Vallentunas populära landmärke - DC3:an

 Under konstruktion!

Info om Congo Queen

Lokaltidningen
Vecka 41, 1999                                 

(VALLENTUNA)

Det var drömmen om ett folkflygplan som fick civilingenjör Erik Bratt att konstruera det ensitsiga planet BHT-Beauty som i snart 50 år har stått mer eller mindre bortglömt i Norrtälje.

- Nu får hon liv på nytt, säger flygkapten Åke Jansson från sin verkstad i Vallentuna.

Det är full aktivitet i Åke Janssons verkstad i Vargmötet. I varje vrå ligger flygplan nedmonterade. Det är en Piper Cub som fick stora rubriker i vintras, sedan det landat på isen och kanat rakt ner i sjön. Det är en Sea Bee, en Tipsy Nipper och en Klemm 35. Samtliga väntar på att få komma i händerna på de gossarna i Vallentuna Aviatörförening som allihop drivs av ett genuint flygplansintresse. Det är Karl-Gustav Andersson som gjorde lumpen på F2 vid Hägernäs på fyrtiotalet och som gav sitt yrkesverksamma liv åt jobbet som verkstadschef vid fysikaliska institutionen vid Stockholms universitet. Det är flygkapten Göran Möller som just lämnat SAS med pension och det är Stefan Sandberg som är Åke Janssons styrman och copilot. För att bara nämna några. Helt frivilligt tillbringar de sina dagar bland skruvar och muttrar utan en tanke på avlöningskuvert. Minst 14 plan har de och andra entusiaster renoverat de senaste tio åren.

- Det är en väldigt trevlig sysselsättning, när man har tid över, säger Karl-Gustav Andersson. Och vilken glädje att få umgås med likasinnade!

Mitt i verkstaden står Beauty klädd i röd trälaminat som en påminnelse över en närmast glömd epok.

- Erik Bratt - som för övrigt också konstruerade Draken - tyckte att alla borde ha ett eget flygplan på bakgården, säger Åke som har en minst sagt brokig flygarbana bakom sig. Uppväxt i trakten kring Rosengården började han segelflyga redan som 14-åring. Så småningom blev han pilot vid svenska flygvapnet och kom med FN-trupperna till Belgiska Congo. Där blev han kvar och drev flygtrafik på den civila marknaden i elva år.

- Inbördeskriget i Zaire 1991 satte stopp för det, säger Åke. Det finns de som tror, att vi flydde med kulorna vinande kring DC-3:an. En kvällstidning spred historien men den är inte sann.

Varenda Vallentunabo känner till Åkes gula DC-3:a och verksamheten på Björn Eks flygfält. Mindre känd är naturligtvis verkstaden där renoveringsobjekten står på kö och minst känd är säkert Beauty.

Erik Bratt fick klartecken av sin chef, Åke Forsmark vid Skandinaviska Aero AB, och samlade kollegorna Karl-Erik Hilfing och Björn Törnblom till ett glatt möte på restaurang Bacchi Wapen i Stockholm den 7 maj 1943. De ritade flygplan på matsedlar, på notans baksida och till och med på bordsduken. BHT-1 fick planet heta efter första bokstäverna i deras efternamn. Så småningom fick hon tillnamnet Beauty.

Ett år, 4000 ritningar och 2500 renskrivna beräkningsblad senare var konstruktionsarbetet klart och den 19 december 1944 flög Erik Bratt världens hittills enda folkflygplan från Uppsala till Norrtälje. ”Undrar ett ögonblick om jag drömmer”, skriver han i boken Silvervingar. ”Vi har kommit lyckligt hem med det flygplan som vi flitigt och med stor kärlek utvecklat här i Norrtälje. Alla känner samhörigheten med flygplanet och alla har varit med på något sätt. Vi fäster stora framtidsförhoppningar till vårt projekt. Känner oss belåtna. Så långt.”

Kriget brann i Europa men bolaget såg en framtid i de lätta flygplanstyperna. Skandinaviska Aero AB övertogs emellertid av Svenska Lloyd och intresset för Beauty avtog. Det blev aldrig någon serietillverkning av Beauty. Till sist köptes hon av SAS-kaptenen Jan Christie som hade tänkt använda den i hastighetstävlingar i USA.

- Som tur är, blev det aldrig något av med det, säger Göran Möller. Beauty blev kvar i Sverige. Jag flög med Jan Christie vid ett tillfälle för 25 år sedan. Han skulle inte tro sina ögon om han fick se Beauty i dag. Så småningom såldes hon vidare till Ingvar Ehrenström som äger henne idag.

När Beauty kom till Åkes verkstad bestod hon mest av en stomme och några träfragment. Planet är nämligen helt byggt av trä utom vingarnas infästningar.

- De är i bästa kondition, säger Göran. Och tur är det. Det är inte roligt om vingarna trillar av.

Bit för bit har flygplansentusiasterna under 1500 nitiska timmar mekat ihop Beauty till den skönhet hon en gång var. Klädseln är ny liksom huv och inredning. Motor och gasreglage har renoverats. Gamla nitar har bytts ut mot nya och tyg har limmats över trälaminatet som förstärkning.

- Det är jättestarka grejer, säger Åke. Materialet är flexibelt och nästan starkare än metall.

Några veckors jobb återstår av arbetet med Beauty. Sedan ska hon provflygas och återbördas till sin ägare.

- Så småningom hamnar hon väl på ett museum någonstans.

Monica Antonsson

Bildtexter:

Åke Jansson och hans vänner i Vallentuna Aviatörförening renoverar flygplan i en verkstadslokal i Vargmötet.

Karl-Gustav Andersson och Göran Möller lägger all sin fritid på att återställa BHT-Beauty i ursprungligt skick.

Arbetslöse Stefan Sandberg, som hoppas bli pilot en dag, tillbringar dagarna i flygplansverkstaden.

Åke Jansson kan, om han vill, berätta om en brokig bana som flygkapten. I många år drev han exempelvis flygtrafik i Afrika.  

Skiftnycklar, skruvar och mejslar präglar miljön i Åke Janssons flygplansverkstad, där plan efter plan renoveras.

Så tidstypiskt som möjligt ska det vara, när Beauty renoveras. Gasreglaget är exempelvis direkt kommet från 1940-talet.

Vallentuna Steget
16 mars 2005

EU:s planekonomi tvingar bort landmärke

Vallentunas populära DC3:a försvinner sedan försäkringspremierna chockhöjts

De populära flygturerna med Åke Janssons gula DC3:a kan vara ett minne blott. Från första maj höjs planets försäkring från 25 000 till 193 000 kronor per år. Det blir för tungt för Åke Vallentuna Aviatörförening. 

– Det är ett EU-beslut, säger han. Det finns inget vi kan göra åt det.

Det finns bara tre, fyra DC3:or kvar i Europa. Åke Janssons gula maskin är den bästa. Med tanke på att den bara har 18 000 timmars flygtid bakom sig, är den närmast unik. Normalt hade varit fem gånger så mycket. 

– Det går inte att få tag i en DC3:a i bättre kondition, säger Åke.

Det är därför den just nu befinner sig i Tyskland. Åke har flugit ner den för en filminspelning om luftbron med förnödenheter till Berlin åren 1947-49. För att allt ska bli autentiskt har den målats grå med vattenlöslig färg som, när filmen är klar, ska tvättas bort igen. Just nu filmas stillastående scener i och utanför planet. Om några veckor far Åke ner för att flyga maskinen i filmen.

– Det ska bli jätteroligt, säger han. Men jag skulle behöva ett sådant här uppdrag varje dag året om för att få det hela att gå ihop. 

Ersättning för utebliven lön

DC3:an byggdes i Amerika 1937. Den flögs till England, där den transporterade trupper och gliders åt flottan under andra världskriget. Planet såldes vidare till Kanadensiska flygvapnet, där den så småningom blev stående som överskottsmaterial. Åke var vid den tiden verksam i Zaire eller Belgiska Kongo som det hette då. Han hade avslutat elva års tjänstgöring vid flygvapnet där och i stället fått en privat arbetsgivare. Denne ville ha DC3:an, varpå Åke köpte den för motsvarande en miljon kronor för hans räkning.

– Det är 30 år sedan nu, säger Åke. Två år senare gick min arbetsgivare i konkurs. Då fick jag DC3:an som ersättning för två års utebliven lön.

Åke startade flygfirma i Kongo och flög kors och tvärs med allt från förnödenheter till reservdelar. Ett vanligt uppdrag var att hämta folk som hade dött i bushen och flyga hem dem i kistor. För ändamålet köpte Åke fler flygplan. Totalt hade han fyra DC3:or i sin hangar. I dag är Åke mest i Sverige, men företaget finns kvar.

– Jag har 15 flygmaskiner där nere, säger han. Och en svensk som sköter verksamheten.

Nu blir flygplan stående

Åke flög hem två av sina DC3:or 1991. Senare flög han tillbaka den ena. Kvar blev det gula planet som numera är något av kommunsymbol och som vårdas ömt av Vallentuna Aviatörförening. Medlemmarna flyger med den så ofta de kan och delar på kostnaderna. Det har hittills fungerat ekonomiskt, men nu har försäkringen alltså chockhöjts. Före 1 maj ska premien på 193 000 kronor vara betald, annars får DC3:an vackert stanna på marken. Beloppet kan inte delbetalas. Planet kan inte heller försäkras för kortare tid än ett år.

– Det finns en internationell pool med pengar för flyghaverier, förklarar Åke. De pengarna har tagit slut på grund av alla olyckor och terrordåd. Därför har EU bestämt, att varje land ska höja premierna till den här nivån.

Premiens storlek står i direkt proportion till planets vikt och högsta möjliga antal passagerare. För DC3:an krävs en försäkring som ska kunna täcka skador för 800 miljoner kronor. Men även små privatplan drabbas. För plan som de två gula piper cub som också är stationerade på ”Vallentuna Airport” höjs premien med upp till 7000 kronor per plan och år. 

– De som har små kärror och plånboken i ordning kommer nog att betala, säger Åke. Men det blir många som ställer sina flygplan nu.

DC3:an skrotas eller blir fik

Åke berättar att det för några år sedan fanns hundratals småflyg på Bromma. I dag har antalet krympt till tre. Privatflygarna känner sig ovälkomna.

– Vi är bara en osmord kugge i systemet. Vi genererar ju inga pengar till Luftfartsverket.

Inför den nu aktuella premiehöjningen undersökte Åke möjligheten att registrera DC3:an i Schweiz eller Norge som står utanför EU och därför har lägre premier. Det går men han får inte flyga in i ett EU-land som Sverige. 

– Registrerar jag kärran i Norge, så får jag hålla mig i luftrummet över fjordarna.

Så det ser mörkt ut för Åke Jansson, DC3:an och Vallentuna Aviatörförening. Pålagor av den här storleken är mer än de orkar med. Dessutom blir färdplan obligatorisk liksom en ny färdavgift på 1,40 kronor per kilometer.

– Hittills har man kunnat flyga lågt och sakta utan att ta kontakt med någon flygledning. Nu stoppas det också. Vi privatflygare är inte längre önskvärda i luftrummet.

Åke vet inte om DC3:an går att sälja. Att flyga den tillbaka till Afrika är uteslutet. Det kostar 50 000 dollar bara i bränslekostnad. Skrotning verkar dessvärre vara ett realistiskt alternativ. 

– Vi får väl ställa kärran, lyfta upp stjärten och öppna fik, säger han uppgivet.  

Vad de höjda försäkringspremierna innebär för Lions Flyg- och Motordag i september är i skrivande stund ovisst.

Monica Antonsson