Södra Roslagen
6 november 1985
Ny utflyktskarta för Vallentuna
(VALLENTUNA) I januari utkommer en reviderad version av
hembygdsföreningen utflyktskarta. Den är också adresskarta för kommunen.
Revideringsarbetet har bedrivits i flera instanser och samordnats av
stadsarkitekt Per-Olov Danielsson på stadsarkitektkontoret.
- Under de tolv år som gått sedan kartan trycktes första
gången har många förändringar i landskapsbilden skett, säger hembygdskännaren
Karl-Erik Mörk som varit med i revideringsarbetet.
Det är andra gången man reviderar utflyktskartan. En
version utkom också 1978. Kartan innehåller en hel del matnyttigt för den som
vill lära känna kommunen. Runstenarna, forntidsplatserna, kyrkorna och allt annat
av historiskt och kulturellt intresse finns med.
Där finns också en kort sammanfattning om
Långhundraleden, den forntida vägen till Folklandstingstad och vintervägen till
Krogörnsstenen.
Allt detta är Karl-Erik Mörk expert på.
- Det har hänt mycket. Delar av Roslagsbanan har lagts
ner, nya gravfält har upptäckts, vägar rätats ut och runstenar knyckts, säger
Karl-Erik Mörk. Han vill inte närmare gå in på det där med knyckta runstenar.
- Det är sådant som tyvärr händer, säger han.
Den reviderade kartan är efterlängtad även ur en annan
synpunkt. Den förra versionen var tryckt på dåligt material.
- Det har gått åt en karta för varje utflykt, säger
Karl-Erik Mörk som gläder sig åt ett bättre arbetsredskap för sina omtyckta guidade
turer i kommunen.
Monica Antonsson
Södra Roslagen
7 maj 1986
Munkarnas tegelslageri – oupptäckt raritet
 |
| Del av Anckarsfors 1986. Foto: Monica Antonsson |
(VALLENTUNA)
Vid den lilla Albäcken strax före gården Tallhammar i
Vallentuna ses märkliga rester av en för länge sedan glömd aktivitet.
Platsen är inte antikvariskt skyddad eller ens utmärkt.
Trots att vem som helst kan se, att det rör sig om mycket gammal byggnation,
har de antikvariska myndigheterna helt enkelt missat platsen vid de två
inventeringar som genomförts.
- Det här är något så enastående som Anckarströms
industri från mitten av 1700-talet, berättar Karl-Erik Mörk, hembygdsmannen som
tagit med mig hit.
Karl-Erik Mörk berättar att platsen i hans barndom
kallades”Munkarnas tegelslageri”. Någon gång på 1400-talet skulle ett kloster ha legat här, enligt folktron.
Betydligt mer är känt om Anckarströms anläggningar i
mitten av 1700-talet.
Det handlar alltså om Anckarström den äldre, pappa till
kungamördaren, som kom från franska revolutionen till Vallentuna, gifte sig med
den rika änkan och blev ägare till godset Lindö. Han var en hängiven alkemist
som dessutom drev ett stamperi, dvs en verksamhet inom vilken ull stampades
ihop till vadmal.
För det behövdes energi. Anckarström byggde därför en
väldig dammbyggnad. Av det som finns kvar idag framgår tydligt att muren runt
dammen var två meter hög och ett tiotal meter tjock. Genom muren rinner den
lilla Albäcken i vilken Anckarströms kraftverk var beläget.
Vid Anckarströms industrianläggning finns också resterna
av två hus. I det ena drev han kanhända sina alkemiska experiment. I det andra
hade han med all sannolikhet salpetersjuderi. Salpeter behövdes för
kruttillverkning och Anckarström fick på sin tid högsta betyg för sin
verksamhet av krigskollegiet.
Byggnaden är rest i en grävd dalsänka. Tillsammans med det
faktum att Anckarström var mycket framstående i sin verksamhet – både vad
gällde salpeterframställning och övrig industri – gör konstruktionen att
hembygdsforskarna spekulerar i om Anckarström rent av hade gett sig på att
själv tillverka krut. Med byggnaden lagd i en dalsänka skulle en eventuell
explosion bara orsaka ringa skada i omgivningarna.
Anckarström hämtade sitt bränsle från skogen i form av
träkol. Han behövde också fältspat för sin tillverkning av porslinsglasyr. Det
fick han från ett dagbrott vid Vivelstasjön. Vidare hade Anckarström
kalcinerugnar för framställning av glasmaterial.
