Det är också klart att vissa adelsfamiljer, bl a genom att tillägna sig krigsbyten, blev mycket förmögna.
I dessa kretsar och inom kungahuset hörde det till livsstilen att uppträda pompöst och överdådigt och omge sig med allsköns tecken på makt. Behovet av att visa detta gällde även i samband med en adelsmans sista färd. I olika skriftliga vittnesbörd och på kopparstick finns skildrat vad ett begravningståg kunde innehålla. Förutom en mängd sorgklädda människor - ju fler dessto bättre - skulle även föremål som visade på den avlidnes makt, värdighet, förnämliga börd och rikedom demonstreras. Svarta fanor med den avlidnes vapen broderat och dennes begravninsvapen i skulpterat trä bars i processionen framför den svarta silverdekorerade katafalkvagnen som drogs av hästar med svarta schabrak. Den kyrkobesökande allmänheten skulle genom att betrakta begravningsvapnen påminnas om den avlidnes förträfflighet.
Två sorters begravningsvapen finns i Vallentuna kyrka. Den ena typen återger själva vapenskölden, som ofta har en pampig ram av förgyllda akantusblad eller något annat praktfullt. Ovantill kröns vapnet av en hjälm eller flera sådana och där ovanpå hjälmprydnader i form av krigiska symboler och annan dekoration. Undertill brukar det finnas ett utrymme för tex om den avlidne, en slags kombination av namnlapp och meritförteckning kan det tyckas. De sålunda utförda begravningsvapnen benämns huvudvapen eller huvudbaner.
I Vallentuna kyrka finns fem huvudbaner, tillhörande släkterna Klingspor, Appelbom, Clerck, Drake och Wernfelt.
Den andra formen av begravningsvapen är så kallade anvapen, som visar vilka anfäder och anmödrar den avliden kunde ståta med. Dessa anvapen kan ibland vara monterade så att anträd eller en anpyramid formas.
I Vallentuna kyrka finns idag sex anvapen tillhörande släkten Klingspor. Ursprungligen var de sexton till antalet, men tio tros ha kommit bort i den stora branden 1856. Sedvänjan att deponera begravningsvapnen i hemsocknens kyrka upphörde under tidigt 1700-tal. Kyrkorna blev helt enkelt överfyllda med sådana ting och kunde inte ta emot mer. En allmänt sämre ekonomi, reduktion av adelns tillgångar i fastigheter och en ny smakinriktning bort från pompös barock bidrog också till denna utveckling.
Källa: Danderyds pastorats jubileumsskrift 2003. Skribent: Didrik von Porat.
***
Släkten Klingspor bodde alltså på Bällsta Sätesgård i minst tre generationer. Att de hade gjort sig förtjänta av att få en liten väg vid Bällsta station uppkallad efter sig är det ingen tvekan om.
Läs mer om släkten Klingspor här och här och om släktföreningen här.
Reservation för läs- och skrivfel.
Rättelser och tillägg mottages tacksamt.
