Inte Vallentuna men alla har vi väl gått där många gånger...
Från facebook med kommentarer...
Tunnel blev färdig 1886, de grävde från två håll, den är 231 m lång, 4 m bred och 3,9 m hög.
Brunkebergstunneln är här 10 år gammal.
1896
Fotograf Gimberg C J
DM/SSM
Tunneln uppfördes 1884–1886 under ledning av Knut Lindmark. Den 22 mars 1886 möttes de två tunneldelarna och tunneln invigdes av kung Oscar II den 9 juni samma år. Brunkebergstunneln är 231 meter lång, 4 meter bred och 3,9 meter hög.
 |
| Från tunnelbygget, 1886 |
Brunkebergstunneln är en tunnel för gående och cyklande genom Brunkebergsåsen på Norrmalm i centrala Stockholm.
Tunneln går från David Bagares gata 6 till Tunnelgatan 1a och passerar under Regeringsgatan och Malmskillnadsgatan på 15–20 meters djup. På våren 1884 gavs tillstånd till tunnelbygget, och Aktiebolaget Brunkebergstunneln bildades för ändamålet "att för trafik af gående anlägga och underhålla en tunnel under Barnhusträdgårdsgatan och David Bagares gata i Stockholm." Bolagsordning fastställdes den 16 maj 1884. Aktiekapital 1911 var 285 000 kronor.[1] Tunneln uppfördes 1884–1886 under ledning av Knut Lindmark. Den 22 mars 1886 möttes de två tunneldelarna och tunneln invigdes av kung Oscar II den 9 juni samma år. Brunkebergstunneln är 231 meter lång, 4 meter bred och 3,9 meter hög. Från början kostade det två öre att passera genom tunneln, vilket stockholmarna tyckte var för mycket.
Projektet förorsakade Lindmark stora ekonomiska problem, och folkhumorn kallade av den anledningen tunneln för "Lindmarks undergång" (i motsats till hans tidigare satsning: Katarinahissen "Lindmarks upphöjelse"). Tunneln blev ett besvärligt bygge; på östsidan kunde man spränga sig fram, men på västsidan ställde Brunkebergsåsens lösa sand och sten till med problem. Tack vare den höga vattenhalten i gruset kunde man med hjälp av en från England inhyrd frysmaskin frysa marken till −20 grader och därefter schakta tunneln utan rasrisk.
Innan var rasrisken så stor att ett hus vid Malmskillnadsgatan fick utrymmas efter stora sättningsskador. Frysmaskinen var framtagen för frysning av båtlaster av fårkött vid transporter mellan Australien och England. Genom att avskilja den innersta delen av tunneln från den varmare uteluften med en dubbel plankvägg, och med ett mellanliggande 16 centimeter tjockt lager av kolstybb kunde tunneln isoleras tillräckligt. Maskinen drevs av en 40-hästars ångmaskin som lämnade 650 kubikmeter luft per timma. Temperaturen kunde gå ner till −54 grader, vilket gav cirka −20 grader i tunneln på nätterna. Genom denna metod trängde tjälen in 6–9 decimeter per dygn, vilket schaktades bort på dagarna. Därefter sattes ramar av smidesjärn in samt väggar av stålplåt. Ett betongvalv med 0,6 meters tjocklek i taket och 1 meter vid golvnivå göts därefter.
Då man på Humlegårdssidan (östra sidan) upptäckte sprickigt berg vågade man inte spränga med risk för husen ovanför, utan man kilade istället loss klippstycken. Metoden var sådan att det borrades en rad med hål i berget, där träkilar slogs in. Därefter hälldes vatten ner längs kilarna, som då svällde och sprängde bort det porösa berget med cirka 0,5 meter per dag.
 |
| Brunkebergstunneln i centrala Stockholm invigdes år 1886, men ekonomisk blev det ingen succé.Bild:Carl Johan Gimberg |
Läs hela texten här.
När Brunkebergstunneln i centrala Stockholm invigdes 1886 hade den byggts genom en liknande lösning.
”Ingenjören Knut Lindmark såg ett behov av en gångtunnel i centrala Stockholm och hämtade inspiration från London och New York när han skulle bygga den. Där hade bland annat tunnelbanorna byggts av privata entreprenörer och han ville göra något liknande”, säger Sven Svensson, arkitekt på GWSK Arkitekter, som designade Brunkebergstunneln när den byggdes om 1997.
Bara några år tidigare hade Knut Lindmark nått stor framgång genom att bygga Katarinahissen på Södermalm och nu utvecklade han byggkonceptet till det som i dag har kommit att kallas Sveriges första OPS-bygge.
Så med ett aktiekapital på 285.000 kronor startade han ett bolag som skulle ansvara för den nya tunneln. Men redan under sprängnings-arbetet stötte han på patrull: grus- och bergmassor rasade in.
”Lindmark använde en metod där han frös berget för att kunna spränga det, men det var en ny teknik som tog mer tid än väntat”, berättar Sven Svensson.
Till slut blev dock tunneln färdig och för att tjäna in sin investering tog Knut Lindmark 2 öre av den som ville gå genom tunneln. Men det var för få personer som använde tunneln och Knut Lindmark fick se sitt projekt blöda ekonomiskt. 1892 begick han självmord, bland annat för att han var ekonomiskt ansatt.
Tunneln stod dock kvar och efter några år tog Stockholms stad över driften. 1997 rustades den upp till en kostnad av totalt 2 Mkr.
Sedan många år är det gratis att gå genom tunneln och enligt Trafikkontoret i Stockholm används den av ungefär 800.000 människor per år.
”Även om Knut Lindmarks slut var tragiskt kan man lära att samhället behöver sådana pionjärer som vågar testa nya lösningar”, säger Sven Svensson.
”Ingenjören Knut Lindmark såg ett behov av en gångtunnel i centrala Stockholm och hämtade inspiration från London och New York när han skulle bygga den. Där hade bland annat tunnelbanorna byggts av privata entreprenörer och han ville göra något liknande”, säger Sven Svensson, arkitekt på GWSK Arkitekter, som designade Brunkebergstunneln när den byggdes om 1997.
Bara några år tidigare hade Knut Lindmark nått stor framgång genom att bygga Katarinahissen på Södermalm och nu utvecklade han byggkonceptet till det som i dag har kommit att kallas Sveriges första OPS-bygge.
Så med ett aktiekapital på 285.000 kronor startade han ett bolag som skulle ansvara för den nya tunneln. Men redan under sprängnings-arbetet stötte han på patrull: grus- och bergmassor rasade in.
”Lindmark använde en metod där han frös berget för att kunna spränga det, men det var en ny teknik som tog mer tid än väntat”, berättar Sven Svensson.
Till slut blev dock tunneln färdig och för att tjäna in sin investering tog Knut Lindmark 2 öre av den som ville gå genom tunneln. Men det var för få personer som använde tunneln och Knut Lindmark fick se sitt projekt blöda ekonomiskt. 1892 begick han självmord, bland annat för att han var ekonomiskt ansatt.
Tunneln stod dock kvar och efter några år tog Stockholms stad över driften. 1997 rustades den upp till en kostnad av totalt 2 Mkr.
Sedan många år är det gratis att gå genom tunneln och enligt Trafikkontoret i Stockholm används den av ungefär 800.000 människor per år.
”Även om Knut Lindmarks slut var tragiskt kan man lära att samhället behöver sådana pionjärer som vågar testa nya lösningar”, säger Sven Svensson.
Se filmen!
Pigor och prostituerade
På David Bagares gata bodde de reglementerade kvinnorna granne med det nya borgerskapets privatpalats och dess tjänstefolk. Hör antikvarie Sara Danielsson berätta om olika kvinnoöden i 1890-talets Stockholm, ett smakprov ur Stadsmuseets vandring Pigor och prostituerade.
Transkribering (se videon)Följ med och hör om kvinnoöden i 1890-talets Stockholm.♫ Musik ♫Mellan Brunkebergsåsens höjd och Humlegårdens skugga––rådde vid den här tiden febril aktivitet. Man höll på att ladda om hela staden.Här rev man gamla hus och byggde nya hus.Som här på David Bagares gata där vi fått ett helt fantastiskt privatpalats.Axel Notinis privatpalats som står här i sin prakt.Staden förtätades. Många flyttade hit och invånarantalet mångdubblades.Många som kom hit var unga kvinnor som sökte lyckan i staden.Många som kom från landsbygden verkade som pigor eller jungfrur––i privatpalats, eller privata hem.Och det privata kom att skiljas från det offentliga.Det privata blev kvinnans och det offentliga blev mannens.Gaturummet, som är offentligt, det var mannens för att––en offentlig kvinna är någonting helt annat.Många kvinnor som kom från landsbygden blev också inskrivna––i prostitutionsbyrån, reglementeringen i Stockholm.Det här är en väldigt tät stadsdel, man bodde väldigt tätt intill varandra––så många reglementerade kvinnor bodde här på David Bagares gata-–port i port med de här stora palatsen. De vet vi ganska mycket om.De har lämnat dagböcker efter sig och de hamnade inför rätta.Pigorna vet vi inte så mycket om, de är anonyma.Men vi vet lite om en!Välkomna in i det här privatpalatset.Man kan tänka sig att det var en ståtlig syn att börja arbeta här––för det här stod helt nybyggt vid den här tiden.De som kunde bygga det här, i det här fallet Herr och Fru Notini––det nya borgerskapet som hade råd att bygga privatvåningar––de ville egentligen ha en tjänstestab, som i Downton Abbey.Det hade man sällan råd eller plats med.Man fick ta en ung kvinna istället som fick arbeta som piga.I England kom de här kvinnorna att kallas för "maid of all work"––som säger vad det är för någonting. De fick göra allt jobb––och de gick naturligtvis köksingången och det ska vi också göra.Här inne i Notinis våning har vi faktiskt en jungfrukammare.Då får man gå så långt bort från herrskapet som möjligt––igenom köket, förbi skafferiet. Längst bort i den här våningen––så hittar vi jungfrukammaren.Här vet vi vilka som har bott och levt––och just åren runt 1890 var det Johanna Matilda Larsdotter.Hon håller på att sy sin dräkt för det fick man göra själv.Det här rummet har ingen fantastisk utsikt utan här ser man rakt in mot en vägg.Och det här med att ha en utsikt när man kom till Stockholm––det hade man nog inte om man kom hit––och blev en av de reglementerade kvinnorna.Då hade man inte så stora utsikter eller chanser att bli något annat.Men även om man blev piga hade man inte så mycket annat att välja på.Om man inte var Johanna Matilda Larsdotter.♫ Musik ♫
Reglementering i Sverige
 |
| Kvinna inskriven vid Prostitutionsbyrån i Stockholm mellan 1863 och 1881. |
Före 1800-talet existerade inget uttryckligt förbud mot prostitution som sådant i Sverige, däremot var sex utanför äktenskapet förbjudet oavsett om det var frågan om prostitution eller inte, och bestraffades med antingen böter eller kroppsstraff inom kyrkoplikten, en lag som drabbade både de som sålde eller köpte sex.
I 1700-talets Stockholm misstänktes kaffehus, som drevs av före detta älskarinnor till rika män, ofta för att vara maskerade bordeller, och det förekom att pigorna på sådana etablissemang, liksom på krogar och värdshus, ibland utsattes för medicinska tvångsundersökningar för att förhindra spridningen av könssjukdomar, men detta skedde då utan stöd av någon specifik lag.
I 1700-talets Stockholm misstänktes kaffehus, som drevs av före detta älskarinnor till rika män, ofta för att vara maskerade bordeller, och det förekom att pigorna på sådana etablissemang, liksom på krogar och värdshus, ibland utsattes för medicinska tvångsundersökningar för att förhindra spridningen av könssjukdomar, men detta skedde då utan stöd av någon specifik lag.
1812-1838
I början av 1800-talet började nya lagar ta form då myndigheterna började oroa sig spridning av de obotliga könssjukdomarna syfilis och schanker samt gonorré, som även den var obotlig då antibiotikan och penicillinet ännu inte fanns.
1812 års cirkulär krävde inspektioner av människorna i de lägre samhällsklasserna. Lagen var en tydlig klasslag då könssjukdomar förknippades med underklassen. Både män och kvinnor inspekterades, men speciellt pigor, värdshuspigor samt de som sålde egna varor på marknaden som kaffekokerskor och cigarrförsäljerskor. Även de män och kvinnor som hade yrken där det krävdes att resa runt i Sverige inspekterades.
Fram till år 1860 krävdes inrikes pass för resande inom landet, och för att få resa behövde den resande i samband med pass intyga med ett sundhetsbevis. Detta visade att denna genomgått en undersökning och blivit friskförklarad av läkare. Hade den resande inte sundhetsbevis kunde den få reseförbud samt tvingas till vård, detta för att inte sprida runt någon sjukdom. De som utförde dessa inspektioner var i första hand provinsläkare, fjärdingsmän, landshövdingar och präster.
Fram till 1818 utförde även polisen razzior på olika näringsställen där större grupper kvinnor, ofta pigor, undersöktes av stadsläkare. Dessa kvinnor antecknades inte vid namn i polisens diarium utan vid nummer.
I början av 1800-talet började nya lagar ta form då myndigheterna började oroa sig spridning av de obotliga könssjukdomarna syfilis och schanker samt gonorré, som även den var obotlig då antibiotikan och penicillinet ännu inte fanns.
1812 års cirkulär krävde inspektioner av människorna i de lägre samhällsklasserna. Lagen var en tydlig klasslag då könssjukdomar förknippades med underklassen. Både män och kvinnor inspekterades, men speciellt pigor, värdshuspigor samt de som sålde egna varor på marknaden som kaffekokerskor och cigarrförsäljerskor. Även de män och kvinnor som hade yrken där det krävdes att resa runt i Sverige inspekterades.
Fram till år 1860 krävdes inrikes pass för resande inom landet, och för att få resa behövde den resande i samband med pass intyga med ett sundhetsbevis. Detta visade att denna genomgått en undersökning och blivit friskförklarad av läkare. Hade den resande inte sundhetsbevis kunde den få reseförbud samt tvingas till vård, detta för att inte sprida runt någon sjukdom. De som utförde dessa inspektioner var i första hand provinsläkare, fjärdingsmän, landshövdingar och präster.
Fram till 1818 utförde även polisen razzior på olika näringsställen där större grupper kvinnor, ofta pigor, undersöktes av stadsläkare. Dessa kvinnor antecknades inte vid namn i polisens diarium utan vid nummer.
London och Stadt Hamburg
Som en lösning på problemet av de alltmer spridda könssjukdomarna startade myndigheterna 1838 två kommunala bordeller i Stockholm: Stadt Hamburg på Järntorget och London på Skeppsbron. Där var tanken att friska kvinnor skulle prostituera sig till friska män och att de regelbundet kunde inspekteras och undersökas av fattigläkare. Kaffehus hade liksom cigarettaffärer ryktet att de bedrev prostitution med anställda. Detta år (1838) fick då två kaffehus semiofficiella tillstånd att ”hålla hus” vilket på den tiden menades prostitution.
Reglementeringen 1847-1918
År 1847 infördes medicinsk reglementering som påstods handla om smittrisk och smittskydd. Kvinnor som sålde sex eller troddes sälja sex blev då inskrivna i besiktningsbyrå där de regelbundet tvingades genomgå gynekologundersökningar. Om en kvinna var smittad hamnade hon på kurhus.
År 1859 infördes även prostitutionsreglementering som varade fram till 1918. Den reglerade var de prostituerade fick befinna sig, vilka gator de fick gå på, bland vilka de fick föra sig samt var de fick bo.
År 1864 avkriminaliserades utomäktenskapliga sexuella umgängen.
År 1869 bildades The Ladies National Association i England och något år därefter bildades British and Continental Federation for the Abolition of Prostitution för att motarbeta Contagious Diseases Acts. De gick samman under Josephine Butlers ordförandeskap. En underavdelning till den organisationen blev den Svenska organisationen ”Den brittiska, kontinentala och allmänna federationens svenska avdelning” som enbart kallades ”federationen”. Den försökte år 1875 etablera sig i Sverige.
Reglementeringens internationella avskaffande skulle uppnås genom att skapa lokalavdelningar i andra länder och man försökte då etablera en avdelning i Sverige. Men detta gick inte att genomföra förrän 1878 då Svenska Federationen bildades. Federationens mål var att avskaffa den reglementerade prostitutionen. Federationen arbetade främst i Stockholms men försökte även sprida verksamheten utanför huvudstaden.
1903 försökte man utreda andra sätt att stoppa spridningen av de veneriska sjukdomarna än reglementeringen, därför lades en motion i Andra kammaren i riksdagen. Det året tillsattes även en kunglig kommitté för att utarbeta förslagen på ersättandet av reglementeringen och 1910 hade de slutfört sitt uppdrag. Sveriges reglementering kom att upphöra i samband med Lex Veneris (lag om åtgärder mot spridning av smittosamma könssjukdomar) år 1918 och därmed upphörde även federationen.
1903 försökte man utreda andra sätt att stoppa spridningen av de veneriska sjukdomarna än reglementeringen, därför lades en motion i Andra kammaren i riksdagen. Det året tillsattes även en kunglig kommitté för att utarbeta förslagen på ersättandet av reglementeringen och 1910 hade de slutfört sitt uppdrag. Sveriges reglementering kom att upphöra i samband med Lex Veneris (lag om åtgärder mot spridning av smittosamma könssjukdomar) år 1918 och därmed upphörde även federationen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar