 |
| Birgitta Dahl och Enn Kock |
Hemmets Veckotidning nr 36, 2009
När pappa slängde ut mamma
då började min kvinnokamp
Väl dold
bakom en hög häck av blommande rosenbuskar har Birgitta Dahl och Enn Kokk sitt
sommarparadis. Den stora skärgårdstomten i hjärtat av Öregrund är helt omgiven
av doftande rosor. Det enda som syns utåt gatan är gaveln på det faluröda huset
med sina vita knutar. Och så brevlådan förstås med deras namn på. Men den
sattes upp först för sju år sedan när Birgitta gick i pension som förste talman
i Sveriges Riksdag.
– Vi brukar
flytta ut vid påsk med krukväxter, post och tidningar, säger Birgitta när Hemmets
Veckotidning får hälsa på mitt i den blommande sommaren.
– Vi blir
kvar till början av oktober. Många vet förstås att vi bor här i Öregrund. Men
om främlingar frågar efter adressen brukar folk visa dem åt fel håll.
Inga bilar
står parkerade i anslutning till fastigheten. Varken Birgitta eller Enn har
körkort. De åker kommunalt till och från lägenheten i Uppsala och har årskort
hos Uppsala Länstrafik.
En stenlagd
gång löper mellan täta perennrabatter fram till huset som ursprungligen var två
små stugor. I den ena, som har sina rötter i 1890-talet, bodde fiskaren Jansson
med sin familj. Den andra var förr en undantagsstuga med rum och vedspis.
– Vi kom hit
1969 när jag väntade vårt första gemensamma barn, säger Birgitta. Jag satt i
riksdagen då och var väldigt utarbetad. Min dotter Anna var åtta år gammal och
vi sökte efter en plats där jag skulle kunna dra mig undan den sommaren, innan
Kerstin kom till världen.
En av Enns
arbetskamrater var son till fiskaren Jansson. Han och hans tre syskon hade ärvt
stugan efter modern 1936 men aldrig kunnat enas om hur den skulle skötas. 1969
hade den alltså stått tom i 33 år.
– Vi åkte hit
för och pulsade omkring i snö upp till midjan, säger Birgitta. Vi tyckte om vad
vi såg och slog till, trots att fastigheten var både omodern och förfallen.
Det visade
sig när snön hade smält att tomten var övervuxen av brännässlor. Bakom huset
fanns en sophög med allt från bläckburkar till gammalt trasigt porslin. Men där
fanns även fin matjord som kom väl till pass.
– Vi rustade
och målade huset så gott vi kunde och behöll den gamla stilen. När sommaren kom
flyttade vi in. Det var som att vi hade fått en hemvist på jorden. Vi är ju
båda uppväxta på landet. Enn är från Estland. Hans familj flydde till Finland
1944 och sedan vidare i öppen båt till Sverige. Det var väldigt dramatiskt.
Birgittas erfarenhet av trädgårdsskötsel inskränkte sig då till de balkonger hon dittills
hade haft. Mamma Anna-Brita var emellertid lanthushållslärare och kunde bistå
med goda råd.
– Vi har rustat
trädgården efterhand. Enn har anlagt fruktträdgården och jag har kärrat jord,
komposterat och förvandlat varje tillgänglig skreva till små trädgårdsland.
Birgitta tar
oss med på en rundtur bland sibirisk vallmo, akleja och riddarsporrar. Den
ovanliga trädgården visar sig bestå av många rum med spännande odlingar.
Särskilt stolt är hon över kryddlanden där hon odlar allt från rosmarin och
koriander till citronmeliss, vinterkyndel och kungsmynta. Hon skördar
efterhand, finklipper i små askar och fryser in.
– Jag kryddar
mitt brännvin själv förstås, säger hon. Oftast med svarta vinbär, rölleka och
johannesört. Det bjuder jag på till sillen i midsommartid och till kräftorna i
augusti.
Birgitta
tillbringar flera timmar varje dag i trädgården. Hon klipper bort sånt som
blommat ut, gallrar och rensar i rabatterna.
– Ibland
sitter jag ute i trädgården och bara njuter av dofterna, säger Birgitta som
också gärna sitter utomhus och broderar.
- Det är
väldigt rogivande, tycker jag.
När barnen
var små var livet på landet hur omodernt som helst. Det fanns bara kallvatten i
kranen. Birgitta värmde varmvatten på vedspisen och tvättade för hand. Hon
berättar också att fiskaren Janssons köksskåp var hopsnickrade av sockerlådor
och att torrdasset stod nere vid grinden.
– Efter 20 år
tyckte vi att det var dags att modernisera. Husen byggdes ihop och fick
dessutom en tillbyggnad. Vi lät installera elektrisk spis, dusch och
tvättmaskin. Våra barn fick egna rum och varsin dörr att stänga om sig.
Köket är inrett i den ursprungliga fiskarstugan från 1890-talet. Det är numera moderniserat men vedspisen står kvar. Ingen vettig människa kastar ut en vedspis med kåpa, säger Enn.
Foto: Kurt Pettersson
Foto: Kurt Pettersson
I ena
dotterns rum står numera datorn. Vid den arbetar Enn och Birgitta varje dag. De
hanterar sin e-korrespondens och Enn har dessutom en blogg på vilken ha varje
dag skriver små essäer.
Birgittas
föräldrar var frisinnade folkpartister och nykterhetsivrare. Hon är äldst av
fyra syskon. Pappans arbete gjorde att familjen ofta tvingades flytta. Birgitta
fick vanligen byta skola varje år vilket inte var så bra. Först 1947 kom de
till Vallentuna där de köpte ett hus och blev kvar lite längre.
– Jag började
sy mina kläder när jag var tolv, säger Birgitta. Mamma lärde mig. Det var ju
alltid ont om pengar. De räckte ju inte långt om man skulle köpa färdigt.
Birgitta tog
studenten 1956 och flyttade hemifrån för att studera historia i Uppsala. Året
därpå var hon gift. Det hindrade henne inte från att engagera sig politiskt.
Hon ordnade protestmöten mot ryssarnas intåg i Ungern och tog hand om
flyktingar från Budapest. Hon tilltalades av tanken på solidaritet och
människors lika värde, gick ur statskyrkan och blev socialdemokrat. Föräldrarnas
skilsmässa 1961 var ett trauma som lade grunden för hennes envisa kamp för
jämställdhet mellan könen.
– Pappa
kastade ut mamma och sa att han aldrig mer ville se henne. Det fick mig att
verkligen slåss för jämställdheten. Jag såg ju vilket pris mamma och andra
kvinnor i hennes situation fick betala. Hon hade ingen egen ekonomi och levde
med föreställningen att hon nu måste sitta längst ner vid bordet när det var
kalas. Hon var ingenting värd längre.
Birgitta var 23 år gammal, nybliven mamma
och fullständigt rasande över den tidens kvinnosyn.
- Jag
bestämde mig helt enkelt för att den skulle bort!
 |
I växthuset växer vindruvor, tomater och paprika.
Om våren driver hon upp plantor här.
- Redan i maj har jag min första skörd av rädisor.
|
Birgittas
äktenskap slutade med skilsmässa efter några år. Hon träffade Enn på ett
politiskt möte i Uppsala och tycke uppstod. I dag har de varit ett par i över
41 år.
– Vi är
egentligen ganska olika men har väldigt mycket gemensamt.
Dottern Anna
är numera pastor i Svenska Missionskyrkan och landstingspolitiker på heltid.
Hon är också mor till Sara, 17, Amanda, 15 och Ella, 13. Kerstin är
kommunikatör och arkivarie på IOGT-NTO:s kansli. Hon har barnen Klara, 6, och
Viggo, 4. Sonen Matti är barnpsykolog och musiker.
– De har alla
många härliga sommarminnen härifrån, säger Birgitta.
Birgitta
skrev historia när dottern Kerstin kom till världen i september 1969 och fick
följa med sin mamma till riksdagen. På den tiden tillät försäkringssystemet
ingen barnledighet för riksdagsledamöter att få. Hon var tvungen att börja
arbeta igen två veckor efter förlossningen.
– Det var
ingen demonstration, försäkrar hon. Det var rena nöden. Och det var väldigt
svårt att hitta en avskild plats att amma på. Vi hade ju inga arbetsrum. Vi
hade bara varsitt skåp i kapprummet. Och i de flesta gemensamma utrymmen rökte
folk.
Riksdagens
medelålders, konservativa herrar kände sig besvärade av den unga mamman och
visade ingen som helst respekt för hennes behov av avskildhet.
– Jag blev
närmast ovänligt behandlad, säger Birgitta. Det var otroligt besvärligt. När
vår son Matti föddes i februari 1973 tillhörde även riksdagsledamöter den allmänna
försäkringen och kunde ta föräldraledigt. Det är tur att det går framåt.
Birgitta har
ett starkt rättspatos och har ofta stått på barrikaderna för det hon tror på.
Hon visar samma civilkurage vare sig det gäller jämställdhet, barns
rättigheter, Sydafrikafrågan, Vietnam, miljöfrågorna eller kärnkraften. För det
har hon fått mycket beröm men också trädgårdsmöblerna sönderslagna. Hon har
blivit kallad förbannade kommunistiska hora och fått använda kondomer med
posten. Priset för den politiska karriären har med andra ord varit högt många
gånger. Periodvis har hon måst leva med beväpnade livvakter omkring sig.
Som på
70-talet när hon var med och drev igenom förbudet mot barnaga och kravet på att
våldtäkt inom äktenskapet skulle betraktas som just våldtäkt.
– Jag mötte
ett väldigt starkt motstånd. Ändå handlade det bara om grundläggande mänskliga
rättigheter. I den offentliga debatten i Sveriges Riksdag stod folk och sa, att
det var en fin gammal svensk sed att slå sitt barn och våldta sin hustru.
Men Birgitta
gav sig inte. Hon kämpade och vann. Idag är det svårt att tro att barnaga och
våldtäkt inte alltid har varit förbjudet.
– Den
förändring som skett av såväl mäns som kvinnors levnadsvillkor är faktiskt
fullständigt revolutionerande. Det är ett mirakel som jag faktiskt är stolt
över. Det är inte många länder som har lyckats så bra. Den verklighet som de
flesta av världens kvinnor lever i är fasansfull.
Som det
jämställda par de är lagar Birgitta och Enn varannan dag. Och den som inte
lagade maten diskar. Hon väljer ofta svenskt medan han lagar estnisk och ibland
kaukasisk mat vilket uppskattas av hela tjocka släkten.
– Vi samlar
hela familjen en gång om året, säger Birgitta. Då träffas vi syskon med
resepektive, barn och barnbarn. Numera är vi närmare 50 personer så det får ske
utomhus om somrarna. Vi turas om så vart fjärde år är vi här hos oss i
Öregrund.
Birgitta har
fortfarande en lång rad hedersuppdrag som tar det mesta av hennes tid. Det
största är kanhända ordförandeskapet för Unicef Sverige. Om några år tänker hon
dra sig tillbaka för att skriva memoarer.
– Jag blir ju
faktiskt äldre och äldre, konstaterar hon. Och ska man skriva memoarer måste
man kunna koncentrera sig på det. Men jag ska varken vända ut och in på mig
själv eller ta ut hämnd på andra. Jag har fått vara med om väldigt många
spännande saker, så jag har mycket att berätta.
Av: Monica
Antonsson
Foto: Kurt Pettersson
Interiören är överallt
målad i blått och vitt precis som makarnas lägenhet i Uppsala.
Det tillbyggda rummet går
som ett skepp ut i trädgården. Den broderade duken på bordet är ett arv efter
mamma Anna-Brita.
Södra Roslagen
6 juli 1988
Energiministerns rötter i Vallentuna
(VALLENTUNA) När Birgitta Dahl för en tid sedan besökte
Vallentuna, var det inte bara landets miljö- och energiminister som kom på
visit. Besöket var ett av många. Birgitta Dahl har nämligen en del av sina rötter i Vallentuna.
Här har hon växt upp och här har hon både
mamma Anna-Brita och syskonen Karin, Gunnar och Ragnar att hälsa på.
- När Birgitta kommer flyttar jag ur mitt rum och bäddar i
husets bästa säng. Rummet har fönster mot trädgården och det finns varken bilar
eller klockor som kan störa. Birgitta brukar säga att hon blir som en ny
människa när ho får sova en hel natt. Ofta blir det ju inte mer än några
timmar, säger Anna-Brita, 81, med en mors alla omsorger.
- Birgitta har så mycket att göra. Så är det med regering
och sånt, säger Anna-Brita som mest oroar sig över vad som kan hända dottern på
resorna runt om i världen.
Orolig
Jag är så rädd för de otäcka kapningarna och bombningarna;
att det skulle hända något när hon reser omkring i all världens hörn.
Anna-Brita har, som hushållslärarinna, lärt generationer Vallentuna
barn att laga mat. Det är därför hon går under smeknamnet ”Mums”. Många ungar
har hon varit med om att fostra vid sidan av sina egna. För att inte tala om
alla hennes insatser inom scoutrörelsen och första-maj-blommekommittén och IOGT
och det lokala folkpartiet och midsommarfirandet och pensionärsföreningen och…
- nu har vi barn enats om att mamma inte får hålla på längre
med majblommeförsäljningen, säger smått oroligt Birgitta och hennes syster
Karin Dahl-Strandin, som anslutit sig till sällskapet. Döttrarnas omsorg om
Anna-Brita lyser lika klart som försommarsolen.
Stor familj
- Vi är så snälla mot varandra i familjen och minst en gång
om året samlas vi allihop, ofta på Birgittas sommarställe, berättar Anna-Brita.
Det betyder en försvarligt mängd familjemedlemmar när också bröderna Gunnar och
Ragnar, samtliga med familjer, ansluter sig. Mina tolv barnbarn småtvistar då
om Anna-Brita är farmor eller mormor. Den gyllene medelvägen råder dock i
familjen och Anna-Brita kallas följaktligen marmor.
Familjen Dahl kom till Vallentuna 1947 då fadern och maken
hade fått en attraktiv tjänst i Stockholm. De fyra barnen fann sig snabbt till
rätta och för äldsta dottern Birgitta blev det skolgång för legendariska Edith
Lindström i dåvarande Centralskolan nuvarande Hjälmstaskolan.
- Jag gick femte klass här i Vallentuna. Sedan var det ju
dags för realskolan i stan, säger Birgitta.
- Vi köpte en villa av författaren Jan Fridegård. Birgitta
fick till och med ärva skolbänken efter hans dotter, berättar Anna-Brita.
- När jag växte upp här var Vallentuna annorlunda. Då fanns
bara Hjälmstaskolan med 20 barn i varje klass och en klass per årskurs, säger
Birgitta Dahl.
- När vi hade hembygdskunskap räckte det inte med att läsa
böcker. I stället fick vi krypa omkring och mäta upp skolgården eller cykla och
titta på runstenar och andra historiska minnesmärken. Ut i naturen skulle vi,
för att lära oss hur växter ser ut och vad de heter.
Det var ett bra sätt att som barn lära om de olika
sammanhangen. Att allt hör ihop, att kartlägga och ta reda på orsaker, vad de
får för konsekvenser och vilka åtgärder som kan vidtas, gäller det mesta här i livet,
från små sammanhang till stora.
- Det är viktigt att lära sig hur hembygden ser ut. Att lära
känna samspelet mellan kultur och natur. Det är miljö i vidare bemärkelse.
Nästa del är miljövård, säger Birgitta och berättar hur hon och Anna-Brita
brukade städa upp i naturen kring valborg.
Roslagsbanan
Roslagsbanan på vilken energiministern tillbringat många timmars
restid ger Birgitta dess beskärda del av stöd och beskydd.
- Vi måste självklart satsa på miljövänlig kollektivtrafik.
Det är på tiden att ansvariga politiker bestämmer sig för en rejäl satsning på
Roslagsbanan. Spårbunden trafik är särskilt viktig i trakter där miljöproblem
är så koncentrerade som här, sa Birgitta Dahl.
- Birgitta har i alla år varit väldigt duktig, både
praktiskt och teoretiskt. Hennes lilla ”a” i sång var väl sämsta betyget, säger
Anna-Brita.
- Hon har en oerhört god hälsa. Hon cyklar, åker skidor och
äter mycket grönsaker. Förr simmade hon 1000 meter varje morgon. Som flicka deltog
hon i skolmästerskapen i både skidor, orientering och skridskor. Föremålet för
all denna beundran skruvar på sig och vill helst tala om annat.
- När jag var barn fick vi utslag i ansiktet för att vattnet
i Vallentunasjön var infekterat. De släppte ju ut hela centralortens avlopp
direkt i sjön, minns Birgitta i en diskussion om miljöföroreningarnas orsaker
och effekter.
Åren har gått och långt borta tycks nu Birgitta Dahls ”vita
skola” som hade torrdass med sex hål och bastu i källaren. Där var det bad varannan
lördag under distriktssköterskans besiktning.
De många blåsippsbackarna är på utdöende allt eftersom
dungarna bebyggs. De återstående backsippskolonierna vårdas ömt i sin kamp mot
exploatörernas idéer om en allt tätare bebyggelse. Men än en tid kan de numera
fridlysta blommorna glädja vallentunaborna.
Långa promenader
- Mest minns jag mina långa promenader i naturen. Jag
vandrade, åkte skidor, samlade herbarium och deltog i IOGT-logen. Om
sommarloven arbetade hon i Gustavssons affär, i Vallentuna varuhus och
Andreassons lanthandel, en syssla som roade henne. Och om vintrarna åkte hon
skidor i isbelagda lergropar, minns hon.
Efter studenten flyttade Birgitta Dahl 1956 hemifrån och
blev så småningom kommunalpolitiker i Uppsala innan hon gjorde sig känd för
hela världen som Sveriges miljö- och energiminister. Men det är ju en helt annan
historia.
Monica Antonsson
Södra Roslagen
11 maj 1988
Minister vill ha kvar Kårstalinjen
(VALLENTUNA) – Det är mycket viktigt att satsa på
spårbunden järnvägstrafik i den här regionen.
Det slaget för Roslagsbanan slog energiminister Birgitta
Dahl vid ett besök på Hammarbackens skola i Vallentuna förra veckan.
- Kommun länsstyrelse och SLJ måste så snart som möjligt
enas om ökade resurser för att få ordning på problemet Roslagsbanan.
Birgitta Dahl menade också att en spårbunden trafik
gynnar vår miljö.
- Vi måste satsa på en övergång till järnvägen till en så
stor utsträckning som möjligt, påpekade Birgitta Dahl.
Birgitta Dahl menade vidare att frågan om spårbunden
trafik är speciellt viktig i den här regionen eftersom miljöproblemen här är så
koncentrerade.
Miljövecka i Vallentuna lockade energiministern
 |
| Birgitta Dahl Foto: Monica Antonsson |
- Det är mycket mycket viktigt att satsa på
spårbunden järnvägstrafik i den här regionen. Därför måste kommunen,
länsstyrelse och SLJ så snart som möjligt enas om ökade resurser för att få
ordning på problemet Roslagsbanan. Problemen blir bara värre för vart år som
går.
Det sa miljö- och energiminister Birgitta Dahl (s) när
hon på onsdagen besökte skolbarnen och deras miljövecka i Hammarbacksskolan i
Vallentuna, angående storstadsregionens svåra avgasutsläppsproblem.
- Vi måste alla bli medvetna om miljöproblemen och ta
vårt ansvar. Ni barn och ungdomar är mycket mer förståndiga än vi vuxna. Ni vet
att vi måste stoppa utsläppen från industrier, avlopp och jordbruk. Vi måste
satsa på återvinning och bojkotta exempelvis aluminiumburkar för läsk.
Det var en mycket engagerad Birgitta Dahl som tidigt på
onsdagsmorgonen anlände till aulan i Hammarbacksskolan. Hon kom inte i limousin
eller ens i taxi. I stället kom hon gåendes med mamma Anna-Brita vid armen.
I aulan satt skolans alla nior och väntade på den celebra
gästen. I en vecka hade de jobbat för fullt med allehanda miljöfrågor och var
vid det här laget ganska välinformerade om de problem världen lider av.
Birgitta Dahls besök var resultatet av att en ambitiös lärare som dristat sig
till att skriva ett brev till ministern. Skolans temapaket innehöll
miljöfrågorna under rubriker som kartläggning, orsaker, konsekvenser och
åtgärder, något som tilltalade Birgitta Dahl.
Inte hopplöst
- Det är fint att ni inte bara har talat om hotet mot vår
miljö utan också om vad vi kan göra åt det. Situationen är inte hopplös och det
är inte för sent för åtgärder. Därför är det särskilt viktigt att skolorna
jobbar med dessa problem, sa Birgitta Dahl.
- Här i Sverige har vi trots allt mycket oförstörd miljö.
Det är ovanligt i Europa som till största delen är täckt av en hinna med
smutsiga avgaser. Dessutom har vi allemansrätten som tillåter oss att vistas i
naturen utan att äga den. Det är alldeles unikt och mycket fint. Men
allemansrätten innebär att det är både vår rätt och vår skyldighet att vårda
naturen.
- De värsta hoten mot miljön är dels vårt slöseri med naturresurser
och råvaror, dels de smygande katastrofer vi har att vänta efter långsam förgiftning
av olika utsläpp och dels risken för stora dramatiska olyckor som kan drabba
oss när som helst, sa Birgitta Dahl och nämnde kärnkraftsolyckan i Tjernobyl
för några år sedan.
Kärnkraftsolycka
- De risker vi talar om är verkliga och inga hypoteser.
En liknande kärnkraftsolycka kommer förmodligen att inträffa inom en
tioårsperiod. Har vi tur blir det inga alls men hr vi otur blir det flera än
en, sa hon allvarligt.
Så berättade miljö- och energiministern om den långa
raden av åtgärder som varje dag vidtas för att förbättra miljösituationen i landet
och världen. Bara i år har 400 bekämpningsmedel förbjudits i hushållen och
ständigt införs allt hårdare restriktioner mot industri och jordbruk.
- Det är först när det blir förbud som industrin bjuder
till och får fram ny teknik. Vi har lärt oss att billig teknik. Vi har lärt oss
att ”billig” teknik är dyr teknik.
Så släpptes eleverna lösa för en frågestund med ministern
och självklart kom kärnkraftsproblemen att dominera.
- Varför måste vi vänta många år med avvecklingen här vi
kan göra det genast, undrade någon.
- Varför ska vi satsa massor av pengar på att få fram
alternativa tekniker när vi i stället kan lägga pengarna på att göra
kärnkraften ofarlig, undrade en annan.
Avveckla förnuftigt
 |
| Birgitta Dahl Foto: Monica Antonsson |
- Det är viktigt att snabbt stoppa den pågående
miljöförstörelsen med alla dess utsläpp av kväve, klor och dioxin till exempel.
Kommunerna måste förbättra sin avloppsrening. Dessutom måste jordbrukens
läckage av gödningsmedel och bekämpningsmedel hejdas, sa Birgitta Dahl som
menade att dessutom skulle allt vad freoner heter vara borta före 1994.
Så följde några timmars rundvandring mellan de olika
klassrummen i Hammarbacksskolan. Elever fick visa vad de ägnat sig åt under
miljöveckan. Henrik Jonsson i 9A fick på energiministerns fråga förklara det
här med kärnkraft. Thomas Hedvall 9B berättade om vindkraften och visade på sin
egenhändigt byggda prototyp.
Angarnssjöängen
- Be era kommunalpolitiker komma hit för att berätta vad
de gör för miljön, föreslog Birgitta Dahl när några ungdomar framförde oroliga
funderingar om föroreningen vid Angarnssjöängen.
- Ni kan också fråga personalen på miljö- och
hälsoskyddskontoret. De är skyldiga att hålla efter sina soptippar. Gör de inte
det kan en högre instans ge dem bakläxa, berättade Birgitta Dahl.
Miljövänligt icke-klorerat papper, läsk i flaskor i
stället för i aluminiumburk, mjölkkartonger av oblekt papper, återvinning av
papper och glas och inlämnade av batterier och läkemedel var några av de råd
Birgitta Dahl hade att ge Hammarbacksskolans barn.
Kollektivtrafik
- Vi måste satsa på kollektivtrafiken, helst spårbunden
trafik. Dessutom ska vi tvinga fram en bättre teknisk utveckling inom
bilindustrin, sa Birgitta Dahl. Vi måste satsa på en övergång till järnväg i så
stor utsträckning som möjligt.
- Frågan är särskilt viktig i den här regionen där
miljöproblemen är koncentrerade. De olika instanserna måste komma överens om
snabba åtgärder för att lösa problemet Roslagsbanan. Busstrafik är inte utan
problem.
- Detta är en mycket, mycket viktig fråga, påpekade
Birgitta Dahl.
Jessika Eriksson och Hanna Wallerman i 9E fick s om
skolans minireportrar ställa de politiska frågorna till Birgitta Dahl.
- Vi har ju så många förbud om allt möjligt, varför kan
vi då inte få lite fler förbud mot miljöförstöring, undrade de.
- Undan för undan blir förbuden flera. Men främst måste
alla enskilda personer ta sitt ansvar, sa Birgitta Dahl. Fråga i affärerna
efter miljövänliga produkter och sluta köpa exempelvis läsk på burk.
Monica Antonsson
BIRGITTA DAHLS HELIGA VREDE
– SVT PLAY
Möt Birgitta Dahl i ett porträtt av Henrik von Sydow.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar