Arkils Tingstad

Wikipedia (experterna verkar ju inte vara helt överens):

Arkels tingstad eller Arkils tingstad var Vallentuna härads första tingsplats och ligger vid Bällsta söder om Vallentuna kyrka i Vallentuna kommun norr om Stockholm. 

Tingsplatsen är från vikingatidens slut.

Tingsplatsen består idag av olika stenformationer, bland annat en rektangulär stensättning och två runstenar, 

U225 och U226. Texten på de båda runstenarna utgör tillsammans ett långt sorgekväde och de cirka 200 runor, som den ursprungliga skriften bestod av, är en av Upplands längsta.[1] 

Det anses att tingsplatsen vid Vallentunasjöns nordöstra strand anlades av den så kallade Skålhamrasläkten, och tappade sin betydelse när den mäktige stormannen Jarlabanke, verksam på 1000-talet, anlade en ny tingsplats strax norr om Vallentunasjön.[2]

Nedan följer hela sorgekvädet efter Ulv i Skålhamra 

U 225

på runstensmonumentet vid Arkels tingsplats:

Ulvkel och Arnkel och Gye

de gjorde här tingsplats.

Ej skall en minesvård

bliva större

än den Ulvs söner

gjorde efter honom,

raska svenner

åt sin fader.

De reste stenarna

och gjorde staven

även den stora

till hederstecken.

Också Gyrid

älskade sin make.

Därför i ett sorgekväde

skall han 'besjungas'.

Gunnar högg stenen".

 En kort vägledning för deltagarna i 

Vallentuna Hembygdsförenings utfärd den 2 juni 1957 

av Bernhard Bengtsson.

Arkils Tingstad

 
Uppland är Sveriges runrikaste landskap och Vallentuna är den runstensrikaste socknen i vårt land. Vid Åvaviken på Vallentunasjöns östra strand, strax sydväst om Bällsta herrgård ligger Arkils tingstad, där två runstenar står resta.
 

U226

I Bårresta i Orkesta bodde i slutet av 900-talet och i början av 1000-talet en man som hette Onäm. Han hade två döttrar, Gyrid och Gudlög.
Gyrid gifte sig med Ulv i Skålhamra som ligger på Vallentunasjöns västra strand. Med honom fick hon fem barn: Ulvkel, Arnkel, Gye, Une och Holmdis. Inte mindre än fyra runstenar är resta som minnesmärken över denne Ulv i Skålhamra. Först har vi de båda Risbylestenarna strax norr om Skålhamra gård. Deras text lyder:
 
Ulvkättil och Gye och Une de läto resa denna sten efter Ulv, sin gode fader. Han bodde i Skålhamra. Gud och Guds moder hjälpe hans ande och själ, förläne honom ljus i paradis.
 
Ulv i Bårresta högg efter Ulv i Skålhamra sin gode frände. Ulvkel lät hugga.
 
Vad som kanske mest förefaller oss ovanligt vid läsningen av texten på den första Risbylestenen är bönen för den dödes själ.
På den andra Risbylestenen står det, att Ulv i Bårresta högg efter Ulv i Skålhamra, sin gode frände. Ulvkel, som var Gyrids och Ulvs förstfödde, hade beställt ristningarna av Ulv i Bårresta som var kusin till Gyrid.
 
De båda Bällstaristningarna, vilka näst efter runstenen på Röks kyrkogård i Östergötland kanske tillhör de mest omskrivna och studerade runinskrifter Sverige äger, lämnar oss flera upplysningar om Ulv och Gyrid och deras barn.
 
På den ena Bällstaristningen omtalas det att ulvs söner gjorde en tingsplats. Ända sedan 1600-talet kallas platsen där Bällstastenarna står resta för Arkils tingstad.
I ”Bibliskt Slächtregister”, tryckt i Stockholm 1713, har Johan Peringskiöld gjort en teckning av stenarna och tingsplatsen. Stenarna har varit föremål för ett utomordentligt intresse från forskningens sida.
I ”Ny illustrerad tidning” den 10 april 1869 skriver professor George Stephens bland annat att ”vi ur inskriften en ytterst märklig mening: underrättelse om att den aflidne höfding, till hvars minne stenen restes, hade tjenat på ön Kreta”. 

Södra Roslagen

2 oktober 1985

Kanslichefen berättar om Arkils Tingstad

(VALLENTUNA)

Gunnar Käller är inte bara kommunens kanslichef. Han är även en hängiven hembygdsvän, kunnig i bygdens historia. För en tid sedan samlade han en skara nyfikna åhörare omkring sig och berättade den spännande historien om Arkils Tingstad.

- Vi står här inför något av det finaste som Vallentuna har att erbjuda, sa Gunnar Käller som berättade att runstenarna vid Arkils Tingstad från omkring 1025 är bland de mest omtalade i hela landet.

- På den tiden fanns två stormansätter som tävlade med varandra om inflytandet. Den ena var Skålhamraätten och den andra Jarlabankeätten. Så dog familjefadern i Skålhamra varpå hans tre söner reste runstenarna och gjorde tingsplatsen till hans ära och åminnelse.

Med möda, får man förmoda, har de ristat:

”Ulfkel och Arnkel och Gye, de gjorde här tingsplats. Ej skall en minnesvård bliva större än den Ulvs söner gjorde efter honom, raska svenner, åt sin fader. De reste stenarna och gjorde staven, även den stora, till hederstecken. Gunnar högg stenen. Gyrid älskade sin make. Därför i ett sorgekväde skall han besjungas.”

Rivaliteten gjorde att Jarlabanke några årtionden senare gjorde en annan tingsplats vid nuvarande Vargmötet i Vallentuna. En runsten därifrån finns bevarad på Vallentuna kyrkogård och texten lyder:

”Jarlabanke lät resa denna sten efter sig medan han levde och han gjorde denna tingsplats och ensam ägde han hela detta hundare.”

Hur tingen i gamla Bällsta Hage gick till vet ingen med säkerhet. Platsen består av stenar som bildar en fyrkant på 10x10 meter. I mitten ligger en ensam sten – tjuvastenen. Kanhända sattes den anklagade i mitten, omgärdad av lagmän och nämndemän. Kanske stod allmogen utanför och såg på.

Vattenlinjen gick troligen 11-12 meter högre på den tiden. Det skulle i så fall betyda att tingsplatsen var belägen i strandkanten.

Vad som utspelats på tingsplatsen när den var i bruk vet ingen. Vi får nöja oss med att låta fantasin flöda. Tack vare Gunnar Käller och andra hembygdsvänner har åtminstone tingsplatsen fått fortsatt liv.

Monica Antonsson

Runriket

Vid den plats i Bällsta som kallas Arkils tingstad finns en fyrkantig stensättning med tio meters sida och två av Skålhamrasläktens runstenar.

Stenarna har en sammanhängande text. De berättar om Ulv i Skålhamra och hans söner som lät resa stenen. Texten inleds med ett namn som numera är försvunnet (Ulfkel) och fortsätter sedan:

"…och Arnkel och Gye. De gjorde här tingsplats. Ej skall en minnesvård bliva större än den Ulfs söner gjorde efter honom, raska svenner efter sin fader. De reste stenarna och även staven därovan den stora till hederstecken. Också Gyrid älskade sin make. Därför i sorgekväde skall han besjungas. Gunnar högg stenen."

Diskutera eller straffa
Denna släkt, känd också från runstenarna vid Risbyle (5) hade sina ägor på andra sidan sjön. Men inrättandet av tingsplatsen med dess runstenar kan tolkas som att släkten ägde mark också här.
Vilken funktion en tingsplats hade är omdiskuterat. Enligt en uppfattning samlades människor från bygden här för att diskutera, fatta gemensamma beslut och skipa rättvisa. Enligt en annan uppfattning var det snarare stormännen som meddelade vad de beslutat och rannsakade och bestraffade sina underlydande.

Nykristna stormän
Före kristnandet leddes de hedniska offerbloten i bygderna av hövdingar och stormän. Nu var denna tid förbi. För de första kristna stod kulthandlingarna i centrum och allra mest dopet. Kanske inrättade Skålhamrasläktens nykristna stormän platsen, med runstenar och allt, med syfte att få bygdens befolkning döpt, i så fall med hjälp av präster från Sigtuna och varför inte i den närbelägna sjön? Inskriptionerna på runstenarna tyder på att tingsplatsen inte har några anor från hednisk tid.

Utifrån den stilmässiga dateringen av de två runstenarna kan Arkils tingstad antas ha inrättats på 1010-talet. Stenarna är några årtionden äldre än den Jarlabankesten som står vid Vallentuna kyrka och som omtalar en annan tingsplats.