Gunnar Käller, kommunal trotjänare...

Södra Roslagen

2 oktober 1985

Kanslichefen berättar om Arkils Tingstad

(VALLENTUNA)

Gunnar Käller är inte bara kommunens kanslichef. Han är även en hängiven hembygdsvän, kunnig i bygdens historia. För en tid sedan samlade han en skara nyfikna åhörare omkring sig och berättade den spännande historien om Arkils Tingstad.

- Vi står här inför något av det finaste som Vallentuna har att erbjuda, sa Gunnar Käller som berättade att runstenarna vid Arkils Tingstad från omkring 1025 är bland de mest omtalade i hela landet.

- På den tiden fanns två stormansätter som tävlade med varandra om inflytandet. Den ena var Skålhamraätten och den andra Jarlabankeätten. Så dog familjefadern i Skålhamra varpå hans tre söner reste runstenarna och gjorde tingsplatsen till hans ära och åminnelse.

Med möda, får man förmoda, har de ristat:

”Ulfkel och Arnkel och Gye, de gjorde här tingsplats. Ej skall en minnesvård bliva större än den Ulvs söner gjorde efter honom, raska svenner, åt sin fader. De reste stenarna och gjorde staven, även den stora, till hederstecken. Gunnar högg stenen. Gyrid älskade sin make. Därför i ett sorgekväde skall han besjungas.”

Rivaliteten gjorde att Jarlabanke några årtionden senare gjorde en annan tingsplats vid nuvarande Vargmötet i Vallentuna. En runsten därifrån finns bevarad på Vallentuna kyrkogård och texten lyder:

”Jarlabanke lät resa denna sten efter sig medan han levde och han gjorde denna tingsplats och ensam ägde han hela detta hundare.”

Hur tingen i gamla Bällsta Hage gick till vet ingen med säkerhet. Platsen består av stenar som bildar en fyrkant på 10x10 meter. I mitten ligger en ensam sten – tjuvastenen. Kanhända sattes den anklagade i mitten, omgärdad av lagmän och nämndemän. Kanske stod allmogen utanför och såg på.

Vattenlinjen gick troligen 11-12 meter högre på den tiden. Det skulle i så fall betyda att tingsplatsen var belägen i strandkanten.

Vad som utspelats på tingsplatsen när den var i bruk vet ingen. Vi får nöja oss med att låta fantasin flöda. Tack vare Gunnar Käller och andra hembygdsvänner har åtminstone tingsplatsen fått fortsatt liv.

Monica Antonsson

_________________________________________________________________________________

Södra Roslagen
14 februari 1990

Gunnar Käller, 
trotjänare som gått i pension

(VALLENTUNA) Kanslichefen i Vallentuna kommun, Gunnar Käller, har gått i pension efter 38 års tjänstgöring. Inte mindre än fem olika kommunalråd har genom åren varit hans chefer.

- Det har varit ett trevligt arbete men det finns ju också annat att syssla med, säger den avgående kanslichefen.

Gunnar Käller

Gunnar Käller kom till Vallentuna från Järvsö i Hälsingland 1952. Efter en socionomexamen vid Socialhögskolan hade han sökt mellan 20 och 30 arbeten innan han alltså hamnade i den ganska blygsamma stockholmsförorten. Anställningen föregicks inte av någon intervju. De formella meriterna ansågs mer än tillräckliga. Gunnar själv såg fram mot arbetet eftersom en tjänst i någon landsortskommun redan från början varit hans mål.

Förmedlade bostäder

Kommunstyrelsens ordförande var socialdemokraten Hugo Rosén. Samme man hade också till uppgift att förmedla bostäder. Gunnar, som i början bodde inackorderad hos sotarmästare Andersson på Centralvägen, sökte komma på tal för en vindslya om ett rum och kokvrå i något av de då nybyggda husen längs Allévägen. Rosén ansåg dock att ungkarlar gott kunde bo i inackorderingsrum vilket Gunnar alltså fick finna sig i att göra en tid. Så småningom lyckades han med lite övertalning få flytta in i en vindsvåning. Det var redan då ont om bostäder eftersom statsmakterna – precis som i dag – hade ransonerat byggandet i kommunen. De styrande, då under Gustav Nilsson och bondeförbundet, hade ett fasligt besvär med att få till stånd villabyggandet på gärdet mellan Allévägen, Gärdesvägen och Väsbyvägen.

Anställdes 1952

Av kommunalhuset fanns 1952 endast den södra flygeln. Där arbetade kommunkamrer Tord Lindblom, Anders Möllerstedt, ingenjör John ”Petter” Nordin och kontoristen Märta Uhrenius som även skötte barnbidragen. Gunnar fick titeln kamrersassistent.

- Jag fick börja med att göra budget och bokslut. Vid sidan av administrationen av bostadslån var jag också som ensam tjänsteman med i fattigvårdsstyrelsen och barnavårdsnämnden.

I kommunalhusets bottenvåning huserade på den tiden skolläraren Bernhard Bengtsson med sitt lilla bibliotek. När huset byggdes ut fick han ett specialinrett sådant i låghuset som band samman de båda flyglarna. I samma lokaler hade Gunnar Käller sitt tjänsterum tills husen revs för några år sedan. Biblioteket hade då som bekant flyttat till tärningen.

Sakta men säkert växte den kommunala administrationen. Den ena förvaltningen efter den andra bröt sig ut för att bilda egen administration. Först i raden var socialförvaltningen med Elis ”Social-Pelle” Pettersson i spetsen.

- Alla förståndiga personer sa på den tiden, att Vallentuna som störst skulle få en folkmängd på 12 000 personer. Det var inte samma tryck på att flytta till storstan då. Idag är vi ju 21 600 på grund av Storstockholms tillväxt, säger Gunnar Käller som är mycket nöjd med utvecklingen i kommunen.

- Vallentuna har byggts ut i måttfull skala bland annat vad gäller hushöjden. Här finns inga höghus och heller inga ödsliga bostadsområden.

Kanslichef Gunnar Käller o kommunalrådet Ingvar 
Lidskog diskuterar Ormstaplanen. Gunnar Käller
efterträdde Göte Fridh som slutade 1956. 
Okänd fotograf 1958, Vallentuna Bildarkiv.

Jobbat under många kommunalråd

Gustav ”Skånska Nisse” Nilsson (bondeförbundet) blev näste ”regeringschef ” för Gunnar Käller. Det var då byggnationen av Vallentuna tog fart på allvar. Efter honom tillträdde Ingvar Lidskog (fp) som kom att sitta vid makten i hela 17 år.

Redan 1952 hade Vallentuna slagits ihop med Markim, Orkesta och Frösunda. Samtidigt bildades Össeby Garns kommun som upptog både Veda och Angarn vid sidan om Össeby. I slutet av 1960-talet diskuterades allmänt vad man skulle göra av kommuner som var för små – en diskussion som gjorde en sammanslagning av Vallentuna och Täby hotande nära.

- För att undvika det drev Ingvar Lidskog linjen att Vallentuna och Össeby Garn skulle slås ihop, säger Gunnar Käller och konstaterar att så också skedde efter bud om saken från regering och riksdag. Össebys 2000 invånare fick helt enkelt finna sig i att bli vallentunabor.

Ingvar Lidskog var den kommunledare som ”byggde” Tunahuset, det hus som vänder bakänden mot järnvägen och som sedan styrt all följande utbyggnad av Vallentuna centrum.

Elwe kom in i bilden

Carl-Erik Wikström (c) var kommunens ledare under många år sedan Lidskog hade röstats bort. Därefter tillträdde Gustav Nilssons son Elwe Nilsson (m) kommunalrådsposten för några mandatperioder. Han har bland annat sett till att riva det gamla kommunalhuset och bygga det nya ”Elweborg” som väl pryder sin plats vid Tuna torg.

- Jag tycker nog att alla ”mina” kommunalråd har varit bra och skickliga – var och en på sitt sätt. Ingen av dem har byggt några skrytbyggen och alla har varit väldigt ekonomiskt förståndiga, säger Gunnar Käller.

Enligt honom har alla politiska partier hållit sig på jorden. De politiska striderna var emellertid hetare förr och kommunfullmäktiges sammanträden – som är öppna för allmänheten – är sällan av upplyftande slag.

- Det blir ju så eftersom alla frågor egentligen är avgjorda redan före sammanträdet. Men det händer ju då och då att någon inte följer partilinjen. Då kan det bli en både spännande och fräsch debatt, säger Gunnar Käller.

Stor fest

Gunnar Käller firade sin pensioneringsdag med bland andra alla ”sina” kommunalråd från Gustav Nilsson räknat. Det blev en stor fest med många tal i Mathiasgården. Han avtackades dessutom formellt vis senaste kommunfullmäktigesammanträdet.

- Jag kommer nog att gå på vissa fullmäktigemöten framöver och hålla mig ajour med vad som händer genom att läsa de olika nämndernas protokoll. För övrigt kommer jag att syssla med hembygds- och arkivforskning samt min hobby bokbinderi, säger Gunnar Käller som under många år bland annat sysslat med att läsa och teckna ner gamla sockenprotokoll och häradsrättsprotokoll från sin hembygds trakter. Och om sanningen ska fram, så blir det kanske en bok en dag…

Monica Antonsson

________________________________________________________________________________________________________

Lokaltidningen

Nr 48, 29 november 1993

De kastar ljus över det förgångna

Det är säkert många som undrar hur det går till att forska i lokal historia.

Det är åtminstone en vanligt återkommande fråga på biblioteket.

Gunhild Nylén-Hillbo och Gunnar Käller visar hur man gör i samband med årets bokfest i Vallentuna.

Gunhild är pensionerad bibliotekarie med ett brinnande intresse för hembygden. Gunnar Käller var kommunens kanslichef i 37 år och vet förmodligen mer än det flesta om Vallentuna. Som pensionärer jobbar de tillsammans för att kasta nytt ljus över det förgångna.

- Intresset vaknar oftast när man vill veta lite mer om sina egna rötter, säger Gunnar Man börjar med släktforskning och övergår till hembygdsforskning.

Vad har skrivits förr?

Det är klokt att först ta reda på vad som har skrivits förut. För att underlätta det jobbet har Gunhild sammanställt det lokala materialet i en pärm som finns på biblioteket. Sedan är det bara att ta itu med mikrofilmerna som kan läsas i någon av bibliotekets läsapparater.

- Det finns mycket lokalt material att studera, säger Gunnar och visar folkskolans matrikel för åren 1849-1864. Varje barn är redovisat, bland andra Adolph i Mällösa som var son till avlidne Lindberg. Hans kunskaper i katekesen var vid inskrivningen dåliga. Där fanns även Gustaf från torpet Ekstubbe som stavade klent. Arma ungar! De hade knappt någon belysning och fick smörj hela tiden.

Många källor

Det finns en rad olika källor till information. Som till exempel kyrkoräkenskaperna. Där finns uppgifter om folk som gifte sig och lämnade gåvor till kyrkan och om de som vid begravning betalade klockaren för ringningen.

- Många protokoll är gripande, säger Gunnar Käller som entusiastiskt arbetar md att skriva rent de äldsta handlingarna.

Svårlästa

De gammaldags handstilarna kan vara svårlästa och rent av avskräcka dem som annars skulle vara intresserade av hembygdsforskning.

- Det finns handböcker för sådant, säger Gunhild och Gunnar. Det är bara att öva.

Hembygdsforskning är som att komma in i en annan tid, så lik vår och ändå så olik. De gamla anonyma namnen får liv och man ser sammanhangen på nytt vis.

Monica Antonsson  

______________________________________________________________________________

Vallentuna kommuninformation

Nr 1, 1974

Ur folkbokföringen:

Per Gunnar Käller född 28/4 1925 i Järvsö, Gävleborgs län

Gift 26/7 1959 med Berit Lilian född 1937 i Stugun, Jämtlands län

1960 bodde de på Tvärvägen 12.

1970 hade de köpt sitt hus på Ruriks väg i Bällsta där de alltjämt bor.

Om jag inte minns helt fel, så köpte de sitt hus av Greta Persson medan hon köpte deras lägenhet på Tvärvägen 12.