Alfred Heidrich

Alfred Heidrich

Metallsvarvare

Richard Alfred "Fred" Heidrich född 2/9 1906 i Görlitz, Tyskland - död 3/3 1981 i Vallentuna. 

Föräldrar: August Heidrich och Elisabet (ev Maria Elisabet ) Holzbecher

Gift 13/12 1942 med:

Karin Viola Englin född 1/1 1909 i Arbrå, Gävleborgs län - död 31/1 2002 i Vallentuna

Alfred Heidrich fanns enligt folkräkningen inte i Sverige 1940. 

Han ska dock ha anlänt till Sverige redan 1939. Förklaringen kan vara att han 

var statslös (se nedan) och därför inte skrevs in i folkbokföringen. Alfred Heidrich blev svensk medborgare först 1955.

Vigsel Luciadagen 13/12 1942. Han var statslös och hon var frånskild. 

Vigselförrättare: Sven Vängby i Vallentuna 

Familjen bodde på Ryttarvägen 20 i Bällsta, fastigheten Bällsta 2:153

Barn:

1. Son född 1943 i Täby
2. Karin Erna född 2/7 1944 i Vallentuna - död 22/1 2016 i Vallentuna
3. Dotter född 1948 i Vallentuna

Privat förlossningshem
När äldste sonen föds i Täby 1943 (44 dagar efter vigseln) står antecknat att svarvaren Richard Alfred Heidrich är statslös. Familjen bor i Vallentuna varför prästen i Täby skickar attest om nedkomsten dit. 

Gissningsvis föddes gossen - och troligen också döttrarna - på det privata förlossningshemmet på Vikingavägen 51 i Täby kyrkby som under kriget drevs i den egna villan av den driftiga barnmorskan Sally Häggroth. 

Statslös

När döttrarna föds 1944 och 1948 är pappa Alfred fortfarande statslös vilket står angivet i födelsenotiserna. Att vara statslös innebar han inte hade någon nationalitet eller medborgarskap. Så kan det till exempel bli för den som befinner sig utomlands när hemstaten kollapsar. Det finns alltså inget land som har juridiskt ansvar för personen. 

- Vi barn var också statslösa trots att mamma var helsvensk, säger dottern Ellen Heidrich. Vi blev inte svenskar förrän någon gång på 50-talet. 

Jag vet inte så mycket om farbror Heidrich men min nyfikenhet väcks när jag läser boken "Socialdemokraterna i Vallentuna 1975" utgiven 1989. På sid 103 finns nämligen ett referat från ett möte den 15 maj 1953. Där står: 

"Kamrat Heidrich 

Tågent har just stannat framför det hus som en
gång inrymde det gamla Järnvägshotellet vid
Vallentuna station. Foto Håkan Trapp 1964. 
Vallentuna bildarkiv.

framkom med förslag om en barnkrubba. Mötet beslöt att ha uppmärksamheten riktad på denna fråga och frågan hänsköts till styrelsen." 

Han tycks ha verkat inom ramen för en pånyttfödd ungdomsklubb, kanske "Unga örnar" som han uppenbarligen var engagerad i. 

 

Jag gick som barn i huset hemma hos familjen Heidrich och blir lite upprörd. Farbror Heidrich var flykting från Andra världskrigets Tyskland. Och man får ingen förklaring på det för mig märkliga tilltalet. Det är väl bara ryssar som titulerar varandra "kamrat", tänker jag. 

Wikipedia förtydligar och slår fast att "kamrat" är ett tilltalsord särskilt vanligt bland socialister. 

Var farbror Heidrich alltså socialist? Hade han alltså en politisk tillhörighet som - fortfarande enligt Wikipedia - grundade sig på åsikten att kollektivets bästa även är individens bästa? Vad häftigt!

Det visar sig att Alfred Heidrich var socialdemokrat och som sådan djupt avskydd av Hitler. Ja, så illa var det att han hamnade i koncentrationsläger, lyckades fly till Tjeckoslovakien varifrån han fick hjälp att ta sig till Sverige. Allt enligt dottern Ellen Heidrich.  

- Jag tror han kom till Sverige redan 1939, säger Ellen Heidrich. Hitler avskydde socialdemokrater, judar och zigenare. Pappa hamnade i någon slags flyktingförläggning i Hälsingland. Det var där han träffade mamma. Det var krig mellan Finland och Ryssland då. Pappa blev så engagerad att han arbetade med att svarva gevärskulor till finnarna. 

Järnvägshotellet från baksidan 1920.
Vallentuna bildarkiv

Jag bläddrar bakåt i boken för att se om farbror Heidrich förekommer på flera ställen i texten och hamnar på sid 77 om ett årsmöte den 28 februari 1943. Mötet hölls på Hotellet (med stort H) vilket rimligtvis var det gamla järnvägshotellet vid stationen. 

 

"Efter sedvanliga mötesförhandlingar konstaterades att man glömt bort att köpa en ny fana som man tidigare hade beslutat om. Frågan sköts vidare till nästa möte." Sånt var viktigt där och då. Men först i protokoll från 9 oktober 1953 konstaterades att fanan köpts in. 

Efter årsmötet fick medlemmarna lyssna till "ett i dessa tider intressant anförande" med titeln:

Den tyska arbetarklassen och nazismen

Det är alltså Alfred Heidrich som kommit till arbetarekommunens möte för att inforemera. 

Han måste ha lärt sig svenska på rekordtid. 

Vid den här tiden var han nygift och nybliven pappa. Familjen hade just flyttat in i den lilla stugan Lillhem i Bällsta och sonen var bara en dryg månad gammal. 

Någon gjorde följande referat av Alfred Heidrich anförande:  

”En österrikisk partikamrat (flykting) vid namn Heidrich höll ett anförande, vari han till skärskådande tog upp den i en del, såväl svenska som utländska tidningar framförda frågan om den tyska arbetarklassens delaktighet i den terrorvåg som övergår världen. Han påvisade den betydelse Versaillesfreden och dess för Tyskland dyrbara villkor har haft samt det misstag tyska folket begått då dess stora majoritet fört Hindenburg till makten och därmed även öppnat porten för nationalsocialismen och det, med densamma oundvikliga och av framsynta människor förutsedda kriget.

Talaren framdrog exempel på hur nazisterna övertagit och fullkomnat jesuiternas tortyrmedel och företog en analys av huruvida de tyska arbetarnas ställning gentemot den internationella arbetarrörelsen stode i överensstämmelse med socialistisk syn på det historiska skeendet. Påpekade att den tyska arbetarrörelsen år 1918 stod splittrad, och att den på grund av den ställning, de segrande nationerna intogo mot Tyskland, icke fick den möjlighet att hävda sig i återuppbyggandet som varit nödvändig. 

Som följd av detta hade militärjuntan och en del andra, med situationen missnöjda, följt Hitler. De tyska arbetarnas kamp mot de nationella krigsherrarna hade enligt talaren i verklighet pågått från den dag den tyska arbetarrörelsen först framträdde. Pekade på Hjalmar Brantings ställningstagande till Versaillestraktaten. Talaren framdrog slutligen att den tyske arbetaren i den mån det var honom möjligt, försökte hjälpa judar och till Tyskland deporterade utländska arbetare, samt att många för sådana så kallade brott fått plikta med livet eller hårda fängelsestraff. Slutade med en försäkran att den tyske arbetaren säkert skulle visa sin vilja, då tillfället därtill blev lämpligt."

Talaren avtackades med applåder, varefter kaffe intogs och mötesdeltagarna åtskildes kl 4.50 em.

Det här säger åtminstone mig att farbror Heidrich var påläst och visste vad han pratade om. Kanske hade han varit politiskt aktiv i Tyskland och tänkte så förbli i och från sin nya plattform Sverige. 

Politiskt engagemang

Kriget var slut och Arbetarekommunen gjorde ett första maj-uttalande 1945 om de lidanden och umbäranden som kriget hade fört med sig. Nu var tid att stödja de nordiska brödrafolken.
- Det är inte svårt att tänka sig de känslor som måste ha uppfyllt medlemmarna på årsmötet, står det i 75-årsboken och…
- Heidrich framförde en vädjan till mötet om att i största utsträckning hjälpa Unga Örnar både ekonomiskt och moraliskt.

 
En annan som talat sig varm för just Unga Örnar var min fd klasskamrat Lars Berger. Hans far, Josef Berger, var också en flykting från Tyskland tillika medlem av arbetarekommunen. Det var även den teatermannen Matwey Schischkin som flytt från Ryssland. Kanske var de ett gäng flyktingar som var politiskt aktiva i Vallentuna?

Den 29 augusti 1945 kommer en folkpensionsförening på tal. Fanns det möjlighet att bilda en sådan i Vallentuna? Skollärarinnan Berna Nilsson tyckte att det vore bra med en sådan. Särskilt som den även skulle behandla exempelvis bostadsfrågan för gamla. På förslag av Heidrich utsågs Vallstedt* att sätta sig i förbindelse med nämnda förbund (folkpensionärernas riksförbund) och göra förfrågningar över vad deras verksamhet syftar till.

 

I protokoll från AK-mötet den 10 mars 1946 står att det från partidistriktet kommit en skrivelse med uppmaning att före den 15 mars insända rapport om mötets beslut vad beträffar kandidatnominering till höstens landstingsmannaval. Vallstedt* föreslog omval. Av Vallstedts* yttrande framgick att detta också var kretsens önskemål. 

* Man kan fundera över namnet Vallstedt som, såvitt jag kan se, inte får någon förklaring i protokollen. Innan Alfred Heidrich och hans familj flyttade in i Lillhem bodde där en byggnadssnickare Joel Erhard Lindberg som av någon anledning kallades Vallsta. Han och Heidrich kände varandra. Kan det alltså ha varit han som i arbetarekommunens protokoll blev Vallstedt? Någon Vallstedt boende i Vallentuna fanns varken 1940 eller 1950. 

Från samma möte:

Därefter begärde Heidrich ordet, samt yttrade följande: 

- Man ska böja sig för majoriteten och har nu kretsen uttalat sig för omval av Josef Andersson vill jag bara framhålla, att har man åtagit sig ett uppdrag så skall man också sköta det. Josef Andersson har blivit ombedd av Thun att besöka Bällstahemmet men ännu ej varit där, varför jag vill framhålla detta på kommunmötet.

Den 23 augusti 1947 §6 ”Kamrat Heidrich frågade om de beslutade anslagstavlorna vid Vallentuna station och Bällsta kunde tänkas bli färdiga någon gång.” Det är bara han i boken som kallas kamrat.

Oklara papper

Bland Alfred Heidrichs efterlämnade papper finns ett
polcertifikat som visar att han 1974 hade passerat
polcirkeln. Det var nog en trevlig resa.

"Den 7 juli 1954 hölls ett extra AK-möte (sid 106). Man måste justera kommunalfullmäktigelistan, då det visade sig att Heidrichs papper inte var klara. De enades om att flytta upp namnen på listan och sätta till ett nytt namn sist på listan. Namnen från Frösunda var också klara. Dessutom passade man på att klara av valet av 20 kandidater till kyrkofullmäktigelistan samt välja ”distriktsombud för utdelande av material” för båda valen."

Alfred Heidrich hade alltså valts in i Vallentuna kommunfullmäktige om han inte hade varit statslös. 

Flyktingdebatten under krigsåren. 

Jag läser i historisk tidskrift om den svenska flyktingdebatten under krigsåren att det i januari 1939 fanns 4000 flyktingar i Sverige. Sex år senare, sommaren 1945, var antalet 195 000 främst för att 60 000 norrmän hade flytt hit sedan tyskarna 1942 hade ockuperat Norge.  

Stockholmskällan 

citerar Mosaiska församlingen hjälparbete åren 1933-1939: 

”…bereda hjälp i form av understöd och resebidrag åt omkring 600 hitkomna judiska flyktingar från det egentliga Tyskland och de av 

Tyskland behärskade områdena. I åtskilliga fall hava dessa flyktingar genom kommitténs hjälp och bistånd kunnat uppbygga en ny existens här i landet; andra hava genom den hjälp, de erhållit, efter en kortare tids övergångsvistelse i Sverige kunnat bege sig till andra stater, i främsta rummet U.S.A.”

Omgående då Adolf Hitler kom till makten i januari 1933 började han omvandla Tyskland till en nazistisk diktatur som överöste befolkningen med propaganda där judarna utmålades som landets största fiende.

Situationen i Tyskland var inte på något vis okänd för omvärlden. De mosaiska församlingarna i Sverige startade redan hösten 1933 en kommitté för att kunna hjälpa judiska flyktingar både inom och utanför Sverige. Citatet ovan kommer från en rapport där Stockholms mosaiska församling redogör för sitt hjälparbete åren 1933-1939 – ungefär fram till andra världskrigets utbrott.

Den hjälp man bistod med handlade bland annat om att ge personer resebidrag för att kunna lämna Tyskland eller tyskockuperade områden, att erbjuda utbildningar inom t.ex. jordbruk och verkstadsindustri, samt att bereda plats åt de 500 ensamkommande judiska flyktingbarn som under en övergångstid vistades i Sverige i väntan på att kunna resa vidare till ett tredje land. Det här var viktiga bidrag eftersom den tyskjudiska befolkningen hade blivit segregerad från den övriga befolkningen. Antijudiska lagar och restriktioner hade tagit ifrån dem alla deras medborgerliga rättigheter samtidigt som de utsattes för våldsamma förföljelser.

I samband med andra världskrigets utbrott stängdes Tysklands gränser, och det blev i princip omöjligt för personer av judisk börd att lämna Tyskland och tyskockuperad mark.

Cirka 6 miljoner judar mördades under förintelsen.

Läs mer om Andra världskriget här. 

__________________________________________________________

Ellen Heidrich och jag har 12/2 2025 fått ut Sveriges olika myndigheters handlingar om hennes pappa från Riksarkivet. Det är 86 sidor från myndigheter de 15 första åren i Sverige och 30 sidor från Justitiedepartementet i och med att han sökte svenskt medborgarskap.  

Det är när Alfred Heidrich den 7/2 1955 - efter 15 år i Sverige - ansöker om svenskt medborgarskap som han själv berättar sin historia:

Görlitz, Tyskland

Levnadsberättelse

Jag är född den 2/9 1906 i Görlitz, Schlesien, Tyskland, i äktenskapet mellan verkmästaren August Heidrich och hans hustru Elisabeth, född Holzbecher. Har gått i 8-årig folkskola i Görlitz samt är konfirmerad 1920 därstädes.

Efter konfirmationen gick jag i 4-årig lära i yrkesskola i hemorten och avlade år 1924 gesällprov som svarvare. Jag var boende i hemmet till år 1926 och arbetade under tiden i verkstad i Görlitz, där fadern var verkmästare.

Sedan år 1926 har jag arbetat på olika maskinverkstäder i Berlin 2 år, i Dresden 2 år, i Leipzig drygt 2 år samt därefter fram till år 1931 hos en byggnadsfirma Filip Holzmann i Frankfurt Main. På grund av min fackliga och politiska verksamhet inom socialdemokratiska partiet hamnade jag på svarta listan och kunde ej få arbete inom yrket från 1931-1933, under vilken tid jag var verksam som propagandist inom socialdemokratin, som sträckte sig över hela Tyskland. 

Vid Hitlerismens införande 1933 blev jag häktad och överförd till fängelse i Chemnitz och senare överförd till fängelse i Dresden. Vid denna transport lyckades jag och andra rymma och kom i juni 1933 till Checkkoslovakien, där jag fick politisk asyl. Vid Hitlers intåg i Checkoslovakien år 1938 fick jag visum till Sverige och kom hit 20 mars 1939.

Från den 21/3 1939 var jag förlagd till ett flyktingläger Klockasved i Forsa kommun, Hälsingland, som drevs av Arbetarrörelsens flyktinghjälp. I maj månad började jag arbeta som svarvare hos Mohögs Mekaniska Verkstad, Skönsmon, Sundsvall, och bodde hos en fru Anna Lindgren, Skönsmon. Anställningen varade till i december samma år.

På grund av permittering i verkstaden åkte jag i början av 1940 som frivillig arbetare till Finland och arbetade som svarvare till den 1 juni 1940 i Statens kanonfabrik i Jueskila.

Den 3 juli samma år återkom jag till Sverige och fick arbete som skogshuggare hos en bonde i Näsviken, jag ej kommer ihåg namnet på. I januari 1941 erhöll jag anställning som svarvare i Arboga Mekaniska Verkstad, Arboga, och bodde hos svarvaren Andersson, vilken bodde mitt emot verkstaden. Denna anställning varade till midsommar 1941. Därefter fick jag plats hos Arbrås Mekaniska Verkstad i Arbrå och bodde dels hos fru Danielsson, pensionat Strömgården, och senare hos min nuvarande hustru.

Den 1 oktober 1942 flyttade jag tillsammans med min nuvarande hustru till Vallentuna, där vi i Bällsta hade köpt fastigheten Bällsta 2:153. Här har jag sedan dess varit boende och haft olika anställningar i Stockholm:

• Aga Baltic, Lidingö
• Bengtssons Mekaniska Verkstad, Karlsberg
• Björks Mekaniska Verkstad, Åkersberga
• Arenco, Alströmergatan 6 eller 8
• AB Grävmaskiner, Albano, Stockholm
• AB Aina Jidell, Artillerigatan 36
• Sedan 1951 i maj månad är jag anställd i firman LM Erikssons Kassaregister, Tritonvägen, Sundbyberg.

Den 13 december 1942 ingick jag äktenskap med fru Karin Jonsson född Englin den 1/1 1909 i Arbrå. Vi har i äktenskapet tre barn i åldern 6, 10 och 11 år.

Under min vistelse i Sverige har jag icke varit utomlands mer än som angivits ovan under vistelse i Finland samt innevarande år, då jag under tiden den 10/7 – 31/7 gjorde en studieresa till Saar-området.

Vi får alltså veta att Alfred var född och uppväxt den tyska staden Görlitz. Föräldrarna var verkmästare August Heidrich och hans hustru Elisabeth (möjligen Maria Elise som han skriver i en annan handling) Holzbecher. 

Alfred gick 8 år i folkskola och därefter 4 år i yrkesskola. Han är konfirmerad i den evangelisk Lutherska trosbekännelsen som han fortfarande tillhör. 1924 avlade han gesällprov som svarvare och fick sedan arbete i den verkstad där fadern var verkmästare. 1926 gav han sig ut i världen och arbetade i såväl Berlin och Dresden som Leipzig och Frankfurt Am Main. 

Politisk aktivist

Alfred var tidigt såväl fackligt som politiskt aktiv inom det socialdemokratiska partiet. När han på grund av det inte längre fick något arbete började han resa omkring i Tyskland som propagandist, dvs politisk aktivist. När Adolf Hitler kom till makten som Tysklands rikskansler 1933 fängslades Alfred i staden Chemnitz i Sachsen, sydöstra Tyskland ca 40 km från den tjeckiska gränsen. 

Det finns all anledning att tro att Alfred hamnade i Kaßbergfängelset i Chemnitz som åren 1933-1945 tjänade som häktes- och straffängelse för nazisterna. Här fängslades förutom "vanliga brottslingar" i huvudsak politiska fångar inom rättsväsendet samt kommunister, socialdemokrater, Jehovas vittnen och andra personer som var utestängda från den "nationella gemenskapen", inklusive homosexuella och de som stigmatiserades som "asociala" (tiggare, påstådda "arbetsvägrare" och prostituerade). 1936 döptes fängelset om till "Chemnitz Remand Prison". 

När Alfred skulle flyttas till ett fängelse i Dresden lyckades han alltså rymma de fyra milen till Tjeckoslovakien där han av tyska konsulatet fick veta att han var statslös och alltså inte kunde återvända till Tyskland. I stället sökte han och fick främlingspass och politisk asyl i Tjeckoslovakien vilket förklarar att han i många svenska handlingar uppges vara tjeck. 

När Hitler tågade in i Tjeckoslovakien 1938 måste Alfred fly. Han fick visum till Sverige och anlände den 20 mars 1939. Här tycks han ha stått under något slags beskydd av Arbetarrörelsens Flyktinghjälp. Och vi ser ju ovan att han var politiskt aktiv som socialdemokrat även i Sverige. 

Klockarsvedja gård i Näsviken, Forsa

Arbetarrörelsens Flyktinghjälp 

Arbetarrörelsens Flyktinghjälp - som drevs av LO och det Socialdemokratiska partiet inrättade 1939 det flyktingläger i Klockarsvedja, Forsa kommun, som Alfred först kom till. Organisationens uppgift var att ge ekonomiskt, juridiskt och annat stöd till fackligt och politiskt förföljda flyktingar som kom till Sverige. 

För att erhålla understöd måste emigranten vara erkänd som politisk flykting (bland annat krävdes medlemskap i tyska LO eller det socialdemokratiska partiet, inget tidigare understöd av någon annan flyktingorganisation). Det ställdes alltså stora krav för att bli erkänd av arbetarrörelsens flyktinghjälp. Många sorterades ut som bedragare men Alfred höll alltså måttet.

Läs mer om Arbetarrörelsens flyktinghjälp här  

Observera att här finns ett arkiv om 1400 politiska flyktingar.

Livet i Sverige tycks ha varit ett evigt ansökande om främlingspass, uppehålls- och arbetstillstånd likaväl som ett evigt sökande efter arbete. Oftast fick Alfred bara vikariat och de första kanske tio åren måste alla tillstånd sökas för sex månader i taget. Varje gång måste arbetsgivare, polisen och länsstyrelsen yttra sig om hans lämplighet. Och varje gång ställde Arbetarrörelsens Flyktinghjälp upp som referent. 

Finska vinterkriget

Under några månader 1940 reste Alfred som frivillig arbetare till Finland och arbetade som svarvare i Jueskila kanonfabrik, där han svarvade kulor. Finska vinterkriget utkämpades mellan Finland och Sovjetunionen sedan sovjeterna - tre månader in i andra världskriget - hade anfallit Finland. Efter hårt och envist motstånd tvingades Finland den 13 mars 1940 gå med på fred och göra landavträdelser. 

Läs mer om Finska Vinterkriget här 

Väl tillbaka i Sverige fortsatte det ändlösa sökandet efter arbete och uppehållstillstånd. Han tog de korttidsanställningar han fick och bodde inneboende hos folk som tog emot en hyresgäst. Som till exempel när han arbetade på Arbrås Mekaniska Verkstad i Arbrå och småningom blev inneboende hos fru Karin Jonsson född Englin. Tycke uppstod och den 1 oktober 1942 flyttade de till Bällsta 2:153 i Vallentuna.

Sven Vängby 50-tal
Vallentuna bildarkiv

Karin och Alfred ville gifta sig och tog kontakt med kyrkoherde Sven Vängby som skrev till Kungliga Socialstyrelsen i Stockholm och hörde sig för. På den tiden skulle den som ville gifta sig kunna presentera ett hinderslöshetsbevis men det kunde ju inte en statslös politisk flykting med främlingspass. 

Efter vitsord från Arbetarrörelsens flyktinghjälp, fjärdingsman H Bergström, landsfiskalen och tidigare arbetsgivare vigde Sven Vängby Karin och Alfred på självaste Luciadagen 13/12 1942. 

Uppehållstillstånd i Åkersberga?

De 86 sidorna från olika myndigheter består mestadels av Alfreds ansökningar om främlingspass samt uppehålls- och arbetstillstånd. En något annorlunda ansöka skrivs i juli 1944. Alfred har fått en anställning i Åkersberga Smides- & Reparationsverkstad. Han önskar därför erhålla tillstånd att få arbeta på nämnda verkstad och vistas i Åkersberga, Österåkers socken, Stockholms län. Han är sedan flera år medlem av Svenska Metallindustriarbetareförbundet och får deras rekommendationer att bifoga ansökan. Av den framgår att han anses som en pålitlig och omdömesgill person.

Alfred får avslag på denna begäran av Statens utlänningskommission som tror att han menar Österåkers socken i Sörmland. Han skriver då ett brev och ber myndigheten ompröva beslutet. 

Undertecknad gjorde för någon tid genom Svenska Metallindustriarbetarförbundet en ansökan om uppehållsrätt för arbete i Åkersberga, Österåker socken i Stockholms län. I brev från den 28.7 får jag tyvärr meddelande, att Utlänningskommissionen ej kunde bifalla min ansökan. Detta nekande svar föranlåter mig att en gång till framföra några synpunkter i den förhoppning, att man ändå kan bifalla min ansökan.

Från 1939 vistas jag här i landet som politisk flykting, och har jag mig skött så. som man det ska göra när man är gäst. Hela tiden har jag haft arbetstillstånd som svarvare. Efter en lång vistelse i Norrland flyttade jag 1942 med min fru till Stockholms län. Vi hade köpt ett litet ställe i Bällsta-Vallentuna. Genom särskilda förhållanden som kommissionen inte är okänd, är Metallindustri, kan jag inte arbeta överallt, och har inte haft långvarig anställning, då jag mest har varit vikarie. Från januari tills jag började i Åkersberga har jag arbetat som hjälpare hos en bergsprängare med påföljd, att min inkomst gick ned icke oväsentligt. Nu har jag äntligen arbete i mitt yrke och kunde klara bättre mina förpliktelser, men då ska det vara slut?

Jag vädjar vördsammast att jag kunde få uppehållsrätt för Åkersberga. Min vistelse där gäller bara för arbete där. Jag kommer på morgonen med tåg 6.15 och lämnar Åkersberga 16.58. Hela tiden är jag i verkstaden, bara vägen från och till järnvägen, som är 5 minuter, är jag ute. Jag är gift med en svensk kvinna och har i mitt äktenskap 2 barn. För denna månad har jag köpt månadsbiljett för 30 kr och skulle alltså göra utan arbetsförlust en för mindre förhållanden kännbar ekonomisk förlust. Jag kan om man så önskar framlägga flera referenser från svenska medborgare. Jag har inga andra tankar än mitt förvärvsarbete, och därför ber jag en gång till om uppehållsrätt för Åkersberga.
Med utmärkt högaktning
Alfred Heidrich

Statens utlänningskommission inser sannolikt sitt misstag men nämner det inte med ett ord. Istället meddelar de kort och gott att Alfred under tiden 5/8 1944 till 25/10 1945 har rätt att vistas i Åkersberga, Österåkers socken i Stockholms län. 

Om livet i Bällsta 2:153
Året därpå - 17/12 1945 - söker han uppehållstillstånd på nytt. Han berättar för fjärdingsman Olof Hallberg om sin bakgrund och att han ankom till Vallentuna den 1/10 1942, där hustrun köpte fastigheten Bällsta 2:153 om cirka 1,6 hektar.

Från sin nuvarande anställning, som gäller tills vidare, har han en inkomst av 80 kronor per vecka. Han är gift och har inom äktenskapet två minderåriga barn samt har hustrun en minderårig flicka från sitt föregående äktenskap. För denna flicka erhåller hustrun från sin föregående man bidrag med 40 kronor per månad (enligt ett utslag av häradsrätten i Ljusdal). Någon annan underhållsskyldighet har icke Heidrich.
Hustruns fastighet är taxerad för 12 500 kronor men besväras av inteckningar för 11 000 kronor.

På fastigheten uppföder Heidrich två kor och ett trettiotal höns. Han äger inga besparingar, men har skulder på 560 kronor, som han åsamkats genom inköp av förenämnda två kor. Här tillkommer att han härstädes resterar för oguldna utskylder till stat och kommun med tillhopa 178,36 kronor samt hustrun med tillhopa 29,42 kronor.

Heidrich, som tidigare avbetalat å sina skatter lovar att från och med nyåret 1946 avbetala å dessa utskylder med 20 kronor per vecka. Han vill framhålla att orsaken varför han blivit efter med sina skatter varit beroende på att han dels tidvis varit i avsaknad av arbetsanställning samt dels att hustrun varit sjuk.
Själv har han här icke tecknat några försäkringar av något slag, men har han sina barns livförsäkrade för 1000 kronor vardera samt hustrun sjukförsäkrad.

Heidrich, som kan tala och skriva svenska, ämnar därest han erhåller vederbörligt tillstånd kvarstanna här i riket. Han uppgiver emellertid, att främsta orsaken varför han önskar stanna kvar här i riket är att hustrun icke vill lämna landet samt att han i övrigt trivs bra med de svenska förhållandena.

Därest emellertid särskilt goda arbetsmöjligheter erbjudes i Tyskland kanske han framledes försöker att där erhålla arbete. För övrigt anser Heidrich att han väl bör kunna försörja sin familj här i landet dels med stöd av sitt yrke och dels på grund av att han uppodlar en mindre trädgårdsrörelse vid Bällsta 2:153.

Heidrich som är fullt frisk kände icke till några smittosamma sjukdomar eller sinnessjukdomar inom sin släkt. Familjemedlemmarna i övrigt äro fullt friska.
Heidrich har uppgivit att han icke varit tilltalad eller straffad för brott vare sig här i landet eller i annat land. Han är ej innehavare av körkort och har ej erhållit någon fattigvård för sig eller sin familj.
Heidrich är härstädes känd för att vara skötsam och ordentlig och något ofördelaktigt om honom är såvitt undertecknad kunnat utröna icke känt därstädes.
Vallentuna som ovan
Olof Hallberg tf fjärdingsman
Alfred får nu uppehållstillstånd från 26/10 1945 till 25/10 1948.
Han är 1946 svarvare hos Ecks Fabriker i Nacka-Sickla och får arbetstillstånd till 26/7 1951.

Statslösa barn
Eftersom Alfred var statslös och levde i Sverige som politisk flykting med främlingspass blev även de tre barnen inskrivna i hans pass som statslösa. Det gillade inte hustru Karin. I synnerhet inte som han mycket väl skulle kunna resa till Tyskland med barnen utan hennes medgivande. 

Men sådan var lagen. 

Karin lyckades emellertid - med hänvisning till sitt eget svenska medborgarskap - få svenska staten att ge erkänna barnen som svenska medborgarskap redan 1953. Hur hon bar sig åt är en gåta som går att forska fram.

Kanske var det det som fick Alfred att också söka svenskt medborgarskap. Han hade nämligen aldrig gjort det! Alfred fick vänta till 1955. 

Ansökan om svenskt medborgarskap

Alfreds ansökan om svenskt medborgarskap - Naturalisationsansökan - till Länsstyrelsen i Stockholm
Här anger han som födelseort: Kamenz, Sachen, Tyskland och att modern heter Maria Elise Holzbecher. Han vet inte när hon är född.
Alfred har arbetat hos LM Ericssons kassaregister i Sundbyberg sedan 1/5 1951.

I Sverige har han bott på följande platser:
Näsviken 22/2 1939 - maj 1939 (Klockarsvedja)
Skönsmon maj-nov 1939
Näsviken nov 1939 - 5 feb 1940
Finland 5/2 - 7/6 1940
Näsviken juni 1940 - jan 1941
Arboga feb 1941 - maj 1941
Arbrå juni 1941 - okt 1942
Vallentuna okt 1942 -

Han har haft följande inkomst: 1951: 4 430:-, 1952: 4 470:- och 1953: 7 700:-
Han har erhållit socialhjälp på grund av sjukdom: 1950: 400:- och 1951: 706:-

Han har fina referenser:

Arbetarrörelsens flyktinghjälp, Stockholm

Överlärare Josef Andersson, Vallentuna

Riksdagsman Anselm Gillström, Sundsvall

Ansökan kompletteras med ett stort antal intyg och betyg. Det är också i denna ansökan han skriver sin levnadsberättelse. 

• Kommunalnämndens ordförande Gustav Nilsson intygar att Alfred behärskar svenska språket i såväl tal som skrift.
• Kyrkoherde Sven Vängby bidrar med åldersbetyg för Alfred och familjen samt bidrar med en kort beskrivning av hans tid i Sverige. 
• Polisen i Vallentuna konstaterar att Alfred är innehavare av svenskt främlingspass med uppehållstillstånd till 30/6 1959. Här återupprepas i stort sett Alfreds levnadsberättelse men påpekas att hustrun och barnen är svenska medborgare. Bällsta 2:153 har byggts till och är nu taxerad till 43 500 kronor. Dessvärre finns skulder till samma belopp i egnahemslån. Alfred är inte livförsäkrad eller medlem av sjukkassa. På arbetsplatsen finns en sjukfond som han är ansluten till. Alfred har märkligt nog inte tidigare sökt svenskt medborgarskap. Han är sedan flera år ansluten till arbetarrörelsen och medlem av det socialdemokratiska partiet i dess fackliga avdelning i Vallentuna.  
• I polisrapporten uttalar sig även Överlärare Josef Andersson, kommunalnämndens ordförande Gustav Nilsson, kamrersassistenten Elis Pettersson och Häradsskrivaren i Svartsjö fögderi,  
• Sundbybergs polisdistrikt konstaterar att Alfred inte förekommer i deras register. Hans arbetsgivare - LM Ericssons Kassaregister - hör hemma i Solna och inte i Sundbyberg. 
• Lidingö polisdistrikt yttrar sig för att Alfred i två omgångar varit anställd vid AGA. Han har båda gångerna slutat på egen begäran och erhållit goda vitsord. 
• Österåkers polisdistrikt meddelar att Alfred var mycket skötsam och ordentlig tillika mycket skicklig svarvare. Han har inte varit föremål för något slag av understöd och om honom är inget ofördelaktigt känt. 
• Sundsvalls polis förhör Chefredaktör Anselm Gillström, Dagbladet Nya Samhället i Sundsvall, per telefon och inhämtar åsikter från Pastorsämbetet i Sundsvalls församling, Pastorsämbetet i Skönsmons församling, Uppbördsverket i Sundsvall, Exekutionsverket i Sundsvall och Sociala byrån i Sundsvall. Inget ofördelaktigt framkommer. 
• Landsfiskalen i Arboga distrikt förhör arrendatorn Alfred Persson å Klockarsvedja gård i Forsa. Inget ofördelaktigt framkommer.
• Polisen i Arboga stad förhör kontorist Eric Jonsson vid AB Arboga Mekaniska verkstad och svarvaren Erik Andersson, Åkra, Arboga.
• Polisen i Arbrå har förhört Verkmästare Gustaf Valfrid Karlsson vid Arbrå Verkstads AB  

Länsstyrelsen konstaterar att man inte har funnit någon anledning till anmärkning mot Alfreds vandel. Det fanns följaktligen ingen anledning att motsätta sig att han skulle upptagas till svensk medborgare, skrev Länsstyrelsen 28 januari 1955. Det inkom den 7 februari 1955 till Justitiedepartementet som utfärdade Alfreds svenska medborgarskap den 22 april 1955. Grattis Fred! 

   

Därefter följer upprepade brev från myndigheterna om att Alfred ska skicka in sitt Främlingspass. Men det tycks han ha glömt. 

Från Ancestry

Sökning: Alfred Heidich och Görlitz. Obs, att det kan ha funnits flera personer med samma namn.

Jag hittar tyvärr ingenting på föräldrarna. 

Medlemmar i tjeckoslovakiska republikanska enheter utomlands 1939-1945
Inkallelse, värvning och tjäntgöring:
Alfred Heidrich född 2 sept 1906
Födelseort: Görlitz, Nëmecko
Tjänstgöringsnummer Z

Adressbok från Tyskland och kringliggande områden 1815-1974
Befolkningsförteckningar
Alfred Heidrich

1926 Alfred Heidrich

Bostadsort: No 24, Görlitz Landkreis (Görlitz) Deutschland
Yrke: Wirtschaftsbesitzer (egen företagare)
Titel: Landadressbuch Für Den Kreis Görlitz

1930 Alfred Heidrich
Bostadsort: Troitschendorf Nr 115, Görlitz Landkreis, Deutschland
Yrke: Häusler (stugbo)
Titel: Adressbuch Für Den Kreis Görlitz

1934 Alfred Heidrich
Bostadsort: Troitfchen-Orf Nr 115, Görlitz, Deutschland
Yrke: Wirtschaftsbesitzer (egen företagare)
Titel: Adressbuch Für Den Landkreis Görlitz

1939 Alfred Heidrich
Bostadsort: Neumarkt 4 3, Löbau I Sa (Löbau) Deutschland
Yrke: Arbeiter (arbetare)
Titel: Einvohnerbuch Der Stadt Löbau

1939 Alfred Heidrich
Bostadsort: No 24, Görlitz Landkreis (Görlitz) Deutschland
Yrke: Wirtschaftsbesitzer (egen företagare)
Titel: Landadressbuch Für Den Kreis Görlitz