 |
| Lisbeth Lind vid sitt barndomshem i Lovisedal 1999. Foto: Monica Antonsson |
Lokaltidningen vecka 6, 1999
Där tiden stått stilla...Lisbeth Lindh växte upp i torpet Lovisedal. Sedan hennes mor, Elisabeth Olsson, dog förra sommaren är det övergivet. Att stiga in här är som att komma till en plats där tiden stått stilla. Så finns här också spöken som vägrar flytta...
Spöken utlovas i torp där tiden stått stilla
(VALLENTUNA)
Torpet Lovisedal ska säljas för att 90-åriga Elisabeth Ohlsson, som bodde här, har gått ur tiden. Risken finns att fastigheten styckas upp till tre tomter och bebyggs med moderna villor.
- Vi hoppas förstås att någon vill köpa Lovisedal och bevara det, säger dottern Lisbeth Lindh som växte upp här.
Torpet Lovisedal ligger med all sin snickarglädje inbäddat i den för närvarande vitpudrade grönskan ett stenkast från ICA Kragsta. Av de 25 000 kvadratmeter mark som förr hörde hit återstår en behändig tomt på 2000 kvadratmeter bland de moderna villorna. Kommunen tvångsinlöste resten till priset av en krona per kvadratmeter när Käppalatunneln skulle byggas 1973.
Det är som om tiden stått stilla på Lovisedal. Krukväxter blommar i fönstren även om de är av siden numera och på en bänk står gammaldags stenkakor i ett ställ. Ett fat med kungaparet skymtar på diskbänken och benen på den gamla radion har bundits ihop med ståltråd. En gång fanns en riktig bakugn murad i skorstensstocken där en vedkamin ännu sprider värme.
- Mamma ville inte höra talas om några moderniteter, säger Lisbeth. Hon kunde aldrig förlika sig med tanken på att världen förändras varje dag. Ved var det viktigaste för henne, så hon sågade och högg in i det sista. Hon hade el men inte vatten inomhus – och ville inte ha det heller. Detsamma gällde tapeterna från 50-talet. Hon tyckte de var fina och ville inte ha några nya.
Från 1853
 |
| Foto: Monica Antonsson 1999 |
Lovisedal, med sina två bostadshus om vardera cirka 50 kvadratmeter byggdes av August Petter Malmgren 1853. Hans ogifta döttrar Johanna och Augusta tog så småningom över varsitt hus.
- Johanna dog och det berättas att hon låg i ladugården vid äppelträdet i väntan på begravningen. Det var kalas för råttorna!
Augusta levde kvar tills hon blev gammal med hjälp av rallaren Valfrid Hansson från Gribbylund som gick runt i gårdarna, grävde brunnar och högg ved.
När Augusta inte längre kunde klara sig själv fördes hon till ålderdomshemmet i Fattistubacken där hon dog 1937.
- Valfrid Hansson övertog gården, säger Lisbeth. Han var betydligt yngre och dog inte förrän 1949.
Lisbeths föräldrar, Elisabeth (1908-1998) och Arvid Oskar Ohlsson (1904-1988) flyttade från stan till en villa vid rökeriet i Bällsta på 1930-talet. Där föddes i rask takt barnen Lisbeth, Olof och Bo.
 |
| Foto: Monica Antonsson 1999 |
- Pappa, som var sergeant, belånade huset så att vi fick lämna det. I stället fick vi hyra in oss hos Valfrid Hansson i Lovisedal.
- Mamma och pappa bråkade ofta och skilde sig 1948. Då köpte mamma huset av Valfrid Hansson och började arbeta som servitris. Vi ungar var överlyckliga när hon jobbade över och kom hem med sista tåget. Då hade hon all överbliven glass med sig hem till oss barn. Den var som välling men god ändå.
Lisbeth berättar om hur hon och Britt Lundin brukade ro ut på sjön och spela skivor på vevgrammofon. Det hände också att de lekte med bröderna Dethorey i Bällstalundstorpet.
- Ibland gick vi på bio i smyg. Då kunde mamma komma och hämta en. Hon tyckte att jag skulle tvätta strumpor på tvättbräda och skura golv med såpa medan mina bröder fick leka och ha kul. Hon var bra men väldigt hård.
Lisbeth var klasskompis med profiler som Sylvia Pettersson och Ove Hahn. Som alla andra fick hon vara med och spela teater med fröken Kerstin Lundkvist och rektor Josef Andersson i Röda skolans gympasal.
Blåsippa i kräpp
 |
| Elisabeth Olsson på farstukvisten i Lovisedal. Privat foto. |
- Jag skulle vara blåsippa. Mamma var inte så road av att sy på maskinen som stod här på klaffbordet, så hon gjorde en dräkt av kräppapper. ”Vart ska du gå min lilla flicka”, sjöng jag med Kalle Lundin.
Om somrarna och långt in på hösten fick Lisbeth bo på den oisolerade vinden. Där uppe stod en blå kista och i den förvarades gamla skor. Att det fanns spöken i huset var sant och visst – var och varannan dag hördes hur det rasslade på vinden. Valfrid Hansson sa alltid att han måste sätta ett sågblad i dörren för att få vara ifred.
- Spöket försvann inte förrän mamma för några år sedan bar ut den blå kistan till uthuset, säger Lisbeth. Där står den fortfarande kvar. Ingen har vågat titta efter vad den innehåller.
Monica Antonsson
 |
| Foto: Monica Antonsson 1999. |
Lokaltidningen vecka 7, 1999
Spökkistan öppnad
(VALLENTUNA)
Vad finns i den blå kistan på Lovisedalstorpet?
Det undrar somliga läsare efter förra veckans artikel där Lisbeth Lindh berättade om spökena i sin barndom.
Lokaltidningen for dit igen för att undersöka saken.
 |
| Roger Larsson hjälper Lisbeth Lindh med kistan Foto: Monica Antonsson 1999. |
Det var i förra veckas Lokaltidningen som Lisbeth Lindh berättade om spöket på Lovisedalstorpet som sedan hennes mor, ägarinnan Elisabeth Ohlsson, gått ur tiden ska säljas. Under hela hennes barndom fanns det där – han eller hon eller de – vilket det nu var.
- Man hörde ofta hur det drog och släpade efter golvet uppe på vinden, säger Lisbeth och låser upp hänglåset till ett av uthusen. Där, på uthusets vind, står den inskjuten numera, den blå kistan med järnbeslag. Spökerierna inne i mangårdsbyggnaden upphörde inte förrän Lisbeths mor bar upp den hit.Kvävdes nästan
- Om somrarna sov man på den oisolerade vinden inne i huset, berättar Lisbeth. Att det fanns osaliga andar där visste alla. Farbror Hansson – rallaren Valfrid Hansson från Gribbylund som ägde torpet en tid – sa alltid att han måste sätta ett sågblad i dörren för att få vara ifred om nätterna.
För Lisbeth var spöket synonymt med en grå, obehaglig massa som om nätterna kunde trycka ner henne i sängen, så att hon närapå kvävdes. Än minns hon ångesten innan hon skulle somna.
- Det var otäckt men på morgonen var det borta, säger hon.
 |
| Lisbeth Lindh och Roger Larsson Foto: Monica Antonsson 1999 |
- Jag har inte vågat titta efter om de finns kvar, säger hon. Ingen har öppnat kistan sedan mamma bar ut den och spökerierna upphörde.
Lisbeth får benägen hjälp av Roger Larsson att lyfta ner den blå kistan från vinden. Väl nere på golvet lyfter hon försiktigt dess välvda lock.
- Den är tom, konstaterar hon. Mamma måste ha tömt den.
Kanske försvann spöket med innehållet. I uthuset syns det då inte till.
- Kistan får följa med huset vid försäljningen, säger Lisbeth och lämnar den där den står. Jag vill i varje fall inte ha den.
Monica Antonsson
_____________________________________________
Jag har i mitt arkiv en artikel om Lovisedal som skrevs ungefär samtidigt och publicerades i Vallentuna Steget. Den är signerad Theres Knip. I den återfinns ungefär samma berättelse men jag plockar några russin.
 |
| Lisbeth Lindh vid Lovisedalstorpet Foto: Monica Antonsson 1999 |
- Augusts ena dotter Hanna köpte Lovisedal och testamenterade det till sin syster Augusta innan hon dog.
- Rallaren Karl Valfrid Hansson smidde hästskor och tänger i gårdens smedja. Förutom den fanns en vinkelbyggd ladugård, ett vagnslider och en jordkällare på Lovisedal.
- Elisabeth skilde sig 1947, samma år som hon köpte och flyttade in i det stora torpet med barnen. Rallare Hansson bodde kvar i övervåningen tills han dog ett par år senare.
- Elisabeth jobbade som servitris på restaurangerna Thulebolaget och Beckasinen inne i Stockholm och pendlade till Stockholm Östra.
- Då Bällstavägen drogs (om) 1973 var man tvungen att riva smedjan.
- Grannar till Lovisedal var bland andra Erik på Berget. Han hade sin sommarstuga bortom granhäcken och höll på med kaniner. Bakom Erik bodde Hällström och åt andra hållet bodde Ploghammars och Anderssons.
- Grannar till Lovisedal var bland andra Erik på Berget. Han hade sin sommarstuga bortom granhäcken och höll på med kaniner. Bakom Erik bodde Hällström och åt andra hållet bodde Ploghammars och Anderssons.
________________________________________
Anders Petter Malmgren och hans hustru Lovisa Ulrika Jansdotter
arrenderade och byggde Lovisedal 1853.
Deras rötter:
___________________________________________________________________________________________________________
 |
| Torpet Lovisedal i Bällsta Foto: Birgit Dünkelberg 1977, Vallentuna bildarkiv |
Lovisedals förste ägare:
Målaren
Målaren
Anders Peter Malmgren född 22/9 1826 i Vallentuna
Son till smeden i Kragsta Lund Petter Malmgren och dess hustru Maria Catharina Hedberg (kyrktagen den 5/11 samma år)
Dopvittnen: Tractörn från Stockholm Anders Wallin, dess hustru Fru Catharina Eleonora Edman, son vid Uthamra Johan Nilsson, Inspectorsdottren vid Bellsta Ulrica Charlotta Åkerblom.
Kraksta ägor
Smeden
Pehr Malmgren född 1757 i Skåne (inflyttad till Vallentuna med familjen från Täby 1811) Läser någorlunda innantill. Småningom Öfverårig och fattig. Död 21/12 1829.
Gift I med: Anna Maria Sohlström född 1767 i Tible - död 11/5 1823
Barn:
- Johan (Johannes) Esaias född 1795 i Garn (döf)
- Gustaf Adolf född 6/10 1800 (flyttar till Clara 1819)
- Anna Margareta Lybeck född 27/10 1800 (fosterdotter) (fallandesot)
Gift II med: Maria Cathrina Hedberg född 1788* i Stockholm (Läser någorlunda innantill)
Hon hade flyttat till Vallentuna från Frestad 1816. Det ser i husförhörslängden ut som att hon innan giftermålet med Pehr Malmgren var änka. I en husförhörslängd (AI:12a sid 10) står att hon var född 1788. I nästa hfl och i dödboken står att hon var född 1778 i Stockholm.
Hon hade flyttat till Vallentuna från Frestad 1816. Det ser i husförhörslängden ut som att hon innan giftermålet med Pehr Malmgren var änka. I en husförhörslängd (AI:12a sid 10) står att hon var född 1788. I nästa hfl och i dödboken står att hon var född 1778 i Stockholm.
Barn:
4. Anders Petter född 22/9 1826 i Vallentuna
Pehr Malmgrens döve son Johannes Malmgren född 1795 är sedan fadern gift om sig inhyses och har en egen oäkta son född 1823. Han är döf och utfattig. Senare bor han och sonen i den del av Kragsta ägor som kommer att kallas Kragstalund. Han flyttar därifrån 43 år gammal 1838 och lämnar den då 15-årige sonen ensam kvar. Sonen flyttar till Österåker 1842.
 |
| Vallentuna (AB) AI:12a (1826-1830) Bild 220 / sid 10 |
Pehr Malmgren är från 1826 oförmögen till arbete, skriver prästen. Han har emellertid "fri krpqr enl ML" vilket möjligen är någon form av förmån eller rättighet.
Återkommer om detta.
Återkommer om detta.
Pehr Malmgren dör 21/12 1829 varpå hustrun och den då treårige sonen Anders Petter det blivande Kragstalund 1830. De flyttar inom socknen men det är oklart vart. Hela husförhörslängden måste gås igenom. (Sid 129 som anges stämmer inte.) Änkan gifter emellertid om sig med en man som heter Bergström.
Jag kan inte se att Anders Petter, som det sägs, arbetade i Kragsta. Han är inte inskriven där i husförhörslängden. Men han var född där och möjligen hade hans far något där att inkassera. Jag får återkomma om det.
Anders Petter växer emellertid upp och blir målare. Han gifter sig i Kårsta den 29/4 1853 med bondedottern i Tjusta Lovisa Ulrica Jansdotter född 23/1 1820 i Kårsta (död 5/11 1875 i Vallentuna). Hon var dotter till bonden Jan Eric Ersson uti Tjusta och hans hustru Brita Maria Matsdotter.
Prästen skriver att båda har god Christendomskunskap och att de är obeslegtade. Han har ledighetsbetyg från Vallentuna och (hon har) moderns skriftliga bifall som betygas af Johan Jansons i Tjusta broder.
Prästen skriver att båda har god Christendomskunskap och att de är obeslegtade. Han har ledighetsbetyg från Vallentuna och (hon har) moderns skriftliga bifall som betygas af Johan Jansons i Tjusta broder.
 |
| Kårsta (AB) EI:1 (1838-1863) Bild 120 |
Anders Petter och Lovisa Ulrica hade en son född 1847, dvs sex år före äktenskapet. Han står inte i husförhörslängden antecknad som vare sig oäkta eller bara hennes son. I födelseboken kallas han dock oäkta och Lovisa Ulrica som hemmahörande i Frösunda. Barnafadern anges vara unge bonden Jon eller John i (svårläst). Det är i varje fall inte Anders Petter.
Lovisedal blir Lovisedal på Kragstas ägor.
Där bor lärlingen Carl Gustaf Hertsberg född 23/11 1833 i Jacobs församling.
Han flyttar 1853 till Stockholm varpå den nygifte Anders Petter med familj tar torpet i besittning som arrendator. Ägare är Johan Ersson i Kragsta.
Barn:
Barn:
- Johan Alfred född 22/11 1847 i Kårsta (hennes före äktenskapet)
- Gustaf Henric född 29/5 1854 i Vallentuna
- Johanna Lovisa född 21/7 1856 i Vallentuna
- Augusta Wilhelmina född 20/6 1859 i Vallentuna
Så småningom flyttar även Anders Petter Malmgrens mamma in. Hon är änka på nytt och heter nu Maria Catharina Bergström född 1778 Stockholm. Prästen skriver att hon är utfattig. Hon dör 20/3 1864 i Lovisedal.
Anders Petter har även en ung dräng nämligen Axel Cornad Leopold Löfgren född 1840 i Stockholm. Så småningom flyttar ytterligare sju personer in. Kanske hyrde de bostad av Anders Petter som på så vis fick en extra inkomst.
Så dör hustrun den 5/11 1875 och Anders Petter blir änkling och ensam med dottern Augusta Wilhelmina. Sönerna har redan lämnat föräldrahemmet och arbetar.
Anders Petter kallas nu lägenhetsägare och änkling. Ytterligare en familj bor på fastigheten och allt flera hyresgäster (?) kommer till.
Anders Petter Malmgren dör 27/1 1899 i Lovisedal.
Dottern Augusta Vilhelmina Malmgren född 20/6 1859 i Vallentuna är nu ensam kvar på torpet. Det tycks i övrigt vara rätt stor omsättning på inneboende och hyresgäster.
Augusta Vilhelmina kallas "ägarens syster" och tituleras småbrukare.
 |
| Torpet Lovisedal i Bällsta. På trappan sitter systrarna Hanna och Augusta Malmgren. Okänd fotograf 1920, Vallentuna bildarkiv. |
Från 1917 försvinner hyresgästerna. På Lovisedal bor i stället systrarna:
Småbrukerskan Augusta Vilhelmina Malmgren född 20/6 1859 i Vallentuna och
Fd tjänarinnan Johanna Louise Malmgren född 2179 1856 i Vallentuna.
 |
| Valfrid Hansson i Lovisedal Privat bild. |
Så dör Johanna Louise Malmgren dagen före nyårsafton den 30/12 1923 på Lovisedal.
Lisbeth Lindh berättade att hon förvarades i ladugården vid äppelträdet i väntan på våren då begravning skulle kunna ske. Under tiden kalasade råttorna på henne.
- Halva ansiktet var borta, sa Lisbeth Lindh.
Lisbeth Lindh berättade att hon förvarades i ladugården vid äppelträdet i väntan på våren då begravning skulle kunna ske. Under tiden kalasade råttorna på henne.
- Halva ansiktet var borta, sa Lisbeth Lindh.
Augusta Vilhelmina blir ensam kvar igen.
Och hyresgäster flyttar in, en kolarbetare, ett handelsbiträde, en springgosse och ett affärsbiträde.
Och hyresgäster flyttar in, en kolarbetare, ett handelsbiträde, en springgosse och ett affärsbiträde.
Augusta Vilhelmina dog 12/12 1938.
Lisbeth Lindh berättade att hon sista veckan av sitt liv bodde på ålderdomshemmet i Fattigstubacken.
- Hon var ganska späd men hade mycket hjälp av Valfrid Hansson. Han skötte om henne, lagade mat och tog över stället.
Kyrkoböckerna:
Vallentuna (AB) AI:10a (1814-1820) Bild 140 / sid 8 (Smedan Malmbergs familj å Kragsta ägor)
Kårsta (AB) CI:3 (1792-1837) Bild 57 / sid 106 (Lovisa Ulricas födelse)
Kårsta (AB) AI:5 (1814-1824) Bild 1750 / sid 168 (Lovisa Ulricas familj i Tjusta)
Kårsta (AB) EI:1 (1838-1863) Bild 120 (vigsel i Kårsta)
Kårsta (AB) AI:5 (1814-1824) Bild 1750 / sid 168 (Lovisa Ulricas familj i Tjusta)
Kårsta (AB) EI:1 (1838-1863) Bild 120 (vigsel i Kårsta)
Kårsta (AB) CI:4 (1838-1863) Bild 230 (hennes sons födelse före äktenskapet)
Folkräkningen 1940
Kragsta (Lovisedal)
Karl Valfrid Hansson född 12/10 1876 i Skånela. Småbrukare och Brunnsarbetare. Sin egen.
Arvid Oskar Olsson född 9/6 1904 i Kungsholmen. Mekaniker. Arbetslös. Inkallad till (svårläst).
Helga Elisabet Andersson född 1/11 1908 i Adelsö. Husmor.
Barn:
Folkräkningen 1950
Karl Valfrid Hansson är borta.
Han dog ogift 4/12 1949 och var då skriven i Lovisedal.
Arvid Oskar Olsson är fd mekaniker och frånskild 27/11 1848
Helga Elisabet Andersson är också frånskild 27/11 1948. Hon är nu yrkesverksam som köksbiträde.
Barnen:
Lisbeth Olsson är affärsbitrde
 |
| Karl Valfrid Hansson m hästen Blixten i Lovisedal Foto: Birgit Rydelius 1930 Vallentuna bildarkiv |
Kragsta (Lovisedal)
Karl Valfrid Hansson född 12/10 1876 i Skånela. Småbrukare och Brunnsarbetare. Sin egen.
Arvid Oskar Olsson född 9/6 1904 i Kungsholmen. Mekaniker. Arbetslös. Inkallad till (svårläst).
Helga Elisabet Andersson född 1/11 1908 i Adelsö. Husmor.
Barn:
- Lisbeth född 11/12 1933 i Klara församling, Stockholm
- Olof född 2/4 1935 i Klara församling
- Bo född 1/8 1937 i Engelbrekts församling (Allmänna BB)
Lisbeth Lindh 1999:
- Vi cyklade väl som regel. Men jag fick aldrig någon cykel. Jag snodde morsans. Och så fastnade man med foten i cykelkedjan och fick bannor till tusen.
- Valfrid Hansson var en enstöring. Smed. Han ägde gården. Mamma köpte den av honom 1947. Det var en stor affär.
- Jag fick ta hand om bröderna. Min bror Olle var hopplös. Han var bara intresserad av gamla bilar. Till slut tog mamma kontakt med en äldre kvinna i Mariestad. Han var där nere i flera år men kom hem och hälsade på ibland.
- Mamma bekymrade sig mycket för veden och levde i gammal stil. Hennes föräldrar dog 1937 så jag har aldrig träffat mormor och morfar. Hon kom av ett kargt släkte på Adelsö. Pappas föräldrar bodde i Skåne. Farfar hade två båtar som gick på rutten Tyskland-Sverige med kol. Den ena sköts i sank under första världskriget. Samma öde drabbade den andra under andra världskriget. Farfar kom aldrig mer på fötter. De fick leva på farmors pension.
- Föräldrarna Elisabeth och Arvid träffades kanske på dans, sa Lisbeth Lindh. Farmor tyckte inte om det. Han skulle ha en tjej av bästa klass. Vi hade väldigt lite kontakt med pappa efter skilsmässan. Han hamnade på Väsbygården. Bo betalade ingen hyra så mamma vräkte honom.
Folkräkningen 1950
Karl Valfrid Hansson är borta.
Han dog ogift 4/12 1949 och var då skriven i Lovisedal.
Arvid Oskar Olsson är fd mekaniker och frånskild 27/11 1848
Helga Elisabet Andersson är också frånskild 27/11 1948. Hon är nu yrkesverksam som köksbiträde.
Barnen:
Lisbeth Olsson är affärsbitrde
Olof och Bo är kort och gott pojkar
Lisbeth Lindh 1999:
- Jag flyttade till stan hösten 1952, säger Lisbeth Lindh. Jag fick jobb som barnflicka och i en livsmedelsbutik på Drottninggatan.
Folkräkningen 1960
Arvid Oskar Olsson är fd mekaniker och frånskild 27/11 1848. Frikallad fd mekaniker.
Helga Elisabet Andersson är förstås också frånskild 27/11 1948. Servitris
Sonen Bo bor hemma.
Lisbeth Lindh:
- På 60-talet hade hon får och getter som gick och betade av gräset. När hösten kom klippte de av ullen, som blev till filtar, och skickade dem till slakt.
- Det var hopplöst kallt i stugan, bara 13-14 grader om morgnarna när man skulle stiga upp.
Folkräkningen 1970
Helga Elisabeth Olsson och sonen Bo bor i Lovisedal
Lovisedal postlåda 341, 186 00 Vallentuna
Exmaken Arvid Oscar Olsson bor på Väsbygården där han dog 2/2 1987.
Dottern Lisbeth är gift Lindh och bor i Solna
Sonen Olof bor i Hovmantorp.
Sonen Bo bor i eget hushåll i Lovisedal.
Han var gift sedan 25/3 1967 men ingen hustru på adressen.
Bo dog 22/4 1971.
Han var då fortfarande skriven i Lovisedal.
Folkräkningen 1980
Helga Elisabet Olsson bor ensam i Lovisedal
Runristarvägen 65, 186 00 Vallentuna
Exmaken Arvid Oscar Olsson bor på Väsbygården där han dog 2/2 1987.
Dottern Lisbeth bor fortfarande i Solna.
Sonen Olof har nästan flyttat hem. Han bor på Bällstalundsvägen 317.
Folkräkningen 1990
Helga Elisabet Olsson bor ensam i Lovisedal.
Runristarvägen 65, 186 50 Vallentuna
Hon dog 15/6 1998 efter 19 dagar på Bylehemmet.
Dottern Lisbeth bor fortfarande i Solna.
Sonen Olof har flyttat till Angarns Lundby i Vallentuna. Ogift.
Lisbeth Lindh 1999:
- Hon var enastående. Hon sågade och högg sin ved själv. Med slägga hackade hon sönder stora stubbar. De två sista åren orkade hon inte. Då fick hon sin ved av barn och grannar. Hon tvingades sälja sin skog till kommunen 1973 för 1 krona kvadraten. Det var hutlöst. Skamligt. Hon kunde inte säga nej. De började redan på 40-talet och köpte in gårdar överallt.
- Nu går jag bort i natt, sa hon. Ni behöver inte komma hit. Hon ville dö och bad om en spruta till.
Mäklarna, Ann och Anders Fröderberg, berättar följande i en folder inför försäljaren 1999:
Lite historik:
Fastigheten är stamfastighet till hela Lovisedals villaområde. Avstyckning skedde på 70-talet. Lovisedals gård bestod innan av 25 000 kvm med idag befintliga byggnader och en mindre ladugård med plats för 4 nötkreatur. Ladan är numera riven då den låg på avstyckad mark.
Fastigheten har ägts av fru Elisabeth Olsson som har bott där i 60 år tills hon avled våren 1998 - då 90 år gammal. Hon har fött upp tre barn på gården.
Tomten:
I dag är tomten 2169 kvm och består av gammal uppvuxen trädgård med alla slags träd, buskar och blommor. Många fruktträd, rodedenronbuskar, syrénbuskar mm. En stor vacker rönn torna upp sig
mitt på tomten.
Byggnader:
Manbyggnad: Uppförd 1853. Knuttimrat 1 1/2 pl torp med rödmålad stående panel med läkt. En fantastiskt vacker farstubro med snickeridetaljer och granna färger. byggnadsytan på mark är ca 58 kvm. Huvudentré med liten hall samt brant trappa till övervåningen. Rum med vedkamin. Vardagsrum med öppen spis. Kök med gammal inredning, skafferier, vedspis samt utgång till baksidan.
På övervåningen finns två inredda sommarrum samt övrig förrådsvind. Mycket orginaldetaljer finns kvar.
Utanför ytterdörren på baksidan står en gammal saltho i stengods som använts som vattenreservoar. El finns indraget. Ej indraget vatten. Köksavlopp. 2-glasfönster med spröjs.
Hus 2:
Tidigare ekonomibyggnad från 1885. Även den knuttimrad med vacker stenfot och liggande panel som är rödmålad. Inredd till bostadshus bestående av kök med vedspis samt ett rum med kamin samt förrådsvind med låg takhöjd. Byggnadsytan på mark ca 52 kvm. Insatsfönster med spröjs.
