fredag 30 december 2022

Revystjärnan i Kårsta som blev Tusses Buss med hela Vallentuna

 


Tusses Buss var ett välkänt begrepp i Vallentuna så länge jag kan minnas. Och att den där Tusse var en lokal kändis, det var ju helt klart. Jag har bara personligen aldrig haft någon anledning att försöka bli närmare bekant. Till helt nyligen när Uno Sköld publicerade sidor ur föreningsbladet Skottet nr 4, 1974 i sin facebookgrupp "Så var det i Vallentuna". 

I denna tidning skriver nämligen Tusse själv om hur man spelade Kåre-Revy i Kårsta på 1950-talet, en berättelse som definitivt måste bevaras för framtiden. Se nedan. Det är tyvärr ingen som kommenterat Tusses berättelse hos Uno Sköld. Kanske finns det ingen kvar som minns Kårsta-Revyn helt enkelt. 

Så vem var denne Tusse?
Jag googlar och hamnar på en facebooksida för Kårstabygden (Kårsta & Ekskogen) Där Staffan Hassius påminner om ett uttryck som Tusse präglat. 
- Rör inga kranar! Det var ett uttryck vi barn fick höra varje dag till och från skolan när vår härlige busschaufför Tusse styrde busse på krokiga vägar på 60- och 70-talen. Han är för evigt med i våra minnen, en underbar person och legend som nu får sitt namn bekräftat på den backe som för alltid förknippas med Tusse. 

Av kommentarerna att döma var Tusse en högt uppskattad person och busschaufför. Det är även så jag minns det. Tusse var en trevlig och rejäl karl helt enkelt.  
Staffan Hassius illustrerar med en bild som jag hoppas är okej att jag lånar. Säg bara till annars.
________________________________________________________________________________

Folkräkningen 1980 
1928-04-28
Eriksson, John Ture Emanuel
Fjällbacka
186 00  VALLENTUNA
Mantalsskriven i Kårsta (Vallentuna kn, Stockholms län, Uppland), fastigheten Backa 11:1.
Född 28/4 1928 i Engelbrekt (Stockholms stad, Uppland).

Dödboken
19280428-1273
Eriksson, John Ture Emanuel
Röbytorpsvägen 7, Vallentuna
Död 2/2 2006.
Folkbokförd i Össeby, Vallentuna kn (Stockholms län, Uppland).
Född 28/4 1928 i Engelbrekt, Stockholms stad (Uppland).
Gift man (24/1 1953).
_______________________________________________________________________________

Ture "Tusse" Eriksson 
finns med på ett gammalt skolfoto från 1935 i Stångberga skola, Össeby-Garn. 
Raden längst bak fr v 
lärarinnan Rut Nilsson-Eriksson, Svea Söderman, okänd och småskollärarinnan Lydia Sjöstedt-Persson. 

Rad 2 stående fr v Karl-Erik Eriksson, Gösta Lindberg, Martin Eriksson, Bengt Hessler, Stig Karlsson, Axel Schröder, Gunnar Ramström, Eva Boström-Andersson, Eva Karlsson, Viola Eriksson-Eklund och Harry Forsman. 

Rad 3 sittande fr v: Inga Eriksson-Karlsson, Hildur Andersson-Kumelius, Marianne Ramström, Lilly Pettersson, Asta Karlsson-Pettersson, Harriet Karlsson, Gunvor Eriksson-Frisk, Aina Eriksson-Orebrandt, Eivor Jakobsson och Margit Wikland. 

Rad 4 sittande på marken fr v: 
Bertil Eriksson, Karl-Erik Ramström, Ture "Tusse" Eriksson, Bertil Lövgren, Olle Boström, Sigge Lunddal, Sven Johansson och Karl-Erik Karlsson-Värmel

Stångberga skola, Össeby-Garn. Okänd fotograf 1935. Vallentuna bildarkiv. 

Föreningsbladet Kåre, Skottet nr 4, 1974 

Tusse om Kåre-Revyn i Kårsta på 1950-talet. 

Året var 1954. Ett revygäng hade bildats i Kårsta och jag skulle köra gänget ner till Ekskogens bygdegård för att repetera. Jag hade själv skrivit en text tidigare som jag nu sjöng för revygänget i bilen och när de fick höra den, så ville de att jag skulle vara med i revyn som en slags ”Kom fram och säj” och vitsmakare, och med det så började mitt revyande. Min text döptes till ”Tusses visa” och i den fick alla sin släng av sleven.

Den här revyn gick med så stor vinst, att Kåres styrelse kvickt beslöt skänka revygänget 300 kronor till en valfri fest. Bara det bästa var gott nog, så det blev en sväng till Norrtälje Stadshotell. Revygänget hade mycket nöje av den här festen och beslöt sig redan samma kväll att göra ännu en revy nästa år. (Men andra året blev revyn inte bjudna på några festligheter för att vi inte skulle bli för bortskämda antagligen, och det tyckte vi var så festligt, att vi bestämde oss för att köra även en tredje revy!)

Det blev alltså några revyer under åren 1954-56. Ekonomin blev god. Sista revyn körde vi till och med hela tre gånger – två gånger för fullsatta hus och en gång, då allting äntligen klaffade, tyvärr för en fåtalig publik. Efter alla tre föreställningarna uppvaktades revygänget med blommor, samma varje gång för att undvika extrautgifter!

För att göra en revy köpte vi in tre stycken färdigskrivna revyer från ett förlag och tog sedan ut de bästa sketcherna och visorna, som vi kunde framföra. En del texter fick naturligtvis göras om för att passa oss. Själv skrev jag också en liten lokal visa till varje revy.

Kanske var det den här bilen revygängen åkte i...

Ture "Tusse" Eriksson körde buss i Kårsta. Hans bil var en Volvo PV 831 "Sugga".
Framför bilen står från vänster Britt Eriksson, Leif Eriksson och Kristin Eriksson gift Mattsson.
Okänd fotograf 1955. Vallentuna bildarkiv. 

Då var det väl den här bilen de körde omkring med när de spelade revy, tänker jag. 


En liten visa om Kåre-revyn 1956

Melodi: Mitt svärmeri (Rolf) (vers 1)
Snart skall finalen sjungas ut
Men innan allt har tagit slut
Så vill ja säga några ord
Om folket som går på Kårsta jord
De får av detta ej bli nåt stoj
För de är ju bara på skoj
De orden som ja lämnar ut
Är sånt som går från trut till trut…


Lite kommunalt på Kåre-revyn 1955
Melodi: Vi klarar oss nog ändå (Vers 1, 2, 3 och 4)
En visa om Kårsta-bygden, ja nu sjunga vill
Men först en hälsning från Kåre, ja skall lägga till
Att de får ej bli nån panik
För ja hoppas att ni skall tåla en pik
Å vi skall såsom förr, nu draga jämt
För de hela de är, ju bara på skämt

För låt mej nu skämta på, vi klarar oss nog ändå
Ja låt oss nu skämta på, vi klarar oss nog ändå

Stor kritik ifrån förra revyn har vi haft
Å de mesta har kommit, ifrån Sigvard Kraft
Djungelposten var ej så hård, var vänlig i stället o giv oss några råd
Å de är hur man skall, ta danslektioner
Å vilket sätt man får körkort, för några enstaka kronor
För de har du reda på, så låt oss hemligheten få
Ja låt oss nu fetta få, du klarar det nog ändå

Tänk va glada vi ska vara, att julen är över
Ett år det dröjer innan vi, nu mera behöver
I skogen stjäla en gran
Samma tanke har dom, som bor i stan
Ett sällskap stadsbor Backalindgrens, skogar besökte
Att fälla granar med en yxa, dom genast försökte
Men se Lindgren träffa dom på, hur fan ska de nu för oss gå
Vi kanske granen kan få, för du klarar dej nog ändå


Äktenskapen i Kårsta dom tycks gå isär
De är farligt att i någon annan bli kär
Å gumman sliter å drar
För att få behålla, sin gamla karl
Men gubben ryter å skriker, att stick inte opp
De är skönare att krama, en helt annan kropp
Så ja ifrån dej nu går, du kanske nog mej förstår
Ja låt mej bara få gå, du klarar dej nog ändå

Men det var inte bara revy. Det var musik och dans också efter varje föreställning. Jag minns t.ex. efter sista revyn, då jag frågade Lennart Melbin, som stod för musiken den gången, om inte Evald Persson, som han då inte kände till, kunde få vara med och spela lite piano. Jo, det fick han väl då, lite på nåder. Sedan dök det också upp en dragspelare, som jag inte minns vem det var, så nog blev det musik den kvällen, må ni tro!

Ballongdans hade vi också, minns jag. Med fina priser. Rune Ländin med fru vann t.ex. ett års medlemskap i Kåre vid ett tillfälle. Och det var ju inte så dumt!

 Själv tycker jag att det var väldigt skojigt med de här revyerna. Jag tror även, att det fanns många andra, som hade glädje av dem, inte minst Kåre, för det blev ändå en god ekonomisk vinst.

- Det som jag nu har framfört om Kåre-revyerna är endast några axplock. Att det inte blev fler revyer berodde mest på att i en sådan liten ort som Kårsta får man inte komma för ofta med revyer för det blir för tjatigt för ortens befolkning. Att uppehållet har blivit snart 20 år, beror inte enbart på mej. Vi hade räknat med att det skulle komma nya förmågor och fortsätta revyandet. Jag hoppas det blir inom en snar framtid. Själv kall jag då sitta på första bänk. Jag ser fram mot detta.

Till sist vill jag genom denna intervju hälsa till alla som medverkade i dessa revyer!
Hjärtliga hälsningar
Tusse

Här nedan några av de medverkande i revygänget från 1954-56:

Ivan Andersson, ”Goffen” Hedlund, Åke Sand, Åke Ahlgren, Olle Åhman, ”Murre” Jansson, Jonte i Marielund, Henry Meurk, Inga Sand, Svea Andersson, Mary Dermer, Margit Karlsson, Siv Söderström,
Yvonne Åkerberg, Inga-Lisa och Kerstin Lillje, Isabel Petersson

För musiken i de olika revyerna svarade:
1954 Stig Zotterman
1955 Ove Lundell
1956 Lennart Melbin



På PRO:s hemsida 
hittar jag följande: 
Historia
Den 16 september 1969 bildades Kårsta pensionärsförening på initiativ av Stina Jansson och Ture Eriksson (Tusse). Föreningen hade ingen egen lokal, men för våra sammankomster hyrde vi oftast 4 H-stugan. Vi träffades första onsdagen i februari-juni och september-december. Årligen deltog vi i en frågesport mellan Vallentunas tre PRO-föreningar.
Mötesprotokoll vid bildandet av PRO Kårsta


 
I Svenska Järnvägsklubbens arkiv hittar jag en text daterad 14 december 2008 med rubriken: 
Vallentuna 1983 - Farbror Tusse
Det är skribenten Bobo L som berättar att Tusse hade fyra bussar i sitt åkeri. Två turistare, en äldre och och en ganska ny och två gamla SL-vagnar från slutet av 60-talet. 
Tusse Buss och Vallentuna Buss delade smålinjerna i Vallentuna då. Tusses Buss körde linjerna 661 och 665 medan Vallentuna Buss körde 662, 663, 666 och 667. Den korta linjen 668, som i praktiken var en taxibil från Kårsta, kördes av Tusses bror.

- Smålinjerna var roliga körningar, skriver Bobo L. Ute på landet, grusvägar på den tiden (till stor del asfalterade idag), alla kände alla och morsade på varandra, massor av skolungar på de mest oväntade ställen, inget bjäfs med biljetter mm... SL:s ande var långt borta!

- När jag började köra som inhoppare på Vallentuna Buss och uppe på kontoret frågade om biljetter började kontorsdamen flacka med blicken, grävde sedan en stund i en skitig kartong på golvet och plockade upp ett häfte utgångna (!) SL-kuponger och en tämligen rostig stämpel och mumlade nått om symaskinsolja...

Bobo L konstaterar att Tusse och Vallentuna Buss i allmänhet snabbt på plats vid behov av ersättningsbussar när det blev stopp i tågtrafiken.
- Ibland hann telefonsamtalet från tågledningen på Östra knappt avslutas förrän första bussen var på plats! Det gick ju lätt att dirigera om en eller annan buss på väg till eller från en skol- eller beställningskörning i närheten.
Läs hela texten här


Hembygdsrundtur i Vallentuna med Tusses Buss och guideen Fred Berglund

Varje vår anordnar Vallentuna kulturförvaltning i samarbete med hembygdsföreningarna i Vallentuna en hembygdsrundtur för nyinflyttade. 

I denna buss är Tusse Eriksson chaufför 
och Fred Berglund från Vallentuna hembygdsförening guide

Socken: Vallentuna
År: 1995-05
Fotograf: Leif Möller
Vallentuna Bildarkiv


På forum.omnibuss.se
diskuteras Tusses Buss och en rad tekniska detaljer om hans bussar. 
Någon skriver: 
- Här ser vi en viktig del den regionala busshistorien. Tusse var en välkänd profil i Roslagen på smååkarnas tid, och körde väl de flesta små lokala skollinjerna runtom Vallentuna, både före och efter att de fått linjenumren i SL:s 66x-serie. Tusse gick dessvärre bort för några år sedan, men flera av dagens resenärer talar gott om honom än idag.
Du hittar forumet här. 


I tidningen Sockenstrunt
Nr 1, 2012
Bussen, chauffören och minnena
Här bekräftas att Tusses namn var John Ture Emanuel Eriksson. Jag är alltså på rätt spår. Jippi!
Här finns flera artiklar om bussar såväl på väg som i diken. 
Du hittar artikeln här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar