Till minne av Roger Larsson...

Vallentuna Nya

Nr 2, 2023 

Till minne av Roger Larsson

Roger Larsson, för många känd som den jovialiske järnhandlaren, har lämnat oss.
- Jag tänker på ödmjukhet när jag tänker på Roger, säger chefredaktör Ulf Lindeborg. Det är som att vi förlorat en ängel. Kan du skriva några minnesord?
Så vad skriver man om sin bäste vän, när själva livet har runnit ur och man inte längre kan ringa och bara prata bort en stund? Det kan bara bli en högst personlig berättelse i all anspråkslöshet.

  

Roger har ofta berättat om hur han i början av sitt yrkesliv reste land och rike kring som representant för Norbergs, ett företag som sålde spadar och trädgårdsredskap i järnhandlarbranschen. När han så småningom slog sig till ro, hade han gift sig och bildat familj i ett trivsamt litet hus i Erikslund. Därmed tog han också anställning hos Rohlins järnhandel i Täby Centrum och lät bilen stanna hemma. Tillsammans med en arbetskamrat drömde han om att bli sin egen och tog småningom över järnhandeln i Vallentuna 1990.
 
Järnhandlaren

Köpmannaföreningen insåg snart att Roger var en ovanligt driftig person. Han utsågs till föreningens ordförande, en uppgift som han tog på stort allvar. Sedan stod det inte länge på förrän han argumenterade för bättre öppettider och ökad köptrohet likaväl som att han agerade för att få till stånd fler parkeringsplatser och förändringar i den lokala trafikförordningen. Han höll möten, skrev protokoll och klängde runt på husfasaderna i centrum för att på egen hand hänga upp lampor och juldekorationer. Allt för att bespara köpmannaföreningen kostnader.   
 
Revyaktören

Det var för att få till stånd ett samarbete med köpmännen som jag en dag klev in i järnhandeln och frågade efter Roger. Vallentuna Revyn skulle bjuda på sommarunderhållning i centrumparken – där kulturhuset nu står – och vi behövde assistans. Ett antal köpmän skulle övertalas att tävla mot varandra i omöjliga grenar inför publik. Roger ställde upp och var en av dem som till publikens jubel bakade pizza på scenen instruerad av en alldeles äkta pizzabagare. Och det var bara början. Roger kom att bli en av revyns verkliga stöttepelare innan han 2001, när det av någon anledning saknades en manlig aktör, tog klivet upp scenen. 25 revyer gjorde vi innan verksamheten lades i malpåse.
 
Järnhandeln var emellertid ingen vinstmaskin. Med två delägare och en anställd gick affärerna helt enkelt inte ihop. När banken krävde att den anställde skulle sägas upp valde Roger att hellre gå själv. Han köptes ut för en krona.
Det resulterade i Rogers El, en butik som han drev på egen hand tills han småningom sadlade om och blev lagerchef för Copy Consult, ett företag som sålde och servade telefaxar och kopieringsmaskiner. Där blev han kvar tills han avgick med pension för några år sedan.

 

Motorsport

Roger knogade vidare som förut och var djupt engagerad i motorsport. I flera decennier var han ordförande för MK Rimo som bedriver bilrally på Ticksta som är föreningens motorstadion. Jag var med och sålde varmkorv på en tävling en gång och kunde själv konstatera att han där var i sitt rätta element, en auktoritet som inte ifrågasattes.

Roger drabbades av en hjärtinfarkt redan 1998. När han kom in på Danderyds sjukhus hade han förträngningar i tre av hjärtats kranskärl vilket avhjälptes med en så kallad by-pass-operation.
- Läkarna har gjort ett fantastiskt arbete, sa Roger efteråt. Jag har fått ett nytt liv och en helt annan ork. Jag är inte alls lika trött längre.
 
Roger värvades även till Lions Club där vi med evenemang som exempelvis Flyg- och motordagen samlade in pengar till välgörenhet i stort som i smått. 2007 utsågs han av klubben till projektledare för Nationaldagsfirandet i Vallentuna. Som Nationaldagsgeneral fick han verkligen visa vad han gick för och klarade uppgiften med glans.
 
Tjernobyls barn

Vårt stora gemensamma projekt var ”Tjernobyls Barn” i vilket vi under drygt tio år körde hjälpsändningar till den av Tjernobylkatastrofen radioaktivt nedsmutsade staden Novozybkov i Ryssland. Så småningom renoverade vi även sjukhuset Änglagård med stöd av Lions Club.
Roger var transportansvarig och deltog i många, långa och spännande resor genom Ryssland, Belarus som då kallades Vitryssland och Ukraina där kriget nu förstör för hela världen. Roger var även med på ett av våra besök i Tjernobyl. På mycket nära håll såg vi följderna av en kärnkraftsolycka.
 

Det var våra bästa år med humanitärt arbete, tyckte vi.
- Nu har vi jobbat ideellt i över 30 år, sa Roger för en tid sedan. Undra på att vi aldrig får några pengar över. Och så var det. Kanske särskilt för Roger. Han gav allt men fick inte så mycket för egen del mer än livskvalitet. Vi gjorde bra saker, skadade ingen och hade kul. Det var det viktigaste. 
 
Roger blev förra året engagerad som bingoutropare på Träffpunkten, ett enkelt uppdrag som han uppskattade mycket. Det var också tänkt att han nu i år skulle få sitt eget Motormagasin i Radio Österåker. Han såg fram mot att få referera tävlingar, bjuda in gäster och göra intervjuer.
 

Influensan
Han drabbades dock av influensan - den där årliga - och blev riktigt sjuk. Två dagar före julafton sa han i telefon att han skulle börja handla på internet för att få maten hemburen.
- Jag orkar inte längre bära upp matkassarna till lägenheten. Jag måste börja ta det lugnare och går ingenstans förrän jag är frisk.
 
Och så blev det. Han gick aldrig mera ut. Roger blev kvar hemma i Norrgården där hans hjärta på tröskeln till framtiden helt enkelt bara stannade och vände om. På självaste julafton!

Det blev inget motormagasin och inget förverkligande av andra planer heller. Passet han just hade hämtat ut kommer aldrig att åka iväg på någon resa med packad väska.

Kvar finns bara minnet av en verklig vän.

En vän som alltid ställde upp. Och som aldrig svek.
 
Roger blev bara 69 år gammal och sörjs nu närmast av sin sambo Karin, barnen Fredrik, Emmelie, Erik och Markus, sin lillebror Jan-Erik, barnbarnen Tuva, Lukas, Felix, Julia, Alexander och Amanda och en lång rad vänner.

Tack för att du fanns Roger.

Sov gott nu…

Monica