Förråd (byggt på senare tid) ca 14 kvm - rödmålad stående panel.
Gammal lada/förråd: på ca 50 kvm med loft.
Gammal vedbod/förråd: på ca 32 kvm med spröjsade mindre fönster innehållande bland annat familjens tvättstuga (vedeldad) vedförråd, tidsenlig TC.
En gullig rödmålad hundkoja med löplina för fru Olssons chow-chow.
Stor jordkällare. Handpump på gården (fungerar ej idag)
Taxeringsvärde (1999) 363 000:-
Inga pantbrev finns.
Mäklarna Fröderberg:
När stadsplanen lades på 70-talet inritades det möjlighet att av fastigheten göra tre tomter för nybyggnation - dock måste viss mark köpas till Länsantikvarien reserverade sig för detta och ville att denna unika miljö ska bevaras men den är idag inte K-stämplad eller i övrigt belagd med något förbud.
Fastigheten säljs som ett totalrenoveringsobjekt och säljs med total friskrivning avseende fel och brister.
Fastigheten säljs även med eventuella spöken som enligt dottern Lisbeth numera ska vara borta då man kastat ut en stor kista med gamla skor och kängor från 1800-talet som "gästerna brukade hasa omkring i på vinden.
Det finns mycket historik om Lovisedals gård. Gamla ägarinnan har även berättat på band om sitt liv på gården. De finns bevarade på kulturkansliet i Vallentuna där man säkert kan finna mycket mer av intresse om gården och dess befolkning.
Helga Elisabet Andersson är förstås också frånskild 27/11 1948. Servitris
Sonen Bo bor hemma.
Lisbeth Lindh:
- På 60-talet hade hon får och getter som gick och betade av gräset. När hösten kom klippte de av ullen, som blev till filtar, och skickade dem till slakt.
- Det var hopplöst kallt i stugan, bara 13-14 grader om morgnarna när man skulle stiga upp.
Folkräkningen 1970
Helga Elisabeth Olsson och sonen Bo bor i Lovisedal
Lovisedal postlåda 341, 186 00 Vallentuna
Exmaken Arvid Oscar Olsson bor på Väsbygården där han dog 2/2 1987.
Dottern Lisbeth är gift Lindh och bor i Solna
Sonen Olof bor i Hovmantorp.
Sonen Bo bor i eget hushåll i Lovisedal.
Han var gift sedan 25/3 1967 men ingen hustru på adressen.
Bo dog 22/4 1971.
Han var då fortfarande skriven i Lovisedal.
Folkräkningen 1980
Helga Elisabet Olsson bor ensam i Lovisedal
Runristarvägen 65, 186 00 Vallentuna
Exmaken Arvid Oscar Olsson bor på Väsbygården där han dog 2/2 1987.
Dottern Lisbeth bor fortfarande i Solna.
Sonen Olof har nästan flyttat hem. Han bor på Bällstalundsvägen 317.
Folkräkningen 1990
Helga Elisabet Olsson bor ensam i Lovisedal.
Runristarvägen 65, 186 50 Vallentuna
Hon dog 15/6 1998 efter 19 dagar på Bylehemmet.
Dottern Lisbeth bor fortfarande i Solna.
Sonen Olof har flyttat till Angarns Lundby i Vallentuna. Ogift.
Lisbeth Lindh 1999:
- Hon var enastående. Hon sågade och högg sin ved själv. Med slägga hackade hon sönder stora stubbar. De två sista åren orkade hon inte. Då fick hon sin ved av barn och grannar. Hon tvingades sälja sin skog till kommunen 1973 för 1 krona kvadraten. Det var hutlöst. Skamligt. Hon kunde inte säga nej. De började redan på 40-talet och köpte in gårdar överallt.
- Nu går jag bort i natt, sa hon. Ni behöver inte komma hit. Hon ville dö och bad om en spruta till.
 |
| Torpet Lovisedal i Bällsta Okänd fotograf 1920, Vallentuna bildarkiv Lovisedal i Bällsta, Vallentuna. Augusta Malmgren har gäster.
Bildtext hos Vallentuna bildarkiv:
Stora huset byggdes 1853 av fadern Anders Peter Malmgren. Marken tillhör Kragsta och köptes från Lutteman?.
Lovisedal var en backstuga, Malmgren gjorde dagsverken på Kragsta. Hanna var trotjänarinna i en familj i Stockholm. För pengar hon tjänat köpte hon Lovisedal 1903 och testamenterade det till sin syster Augusta, som dog 1938.
Fadern lagade bl a vagnar, som kördes in genom dubbeldörrarna in i lilla stugan Han var även målare och tapetserare.
|
_______________________________
Bilden är hämtad ur boken Sveriges Bebyggelse, Stockholms län, Bokförlaget Hermes i Uddevalla 1952.
Lite historik:
Fastigheten är stamfastighet till hela Lovisedals villaområde. Avstyckning skedde på 70-talet. Lovisedals gård bestod innan av 25 000 kvm med idag befintliga byggnader och en mindre ladugård med plats för 4 nötkreatur. Ladan är numera riven då den låg på avstyckad mark.
Fastigheten har ägts av fru Elisabeth Olsson som har bott där i 60 år tills hon avled våren 1998 - då 90 år gammal. Hon har fött upp tre barn på gården.
Tomten:
I dag är tomten 2169 kvm och består av gammal uppvuxen trädgård med alla slags träd, buskar och blommor. Många fruktträd, rodedenronbuskar, syrénbuskar mm. En stor vacker rönn torna upp sig
mitt på tomten.
Byggnader:
Manbyggnad: Uppförd 1853. Knuttimrat 1 1/2 pl torp med rödmålad stående panel med läkt. En fantastiskt vacker farstubro med snickeridetaljer och granna färger. byggnadsytan på mark är ca 58 kvm. Huvudentré med liten hall samt brant trappa till övervåningen. Rum med vedkamin. Vardagsrum med öppen spis. Kök med gammal inredning, skafferier, vedspis samt utgång till baksidan.
På övervåningen finns två inredda sommarrum samt övrig förrådsvind. Mycket orginaldetaljer finns kvar.
Utanför ytterdörren på baksidan står en gammal saltho i stengods som använts som vattenreservoar. El finns indraget. Ej indraget vatten. Köksavlopp. 2-glasfönster med spröjs.
Hus 2:
 |
| Än blommar Elisabeth Olssons krukväxter på fönsterbärdorna i Lovisedal Foto: Monica Antonsson 1999 |
Förråd (byggt på senare tid) ca 14 kvm - rödmålad stående panel.
Gammal lada/förråd: på ca 50 kvm med loft.
Gammal vedbod/förråd: på ca 32 kvm med spröjsade mindre fönster innehållande bland annat familjens tvättstuga (vedeldad) vedförråd, tidsenlig TC.
En gullig rödmålad hundkoja med löplina för fru Olssons chow-chow.
Stor jordkällare. Handpump på gården (fungerar ej idag)
Taxeringsvärde (1999) 363 000:-
Inga pantbrev finns.
 |
| Spökkistan... Foto: Monica Antonsson |
När stadsplanen lades på 70-talet inritades det möjlighet att av fastigheten göra tre tomter för nybyggnation - dock måste viss mark köpas till Länsantikvarien reserverade sig för detta och ville att denna unika miljö ska bevaras men den är idag inte K-stämplad eller i övrigt belagd med något förbud.
Fastigheten säljs som ett totalrenoveringsobjekt och säljs med total friskrivning avseende fel och brister.
Fastigheten säljs även med eventuella spöken som enligt dottern Lisbeth numera ska vara borta då man kastat ut en stor kista med gamla skor och kängor från 1800-talet som "gästerna brukade hasa omkring i på vinden.
Det finns mycket historik om Lovisedals gård. Gamla ägarinnan har även berättat på band om sitt liv på gården. De finns bevarade på kulturkansliet i Vallentuna där man säkert kan finna mycket mer av intresse om gården och dess befolkning.
Begärt pris 1 400 000 kronor
Lisbeth Lindh köpte sig ett litet hus "vid telefonkiosken i El Capistrano" i den lilla spanska staden Nerja på Costa del Sol. Jag kan bara hoppas att hon fått stor glädje av det.
 |
| Foto: Monica Antonsson |
De som tog över Lovisedal 1:1 för över 20 år sedan nu (1999) har verkligen vårdat fastigheten. Än blommar därför Elisabeth Olssons krukväxter i de spröjsade fönstren. Det är emellertid en alldeles särskild berättelse värd en egen sida. Tills vidare säger jag bara...
Tack för att ni räddat Lovisedal!
Lisbeth Lindh köpte sig ett litet hus "vid telefonkiosken i El Capistrano" i den lilla spanska staden Nerja på Costa del Sol. Jag kan bara hoppas att hon fått stor glädje av det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar