Inez och Fred Berglund

Lokaltidningen

Nr 11, 1996
 
Vallentunas yngste 80-åring jubilerade
 
(VALLENTUNA)
- Jag uppskattar verkligen det lilla samhället där alla känner alla, säger Fred Berglund, 80, och citerar landstingsrådet Elwe Nilsson (m).
- Vallentuna är Storstockholms trivsammaste kommun. Det finns en väldig trygghet i att bo här.
 

Fred Berglund är Vallentunas yngste 80-åring. Eller äldste 20-åring, om man så vill. Födelsedagen inföll på självaste skottårsdagen den 29 februari och hustru Inez ställde till med öppet hus för över 70 vänner som strömmade till.

- Det var fantastiskt, säger Fred som ännu flera dagar senare pustar ut bland gratulationsbuketterna.

Fred Berglund växte upp på Bergsgatan på Kungsholmen där släkten bott i generationer. Farfars far kom dit som trädgårdsdräng på 1840-talet och strax därpå drabbades stan av kolera.

Körde lik
- Trädgårdsmästaren tjänade snabba pengar på att köra lik ut ur stan. Men han blev smittad och dog, så farfars far fick ta hand om trädgården åt änkan. Så småningom köpte han den och blev sin egen.

Freds farfar tog småningom över trädgården och odlade blommor, grönsaker och tobak till cigarrfabrikerna i stan. Berglundska trädgården låg där polishuset ligger idag och Fred kan sin släkthistoriaför att gamla moster Hulda var klok nog att skriva dagbok.

Pappan ingenjör
- Pappa var civilingenjör och brandinspektör. Han gifte sig med mamma som kom från Hantverkargatan. De fick tre barn och jag var äldst.

Fred tillbringade tidigt sina somrar i Tyskland för språkets skull och gick på college i London. Efter en anställning på Svenska Diamantbergborrningsbolaget blev han trafikassistent på AB Aerotransport vars skandinaviska del senare blev SAS.
- Det var en stor dag när jag för första gången cyklade ut till Bromma flygfält, säger han. Det var den 2 maj 1939 och jag hade fått mitt drömjobb!

Andra världskriget
Andra världskriget bröt ut liksom finska vinterkriget varpå arbetet på Bromma förändrades. Civilflyget stannade av och trafiken koncentrerades på Finland. Planen från Bromma flög ut med frivilliga svenska soldater och in med finska krigsbarn.

- Tidigt på morgonen den 9 april 1940 ockuperades Norge och Danmark, säger Fred. När vi kom till arbetet den morgonen tickade teleprintern. ”Ett tyskt militärplan hade landat och tyska soldater är på väg hit. Farväl!” Därefter bröts förbindelsen. Teleprintern var tyst i fem år.

Två timmar borta
Personalen på Bromma visste att tyskarna var på endast två flygtimmars avstånd den gången. Snabbt som ögat fraktades stora kabeltrummor ut till Bromma varpå kabel rullades ut över landningsbanorna. Om tyskarna kom skulle de inte kunna landa.
- Vi hade tur, säger Fred. De kom inte! Varför är det väl ingen som riktigt vet än i dag.

Fred gifte sig och fick tre döttrar under krigsåren då livet mest bestod av svinkalla vintrar, brist på mat och ransoneringskuponger. Han blev friställd från Bromma men blev anställd på Skidfrämjandets resebyrå vid Vasagatan. Där upplevde han krigsslutet i maj 1945.

Oförglömlig dag
- Det var en oförglömlig dag. Solen sken och hela stan var i uppror.
Livet återgick till mer normala banor och en tid senare kunde Fred återvända till jobbet på Bromma, nu med inriktning på försäljning och resebyråjobb.

Det var i samband med sin 50-årsdag som Fred började uppvakta sin arbetskamrat Inez, en vacker flicka från Laholm som hade bott flera år i Amerika. Han var skild och de kände varandra sedan länge.
- Vi hade en skyltdocka av papp i helfigur på kontoret, säger han Det var Inez som var avbildad och hon var så vacker.

25 år i Vallentuna
De gifte sig efter några månader, fick sonen Johan och flyttade till Vallentuna. Det är 25 år sedan nu. Sedan dess har Fred, vid sidan av jobbet ägnat sig åt bland annat friluftsliv, hembygdsföreningen och arkeologiska utgrävningar. Han har haft alla sorters styrelseuppdrag och brukar guida kommunens bussrundtur för nyinflyttade. För några år sedan blev han dessutom ”far” på nytt, när Gelena – Inez nu 15-åriga systerdotter – flyttade till dem.
- Så nu är man med i Hem & Skola igen, skrattar Fred. Rektorn undrar vad jag gör där men det är väldigt trevligt!
Monica Antonsson

Lokaltidningen

Nr 42, 1995

Under detta stod bara vilka telefonnummer intresserade

kunde ringa.