Året Runt
Nr 3, 2010
Vi gifte oss vid vår dotters grav...
Det är en stolt författare som sitter och tummar på
barnboken "När Annas syster blev sjuk" hemma i villan i Vallentuna.
Anki Wide Karlsson, 40, har skrivit den för syskon till barn som drabbats av
cancer. När katastrofen är ett faktum och föräldrarna måste koncentrera sig på
det drabbade barnet kommer syskonen ofta på undantag.
Barnboken är
Ankis tredje alster i ett författarskap som fick gro i djup sorg efter dottern
Lina. Hon ville berätta vad som hänt och tala om vad familjen haft för sig de
senaste åren. Framför allt ville hon ge Linas syskon svar på alla svåra
frågor.
– Jag älskar
att skriva. Det är en lyckokänsla som sprider sig i hela magen, säger Anki där
hon sitter vid köksbordet med sina böcker. I rummet intill sitter maken Linus
Karlsson, 46, och disku- terar kvällens middag med Lucas, 16, och Alice, 14.
Det började
med en till synes helt vanlig förkylning vintern 1997. Äldsta dottern Lina, som
då var sju år gammal, hostade och snörvlade utan att infektionen gav med
sig.
– Vi tog
henne till husläkaren som efter ett blodprov sa att vi måste åka raka vägen
till St Görans Barnsjukhus. När Linus ringde hem därifrån och sa att Lina
troligen hade leukemi och att de skulle åka vidare till Radiumhemmet på
Karolinska sjukhuset skrek jag bara rakt ut. Leukemi! Det är ju cancer!
Lina togs in
på barncanceravdelningen på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Framför henne låg två
och ett halvt år av smärtsamma behandlingar och operationer. Hon tappade hon
sitt vackra hår av cellgiftsbehandlingarna och förlorade sitt immunförsvar
efter en benmärgstransplantation vilket ledde till att hon drog på sig en rad
följdsjukdomar.
– Vi blev
oerhört väl omhändertagna av både läkare och personal på sjukhuset, säger Anki.
Själva kunde vi ingenting göra så vi överlät ansvaret på dem. Ibland mådde Lina
lite bättre och orkade skoja som förr. Då var det nästan som vanligt igen.
Men det var
inte som vanligt. Lina tvingades bo på sjukhuset långa perioder. Anki och Linus
turades om att sova hos henne för att ständigt finnas till hands. Periodvis
fick hon vistas hemma. Då kom skolfröken och lärde henne läsa, skriva och
räkna.
– Vi försökte
stötta henne genom att försöka uppfylla hennes önskningar. Ville hon gå på bio
tog vi ledigt från sjukhuset några timmar. For vi längre bort så ordande
läkarna att hon fick behandling där.
När Anki
fyllde 30 år låg Lina på Huddinge sjukhus för en benmärgstransplantation.
Familjen tog bilen till konditoriet i Huddinge centrum där barnen tryckte
näsorna mot skyltfönstret och valde varsin bakelse. Sedan åkte de tillbaka till
sjukhuset igen.
– Lina kunde
omöjligt gå in, förklarar Anki. Infektionsrisken var alldeles för stor. Kalaset
blev ändå en glädjestund som fick oss att orka kämpa vidare.
Lina blev
aldrig frisk. På Ankis 31-års dag förklarade läkarna att alla möjligheter till
bot och bättring var uttömda. Smärtlindring var det enda som återstod. Anki och
Linus förstod och gav klartecken till full smärtlindring. Lina hade kämpat så
länge och lidit nog.
– Vi vet inte
om hon förstod hur allvarligt det var, säger Linus som kommit ut i köket för
att koka spagetti till familjen.
- Som tur var
ställde hon aldrig frågan.
Vi startade Linas livsglädjefond
Natten den 20
juli 2000 gav Lina upp. Anki och Linus satt hos henne då. En stund senare fick
Lucas och Alice ta farväl. Barnen såg till att hon fick med sig gosedjur och
slantar innan de vinkade farväl till bilen som hämtade henne.
Det var en
kompis till Linus som föreslog en fond till Linas minne. Resultatet blev Linas
Livsglädjefond som sedan dess har satt en guldkant på tillvaron för många
cancersjuka barn i Sverige. Det kan vara ett musikinstrument eller en fin
klänning som barnen önskar sig men det kan också vara en solresa efter avslutad
behandling.
– I förra
veckan var det en flicka som ville åka till Borlänge för att bada och bo på
hotell. Läkarna ringde och sa att det var bråttom. Vi såg förstås till att hon
kunde resa efter bara några dagar. Det är sånt här som hade gjort Lina lycklig
om hon bara hade vetat.
Ett år efter
Linas död for familjen till Skåne på semester. Linus kände att han måste vända
sorgen till glädje. En kväll när de skulle grilla på stranden for han och köpte
jordgubbar som han sedan formade han till ett hjärta på en bricka. En stund
senare drog han ett djupt andetag och friade till sin livskamrat.
– Barnen blev
alldeles exalterade, skrattar Anki. Åh, mamma vad roligt! Vad ska du ha på dig?
Det var som att vi skulle gifta oss allihop.
När
bröllopsdagen kom bar Anki en vit, vacker klänning med slöja. Linus var klädd i
ljus kostym och barnen var de allra näpnaste brudnäbbar. Vigselakten inleddes i
Vallentuna kyrka. En stund senare tågade hela brudföljet ut i sommargrönskan
till tonerna av "Over the rainbow". Allt medan kyrkklockorna ringde.
– Vi stannade
vid Linas grav. Det var ju klart att hon måste få vara med. Hon fick en likadan
bukett som den Alice bar fast Linas rosor var gula och Alice röda. Vi avslutade
vigselakten där varpå vi tågade ner till sjön och tog båten till bröllopsfesten
på Täby Golfklubb i Skålhamra.
Linas död
blev en vändpunkt i livet för familjen. Linus sålde sitt företag och blev
golftränare på heltid. Anki pluggade till sjuksköterska. Väl färdigutbildad
tyckte hon att det var svårt att jobba med sjuka så idag jobbar hon med
friskvård. Och så hinner hon ju skriva.
Berättelsen
om Linas kamp för livet blev Ankis debutbok 2005. "Det är ju cancer! Om
att fylla vår dotters dagar med liv" blev också ett sätt att bearbeta
sorgen. Redan då skrev Anki också sin barnbok för syskon till cancersjuka barn.
- Men det var
inget förlag som nappade på idén.
Skrivklådan
hade emellertid slagit rot gott så hon gjorde verklighet av en annan dröm.
Tillsammans med pappa Bo Wide, som är pensionerad kriminalkommissarie och känd
för de flesta genom tv-serien Cold Cases, skrev hon polisromanen
"Misstänkt mord" som kom ut förra året.
- Då hörde
plötsligt Barncancerfonden av sig och ville ge ut barnboken, säger Anki som
därmed har gjort vad hon kan för att hjälpa andra drabbade familjer.
– Det känns
bra men betyder inte att man kan sätta punkt för sorgen. Förlusten av Lina får
vi leva med och hantera den varje dag resten av våra liv. De jobbiga åren kan
vi däremot lägga till bakom oss.
Nästan tio år
har gått sedan Lina dog. Livet har gått vidare och syskonen har vuxit upp. Anki
och Linus har nya, annorlunda liv som för hennes del även innebär att hon
numera gärna kryper upp i soffan med laptopen för att skriva. En uppföljare på
polisromanen står närmast på tur. Intrigen är klar och morden är, som hon
säger, utförda.
- Nu återstår
bara för vår poliskvinna att klara upp dem också.
Monica
Antonsson
Året Runt nr 3, 2010
Linas Livsglädjefond: pg 90 06 41-2
Stiftelsen Linas Livsglädjefonds Fan Club
Linas Livsglädjefond startades 2001 och skänkte 500 sjuka barn
livsglädjestunder innan den lades ner efter 15 år 2016.
Linas Livsglädjefond startades 2001 och skänkte 500 sjuka barn
livsglädjestunder innan den lades ner efter 15 år 2016.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar