Tusses Buss var ett välkänt begrepp i Vallentuna så länge jag kan minnas. Och att den där Tusse var en lokal kändis, det var ju helt klart. Jag har bara personligen aldrig haft någon anledning att försöka bli närmare bekant. Till helt nyligen när Uno Sköld publicerade sidor ur föreningsbladet Skottet nr 4, 1974 i sin facebookgrupp "Så var det i Vallentuna".
.jpg)
 |
| Stångberga skola, Össeby-Garn. Okänd fotograf 1935. Vallentuna bildarkiv. |
Föreningsbladet Kåre, Skottet nr 4, 1974
Den här revyn gick med så stor vinst, att Kåres styrelse
kvickt beslöt skänka revygänget 300 kronor till en valfri fest. Bara det bästa
var gott nog, så det blev en sväng till Norrtälje Stadshotell. Revygänget hade
mycket nöje av den här festen och beslöt sig redan samma kväll att göra ännu en
revy nästa år. (Men andra året blev revyn inte bjudna på några festligheter för
att vi inte skulle bli för bortskämda antagligen, och det tyckte vi var
så festligt, att vi bestämde oss för att köra även en tredje revy!)
Det blev alltså några revyer under åren 1954-56. Ekonomin
blev god. Sista revyn körde vi till och med hela tre gånger – två gånger för
fullsatta hus och en gång, då allting äntligen klaffade, tyvärr för en fåtalig
publik. Efter alla tre föreställningarna uppvaktades revygänget med blommor,
samma varje gång för att undvika extrautgifter!
För att göra en revy köpte vi in tre stycken färdigskrivna revyer från ett förlag och tog sedan ut de bästa sketcherna och visorna, som vi kunde framföra. En del texter fick naturligtvis göras om för att passa oss. Själv skrev jag också en liten lokal visa till varje revy.
Kanske var det den här bilen revygängen åkte i...
 |
| Ture "Tusse" Eriksson körde buss i Kårsta. Hans bil var en Volvo PV 831 "Sugga". Framför bilen står från vänster Britt Eriksson, Leif Eriksson och Kristin Eriksson gift Mattsson. Okänd fotograf 1955. Vallentuna bildarkiv. |
Då var det väl den här bilen de körde omkring med när de spelade revy, tänker jag.
Melodi: Mitt svärmeri (Rolf) (vers 1)
Snart skall finalen sjungas ut
Men innan allt har tagit slut
Så vill ja säga några ord
Om folket som går på Kårsta jord
De får av detta ej bli nåt stoj
För de är ju bara på skoj
De orden som ja lämnar ut
Är sånt som går från trut till trut…
Lite kommunalt på Kåre-revyn 1955
Melodi: Vi klarar oss nog ändå (Vers 1, 2, 3 och 4)
En visa om Kårsta-bygden, ja nu sjunga vill
Men först en hälsning från Kåre, ja skall lägga till
Att de får ej bli nån panik
För ja hoppas att ni skall tåla en pik
Å vi skall såsom förr, nu draga jämt
För de hela de är, ju bara på skämt
För låt mej nu skämta på, vi klarar oss nog ändå
Ja låt oss nu skämta på, vi klarar oss nog ändå
Stor kritik ifrån förra revyn har vi haft
Å de mesta har kommit, ifrån Sigvard Kraft
Djungelposten var ej så hård, var vänlig i stället o giv oss några råd
Å de är hur man skall, ta danslektioner
Å vilket sätt man får körkort, för några enstaka kronor
För de har du reda på, så låt oss hemligheten få
Ja låt oss nu fetta få, du klarar det nog ändå
Tänk va glada vi ska vara, att julen är över
Ett år det dröjer innan vi, nu mera behöver
I skogen stjäla en gran
Samma tanke har dom, som bor i stan
Ett sällskap stadsbor Backalindgrens, skogar besökte
Att fälla granar med en yxa, dom genast försökte
Men se Lindgren träffa dom på, hur fan ska de nu för oss gå
Vi kanske granen kan få, för du klarar dej nog ändå
Äktenskapen i Kårsta dom tycks gå isär
De är farligt att i någon annan bli kär
Å gumman sliter å drar
För att få behålla, sin gamla karl
Men gubben ryter å skriker, att stick inte opp
De är skönare att krama, en helt annan kropp
Så ja ifrån dej nu går, du kanske nog mej förstår
Ja låt mej bara få gå, du klarar dej nog ändå
Men det var inte bara revy. Det var musik och dans också
efter varje föreställning. Jag minns t.ex. efter sista revyn, då jag frågade
Lennart Melbin, som stod för musiken den gången, om inte Evald Persson, som han
då inte kände till, kunde få vara med och spela lite piano. Jo, det fick han
väl då, lite på nåder. Sedan dök det också upp en dragspelare, som jag inte
minns vem det var, så nog blev det musik den kvällen, må ni tro!
Ballongdans hade vi också, minns jag. Med fina priser.
Rune Ländin med fru vann t.ex. ett års medlemskap i Kåre vid ett tillfälle. Och
det var ju inte så dumt!
- Det som jag nu har framfört om Kåre-revyerna är endast några axplock. Att det inte blev fler revyer berodde mest på att i en sådan liten ort som Kårsta får man inte komma för ofta med revyer för det blir för tjatigt för ortens befolkning. Att uppehållet har blivit snart 20 år, beror inte enbart på mej. Vi hade räknat med att det skulle komma nya förmågor och fortsätta revyandet. Jag hoppas det blir inom en snar framtid. Själv kall jag då sitta på första bänk. Jag ser fram mot detta.
Hjärtliga hälsningar
Tusse
Ivan Andersson, ”Goffen” Hedlund, Åke Sand, Åke Ahlgren, Olle Åhman, ”Murre” Jansson, Jonte i Marielund, Henry Meurk, Inga Sand, Svea Andersson, Mary Dermer, Margit Karlsson, Siv Söderström,
Yvonne Åkerberg, Inga-Lisa och Kerstin Lillje, Isabel Petersson
För musiken i de olika revyerna svarade:
1954 Stig Zotterman
1955 Ove Lundell
1956 Lennart Melbin
Den 16 september 1969 bildades Kårsta pensionärsförening på initiativ av Stina Jansson och Ture Eriksson (Tusse). Föreningen hade ingen egen lokal, men för våra sammankomster hyrde vi oftast 4 H-stugan. Vi träffades första onsdagen i februari-juni och september-december. Årligen deltog vi i en frågesport mellan Vallentunas tre PRO-föreningar.
Mötesprotokoll vid bildandet av PRO Kårsta
- Smålinjerna var roliga körningar, skriver Bobo L. Ute på landet, grusvägar på den tiden (till stor del asfalterade idag), alla kände alla och morsade på varandra, massor av skolungar på de mest oväntade ställen, inget bjäfs med biljetter mm... SL:s ande var långt borta!
- När jag började köra som inhoppare på Vallentuna Buss och uppe på kontoret frågade om biljetter började kontorsdamen flacka med blicken, grävde sedan en stund i en skitig kartong på golvet och plockade upp ett häfte utgångna (!) SL-kuponger och en tämligen rostig stämpel och mumlade nått om symaskinsolja...
Bobo L konstaterar att Tusse och Vallentuna Buss i allmänhet snabbt på plats vid behov av ersättningsbussar när det blev stopp i tågtrafiken.
- Ibland hann telefonsamtalet från tågledningen på Östra knappt avslutas förrän första bussen var på plats! Det gick ju lätt att dirigera om en eller annan buss på väg till eller från en skol- eller beställningskörning i närheten.
Hembygdsrundtur i Vallentuna med Tusses Buss och guideen Fred Berglund
År: 1995-05
Vallentuna Bildarkiv
- Här ser vi en viktig del den regionala busshistorien. Tusse var en välkänd profil i Roslagen på smååkarnas tid, och körde väl de flesta små lokala skollinjerna runtom Vallentuna, både före och efter att de fått linjenumren i SL:s 66x-serie. Tusse gick dessvärre bort för några år sedan, men flera av dagens resenärer talar gott om honom än idag.
