Bengt Hällsén var politiker för socialdemokraterna i Vallentuna åren 1963-1966.
En av hans stora meriter torde vara att han lyckades sätta punkt för ett 13 år långt jättebråk inom arbetarekommunen. I det civila utbildade han lokförare på Roslagsbanan.
Jag hittar emellertid ingenting om honom i Vallentuna bildarkiv.
Men sonen Stefan Hällsén bidrar med ett foto på Uno Skölds facebookgrupp "Så var det i Vallentuna".
 |
Bengt Olov Hällsén, ordförande för Vallentuna arbetarekommun, talar i Hjälmstaskolan
i samband med arbetarekommunens 50 års jubileum 1964.
Fotot tillhör: Stefan Hällsén |
 |
Gunnar Sträng i Vallentuna 1964
Notera rullbandspelaren på stolen intill.
Vallentuna bildarkiv.
|
Vallentuna hade sannerligen finbesök i samband med jubiléet. Statsrådet tillika Sveriges finansminister (1955-1976) Gunnar Sträng (s) - som de allra flesta möjligen bara hade sett på tv - kom på besök. Det finns ett svartvitt foto av okänd fotograf från det tillfället i Vallentuna bildarkiv. Stefan Hällsén bidrar emellertid med ett foto i färg.
Bilderna vill inte lägga sig i bredd på bloggspot där det ofta är knepigt med layouten.
Stefan Hällsén skriver emellertid följande om bilden på pappa Bengt Olov och färgfotot av Gunnar Sträng i Uno Skölds facebookgrupp "Så var det i Vallentuna":
- Dessa foton är tagna vid Vallentuna arbetarkommuns 50-årsjubilum, onsdagen den 6 maj 1964 i Vallentuna centralskolas aula. Min pappa var ordförande i arbetarkommunen och hedersgäst var dåvarande statsrådet Gunnar Sträng i egenskap som medlem i partistyrelsen.
Lite kuriosa är att jag har kvar utkastet av talet som pappa skrev och höll som invigningstal...
 |
Gunnar Sträng i Vallentuna 1964.
Fotot tillhör Stefan Hällsén |
Arbetarekommunen bildades 1914.
I samband med 75-års jubiléet gav socialdemokraterna ut boken "Socialdemokraterna i Vallentuna 75 år" - som min pappa, Arne Antonsson Affärs- & Tidskiftstryck, har tryckt, upptäckte jag just. Världen är bra liten...
I 75-årsboken står att det nästan inte står någonting alls i protokollen om 50-års jubiléet 1964.
Jag citerar (mina mellanrubriker):
Femtioårsjubileum
firades 10 maj 1964 med Gunnar Sträng som talare.
Om festen berättas nästan ingenting i protokollen. Ett
förtjänsttecken delades ut till ett antal trotjänare men inga uppgifter finns
om vilka som hedrades på detta sätt.
Minnesgoda deltagare
i 50-årsfesten har
uppgivit att Nils Allenius, Josef Andersson, Harald Blomkvist och Åke Ekström
fick mottaga förtjänstmärket ur Gunnar Strängs hand och att troligen också
Bernhard Bengtsson, Knut Eriksson, Berna Nilsson, Bertil Tillborg och Elof
Österberg hörde till de hedrades skara.
Bråk om spriten I efterhand orsakade jubileumsfesten ”rabalder” på ett arbetarekommunmöte med anledning av att sprit serverades vid supén. Styrelsen, som ansvarade för festarrangemangen, fick dock godkänt med betryggande majoritet.
Och om Josefs talTill jubiléet hade Josef Andersson skrivit en historik. Denna fick de så kallade sexlingarna att skriva till styrelsen om vad de uppfattade som felaktiga uppgifter om den tidigare nämnda striden i arbetarekommunen i början av 50-talet. Tvisten diskuterades på ett styrelsemöte dit också ”sexlingarna” kallats och efter en ganska hätsk ordväxling kunde man enas om följande beslut.
Utdrag ur §29 vid styrelsemöte 4 juni 1964: Beslut: Bägge parter förklarade, att man var nöjd med kvällens förhandlingar och lovade, att man nu skulle dra ett streck över det gamla och låta detta vara glömt, och i framtiden arbeta i lojalitetens tecken för arbetarekommunens bästa. Man var också eniga om att frågan skulle stanna som en intern sak inom styrelsen.
Ordföranden,
Bengt Hällsén, bör ha äran för detta fredsslut.
*
 |
Sidan i Socialdemokraternas 75-årsbok pryds av den här bilden.
Okänd fotograf 1963. Vallentuna bildarkiv. |
Tillhörande text hos bildarkivet:
Flygfoto över Vallentuna centrum I förgrunden i bildens mitt Vallentuna kommunalhus med torget framför. I förgrunden t h Vallentuna järnvägsstation med godsmagsin I bildens mitt Allévägen Flerfamiljshus byggs med adress Allévägen och Sommarvägen Ovanför stationshuset har Tibells affär rivits. På dess plats skall ett nytt Konsum byggas.
Bengt Olov Hällsén
född 5/2 1924 i Augerum, Blekinge - död 27/1 1978 i Vallentuna
Gift 8/9 1951 med:
Märta Louise Johansson född 24/11 1929 i Varberg, Halland
Barn:
Stefan född 1959
Familjen var bosatt på Tvärvägen 1 i Vallentuna.
Bengt Hällsén efterträdde Uno Sköld som Arbetarekommunens ordförande i Vallentuna 1963.
Som sådan verkade han i åtminstone tre år innan han avgick 1966. Jag vet inte om han kvarstod som medlem. Han var förenings studieorganisatör 1962-66 och förekommer i åtminstone ett protokoll 1969.
Det var nog inte så lätt för Bengt Hällsén att ha att göra med det bråkiga gänget i arbetarekommunen.
Jag har emellertid ögnat igenom boken "Socialdemokraterna i Vallentuna 75 år" och hittat några av de politiska frågor som Bengt Hällsén brann för.
Barnkrubba
 |
| Alfred Heidrich |
Det första jag hittar om barnomsorg i 75-årsboken är ett förslag av den 15 maj 1953 som lyder:
"Kamrat Heidrich framkom med förslag om en barnkrubba. Mötet beslöt att ha uppmärksamheten riktad på denna fråga och frågan hänsköts till styrelsen."
Jag vet vem man menar - farbror Heidrich var flykting från Andra världskrigets Tyskland - men man får ingen förklaring på det märkliga tilltalet.
Det är väl bara ryssar som titulerar varandra "kamrat" eller?!
Gör man sig på allvar löjlig i protokollet eller vad?
Jag försöker hitta mer om farbror Heidrich och samlar det
här.
Nio år senare - i maj 1962 - diskuterades frågan om förskola, daghem eller familjedaghem. Josef Andersson inledde debatten som blev livlig. Åsikterna var minst sagt delade. Man enades om att tillsätta en kommitté som skulle arbeta vidare med frågan. Kommittén bestod av Bengt Hällsén, Bo Schylander och Hulda Lundgren.
Roslagsbanan
Roslagsbanan blev högaktuell och 1963 bjöd Vallentuna arbetarekommun in alla berörda ca 30 arbetarekommuner till överläggningar om indragningar och förändringar i trafiken. Vid arbetarekommunens möte den 30 maj rapporterade Bengt Hällsén från sammanträdet. Fem arbetarekommuner och tre kvinnoklubbar hade skickat representanter som kommit överens om att fortsätta samarbetet.
Bertil Tillborg och Bo Schylander ansåg att man haft för bråttom och att man borde ha inväntat en utredning som var på gång innan man agerade offentligt. Bengt Hällsén och Tore Axh, som var arbetarekommunens representanter, hävdade att man inte kunde vänta på en utredning som skulle ta flera år. De fick stöd av Elof Österberg.
Fritidsnämnden
1965 fick Vallentuna en fritidsnämnd. Arbetarekommunen hade arbetat med frågan sedan slutet på 50-talet och krävde därför ordförandeposten. Bengt Hällsén tillsattes som ordförande medan Lennart Karlsson och Rune Ahlsén blev ledamöter.
Lekskola och dagis
 |
Els-Marie Carlegrim, föreståndare för daghemmet Videgården
som öppnades i februari 1969.
Foto: Stig Forslund 1971. Vallentuna bildarkiv. |
På AK-mötet den 16 december 1968 rapporteras att Bengt
Hällsén hade lämnat in en skrivelse där han tog upp den, enligt hans mening,
alltför dåliga insynen kommunen har i lekskoleverksamheten. Detta med tanke på
att kommunen anslår hela 70 000 kronor till verksamheten. Frågan kan
ställas, skall förskoleverksamheten kommunaliseras? Hällsén föreslog att
kommunen skulle tillsätta en styrelseledamot och suppleant för denne samt en
revisor och suppleant för denne…
En livlig debatt följde där man allmänt gav sin eloge
till det ideella arbete som har lagts ned på förskoleverksamheten genom de
gångna åren. Om detta var mötet enigt, i frågan om kommunalisering eller den
kommunala insynen av verksamheten skilde sig åsikterna. Mötet beslutade
bordlägga frågan för närmare utredning.
BostäderI december 1964 är bostadsfördelning och bostadsförmedling på nytt diskussionsämne i arbetarekommunen. Motsättningarna är likartade som vid ovan refererade möte i mars 1958. Ordföranden
Bengt Hällsén ”ifrågasatte om det var rätt som nu sker att lägenheterna sorterar under bostadsförmedlingen endast när de uthyres första gången och sedan aldrig tillförs bostadsregistret.
Beslut: Tillsattes en kommitté bestående av Tore Axh och Åke Ekström som ska syssla med problemen och delge resultat före mars 1965.”
På junimötet 1966 beslöt arbetarekommunen rekommendera fullmäktigegruppen att ”vara positiva” till frågan om en gemensam bostadsförmedling för hela Stockholmsregionen och därmed föll frågan om en kommunal bostadsförmedlingsnämnd.
För att bara nämna något...
I valet 1966 gick det inte så bra för Socialdemokraterna och i obygden diskuterades varför. I 75-årsboken står:
Thore Axh tyckte trots allt att vi här i Vallentuna inte gjort något dåligt val, för röstetalet hade ökat om man jämför med föregående val, fast inte tillräckligt.
Olle Halldén var emot Hällsén i vad gäller A-pressens inverkat, men sade han givetvis hade den borgerliga pressens kverulans en stor del av valnederlaget.
Från årsmötet 1969 noteras:
"Hällsens skrivelse angående insynen i lekskoleverksamheten (se ovan) diskuterades och styrelsen fick i uppdrag att arbeta vidare och ta upp frågan på ett gemensamt arbetarekommunmöte i mars."
__________________________________
* Efter att ha läst ovanstående om den bråkiga 50-årsfesten 1964 vill åtminstone jag veta vad i all världen som sossarna bråkade om åren 1951-1964. Om det berättas under rubriken "Stora bråket" i Socialdemokraternas 75-årsbok.
Jag får tillstå att åtminstone jag här får en mer nyanserad bild av såväl min gamle rektor som min gamle magister. Käre tid så de bråkade och höll på...
Stora bråket
Arbetarekommunens
AK-möte den 9 mars 1951
Ur protokollet (mina mellanrubriker):
§7 ”Ett förslag av ordföranden till ”Riktlinjer för samarbetet inom fullmäktigegruppen samt mellan arbetarekommunen och partiets förtroendemän” beslöts att bordläggas.
Att leda den planerade diskussionen valdes den sittande ordföranden Josef Andersson.
Som inledning till diskussionen höll distriktsordförande riksdagsman Adolf Wallentheim ett anförande och gav några glimtar från det stora framåtskridande vi fått vara med om samt former till samarbete inom det kommunala arbetet och underströk betydelsen av att ge medlemmarna tillfälle till arbetsglädje och förtroende.
I den efterföljande diskussionen visade det sig att starka motsättningar var rådande mellan medlemmar och grupper inom arbetarekommunen och fullmäktigegruppen. I anledning därav och en del partivänners direkta frondering (det står så) mot kommunmötets beslut evad det gäller val, föranledde distriktsordföranden att rikta en skarp varning till medlemmarna att försöka samarbeta med hänsyn till partiets förtroende bland väljarna samt för undvikande av spoliering av det kommande arbetet.”
Josef Andersson vann omröstningBernhard Bengtsson förlorade
 |
Josef Andersson
Vallentuna bildarkiv |
En redan mångårig maktkamp tycks här gå mot sin kulmen. Årsmötet hålls på Skärtorsdagen den 22 mars 1951. Då väljs
Josef Andersson om till ordförande på två år efter omröstning. Bernhard Bengtsson förlorade den omröstningen. Åke Ekström avsa sig ledamotskapet i styrelsen, Berna Nilsson avsade sig suppleantposten i styrelsen.
Mötet valde ny församlingsrevisor efter Bernhard Bengtsson. Det är svårt att läsa mellan raderna i det ytterst kortfattade protokollet. I slutet av årsmötet läste Josef Andersson upp de riktlinjer som hade framlagts för arbetet inom kommunen ”vilket urartade till en diskussion om tillvägagången vid val. Mötet beslöt med övervägande ja att anta de uppgjorda riktlinjerna.”
Som avslutning tackade mötesordföranden Axh för förtroendet som visats honom och ”hoppades att vi icke behövde skiljas som ovänner samt hyllade å mötets vägnar Josef Andersson för hans rakryggade hållning och ej tappat sugen fast det har varit hårda tag emellanåt.” Josef Andersson innehade nu många förtroendeposter.
Skralt med pengar i partikassan |
Bernhard Bengtsson
Vallentuna bildarkiv |
Årsmötet diskuterade också arbetarekommunens dåliga ekonomi. Herr Axh föreslog att man skulle bestämma en tid för hur länge en medlem fick ligga efter med medlemsavgiften. Mötet bildade en fond för inköp av fana. Kretsfestens netto 67 kronor och 04 öre blev grundplåten och under mötet insamlades 13:50. Berna Nilsson föreslog att en sparbössa skulle inköpas för att cirkulera varje möte. Åke Ekström föreslog Elof Österberg att kontakta Konsum för anordnande av boklotteri. Josef Andersson föreslog att varje medlem skulle till nästa möte ha med ett paket värt minst 1 krona varvid paketauktion skulle anordnas.
Sexlingarna begär utträde från och med 1 juliAK-möte den 26/4 1951 Närvarande var 20 medlemmar jämte 9 ur kvinnoklubben
§3 ”Meddelade ordföranden Josef Andersson att han den 10 april erhållit en skrivelse av följande lydelse:
Till Vallentuna Socialdemokratiska arbetarekommun
Undertecknade medlemmar i Vallentuna socialdemokratiska arbetarekommun få härmed anmäla vårt utträde ur arbetarekommunen från och med 1 juli i år.
Beträffande mandat och förtroende uppdrag som vi bekläda inom Vallentuna kommun kommer vi sedermera inför det forum som är det rätta, inkomma med våra framställningar.
Denna skrivelse har i form av kopia med kännedom tillställts Styrelsen för Stockholms läns socialdemokratiska partidistrikt.
Vallentuna den 7 april 1951
Hugo Rosén Berna Nilsson Bernhard Bengtsson
Knut Eriksson Åke Ekström Erik Rosén
Arbetarekommunen bevilja Sexlingarnas
utträde 26 april 1951
Arbetarekommunen beslöt bevilja ovanstående medlemmar utträde ur Vallentuna arbetarekommun från och med denna dag (26 april 1951).
§4 Arbetarekommunen beslöt att rikta en uppmaning till Hugo Rosén, Åke Ekström, Berna Nilsson, Erik Rosén, Bernhard Bengtsson och Knut Eriksson att som en följd av den till arbetarekommunen ingivna utträdesanmälningen samt mötets ovan nämnda beslut om tiden för utträdet skall räknas från den 26 april i år, hos de väljande myndigheterna inom den borgerliga och kyrkliga kommunen avsäga sig samtliga uppdrag såväl inom Vallentuna delkommun som Vallentuna storkommun.
 |
Berna Nilsson
Vallentuna bildarkiv |
Mötet beslöt att rikta ett tack till de avgående medlemmarna för det arbete de nedlagt inom arbetarekommunen. Denna paragraf upplästes och förklarades justerad.”
Nog var detta hårda tag.
Åke Ekström har berättat att avhopparna satte datum för utträde till 1 juli för att man skulle hinna diskutera klart och sluta fred i arbetarekommunen.
Det hade pågått stridigheter länge.
Den 7 april begärde de skriftligen att få återkalla sin utträdesansökan. Denna begäran dyker upp i styrelsen först den 4 juli. På arbetarekommunens möte den 21 juni, första mötet efter utträdet, behandlas i stället en skrivelse från partistyrelsen. Så här står det i protokollet under §9:
Vallentuna problem för partidistriktet
”Sex ledamöter av kommunalfullmäktige i Vallentuna har gjort en framställning till partistyrelsen om att få till stånd en överläggning angående vissa tvistefrågor inom Vallentuna arbetarekommun.
Partiets verkställande utskott beslöt vid behandlingen av ärendet meddela de ifrågavarande sex personerna, att partiet för sin del ingenting har emot en sådan överläggning, då det ur partiets synpunkt självklart måste vara en strävan att få stridigheter av detta slag bringade ur världen.
Verkställande utskottet ansåg emellertid att förutsättningarna för sådana överläggningar var att de ifrågavarande sex personerna tillhörde partiet genom Vallentuna arbetarekommun, den kommun där tvisten föreligger.
Under hand har vi efter kontakt med Stockholms läns partidistrikt erfarit, att distriktet är villigt att medverka vid eventuell kommande förhandling.
Med partihälsning
Sven Aspling.
 |
Hugo Rosén
Vallentuna bildarkiv |
Ordföranden meddelade att kommunstyrelsen haft ett sammanträde tillsammans med ordföranden och ombudsman Palm från partidistriktet och diskuterat omnämnda skrivelse och kommit till enstämmig uppfattning om att det ej fanns någon förutsättning för dessa sex för närvarande att vinna inträde i arbetarekommunen. Det upplystes från ordföranden i distriktet att styrelsen och arbetare kommunen kunde lita på partiets fulla stöd för sin ståndpunkt i denna sak.”
Detta tycks vara ett missförstånd. Det visar sig exempelvis senare att partidistriktet skriftligen vädjat till Markim-Orkesta Arbetarekommun att släppa in ”sexlingarna” när det inte går i Vallentuna.
Vägrar återkalla begäran om utträdeStyrelsen i Vallentuna AK behandlar ”sexlingarna” begäran om återkallande av utträdet först den 4 juli. Styrelsen (närvarande: Josef Andersson, Nils Allenius, Harald Blomkvist, Erik Jansson) beslutar ”enhälligt att till samtliga undertecknare av nämnda skrivelse meddela att ett återkallande av deras skrivelse av den 7 april givetvis icke kan ske, enär arbetarekommunen den 26 april behandlat skrivelsen och fattat beslut med anledning härav”. Arbetarekommunen behandlar skrivelsen och styrelsens åtgärd den 24 augusti 1951.
Det var tydligen aldrig meningen att dessa högaktiva, sedan många år förtroendevalda medlemmar, verkligen skulle gå ur partiet. De ville prata klartext och reda ut gammalt groll, så att partiet skulle få chans att hävda sig i den nya storkommunen. Alltför mycket tid och intresse gick åt till interna stridigheter, ansåg Åke Ekström vid samtal 37 år efteråt, då vi i cirkeln sökte få del av båda sidornas syn på det inträffade.
Tydligen hade måttet rågats för dessa sex partikamrater, när de tog till en så drastisk åtgärd som att begära sitt utträde. Det är värt att notera att samtliga sex var närvarande på uteslutningsmötet. Besvikelsen över att de flesta inte ville ta fighten hade känts svår, uppgav Ekström.
Att det medförde många bekymmer och svårigheter när man skulle åstadkomma samverkan mellan storkommunens arbetarekommuner inför storkommunens fullmäktige, förstår vi av protokollens anteckningar om samarbetskommittéer och sammanträden inför kommunalvalen.
Dessa sex medlemmar som själva begärt sitt utträde men upplevde sig utsparkade, kallas fortsättningsvis ”sexlingarna” i protokollen. Många möten behandlar och bordlägger deras begäran om återinträde. Denna är huvudfrågan på AK-mötet den 9/11 1951.
Ingen diskussion om återinträde
förrän ni lämnat era förtroendeuppdrag”Styrelsen hade behandlat skrivelsen men utan yttrande, överlämnat den till kommunmötets avgörande. Under den diskussion som följde, yrkades bland annat att de inträdessökande först skulle lämna sina kommunala förtroendeuppdrag innan man fattade beslut om deras återinträde.
Arbetarkommunen beslöt enhälligt att bordlägga skrivelsen intill dess styrelsen ansåg skäl föreligga att ånyo upptaga densamma till förnyad behandling.”
Det skulle dröja ända till partistyrelsen ingrep med förlikningsförhandling, det vill säga två år till. Praktiskt taget varje AK-möte under hela denna tid behandlar ”sexlingarna” i ett eller annat avseende.
_________________________________
Och åren gick...
Under 1952 försökte partistyrelsen få Sexlingarna att gå in i någon annan arbetarekommun än Vallentuna. Arbetarekommunen beslöt enhälligt att med en skrivelse till partidistriktet försöka få bort Sexlingarna ur fullmäktige.
I maj 1952 avslog Markim-Orkesta arbetarekommun en inträdesansökan från Sexlingarna.
I februari 1953 uppstod nytt rabalder på grund av de borgerligas vägran att byta ut en av Sexlingarna. Till årsmötet i mars samma år kom riksdagsman Fast, partisekreterare Sven Aspling från partistyrelsen, Adolf Wallentheim och Sture Palm från Distriktsstyrelsen för att mäkla fred och förlikning - vilket vann omröstningen med knapp majoritet.
Insläpp utan innehåll
"Den 17 april 1953 hälsades Erik Rosén välkommen och valdes in som ny
medlem tillsammans med två andra nyanmälda. Berna Nilsson lämnade fram en
skriftlig ansökan om medlemskap för sig och de fyra övriga ”Sexlingarna”. Mötet
biföll ansökan.
1953 hälsades Erik Rosén välkommen och valdes in som ny
medlem tillsammans med två andra nyanmälda. Berna Nilsson lämnade fram en
skriftlig ansökan om medlemskap för sig och de fyra övriga ”Sexlingarna”. Mötet
biföll ansökan."
"De sex släpptes alltså in igen. Men fiendeskapen tycks
bestå. De föreslås inte till förtroendeposter i partiet längre. Båda parter
hade fronderat vid olika tillfällen framgår det av protokollen. Den av ”Sexlingarna”
efterlängtade rensande diskussionen kom aldrig till stånd. De tycks aldrig ha
fått chans att inför medlemmarna redogöra för sina ståndpunkter.
När man undrar hur det kunde fortsätta med fientligheter
år ut och år in, berättar Åke Ekström som medlemmar som alltid fick bråttom
hem. Protokollen berättar om möten med bara 10-18 medlemmar närvarande. Det
hinner gå ganska lång tid mellan mötena dessa stridens år. Att studera och
jämföra protokollen ger ibland mer information än sekreteraren tänkt sig. Det
är mycket man kan låta bli att skriva också."
Att låta Josef Andersson kåsera om Arbetarekommunens historia vid 50-årsjubiléet var naturligtvis som att hälla bensin på elden...
.jpg)
