Norrtelje tidning
26 juli 1984
Solig PRO-fest i Brottby
(ÖSSEBY) Häromdagen var det sommarfest på Dragonhagens festplats i Brottby. Bussar med över 200 glada pensionärer kom från Kårsta, Vallentuna och Össeby.
Den gamla dansbanan var nytalkad och på scenen spelade det tio man starka PRO-gänget (medelålder 70 år) för dagen förstärkt med riksspelman Bällsta-Lasse Widén, 42, och vokalissan Margit Karlsson, 57, som sjöng både gamla och nya örhängen.
Kommunalrådet Elwe Nilsson (m) intog dansbanan och berättade lättsamt vad som händer i olika hörn av kommunen. Han ville dock - hellre än att hålla föredrag – ta en kopp kaffe i gröngräset med pensionärerna.
- Vem vet bättre än ni som har ett långt livs erfarenhet, sa han.
Tillfälle att mötas
Kommunalrådet nöjde sig därför med att konstatera att den mycket aktiva PRO-föreningen arrangerat ännu ett trevligt tillfälle att mötas.
- Jag ser fram emot att få vara med så småningom, sa han.
PRO-gänget stampade igång musiken igen - efter ett gymnastikuppträdande av Sofiaflickorna - och större spelglädje får man leta efter. Möjligen såg Bällsta-Lasse Widén lite malplacerad ut av och till men PRO-gängets glädje över hans tillfälliga medverkan var inte att ta miste på.
- Jag tycker också att det är kul att spela med de här glada killarna och tjejerna, sa Bällsta-Lasse.
PRO-ordföranden Göta Dahlgren sken ikapp med solen när hon bjöd på varm korv, lycklig över att regnet just de här timmarna lyste med sin frånvaro.
- Vi ska försöka göra sommarfesten till tradition, sa hennes kollega i styrelsen, Bertil Bengtsberg, där han stod och beskådade dansen på den lövade banan.
Monica Antonsson
_______________________________________________________________________________
Södra Roslagen
21 september 1988
Text som saknas i bilden:
Lågmält mumlande väntade kommunens aktiva politiker timme efter timme på att röstsedlarna skulle bli färdigräknade. Miljöpartiets Werner Bauer kände medvinden blåsa och kramade en medhavd hästsko som skulle blinga extra tur.
Elwe populär
- Elwe måste vara väldigt populär, hördes solidaritetspartiets Göran Wixell mumla till partikollegan Lars Sjösvärd.
Solidaritetspartiet lyckades alltså ta sitt andra mandat i Vallentuna. Redan 1985 var de nära att lyckas men nådde den gången inte riktigt fram.
- Vi har gjort ett bra val. I vissa distrikt har vi gått fram till ca 8% av väljarna. Det känns fint. Hade vi inte haft sådan medvind hade det känts motigt nu, sa Lars Sjösvärd.
Söndagens poströster fattas alltså vid valnattens sammanräkning. Förra valet var dessa 130 till antalet. Är de lika många denna gång kan det faktiskt förändra slutresultatet. Ingenting hotar dock Elwe Nilsson och hans moderater. Populäre Elwe sitter där han sitter i sitt Elweborg.
Monica Antonsson
______________________________________________________________________________
Södra Roslagen
Nr 41, 1998
Präglad av livet i Vallentuna
(VALLENTUNA)
 |
Elwe Nilsson
Foto: Monica Antonsson |
Han är trafiklandstingsråd och moderathövding i länet men
också bygdens son. Elwe Nilsson är en riktigt genuin Vallentunabo som stannat kvar
där han blev född.
- Ja, det är klart, säger han på känt manér. Vallentuna är ju
Stockholms läns trevligaste kommun.
Han tog sina första stapplande steg i en stuga mitt emot
Ekeby gård. Bara ett år gammal satte han sedan sin prägel på Gullåker vid
Åbyholmsvägen/Angarnsvägen där han växte upp.
Det var långt före dagens
moderna samhälle – 1943 närmare bestämt - och precis som på film satt på den tiden en
telefonist hos Bergströms taxi och kopplade Vallentunas alla telefonsamtal.
- Vi hade telefonnummer 222, minns Elwe. Och postlåda nummer
222 som adress. Fast vi använde lådan vid infarten från Angarnsvägen som hade
218.
 |
Föräldrarna Gunhild och Gustav Nilsson i Ekeby med sönerna
Elwe i mammas knä, Gunvar närmast pappa och deras
kompis Bengt i mitten. Året är 1943/1944.
Ur Gunvars album. |
Gäddor och höns
Elwe var som pojkar är mest, en i gänget som plockade gäddor
i ån hur lätt som helst med bara händerna. Badade gjorde de i vattenfyllda
lergropar. Det var aldrig tal om krav på badhus.
- Vi hade höns på tomten som så många andra. Mamma nackade
dem en och en till söndagsmiddag.
Som tonåring tyckte Elwe, på tonåringars vis, att Vallentuna
var tråkigt och trist.
- Man hade ingenting att göra men kom aldrig på tanken att
kommunen skulle bygga ungdomsgårdar för skattebetalarnas pengar.
Som tur var
ställde fotbollsklubben till med dans i folkparken då och då.
Elwe sögs upp av föreningslivet. Det var kaffe med bullar hos
Unga Örnar, samkväm på Hemvärnsgården och – framför allt – mekande med motorer i Motorklubbens mopedsektion.
- Varenda moppe gick fortare än 30 km i timmen. Och när det
var bilorientering fick vi som inte fyllt 18 år åka med. Så småningom fick vi
körkort själva. Då samåkte vi i Wölkers folkabuss – det var miljötänkandet på den
tiden – till folkets park i Väsby eller Skepptuna eller på logdans i Furusund.
Det var alltid dans någonstans i Roslagen om lördagarna.
 |
Gullåker vid Åbyholmsvägen där Elwe växte upp.
Ur Gunvar Nilssons album. |
Sossarna fienden
Livet hemma i Gullåker präglades av politik. Pappa
Gustav Nilsson var bondeförbundare och kommunens starke man – i en evig kamp mot folkpartisten
Ingvar Lidskog. Mot oppositionsledaren Bertil Tillborg stod de däremot enade.
- Det var de och några till som styrde, tills centern gjorde
sitt framgångsrika val 1972. När Carl-Erik Wikström (c) kom till makten lade
pappa av. ”Jag ska aldrig bli en gammal grinig gubbe som politiker”, sa han.
Ingen trodde honom men han slutade – trots att han bara var drygt 60 år
gammal.
Det var inte så noga med regelverket på den tiden. Den som ville bygga ett
hus gick till Gustav Nilsson och pratade om saken. ”Bygg du”, sa Gustav. ”Hänvisa till
mig.” Ibland glömde han bort vad han hade sagt men det ordnade sig alltid.
- Han stack iväg halv sju på morgnarna. Som vägchef var det
hans uppgift att sätta karlarna i arbete. Sedan kom han hem för att dricka
kaffe. Det var då man träffade honom.
Gustav var en bra pappa, säger Elwe. Rätt sträng förstås men
det skadade inte att kratta grusgångar och klippa gräs innan man fick leka.
Politik vid köksbordet
Elwe var aldrig riktigt medveten om att Gustav var kommunalpamp.
Ingen var förmer än någon annan. Politiken fick han däremot i blodet redan från
början. Den fanns med varje dag i diskussionerna kring köksbordet.
- Mamma som alltid har hållit sig i bakgrunden kom med många
intressanta synpunkter, påpekar han.
Elwe tog realen i Mörby läroverk och började köra lastbil
hos Göte Nilsson vid Roslagens Grustag. Där hade han kanske blivit kvar om inte bilolyckan hade hänt en ödesdiger vintermorgon 1965.
- En bil kom emot mig med bredsidan före vid Rolsta på
Norrtäljevägen. Jag hade ingen chans att väja undan så vi frontalkrockade,
säger Elwe som då var 22 år gammal.
Vänsterbenet krossades från foten och upp.
- Jag fick ligga i
sträck i fem månader för att rädda benet. Jag har fortfarande ont då och då och
det händer att jag haltar.
Sålde pooler i Afrika
Efter omskolning på Påhlmans handelsinstitut blev Elwe affärsman. Det innebar att han blev resande i byggnadsmaterial. En tid sålde han till
och med swimmingpools i Nigeria!
Så småningom gick han i Gustavs fotspår och blev fastighetsmäklare på hemmaplan. Det var då han på allvar fick upp ögonen för den lokala
politiken.
- Det fanns helt enkelt beslut jag inte tyckte om, säger Elwe
som påbörjade sin politiska bana. Om det berättar vi emellertid
ingenting förrän nästa vecka.
Monica Antonsson
 |
Elwe på gång...
Snart tar han över som kommunalråd efter Carl-Erik Wikström (c)
Pressbild. |
Södra Roslagen
Nr 42, 1998
En påläst politiker med självklar plats på podiet
- Politiskt spel och kohandel har satt käppar i hjulet.
Men
jag ger inte upp!
(VALLENTUNA)
När Elwe Nilsson seglar upp i talarstolen i fullmäktige kan ingen som är närvarande
missa det. Han tar en absolut självklar plats på podiet, kunnig, påläst och effektiv. Somliga retar sig på den lite arroganta stilen men han är
populär ändå. Det visade inte minst personvalet. I själ och hjärta vill
han nämligen göra det allra bästa för sina väljare och för Vallentuna.
 |
Elwe Nilsson
Foto: Monica Antonsson |
Elwe Nilsson klev i in i den lokala politiken för att han
ville vara med och förändra. Han var ung och slimmad med ett osedvanligt vältrimmat munläder.
Den politiska karriären gick följaktligen spikrakt uppåt och efter valet 1983
blev han kommunstyrelsens ordförande och kommunalråd.
- Det var en härlig tid, säger Elwe som sänkte skatten med
25 öre och höjde sin egen lön med 80 000 kronor om året.
När systembolagsstriden kommer på tal blir han till och med
lyrisk.
Gnölarmedalj
Fyra gånger var frågan uppe i fullmäktige innan lite
taktiskt rävspel över partigränserna fick systembolaget att dansa igenom.
- Sossarna förlorade röster på de frikyrkliga förmyndartagen,
säger han. De har inte hämtat sig än.
Kanske var det därför han fick Länsmoderaternas stora
Gnölarmedalj 1987. Någon verkligt vettig motivation har annars inte stått att få så
här efteråt. Interna röster sa att han blev svarslös – och det var en
bedrift bara det!
Efter några heta debatter 1987 fick Elwe Nilsson klartecken av
fullmäktige att riva det otidsenliga kommunalhuset som pappa Gustav Nilsson en gång
byggde. I stället uppfördes det nuvarande kommunalhuset i folkmun
kallat Elweborg. Än roligare är kanske tunneln vid Systembolaget som
brukar kallas Elwes Undergång. Det tycker han i alla fall själv.
 |
Trafikfrågorna hjärtefrågor för
Elwe Nilsson
Foto: Monica Antonsson |
Vi jobbade över partigränserna i positiv anda och omdanade
hela centrum i stort samförstånd, säger Elwe. Ungefär samtidigt kom de första
biltullarna vid Stockholms infarter på tal.
Elwe tyckte det lät vansinnigt och att man borde underlätta
för folk istället för tvärtom. Han bildade enad front i den och andra frågor med de övriga
nordostkommunerna och sa, att kommunerna inte fick bygga arbetsplatser åt folk
på hemmaplan. ”I stället ska vi tvingas jobba i stan och betala tull för
att få åka dit!”
Ett slags VD
Som kommunalråd brukade Elwe likna sitt jobb vid en VD:s.
- Viktigaste jobbet är att leda utvecklingen efter
kommunstyrelsens riktlinjer. Vi ska se till att det inte blir några höghus här och att
lite av trädgårdskaraktären blir kvar som Vallentunaborna vill, sa han i
Södra Roslagen 1991.
Året därpå avgick han.
Efter nio år som kommunalråd.
Elwe Nilsson blev trafiklandstingsråd 1992 och lyckades som
sådan – och som sammanhållande i Dennisförhandlingarna – rädda Roslagsbanan i
enlighet med vad 97 procent av Vallentunaborna önskat genom val.
Övriga ledamöter i Dennisöverenskommelsen visste knappt vad
Roslagsbanan var men Elwe pratade för varan. En gång tog han till och med landstingsmoderaterna på
knagglig bussfärd mellan Lindholmen och Kårsta för att visa att vägen var
omöjlig att trafikera med buss.
 |
Ett och annat gott råd har Elwe
fått av pappa Gustav.
Vallentuna Bildarkiv |
Har fått distans
Efter sju år i landstinget ser Elwe Nilsson på Vallentuna kommun med
distans – trots att han fortfarande är aktiv i Sörab, fullmäktige och
byggnadsnämnden. Det stora felet är, tycker han, att verksamheten präglas av
ett utbrett tjänstemannastyre.
- Våra höga tjänstemän bor inte ens i Vallentuna. Det är
naturligtvis inte bra. Man får inte samma känsla för kommunen då.
På fritiden är det matlagning och golf som gäller för Elwe
Nilsson och hans sambo Anna Liss-Daniels. Och förstås också umgänget med döttrarna Lena och Annica och deras
familjer. I januari blev han morfar till Annicas dotter Hanna.
- Jag har till och med hållit i henne en gång, säger Elwe
som är noga med att inte lägga sig i döttrarnas liv.
Han koncentrerar sig på Ringen – de omtvistade
trafikleder som - om han får bestämma - ska leda bilarna ut ur stan
och i stället runt om.
- Politiskt spel och kohandel har satt käppar i hjulen
hittills. Men jag har inte gett upp, säger Elwe med en blick som avslöjar, att
det tänker han inte göra heller.
Monica Antonsson
 |
Elwe Nilsson med dåvarande fru Birgitta på revypremiär
Vallentuna Revyn. |
Södra Roslagen
Tidigast 1990
Systembolagsstriden
Minns ni systembolagsstriden i Vallentuna? Frågan, som
debatterades i fullmäktige fyra gånger under tio års tid, innan den slutligen
klubbades igenom, väckte stor uppmärksamhet och heta känslor bland Vallentunaborna.
 |
Elwe Nilsson
Foto: Monica Antonsson |
Sällan eller aldrig har en fråga vållat så het strid och
givit upphov till så hårda ord som systembolagsfrågan.
När systembolagets
eventuella etablering debatterades i fullmäktige 1979 dansade frågan igenom
utan större protester. Men tiden gick och inget bolag kom. Efter en ny politisk
runda blev det nej.
I februari 1994 hettade det till ordentligt, när ett antal
politiker med dåvarande kommunalrådet Elwe Nilsson (m) i spetsen ville ge
klartecken till en etablering. En arbetsgrupp bildades för att stoppa
alkoholeländet som det hette. Politiker som Åke Carlestam (m) och
möjligen också Leif Magnusson (m) gjorde offentlig avbön. Den lokala läkarkåren
predikade om alkoholens skadeverkningar medan köpmännen krävde ett systembolag
för affärernas skull.
Nej-sidan vann med minsta möjliga majoritet.
Två år senare var det dags igen. Frågan splittrade partierna när den kom upp igen i en motion undertecknad av Elwe Nilsson, Bengt-Olof Andersson
(fp), Carl-Olof Kjellin (s) och Carl-Axel Olsson (c). Allt planerades in i
minsta detalj. De politiker som 1994 hade gjort avbön till förmån för nej-sidan
var plötsligt frånvarande. Fullmäktige kunde därför den gången utan större besvär säga ja till
ett systembolag.
Men saken var inte klar för det. Systembolaget hade trots
allt ett och annat att säga till om också och Vallentuna stod inte direkt
överst på deras önskelista. Minst 700 kvadratmeter butiksyta ville de ha. Annars fick det vara. Länsarbetsnämnden hade emellertid sagt nej till nya industrifastigheter
i Vallentuna det året. Ville kommunen bygga ut så fick det bli bostäder.
I augusti 1989 klubbades till sist ett nytt hus i västra centrum
igenom av fullmäktige. Ritningarna innehöll lokaler för såväl systembolag som
48 mindre lägenheter och ett parkeringsgarage. Vid invigningen i november 1990
kunde Elwe Nilsson gratulera sig själv åt att centrum äntligen hade fått, som han
sa, full service.
Monica Antonsson
 |
| Elwe Nilsson var länge rubrikernas man i hela länet. |
Norrtelje Tidning
Måndag 10 december 1984
Unik klassträff
Bild från klassträffen, från vänster med början i bakre raden: Lasse Strand, Hans Åke Enström, Arne Almgren, Elwe Nilsson, Per Göran Österberg, Sören Gustavsson, Clary Ann Johansson, Sally Sandberg, Anita Walther, Stig Arne Brunn, Lars Erik Grip, Björn Carlström, Gun Höglund, Gunhild Andersson, Lars Erik Karlsson, Neta Danred, Anna Lena Anger, Iris Holmén, Birgitta Ringström, Margot Eriksson, Bert Johansson, Bo Skogsberg, Birgitta Johansson, Bo Wilén, Eva Hahn, Leif Brodd.
En unik klassträff ägde nyligen rum i Vallentuna.
Det var
Eva Hahn och Birgitta Ringström som efter 35 år samlat ihop sin gamla klass
från Grundskolan. Från landets alla hörn kom de farande för att prata minnen om
skolåren.
Hösten 1949 traskade de första gången till dåvarande
Centralskolan i Vallentuna. På den tiden var det högtidligt upprop i aulan och
skolmognadsprov vid inskrivningen. Klassens lärare kom att bli fröken Edit
Lindström, en lärarinna som undervisat generationer barn i Vallentuna under
sina 40 verksamma år vid denna skola (1921-1961).
 |
Skolfröken Edit Lindström
Foto: Gunnar Kullberg 1964
Vallentuna Bildarkiv |
Fröken Lindström var en nätt liten person med knut i nacken.
Hon hade god hand med barnen och var omtyckt som få. Den klass hon fick hand om
år 1949 var säkert sammansatt av de mest skiftande karaktärer. Skiftande har
förstås också elevernas öden och äventyr blivit efter skoltiden. Fjorton av dem
bor fortfarande kvar i Vallentuna varav den mest kände är nuvarande
kommunalrådet Elwe Nilsson.
Edit Lindström är idag 87 år gammal och bosatt i Jönköping.
Hon skulle enligt planerna varit med på klassträffen men tvingades avstå på
grund av krasslighet. Hon sände ändå sina varmaste hälsningar och hoppades får
närvara vid nästa möte.
Monica Antonsson
Sen gick det ju som det gick för Elwe Nilsson med politikerkarriären i Stockholm.
Det är emellertid ingenting som vi i Vallentuna bryr oss om.
Vi var fullt nöjda med att han kom tillbaka till oss i Vallentuna.
Jobbet som kommunalråd...
Pressbilder.
Lokaltidningen
Nr 41, 1995
Stoppade bondetåg mot stadshuset
(VALLENTUNA)
Oppositionslandstingsrådet Elwe Nilsson (m) stoppade Vallentunaföretagares bondetåg mot Stockholms stadshus den 4 oktober.
- Och jag som hade sett fram emot att gå jämsides med kommunalrådet Birgitta Almlöf (m) med en påse ruttna tomater, sa företagarföreningens ordförande Carl-Axel Olsson vid ett tidigt frukostmöte på Företagarcentrum. Det var när Carl-Axel Olsson informerade Elwe Nilsson om vad som var på gång som oppositionslandstingsrådet satte stopp för planerna på ett moderna tiders bondeuppror i kampen för Arningevägen. För det var det saken gällde. Företagarna börjar bli rejält trötta på den väg som hägrar i framtiden men som ständigt skjuts upp.
Två miljarder - Folk tycks ha glömt att vi lyckades pressa in Arningevägen i länstrafikplanen för några år sedan och påskynda den ännu mer genom att förskottera medel till den. Att den sedan fastnat i Stockholms stadshus beror på en rad olyckliga omständigheter.
Enligt Elwe Nilsson har moderater och folkpartister gått med på att straffbelägga bilisterna genom vägtullar av ett enda skäl, att tullarna ger inkomster på två miljarder kronor per år som kan användas till nya vägbyggen.
- Bilisterna ska känna att de får något för pengarna. Men politikerna i Stockholms stadshus, den så kallade rödgröna röran med socialdemokraterna i spetsen, har gång på gång skickat ärendet på återremiss. Alla tidsplaner har spruckit och nu har regeringen frusit alla pengar till trafiken. Det blir inte en krona till vare sig bussar, tunnelbana eller Arningevägen förrän norra länken är klar och biltullarna har öppnat.
Släpps samma dag Regeringen har, enligt Elwe Nilsson, garanterat att pengarna släpps samma dag som politikerna i Stockholms stadshus tar beslut om vägtullarna.
- Om tidplanen håller kommer beslut att tas i Stockholms fullmäktige den 27 november. Redan dagen därpå sätter vägverket spaden i jorden och kör igång med Arningevägen. Senast 1 januari 1999 står fina kurer klara vid Stockholms alla infarter. Där ska vi som kör bil betala pengar motsvarande ett halvt paket cigarretter om dagen.
30 miljoner mer Elwe Nilsson berättade att kostnaden för Arningevägen hr stigit med omkring 30 miljoner kronor. Men det beror på ”normen” som ”några tjänstemän i Borlänge” har hittat på.
- Så här går det till: ”Vi måste ha en norm, grabbar”, säger de. Och så gör de en. ”Då räcker inte pengarna”, invänder kommunerna varpå de svarar: ”Sorry, men det är normen.”
Ränteläget är viktigt för kostnaderna. En procent hit eller dit motsvarar mycket när det gäller lån av miljonbelopp.
Måste ha visioner - Ändå måste man ha visioner, sa Elwe Nilsson. Sedan får man ändra dem efterhand. Börjar de strula nu så får vi ta i med hårdhandskarna sedan.
Något bondeuppror bland Vallentunaföretagen blev det alltså inte den här gången. Företagarna får se framtiden an och avvakta den 27 november.
Monica Antonsson
Lokaltidningen
Nr 41, 1995
”S vill lägga ner sjukhuset” - Varför djävlas sossarna med Danderyds sjukhus?
Det undrar landstingsrådet Elwe Nilsson (m) som menar att socialdemokraterna uppenbarligen har bestämt sig för att lägga ner sjukhuset.
- Alla som följer vad som pågår ser att just nedläggning måste vara fallet, säger han. - Beslutet betyder att 25 procent av sjukhuset antingen läggs ner eller blir annex till Karolinska sjukhuset. Att det inte blir några besparingar av att bara flytta patienter till Huddinge eller Karolinska kan ju vem som helst räkna ut. Socialdemokraternas gamla tro på besparingar genom stordrift och koncentration av makt ger endast besparingar på pappret.
Det har talats om att det finns en överkapacitet inom sjukvården som motsvarar ett stort sjukhus. Det är troligen sant – och då väljer sossarna att smygnedlägga ett sjukhus i stället för att ta en ärlig och öppen debatt.
- Men varför just Danderyds sjukhus? Det ligger nära till hands att tro att partistrategerna har haft ett finger med i spelet. Upptagningsområdet har en mycket stark borgerlig prägel. Att lägga ner sjukhus är en impopulär åtgärd och man riskerar att förlora röster. Väljer man ett sjukhus där det inte bor så många sossar, så tappar man färre röster vid nästa val.
Det här låter lite väl djävligt men vad finns det för andra skäl? Ingen klagar på sjukhuset. Man får bra vård av trevlig personal till samma kostnad som på annat håll. Lokalerna är bra och inte särskilt dyra i drift. Södersjukhuset har till exempel större behov av upprustning. Varför inte spara pengar och stänga det i stället?
Alltmer förvirrat
- Spelet blir mer och mer förvirrat. Tillsammans med (mp) och (v) fattar sossarna beslut som försämrar vården och låter köerna växa.
Det bästa måste vara att minska kapacitet på alla håll och låta patienterna avgöra på vad. Såväl Danderyd och Karolinska som Södersjukhuset och Huddinge kan fungera som fullvärdiga sjukhus utan att vara så stora som idag. Det är fullkomligt snurrigt att lägga ner hela avdelningar och tvinga patienter från Vallentuna att åka till Huddinge. Det är dålig service!
Gärna aktiebolag - Ska man lyckas med sådana grepp måste man först göra om organisationen. Sjukhusen måste få en fristående ställning, gärna i aktiebolagsform. Cheferna blir en slags koncernledning under en ny chef utanför hälso- och sjukvårdsnämnden som för övrigt bör läggas ner.
Man ska skapa samförstånd och då sparar man lätt cirka 20 procent på till exempel en fyraårsperiod. Samförståndslösningen ska sedan förankras både uppåt och nedåt i organisationen så att alla drar åt samma håll. Ingen ska inbilla mig att just sjukvården är så kostnadseffektiv att inget mer går att spara utan att ta bort verksamheter i det sista ledet – det som patienterna träffar på.
Mod saknas - Nu är det dags att kasta gamla socialistiska dogmer om stordrift och politisk toppstyrning i papperskorgen. Det måste skapas en organisation med fristående, fritänkande människor som både har befogenheter och ansvar. Låt professorerna utföra sjukvården och skaffa duktiga ledare, gärna från näringslivet, som kan organisera och administrera en verksamhet som omsätter nästan 18 miljoner kronor.
Det är inte pengar som fattas i sjukvården, avslutar Elwe Nilsson.
Det är nytänkande och mod.
Monica Antonsson
(VALLENTUNA) Sten Ahrneteg är mannen som så ofta han hinner far omkring i bygden för att roa. Så har det alltid varit. Nu har han utökat den egna sångarglädjen och bildat nöjespatrull tillsammans med svängiga Vendela Müller och dragspelaren Lennarat Blom. Med en mikrofon och en högtalare drar de ut i fält för att sprida lite glädje. 
Just nu tycks efterfrågan på villor vara större än på
många år. Spekulanterna står i kö för att få köpa hus. Mäklarfirmorna har fullt
upp med att skaffa säljbara objekt till sina kunder. 
Just nu tycks efterfrågan på villor vara större än på
många år. Spekulanterna står i kö för att få köpa hus. Mäklarfirmorna har fullt
upp med att skaffa säljbara objekt till sina kunder. 
