Åsnekvinnan och Kalle med kroken...

 Min första artikel 1995 om åsnekvinnan Catharina Åsberg i Molnby slutar så här: 

Själsfrände

- Jag är inte den första åsneägaren i Vallentuna, säger Catharina som hört talas om en själsfrände i torpet Norrbacka vid Sursta någon gång på 1920-talet.

- Gumman lär ha haft en svärson vid namn ”Kalle med kroken” och en åsna som hon hämtade varor vid stationen med. Om någon känner till henne skulle jag vilja veta vem hon var.

Läs hela inlägget om Catharina Åsberg här

När jag lade in artiklarna om Catharina Åsberg på bloggen 2020 gjorde jag förstås också ett försök att hitta hennes själsfrände. Då gick jag bet på uppgiften men idag 2024 gjorde jag ett nytt försök. Och då gick det bättre... 

Först,

Torpet Norrbacka i Sursta 

På Norrbacka i Sursta bodde i slutet av år 1923 smeden Karl Hugo Jansson född 1897 och hans hustru Brita Kristina Johanna Samuelsson född 1896. De var nygifta och hade flyttat in när sommaren stod som vackrast i mitten av juli månad 1923.  

Om det fanns flera än en byggnader på Norrbacka är oklart men strax före jul, den 21/12 1923 flyttade även änkefru Helena Emilia Åkerblom gift Bolin och hennes fosterson (ritbiträdet Björn Gustaf Björklund född 1911) in från Gustav Wasa församling i Stockholm. 

Hon var Catharina Åsbergs själsfrände. Problemet var bara att bevisa det... 

Gamla Väsbyvägen österut mellan Sursta och Norrbacka i Västra Vallentuna
Foto Gun Hillbo 2006. Vallentuna bildarkiv.

Helena Emilia Åkerblom gift Bolin

i torpet Norrbacka i Sursta hade en åsna till sin hjälp 

när hon hämtade varor vid Vallentuna station.

Men vi tar det från början.

Vem var hon?

Helena Emilia Åkerblom 

född 17/10 1856 i Skultuna, Västmanlands län

Helena Emilia var tvilling och nummer sju i barnaskaran. Hennes tvillingbror Ernst Emmerik dog av torsk den 10/12 1856. Han blev bara en månad och 23 dagar gammal. Vid tiden för tvillingarnas födelse bodde familjen i Tibble Prostgård, Skultuna. 

Helena var dotter till: 

Kyrkoherde Johan Frans Åkerblom född 11/11 1806 i Tillberga, Västmanlands län och hans hustru sedan 1835 Maria Cathrina Norström född 3/8 1815 i Håtuna, Uppsala län

Deras barn:

1. Carolina född 11/2 1836 i Tillberga (kh änka 1875, d 1881 i Folkärna)
2. Fredrik född 13/6 1839 i Falun (
3. Henrik född 8/11 1841 i Falun
4. Maria Elisabeth född 8/5 1847 i Falun
5. Knut Alrik född 9/9 1849 i Skultuna
6. Ernst Emmerik född 17/10 1856 i Skultuna (tvilling) - död av torsk 10/12 1856 i Skultuna
7. Helena Emilia född 17/10 1856 i Skultuna (tvilling)

År 1859 flyttade familjen från Skultuna till Prostgården i Jäders, Folkärna (Avesta kommun), Kopparbergs län, och där växte Helena och hennes sex syskon upp.

 

Modern dog på operationsbordet

Det är under tiden i Jäders, Folkärna, som modern dör i Stockholm den 27/12 1874. 

I dödboken står - det är förmodligen pappa prosten själv som skriver - att modern dog "till följd av professor Santessons misslyckade operation å hennes halsstruma medelst insprutad jodd, hvilken förmodligen spridde sig i hela blodsystemet, förorsakade lamhet och bölder å flere ställen af kroppen samt häftig afmattning, för ökad genom den myckna materia som vid böldernas öppnande uttömdes.

Enligt professor Santesson betyg: Struma Cystiva Sarcomatosa (primär orsak) (suppurativa) Pyemia, pneumonia secrnarias (sekundär orsak). 

Prostdottern Carolina Berglöf född 11/2 1836 (Helena Emilias syster) blir plötsligt änka efter maken kyrkohere P Berglöf i Säfsnäs gått bort den 23/7 1875 i Folkärna. Hon flyttade då hem till sin far (som just blivit änkling) med sina sex barn varav sonen Per dör 12 år gammal 2/4 1879 av sockersjuka och lunginflammation. Carolina Berglöf dör själv av kräfta den 7/4 1881 och lämnar barnen ensamma hos sin morfar Johan Frans Åkerblom. 

1. Anna Berglöf född 23/6 1866 i Säfsnäs (dövstumme-lärarinnan)
2. Per född 28/8 1867 i Säfsnäs - död 2/4 1879 av sockersjuka och lunginflammation
3. Nils Berglöf född 4/1 1869 i Säfsnäs
4. Elin Berglöf född 3/11 1870 i Säfsnäs
5. Sven Berglöf född 11/1 1873 i Säfsnäs
6. Knut Berglöf född 16/2 1875 i Säfsnäs

Systerns barn skingras åt olika håll i landet på 1890-talet.

  

Prostgården blev Kungsgården

Helena Emilia Åkerblom bor hemma hos fadern på prostgården tills hon gifter sig 29/12 1879 med lantbrukaren och ingeniören Johan Otto Bolin född 8/4 1851 i Falun. Han flyttar till prostgården i Folkärna samma år (1879). De får i rask takt barnen:

1. Ellen Maria född 18/10 1880 i Folkärna (g Enegren, änka 1943, d 1965 i Salem)
2. Signe Carolina född 18/4 1882 i Folkärna - död 20/11 1928 i Vallentuna
3. John Olof Bolin född 6/11 1884 i Folkärna (tvilling) (g 1912, d 1940 i Nässjö)
4. Sten Wilhelm född 6/11 1884 i Folkärna (tvilling) (g 1920, d 1937 i Särna)
5. Ingegärd Helena född 14/8 1888 i Kungsgårda (frånskild Bolin Laurent, d 1946 i Joh Sthlm)
6. Eric Frans född 27/7 1891 i Folkärna (g 1918, d 1956 i Högalid, Sthlm)
7. Eyvor Anna född 15/9 1895 i Folkärna (tvilling) (g Jacobson, änka 1974, d 1986 i Lindesberg. Hon var vid sin död "på församlingen skriven" eller "utan känd hemvist". Säkert inget märkligt. I folkräkn 1980 bor hon på Prästgat 7 i Lindesberg. I folkräkn 1985 är hon skriven på lasarettet, avd 2 i Lindesberg). Året därpå dog hon. Verkar ha bott i Lindesberg sedan 1919. 
8. Rolf Ebbe född 15/9 1895 i Folkärna (tvilling) (g 1925  d 1933 i Folkärna men bosatt i Bromma)

Så dör pappa prosten den 17/5 1886. Ordet "Prostgården" stryks i husförhörslängden och ersätts av namnet "Kungsgården". I hushållet bor han fortfarande med de fem barnbarnen efter dottern Carolina.  

I Kungsgården bor även systern Helena Emilia Åkerblom Bolin med maken och barnaskaran som fylls på allt eftersom. 

Helena Emilias make dör 3/2 1900. Ingen dödsorsak angiven i dödboken. Han blev bara 48 år 10 månader och 1 dag gammal och efterlämnade änkan och åtta omyndiga barn. Familjen bor kvar nästan ett år som hyresgäster. I början av december år 1900 går flyttlasset med änkan och sex av barnen till Uppsala domkyrkoförsamling där hon även tar sig en fosterson (Au Baltzar Netterblad född 1890) för att dryga ut hushållskassan. 

Familjens adress 1902 och följande år är: 

Fjärdingsroten, kvarteret Alfhild No 6, Gården No 21 Rundelsgatan, Uppsala Domkyrkoförsamling. Hur hon försörjer familjen framgår inte.  

Är hon åsnekvinnan?

Absolut ingenting tyder på det. 

Familjen flyttar till Stockholm 1914 och Helena Emilia Bolin kommer småningom till Sursta i Vallentuna 1923 där hon blir kvar i knappt fem år till 1928 då hon flyttade in till Storkyrkoförsamling.

Hon har en fosterson, ritbiträdet Björn Gustaf Björklund född 13/4 1911 i Johannes församling. 

Om Helena Emilia Bolin hade åsnor på torpet Norrbacka (1923-1928) är okänt. Det har vi bara Catharina Åsbergs ord på - förutsatt att Helena Emilia Bolin är rätt person och har en svärson som kallades Kalle med kroken. 

Helena Emila Åkerblom Bolin flyttar 26/5 1930 från Bromma till Lindesberg där hon skrivs som ensamstående. Hon har emellertid sin dotter Eyvor Anna i staden så man kan ana att det är orsaken.

Helena Emilia Åkerblom gift Bohlin dog i Lindesberg stad, Örebro län, den 4/3 1935 (ett h i namnet är tillagt i dödboken). Hon var skriven i kvarteret Pilen i Lindesberg, jordfästes i Örebro och gravsattes slutligen i Folkärna. 

Sven Karlssons diversehandel i Sursta 1920.
Fotograf okänd, Vallentuna bildarkiv.

Kalle med Kroken

Det visar sig att Helena bor granne med sin dotter Signe Karolina Bolin född 18/4 1882 som är gift med handlaren Sven Josef karlsson född 31/7 1893 i Ramundeboda i Örebro län. De bor bara ett stenkast Helena Bodin från Norrbacka och driver Sursta handelsbod. Signe Karolina Bolin som alltså är Helena Emilias dotter född 18/4 1882 i Folkärna är sedan 12/11 1916 gift med handlaren (fd speditionsförman). 

Familjen flyttade till Vallentuna 10/3 1922 

De har två söner: Sven Johan född 1918 i Göteborg och Olof Åke Henrik född 1921 på Allmänna BB, Engelbrekts församling. Karlokina Bolin dör 20/11 1928 varpå maken  8/12 1931 flyttar till Ramundeboda

Men frågan är alltså:

Sven Josef Karlsson var alltså svärson till Helena Emilia Åkerblom Bodin. 

Men var han "Kalle med Kroken"? 

Svaret kommer oväntat i Vallentuna bildarkivs bildtext till fotot ovan. 

Det står: 

"Sven Karlssons diversehandel låg i Sursta i hörnet av Gällstavägen.

Karlssons ena hand var amputerad och försedd med en krok."

Frågan är därmed besvarad. 

Sven Johan Karlsson i Sursta är identifierad som Kalle med Kroken. 

Hans svärmor, Helena Emilia Åkerblom Bodin, var alltså den första av två i Vallentuna som hade en eller flera åsnor. Catharina Åsbergs själsfrände är därmed identifierad. 

En senare upplaga av Sursta handel.
Okänd fotograf 1958, Vallentuna bildarkiv

Kyrkoböcker

Sven Josef Karlsson - Kalle med Kroken

Ramundeboda (T) AI:19 (1891-1896) Bild 156 / sid 148 (fam i Klockaretorp Lassåna gård)

Ramundeboda (T) AI:19 (1891-1896) Bild 64 / sid 56 (som ovan)

Ramundeboda (T) AIIa:1 (1896-1903) Bild 1560 / sid 142

Ramundeboda (T) AIIa:2 (1903-1912) Bild 1630 / sid 159

Göteborgs Domkyrkoförsamling (O) AIIa:46 (1915-1927) Bild 199 / sid 1195 (Sven Johan bokhållare)

Göteborgs Domkyrkoförsamling (O) AIIa:47 (1916-1927) Bild 42 / sid 1238 (bokhållare)

Spånga (A, AB) AIIc:5 (1919-1930) Bild 1790 / sid 175 (in från Masthugget 1920)

Hammarby (AB) AIIa:5 (1916-1929) Bild 2050 / sid 189 (speditionsförman o bokhållare)

Vallentuna (AB) AII:3b (1917-1923) Bild 860 / sid 333 (infl 10/3 1922 m fru o barn)

Vallentuna (AB) AII:4b (1923-1931) Bild 1500 / sid 142 (frun död, flytt Kung Karl 1/3 1929)

Vallentuna (AB) AII:4b (1923-1931) Bild 3050 / sid 297 (hu död 20/11 1928, fl R-boda 8/12 1931)

Ramundeboda (T) AIIa:7 (1928-1942) Bild 1940 / sid 175 

Ramundeboda (T) AIIa:9 (1928-1942) Bild 3080 / sid 796 (Sven Josef till Lindesberg 28/6 1941)

Lindesberg (T) AIIaa:24 (1931-1940) Bild 1030 / sid 1094 (bor på Hejbacken)

Lindesberg (T) AIIaa:31 (1941-1952) Bild 90 / sid 1094

Lindesberg (T) AIIaa:31 (1941-1952) Bild 94 / sid 1098

Lindesberg (T) AIIaa:31 (1941-1952) Bild 60 / sid 1063 (bor i Bäckmanstorp)

Lindesberg (T) AIIaa:31 (1941-1952) Bild 114 / sid 1119

Lindesberg (T) AIIaa:31 (1941-1952) Bild 93 / sid 1097

Lindesberg (T) AIIaa:31 (1941-1952) Bild 114 / sid 1119

Carolina Åkerblom Berglöf

Folkärna (W) F:5 (1862-1894) Bild 114 (sonen Per död av sockersjuka o lunginflammation)

Folkärna (W) F:5 (1862-1894) Bild 122 (Carolina föd av kräfta)

Kyrkoböcker Helena Bolin: 

Skultuna (U) AI:13a (1854-1864) Bild 8 / sid 1 (familjen i Prästgården Tibble)

Skultuna (U) F:3 (1836-1862) Bild 87 (tvillingbror död av torsk) 

Folkärna (W) AI:17a (1866-1875) Bild 257 / sid 252 (familjen i porstgården i Jäders)

Folkärna (W) F:5 (1862-1894) Bild 87 (moderns död)

Folkärna (W) AI:18a (1876-1885) Bild 267 / sid 260 (Helena Emilias egen familj i prostgården)

Folkärna (W) AI:19a (1886-1891) Bild 200 / sid 194 (prostgården blir Kungsgården)

Folkärna (W) AI:20a (1891-1899) Bild 251 / sid 240 (familjen i Kungsgården, maken dör)   

Folkärna (W) F:6 (1895-1918) Bild 550 / sid 47 (maken död)

Folkärna (W) AIIa:1b (1900-1911) Bild 1840 / sid 423 (Helena Emilia o barnen i Kungsgården)

Uppsala domkyrkoförsamling (C) AIIaa:3 (1895-1904) Bild 1470 / sid 543

Uppsala domkyrkoförsamling (C) AIb:74 (1903) Bild 275

Uppsala domkyrkoförsamling (C) AIb:77 (1904) Bild 388

Uppsala domkyrkoförsamling (C) AIb:80 (1905) Bild 358

Uppsala domkyrkoförsamling (C) AIb:83 (1906) Bild 290

Uppsala domkyrkoförsamling (C) AIb:86 (1907) Bild 351

Uppsala domkyrkoförsamling (C) AIb:92 (1909) Bild 373 

Från Uppsala1914 till Hälsingegatan 18, Matteus församling, ensamstående lantbrukaränka. Ut 1915 till Vasaroten.  

Vallentuna (AB) AII:4b (1923-1931) Bild 1470 / sid 139 (änkan m fosterson i Norrbacka, Sursta)

          (från Gustaf Wasa 21/12 1923 - till Storkyrkoförsamlingen 24/10 1928)

Lindesberg (T) AIIba:10 (1925-1934) Bild 900 / sid 882 (änkan fr Bromma 26/5 1930 t Tullgärdet 356)

Lindesberg (T) AIIba:12 (1935-1950) Bild 960 / sid 437 (änkan död 4/3 1935)

En åsnekvinna till...

Okänd fotograf 1969. Vallentuna bildarkiv.

Ytterligare en kvinna med åsna återfinns hos Vallentuna bildarkiv. Där finns nämligen tre bilder på "barn som bekantar sig med en åsna" i samband med vad som påstås vara en fotokurs 1969. 

En åsna och två getter figurerar på bilderna som är tagna på Kvarntorp vid Olhamra gård. 

Djurens ägare sägs vara Eva Walldie-Hedlund som bodde på Kvarntorp och drev sin kennelverksamhet där under minst ett par decennier från och med 1970.

Så vem var hon då?

Eva Maria Walldie född 9/8 1943 i Flen, Södermanland - död den 20/4 2019 i Tollarp, Kristianstads kommun, Skåne.  

Okänd fotograf 1969. Vallentuna bildarkiv.

Eva Walldie gifte sig den 18/6 1970 och blev Eva Walldie Hedlund. Hon flyttade samma år från Stockholms stad till Kvarntorp, Olhamra, i Vallentuna där hon öppnade kenneln Ivanhoe för uppfödning av terrier hundar.

- Hon föddes in i airedaleterrieruppfödning då hennes föräldrar hade startat kenneln redan under 1940-talet, skriver tidningen AiredaleTerriern nr 2, 2019 i ett memoriam sedan hon gått ur tiden 2019. 

Hon hade då lämnat Vallentuna och var skriven i Tollarp, Kristianstads kommun, Skåne. 

Läs hela artikeln här.

Catharina Åsberg drömde om en åsna och ett litet torp...

Catharina Åsberg
Foto: Monica Antonsson

Lokaltidningen

Vecka 3, 1995

Catharina har valt livet på landet

Foto: Kurt Pettersson

Catharina Åsberg lämnade storstadsdjungeln för tretton år sedan till förmån för en vacker skogsglänta i Molnby.

Där bor hon nu i sitt renoverade 1700-talstorp tillsammans med åsnor, hästar, höns, katter och en get.

Catharina möter vid Molnby station där allmän väg tar slut. Sista kilometern far vi i hennes åsnekärra. Det är det som gör Catharina unik. Bland alla andra djur på gården har hon nämligen hagen full av åsnor.

Barndomsdröm

- Jag har förverkligat min barndomsdröm om att ha åsnor och ett hus med rum, kök och glasveranda. Men det blev bättre än jag kunde ana. Jag har nämligen nio åsnor och en stuga med två rum, två kök och två glasverandor.

Åsnornas skri hörs på långt håll. Två har lyckats smita och betar förnöjt i skogsbrynet. De andra vill också vara med och ger uttryck för sitt missnöje när de i full karriär far iväg genom hagen på jakt efter hålet i stängslet.

Det finns två hagar på tomten, en för åsnorna och en för hästarna Lester och Svarten. Geten Esmé har också en liten gård med hus och allt. I hönshuset kacklar två hönor och en tupp medan de två katterna lever i full frihet.

- Det kommer grupper med dagisbarn hit ibland för att umgås med djuren och åka åsnekärra. Det kan också hända att jag lånar ut en åsna till en filminspelning. Senast var det ”Rederiet” som lånade en vagn, en siciliansk Caretta och fyra cowboysadlar.

Catharina renoverar själv sitt torp som är kallt och dragigt om vintern. Det är byggt på en höjd i en skogsglänta med vidsträckta åkrar nedanför.

Dottern flyttade

- Min dotter Maja som är 19 år och spelar trummor i ett rockband flyttade till stan när de stängde tågstationen. Hon hade ingen lust att traska den långa vägen till Ormsta. Och jag ville inte att hon skulle gå på spåret – som jag gjorde. Nu stannar tåget igen – om man visar sig på perrongen.

Ladugården var ett fallfärdigt ruckel med stampat jordgolv när de kom hit. Catharina tog genast itu med murslev, hammare och spik och har nu murat tjocka väggar på ladugården som håller kylan ute. Åsnespiltor har hon snickrat av gamla lastpallar hon hittat. För ekonomins skull drog hon ur och rätade spiken och använde den på nytt.

Själsfrände

- Jag är inte den första åsneägaren i Vallentuna, säger Catharina som hört talas om en själsfrände i torpet Norrbacka vid Sursta någon gång på 20-talet.

- Gumman lär ha haft en svärson vid namn ”Kalle med kroken” och en åsna som hon hämtade varor vid stationen med. Om någon känner till henne skulle jag vilja veta vem hon var.

Monica Antonsson

 

Catharina Åsberg
Foto: Monica Antonsson

Kommentar 2024

Jag har hittat din själsfrände Catharina. 

Läs om henne här

 ______________________________________________________________________________

Hemmets Journal

Nr 31, 1994

Catharina drömde om en egen åsna...

Det var några åsnor på den italienska ön Capri som först väckte hennes kärlek. Catharina Åsberg var sju år och på semester med sin mamma. Hon satt på en mur, tittade på djuren och kände sig lycklig över den ömsesidiga sympatin. Som tonåring red hon på hästar men samlade åsnebilder och läste allt hon kom över om världens mest istadiga djur.

- I mitten av 60-talet började åsnor importeras från Korsika och Irland. Då uppstod en sorts längtan. Jag visste med ens vad jag hade för mål i livet, säger Catharina medan vi skumpar fram i en åsnevagn på skogsvägen som leder fram till hennes 1700-talstorp. Där bor hon tillsammans med 19-åriga dottern Maja, nio åsnor, tre hästar, en get, två hönor, en tupp och två katter.

Catharina har hämtat oss vid Roslagsbanans mest bortglömda tågstation. Där för tågen oftast förbi utan att ens stanna. Den som till äventyrs vill stiga av måste meddela konduktören i god tid. Den som vill stiga på ska visa sig tydligt på perrongen när tåget kommer.

- Tåget körde nästan förbi mig häromdagen. De tyckte att jag såg ut som en betongpelare. Sånt är livet när man är medelålders, skrattar Catharina och snärtar i luften med piskan där hon sitter på kuskbocken. Hon är en glad och enkel person som älskar sitt dragiga torp. Det har lappats och lagats genom seklen likt en älskad men lite väl använd tröja. Hon erkänner att det blir väldigt kallt om vintrarna. Då stänger hon av några rum och värmer sig med åkarbrasor, säger hon. Det är priset hon betalar för friheten i den vackra skogsgläntan med fält och åkrar som breder ut sig nedanför.

- Jag sparade på ett sparlån och drömde om ett hus med rum, kök och glasveranda. Så hittade jag det här torpet för 13 år sedan – med två rum, två kök och två glasverandor. Dessutom finns stall och vagnslider på tomten men varken vatten, elektricitet eller väg fram till huset.

Åsnorna hörs på långt håll. Det högljudda skriandet känns malplacerat i den uppsvenska skogen. Men det är långt till grannarna så ingen blir störd. Två av åsnorna, Petra och Phoenix, har smitit ut ur hagen och betar förnöjt borta i skogsbrynet. Catharina låter dem vara och bjuder oss att stiga in. Det är nämligen inte särskilt klokt att jaga en åsna på drift. Då sticker de bara ännu längre bort.

Catharina hänger upp världsunionflaggan till vår ära när vi stiger in på glasverandan. En klocka pinglar över dörren som försetts med brevinkast och texten ”Åsnor – ett kommunikationsmedel i tiden” på en skyld. Katterna Missan och Gusten får påfyllning i sina matskålar innan det blir rundvisning i stugan. Huset är fullt av gamla prylar som Catharina hittade i rivningshus och containers när hon var tidningsbud i stan.  

- När jag väntade Maja mötte jag henens far på gatan en dag. Det stod en container mellan oss, så han gissade vad jag tänkte göra och bytte sida. Han var fransman och ville inte ha en kvinna som hoppade ner i närmsta container och började dra i brädor.

På övervåningen har Catharina dukat upp en åsneutställning. Här finns åsnor av alla slag och vi får veta att somliga går att rida medan andra drar vagnar. De är dräktiga i tolv månader och har en medellivslängd på 35-40 år.

Åsnorna i hagen protesterar i högan sky för att kompisarna är på drift. Vi lämnar därför huset och Catharina ägnar en god stund åt att samla ihop sina djur. Därefter bjuder hon på hö till middag så att de håller sig lugna en stund.

Hon har iordningsställt två stora hagar, en på var sida av huset. Åsnorna har den ena och två hästar den andra. Det är Majas halvblod Svarten och hennes egen fjordhäst Lester som ursprungligen kommer från Skansen.

- Han fick fel på benen och skulle gå till slakt. Men veterinären tyckte att han var värd ett bättre öde. Jag blev hans fodervärd och fick sedan köpa honom för slaktpriset. Nu mår han bra igen.

Catharina har själv renoverat det gamla soldattorpet som nu har elektricitet inomhus och vatten i en grävd brunn med gnisslande pump på tomten. Hon pumpar upp minst en hink vatten om dagen till vart och ett av djuren.

Catharina Åsberg
Foto: Monica Antonsson

När hon kom hit var ladugården ett fallfärdigt ruckel med stampat jordgolv. Nu har hon murat tjocka väggar och snickrat åsnespiltor av lastpallar hon hittat i soprummet på jobbet. Hon har dragit ur och rätat gammal spik och använt dem på nytt. Den invändiga panelen är gedigen pärlspont från vindsdörrar i ett rivningshus i stan.

Catharina städar på kontor. Det ger henne 6000 kronor rent varje månad. Hälften går till djurfoder och drygt en tredjedel till värme och banklån. När månadsbiljetten är betald har hon högst 1000 kronor kvar att leva på.

- Om det är marknad i byn kan jag tjäna några kronor på att köra omkring med barn i åsnevagnen. Och så blir det någon slant när åsnorna medverkar på film och i tv-serier.

Catharina lånade nyligen ut en vagn, en siciliansk Caretta och fyra cowboysadlar till inspelningen av ”Rederiet”.

- Vagnen blev lite skadad i transporten men SVT har lovat reparera den, säger hon. En av åsnorna medverkade nyligen i en video med Thomas di Leva. Han var en trevlig prick!

Catharina Åsberg
Foto: Monica Antonsson

 Catharina går runt och utfordrar sina djur. Hönorna, Kristina och Lilla Vita kacklar ljudligt medan Tuppen förser sig av fodret. Det gör även geten Esmé, döpt efter novellfiguren, som har sin egen lilla hage. Alldeles intill flyger trollsländor över en liten damm hon har anlagt med näckrosor.

- Jag skulle säkert trivas med att bo i stan men jag kan aldrig lämna det här, säger hon med en vid gest runt ”ägorna”. Här har hon fullt upp. Syrenbersån ska ansas och rabatterna grävas om innan sommaren är slut. För att bara nämna något.

Skottkärran Maja gör inte mycket väsen av sig. Den står som ett monument över sig själv från fornstora dagar bakom ladugården. Det är mer hål än botten i den, om man säger så. Catharina körde cement i den när hon renoverade ladugården och kärran slets bokstavligen ut.

- Jag har inte hjärta att kasta den på tippen, skrattar Catharina. Den nya kärran, Sören, gnällde från början men får jobba ändå.

Tro nu inte att Catharina har en skruv lös. Hon är bara så förtvivlat förtjust i djur och gamla saker.

- Jag är nog som folk är mest med det undantaget att jag har förverkligat min dröm. Har man en dröm så måste man kämpa för den. Det kan alla och alla som önskar sig något riktigt hett lyckas till slut. Det kostar bara lite mer om drömmen är en villa i Djursholm.

Monica Antonsson

______________________________________________________________________________ 

Lokaltidningen

Vecka 14, 1999

De ska vandra till Betlehem

(VALLENTUNA)

Catharina Åsberg i Molnby och hennes 15 år gamla åsna Phoenix har gett sig ut på ett ovanligt äventyr.

- Vi gör en pilgrimsfärd för fred till Betlehem, sa Catharina inför avfärden i förra veckan.

För 40 år sedan semestrade Catharina Åsberg, 47, och hennes föräldrar på den italienska ön Capri. Där mötte hon några åsnor varpå omedelbar och ömsesidig förälskelse uppstod. Sedan dess har åsnor varit en stor del av Catharinas liv. Som mest hade hon 14 åsnor i hagen vid sitt lilla soldattorp en bit in i skogen bortom Molnby järnvägsstation.

För en tid sedan fick Catharina idén att gå en 500 mil lång pilgrimsfärd för fred till Betlehem och där fira 2000-årsminnet av Jesu födelse. Ibland har hon kallat det kallelse och ibland en ingivelse eller en vision. Vilket det än var så traskade hon förra fredagen iväg söderut tillsammans med Phoenix ivrigt påhejad av sin mor, sin dotter och sitt barnbarn.

- Tio vänner lånar mig 100 kronor i månaden var för att täcka en del av mina kostnader här hemma. En väninna bor dessutom i huset och tar hand om mina andra djur. Ytterligare en väninna vikarierar för mig som sekreterare i åsneföreningen.

Catharina är en sparsam kvinna, van att leva spartanskt. Hon räknar därför med att reskassan på 1000 kronor var för henne och åsnan ska räcka, pengar som vänliga sponsorer skrapat ihop.

Det gör 200 kronor vardera i månaden eller sju kronor om dagen till mat och hon är övertygad om att det ska räcka. Speciellt som Phoenix kommer att kunna beta gröngräs längs vägen och därmed spara in på hushållskassan. För övrigt hoppas hon att människor längs vägen ska förbarma sig över dem med en och annan brödbit.

- Vi tar färjan från Karlskrona till Gdynia i Polen och vandrar därifrån genom Slovakien, Ungern, Rumänien, Bulgarien och Grekland. Där måste vi stanna i två månader på grund av tullbestämmelserna för åsnor innan vi kan ta båten över till Israel.

Drar en vagn

Catharina går till fots hela vägen och Phoenix drar en liten vagn med den gemensamma packningen som bland annat innehåller 1000 hemritade vykort för den som vill skriva på sitt namn och en fredshälsning. Catharina kommer att lämna dem i den kyrka som idag står där stallet med Jesus krubba en gång stod. I kärran finns även varsitt tält – ett stort till Phoenix och ett litet till Catharina.

- Första tiden får jag sova inne hos Phoenix så att han i lugn och ro kan vänja sig vid tältet utan att bli rädd. Bråkstakar hoppas vi ska hålla sig borta. Jag måste vara väldigt försiktig. Jag har trots allt ansvar för Phoenix och dem därhemma.

Många ceremonier

Det kommer att bli ceremonier av alla slag i Betlehem vid millenniumskiftet och Catharina, som är väntad, ska delta i somliga.

- PÅ nyårsafton ska jag hålla mig borta från den stora staden. Det väntas mycket folk till Betlehem för att fira Födelsedagen.

Catharina och Phoenix kommer att stanna i Betlehem i närmare två månader. Sedan bär det av norrut igen.

- En vän kommer och hämtar oss i bil, säger hon. Jag måste vara tillbaka inom ett år och Phoenix kan behöva vila.

Monica Antonsson    

Catharina Åsberg
Foto: Monica Antonsson

Catharina och Phoenix gick verkligen till Betlehem. Jag har i min ägo kanske 40 sidor nyhetsbrev som hon skickat mig. De räcker åtminstone till Grekland men jag är, som sagt, tämligen säker på att hon faktiskt kom fram. Jag vill också minnas att hon ringde några gånger längs färden och att jag då och då skrev om det. Vi får se när jag kommer till rätt år i min storstädning...