Radiohandlaren Frans Karlsson
kommer på tal i Uno Skölds facebookgrupp och jag börjar fundera på vad jag egentligen minns om honom. Han hörde ju liksom till miljön i min barndom.
Det enda foto jag hittar är taget av Gunnar Kullberg 1958 och finns på Vallentuna Bildarkiv.
Här spelar han fotboll mot härliga gymnasten Kerstin Andemark. Det måste, som alla förstår, ha varit ett jippo av något slag och ingen vanlig match.
Jag var 8-9 år men tror faktiskt att jag var där. Jag har ett minne av att alla skrattade just åt Frasse där på planen. Han gjorde verkligen succé. Det var ju inte direkt så man brukade se honom.
Frans Karlsson och Kerstin Andemark på IP 1958.
Foto: Gunnar Kullberg, Vallentuna Bildarkiv
Jag har av Kerstin Andemark fått den här bilden som ett klipp om ett Barnens-Dags-jippo ur tidningen Norrort. Den har en tillhörande text som lyder:
För första gången anordnades Barnens dagsfestligheter i
Vallentuna i lördags och söndags. Initiativet kommer från Vallentuna Bollklubb,
vilken tillsammans med kommunens fritidskonsulenter stod för arrangemangen på
idrottsplatsen och i folkparken. Klockan 14 på söndagen var det fotbollsmatch mellan ett
gubblag bestående av prominenta Vallentunaherrar och ett damlag ur ”Husmodersgymnastiken”.
Domare var provinsialläkare CW Klingspor, som enligt vad bollklubbens
ordförande upplyser för Norrort gjorde en synnerligen förnämlig insats. Från
annat håll har upplysts att den gode doktorn skulle ha varit mutad genom att
damlagets medlemmar till honom före matchen överlämnade var sin blombukett.
Protest ingavs. Men blev avvisad. Gubblaget segrade med 4-2. Nyblivne 60-åringen
Agne Berg var bäste man på plats och gjorde tre av målen.
Upplands Väsby hundkennelklubb hade efter matchen en
uppvisning i appelldressyr och skyddsdressyr. Ett uppskattat inslag var att Bror Mellkvist ställt sin
ponny och en sulky till förfogande för åk- och ridturer för barnen. Klockan 17 drog man sig över till folkparken, där
Frukostklubbens Kaffe-Petter, skådespelaren Curt Randelli, hade ett nästan
timslångt framträdande. Bollklubbens ordförande förste polisassistent Berth Svedberg
berättar att avsikten är att varje år anordna Barnens dag i Vallentuna.
Verksamheten skall handhavas av en festkommitté med representanter för samtliga
inom kommunen verksamma ideella föreningar. Man ska följa de stadgar som gäller
för övriga Barnens dag-föreningar i riket. I år hann man ej med att ordna denna
organisation. Behållningen av årets festligheter skall användas för
Vallentunabarn i enlighet med de riktlinjer som gäller för barnensdagsverksamheten.
Men det var ju Frasse det skulle handla om. Vad vet jag egentligen om honom? Ingenting egentligen. Så jag tar en titt i databaserna för släktforskning...
Frans Johan Karlsson född 30/6 1899 i Adolf Fredriks
församling, Stockholm
Son till före detta pigan, 38-åriga, ogifta Charlotta
Albertina Karlsson född 16/7 1861 i Åker, Södermanland. Hon finns med i Rotemannen 1878-1880 och 1892-1897 och
var de åren alltså skriven i Stockholm. Frans beskrivs som utomäktenskapligt barn, boende i sin
familj.
Ibland heter de Karlsson och ibland Carlsson.
Frans och hans mamma bodde först på Upplandsgatan 23A i kvarteret Tuben men flyttade redan 1900 till kvarteret Lammet No 1 i Klara församling. Där blev de kvar till 1916 när de flyttade vidare till Sofia församling. Frans titulerades arbetaren, montören och så småningom elektrikern vilket jag också har ett svagt minne av att han var.
Äktenskap och barn
Frans träffade Ingrid Maria Johansson född 4/4 1900 i Maria Magdalena församling. De fick dottern Rosa Maria Karlsson född 11/12 1921 i Kungsholms församling. De gifter sig emellertid inte förrän 20/11 1926.
Familjen bodde 1940 på adress Fyrtornet 2 i Sofia församling där Frans mamma också bodde. Hon dog den 4/5 1946. Fyra år senare - 1950 - bodde Frans och hans hustru på Erstagatan 9 i Sofia församling.
Dottern Rosa Maria Karlsson hade gift sig 4/8 1946 och hette nu Brunnberg. Hon och maken Lars Edvard Brunnberg född 28/12 1922 bodde på Tämnarvägen 26 i Enskede. Rosa Maria var då korrespondent och maken ingenjör. Det slutade emellertid med skilsmässa 26/1 1952.
Det året bodde Frans fortfarande kvar i Sofia församling. Flyttlasset till Dalavägen 3, Ormsta 1:180 i Vallentuna gick först 1954. Det ser ut som att han flyttar ensam för hustrun, som är sjukvårdsbiträde, flyttar till Skånegatan 48 på Söder. Men de skiljer sig inte.
Rosa Maria, som nu är skild sekreterare flyttar med sin son till pappa Frans som nu bor på Dalavägen 3 i Vallentuna. Hon och sonen skrivs som ett eget hushåll.
Annons ur fritidskontorets informationsblad Fritid i Vallentuna nr 4 1969
Handlare
Frans blir nu handlare. Han startar butiken Vallentuna Elektromekaniska- & Radioaffär i ett av de tre butikshusen längs Centralvägen, närmare bestämt vägg i vägg med optiker Arne Andersson, lokalen närmast kyrkan, dvs en del av det som senare blev Thorins.
- Det var där man köpte EP-skivor, skriver Kjell Almgren i Uno Skölds facebook-grupp. Och det är alldeles sant. Där köpte vi alla våra skivor på 60-talet. Jag tror också att Sven Heidrich jobbade där med det efter skolan en tid.
Några smågrabbar tittar på tv i Frasses skyltfönster
Vallentuna bildarkiv
Frasse var först med TV i mitten av 50-talet. Han hade en apparat stod påslagen i skyldfönstret så fort det var sändning. Ja, till och med när det bara var testbild, tror jag. Vallentunaborna tryckte näsorna platta mot fönstret för att få en skymt av den märkvärdiga apparaten. Det finns ett foto på det någonstans. Jag har sett det.
Min farmor köpte en 17-tummare av Frasse som traktens alla grannar tittade på om kvällarna. Ja, utom på onsdagar då förstås. Det var TV-fri dag och alltså ingen sändning. Annars var det Perry Como Show, Ria Wägner och Andy Pandy mest hela tiden.
Så gick farmors TV sönder. Frasse lovade laga den men kom liksom aldrig. En dag, när han var i grannskapet fick farmor syn på Frasse genom fönstret. Då fick hon brått. Hon mer eller mindre lyfte in honom och satte ner honom framför TV:n.
- Nu är du så snäll och lagar apparaten, sa hon. Och då gjorde han det.
Rosa Maria
Frasses dotter Rosa Maria gifte om sig den 17/8 1962 med Erik Emanuel Staf född 15/9 1921i Kårsta. De fick en son samma år.
Den 15/11 1970 gick Frasses fru, Ingrid Maria Karlsson, bort 70 år gammal. Hon är då skriven på Hallandsgatan 48 i Stockholm.
Frasse blev därmed änkeman.
Knappt fem år senare, den 7/6 1975, gick även han, Frans Johan Karlsson ur tiden 76 år gammal
Rosa Maria Staf avled på julafton den 24/12 2000. Då var hon skriven på Dalavägen 5 i Vallentuna.
Hennes make var skriven på Allévägen 63 när han sju år senare gick ur tiden 22/4 2007.
Jag tar gärna emot både bilder och berättelser om dessa fina människor, om du har några.
Annons från 1970
Jörgen Dahlberg berättar:
Huset Centralvägen 9 till 11
Här kommer några ytterligare fakta om Radio Frasse, först hur lokalen såg ut, den låg näst längst ut,
Ur-Arne, Vallentuna Ur och Optik innehavare Arne Andersson hans lokal var mycket mindre än Frasses eftersom Frasses verkstad lager som låg bakom butiken mot gården sträckte sig även bakom Ur-Arnes butik och hade en personal lager ingång från gaveln. Jag kommer inte ihåg om även Ur-Arne hade en ingång från gaveln.
Jörgen Dahlbergs radiomöbel
Ingen av dessa lokaler hade någon direkt kontakt med källaren. Hur kan det komma sig att jag vet detta och det mesta om dessa tre första flerfamiljshus Centralvägen 1 tom 11 BRF Prästgården? Jo jag bodde i nr 7 från 1951 till 1964.
Under 1950 talet inträffade av mej tre kända bränder i verksamheter, där Frasses var en av dom. Min far var på den tiden bland annat försäkringsombud för SKÅNSKA BRAND HERMES och blev pga detta inblandad i dessa försäkringsärenden. Exakt vilket år det var vet jag ej, skulle gissa på 1956.
Man sa att solen skulle lyst in och tänt på i Frasses verkstad som brann upp till en del, butiken klarade sig men fick rökskador. Jag har en radiomöbel som kommer från Frasse från denna tid, fabrikat Luxor Radio med en så kallad skivväxlare man kunde lägga på flera 78 varv skivor som sedan trillade ner och spelades efter varandra, den bytes ut under tidigt sextio tal mot en mer modern skivspelare för för alla olika typer av skivor.
Arne Borg efter segern på 1500 m
vid olympiaden i Amsterdam 1928.
Arne Borg och hans tvillingbror Åke Borg föddes den 18/8 1901 i Sankt Nicolai församling i Stockholm, dvs Storkyrkoförsamlingen i Gamla stan.
De var söner till Klas Elis Borg född 20/8 1858 i Örebro och hans hustru Ester Augusta Alfrida Borg Carlsson född 2/11 1873 i Adolf Fredriksförsamling i Stockholm. Barn i familjen:
Claes Ragnar Borg född 3/3 1895
Sigrid Regina Borg född 3/3 1900 - död 9/10 1907
Claes Arne Borg född 18/8 1901 (tvilling)
Claes Åke Borg född 18/8 1901 (tvilling)
En tragedi drabbade familjen när systen Sigrid Regina avled sju år gammal 9/10 1907 och 23/7 1915 gick även fadern/maken bort. Plötsligt stod Ester Augusta ensam med två tonårsgrabbar. Äldste sonen hade redan något år innan flyttat hemifrån. Han gifte sig och fick barn. Tvillingpojkarna skrivs nu som ensamstående men tycks ha bott tillsammans med sin mamma då de är skrivna på samma adresser: Döbelnsgatan 33, Bergsgatan 17/27, Luntmakargatan 32 och Malmskillnadsgatan 31. Modern drar sig småningom norrut till först Dalarna och sedan Jämtland.
Både Arne och Åke blev framgångsrika simmare men Arne var något enastående i världsklass. Han blev flerfaldig OS-medaljör och världsmästare 32 gånger om. Hemligheten ska ha varit hans specifika lungor och ovanligt stora händer och fötter.
Arne Borg
Arne Borg bodde de sista åren av sitt liv han i Vallentuna så vi kan räkna honom som vallentunabo och lokal kändis. Han bodde på adress Sörgården 102 från åtminstone 1974 till sin död den 6 november 1987.
Om hans liv före det berättar Tommy Tarzan Hansson på sin blogg, där han bland annat avslöjar att Arne som barn var så klen att han inte bedömdes ha några förutsättningar alls inom simsporten. Han lät sig emellertid inte avskräckas. Vill man så kan man! Som representant för Stockholms kappsimningsklubb (SKK) kom han alltså så småningom att slå 32 världsrekord mellan åren 1921-1929.
- Han behärskade alla distanser från 100 till 1500 meter och rekordnoteringarna omfattar så pass ovanliga distanser som 300 meter, 500 yards och 880 yards, skriver Tommy Tarzan Hansson.
Sin mest bejublade bragd utförde Borg vid EM i Bologna 1927, då han på 1500 meter fritt simsätt satte ett världsrekord som vid den tiden betraktades som nära nog oslagbart: 19.07,2.
Läs mer om Arne Borgs alla spännande tävlingar och glimrande medaljer här.
Tommy Tarzan Hansson:
Arne Borg och Johnny "Tarzan" Weismüller
- Efter OS-guldet i Amsterdam genomförde Arne Borg ännu en jorden runt-tripp – han hade gjort en liknande resa några år tidigare – och slog diverse rekord i diverse länder.
I Japan sammanvigdes han med sin svenska fästmö med den amerikanske stjärnsimmaren Johnny Weissmuller och en amerikansk simhopperska som bröllopsvittnen.
Weissmuller och Borg hade mötts i simbassängen ett antal gånger, bland annat vid ”trekejsarslaget” vid OS i Paris 1924 då Weissmuller – världskänd för sina filmer som Tarzan – segrade före Borg och ”Boy” Charlton.
Arne Borgs Bologna-rekord var en världshändelse, i klass med engelsmannen Roger Bannisters passerande av drömgränsen fyra minuter på en engelsk mil.
Arne Borgs dueller med Australiens Andrew ”Boy” Charlton, ”sälhunden från Sydney”, och USA:s Johnny Weissmüller, ”Tarzan” i otaliga filmer, är simhistoria och den olympiska kampen på 400 m fritt i Antwerpen 1924 kom att kallas trekejsarslaget. Favoriten Borg fick nöja sig med silver bakom Johnny Weissmuller.
Arne Borgs internationella artistnamn var ”Mr. Ärnie”, han gjorde två världsturnéer och tillsammans med Johnny Weissmuller representerade han Illinois Athletic Club i Chicago. Efter en tävling i Tyskland 1929 proffsförklarades Arne Borg efter att mottagit motsvarande 50 kronor. Ungerska arrangörer hade tidigare beställt världs- och europarekord efter en fastställd ekonomisk taxa.
Arne Borg sörjde inte proffsstämpeln, han sade i intervjuer att han gjort sitt med ”undret i Bologna” och OS-guldet som höjdpunkter. Som proffs turnerade Arne med egen vattenshow. I föreställningen ingick bland annat ett nummer där Arne, flytande på rygg röker cigarr.
Arne Borg var alltid slagfärdig, men ofta blyg vad gällde egna bedrifter. Den mest citerade historien är från en bankett med stadens borgmästare. Presentationen förtjänare att upprepas.
– Blom, borgmästare.
– Borg, världsmästare.
Arne Borg gjorde två världsturnéer, en till USA och en till Australlien.
Efter avslutad karriär och proffsshow arbetade ”Mr. Ärnie” som tränare, senare öppnade han tobaksaffär på Drottningatan i Stockholm.
Arne Borg ansågs som ”gjord” för simning, stora fötter och skovlar till händer. Han hade dessutom en unik flytförmåga, det förklarades till och med med en medicinsk underlighet; efter en sjukdom påstod läkare att Arnes inre organ var hemligheten med flytförmågan.
– Jag ligger så högt i vattnet att de kan servera kaffe på ryggen, var Arnes egen förklaring till sina osannolika framgångar.
Efter avstängningen reste han under många år runt med sin egen vattenshow, där ett av numren bestod i att Borg flöt omkring på en flotte rökande cigarr!
Tommy Tarzan Hansson:
- Under senare delen av sin levnad försörjde sig Claes Arne Borg som ägare av en tobakshandel belägen i den övre delen av Drottninggatan i Stockholm, berättar Tommy Tarzan Hansson som handlade där några gånger i början av 1970-talet. Han var då runt 70 år men ännu till synes vid god vigör.
Vallentuna
Det var alltså då han kom till Vallentuna med hustrun Elsa född 19/2 1901 i Stora Skedvi (död 10/7 1994). Kvarnbadet kom att bli Arnes vattenhål. Han var först på plats varje år när badet öppnade och förstås också först i plurret.
Jag träffade Arne Borg första gången när han skulle fylla 80 år sommaren 1981. Vallentuna Revyn bjöd nämligen allmänheten på gratis underhållning på Tuna torg varje lördag sommartid i vad som kallades Lördagstimmen. Självklart ringde jag Arne och bad honom komma dit för att låta sig hyllas på bemärkelsedagen.
- Jag kommer inte att sjunga, sa han i telefonen. Jag vägrar!
Men kom gjorde han och lät sig såväl intervjuas inför publik som hyllas av densamma. Jag har i ärlighetens namn nära 40 år senare inget större minne av evenemanget och låter därför klippen berätta.
Norrort 20/8 1981 Grattis Arne!
Till publikens stora förvåning stod han där plötsligt på scenen på Tuna torg... Vallentunas nyblivne 80-åring Arne Borg! I lördags, mitt under Lördagstimmen fanns han på plats för att motta folkets gratulationeroch för att till och med sjunga en sång. Och publiken kunde konstatera att han säkert fortfarande simmar bättre än han sjunger. Men många applåder och handtryckningar blev det!
VOJTA KLECKA
Norrtelje Tidning
Fredagen den 27 maj 1983
Borg avstod premiärdopp "Det var ju kallt i bastun"
Före detta världsmästaren, legendariske tävlingssimmaren Arne Borg, 82, packade sin badväska redan på fredagskvällen. Han ställde väckarklockan på kvart i åtta och planerade noga årets första dopp i Kvarnbadet.
Arne var förstås först på plats då portarna slogs upp av de VBK-killar som tjänstgjorde premiärdagen, pingstaftons morgon.
Tio minuter senare vände Arne på klacken och ville gå hem. Det var ju kallt i bastun! Arne var besviken. Han hade sett fram emot ett bastubad. Men i glada vänners lag blev han sittade i uteserveringen, berättande gamla minnen. För han gillar att berätta, Arne...
- Det var 1919 och jag skulle tävla i Strömbadet. I tidningen stod att arrangörerna hade ett utfyllnadsnummer med i tävlingen - en yngling vid namn Arne Borg. Jg hade kort stubin redan på den tiden, så jag vann med en hel längd av ren ilska. Sen blev det andra tongångar. En vecka senare vann jag SM i Malmö.
Norrmän
Arne berättar om tävlingar där han varit med och om människor han mött, om luriga norrmän och om baddräkten som på den tiden bestod av dels byxor och dels en urringad silkeströja. När han blev Nordisk Simmarkung 1919 fick han mottaga en stor kristallskål av Kong Christian av Danmark som han ännu har kvar hemma i lägenheten. Han har också en personligt skriven hälsning från gamle kungen i sin ägo, men den har han för säkerhets skull låst in i sitt bankfack.
- Han var helt otrolig, säger vännen Jan Erik Jarlås, som själv var elev på 30-talet, då Arne var Svenska Simförbundets tränare.
Arne Borg i Strömbadet
- Tänk när han bildade AB Världsrekord med Johnny Weismüller. De två innehade en period samtliga världsrekord som fanns.
- Sportpalatset i Stockholm byggdes till hans ära, berättar Jan Erik.
"Borgaren"
Svenska Simförbundet har nu instiftat ett diplom, Arne Borgaren, till minne av Arnes världsrekord på 1500 meter i Bologna 1927, då han vann på tiden 19,07. Det betraktades då som oslagbart och stod sig som svenskt rekord i 11 år. För att få diplomet behöver man bara simma 1500 meter, men Jan Erik tycker att man bör försöka klara Arnes tid också.
Gott ochväl en halvtimma har förflutit sedan badet öppnade och en vänlig dam upplyser Arne om att det nu finns värme i bastun. Arne ser belåten ut men förklarar att han är hungrig. Han vill gå hem och äta frukost istället. Premiärbadet får anstå en dag. Men säkert blir Arne en flitig besökare vid Kvarnbadet även i år. Varför skulle han ändra sina vanor nu vid snart fyllda 82?
Monica Antonsson
Södra Roslagen den 18 november 1987
Så dog Arne Borg och det blev till att skriva en dödsruna.
Säkert en hel del upprepningar men jag skriver av det ändå:
Södra Roslagen den 18 november 1987 Den legendariske simmaren och vallentunabon Arne Borg har gått ur tiden
86 år gammal efter en kort tids sjukdom.
Kvarnbadet var Arne Borgs favoritplats i Vallentuna. Först i plurret var han när badet om vårarna slog upp sina portar. Först i var han också varenda morgon då han tog sin dagliga simtur. Mest välkänd som Vallentunabo blev Arne Borg när han inför sin 80-årsdag medverkade i torgprogrammet Lördagstimmen på Tuna torg där han sjöng, berättade och mottog folkets gratulationer.
Arne Borg var en baddare på att berätta och då i första hand om sina glasdagar på 20-talet då han slog ut hela världseliten i simning. Hela 32 officiella världsrekord, 40 svenska rekord och OS-guld på 1500 meter gav honom fler internationella simtitlar än någon annan. Ändå hade hans simlärare hyst stora tvivel om hans kapacitet sedan han föst sett Arne Borg i aktion. Hans stil var alltså speciell och kanhända var det just det som låg bakom hans framgångar. Det kunde hända att Arne Borg själv skämtande påstod sig vara försedd med simblåsa. Säkert var det också vad en och annan motståndare misstänkte.
En pingstafton för drygt fyra år sedan satt Arne Borg i Kvarnbadets servering och berättade om forna dagars bedrifter. Badet hade premiäröppnats och Arne var som vanligt först på plats. Besviken kunde han dock konstatera att bastun var kall och lite surt bestämde han sig för att avstå premiärdoppet. Så fastnade han i stället i serveringen hos en skara nyfikna åhörare. Och det var en situation Arne Borg förstod sig på.
Historieberättare
- Det var 1919 och jag skulle tävla i Strömbadet. I tidningen stod att arrangörerna hade ett utfyllnadsnummer med i tävlingen - en yngling vid namn Arne Borg. Jag hade kort stubin redan på den tiden, så jag vann med en hel längd av ren ilska. Sen blev det andra tongångar. En vecka senare vann jag SM i Malmö, berättade han bland annat.
Arne Borg berättade om att baddräkten på den tiden bestod av byxor och en urringad silkeströja, han berättade om när han fick en stor kristallskål av Kong Christian av Danmark och om en personligt skriven hälsning från gamle kungen, en hälsning som han för säkerhets skull låst in i sitt kassaskåp.
AB Världsrekord
Han berättade också om hur han bildade AB Världsrekord med Tarzan själv, Johnny Weissmüller. De två innehade en period samtliga världsrekord som fanns. Han berättade om sitt möte med simmardrottningen Ester Williams i Florida 1966 och om sitt världsrekord på 1500 meter i Bologna 1927 då han vann på tiden 19.07, ett rekord som stod sig i Sverige i 11 år. Med ett gott sinne för humor fastslog Arne Borg att vid en jämförelse mellan hans tid och dagens världsrekordtid skulle han komma hela 440 meter efter.
Inför sin 80-årsdag 1981 mötte Arne Borg Vallentunapubliken på Tuna torg i programmet Lördagstimmen. Säkert var det 500 vallentunabor som letat sig dit den dagen, då solen strålade ikapp med simmarkungen. Inför programmet hade Arne Borg förklarat att han på inga villkor ville sjunga. Det hade han gjort en gång - sedan revykungen Ernst Rolf skrivit en visa* för honom - och sedan heligt lovat att aldrig göra om det.
På Tuna torg
Så äntrade Arne Borg scenen och mottog folkets jubel. Han berättade om det ena simmarminnet efter det andra och det är troligt att han faktiskt mindes vartenda simtag från sin glans dagar. Sedan bardet sig inte bättre än att han trots allt lät sig övertalas till lite sång och han valde då den enda han någonsin haft på repertoaren, den som Ernst Rolf hyllat honom med. En lokaltidning konstaterade ömt att "Arne Borg säkert fortfarande simmar bättre än han sjunger". Många gratulationer och handtryckningar på 80-årsdagen blev det dock innan en nöjd och glad Arne Borg vände hem till hustrun i Sörgården.
Monica Antonsson
* Arne Borg besjungs av Ernst Rolf i "Lugn, lugn vilar sjön", inspelad 26 april 1931, som finns på Spotify här. Arne Borg förekommer i texten 1:27 min in i låten.
Åke Borg
Bilden i SR:s reportage blev antagligen kvar på redaktionen. Om så är fallet finns den nog inte mer. Jag har emellertid negativa bilder på Arne Borg när han satt och berättade på Kvarnbadet. Jag har köpt en apparat med vilken jag ska kunna göra negativ digitala. När jag lärt mig hur det ska gå till kompletterar jag med bilder här.
Arne Borg har skrivit tre böcker:
Hur jag simmade jorden runt (1924)
Med Arne Borg i fyra världsdelar (1945)
Saltsjöpirater. Sannsagor om simning och simmare (1949)
Arne Borgs tvillingbror Åke Borg
var också simmare i landslagsklass. Han specialiderade sig på 800 meter frisim och tog brons i OS i Paris 1924. Vid EM i Bologna 1927 tog han silver och i Budapest 1926 brons. Så värst mycket mer finner jag inte om honom på internet. Åke Borg gick ur tiden den 6 juni 1973.
Om Arne Borgs dotter Inga läser jag följande på nätet:
Inga Borg
Inga Maria Borg, under en tid Grubbström, född 25 augusti 1925 i Stockholm, död 24 oktober 2017 i Nyköping, var en svensk konstnär och barnboksförfattare. Hon är känd för sina böcker om fantasifiguren Plupp och dennes möten med andra djur. För dessa böcker erhöll hon 1970 Elsa Beskow-plaketten.
Inga Borg var dotter till simmaren Arne Borg och hans fru Elsie. Under hennes barndom flyttade familjen till bland annat Schweis och Belgien, eftersom fadern var en tidig professionell simmare, vilket gjorde att dottern bytte skola ofta och blev ensam.
Figuren Plupp, som hon senare skulle bli känd för, var hennes låtsasvän under uppväxten. Hon tillbringade somrarna hos sina morföräldrar i Dalarna, något som lade grunden till hennes intresse för naturen.
Efter folkskolan utbildades Borg vid bland annat Konsthögskolan i Stockholm under Ragnar Sandberg som också blev hennes mentor.
Som 19-åring kom hon sommaren 1945 för första gången på besök till de svenska fjällen vid en tid då fjällvärlden var orörd och oexploaterad. Under vistelsen i en ödefäbod tecknade hon och målade naturen och djuren omkring henne.
Året därefter gifte hon sig med författaren och journalisten Ulf Grubbström, som hon också samarbetade med i boken Slädhundar och fjällfärder (1952) och Jonas med fisken (1953). I samband med det bytte hon efternamn. 1951 fick hon sonen Ante.
Med början i mitten av 1950-talet fick Inga Grubbström stora framgångar med både sitt författarskap och sitt konstnärskap. 1955 debuterade hon som konstnär med en separatutställning i Stockholm.[8] Året därefter skilde hon sig från Grubbström och återtog sitt flicknamn. Hennes ateljé låg i Ulriksdal dit många andra tecknare samlades. Hon skrev ett 50-tal böcker.
Inga Berg var född 25 augusti 1925 och avled den 24 oktober 2017, efter en längre tids sjukdom.
Gustav Nilsson Kommunalpampen som byggde Vallentuna Foto: Yngve Sjögren 1986
Gustav Nilsson
– Man måste ha rent mjöl i påsen, så att man kan slå till både höger och vänster, sa Gustav Nilsson, 76, när frågan om systembolagets vara eller icke vara debatterades i Vallentunasalen 1984.
Som gammal kommunalpamp kunde han helt enkelt inte låta bli att vädra sina åsikter om sakernas ordning i Vallentuna. Och i systembolagsfrågan var nästan alla partier splittrade.
***
Det hände några gånger att Gustav och jag drack kaffe och med god aptit smaskade i oss hustrun Gunhilds nybakta vetelängd hemma i deras lägenhet på Skördevägen 5. Vi satt vid köksfönstret med utsikt mot hörnet av Bertas konditori, Tuna torg och den då gröna kommunalhusparken. Gustav berättade om sitt liv och Gunhild höll sig undan. Man kunde höra att hon fanns i närheten men hon visade sig inte. Hon hade sitt och Gustav hade sitt.
Då och då talade Gustav och jag om vad sonen Elwe – dåvarande kommunalrådet - just då höll på med. Gustav var omåttligt stolt över honom. Och han försökte verkligen låta bli att lägga sig i. Men visst var det svårt för en gammal kommunalpamp, som man sa, som hade haft kontroll över allt att plötsligt bara avstå från att kliva in på jobbet och kolla läget. Han upphörde ju inte direkt att vara engagerad bara för att han gått i pension. Elwe kunde bli märkbart irriterad över hans närvaro, det syntes, men det är lätt att förstå också även om det var lite synd om Gustav ibland. Är man kommunalråd och pamp av modernare slag så vill man förstås inte ha farsgubben i hasorna på jobbet.
Redan på 1980-talet visste alla att äpplet inte hade fallit särskilt långt från päronträdet. När Gustav var kommunens starke man drev han med full kraft igenom sina beslut utan att se åt vare sig höger eller vänster. Att be om lov eller invänta demokratiska beslut var som regel en oerhört tröttsam tidsspillan, tyckte han. Kanske var det så han i folks ögon blev kommunalpamp fast han kallade sig själv kommunal dräng.
Elwe gjorde likadant. Den förmildrande omständigheten var att båda drevs av en genuin vilja att göra det bästa för Vallentuna. Gustav skodde sig inte för egen del. Så var det med det. Sedan får folk tro, vad de vill.
– Elwe är mer diplomatisk än vad jag var, suckade Gustav. Ibland ångrar jag, att jag inte tyglade mitt häftiga temperament lite bättre.
Gustav som elev på Hammenhögs lantmannaskola
En gåsapåg från Skåne och hans familj
Gustav kom till världen i Sankt Petri församling i Malmö den 11 februari 1908. Om barndomen och uppväxten pratade han aldrig. Det var som att han helt enkelt bara växte upp och blev elev först vid Hammenhögs lantmannaskola och sedan Alnarps lantbruksskola. Han lärde sig allt om odling och lantbruk och fick efter avslutade studier en tjänst först som kontrollassistent och sedan som mjölkbedömare på mejeriet i Norrtälje.
Bröllop nyårsafton 1937
Hans unga hustru Gunhild, född 1915, kom från Vitaby i Kristianstads län. Bröllopsklockorna ringde på självaste nyårsaftonen 1937. De nygifta flyttade in i ett hus nära Elmstabron på Väddö och där kom sonen Gunvar till världen i februari 1938 - bara fem veckor efter bröllopet.
Vid ungefär samma tid blev Gustav ombudsman för Bondeförbundet eller Svenska Landsbygdens ungdomsförbund som det egentligen hette.
Bondeförbundet - nuvarande Centerpartiet - hade under 1920-talet varit tämligen konservativt och mest inriktat på att tillvarata jordbrukarnas intressen.
Årtiondet präglades av en inledande depression med deflation följt av en stark högkonjunktur 1925-29. Sverige styrdes av kortlivade minoritetsregeringar av skiftande politisk färg.
Bondeförbundet undvek i det längsta att ta regeringsansvar och hamnade i många sakfrågor på samma linje som de så kallade frisinnade eller liberalerna, nuvarande Folkpartiet.
Huset på Väddö 1938
Bondeförbundet bildade nya avdelningar och anställde en mängd ombudsmän som for land och rike kring för att utbilda bönderna i lantbruk och kränga in det politiska budskapet.
Ett år efter bröllopet lämnade Gunhild och Gustav Väddö med sin förstfödde lille son och flyttade in i Gotthem, en hyrd stuga vid Lingsbergsvägen i Vallentuna.
Året var 1939 och andra världskriget bröt ut. Gustav blev inkallad och stationerades på Skeppsholmen.
- Jag frikallades 1942 på grund av mitt kommunala engagemang, sa Gustav. Någon måste ju stanna hemma och sköta kommunen också.
Familjen flyttade vidare till en kåk 200 meter in i skogen från Ekeby gård där Kerstin Grandins föräldrar då bodde. Huset i Ekeby tillhörde riksdagsman Aronsson och där kom sonen Elwe till världen 1943.
- Till sist kunde vi köpa fastigheten Gullåker vid Åbyholmsvägen 1945, sa Gustav. Där bodde vi länge och där föddes vår dotter Agneta.
På den här bilden står att den föreställer Gunhild, Elwe, Bengt, Gunvar och Gustav på Ekeby.
Minstingen ska alltså vara Elwe född 1943.
Vem Bengt är får ingen förklaring av bildtexten.
Gullåker vid Åbyholmsvägen i Vallentuna
Plöjningstävlan på Prästgårdsgärde
Gustav hade Stockholms län som sitt arbetsfält. Han trampade fram mellan byarna på cykel från Östhammar i norr till Nynäshamn i söder. Om dagarna höll han föredrag om lantarbete och om kvällarna ledde han allsång och visade film.
– Tänk att jag drog omkring med en 50 kilos filmapparat fastspänd på cykeln, sa Gustav. Det är märkligt att det gick.
I rollen som ombudsman ingick att vara tävlingsledare. Som sådan ställde Gustav exempelvis till med plöjningstävling för 16 par hästar på Prästgårdsgärde 1949 sedan prästgårdsbonden Ragnar Eriksson hade tagit in veteskörden för året.
Kommunalnämndens dåvarande ordförande riksdagsman Rosén lär ha fallit död ner vid sidan av gärdet medan tävlingen pågick. Så spännande var det.
Lantbruksbilder ur Gustavs album
Lantbruksbild ur Gustavs album
Lantbruksbild ur Gustavs album
Lantbruksbild ur Gustavs album
Lantbruksbild ur Gustavs album
Lantbruksbild ur Gustavs album
Ogillade kommunsammanslagningen
Gustav etablerade sig snabbt som politiker i Vallentuna. Första förtroendeuppdraget, som hälsovårdsnämndens ordförande, tillträdde han 1942 eller 1943. Ett av hans första uppdrag blev att utreda hur socknarna kring kommunen - på statsmakternas initiativ - kunde slås ihop med Vallentuna. Markim, Orkesta, Frösunda och Vallentuna hade då bara 3 717 invånare totalt.
Gustav var inte förtjust i tanken på den sammanslagning som sedan genomfördes och som än i dag vållar såväl osämja som debatt.
– Jag är övertygad om, att Kårsta, Frösunda och Össeby år 2000 kommer att ha bildat en egen kommun, sa han.
Den framtidsvisionen har emellertid så här långt kommit på skam.
Gustav var 1949 den drivande kraften bakom byggnationen av Vallentunas första kommunalhus – det med två separata flyglar och en sammanbindande länga i mitten, den byggnad som Elwe senare lät riva till förmån för dagens moderna kommunalhus, Elweborg kallat en tid. Dessförinnan hade kommunens högsta beslutande organ hållit till på pastorsexpeditionen, den gula villan till höger om kyrkan mitt emot Mathiasgården.
– Bland bondebefolkningen blev ”de högfärdiga kommunalgubbarna och deras kanslihus” ett allmänt samtalsämne, berättade Gustav. Folk sa att det var ”den där tokiga skåningen” som hade ordnat hit alla lerhögar. Det blev ju lite stökigt när huset byggdes.
Vänder rumpan åt besökarna
Bernhard Bengtsson
Bra blev det i alla fall och Vallentuna fick sitt första bibliotek i mittlängan tack vare skolläraren Bernhard Bengtsson. När Elwe många år senare drev igenom rivningen av huset hade han Gustavs fulla stöd. Kåken var inte mycket att spara på, tyckte han. Den hade gjort sitt.
Det stora Tunahusets placering var han däremot upprörd över. Och allt var konkurrentens, förre kommunalrådet Ingvar Lidskog (fp), fel.
– När gamla kommunalhuset byggdes skulle det vara Vallentunas ansikte utåt. Då sa vi att det skulle ståta med sin framsida mot väg och järnväg. Där emellan låg vårt idylliska torg med springbrunn, planteringar och parkbänkar. Så kom Lidskog och förstörde alltsammans! Då – på 70-talet när jag var i opposition - hade de styrande politikerna glömt bort vad vi sagt om ansiktet utåt. Då uppförde de en kontorskoloss mitt på Tuna torg som visar baken mot omvärlden.
Gustav hade svårt att smälta det. Med all rätt. Men att Elweborg - det nya kommunalhuset - skulle komma att kosta 42 dyrbara miljoner kronor var ingenting att orda om, tyckte han.
– Säg någonting som inte kostar nuförtiden!
”Fan ta dej, om du överklagar!”
Somliga av Gustav politiska motståndare ville på 50-talet behålla Vallentuna som den sovande förort till Stockholm som den var.
– Folk var lika rädda om fritidsbebyggelse som om den ”ljuvliga naturen” med alla stinkande avloppsdiken som spred odörer omkring sig överallt, sa Gustav sarkastiskt.
Själv ville han förvandla Vallentuna till en levande kommun och som kommunalnämndens ordförande tog han sig genast an uppgiften.
Gustav fick Upplandsbanken (nuvarande Nordbanken) att etablera sig i kommunen och jobbade hårt för att så många företag som möjligt skulle flytta hit. Samtidigt drog han igång byggandet av bostäder så att personalen skulle ha någonstans att bo. Största bedriften var etableringen av Maskin Tellus. Vallentuna tävlade med Rimbo och Gustav gav bröderna Lindahl de bästa villkoren.
– Jag blev anklagad för att ha gynnat Maskin Tellus på olagligt vis, sa Gustav. Det var kanhända sant men det var samtidigt en välsignelse för oss att de valde Vallentuna.
”Fan ta dej, om du överklagar beslutet”, sa jag till prosten Sven Vängby som var av annan åsikt och politisk färg.
Ministern som fixade byggloven
På Gustavs tid var det staten som avgjorde hur mycket en kommun fick bygga. Vallentuna räknades som landsbygd och tilldelades en kvot som var tämligen låg. Bara ett hus per halvår fick byggas i kommunen.
– Vi fick slita våra skosulor hos länsmyndigheterna för att övertyga myndighetspersonerna om att det norr om Täby fanns en kommun som hette Vallentuna och att där fanns lämplig byggnadsmark för bostäder, industrier och serviceverksamhet. Vi tvingades till och med övertyga dem om att här fanns en järnväg som nyligen hade blivit elektrifierad och som tog såväl gods som människor till Stockholm på en halvtimma.
Gustav insåg att han måste ta sig högre upp i hierarkierna för att nå resultat.
- Jag får min själ åka upp till de höga herrarna i regeringen och ordna till det, tänkte jag.
Sagt och gjort.
Gustav for till stan och sökte upp bondeförbundets (fd?) minister, Axel Pehrsson-Bramstorp i samregeringen med sossarna. Och innan kvällen blivit natt var han hemma igen med 52 nya bygglov på fickan. Det är villorna på Prästgårdsgärde som blev kommunens första bostadsområde. Gustav lär för övrigt ha varit ordförande vid bildandet av Vallentunas samtliga bostadsrättsföreningar under sin politiskt verksamma tid 1942/43 till 1970.
Höll sig på behörigt avstånd
I mitten av 50-talet - efter kommunsammanslagningen med Markim, Orkesta och Frösunda 1952 - blev Gustaf så arg på sina partibröder i Bondeförbundet att han bytte parti.
Orsaken var att några sammansvurna "under ledning av en Karlsson från Markim" hade gått samman och vägrade stötta hans kandidatur till posten som kommunstyrelsens ordförande. Gustav var alldeles för stark och dominant, tyckte de. Så han lämnade partiet och blev, som han sa, partilös under ett år. Politisk vilde skulle vi antagligen ha kallat honom idag.
– Sedan gick jag med i Högerpartiet. Det var inte så stor skillnad.
Det låg Gustav i fatet att han inte direkt var någon diplomat. Han var en handlingens man som kunde ordna det mesta på nolltid. Då hände det att han körde över folk. Den demokratiska processen hade han inte så mycket till övers för. Det var ju bråttom! Men syftet var som sagt gott. Gustav var en idealist som syntes, hördes och tog plats. Det var också därför han fick många fiender.
- Det var skilda valdagar då för kommunal- och riksdagsval, säger sonen Gunvar när han tar del av ovanstående 2005. Högerpartiet valde in pappa 1956 som sin kandidat nummer 11. På så vis halkade han in i detta parti. Även jag var politiskt intresserad så jag var med på det mötet. Dessvärre upptäckte jag allt mygel och beslöt mig för att trots allt inte gå i pappas fotspår.
Vid 62 års ålder lade Gustav politiken på hyllan och fortsatte sitt yrkesverksamma liv som fastighetsmäklare med stor framgång. Det yrket hade han ibland ägnat sig åt redan på 60-talet när han samtidigt var byggnadsnämndens ordförande. Det var så vi lärde känna varandra, Gustav och jag i och med att jag i början av sjuttiotalet skulle flytta hemifrån och köpte mitt första hus i Ormsta. Gustav ordnade alla formalia inklusive banklån. Den något irriterade bankdirektören hade ingenting att sätta emot. Gustav satt trots allt i Upplandsbankens styrelse. Flickebarnet ska ha ett lån, sa han. Sedan var det inte mera med det. För det var som far min en gång sa:
- Ska du verkligen ha något uträttat, så ska du vända dig till Gustav.
Gunhild och Gustav på besök i Kivik
Gustav och Gunhild blev kvar i Gullåker vid Åbyholmsvägen till 1971 då de flyttade till Sörgården. Gunhild trivdes inte där. 1976 köpte de därför en 2,5:a på Skördevägen 5 för 30 000 kronor av en dam som jobbade på Upplandsbanken.
Efter pensioneringen sågs Gustav mest som åhörare vid debatterna i Vallentunasalen på biblioteket och på timslånga promenader över Tuna torg där han gärna språkade med folk. Han kände de flesta, hade varit inblandad i det mesta och visste precis vad som försiggick runt om i stugorna. Han deltog också flitigt i företagarföreningens årsmöten. Det var trots allt han som en gång i tidernas begynnelse hade tagit initiativet till att den bildades.
Det hände att Gustav besökte fullmäktiges möten i den då nybyggda teatern. Han höll sig emellertid på behörigt avstånd från de nya beslutsfattarna. Ett nytt samhälle var på väg att växa fram och kontroversiella ämnen som barnomsorg och välfärd var nya, främmande begrepp. I dessa sammanhang kunde det hända att han titulerade sig själv som överlevande politisk veteran.
Civilkurage och empati
– Men mycket är sig likt, sa Gustav där han satt vid köksbordet. Alla politiker vill profilera sig. Allt ska kritiseras. Somliga tyckte till exempel att gymnasiet var både dyrt och olämpligt att bygga. Placeringen var fel och entreprenörsförfarandet var ensidigt.
Gustav försvarade alla Elwes beslut i vått och torrt. Ofta tyckte han att det demokratiska förfarandet var onödigt omständigt. Som till exempel i frågan om systembolaget. Ärendet var uppe i fullmäktige fyra gånger innan det statliga monopolbolaget kunde etablera sig i Vallentuna.
– Man ska inte totalförbjuda alkohol, sa Gustav. Man ska lära ungdomarna att festa under personligt ansvar. Det är ensamhet och tristess som är den verkliga boven i dramat när det gäller missbruk.
Gustav visste nog vad han talade om. Han hade alltid personligen sett till att gubbarna i det så kallade A-laget hade jobb – oftast hos åkaren Agne Berg – och bostad.
- Alla ska ha ett drägligt liv, sa han bestämt.
Tillsammans med Agne Berg såg han dessutom till att gubbarna kom upp i tid om morgnarna och tog sig till jobbet. Han såg också till att de skötte lägenheterna han ordnade till dem. För om sanningen ska fram så var Gustav försedd med en osedvanligt stor portion empati.
Upprörd över fattiggravarna
En gång i början av 80-talet drog Gustav iväg med mig med till fattiggravarna längst ner på kyrkogården. Där gick då en grusväg från Väsbyvägen till prästgårdsbondens ladugård och bara några meter bort låg gödselstacken.
Gustav var upprörd över fattiggravarnas läge vid gödselstacken och hur de missköttes. Under några okrattade avlånga upphöjningar vilade en sju, åtta av hans tidigare skyddslingar begravda där i all hast för att ingen hade betalat för ett bättre läge. Gravarna var dessutom anonyma. Alla utom en. Albin stod det på en liten pinne nedstucken vid vad som antagligen var en huvudgärd.
– Kyrkan som är så rik borde väl kunna ge dem varsitt enkelt träkors med namn på, sa Gustav. Inte ens efter döden behandlas de med värdighet!
Jag skrev om det men Norrtälje tidning som jag jobbade åt då tog aldrig in det. Sånt skrev man helt enkelt inte om. Men det blev ett visst rabalder inom kyrkogårdsförvaltningen ändå och när våren kom blev gravarna åtminstone krattade.
Gustav hade även i mina ögon goda skäl att misstro de religiösa.
– Se bara på godtemplarna, sa han. De varnar och utesluter folk som missköter sig när de istället borde ta hand om dem. De enda som mig veterligt gör lite nytta är Frälsningsarmén.
Så länge folk pratar är det bra
Gustav tyckte hjärtligt illa om egoism och var för egen del som sagt idealist. Men för det kunde priset ofta vara väldigt högt.
– Är man idealist och råkar illa ut så står man där helt ensam, konstaterade han. Då brister det ofta i civilkuraget. Då gäller det att vara stark.
Han visste hur det var att stå mitt i stormens öga. Man får fiender och drar på sig skitprat.
– Det ska man ta med ro, sa han. Det spelar ingen roll vad folk säger om en. Huvudsaken är att de pratar. När de har slutat med det är man borta.
Gustav på Gustavs udde Okänd fotograf 1994. Vallentuna bildarkiv. Troligen Monica Antonsson
Gustavs Udde i Bällsta är - med en stor portion vänligt sinnad ironi - uppkallad efter Gustav Nilsson.
När östra Bällsta byggdes på 50-talet sprängdes en hel del berg som måste fraktas bort. Byggjobbarna visste inte var de skulle göra av all sprängsten och med lastbilsflaken fyllda av ringde de Gustav som sin vana trogen fattade beslut på ort och ställe.
– Kör ner och tippa det i sjön, sa han. Det fanns som vanligt ingen tid att invänta demokratiska beslut. Resultatet blev en jättelik hög av sprängstensblock strax intill den plats där min farfar hade sin eka förtöjd och med ryssja brukade fiska gädda. Så småningom jämnades stenberget ut, täcktes med jord och blev en konstgjord udde.
– De har döpt den efter mig, sa Gustav stolt varje gång han stod framför skylten och lät sig fotograferas. Sämre landmärken kan man lämna efter sig, tyckte han. Han uppfattade aldrig ironin i namnvalet eller tog den i varje fall inte till sig.
- Han kom på idén med en pir, säger sonen Gunvar. Det fanns ju ingen annanstans att förtöja båtar i Vallentunasjön.
Gustav intervjuades i TV
Det sista som syntes av Gustav i offentligheten var att han råkade bli intervjuad i TV 1995. Sjuksköterskorna på Danderyds sjukhus strejkade så patienterna överfördes i ambulans till Södersjukhuset. En av dem var Gustav som när han lyftes ombord fick en mikrofon under näsan och lovordade såväl vården som personalen.
- Han hade bara gott att säga, säger Gunvar. Och så tyckte han om alla sköterskor förstås. Pappa var inlagd för vatten i kroppen. Han kunde inte kissa och hade kateter. Ambulansmännen hittade inte till Sös så han fick ligga länge i ambulansen. Tre veckor levde han efter det.
- Vi var där och hälsade på. Min fru Anette såg att mamma och pappa grät tillsammans. Han kände väl på sig att livet var på upphällningen. Den 15 december kom han hem. Han skulle få ett rum på Korallen för att han inte orkade gå trappan upp till lägenheten. Men det fanns inget rum så han fick övernatta i ett burspråk. Därifrån kunde han se det Vallentuna som han hade varit med om att bygga upp.
- Min syster Agneta och hennes man Tom åkte upp för att finnas vid hans sida. Jag måste träffa honom, sa Tom. De anlände vid 2-3-tiden på natten och skulle sova över hos mamma. Då ringde sjukhuset och sa att pappa var förd till Löwenströmska. När de kom dit sa han: Men hej Tom! Så de fick träffas i alla fall. Sedan kom jag och Anette och därefter Elwe. Pappa avled vid 7-tiden på morgonen. Det var hjärtat som gav upp. Vi var där allihop.
Gustav Nilsson dog den 16 december 1995 i en ålder av 87 år för att hans hjärta helt enkelt inte orkade mer. Han begrovs av kyrkoherde Gunnevi Styrström som han tyckte så mycket om.
- Han är begravd i familjegraven med kvarter 8, Nr 1-2 på kyrkogården – alldeles till vänster utanför muren från huvudingången sett, säger Gunvar. Mitt emot ligger prosten Vängby.
Sven Vängby dog redan 1964. Två år tidigare hade kyrkogården renoverats och Vängby valde ut graven åt sig med Gustavs goda minne.
- Kan inte du ta graven mitt emot, sa han till pappa. Så kan vi ligga där och käbbla!
Monica Antonsson
***
Gustav och Gunvar Nilsson
Jag skrev berättelsen om mina möten med Gustav Nilsson julen 2005.
Gunvar Nilsson läste, kompletterade med text och bilder och skrev så här:
Pappa var född oäkting. Det var en synd på den tiden. Han växte upp hos en familj och fick en fostersyster som hette Klara. Hon blev min fosterfaster.
- Vi bodde hos henne i samband med att en kusin skulle gifta sig 1958. Då fick vi veta att pappas mor bodde i samma kvarter. Men jag vet inte var det var.
- Jag har hittat mamman på internet. Hon hette Hilda. Pappan var inte en patron men något liknande inom tidningsvärlden. När mamman var 80 och pappa skulle fylla 50 år 1958, bad Klara att hon skulle ta kontakt med pappa men hon gjorde aldrig det.
Jag tror att pappa visste vilka föräldrarna var men han talade aldrig om det. Han visade aldrig att han var ledsen för det. Däremot rev han ut några bilder ur sitt fotoalbum mot slutet av sitt liv. Mamma visste inte varför.
(Gunvar har senare skrivit i ett mail till mig att han trodde det var mamman som tagit ut bilderna, att det fanns somligt hon inte tyckte om./MA)
- Sedan flyttade pappa till Näsum. Det var troligen en bondgård, för han höll på med jordbruk. Han trivdes där. Sedan utbildade han sig till mjölkbondekontrollant på Hammenhögs lantbruksskola 1933-34.
Pappa träffade mamma antingen på Hammenhög eller på någon dans. Hon var hembiträde åt sin morbror i Ravlunda. Hela släkten kom från Kivik. Det är ett mysterium att de träffades. De var så olika. Pappa pratade med alla och om han bestämde sig för något, så skulle det drivas igenom också. Mamma höll sig mest i bakgrunden.
Men pappa kunde umgås med alla. Han var god vän med Biodlar-Lasse som hette Larsson och bodde i trekanten (där pizzerian ligger ovanför röda korsningen) fast han var kommunist.
Gustav gjorde militärtjänsten ombord på slagskeppet Drottning Victoria.
Min syster Agneta flyttade redan 17 år gammal till Skåne där hon gifte sig med Tom Pettersson. Hon utbildade sig till distriktsköterska. Numera driver de tillsammans Kiviks trädgårdar. De har två barn Malin och Marie.
Min bror Elwe känner alla till. Han har döttrarna Lena och Annika.
Själv gick jag yrkesskolan i Stockholm 1952-1956. Därefter jobbade jag på MaskinTellus och 1957-58 på AGA i Täby varpå jag gjorde värnplikten på Svea Livgarde. Bert Svedberg anställde mig som polisaspirant i Vallentuna 1960 och strax kom jag till Sigtuna med uppgift att hålla koll på nuvarande kungen och hans kompisar på Sigtuna internatskola.
Därefter kom jag till Täby polisdistrikt varpå jag gick polisskolan hösten 1961 och kom till Stockholms polisdistrikt året därpå. Där var jag hundförare i tio år innan jag kom till kriminalpolisen. År 1989 flyttade jag till internutredningen varifrån jag pensionerades 2003.
Min fru Anette började på postgirots dataavdelning 1960 där hon avancerade till arbetsledare. Hon började hos polisen i november 1974 som assistent på spaningsroteln. Året därpå flyttade hon till godsroteln och den 1/1 2005 sa hon upp sig för att få vara tillsammans med mig.
Jag har tre barn från tidigare äktenskap. Annelie 44 år, Christer 42 år och Sussane 40 år.
Gunvar Alexander Nilsson
gick ur tiden den 16/11 2011
____________________
Gunnar Käller om Gustav Nilsson
Jag tar mig friheten att skriva av och publicera vad förre kanslichefen Gunnar Käller skrev i hembygdsföreningens "Vallentuna Förr och Nu nr 2/2005". Jag hade tydligen publicerat ursprunget till ovanstående artikel om Gustav i samma publikation numret innan:
I Vallentuna Förr och Nu nr 1/2005 berättade Monica Antonsson om Gustav Nilsson, som utan tvekan var en av Vallentunas mer färgstarka personligheter under 1900-talet. Mycket känner jag igen från vad Gustav själv har berättat. Han var en kraftnatur som höll på Vallentuna i alla väder och det behövdes i början.
Gustav var en spontan person. Ibland stängde han till exempel kommunalkontoret och bjöd på kaffe hemma i Gullåker eller vid Arkils Tingstad. Vi var inte fler än sex-sju personer som arbetade på kommunalkontoret under den här idylliska tiden...
Det är nog lätt att i minnet något försköna vad man varit med om. Gustavs insats när det gäller det första kommunalhusbygget på 1950-talet var faktiskt helt annorlunda än vad han minns. Han var långt ifrån den drivande kraften bakom bygget. Han var emot det i högsta grad och överklagade beslutet att bygga kommunalhuset till länsstyrelsen. Men han var nöjd när huset väl var färdigt och han hade fått ett eget rum rakt fram i vestibulen i det nya huset. Mellan Gustavs rum och kommunalkamrer Lindbloms fanns bara ett litet utrymme, där vi förvarade svenska flaggan samt konjak och likör till representation.
Gustavs historia om Axel Pehrsson-Bramstorp har jag hört förut och den gör mig alltid lika förbryllad. Prästgårdsgärdet köptes 1950 och bebyggelsen där var i full gång när Gustav blev kommunalnämndens ordförande 1952. Bramstorp lämnade regeringen där han var jordbruksminister redan 1945. Det här går inte ihop riktigt, men om Gustav minns fel må det vara hänt.
Jag hade min första "krock" med Gustav redan efter ett par dagar. Kamrer Lindblom hade förmanat mig att vara diplomatisk i mina kontakter med Gustav, för han hade "kort stubin".
- Och så ska du kalla honom för redaktör Nilsson, förklarade kamrer Lindblom, för det tycker han om.
Gustav kom stickande med ett kontrakt på ett fastighetsköp som han förmedlat. Eftersom han förmedlat köpet ville han inte bevittna själv.
- Men bevittna namnteckningarna du, jag vet att de är riktiga, uppmanade Gustav mig. Jag var nyexaminerad då 1952 och rädd för påföljder om "osant intygande", så jag förklarade för honom att jag inte sett på när kontraktet undertecknades. Då kunde jag heller inte intyga något.
Det blev en högljudd föreläsning av Gustav om att jag nu var ute i det praktiska livet och då fick man inte rida på principer. Jag skrev på kontraktet och kamrer Lindblom som hört på log bakom sitt skrivbord.
Nog var Gustav en färgstark person alltid!
Gunnar Käller
Läs härom Axel Pehrsson-Bramstorp och hans politiska gärning. Jag vet inte om Gustav tog fel på person eller om han bara trodde att han hade träffat APB. Men han fick byggloven i alla fall och det är väl huvudsaken.
__________________
Så vem var Gustav Nilsson egentligen? Vad hade han för ursprung?
Gunvar trodde alltså att Gustav visste vilka hans föräldrar var. Men han visste inte säkert. Gustav talade aldrig om saken och om han visste så delade han i varje fall inte med sig av kunskapen. Med dagens teknik kan man i emellertid tämligen lätt ta reda på hur det var.
Svar: Statistiska Centralbyrån utdrag ur födelse, vigsel och dödböcker 1860-1949
Gustaf Adolf Nilsson - som Gustav egentligen hette - föddes alltså i Malmöförsamlingen Sankt Petri den 11/2 1908. Fader okänd, står det i födelseboken. Modern var pigan Hulda Elida Nilsson född 21/4 1884 bosatt i kvarteret Liljan VI B, Malmö.
(Malmö St Petri AIIa:31 (1907-1912) sid 51)
Modern
Hulda Elida Nilsson (m) född 21/4 1884 i Mörarp var dotter till statdrängen och slöjdaren Nils Persson (mf) född 11/12 1835 i Bara i Malmöhus län och hans hustru Anna Jönsson (mm) född 20/9 1846 i Ottarp, Malmöhus län. Första frun hette Ingar Andersdotter född 10/12 1836 i Genarp - död 7/3 1866 i Ljungby. Prästen skriver i husförhörslängden att Nils Persson är God. De fick sönerna:
Per född 13/9 1861 i Ljungby
Anders född 30/3 1863 i Ljungby
Nils Persson flyttar ensam till Rosenlunds säteri i Mörtarp 24/10 1866. Han är då änkling men har inte barnen med sig. Nils Persson gifter om sig den 31/10 1868 med Anna Jönsdotter. De bodde bland tjänstefolket vid Rosenlunds säteri i Mörarp, Malmöhus län och hade 9 barn som alla var födda i Mörarp nämligen:
August född 26/7 1871 i Mörtarp
Ida Emilia född 27/9 1873 i Mörtarp
Emma Maria född 20/3 1875 i Mörtarp
Alfred född 21/1 1877 i Mörtarp
Oscar född 6/3 1879 i Mörtarp
Nils Edvin född 25/4 1881 i Mörtarp
Hulda Elida född 11/3 1883 - död 6/5 1883 i Mörtarp
Hulda Elida född 21/4 1884 i Mörtarp (Gustavs mor)
Amanda Detina född 16/9 1889 i Mörtarp
I husförhörslängden står att Gustav Nilssons morfar Nils Persson hade fått Patriotiska Sällskapets medalj* och att äktenskapet med Anna var hans andra gifte.
* Kungliga Patriotiska Sällskapet delar sedan 250 år ut hedersbetygelser till personer som arbetar för det allmännas bästa och inte bara för egen vinning.
1908 bodde Hulda Elida tillsammans med sina två oäkta barn i kvarteret Liljan VI B (se ovan) dit hon och dottern hade flyttat in från Helsingborg den 29/11 1906. De delade på bostaden och hyran med en fabriksarbeterska.
Det äldsta barnet, dottern Ebba Linnéa hade hon fött den 14/8 1906 i Baråkra, Kristianstad län. Så här står det i födelseboken (Baråkra CI:11 1906-1920 bild 80):
"Den 14 augusti föddes vid Hamnen och den 27 augusti döptes tvätterskan Hulda Elida Nilssons, skrifven å hotell Molberg i Helsingborg hos direktör Sonesson, oäkta dotter Ebba Linnéa. Faddrar: åbodottern Anna Månsson, Sventorp Westergötland, städerskan Hulda Löhf, Norrvidinge, och fd mejeristen N. Andersson Engelholm. Modern född 21/4 1884." Ebba Linnea placerades hos morföräldrarna.
Och 1908 hade Hulda Elida alltså fått ytterligare ett oäkta barn. Värre kunde det knappast bli. Förutom att det ansågs omoraliskt med sex före äktenskapet så var det strängeligen förbjudet att som ogift föda barn. Någon hjälp kunde hon inte hoppas på. Ingen möjlighet till försörjning heller. De alternativ för överlevnad som erbjöds var oftast föga lockande.
Den 24/11 1908 tvingades Hulda Elida Nilsson följaktligen lämna bort sina båda barn innan hon för egen del flyttade till Pauli församling i Malmö för att börja om på nytt.
Den drygt tvååriga dottern Ebba Linnéa flyttade till Caroli församling i Malmö. Man kan se att hon gifte sig 1933, fick efternamnet Glans och dog i Kirseberg, Malmö, 1954. Hon kan möjligen ha haft kontakt med sin biologiska mor då de var skrivna i samma stadsdel.
Den nio månader gamle babyn Gustaf Adolf lämnades bort som fosterbarn till arbetaren Anders Olsson Hyllander och hans hustru Bengta Andersson med adress Qvarteret 39 Beckasinen, Sankt Johannes församling, Malmö. Makarna har tre egna barn - Agda Elisabeth f 1897, Clara Ingeborg f 1901 och Kaj Gustaf f 1903 - samt fostersonen Folke Bernhard Andersson f 1906.
Gustavs biologiska mamma, Hulda Elida Nilsson, gifte sig den 14/10 1911 med sjömannen Tage Gustaf Johansson från Lund. Han blev småningom filare i en mekanisk verkstad. De fick sonen: Nils Henry Adrian född 19/3 1912 i Malmö Caroli församling, Malmö (Gustav Nilssons halvbror)
Nils Henry Adrian Johansson gifte sig 4/4 1942 med Asta Sally Margit Ingeborg Persson född 19/4 1908 i Malmö St Pauli. De fick sonen Christer Henry Johansson 1947. Nils Henry Adrian kallas först maskinist och sedan garantiingenjör. Familjen bodde i Möllevången, Malmö. Nils Henry Adrian dog 11/10 1993 i Malmö.
Hulda Elidas make Tage Gustaf Johansson dog 1963. Makarna var då bosatta på Ellstorpsgatan 3E i Malmö. Hulda Elida var alltså gift och sammanboende med sin man när "Klara" (se Gunvars text ovan) försökte sammanföra henne med Gustav 1958. Det är fullt möjligt att hennes make inte kände till Gustavs existens och att hon helt enkelt inte vågade träffa sin son. Säkert skämdes hon och det var antagligen mycket smärtsamt. Det var inte då som det är nu helt enkelt.
Den 7/12 1968 gick Hulda Elida Johansson född Nilsson ur tiden drygt 84 år gammal. Hon var då skriven på Sallerupsgatan 3E i Malmö. Såväl hon som maken var vid sin respektive död skrivna i Kirseberg, Malmö. Kyrkböckerna utgående från Hulda Elida Nilsson (Gustavs mor): Lyngby (M) AI:13 (1857-1862) Bild 34 / sid 40 (fadern med sin första fru o hennes familj) Lyngby (M) AI:14 (1862-1867) Bild 132 / sid 127 (som ovan, två barn) Mörarp (M) AI:13 (1881-1885) Bild 8 / sid 6 (hos föräldrarna) Mörarp (M) AI:14 (1885-1894) Bild 9 / sid 6 (hos föräldrarna) Mörarp (M) AIIa:1 (1895-1903) Bild 160 / sid 6 (hos föräldrarna) Mörarp (M) AIIa:2 (1903-1914) Bild 110 / sid 3 (föräldrarna) Mörarp (M) AIIa:2 (1903-1914) Bild 270 / sid 19 (föräldrarna med oä barnbarn) Bårslöv (M) AIIa:1 (1895-1911) Bild 126 / sid 114 (piga) Raus (M) AIIa:1 (1896-1903) Bild 1380 / sid 127 (piga) Raus (M) AIIa:6 (1903-1907) Bild 220 / sid 162 (piga) Malmö Caroli (M) AII:103 (1912-1917) Bild 2430 / sid 237 (gift o fått son) Malmö Caroli (M) AII:103 (1912-1917) Bild 950 / sid 89 (som ovan) Malmö Caroli (M) AII:144 (1917-1929) Bild 1550 / sid 142 (som ovan)
Fadern
I förteckningen över födda i Malmö S:t Petri 1908 (Malmö stadsarkivs födelseböcker på DDSS) står att Gustaf Adolfs biologiske far var faktor Gustaf Adolf Andersson i Halmstad.
Se även Anbytarforum.
Av folkräkningen 1910 framgår att det fanns fem män med det namnet i Halmstad, nämligen en jordbruksarbetare, en skomakare, en sjöman, en murare och en - faktor! En faktor var en slags arbetsledare, föreståndare eller teknisk ledare för ett tryckeri eller sätteri.
Gustaf Adolfs far var rimligen alltså:
Gustaf Adolf Andersson i Västra Förstaden 87, Halmstad.
Han var tämligen gift och hade fyra barn inom äktenskapet födda 1903, 1904, 1906 och 1908 - samma år som resultatet av hans vänsterprassel.
I Svars databas av folkräkningen står att Gustaf Adolf Andersson var född 1877 i Halmstad. När man klickar sig fram till församlingsboken (originalet) så framgår det att han var född 1871.
Gustaf Adolf Andersson (f) född 28/6 1871 i Halmstad var son till timmermannen Johannes Andersson (ff) född 1828 i Skara, Skaraborgs församling, och hans hustru Sara Brita Seth (fm) född 1833 i Lidhult, Kronobergs län. De var alltså Gustaf Adolf Nilssons farföräldrar. Det är knappast troligt att de ens kände till detta sitt barnbarn.
De var vid tiden för folkräkningen 1880 bosatt i Norra Förstaden No 89, Sankt Nikolai församling, Halmstad, och hade då sex hemmavarandebarn födda mellan 1858 och 1874. Gustaf Adolf var alltså näst yngst men makarna kan ha haft flera barn.
Gustaf Adolf Andersson skrevs 1890 som bokhållarelev men blev alltså faktor till professionen. Det skrevs han som redan vid folkräkningen 1900 då han var ensamstående och bodde i Östra Förstaden No 85, Halmstad.
Faktorn Gustaf Adolf Andersson avled den 12/7 1954. Han var då omgift 1935 och skriven på adressen: Diktatorn 9 i Halmstad.
Och det är klart att Gustav sent om sidor ska ha sin biologiska släkt.
Håll i hatten!
Reservation för skrivfel!
Reservation för skrivfel!
Nytt har tillkommit. Gustav hade en halvbror också på sin mammas sida, se ovan.
(De två släkttavlorna ska egentligen ligga sida vid sida så att Gustavs bio-föräldrar knyts samman men det förstår ni säkert själva.)
Om något av Gustavs barn eller barnbarn skulle få för sig att börja släktforska så finns det en hel del kul att titta på. Det mest intressanta som är synligt i det här skedet är biopappans mamma Sara Britta Seth. Hennes far var soldaten Claes Otto Seth och om honom är det andra som har forskat. Läs mer om honom, hans karriär och hans förfäder här.
Det dyker upp en hel del intressanta namn i Claes Otto Seths antavla. Som till exempel Flodin, Strömsten, Roupé och Silfversparre. Vad sägs till exempel om Eva Silfversparre som var dotter till Nils Silfversparre och Anna Maria Gyllenpamp! Här finns mycket att göra för den som är intresserad. Läs till exempel här om den ätten Silfversparre och se här intill deras adelsvapen. Gustavs släktgren går med all säkerhet att tråckla in där bland fjädrarna.
Om släkten Roupé med rötter i Westfalen kan ni läsa här.
Jag kan bara hoppas att Gustav har det bra och ler i sin himmel...
___________________
PS
När det gäller Gustavs farfars mor, Bolla Larsson, så fick man inte många ledtrådar i den tämligen ytliga titt som jag gjort på Gustavs anor. Att vara skriven "vid stadens slut" betydde nämligen att hon inte hade någon fast adress. Åtminstone kände inte prästen till någon sådan. Jag förstod att hon skulle bli svår att följa och eftersom jag inte ska forska vidare i Gustavs släkt så lade jag alltså bara ut en fråga på det fantastiska Anbytarforum:
Den 26/12 1828 fick pigan Bolla Larsdotter, 33, oäkte sonen Johannes i Skara stadsförsamling C5 (1817-1832) sid 163. Hon anges vara skriven vid stadens slut. Det finns två husförhörslängder för 1828. I den ena hittar jag henne inte bland "skrivna vid stadens slut" och i den andra tycks dessa sidor saknas. Hur går jag vidare? Vem var Bolla Larsdotter och vem var drängen Anders Stolpe som Bolla pekade ut som barnafader en dryg månad efter födelsen? Tacksam hjälp!
Några dagar senare fick jag följande vänliga svar från Gunnar Johansson:
Monica
Jag har Bolla Larsdotter och Anders Stolpe bland mina anor och lagt ner en del tid på att försöka kartlägga dessa. Vad gäller Anders har jag kört fast och inte hittat något utöver vad som står i födelseboken för Johannes.
Bolla däremot har jag lyckats följa men tyvärr har jag inte noterat källangivelserna (ett antal flyttningslängder och husförhörslängder) för alla hennes flyttningar utan det har jag kvar att gå tillbaka och göra men hon har bott på följande platser från sonens födelse och bakåt i tiden.
182511-1829 Skara;
1824-182510 Östergården, Slöta sn;
182310-1824 Saleby Källegård, Slöta sn;
1813 Falköping;
1813-1813 Börstig sn;
181301-181303 Blidsbergs sn;
1812-1812 Tomten Gunnestorp, Falköping;
181010-181109 Kettilstorp nedergård, Slöta sn;
1798-1810 Gunnestorp Mossagård, Falköping;
från födelsen 17940903-?????? Gunnestorp Fogdegård, Falköping
Bolla är född 17940903 i Gunnestorp Fogdegård, Falköping, och föräldrarna var Lars Persson och Margareta (Fb: Falköpings stadsförsamling C:3 sid 80). Fadern Lars Persson avled 17960208 (Bou: Leaby häradsrätt FII:8 sid 335) och Modern Margareta avled 17950810 (Db: Falköpings stadsförsamling C:3 sid 225) Lars och Margareta har jag inte kunnat följa längre bak i tiden än Bollas födelse.
18290530 gifter sig Bolla i Skara med Magnus Larsson Falk (Vb: Skara stadsförsamling C:5 sid 394) och fyttar till Torpet Aspebacken under Munkatorp, Marums sn.
Hon avlider 18641124 vid socknens slut, Marums sn (Db: Marum C:3 sid 182). DS
