torsdag 2 april 2020

En man och hans helikopter...


Vallentuna Steget
Nr 6, 2005

Vallentunabor bakom spakarna
Uffe och Tommy lyfter livräddarna

När olyckan är framme och livet hänger på en skör tråd, kan skillnaden mellan liv och död handla om sekunder. Då larmas oftast ambulanshelikopterteamet, vars verksamhet på sistone har skildrats i TV-serien ”Livräddarna”. Piloterna Ulf Näsström, 62, och Tommy Hellström, 38, från Vallentuna är två av seriens huvudpersoner.
 
Ulf Näsström och Tommy Hellström
Foto: Tommy Jansson
Helikopterteamets medicinska personal består av en narkosläkare och en narkossköterska som har till uppgift att hålla patienten vid liv. Piloten, som är befälhavare ombord, ska transportera den medicinska enheten till olycksplatsen och ta såväl den som patienten till sjukhus. Vid hans sida sitter ambulanssjukvårdaren med uppgift att läsa checklistor, navigera flygningen och hålla kontakt med sjöräddning, polis, brandkår och alla andra enheter på marken.   
– De ansvarar även för säkerheten, tills helikoptern står avstängd på marken, säger Ulf. Folk som har väntat på oss vid en olycksplats kan rusa fram lite hur som helst. 

Ambulansflyg och Vasalopp

Ulf putsade helikoptrar, sopade hangarer, skruvade och smorde på Ostermans Aero redan som grabb. Då och då fick han följa med på postrundorna och kasta postsäckar till folk. Han tog mekanikercertifikat och 1980 trafikflygcertifikat. Som pilot byggde han därefter kraftledningar, lyfte stolpar, drog linor och servade Sjöfartsverkets fyrar ute i havsbandet. 1993 blev pilot i ambulanshelikopterteamet som är stationerade i Gustavsberg. Samtidigt driver han privat ett företag för att kombinera intresset för flyg och foto. Det är följaktligen oftast han som för TV bevakar såväl Vasaloppet som Stockholm Marathon från luften. På hemmaplan är han känd för sina uppstigningar i samband med Lions Flyg- och Motordag.
Tommy Hällström från Frösunda var lastbilschaufför hos Vallentuna Åkeri, när han i mitten av 80-talet var med om Ulfs helikopteruppstigning över Åby gärde. Han blev eld och lågor och fick fem år senare en testlektion vid Ostermans i födelsedagspresent hustrun Åsa. Med hennes stöd sadlade han om. Under tre år utbildade han sig på kvällarna vid sidan av ett jobb på Vallentuna Trafikskola. Tommy fick sitt flygcertifikat 1993, rekryterades till Ostermans Helikopter och fick, som sitt första uppdrag, göra rundflygningar över Vallentuna tillsammans med Ulf. I dag är han platschef på helikopterbasen Lufttransport Sverige AB med 40 anställda som utgör ambulanshelikopterteamet. Liknande baser finns i Uppsala, Östersund, Lycksele, Umeå och Luleå. Tillsammans med medicinsk personal från Södersjukhuset gör de omkring 2000 utryckningar per år. 

Hjältedåd och dramatik

I TV-serien har tittarna fått vara med om teamets vardagsbragder. Som till exempel när Tommys grupp, tack vare speciella nattglasögon, såg en man under isen och lyckades plocka upp honom, trots att det var både kallt och mörkt. Tommy filmade själv hela förloppet med en kamera på hjälmen. Mannen hade, vid framkomsten till sjukhuset, en kroppstemperatur på 21 grader. Han överlevde enbart för att han så snabbt kom under vård.
– Mitt första uppdrag var att hämta en liten flicka som fått tungt byggmaterial över sig. Pappan var så skärrad, att han inte klarade av att vänta på oss. I stället körde han henne i bilen utan att veta, var han var. När vi äntligen lyckades stoppa honom, parkerade jag helikoptern framför nosen på hans bil. Läkarna slet ut flickan och började jobba med henne på huven. Hon dog framför mina ögon. Det var hemskt! Speciellt som jag bara hade arbetat i tre dagar. Då var det bra att vara gift med en kurator. Så småningom vänjer man sig, hur konstigt det än kan låta.
Ulf håller med. Men teamet är noga med att prata igenom dramatiska händelser och stötta varandra.
– Det håller inte att ligga vaken om natten, säger han. Har man anlag för stress, så ska man nog tänka över sitt yrkesval. 

Drog in sommarhelikoptern

Fram till sommaren 2003 hade teamet en sommarhelikopter som gjorde 300 utryckningar från maj till september. Med tanke på att folkmängden i Stockholms skärgård ökar med minst 100 000 personer under semestern, så ökar också antalet olyckor i motsvarande grad, när folk rider, klättrar i berg, rensar tak och blir bitna av ormar. Landstingspolitikerna drog emellertid in helikoptern för att spara 2 miljoner per år. Därför finns numera bara en helikopter vid basen oavsett årstid. Den är bemannad med fem piloter som arbetar i skift och bara rycker ut vid absolut livsfara. Allt annat får numera tas omhand av exempelvis ambulanser och sjöräddning. Enligt statistiken har ingen dött för att det tog lång tid att komma till sjukhus.
– Om någon sågar av sig armen, så dör han inte av att åka båt i två timmar, säger Tommy. Men är det så vi ska ha det? Risken är stor att han förlorar sin arm och kanske aldrig mer kommer i arbete. Med tanke på att Vägverket värderar varje människa i arbetsför ålder till 17,5 miljoner, så är besparingen på 2 miljoner en struntsumma. Speciellt som de inte har räknat med att även de markbundna transporterna kostar. Sjöräddning och tullbåtar saknar dessutom medicinsk personal som kan ge första hjälpen. Med helikoptertransport ökar chansen avsevärt, att läkarna ska kunna sätta armen på plats igen, så att patienten kan återvända till arbetet.  

 Svarta hål i verksamheten

– På TV ser det ut som om vi har minst två helikoptrar, säger Tommy. Så är det alltså inte.
Och läkare har vi bara dagtid. Sedan går han eller hon hem. Det står i hälso- och sjukvårdslagen, att det ska finnas en doktor på SOS Alarm dygnet runt som ska hjälpa oss att avgöra vilka larm som är helikopterärenden. Men ibland – väldigt ofta – finns det ingen doktor där. De har helt enkelt inte fått tag i någon som ställer upp på deras villkor.
Tommy råkade bli vittne till en bilolycka med fyra bilar inblandade vid Vallentuna brandstation i förra veckan. I åtminstone en av bilarna fanns det barn.
– En sådan olycka hade tidigare varit ett givet jobb för oss. I dag måste först en doktor konstatera, att det verkligen rör sig om livsfara. Det blir komplicerat, om det inte ens finns en doktor på plats.
Skulle två olyckor inträffa samtidigt, så måste teamet be om hjälp från Uppsala, marinen eller Gotland. Tidsfördröjningen kan vara direkt avgörande för folk som drabbats av stroke, drunkning, bröstsmärtor, ormbett och nötallergi.
– Det säger sig självt att tiden många gånger är avgörande, säger Ulf. Sedan hör man politiker som, utan förankring i verkligheten, pratar om vår verklighet. Det är verkligen frustrerande.
Monica Antonsson

Fotnot

Samtliga program om ”Livräddarna” kan ses på SVT:s hemsida med adress: www.svt.se

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar