Hulda och Birger Andersson i Bällsta |
Hulda Josefina Blom född 11/2 1888 i Vallentuna.
Hon var dotter till dragonen Kalle Blom (1856-1954) i Lindö och hans hustru Mathilda Andersdotter (1857-1939). Om Mathildas rötter kan du läsa här.
Makarna fick fem barn varav de fyra första föddes i Vallentuna. Hulda Josefina var nummer tre i syskonskaran och hennes syster Edit Bernhardina född 1891 (se nedan) nummer fyra.
Birger Andreas Andersson född 1/6 1887 i Adolf Fredriks församling, Stockholm, var son till
arbetaren Anders Johan Andersson född 23/12 1860 i Kedum, Skaraborgs län och hans hustru
Augusta Maria Matilda Andersson Jansson född 2/3 1864 i Adolf Fredriks församling i
Stockholm. De hade minst fem barn av vilka Birger var äldst.
Hulda och Birger gifte sig 23/11 1918, bosatte sig på Tomtebogatan 5 i Stockholm och fick tvillingar på Allmänna BB i Stockholm:
1. Ulla Margareta född 22/1 1920 i Matteus församling, Stockholm
2. Dödfödd gosse. Ingen orsak angiven. Jordfästes 27/1 1920.
Matteus (A, AB) CI:8 (1919-1921) Bild 1010 / sid 97 |
Hulda och Birger fick i alla fall behålla dottern Ulla. Birger var först lokreparatör och senare typograf. Familjen bodde kvar på Tomtebogatan 5 i fastigheten Gjutaren 17.
1937 köpte Hulda och Birger fastigheten Bällsta 2:152 (vid nuvarande Ryttarvägen) om 10.345 kvadratmeter hagmark i Vallentuna. Fem år senare - 1942 - stod det svarta huset med gröna knutar klart med tre sovrum, hall och kök. I källaren fanns dessutom badrum med wc och tvättställ. Huset hade både el, vatten och avlopp. Taxeringsvärdet var 16 700 kronor.
Men de hade först ingen telefon.
- När folk ville ha tag i Hulda ringde de till din farmor, säger Ellen Heidrich och menar Huldas granne Märta Antonsson.
Av boken "Sveriges bebyggelse" för Stockholms län, Del III (med bland annat Vallentuna) framgår att fastigheten låg ca 500 meter från järnvägsstationen, dvs Bällsta hållplats.
Det är oklart om fastigheten användes som sommarstuga de första åren eller om familjen flyttade ut så snart huset stod klart. Oavsett vad så fanns där dels ett garage och dels ett mindre icke vinterbonat sommarhus målat i falurött. Det låg mellan svarta villan och järnvägen, ungefär där Stockholmsvägen går idag. Av de gamla bilderna nedan framgår att där faktiskt låg ytterligare några småhus. Det är möjligt att Hulda och Birger bodde i Röda sommarstugan medan de byggde Svarta villan.
Huldas och Birgers fastighet (svarta villan) med flaggstång,
krattad grusgång och klippt gräsmatta var en idyll.
Hulda tog sig fram överallt på sin trehjuling och ibland fick Birger åka med. |
- Det var Lisa Dahlberg i Vallentuna som servade mormors motorcykel, berättar barnbarnet Björn Blomqvist som generöst delat med sig av bilderna ur sitt gamla album.
- Lisa var väldigt smutsig om fingrarna men hon var duktig på att meka, säger han.
Ellen Heidrich som sitter med vid fikabordet skrattar gott.
- Dahlbergs bodde tre trappor upp vid Skördevägen. De hade en katt. De hissade ner katten från balkongen i en korg. När den ville in igen satte den sig i korgen och väntade på att bli upphissad igen.
Så här såg det ut när tjocka släkten från Grästorp kom på besök sommaren 1957 Birger fyllde 70 år och det skulle förstås firas. Då var det förstås också bra att ha ett litet gästhus på tomten. |
- Morfar Birger hade varit på sjön innan han träffade mormor, säger Björns fru Britt som släktforskar och har koll på det mesta.
- Birger for med fartyget Eldorado från Göteborg till Grimsby i England med destination Petsfield, Massachusetts. Han befann sig i USA från maj/juni 1911 till feb/mar 1915.
- Han var maskinist och eldare, så han jobbade under vattenytan, skrattar Björn.
På trappan sitter den svarta katten Murre. Bortom trappan med de gröna ledstängerna och katten skymtar garaget. |
Ulla Margareta Andersson född 22/1 1920 i Matteus församling blev som vuxen apoteksbiträde på Apoteket Kronan.
Hon gifte sig den 10/5 1941 med tjäntemannen John Tore Blomqvist född 25/9 1917 i Skeppsholm, Stockholms stad.
De fick två barn:
1. Björn Tore född 19/11 1944 i Solna
2. Lars Olof född 25/11 1945 i Solna. Gift 23/6 1978. Död 20/1
1991 i Hedemora
Björn och Lars på besök hos mormor Hulda som tittar ut genom fönstret. |
Man sa på byn att hon hade solat utomhus alldeles för tunnklädd alldeles för tidigt om våren. Hon blev förkyld, fick lunginflammation och dog. Det användes som ett varnande exempel mot oss ungar i Bällsta på 1950-talet.
Men det var inte sant.
Huldas Ulla, den unga tvåbarnsmamman, dog av Sepsis, blodförgiftning.
Det står i dödboken.
Hon var då skriven med
sin familj på Drejargatan 3
i Stockholm.
Ullas man, Tore Blomqvist, gifte om sig 21/6 1949.
Sönerna Björn och Lars fick därmed en fostermor.
Hon kom att favorisera den ene före den andre.
- Min bror hade diabetes, säger Björn
- Honom var det ju synd om. Så han blev favoriten.
Björn for rejält illa av hugg och slag av sin fostermor.
Björn Blomqvist 1965 |
- Nu är han blåslagen igen. Något måste göras!
- Ge honom pengar till biljetten och sätt honom på tåget, sa Birger.
Till sist - i början av 1960-talet - rymde Björn till mormor och morfar i Bällsta och vägrade återvända.
Han var 15 år och hade redan jobb som vaktmästare på SMHI. Det hade mormor Hulda fixat.
- Hon var stor och kraftig och otroligt snäll. Jag fick det bra där. De tog hand om mig. Mormor var som en mamma ska vara. Det finns inget bättre att säga.
Hon var omtänksam och såg till att jag fick varm choklad när jag kom hem om kvällarna.
Och så snarkade hon.
- Morfar var också en snäll och vänlig människa. Vi hade väldigt roligt tillsammans, han och jag.
Björns pappa försökte förgäves få honom att flytta hem igen.
- Min far satt i bilen och väntade på mig vid Östra station men jag vägrade åka med. Jag slog igen bildörren och sa åt honom att åka därifrån.
Björn blev kvar hos Hulda och Birger tills han var vuxen nog att rå sig själv som chaufför och åkare.
- Tiden hos mormor och morfar var min allra bästa, konstaterar han och berättar om Hulda och Birger med en väldig värme.
Hulda var den som kunde ordna allt. Birger var den rolige kompisen.
- Om jag inte hade fått flytta till mormor och morfar så hade jag nog gjort mig olycklig på min fostermor till slut, säger Björn.
Vi som var ungar i Bällsta då hoppade ofta rep på grusvägen vid Huldas och Birgers infart. En gång kom Birger hem i taxi så att vi måste flytta oss. Att det kom en stor svart taxi var en stor händelse i en tid när det nästan aldrig kom några bilar på Ryttarvägen. Följaktligen stod vi väl där och stirrade på den stilige karln i svart kostym och hatt som försökte kliva ur bilen.
Som skjuten ur en kanon kom Hulda ut på bron och nerför grusgången. Hon var arg som ett bi och tog Birger i örat.
- Nu följer du allt med här, sa hon sedan chauffören fått betalt.
Nog undrade vi hur hon kunde vara så arg på en så fin karl.
- Gick han inte ner till Magnusson och bad att få låna pengar till taxin, skrattar Björn. Det brukade han göra.
Långt senare förstod även vi att Birgers törst, som ibland slog till, kunde gå hårt åt hushållskassan. Det kan inte ha varit kul för Hulda.
- Han hade sina perioder, säger Björn. Men han var väldigt snäll och lyckades alltid kompensera mormor för det. Och han var väldigt noga med att alltid ha en blomma med sig hem till mormor.
Hulda och Birger sålde fastigheten i Bällsta i slutet av 1960-talet och flyttade till Bergshamra i Solna där de bodde på adressen Ripstigen 5, VI trappor.
- Det blev helt enkelt för tungt med hus och tomt, säger Björn. Och så hade de väl börjat bygga här runt omkring. Inom bara några år skulle det mesta i trakten förändras.
- Magnussons hus mitt emot mormor och morfar är ju också borta. Det har vuxit upp en väldig massa småhus här.
Birger gick ur tiden 7/8 1971. Han var på väg till släkten i Grästorp och skulle byta tåg i Hallsberg. Där på stationen tog livet slut. Han dog på perrongen.
Hulda blev ensam kvar och flyttade till en sorts serviceboende om rum med kokvrå på adress Jungfrudansen 17-311 i Solna. Där slutade hon sina dagar den 20/1 1978.
__________________________________________________________________________________
Den Röda sommarstugan som stod mellan Huldas och Birgers svarta villa och järnvägen måste ha rivits i samband med att Stockholmsvägen byggdes 1961. Ingen av de äldre jag talat med kommer ihåg den. Björns bilder skvallrar emellertid om var den stod.
Så här såg stugan ut från ett håll...
Och så här såg den ut från ett annat håll. |
Här en bild för att verkligen förstå var Röda sommarstugan låg: Längst till vänster syns Huldas trappa av betong och bakom hunden Peggy och en stor gran skymtar sommarstugan och möjligen flera små hus. |
Han menar kullen mitt emot dagiset Kusin Vitamin. Edith och hennes man köpte den av min farmor och farfar, Märta och Gunnar Antonsson. Men det är en helt annan historia. Så den tar vi på en annan sida.
Edit Bernhardina Blom född 22/4 1891 i Vallentuna.
Gift Pettersson 31/12 1923.
Står felaktigt på sina håll i folkbokföringen som född i Vestertuna.
Hon är 1940, 1950 och 1960 gift och bor i Matteus församling, Stockholm, men tycks inte ha några barn.
Hon är 1940, 1950 och 1960 gift och bor i Matteus församling, Stockholm, men tycks inte ha några barn.
Edit Bernhardina blev änka 27/10 1966 och gick själv ur tiden 28/5 1978. Hon var då skriven på Trondheimsgat 11
i Spånga.
Jag gissar att Hulda och Birger åtminstone periodvis
hyrde ut stugorna som ses i bild ovan. I folkräkningen
1950 finns förutom Hulda och Birger nedanstående
danska familj folkbokförd på fastigheten.
Bällsta 2:152 (1950)
Fredriksen Peter Max född 8/7 1905 i Danmark. Gummiarbetare.
Fredriksen Inger Marie född 27/11 1927 i Danmark
Barn:
Peter Mogens Fredriksen född 14/2 1950 i Sollentuna
Jag har på flera ställen på internet skrivit följande...
Hulda och Birgers hus i Vallentuna är borta sedan länge. På fastigheten står numera fyra moderna villor. Där deras villa en gång stod finns bara en dunge med en stor lövhög. Det enda som minner om Hulda och Birger är en nedsänkning i Ryttarvägens trottoar som visar var deras infart en gång låg.
Björn Blomqvist hittade fundamentet till Huldas och Birgers flaggstång. |
Jag tog kontakt med Björn Blomqvist som härom dagen hälsade på med hustru Britta vid
sin sida.
Den gula jackan hade han satt på sig för att inte bli bortjagad av dem som numera bor på fastigheten.
Sist - för många år sedan - blev han bortschasad. Han lyckades inte förklara att han letade spår efter morföräldrarna.
Vi träffades vid Huldas och Birgers infart där grusgången förr låg krattad och fin. Under armen hade Björn ett gammalt fotoalbum som Britta tog hand om medan vi klev in i dungen. Och minsann! Där står fortfarande det numera något rostiga fundamentet till Huldas och Birgers stolta flaggstång kvar.
Se idyllen på bilderna ovan.
Och om man skärskådar växtligheten så ses även tydliga rester av den gamla syrenbersån.
- Det finns en vikingagrav här någonstans, sa Björn som emellertid avstod från att leta reda på den av hänsyn till dem som bor i den fyra villorna som småningom byggdes på Huldas och Birgers tomt.
Tack vare Björn har vi nu fått en bättre bild av hur livet en gång var för Hulda och Birger Andersson i Bällsta.
Varmt tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar