Redan som liten drog hon allas blickar till sig...

Södra Roslagen
7 maj 1986

Malin Gramer tände valborgsmässoelden 1986.
_________________________________________________________________________________

Södra Roslagen
13 maj 1987

_________________________________________________________________________________


Vallentuna Steget

9 februari 2005

Mallan - Lattjo partner till Tobbe

Karriären tycks ligga utstakad för Malin Gramer som numera är Mallan med Tobbe Trollkarl i TV4:s Lattjo Lajban.

– Jag har alltid velat göra barnprogram, säger hon. Ungar är härliga och säger roliga saker. Dessutom får jag ta fram barnet i mig själv och lattja lite.

Malin Gramer visade framfötterna på scenen redan som sexåring efter en barnteaterkurs på Vallentuna Teater. Alla som var med såg, att hon är en spännande teaterbegåvning. Företagsam och full av framåtanda är hon dessutom. Hemma i Bällsta var hon den givna motorn i kvarteret. Att sitta tyst, snäll och overksam var liksom inte hennes grej. Hon är förvisso både känslig och ömtålig, men det är bättre att själv ta kommandot, än att låta sig styras, tyckte hon. Vardagen på Husarvägen med omnejd blev med andra ord aldrig särskilt trist. Tillsammans med syskonen Oscar, Kalle och Kerstin Dickson – som också var dagbarn hos Eivor Lundin - utgjorde hon en rätt charmig fyrklöver.

– Kalle var min bebis, trots att han bara var ett år yngre än jag. Jag knöt hans skor och släpade runt på honom, tills Kerstin kom. Då släppte jag Kalle och tog henne i stället. Hon var ju bara ett litet pyre då. I dag är hon stjärna i revyn. Vi spelade in en spännande film – James Blond - med de andra ungarna i kvarteret. Pappa Ulf höll i videokameran och filmen finns fortfarande tillgänglig för en liten, initierad skara.

Olycklig i Florida

Malin var aktiv i Vallentuna Konståkningsklubb och blev småningom en av 24 proffsiga åkare i ett Vallentunabaserat team som tävlade runt om i världen.

– Som bäst kom vi trea i SM. Men om sanningen ska fram, så hade jag några år av fruktansvärd scenskräck. Jag tyckte det var svårt att stå alldeles själv på isen, när strålkastarljuset tändes.

I Malins familj fanns en längtan till Amerika. Hennes mormor hade flyttat dit, när mamma Maud och moster Veronika var små. De kom efter först sedan de hade slutat skolan och småningom återvände Maud till Sverige.

– Jag for till Florida som au pair, när jag var 18 år. Där fick jag ta hand om tre små barn som var jättegulliga. Men deras mamma var hemsk. Hon skällde för minsta sak, så jag var väldigt olycklig där. Men jag bet ihop och stod ut ett helt år, innan jag äntligen fick åka hem.

Calle Flygares Teaterskola

Malin var backpacker på Bali, när hon via ett mail från sin mamma fick veta, att hon hade kommit in på Calle Flygares teaterskola. Hon hade äntligen insett, att om hon ville bli lycklig, så måste hon satsa på teatern.

– Jag fick två stipendier av underbara Greta Persson. Det var mycket tack vare henne som jag kunde finansiera mina studier.

Som nykläckt skådespelerska gick Malin rakt ut i livet som frilansare. Det betyder arbetslöshet och en ständig jakt på uppdrag. Sedan dess har hon gjort reklamfilmer och novellfilmer som exempelvis ”Trekant” som nyligen väckte ett visst rabalder. ”Barnprogramledare medverkar i sexfilm”, skrev Aftonbladet.

– De hade väl inget annat att skriva om, suckar hon. Det var innan Fabian Bengtsson blev kidnappad. Någon trekant blev det aldrig i filmen. Min rollfigur var oskuld och inte ens intresserad. Så jag har inte varit naken på film. Jag hade bh:n på mig hela tiden.

Hållit låda i TV3

Malin blev växeltelefonist på ett stort försäkringsbolag för att få ihop till hyran. På fritiden spelade hon med stor framgång revy i Vallentuna så sent som 2003. Drygt ett år jobbade hon dessutom i den holländska mediastaden Hilversum strax utanför Amsterdam.

– Jag delade lägenhet med en kollega och hade en tjänstecykel som ständigt gick sönder. Den var för liten, hade ett konstigt styre och var väldigt seg. Sista veckan fick jag till och med binda fast pakethållaren. Det var väldigt skönt att få komma hem och åka kommunalt igen.

Efter en audition blev Malin programledare för Lyckochansen i ZTV och TV3 med uppgift att varje dag hålla låda i en timma utan avbrott genom att ställa frågor till folk som tävlade. 

– Många klagade på programmet, andra såg det som en vän i vardagen, men jag fick mycket beröm för att jag lyckades klara mig bra i kniviga situationer. 

Halkade in på bananskal

Det var en kompis som tipsade om, att Lattjo Lajban sökte efter en ersättare till Carro i barnprogrammet Lattjo Lajban. Malin hängde med till TV4 och lyckades få provfilma, trots att hon inte var föranmäld. En vecka senare fick hon göra ett reportage i en skola och framför kameran tillverka en ätbar kaktus av en gurka, några tandpetare och geléhallon. Sedan var det klappat och klart och sedan tre veckor är det alltså Malin som gör Lattjo Lajban i Nyhetsmorgon med Tobbe Trollkarl.

– Det är verkligen roligt. Jag ska satsa på det här nu. Det är Mysmåndag med Mallan, Trolleritisdag med Tobbe och Djungeltorsdag med Jonas Wahlström, så i torsdags fick jag leka med krokodiler. Onsdagarna delar vi på och fredagarna gör vi tillsammans. Dessutom gör vi reportage om allt möjligt från inomhusklättring till att jag ska få tandställning. Gör jag inget åt mina sneda tänder nu, så blir de bara värre…

Monica Antonsson

 

Allas Veckotidning

2014

Malin Gramer

TV-proflen hade egentligen inget val

- Jag måste fly från mitt destruktiva förhållande

Rubrik: Malin Gramer Årets profil i tv

Byline: Monica Antonsson

Foto: Per Arvidsson

Brödtext:

Med glimten i ögat och en stor portion empati har Malin Gramer, 35, som programledare för ”Fråga Olle” de senaste åren gjort en lång rad reportage om personer med säreget sexliv. För det har hon prisats av Sveriges film- och tv-producenter som utsett henne till ”Årets profil 2012”. Allt för att hon med mod, humor och närvaro tagit plats och ägt TV-rutan i de mest förlägna situationer. Hon är ödmjuk, smart och charmerande och älskas av såväl kollegor som TV-tittare, heter det vidare i motiveringen. Malin är kort sagt en programledare att räkna med. Mer beröm kan hon knappast få.

– Jag har alltid velat stå på scenen, säger hon och kryper upp i sin vita soffa hemma på Söder i Stockholm. Trean i sekelskifteshuset är stor och rymlig trea med vackra trägolv. Nedanför brusar storstadslivet på restauranggatan, som hon kallar den.  

Som barn gjorde sig Malin känd som en glad och busig unge fylld av energi. Hon red på hästar, gick på gympa, spelade teater, åkte konståkning och hon sjöng som Carola med hopprepsmikrofon framför spegeln. Men minnena från barndomsåren är få.

– Vi hade ett stort hus, en pool och en katt som hette Busan. Det är nästan allt jag minns. Och att pappa och jag lekte teater med en massa stora pappakartonger. Han och mamma gick skilda vägar när jag skulle fylla sju. Det var nog en väldigt jobbig tid. Annars hade jag nog inte förträngt det. Jag minns att mamma och jag flyttade till en lägenhet och pappa till en annan. Så småningom kom vi att bo rätt nära varandra och jag kunde gå som jag ville emellan.

Mamma Maud och pappa Ulf var engagerade i Vallentuna Revyn som dåförtiden satte upp årliga nyårsrevyer. Kanske var det där Malins drömmar om en scenkarriär föddes?

– Det hade jättestor inverkan på mig. Vi revybarn hängde jämt på teatern och kunde vartenda revynummer. Det enda man ville var att själv få stå där på scenen en dag.

Malin minns att hon fick låna en vit hundkostym ur revyförrådet när det var maskerad på lekis.

– Gissa om jag var nöjd! Alla andra kom som prinsessor och sjörövare. Jag kom som pudel. Det var stort!

Då som nu tyckte Malin om att prata. Ja, hon hade så mycket att säga att det till och med var svårt att hålla tyst. Det föll inte i god jord hos skolfröken. Hon satte upp en skärm bakom vilken pratglada barn måste sitta.  

– Jag och en kille i klassen fick jämt sitta bakom skärmen! Det var så pinsamt. Alla vände sig om och glodde. Jaha, nu sitter Malin bakom skärmen där igen! Man blev väldigt utpekad på det viset.

Efter grundskolan gick Malin medialinjen på gymnasiet och for så småningom till Florida som au pair. Äntligen skulle hon få lära sig att stå på egna ben.

– Det var samma sak för mig som att killarna gjorde lumpen.

I kompiskretsen fanns Magnus som också var au pair och som berättade för alla att han väl tillbaka i Sverige skulle satsa på skådespelarkarriär.

– Jag blev väldigt taggad av det, säger Malin. Kan han så kan jag! Det var ju det jag ville.

Malin blev elev vid Calle Flygares teaterskola där hon omedelbart kände sig hemma och blev kvar i två år.  

– Det är nog det bästa jag har gjort. Till min stora förvåning mötte jag människor som var som jag! Det fanns till och med de som var både knäppare och flamsigare än jag! De hade säkert också fått sitta bakom skärmen.

Under elevtiden fick Malin göra reklam- och kortfilmer. Det hände också att hon och kollegorna spelade skyltfönsterteater som reklam inför julhandeln.

– Vi kunde stå där som levande skyltdockor och göra reklam för till exempel morgonrockar. Vi jonglerade eller frös till is ibland för att sedan börja skratta eller skrämma folk på gatan.

Hon spelade revy också på hemmaplan i Vallentuna.

– Äntligen fick jag vara med, skrattar hon. Men det tog ju så många år!

Malins första riktiga jobb som nykläckt skådis tog henne till Holland och programledarjobbet för ett ringprogram i TV. Det holländska bolaget producerade dagligen ungefär samma program till en lång rad länder från olika studios. Hennes uppgift var att hålla låda flera timmar i streck varje morgon medan tittarna ringde in, gissade ord och vann pengar. 

– Jäklar vad jag snackade! Äntligen fick jag användning för den talangen.

Ett och ett halvt år senare flög hon hem, provfilmade för ”Lattjo Lajban” i TV4 och fick jobbet. Därmed bestämde hon sig för att lämna Holland.

– Chefen kallade in mig och frågade vad jag ville ha för att stanna. Men jag visste att jag måste åka hem. Jag levde i ett väldigt destruktivt förhållande med en mycket manipulativ man då. Jag visste instinktivt att om jag någonsin skulle kunna ta mig ur det förhållandet så måste jag hem till familjen, vännerna och tryggheten. Bara någon vecka senare började jag på TV4 och gick ner något fruktansvärt i lön.

Malin blev tämligen omgående Mallan med landets alla ungar. Hon sjöng, spelade och busade var och varannan morgon med Mojje och Tobbe Trollkarl. Samtidigt lyckades hon sakta men säkert trassla sig ur sitt omöjliga förhållande. Med tiden fick hon allt mera utrymme i programmen och fick göra reportage om allt från sin egen tandställning till alla djuren i Furuviksparken. Privat mötte hon dessutom kärleken på nytt.  

– När Lattjo Lajban lades ner efter några år gav vi oss ut på en jorden runt-resa. Det var dags att bilda familj, tyckte vi. Men först ville vi se världen.

Malin och hennes kille kom hem igen i april 2008. Bara några månader senare anmälde lille Charlie sin ankomst till världen. Malin pluggade journalistik på Poppius och jobbade som kryssningsvärdinna och barnlekledare på finlandsfärjan Cinderella. 

– Charlie föddes på min födelsedag den 26 april 2009. Jag hade väntat och verkligen sett fram mot det. När han rörde sig i min kropp kändes det som att vi hade en alldeles särskild kontakt. Vi var ett team liksom. Och det är vi ju.

Malin blev blåst på kärleken den här gången också.     

– Charlies pappa fanns inte där för mig helt enkelt, säger Malin. Men han finns förstås för Charlie. Vi bor nära varandra och delar på vårdnaden.     

Knappt ett år senare drabbades Malin av nästa svåra slag. Pappa Ulf fick veta att han hade cancer och bara en månad kvar att leva.

– Det gick så fort, säger Malin. Under en månad visste vi vad som skulle hända men man förstod ändå inte. Jag var mammaledig med Charlie och åkte varje dag till sjukhuset. Man satt där på sjukhussängen, log och pratade om vardagliga saker för att med jämna mellanrum försvunna ut i korridoren och gråta av panikångest. En stund senare torkade man tårarna, gick in igen och låtsades som om ingenting hade hänt. Pappa pratade inte om sin sjukdom. Jag vet inte om han trodde att han skulle klara sig. Kanske försökte han bara visa sig stark inför oss.

På bara några veckor var han borta, en av de två som stått Malin närmast.

– Alla som har förlorat en nära anhörig vet vad det innebär. Man kan inte skydda sig. Det är livet liksom.

Malin återvände till tv-världen för att jobba bakom kameran. Efter ett halvår på produktionsbolaget fick hon frågan om hon ville göra ”Fråga Olle”.  

– Det är ett programledarjobb och ett reporterjobb. Jag träffar människor som jag är nyfiken på och vill veta mera om. Det är ingen större skillnad vare sig det handlar om hur man gör choklad eller människors sexuella läggning. Jag tycker det är intressant. De är människor.

Malin erkänner att hon kan ha blivit lite avtrubbad vad gäller sex och runda ord.

– Herreminje, kan jag tänka när vi sitter tysta och trötta i bussen på väg hem från ett jobb. Vad var det som hände? Vad är det vi har filmat? Hände det på riktigt eller var det bara en dröm? 

Malin har inte för avsikt att fastna i Fråga Olle-facket bara för att hon gillar sitt jobb. Hon har just gjort familjeunderhållningen ”Min man kan” med Pontus Gårdinger på femman och har under våren flera spännande förslag att ta ställning till.

En ny kärlek finns också i hennes liv. Men det är nytt och skört så den unge mannen håller hon hemlig lite till.

– Så småningom vill jag bilda familj och flytta ut på landet. Jag drömmer om ett eget hus med en stor härlig trädgård.

Monica Antonsson

Henrik Fexeus mästare i tankeläsning och manipulation

Det började med en trollerilåda hemma i Vallentuna.

Henrik Bjarneskas som han hette då, var snart ett självklart inslag på alla barnkalas.

Särskilt som han trollade fram godis (som han köpt för veckopengen) till den entusiastiska publiken.

Han var förstås också given på talangjakten i Hjälmstaskolans aula (längst till höger i svart slängkappa)

Södra Roslagen

5 juni 1985

Henrik blev senare en del av Tellus Hjältar som under Per Norbäcks lednings spelade spännande teater på gymnasiet. Han satte småningom upp egna produktioner, bland annat sommarteater på den dåvarande scenen i Kommunalhusparken. Klipp kommer här när jag hittar det. Jag vet inte var jag ska leta ens men det kommer.
_______________________________________________________________________________

Lokaltidningen
Nr 33, 1994

______________________________________________________________________________

2010 hade Henrik Fexeus slagit igenom och blivit känd i hela Sverige för boken "Alla får ligga" så jag bad om en intervju...

______________________________________________________________________________




Allas Veckotidning
Nr 7 / 2010

Därför skrev han en bok med förförelsetips

Det började med en trollerilåda. Tankeläsaren, föredragshållaren, författaren och underhållaren Henrik Fexeus, 38, var sju år och hade just börjat i första klass i Ekebyskolan, Vallentuna. Trollerilådan öppnade dörrar till nya spännande världar av illusion och fantasi. Henrik lärde sig trick efter trick och kunde snart uppträda som trollkarl i svart hatt och slängkappa på traktens alla barnkalas.

– Jag var enormt mobbad i skolan, säger han. Den som vill bli accepterad måste kunna smälta in i mängden utan att sticka ut. Det kunde inte jag. Jag tog plats. Jag tyckte om att stå i centrum.

Henrik beskriver sig själv som skolans hackkyckling. I årskurs fyra hörde det liksom till att ett hundratal andra grabbar varje dag på skulle driva honom av skolgården dit man inte fick gå.   

– Det fanns tillfällen då jag tvingade mig själv att spy för att kunna åka hem och säga att jag var sjuk. Det hjälpte aldrig. Jag var tvungen att gå till skolan i alla fall. Men varje fredag på klassens timma var jag trollkarl. Det var mitt tillfälle att få vara någon.

Föräldrarna och skolan gjorde vad de kunde för att hjälpa honom. Men det minns inte Henrik. Han har över huvud taget bara fragmentariska minnen av sina första 15 levnadsår vilket säger en hel del om hur de var. 

I högstadiet blev det bättre och på gymnasiets ekonomiska linje var det över. Där sögs han upp av skolans teatergrupp och kom de följande tre åren att ägna sig mest åt teater. Raskt tog han steget från skådespeleri till regi och satte snart upp egna farser på den lokala sommarscenen. 

Så småningom skapade han "Genesis Electronica", en mimteater, ljusshow, dansteaterföreställning och elektronisk musikkonsert på själva Skapelseberättelsen i Första Mosebok.

Föreställningen sattes upp i såväl Vallentuna kyrka som i Klara kyrka i Stockholm med ärkebiskop Henrik Hammars goda minne.

- Vi jobbade ihjäl oss i tre månader, säger Henrik som skrev, producerade, regisserade och var en av tre kompositörer. Jag tog alla mina sparpengar och lånade resten av pappa. Det kostar en hel del att hyra ljus och scen och trycka affischer. 

Henrik gick ut gymnasiet med medelbetyg trots att han nästan aldrig var där. Till klasskompisarnas stora förtret lyckades han dessutom knipa åt sig en fyra i ekonomi genom att praktisera företagsekonomi i sitt teaterprojekt på riktigt.  

– Vid det laget hade jag lagt trolleriet på hyllan, säger Henrik. Det kändes unket på något sätt. Jag prövade alla nya trick men blev ständigt besviken. Som trollkarl vill man ju hitta det där som är på riktigt. Jag drömde ju om att sätta annan färg på himlen och att hitta vägen till sagoriket Narnia. 

Henrik tog en fil kand i filosofi och pluggade psykologi som han tyckte gav svar på alla frågor om varför människor fungerar som de gör och varför saker och ting ser ut på ett visst sätt.

– Jag hade tillbringat flera år med att försöka förstå religion utan att få några svar alls. De organiserade trossystemen ger egentligen bara komplicerade förklaringar till saker som vi kan förklara på mycket enklare sätt. Psykologin gav mig svar på allt, tyckte jag. Särskilt kunskap om hur vi människor formar oss själva och andra hela tiden. Det är fascinerande att se vilka processer som är avgörande för vilka vi blir.

Henrik höll fortfarande på med musik och teater. Han spelade i två band som uppträdde på festivaler och fick skivkontrakt. Så småningom flyttade han till Stockholm där han tillsammans med en kompis drog igång en musikklubb med liveband på en av stans bättre krogar. Under några år försörjde han sig dessutom som discjockey innan han fick sitt första riktiga jobb som marknadsförare på Kulturhuset

Henrik och hans dåvarande flickvän hade just brutit upp och gjort slut när det visade sig att ett litet barn var på väg. De beslöt sig för att ge förhållandet en ny chans och gifte sig. Sonen Sebastian, 9, kom till världen följd av Nemo, 7.

– Några år senare begärde min fru skilsmässa. Jag vägrade men hon framhärdade så vi skildes åt. I efterhand måste jag säga att hon gjorde oss en stor tjänst. Hon har numera ny familj och bor några mil norr om stan. Barnen bor hos mig men är hos henne två helger av tre.

Henrik slutade på Kulturhuset för att i stället bli marknadsförare på Dieselverkstan som är en liknande verksamhet. Han fördjupade sitt intresse för hur människor påverkar varandra, studerade kommunikativa och mentala tekniker som NLP och hypnos och kombinerade det med den beteendepsykologi han använde sig av inom marknadsföringen.  

– Jag började fråga mig själv vad jag ville göra med mitt liv. Var det verkligen informatör och hobbytrollkarl jag ville vara. Jag funderade på vad jag hade gjort genom åren och insåg plötsligt att allt hängde ihop. Men vänta nu! Det fanns en röd tråd. Teaterprylen, trolleriet, psykologin, marknadsföringen, medieanalysen, musiken – alltihop handlar om att på olika plan kommunicera och att påverka människor genom kommunikation. Plötsligt insåg jag att det faktiskt finns en magi men den sitter i huvudet och inte i någon kortlek. Med mina tekniker skulle jag faktiskt kunna ge en vision av tankeläsning och simulera det som medier påstår sig kunna göra på riktigt. I ett enda slag förstod jag att jag skulle bli underhållare.

Med illusionisten Truxa som förebild skickade Henrik ut ett pressmeddelande om att han i september 2004 skulle bjuda på tankeläsningsshow på Dieselverkstan. Sommaren innan ägnade han sig åt att skriva materialet. Succén var given och ledde till att han blev en av Sveriges mest spännande och flitigast anlitade föreläsare.

– Genom att studera hållning och ansiktsuttryck hos människor och genom att manipulera folk att tänka det jag vill skapar jag en illusion av tankeläsning. Jag brukar säga att en del av föreställningen är på riktigt och en del är bluff. Man kan inte vara säker på någonting. Man vet aldrig vad som händer.

Henrik sammanfattade 2007 föreläsningen "Konsten att läsa tankar" i en bok med samma namn. Samtidigt gjorde han TV-serien "Hjärnstorm" om olika psykologiska experiment. Andra boken "När du gör som jag vill" kom att handla om påverkan medan den nu aktuella "Alla får ligga" är en handbok om strategier i förförelsekonst för den som är ute efter resultat.

– Vill man hångla är det resultat som räknas, säger Henrik. Boken är på fullaste allvar men jag har alltid glimten i ögat när jag skriver. Man kan lära sig ett sätt att formulera sig på men det handlar mer om ett sätt att vara och att komma till insikt med sig själv. Det viktiga är att få andra att förstå att man är en attraktiv och intressant människa. Jag är övertygad om att alla är det eller åtminstone har potential att vara det.

Henrik mötte kärleken på nytt en kväll på krogen. Den tidigare för honom okända Linda gav honom en komplimang som om hon hade läst hans bok. "Du, jag måste fråga dig en sak. Jag ska köpa en skjorta till min bror. Din skjorta är så snygg. Var har du köpt den?"

– Hon gav en orsak, en komplimang och en öppen fråga på samma gång. Det kunde inte vara bättre. Man kan inte bara slänga ur sig en kladdig komplimang. Sånt tycker de flesta inte om. Linda gjorde precis rätt och jag visste vad jag skulle svara. Hon hävdar visserligen att det var omedvetet. Jag är benägen att tro henne. Hon köper alltid skjortor till sin bror.

Linda och Henrik sågs då och då i vimlet den kvällen och efter några timmar hade hon fått hans kort.

– Hon skulle höra av sig och eventuellt boka mig som föreläsare, skrattar Henrik. En månad senare hördes vi igen och på den vägen är det. Men hon fick jobba hårt på att övertyga mig om att jag var redo för ett nytt förhållande. Jag var bränd och visste inte vad jag ville med livet.
Linda och Henrik bor numera ihop med hans barn i en lägenhet i Hammarby Sjöstad. Om det framöver blir fler tassande små fötter i våningen står ännu skrivit i stjärnorna.

– Det är inte omöjligt, säger Henrik. Linda har ju inga barn och den klockan tickar ju.

Henrik längtade tillbaka till rollen som underhållare och skrev därför i somras enmansföreställningen "Sinnescirkus" som han dels under hösten turnerat med landet runt och dels gjort flera gästspel med på Vasateatern i Stockholm. Alltid för fullsatta hus. När föreställningen nu går upp på Intiman är det en dröm som blivit sann. 

– Det är bara jag på scenen, säger Henrik. Och många ur publiken. Allt hänger på slutnumret. Misslyckas det faller föreställningen. Än har det inte hänt men ett par gånger har jag åldrats tio år innan jag lyckats styra upp det. Det ger en nerv av spänning till föreställningen.

Henrik ser "Sinnescirkus" som början på en ny karriär som artist.

– Vi är några i världen som gör det här, konstaterar han. Men vi är verkligen inte så många.

Av: Monica Antonsson

Foto: Kurt Pettersson

          Henrik:

Här kommer några tips. Hoppas att de funkar.

1) Det vi kan få när som helst bryr vi oss inte om. Så var inte totalt
tillgänglig hela tiden. Visa att du har ett eget, spännande liv
oavsett om den andre gillar dig eller inte. Lustigt nog gör det dig
mer attraktiv.

2) Glöm det där med att vara svår och mystisk. Det som kommer på
första plats på listan med attraktiva personliga egenskaper, är när
någon får oss att skratta. Så bli snygg genom att vara en rolig prick
som får andra att le.

3) Ofta hamnat i fällan att ni blir bra kompisar istället för ett
romantiskt par? Då glömde du bort att odla attraktionen mellan er. Se
till att bibehålla spänningen, t ex genom att röra vid den andre då
och då, samtidigt som ni lär känna varandra!

4) Lura hans hjärna genom att se honom länge i ögonen. Vi har oftast
bara lång ögonkontakt med de vi är arga på eller kära i. Genom att
hålla ögonkontakt med flit kommer han omedvetet att sluta sig till att
eftersom han inte är arg, så måste han vara intresserad av dig.

5) Det får inte spela så stor roll för dig hur det kommer att gå med
flirten. Annars kan du bli både krävande och desperat. Vilket aldrig
är attraktivt. Om du istället inser att det inte är hela livet hur det
kommer gå så blir du mer avslappnad och bekvämare att vara med.

Och här är en artikel om Henrik Fexeus - med hans godkännande delvis byggd på samma intervju - som jag skrev för Året Runt i juni 2011. Jag hittar tyvärr inte själva klippet - det sitter inte där det ska - men det kommer väl fram så småningom. Texten har jag lyckats hämta ur en gammal dator vars livslåga är tämligen flämtande.
Jag minns att det var en fin familjebild på uppslaget men rubriken - som alltid sätts av redaktionerna - har jag glömt. Jag får återkomma med det...

Med TV4:s Talang har tankeläsaren, föredragshållaren, artisten och författaren Henrik Fexeus, 39, blivit rikskändis. Hela våren har han suttit i juryn, risat och rosat tillsammans med Charlotte Perrelli och Bert Karlsson. Somliga talanger har de jublat åt, andra har de sågat jäms med fotknölarna. Precis som en jury ska. Men det har inte varit fritt från kval.    

– Jag kommer så väl ihåg känslan av att vara talang, säger Henrik. Det var fasansfullt. Så jag har nog varit lite väl inkännande och empatisk mot somliga. Många stod på scenen för första gången och valde att göra det inför 300 personer i publiken, tv-kameror och en jury! Det var enormt stort och modigt av dem att göra det. Bara det gör dem till vinnare allihop. Samtidigt måste man ju bedöma deras prestationer.

Henrik vet bättre än de flesta att ett gott humör inte räcker för att göra en artist. Redan som barn var han en fingerfärdig trollkarl vilket resulterade i att han även blev skolans hackkyckling. Den som vill smälta in i mängden och bli en i gänget gör bäst i att inte sticka ut och göra sig märkvärdig.

– Jag var sju år när jag fick min första trollerilåda, säger Henrik som lärde sig trick efter trick och briljerade varje vecka på roliga timmen i skolan. Tio år gammal ställde han upp i sin första talangjakt i Vallentuna där han växte upp.

– Jag gjorde bort mig på varenda talangjakt norr om stan i flera år, konstaterar han. Ryktet säger emellertid annat. Han var en god illusionist redan då. Klädd i hög hatt och med svart slängkappa blev han tämligen snart en flitigt anlitad trollkarl på traktens alla barnkalas. Undra på att skolkamraterna blev avundsjuka.

– Under en period i fyran var det snarare regel än undantag att jag av ett hundratal grabbar trängdes av skolgården innan lunchrasten var slut. Och dit fick man inte ens gå!

Henrik blev illa åtgången de här åren. Fler än en gång tvingade han sig själv att spy i hopp om att slippa gå dit. 

– Det lyckades aldrig. Jag var tvungen att gå i alla fall.

Henrik fick hjälp men minns inte riktigt hur. Mobbingen var så svår och utstuderad att minnen flyter ihop. Om sanningen ska fram så har han bara fragmentariska minnen av sina första femton år. 

 – När jag kom upp i högstadiet, bytte skola och fick nya kompisar gick det liksom över.

Henrik spelade piano i kommunala musikskolan, lärde sig spela trummor och upptäckte teatern.

– Vi hade en teatergrupp på gymnasiet som hette Tellus Hjältar. Jag blev som uppslukad av att gå in i roller och spela föreställningar inför publik. Jag ägnade nog mer tid till teatern än åt studierna de åren.   

Som en av Tellus Hjältars fasta skådespelare var Henrik med om att sätta upp flera stora musikaler. Han lärde sig dessutom regissera och producera vilket resulterade i ett antal egna utomhusfarser i parken om somrarna. Som grädde på moset satte han dessutom upp en dansteaterföreställning med titeln "Genesis Electronica" i såväl Vallentuna kyrka som Klara Kyrka i Stockholm.

– Det var en iscensättning av skapelseberättelsen med elektronisk musik. Jag skaffade sponsorer, sålde annonser och förhandlade om lokalen med självaste ärkebiskopen. Vi slet som djur i tre månader för att få ihop det. Jag satsade alla mina sparpengar och lånade resten av pappa för att kunna trycka affischer och hyra in ljus.

Projektet blev succé och bidrog till att Henrik lämnade gymnasiet med toppbetyg trots att han till stor del hade ägnat sig åt annat än studier. Han hade visat framfötterna i verkliga livet i stället vilket kloka lärarna hade noterat.  

Så gick flyttlasset in till stan och Henrik blev elev vid Stockholms universitet. Han tog en fil kand i filosofi och psykologi och ägnade all ledig tid åt musik och teater. Henrik drev en egen musikklubb med liveband på en krog och spelade själv med i två olika band. Han försörjde sig som discjockey och fick småningom jobb som marknadsförare först på Kulturhuset  Stockholm och sedan på Dieselverkstan i Nacka. 

– Jag och min dåvarande flickvän fick vårt första barn, Sebastian. Två år senare föddes Nemo och då hade vi också hunnit gifta oss. Men tre år in i äktenskapet begärde min fru skilsmässa.

Jag ville verkligen inte skiljas men idag är jag tacksam över att det gick som det gick. Hon flyttade och bildade ny familj. Barnen, som nu är åtta och tio år gamla, stannade hos mig. De hälsar på sin mamma om helgerna.

Henrik började intressera sig för hypnos, kognitiva övningar i utkanten av psykologin och beteendepsykologi som marknadsföring till stor del handlar om. Han tog upp trolleriet och insåg att han skulle kunna kombinera det med såväl skådespeleri som psykologi. Väl förfinad kallar han i dag sin verksamhet för tankeläsning, psykologiska illusioner och rackarspel.

– Jag skapar genom att studera hållning och ansiktsuttryck hos människor. Eller så manipulerar jag folk att tänka det jag vill att de ska tänka. Det ger en illusion av att jag kan läsa deras tankar. Man kan aldrig vara riktigt säker på vad som faktiskt händer i min show. Somligt är på riktigt och somligt är bluff. Det är lite annorlunda. Vi är bara några få i världen som sysslar med det här. Att interagera med 500 personer från en scen i två och en halv timma är den största utmaning jag kan få.

Henrik satte för några år sedan upp enmansshowen "Sinnescirkus" som han sedan turnerade landet runt med innan han slutligen lade den i malpåse efter ett gästspel på Intiman i våras. Då hade 40 000 sett showen. I januari är det dags för uppföljaren som får sin premiär på Rival i Stockholm. 

– Jag är ensam på scenen men många ur publiken medverkar också förstås. Och allt hänger på slutnumret. Misslyckas det så faller hela föreställningen. Hittills har det inte hänt men det har varit nära. Det har faktiskt hänt att jag åldrats tio år innan jag lyckats styra upp det. Sånt ger nerv och spänning åt föreställningen.

Föreläsningsturnén "Konsten att läsa tankar" resulterade i Henriks första bok med samma titel 2007. Samtidigt gjorde han TV-serien "Hjärnstorm", ett program fyllt av experiment i mänskligt beteende och psykologiska illusioner. Andra boken "När du gör som jag vill" handlar om påverkan och tredje boken "Alla får ligga" är en handbok om strategier i förförelsekonst för den som vill ha resultat. I våras kom fjärde boken om "Konsten att få supermentala krafter", en 568 sidor tjock tegelsten som beskrivs som en självhjälpsbok för dem som avskyr självhjälpsböcker. Tänkt målgrupp är de som vill optimera sig själva och sin tillvaro och kort sagt ta kontrollen själva för ett bättre och lyckligare liv. 

– Nu har jag skrivit av mig allt i det här ämnet, säger Henrik. Det ger mig möjlighet att pröva andra litterära arenor. Nästa bok blir något helt annat.

<

Vad vill han inte avslöja. Det är familjen som gäller nu. Henrik mötte nämligen kärleken på nytt i Linda Ingelman, 36, en kväll på krogen för några år sedan. Hon gav honom en komplimang och han gav henne sitt visitkort i hopp om att hon skulle boka honom som föreläsare.

- Vi sågs igen en månad senare och på den vägen är det.

Linda och Henrik blev sambos i trivsamma Hammarby Sjöstad strax söder om Stockholm och i september kommer kärleksbarnet som hela familjen väntar på.  

– Det ska bli roligt med en liten sladdis, säger Henrik som just därför har sett till att hösten kommer att bli förhållandevis lugn. Turnélivet får vänta till förmån för familjen och förberedelserna inför nya showen. 

Om Henrik återkommer i Talang står ännu skrivet i stjärnorna. Ingen av jurymedlemmarna har blivit tillfrågad. Men Henrik tyckte det var roligt och kan nog tänka sig en säsong till. Särskilt som det minner om uppväxtåren då han svängde sin stav över den svarta hatten och trollade fram godis åt alla barn som med stora ögon såg på.  

– Barnkalas var en sak och talangjakterna en annan. På kalasen hade jag publiken i min hand. I samband med talangjakterna minns jag mest en känsla av ren och skär panik. Så är det nog för många. Därför är det viktigt att man är så välrepeterad att det kan gå på rutin när man väl står där och ska göra sin grej. Idag skulle jag inte utsätta mig för det. Jag är alldeles för känslig.

Monica Antonsson

Läs mer om Henrik här och här och här och här 

Och så till slut...

Henrik med Malin Gramer - även hon en känd Vallentunaprofil (med revyrötter. Ja, jag säger bara det) i Mix Megapol.

Det är särskilt kul som Malin var en av ungarna i Trollkarlen Henriks publik på barnkalaset ovan!

Och sen kom han etta och hon tvåa i Hela kändissverige bakar... 

Jag kan inte se vem som äger bilden. Låt mig veta om jag ska ta bort den.

Hoppas inte...!

Jag måste fly från mitt destruktiva förhållande

Allas nr 3, 2014



http://www.expressen.se/noje/malin-gramers-doda-pappa-ar-narvarande/