Platsen är också känd som boställe för änkor.
Under 1800-talet byggdes en vattensåg på Anckarströms
gamla anläggning.
Karl-Erik Mörk och andra som växt upp här trodde länge
att anläggningen för alltid skulle vårdas antikvariskt och vara skyddad. Det
skulle emellertid visa sig att den är i det närmaste okänd för de antikvariska
myndigheterna. Därför kunde det ske att två nybyggda hus plötsligt en dag stod
mitt i anläggningen. Det innebär att historiska pusselbitar för alltid gått
förlorade. I dag har anläggningen två ägare och ägostyckningen går mitt i
Anckarströms gamla industri.
Karl-Erik Mörk har uppmärksammat länsantikvarien på
anläggningen. Han har vidare fått markägarens tillstånd att röja. Den husgrund
som troligen rymde Anckarströms salpetersjuderi användes länge som soptipp.
Tyvärr har intresset bland hembygdsföreningens folk av att hjälpa till med
röjningsarbetet inte varit så stort. De har många minnesplatser att sköta om
och eldsjälarna är få.
- Men den här platsen borde verkligen röjas, mätas upp
och markeras, säger Karl-Erik Mörk som tycker att det kunde vara en lämplig
sysselsättning för arbetslösa ungdomar under förutsättning att de får bra handledning.
- Det skulle också gå bra med några frivilliga som kan
hantera hink och spade, millimeterpapper, måttband och gärna ett
avvägningsinstrument.
Karl-Erik Mörk berättar om hur den lilla Albäcken genom
tiderna orsakat stridigheter mellan ägarna till Lindö och Husby. Sådana tvister
går att läsa om i de gamla domböckerna.
- Det här var förstås en kraftkälla värd att strida om,
säger Karl-Erik Mörk.
- Bevarandet av Anckarströms industrianläggning är också
värd att strida om. Dessutom finns mycket mer av historiskt värde runt Björn
Borgs Sports Club och Lindö. Det kunde vara något för den lokala
turistnäringen, säger Karl-Erik Mörk.
Monica Antonsson
_______________________________________________________________________________
Södra Roslagen
21 maj 1986
Karl Erik Mörk
Hembygdskämpen som sprider ljus över Vallentunas historia
(VALLENTUNA)
Få vet så mycket om Vallentuna som Karl Erik Mörk. Så är
han också Vallentunabo av tredje generationen. Hans djupaste rötter gror
fortfarande i Västlunda, en avstyckning från Lindö. Där kom han till världen för
60 år sedan och där växte han upp. I
mitten av 1950-talet flyttade han med hustrun Ulla till en modern lägenhet vid Allévägen
25 och där blev de kvar.
Som pensionär ägnar han sig åt att vårda och slå vakt om
bygdens historiska minnesmärken.
- Jag har för länge sedan tappat tilliten till de
antikvariska myndigheterna, säger han.
När Karl Erik Mörk berättar trollbinder han sina åhörare.
Det är som att hans kunskaper saknar botten. Mycket av det han berättar står
inte ens att finna i böcker. Han har det inom sig, i ryggsäcken, i rötterna.
Något av allt detta försöker han sammanställa i de hundra sidor han disponerar
av hembygdsboken som kommer till jul.
- Men det har inneburit så mycket arbete att jag nästan
ångrar att jag gav mig in i det, säger Karl Erik Mörk. Han är helt enkelt ingen
skrivbordsmänniska. Han trivs ute på fältet, bland runstenar och forntida
gravfält, sånt som vanligt folk sällan eller aldrig ens lägger märke till.
Tredje generationen
Karl Erik Mörk är Vallentunabo av tredje generationen.
Det var farfar, Karl Alfred Mörk, som slog rot här någon gång på 1800-talet.
Namnet Mörk bär släkten efter den siste fotsoldaten i Västergötland. Det var
därifrån farfar Karl Alfred Mörk kom. Men mycket mer än så har Karl Erik Mörk
inte forskat fram om den egna släkten.
Farfar och farmor, Karl Alfred och Hilda Maria, slog sig
ner i Västlunda, en avstyckning av Lindö. De blev dagsverkstorpare bland andra
torpare, statare och halvstatare. Det stora godset Lindö hade – med sina
500-600 tunnland jord och stora djurbesättningar – stort behov av arbetare.
- På Västlunda har folk bott sedan tidig medeltid. Tittar
man i gamla jordeböcker från 1200-talet så fanns där två små gårdar, en i Nyby
och en i Västberga, berättar Karl Erik Mörk.
Farfar Karl Alfred Mörk började omsider bygga en rejäl
villa av virket från Västberga gamla 1700-talsgård. Men så blev han änkeman och
planerna skrinlades. Han bodde kvar i sitt gamla torp tills han dog.
Idag bor Karl Erik Mörks son Tomas Mörk i villan.
Forward-stjärna
Av de fyra barnen Mörk från Västlunda gjorde sig Ivar
Mörk (Karl Eriks farbror) på 1920-30-talet känd för Vallentunaborna som VBK:s
stora forwardstjärna.
Gunnar Mörk, Karl Erik farbror, kom att bosätta sig i det
lilla dragontorpet i Mörby.
- Den siste dragonen som hade bott där hette också mörk. Alla
trodde att vi var släkt men det var vi inte, säger Karl Erik Mörk.
- Det var så att indelningsverket – som upphörde i början
av seklet – bestämde vad de indelta soldaterna skulle heta. Var man dragon på
Mörby så hette man Mörk och därmed basta!
Pappa Erik Albert Mörk bestämde sig för att satsa på
mjölkförsörjningen. Han gav sig av in till Stockholm och arbetade vid mejerinäringen
där. Så kom det sig att Karl-Erik Mörk blev ett storstadsbarn som bara vistades
i Västlunda om somrarna några år.
- Det fanns ett hästgarage vid Torsgatan / Västmannagatan
/ Dalagatan. Där stod dubbla rader av ardennerhästar i två plan. Det var
bryggarhästar, ishästar och andra sorters hästar.
Från kusk till chaufför
Sedan kom bilismen och första världskriget. Pappa Erik
Albert Mörk fick utbildning i att köra bil. Det var kedjedrivna bilar med
helgjutna däck som framfördes på Stockholms stensatta gator. Som alla andra i
branschen gick Erik Albert klädd i blå/vit-randig skjorta, stort läderförkläde
och svart skärmmössa.
Karl Erik gick i skolan men så snart det blev lov bar det
av till Vallentuna med tåg som drogs av ånglok på Roslagsbanan. Från stationen
i Vallentuna promenerade familjen längs stigen över Prästgårdens fetaste åkrar,
förbi skomakare Karlsson som planterat en egen lite allé till Västlunda. Idag
känns stigen igen som nuvarande Allévägen. En Godtemplargård låg också längs
vägen. Det berättas att Godtemplaledaren undsluppit sig: ”Vi inviger inte
gården för då kan vi inte ha dans”
- Andra namnkunniga sommargäster här ute var
skådespelarna Åke Grönberg och Rut Holm, minns Karl Erik Mörk.
I den här miljön växte Karl Erik Mörk upp. De gamla
berättade om sånt de hört och sett och alla ungar lyssnade med stora öron.
- Det var kolossalt spännande att ge sig ut på egen hand
och undersöka omgivningarna. Lindö var ju Anckarströms gods på 1700-talet. Men
där fanns också Gullbron, Munkarnas gamla tegelslageri och allt annat man hörde
de gamla berätta om, säger Karl Erik Mörk.
Upplevelserna i barndomen väckte Karl Erik Mörks intresse
för Vallentunas historia. Till yrket blev han ingenjör vid Kungliga
Byggnadsstyrelsen. Som sådan var han med och byggde Karolinska Institutet. Han
har dessutom arbetat med underhållet av statens olika slott. Sedan blev det
Televerket i en tid då den stora TV-satsningen i Sverige drog igång. Två
trafikolyckor orsakade såväl en ryggskada som två hjärtinfarkter vilket satte
stopp för hans yrkesverksamma liv.
Studiecirkel för Bernhard Bengtsson
Sedan den dagen har Karl-Erik Mörk helhjärtat ägnat sig
åt hembygden. Han gick i studiecirkel för skollärare Bernhard Bengtsson redan i
början av 1950-talet. Ämnet var hembygdskunskap med utflykter i naturen för att
titta på runstenar. Det blev upprinnelsen till den nyligen 30-års jubilerande
hembygdsföreningen.
- Jag ser ibland med förtvivlan att helhetsbilden om
Vallentunas forntid - som vi skulle kunna skaffa oss – förfalskas genom att
fornlämningar försvinner utan dokumentation, säger Karl Erik Mörk.
- Jag var länge naiv nog att tro att fornlämningarna var i
goda händer hos Länsstyrelsen och arkivariska myndigheter. Sedan insåg jag hur
lite de egentligen känner till. De lokala myndigheterna vänder sig till dem och
får klartecken för exploatering. Det är mycket olyckligt.
Karl Erik Mörk har genom åren som ”amatör” skaffat sig
ett kunnande som vida överträffar myndigheternas men det känns han helst inte
vid. Han kontaktas ofta av myndigheter som ställer frågor. Det är till honom de
vänder sig när de behöver klara besked.
- De har en väldig respekt för Karl Erik Mörk och är nog
lite rädda för honom, säger en person inom Riksantikvarieämbetet.
Historien om Långhundraleden är kanske det som ligger
Karl Erik Mörks hjärta närmast. Det handlar om utforskandet av de forntida
vattenlederna som gjorde det möjligt för vikingarna att snabbt förflytta sig
genom landet.
- Det gäller i det här fallet en vattenled från Trälhavet
vid Österåker som går genom Veda och Kårsta, förbi Husby Långhundra och fram
till Gamla Uppsala. Arbetsgrupp Långhundraleden bildades så sent som 1979 och
Karl Erik Mörk är dess ordförande. Nu handlar det plötsligt om forskning på
både regional nivå och på länsplanet.
- Det betyder bara att min tid för Vallentuna har blivit mindre,
säger Karl Erik Mörk. Just nu!
Monica Antonsson
_________________________________________________________________________________
Södra Roslagen
22 april 1987
_______________________________________________________________________________
Södra Roslagen
16 september 1987
_______________________________________________________________________________
Södra Roslagen
25 november 1987
_______________________________________________________________________________
Södra Roslagen
23 december 1987
Hopp för kulturarvet
Gamla kartsmulor går att rädda
_______________________________________________________________________
Södra Roslagen
25 maj 1988
_______________________________________________________________________________
Södra Roslagen
1 juni 1988
____________________________________________________________________________
Södra Roslagen
29 juni 1988
______________________________________________________________________________
Lokaltidningen
Vecka 48, 1993
Lokaltidningen
Nr 49, 1993
Lokaltidningen
Nr 18, 1994
__________________________________________________________________________
Lokaltidningen
Nr 37, 1994
________________________________________________________________________________
Lokaltidningen
Nr 38, 1994
Karl-Erik Mörk älskar alla sina 101 knölar
Hembygdskännaren Karl-Erik Mörk är potatoman.
Så
titulerar han sig åtminstone själv när han berättar om sitt stora
potatisintresse.
På Västlunda, där han sommarbor, odlar han 110 olika sorters
potatis.
Potatisen, som faktiskt är en ört, härstammar från
Anderna i Sydamerika.
Den importerades till Europa på 1500-talet och började
odlas i Sverige 1724. Franska vävare som Jonas Alströmer anställt vid sitt
väveri i Alingsås hade knölarna med i bagaget.
Potatisen blev inte populär
förrän mot slutet av seklet, när en rad missväxtår tvingade fram odling i
större skala.
- Redan då skrev Eva de la Gardie Ekblad en avhandling om
potatisens förträfflighet, säger Karl-Erik Mörk. Det förde henne ända in i
vetenskapsakademin.
Eva Ekeblad insåg att potatismjöl kunde ersätta det dyrbara
pudret till perukerna. Potatis var också utmärkt för brännvinsbränning. Därmed
kunde folk ägna sig åt att baka bröd av den dyrbara säden.
Potatislanden på Västlunda verkar vara ordnade lite hur
som helst i trädgården. Men skenet bedrar, här råder den största ordning.
Karl-Erik vet precis var han har de olika sorterna, sex stånd av varje. Han
odlar på vall, planterar direkt i kupad jord när den är varm vid midsommartid.
- Jag har odlat potatis här i snart 50 år och släkten har
gjort det sedan mitten av 1800-talet. Det fungerar för att jorden, som en gång var
en stenålders havsstrand, är blandad med jungfrulig vit sand.
Karl-Erik började samla potatis på 1970-talet. Han for
land och rike runt för Telestyrelsens räkning
- för att folk
skulle få tillgång till TV2. Ibland tog han en tur genom Norge för att få lite
variation på resan. Som amatörarkeolog har han samlat sorter i både Danmark och
Baltikum.
Den mest okända potatisen i Karl-Eriks samling kallas
Kva. Han fann den i Sydnorge och frågade vad den hette. ”Kva?!” sa norrmannen
som inte hörde vad svensken sa. Sedan dess har den fått heta så.
Karl-Erik har strosat omkring på torgen, köpt lite av
varje och frågat efter udda sorter.
- Det är en härlig känsla att gå ut i landet och gräva sin
middagspotatis, säger Karl-Erik Mörk som så här års täcker blasten med löv. På
så vis kan han äta färskpotatis ändra fram till jul.
Monica Antonsson
Hela landet
höll på att supa sig till döds…
Visste ni att potatisodlingen, som kom till Sverige 1724, hade femdubblats i början av 1800-talet.
Det berättar ”potatomanen” Karl-Erik Mörk som vet en hel
del om potatisens historia i Vallentuna.
- Nya metoder gjorde det lönsamt att tillverka brännvin
och svenska folket var på god väg att supa ihjäl sig, säger Karl-Erik Mörk. Men
så kom nykterhets- och frikyrkorörelsen till Sverige och Vallentuna.
Förbud
Den 6 januari 1839 lästes en kungörelse upp i Angarns
kyrka. Den gick ut på att alla innehavare av brännvinspannor skulle infinna sig
med panna och avkylningsredskap i sockenstugan den 11 januari från klockan åtta
på morgonen för att få den förseglad för tiden januari-februari. Allt enligt
Kunglig Majestäts kungörelse den 10 oktober 1838.
- Husbehovsbränningen förbjöds 1855 och allt nyktrare
invånare övergick till att äta potatis. Det var egentligen först då som
potatisen blev vår huvudsakliga föda, säger Karl-Erik Mörk och avslöjar att
alla gårdar i hela Vallentuna odlade potatis redan då.
Monica Antonsson
_______________________________________________________________________________
Lokaltidningen
______________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
Lokaltidningen
Vecka 38, 1994
Här gick vägen till krogen
Många intresserade Vallentunabor mötte upp till någon av
de tre guidade visningarna vid Gullbron i samband med Arkeologidagen nyligen.
Sigge Rahmqvist och Karl-Erik Mörk från Hembygdsföreningen
ställde upp och berättade om forna tiders Vallentuna.
Samfärdsel, kommunikation och trafik var temat för dagen och
vid Gullbron finns spår av minst fyra väggenerationer som utnyttjats av hundra
generationer Vallentunabor.
Visningen började vid den lilla röda stugan vid Skåhamravägen
som förr var Gullbro krog. Den nuvarande Väsbyvägen strax intill byggdes på
1930-talet men här har tidigare funnits stenlagda vägbankar över åkrarna och kanske
en ännu äldre vikingatida väg.
Mitt i åkern finns resterna av en bro som kan vara uppåt
2500 år gammal. De senaste hundra åren har bönderna på Lindönäs dragit upp bit
för bit av pålarna allteftersom de fastnat i jordbruksmaskinerna. Men det mesta
ligger ännu kvar i jorden.
Uppe på berget bakom Gullbro krog syns ännu spåren av
föregångaren till Väsbyvägen. Där uppe bodde dragonen Surbom*. Bönderna höll
honom med ett torp, några kor och en lånad häst i enlighet med Karl XI:s
indelningsverk.
- Dragonerna fick i bästa fall en stång att sitta på när
de skulle uträtta sina behov. Det dröjde länge innan soldaterna fick rätt till
utedass.
Ruinen av det gamla dragontorpet finns ännu kvar på
berget. Huset revs troligen på 1930-talet då stora delar av berget sprängdes
bort för att ge plats åt Väsbyvägen.
Visningen avslutades vid den så kallade Drakhällan i
Sursta. Hällen låg vid den forna vägen men gömmer sig nu bortom åkern, sedan
vägen fått ny sträckning. Den är därför okänd för de flesta. Faste lät hugga
både den och en sten på Stora Mellösa till minne av sin son Fastulf.
Monica Antonsson
* Läs mer om dragonen Surbom här.
Sveriges dödbok:
19260921-0550
Mörk, Karl Erik
Stendösvägen 3, Vallentuna
Död 3/2 2008.
Folkbokförd i Vallentuna, Vallentuna kn (Stockholms län, Uppland).
Född 21/9 1926 i Oscar (Stockholms stad, Uppland).
Gift man (4/8 1951).
--------------
Födelseförsamling i källan:
Oscar (Stockholms län)
Källor:
FK 09 / man91
_____________________________________________________________________
Karl Erik Mörk
Född 21/9 1926 i Oscars församling, Stockholm
Gift den 4/8 1951 med Ulla Solveig född 10/2 1926 i Brännkyrka församling, Stockholm
Allévägen 25, Vallentuna
Död 3/2 2008
Då skriven på Stendösvägen 3 i Vallentuna
1950: Ritbiträde. Bosatt Narvavägen 18
1953: Västlunda 2:9, Vallentuna
1955 Allévägen 25 i Vallentuna
1960: Ritare
Far:
Erik Albert Mörk född 24/5 1893 i Vallentuna
Chaufför hos Mjölkcentralen
Mor:
Tyra Helfrid Maria Callerholm född 26/5 1907 i Öja
Gift 12/10 1927
______________________________________________________________________________
Farfar:
Karl Alfred Mörk född 1/6 1858 i Ullervad, Skaraborgs län
Familjen var bosatt i Västlunda under Lindö.
Dit kom de 28/10 1897 från Karlsborg under Åby ( kom från pag 322 den 28/10 1897)
Farmor:
Hilda Maria född 1/8 1867 i Vermö
Gifta 27/10 1888.
Barn:
- Elin Maria född 20/1 1890 i Vallentuna
- Erik Albert född 24/5 1893 i Vallentuna (f)
- Elsa Karolina född 8/10 1895 i Vallentuna
- Nils Gustaf född 1/9 1897 i Vallentuna
- Karl Jakob född 20/9 1899 i Vallentuna
- Gunnar Petrus född 1901 i Vallentuna
- Axel Ivar född 1904 i Vallentuna
 |
| Vallentuna (AB) AI:23a (1892-1899) Bild 1400 / sid 126 |
______________________________________________________________________________
 |
| Ekby (R) C:4 (1791-1849) Bild 60 / sid 127 Soldaten Jonas Mörks födelsenotis |
Farfars far:
Jonas Magnusson Mörk
född 9/5 1818 i Ekby
död 8/4 1894 i Ullervad
Soldat Nr 1052. Skaraborgs regemente. Rote: Per Andersgården, Segerstad
Kompani: Norra Vadsbo, Ullervad socken. Torpnummer: SK-00-1052.
Antagen: 1837 - Avsked 1869.
Gift med:
Farfars mor:
Beata Jonsdotter
född 15/5 1818 i Ekby (stämmer inte)
död 20/9 1879 i Ullervad
Familjen bodde i soldatbostället, Anundsgården/Segerstad dit de kom 1840
I hfl (1869-1874) är Jonas Mörk före detta soldat. Familjen bor på byns mak i Melltorp.
Jonas får någon sorts arbetsbetyg för tiden 12/4 1873 - 24/7 1874.
Beata bestraffas för något och får betala böter 25/4 1870. Oklart för vad.
Barn:
- Johanna Augusta född 8/10 1844
- Christina född 17/11 1846 i Ullervad
- Anna Sofia född 17/2 1849 i Ullervad
- Johan August född 12/4 1851 i Ullervad
- Maria Lovisa född 6/6 1853 i Ullervad
- Per Gustaf född 6/9 1855 i Ullervad
- Carl Alfred född 1/6 1858 i Ullervad (ff)
- Mathilda född 23/8 1860 i Ullervad
Ullervad (R) C:8 (1851-1883) Bild 16 / sid 13 (Carl Alfred föds)
Ullervad (R) AI:10 (1851-1859) Bild 19 / sid 21 (Familjen vid Carl Alfreds födelse)
Ullervad (R) AI:11 (1860-1868) Bild 23 / sid 23 (samma familj, soldatfamiljen)
Ullervad (R) AI:12 (1869-1874) Bild 125 / sid 114 (samma familj, nu i Melltorp)
Ullervad (R) AI:12 (1869-1874) Bild 136 / sid 125 (samma familj, Segerstad allm mark, Melltorp)
Ullervad (R) AI:13 (1875-1880) Bild 229 / sid 214 (soldatfamiljen, hustrun dör)
Ullervad (R) AI:14 (1881-1885) Bild 243 / sid 230 (fd soldaten ensam änkling)
Ullervad (R) AI:15 (1886-1894) Bild 306 / sid 290 (fd soldaten död)
_____________________________________________________________________________
Farfars farfar:
Magnus Jonsson
Farfars farmor:
Johanna Svensdotter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar