Elwe - en politisk slugger med hjärtat på rätta stället...

Norrtelje tidning

26 juli 1984

Solig PRO-fest i Brottby

(ÖSSEBY) Häromdagen var det sommarfest på Dragonhagens festplats i Brottby. Bussar med över 200 glada pensionärer kom från Kårsta, Vallentuna och Össeby.

Den gamla dansbanan var nytalkad och på scenen spelade det tio man starka PRO-gänget (medelålder 70 år) för dagen förstärkt med riksspelman Bällsta-Lasse Widén, 42, och vokalissan Margit Karlsson, 57, som sjöng både gamla och nya örhängen.

Kommunalrådet Elwe Nilsson (m) intog dansbanan och berättade lättsamt vad som händer i olika hörn av kommunen. Han ville dock - hellre än att hålla föredrag – ta en kopp kaffe i gröngräset med pensionärerna.

- Vem vet bättre än ni som har ett långt livs erfarenhet, sa han.

Tillfälle att mötas

Kommunalrådet nöjde sig därför med att konstatera att den mycket aktiva PRO-föreningen arrangerat ännu ett trevligt tillfälle att mötas.

- Jag ser fram emot att få vara med så småningom, sa han.

PRO-gänget stampade igång musiken igen - efter ett gymnastikuppträdande av Sofiaflickorna - och större spelglädje får man leta efter. Möjligen såg Bällsta-Lasse Widén lite malplacerad ut av och till men PRO-gängets glädje över hans tillfälliga medverkan var inte att ta miste på.

- Jag tycker också att det är kul att spela med de här glada killarna och tjejerna, sa Bällsta-Lasse.

PRO-ordföranden Göta Dahlgren sken ikapp med solen när hon bjöd på varm korv, lycklig över att regnet just de här timmarna lyste med sin frånvaro.

- Vi ska försöka göra sommarfesten till tradition, sa hennes kollega i styrelsen, Bertil Bengtsberg, där han stod och beskådade dansen på den lövade banan.

Monica Antonsson

_______________________________________________________________________________

Södra Roslagen
21 september 1988

Text som saknas i bilden:
Lågmält mumlande väntade kommunens aktiva politiker timme efter timme på att röstsedlarna skulle bli färdigräknade. Miljöpartiets Werner Bauer kände medvinden blåsa och kramade en medhavd hästsko som skulle blinga extra tur.

Elwe populär
- Elwe måste vara väldigt populär, hördes solidaritetspartiets Göran Wixell mumla till partikollegan Lars Sjösvärd.
Solidaritetspartiet lyckades alltså ta sitt andra mandat i Vallentuna. Redan 1985 var de nära att lyckas men nådde den gången inte riktigt fram.
- Vi har gjort ett bra val. I vissa distrikt har vi gått fram till ca 8% av väljarna. Det känns fint. Hade vi inte haft sådan medvind hade det känts motigt nu, sa Lars Sjösvärd.
Söndagens poströster fattas alltså vid valnattens sammanräkning. Förra valet var dessa 130 till antalet. Är de lika många denna gång kan det faktiskt förändra slutresultatet. Ingenting hotar dock Elwe Nilsson och hans moderater. Populäre Elwe sitter där han sitter i sitt Elweborg.
Monica Antonsson
______________________________________________________________________________

Södra Roslagen

Nr 41, 1998

Präglad av livet i Vallentuna

(VALLENTUNA)

Elwe Nilsson
Foto: Monica Antonsson

Han är trafiklandstingsråd och moderathövding i länet men också bygdens son. Elwe Nilsson är en riktigt genuin Vallentunabo som stannat kvar där han blev född.

- Ja, det är klart, säger han på känt manér. Vallentuna är ju Stockholms läns trevligaste kommun.

Han tog sina första stapplande steg i en stuga mitt emot Ekeby gård. Bara ett år gammal satte han sedan sin prägel på Gullåker vid Åbyholmsvägen/Angarnsvägen där han växte upp.
Det var långt före dagens moderna samhälle – 1943 närmare bestämt - och precis som på film satt på den tiden en telefonist hos Bergströms taxi och kopplade Vallentunas alla telefonsamtal.

- Vi hade telefonnummer 222, minns Elwe. Och postlåda nummer 222 som adress. Fast vi använde lådan vid infarten från Angarnsvägen som hade 218.

Föräldrarna Gunhild och Gustav Nilsson i Ekeby med sönerna
Elwe i mammas knä, Gunvar närmast pappa och deras
kompis Bengt i mitten. Året är 1943/1944.
Ur Gunvars album.

Gäddor och höns

Elwe var som pojkar är mest, en i gänget som plockade gäddor i ån hur lätt som helst med bara händerna. Badade gjorde de i vattenfyllda lergropar. Det var aldrig tal om krav på badhus.

- Vi hade höns på tomten som så många andra. Mamma nackade dem en och en till söndagsmiddag.

Som tonåring tyckte Elwe, på tonåringars vis, att Vallentuna var tråkigt och trist.

- Man hade ingenting att göra men kom aldrig på tanken att kommunen skulle bygga ungdomsgårdar för skattebetalarnas pengar.

Som tur var ställde fotbollsklubben till med dans i folkparken då och då.

Elwe sögs upp av föreningslivet. Det var kaffe med bullar hos Unga Örnar, samkväm på Hemvärnsgården och – framför allt – mekande med motorer i Motorklubbens mopedsektion.

- Varenda moppe gick fortare än 30 km i timmen. Och när det var bilorientering fick vi som inte fyllt 18 år åka med. Så småningom fick vi körkort själva. Då samåkte vi i Wölkers folkabuss – det var miljötänkandet på den tiden – till folkets park i Väsby eller Skepptuna eller på logdans i Furusund. Det var alltid dans någonstans i Roslagen om lördagarna.

Gullåker vid Åbyholmsvägen där Elwe växte upp.
Ur Gunvar Nilssons album.

Sossarna fienden

Livet hemma i Gullåker präglades av politik. Pappa Gustav Nilsson var bondeförbundare och kommunens starke man – i en evig kamp mot folkpartisten Ingvar Lidskog. Mot oppositionsledaren Bertil Tillborg stod de däremot enade.

- Det var de och några till som styrde, tills centern gjorde sitt framgångsrika val 1972. När Carl-Erik Wikström (c) kom till makten lade pappa av. ”Jag ska aldrig bli en gammal grinig gubbe som politiker”, sa han. Ingen trodde honom men han slutade – trots att han bara var drygt 60 år gammal.

Det var inte så noga med regelverket på den tiden. Den som ville bygga ett hus gick till Gustav Nilsson och pratade om saken. ”Bygg du”, sa Gustav. ”Hänvisa till mig.” Ibland glömde han bort vad han hade sagt men det ordnade sig alltid.

- Han stack iväg halv sju på morgnarna. Som vägchef var det hans uppgift att sätta karlarna i arbete. Sedan kom han hem för att dricka kaffe. Det var då man träffade honom.

Gustav var en bra pappa, säger Elwe. Rätt sträng förstås men det skadade inte att kratta grusgångar och klippa gräs innan man fick leka.

Politik vid köksbordet

Elwe var aldrig riktigt medveten om att Gustav var kommunalpamp. Ingen var förmer än någon annan. Politiken fick han däremot i blodet redan från början. Den fanns med varje dag i diskussionerna kring köksbordet.

- Mamma som alltid har hållit sig i bakgrunden kom med många intressanta synpunkter, påpekar han. 

Elwe tog realen i Mörby läroverk och började köra lastbil hos Göte Nilsson vid Roslagens Grustag. Där hade han kanske blivit kvar om inte bilolyckan hade hänt en ödesdiger vintermorgon 1965.

- En bil kom emot mig med bredsidan före vid Rolsta på Norrtäljevägen. Jag hade ingen chans att väja undan så vi frontalkrockade, säger Elwe som då var 22 år gammal.

Vänsterbenet krossades från foten och upp.
- Jag fick ligga i sträck i fem månader för att rädda benet. Jag har fortfarande ont då och då och det händer att jag haltar.

Sålde pooler i Afrika

Efter omskolning på Påhlmans handelsinstitut blev Elwe affärsman. Det innebar att han blev resande i byggnadsmaterial. En tid sålde han till och med swimmingpools i Nigeria!
Så småningom gick han i Gustavs fotspår och blev fastighetsmäklare på hemmaplan. Det var då han på allvar fick upp ögonen för den lokala politiken.

- Det fanns helt enkelt beslut jag inte tyckte om, säger Elwe som påbörjade sin politiska bana. Om det berättar vi emellertid ingenting förrän nästa vecka.

Monica Antonsson

Elwe på gång...
Snart tar han över som kommunalråd efter Carl-Erik Wikström (c)
Pressbild.

Södra Roslagen

Nr 42, 1998

En påläst politiker med självklar plats på podiet

- Politiskt spel och kohandel har satt käppar i hjulet. 

Men jag ger inte upp!

(VALLENTUNA)

När Elwe Nilsson seglar upp i talarstolen i fullmäktige kan ingen som är närvarande missa det. Han tar en absolut självklar plats på podiet, kunnig, påläst och effektiv. Somliga retar sig på den lite arroganta stilen men han är populär ändå. Det visade inte minst personvalet. I själ och hjärta vill han nämligen göra det allra bästa för sina väljare och för Vallentuna.

Elwe Nilsson
Foto: Monica Antonsson

Elwe Nilsson klev i in i den lokala politiken för att han ville vara med och förändra. Han var ung och slimmad med ett osedvanligt vältrimmat munläder. Den politiska karriären gick följaktligen spikrakt uppåt och efter valet 1983 blev han kommunstyrelsens ordförande och kommunalråd.

- Det var en härlig tid, säger Elwe som sänkte skatten med 25 öre och höjde sin egen lön med 80 000 kronor om året.

När systembolagsstriden kommer på tal blir han till och med lyrisk.

Gnölarmedalj

Fyra gånger var frågan uppe i fullmäktige innan lite taktiskt rävspel över partigränserna fick systembolaget att dansa igenom.

- Sossarna förlorade röster på de frikyrkliga förmyndartagen, säger han. De har inte hämtat sig än.

Kanske var det därför han fick Länsmoderaternas stora Gnölarmedalj 1987. Någon verkligt vettig motivation har annars inte stått att få så här efteråt. Interna röster sa att han blev svarslös – och det var en bedrift bara det!

Efter några heta debatter 1987 fick Elwe Nilsson klartecken av fullmäktige att riva det otidsenliga kommunalhuset som pappa Gustav Nilsson en gång byggde. I stället uppfördes det nuvarande kommunalhuset i folkmun kallat Elweborg. Än roligare är kanske tunneln vid Systembolaget som brukar kallas Elwes Undergång. Det tycker han i alla fall själv.

Trafikfrågorna hjärtefrågor för
Elwe Nilsson
Foto: Monica Antonsson

Vi jobbade över partigränserna i positiv anda och omdanade hela centrum i stort samförstånd, säger Elwe. Ungefär samtidigt kom de första biltullarna vid Stockholms infarter på tal.

Elwe tyckte det lät vansinnigt och att man borde underlätta för folk istället för tvärtom. Han bildade enad front i den och andra frågor med de övriga nordostkommunerna och sa, att kommunerna inte fick bygga arbetsplatser åt folk på hemmaplan. ”I stället ska vi tvingas jobba i stan och betala tull för att få åka dit!”

Ett slags VD

Som kommunalråd brukade Elwe likna sitt jobb vid en VD:s.

- Viktigaste jobbet är att leda utvecklingen efter kommunstyrelsens riktlinjer. Vi ska se till att det inte blir några höghus här och att lite av trädgårdskaraktären blir kvar som Vallentunaborna vill, sa han i Södra Roslagen 1991.

Året därpå avgick han.
Efter nio år som kommunalråd.

Elwe Nilsson blev trafiklandstingsråd 1992 och lyckades som sådan – och som sammanhållande i Dennisförhandlingarna – rädda Roslagsbanan i enlighet med vad 97 procent av Vallentunaborna önskat genom val.
Övriga ledamöter i Dennisöverenskommelsen visste knappt vad Roslagsbanan var men Elwe pratade för varan. En gång tog han till och med landstingsmoderaterna på knagglig bussfärd mellan Lindholmen och Kårsta för att visa att vägen var omöjlig att trafikera med buss.

Ett och annat gott råd har Elwe
fått av pappa Gustav.
Vallentuna Bildarkiv

Har fått distans

Efter sju år i landstinget ser Elwe Nilsson på Vallentuna kommun med distans – trots att han fortfarande är aktiv i Sörab, fullmäktige och byggnadsnämnden. Det stora felet är, tycker han, att verksamheten präglas av ett utbrett tjänstemannastyre.

- Våra höga tjänstemän bor inte ens i Vallentuna. Det är naturligtvis inte bra. Man får inte samma känsla för kommunen då.

På fritiden är det matlagning och golf som gäller för Elwe Nilsson och hans sambo Anna Liss-Daniels. Och förstås också umgänget med döttrarna Lena och Annica och deras familjer. I januari blev han morfar till Annicas dotter Hanna.

- Jag har till och med hållit i henne en gång, säger Elwe som är noga med att inte lägga sig i döttrarnas liv.

Han koncentrerar sig på Ringen – de omtvistade trafikleder som - om han får bestämma - ska leda bilarna ut ur stan och i stället runt om.

- Politiskt spel och kohandel har satt käppar i hjulen hittills. Men jag har inte gett upp, säger Elwe med en blick som avslöjar, att det tänker han inte göra heller.

Monica Antonsson

Elwe Nilsson med dåvarande fru Birgitta på revypremiär
Vallentuna Revyn.

Södra Roslagen

Tidigast 1990

Systembolagsstriden

Minns ni systembolagsstriden i Vallentuna? Frågan, som debatterades i fullmäktige fyra gånger under tio års tid, innan den slutligen klubbades igenom, väckte stor uppmärksamhet och heta känslor bland Vallentunaborna.

Elwe Nilsson
Foto: Monica Antonsson

Sällan eller aldrig har en fråga vållat så het strid och givit upphov till så hårda ord som systembolagsfrågan.
När systembolagets eventuella etablering debatterades i fullmäktige 1979 dansade frågan igenom utan större protester. Men tiden gick och inget bolag kom. Efter en ny politisk runda blev det nej.

I februari 1994 hettade det till ordentligt, när ett antal politiker med dåvarande kommunalrådet Elwe Nilsson (m) i spetsen ville ge klartecken till en etablering. En arbetsgrupp bildades för att stoppa alkoholeländet som det hette. Politiker som Åke Carlestam (m) och möjligen också Leif Magnusson (m) gjorde offentlig avbön. Den lokala läkarkåren predikade om alkoholens skadeverkningar medan köpmännen krävde ett systembolag för affärernas skull.
Nej-sidan vann med minsta möjliga majoritet.

Två år senare var det dags igen. Frågan splittrade partierna när den kom upp igen i en motion undertecknad av Elwe Nilsson, Bengt-Olof Andersson (fp), Carl-Olof Kjellin (s) och Carl-Axel Olsson (c). Allt planerades in i minsta detalj. De politiker som 1994 hade gjort avbön till förmån för nej-sidan var plötsligt frånvarande. Fullmäktige kunde därför den gången utan större besvär säga ja till ett systembolag.

Men saken var inte klar för det. Systembolaget hade trots allt ett och annat att säga till om också och Vallentuna stod inte direkt överst på deras önskelista. Minst 700 kvadratmeter butiksyta ville de ha. Annars fick det vara. Länsarbetsnämnden hade emellertid sagt nej till nya industrifastigheter i Vallentuna det året. Ville kommunen bygga ut så fick det bli bostäder.

I augusti 1989 klubbades till sist ett nytt hus i västra centrum igenom av fullmäktige. Ritningarna innehöll lokaler för såväl systembolag som 48 mindre lägenheter och ett parkeringsgarage. Vid invigningen i november 1990 kunde Elwe Nilsson gratulera sig själv åt att centrum äntligen hade fått, som han sa, full service.

Monica Antonsson

Elwe Nilsson var länge rubrikernas man i hela länet.

Norrtelje Tidning

Måndag 10 december 1984

Unik klassträff

Bild från klassträffen, från vänster med början i bakre raden: Lasse Strand, Hans Åke Enström, Arne Almgren, Elwe Nilsson, Per Göran Österberg, Sören Gustavsson, Clary Ann Johansson, Sally Sandberg, Anita Walther, Stig Arne Brunn, Lars Erik Grip, Björn Carlström, Gun Höglund, Gunhild Andersson, Lars Erik Karlsson, Neta Danred, Anna Lena Anger, Iris Holmén, Birgitta Ringström, Margot Eriksson, Bert Johansson, Bo Skogsberg, Birgitta Johansson, Bo Wilén, Eva Hahn, Leif Brodd.

(VALLENTUNA)

En unik klassträff ägde nyligen rum i Vallentuna.

Det var Eva Hahn och Birgitta Ringström som efter 35 år samlat ihop sin gamla klass från Grundskolan. Från landets alla hörn kom de farande för att prata minnen om skolåren.

Hösten 1949 traskade de första gången till dåvarande Centralskolan i Vallentuna. På den tiden var det högtidligt upprop i aulan och skolmognadsprov vid inskrivningen. Klassens lärare kom att bli fröken Edit Lindström, en lärarinna som undervisat generationer barn i Vallentuna under sina 40 verksamma år vid denna skola (1921-1961).

Skolfröken Edit Lindström
Foto: Gunnar Kullberg 1964
Vallentuna Bildarkiv

Fröken Lindström var en nätt liten person med knut i nacken. Hon hade god hand med barnen och var omtyckt som få. Den klass hon fick hand om år 1949 var säkert sammansatt av de mest skiftande karaktärer. Skiftande har förstås också elevernas öden och äventyr blivit efter skoltiden. Fjorton av dem bor fortfarande kvar i Vallentuna varav den mest kände är nuvarande kommunalrådet Elwe Nilsson.

Edit Lindström är idag 87 år gammal och bosatt i Jönköping. Hon skulle enligt planerna varit med på klassträffen men tvingades avstå på grund av krasslighet. Hon sände ändå sina varmaste hälsningar och hoppades får närvara vid nästa möte.

Monica Antonsson

Sen gick det ju som det gick för Elwe Nilsson med politikerkarriären i Stockholm.
Det är emellertid ingenting som vi i Vallentuna bryr oss om.
Vi var fullt nöjda med att han kom tillbaka till oss i Vallentuna.

Jobbet som kommunalråd...

Pressbilder.

Lokaltidningen

Nr 41, 1995

Stoppade bondetåg mot stadshuset 

(VALLENTUNA) 
Oppositionslandstingsrådet Elwe Nilsson (m) stoppade Vallentunaföretagares bondetåg mot Stockholms stadshus den 4 oktober. 
- Och jag som hade sett fram emot att gå jämsides med kommunalrådet Birgitta Almlöf (m) med en påse ruttna tomater, sa företagarföreningens ordförande Carl-Axel Olsson vid ett tidigt frukostmöte på Företagarcentrum. 

Det var när Carl-Axel Olsson informerade Elwe Nilsson om vad som var på gång som oppositionslandstingsrådet satte stopp för planerna på ett moderna tiders bondeuppror i kampen för Arningevägen. För det var det saken gällde. Företagarna börjar bli rejält trötta på den väg som hägrar i framtiden men som ständigt skjuts upp. 

Två miljarder 
- Folk tycks ha glömt att vi lyckades pressa in Arningevägen i länstrafikplanen för några år sedan och påskynda den ännu mer genom att förskottera medel till den. Att den sedan fastnat i Stockholms stadshus beror på en rad olyckliga omständigheter. 

Enligt Elwe Nilsson har moderater och folkpartister gått med på att straffbelägga bilisterna genom vägtullar av ett enda skäl, att tullarna ger inkomster på två miljarder kronor per år som kan användas till nya vägbyggen. 

- Bilisterna ska känna att de får något för pengarna. Men politikerna i Stockholms stadshus, den så kallade rödgröna röran med socialdemokraterna i spetsen, har gång på gång skickat ärendet på återremiss. Alla tidsplaner har spruckit och nu har regeringen frusit alla pengar till trafiken. Det blir inte en krona till vare sig bussar, tunnelbana eller Arningevägen förrän norra länken är klar och biltullarna har öppnat. 

Släpps samma dag 
Regeringen har, enligt Elwe Nilsson, garanterat att pengarna släpps samma dag som politikerna i Stockholms stadshus tar beslut om vägtullarna. 
- Om tidplanen håller kommer beslut att tas i Stockholms fullmäktige den 27 november. Redan dagen därpå sätter vägverket spaden i jorden och kör igång med Arningevägen. Senast 1 januari 1999 står fina kurer klara vid Stockholms alla infarter. Där ska vi som kör bil betala pengar motsvarande ett halvt paket cigarretter om dagen. 

30 miljoner mer 
Elwe Nilsson berättade att kostnaden för Arningevägen hr stigit med omkring 30 miljoner kronor. Men det beror på ”normen” som ”några tjänstemän i Borlänge” har hittat på. 
- Så här går det till: ”Vi måste ha en norm, grabbar”, säger de. Och så gör de en. ”Då räcker inte pengarna”, invänder kommunerna varpå de svarar: ”Sorry, men det är normen.” 
Ränteläget är viktigt för kostnaderna. En procent hit eller dit motsvarar mycket när det gäller lån av miljonbelopp. 

Måste ha visioner 
- Ändå måste man ha visioner, sa Elwe Nilsson. Sedan får man ändra dem efterhand. Börjar de strula nu så får vi ta i med hårdhandskarna sedan. 
Något bondeuppror bland Vallentunaföretagen blev det alltså inte den här gången. Företagarna får se framtiden an och avvakta den 27 november. 
Monica Antonsson

Lokaltidningen

Nr 41, 1995

”S vill lägga ner sjukhuset” 

- Varför djävlas sossarna med Danderyds sjukhus? 
Det undrar landstingsrådet Elwe Nilsson (m) som menar att socialdemokraterna uppenbarligen har bestämt sig för att lägga ner sjukhuset. 
- Alla som följer vad som pågår ser att just nedläggning måste vara fallet, säger han. 

- Beslutet betyder att 25 procent av sjukhuset antingen läggs ner eller blir annex till Karolinska sjukhuset. Att det inte blir några besparingar av att bara flytta patienter till Huddinge eller Karolinska kan ju vem som helst räkna ut. Socialdemokraternas gamla tro på besparingar genom stordrift och koncentration av makt ger endast besparingar på pappret. 

Det har talats om att det finns en överkapacitet inom sjukvården som motsvarar ett stort sjukhus. Det är troligen sant – och då väljer sossarna att smygnedlägga ett sjukhus i stället för att ta en ärlig och öppen debatt. 

- Men varför just Danderyds sjukhus? Det ligger nära till hands att tro att partistrategerna har haft ett finger med i spelet. Upptagningsområdet har en mycket stark borgerlig prägel. Att lägga ner sjukhus är en impopulär åtgärd och man riskerar att förlora röster. Väljer man ett sjukhus där det inte bor så många sossar, så tappar man färre röster vid nästa val. 

Det här låter lite väl djävligt men vad finns det för andra skäl? Ingen klagar på sjukhuset. Man får bra vård av trevlig personal till samma kostnad som på annat håll. Lokalerna är bra och inte särskilt dyra i drift. Södersjukhuset har till exempel större behov av upprustning. Varför inte spara pengar och stänga det i stället? 

Alltmer förvirrat 
- Spelet blir mer och mer förvirrat. Tillsammans med (mp) och (v) fattar sossarna beslut som försämrar vården och låter köerna växa. 

Det bästa måste vara att minska kapacitet på alla håll och låta patienterna avgöra på vad. Såväl Danderyd och Karolinska som Södersjukhuset och Huddinge kan fungera som fullvärdiga sjukhus utan att vara så stora som idag. Det är fullkomligt snurrigt att lägga ner hela avdelningar och tvinga patienter från Vallentuna att åka till Huddinge. Det är dålig service! 

Gärna aktiebolag 
- Ska man lyckas med sådana grepp måste man först göra om organisationen. Sjukhusen måste få en fristående ställning, gärna i aktiebolagsform. Cheferna blir en slags koncernledning under en ny chef utanför hälso- och sjukvårdsnämnden som för övrigt bör läggas ner. 

Man ska skapa samförstånd och då sparar man lätt cirka 20 procent på till exempel en fyraårsperiod. Samförståndslösningen ska sedan förankras både uppåt och nedåt i organisationen så att alla drar åt samma håll. Ingen ska inbilla mig att just sjukvården är så kostnadseffektiv att inget mer går att spara utan att ta bort verksamheter i det sista ledet – det som patienterna träffar på. 

Mod saknas 
- Nu är det dags att kasta gamla socialistiska dogmer om stordrift och politisk toppstyrning i papperskorgen. Det måste skapas en organisation med fristående, fritänkande människor som både har befogenheter och ansvar. Låt professorerna utföra sjukvården och skaffa duktiga ledare, gärna från näringslivet, som kan organisera och administrera en verksamhet som omsätter nästan 18 miljoner kronor. 
Det är inte pengar som fattas i sjukvården, avslutar Elwe Nilsson. 

Det är nytänkande och mod.

Monica Antonsson