lördag 1 september 2018

Elwe Nilsson

Under bearbetning
In kommer intervjuer med Elwe när jag hittar dem.
Hm... Det kommer inte att ske. De fick ett eget inlägg.
Du hittar det här.


Insändare 2002-05-27
Jag minns inte vilken tidning!

Det fina med att inte längre vara lokalreporter är, att man får skriva vad som helst. Varken nyhetsvärde eller opartiskhet är ett krav. Sånt underlättar för en politisk vilde med vana att rösta på tre olika partier.

Men vadan denna skröna? Jo, någon måste ju försvara Elwe Nilsson, denne stackars karl som i tid och otid får ta emot så mycket spott som spe. Är han inte arrogant och kör med svågerpolitik, så är han grodan som aldrig blev prins. Nog för att kritiken ser ut att rinna av honom som vattnet på en gås, men man vet ju aldrig. Även kritstrecksrandiga har sina stunder.

Elwe har en ärlighet som tilltalar mig. Han tar ställning och står för sin åsikt. Det är raka puckar från början till slut, vare sig man gillar dem eller ej. De politiska trixen kan visserligen ta sig ett och annat verkligt udda uttryck – som när han sålde tunnelbanan och Roslagsbanan till fransmännen!!! – men myglar gör han nog inte. Att han blev dömd till 50 dagsböter á 600 kronor visar bara att Vallentunamodellen inte håller i stan. Och det är tur det. För demokratin. Betydligt värre är politiker som mörkar. Att systematiskt tiga ihjäl saker och ting är både effektivt och väl beprövat inte minst i Vallentuna. Vi har några riktiga stolpskott i den lokala politiken. Låt oss hoppas att de försvinner före valet.

Men tillbaka till Elwe.
Han är född och uppväxt i Vallentuna. Som alla andra dansade han i folkparken, gick på samkväm i hemvärnsgården, mekade moppe och åkte Wölkers folkabuss – de hade hönseri i Bällsta – till lördagsdanserna i Väsby. På väg till jobbet frontalkrockade 22-årige lastbilschauffören Elwe med en bil som kom farandes emot honom med bredsidan före. Han tvingades ligga fem månader med sitt krossade vänsterben i sträck. Även han har haft sina prövningar.

Politiskt formades Elwe genom pappa Gustav hemma vid köksbordet i Gullåker. Gustav var kommunens starke man som förhållandevis självsvåldigt styrde och ställde. Han förstod nog aldrig att Gustavs Udde var ett namn tillkommet av delvis elak ironi. Han var stolt han.
– Vill du verkligen ha något gjort, ska du vända dig till Gustav, sa min pappa. Och så var det. Gustav såg till att saker hände. Alltid.   

Äpplet har sannerligen inte fallit långt från päronträdet. Elwe gör som far sin och får saker gjorda. På gott och ont. Men om han seglat fram i karriären på en räkmacka, så har han i varje fall inte gjort det utan djup. Med rötterna i Vallentuna känner han för bygden. Det är åtminstone delvis tack vare Elwe vi har Roslagsbanan kvar. När landstinget ville lägga ner bandelen Lindholmen-Kårsta, tog han partikollegorna på en slingrig busstur som fick dem att tänka om. Dessförinnan hade dåvarande trafiklandstingsrådet Stig Dingertz (m) dragit ett tjockt, svart streck över banan vid Lindholmen på sin karta. Det såg jag själv, där jag satt bredvid honom på 100-års-jubileumståget från Östra. Bara ett under kunde rädda bandelen och det fixade Elwe med benäget bistånd av föreningen Rädda Roslagsbanan, Kårstaborna och centerpartiet med landstingspolitikern Knut Nilsson i spetsen.

Elwe byggde Elweborg och så här i efterhand måste man erkänna att det är snyggt. Pappa Gustavs gamla kåk var förskräckligt otidsenlig. Kan vi nu bara bli av med Ingvar Lidskogs Tunahus, som vänder häcken mot alla som kommer hit, så kan det rent av bli riktigt bra. Det sa även Gustav Nilsson på sin tid. 

Elwe drev igenom systembolaget – gilla det eller inte - genom att göra det till den rättvisefråga det är. Och tänk på Berit som driver restaurangen på Östra station. Hon har haft ett elände de somrar, när trafiken varit avstängd och gästerna uteblivit. Visst har hon haft stöd från många men ytterst är det Elwe som har gripit in räddat verksamheten.

Det var likaså han som ringde och sa:
– Nu får du göra någonting. Nu har de strukit Ralles Diner från stadsplanen. 
Han menade ett antal självsvåldiga tjänstemän och det var inte bara Ralle han värnade om. Vallentuna Motor hade med några pennstreck avfärdats med en alldeles omöjlig infart.
– Det är ett gammalt genuint Vallentunaföretag, dundrade Elwe. Tjänstemännen vet inte vad de håller på med!

Det där var kanhända hemligt men i alla fall. Så här efteråt kan det berättas som ett exempel på att Elwe känner folk, vet vad han talar om och ställer upp. Det gillar jag. Så vi rörde om lite i grytan och Vallentuna Motor fick en bättre lösning. Ralles Diner är fortfarande raderat och ska försvinna. Man kan undra varför de gav honom lov att investera allt vad han ägde i en vedugn?!

När likvidatörerna (röjningsarbetarna) i det efter Tjernobyl radioaktiva Novozybkov 1999 bad mig om en bil, började jag spara pengar. Ett år senare fanns 11 000 kronor i kassan. Då såg Elwe till att jag fick tala med färdtjänstens åkare som efter det bidrog med fyra handikappbussar och en ambulans som Vallentuna Revyns folk körde till Ryssland med. Det säger en del om människan Elwe. Speciellt som vi i revyn genom åren har varit ganska elaka mot politikern med samma namn. Märkligt nog surar han aldrig för det. Det beundrar jag honom för. Han förstår att det ingår i jobbet och vet att vi menar väl. 

Men Svein Tryti då, undrar någon. Jag skrev så mycket om honom ett tag, att folk trodde vi var mer än kompisar. Låt mig säga så här: Svein Tryti var min i särklass bästa tipsare. Och han har alltid rätt i sina avslöjanden. Att inte ta honom tillvara är en praktmiss. Och att Svein, Lena Lundgren (v) och Christine Nerelius (sol) har gett upp fullmäktige är inte bara sorgligt, det är ett direkt hot mot demokratin. De höll koll på och avstyrde de värsta galenskaperna. Nu har vi inte ens en kritisk bevakning av den lokala politiken och får därför inget veta. Det är tragiskt men, som tur är, inte längre mitt ansvar.

Monica Antonsson
Som för övrigt inte har något annat än sitt vackra namn gemensamt med den präst som härförleden provpredikade i Karby.

Mina artiklar om Elwe Nilsson hittar du här

4 kommentarer:

  1. Överlevde kollegan Ralph Ledel ...

    SvaraRadera
  2. Jag vet inte ens vem det är Verutschkow.
    Elwe däremot, han är fortfarande en favorit för mig.

    SvaraRadera
  3. Jag var klasskamrat med Elwe 6 år i Vallentuna och 4 år i Mörby Realskola(1949-1959.
    Sedan många år bor jag i Zürich.
    2018 på sensommaren ville jag och en annan gammal Vallentunabo- Christer Lundqvist se det nya Vallentuna. Jag ringde upp Elwe och frågade om han kom ihåg mig- senast vi träffades var på en klassfest 1984. Ja sa Elwe och jag undrade om han ville guida oss några timmar
    runt Vallentuna. Ja blev det korta svaret. Vi hämtade upp Elwe några dagar senare och gjorde en fantastisk tur runt kommunen. Elwe visste allt och det hela var toppen.
    Avslutade med fika hos fd Bertas kondis(själv bodde jag på Centralvägen 7 1955-65.
    Vi tackade Elwe som sa att det hela var jättekul och det var rätt ordval.
    Genom åren har jag alltid kollat Elwes med och motgångar - han är som du också tycker
    mycket rak men helt årlig och smusselfri. Heder åt Elwe Nilsson.

    Zürich 2020-12-26
    Sören Gustafsson

    SvaraRadera
  4. Hej!
    Vad glad jag blev av din kommentar.
    Och jag håller verkligen med. Han är bra. Hoppas han ser din kommentar.
    Må gott och håll dig undan Coronan.

    Ovan finns en specialflik med rubriken "Prästgården 1:70" om alla som bodde där 1960.
    Du står med. Kolla själv och berätta gärna lite om det...

    SvaraRadera