 |
| Övre Fritzsberg. Målning av Irene Weidegård 1983. Irene Weidegård skriver på sin facebooksida: Torpet Frizberg låg vid nuvarande infarten till Bällstaberg i Vallentuna där jag nu bor. Genom en blogg skriven av Monica Antonsson om Vallentuna förr, läste jag om Fritzbergs torp i Bällsta. Jag letade fram en målning i akvarell av Fritzberg som jag gjorde 1983. Tänk hur allt blir i livet… Jag har växt upp på Karby Gård i Täby kyrkby från 4 års ålder, sedan 1 1 /2 år i Norrtäljetrakten och tillbaka till Karby Gård i drygt 30 år, sedan till ett nybyggt radhus i Kragstalund i Vallentuna, därefter till nybyggt hus i Byle (väldigt nära Villa Hygel där min svärmor Inga växte upp) Sedan Norrtälje i olika omgångar. I mellantid 8 år i södra Lappland. Cirkeln är sluten kan man väl säga.  |
___________________________
 |
| Öfre Fridsberg. Foto: Yngve Sjögren 1980. Vallentuna Bildarkiv. |
Bällstalundsvägen slingrade sig fram genom skogen från Bällstavägens infart ungefär vid nuvarande Ica Kragsta och Christos Restaurante ner till viadukten över Karlbergsvägen.
Efter Bällstalundstorpet (se nedan) och efter rätt mycket skog byggdes så småningom Schyllbergs rökeri på vänster sida.
På höger sida låg det pastellgröna Nedre Fritzberg alldeles vid vägkanten och bortom det, snett emot rökeriet, högst upp i backen, låg infarten till det rosa Övre Fritzberg som Irene Weidegård har fångat så fint i sin målning.
Man kunde bara skymta huset från vägen. Efter kanske 30 meter in på infartsvägen vek man av åt höger och vips stod man på gårdsplanen till det rosa huset. Mitt emot huset fanns en inhägnad för gårdens får. Det märkliga var, tyckte folk i mitten av 50-talet, att makarna Britz bodde där med stampat jordgolv.
Nedre Fritzberg låg lite längre fram längs Bällstalundsvägen, mitt på raksträckan mellan Skyllbergs rökeri och Bällstalundstorpet ungefär. Jag minns stugan som något lägre än Övrie Fritzberg och mjukt pastellgrön i färgen. Jag hade en skolkamrat - Kristina - som bodde där. Om jag inte minns fel, brann huset ner till grunden till sist. Kanske var det på 60-talet. Någon bild har jag inte lyckats hitta.
På besök i Övre Fritzberg
Jag hade säkert inte haft något minne alls av den här dagen om inte de här bilderna hade tagits. Kanske var det sommaren 1955. Jag vet helt enkelt inte men det var något alldeles särskilt med den här dagen. Någon fotograferade. Vem minns jag inte. Kanske var det Sven som fått en kamera?
Den här bilden - omöjlig att förstora - togs innan vi gick iväg. Jag står i mitten och är minst. Det ser ut som att jag har stövlar på mig. Till vänster står Ellen Heidrich som är ett år äldre och till höger hennes syster Karin som är fem år äldre. Den vuxna tjejen Lola är deras storasyster som bodde någon annanstans.
Deras storebror Sven - ett drygt år äldre än Karin - saknas på bild. Det är därför jag tror att det var han som hade en kamera, kanske en lådkamera till och med.
Vi skulle hälsa på hos Briza i Fritzberg. Jag minns en kvinna i ett fönster när vi kom in på gårdsplanen. Det bör ju ha varit fru Briza. Kanske är det hon som tar den här bilden på oss vid fårhagen. Det är från vänster Ellen Heidrich, Lola, Monica Antonsson, Karin Heidrich och Sven Heidrich.
Man ser att det fanns flera hus eller uthus på gården. Ett av dem skulle plåtas varpå Ellen och jag placerades i dörröppningen. Det ser ut som någon sorts lada men vad det var för sorts hus har jag ingen som helst aning om. Jag är oerhört tacksam till den som gav mig de här bilderna. Det var sannerligen inte gratis på den tiden.
Jag övergår därmed till att berätta om Bällsta 2:212 eller Övre Fridsberg - som fastigheten egentligen hette - genom kyrkoböckerna.
Öfre Fridsberg
År 1882 flyttar Johan Gustaf Gustafsson och hans hustru Johanna Sofia Eriksson in till Fridsberg. Båda är 32 år gamla och nygifta.
Det står dessutom i husförhörslängden att han äger fastigheten och från och med husförhörslängden (1882-1891) delas Fridsberg in i Övre och Nedre.
Ägaren Johan Gustaf Gustafsson bor med sin familj i Övre Fridsberg. Deras son heter Fritz. Kanske är det han som ger upphov till namnändringen av fastigheten trots att det slår igenom först långt senare.
Johan Gustaf Gustafsson säljer Fridsberg 1895 till musikdirektören Erik Strickert Å Lundegård som har adress Flemminggatan Nr 48 på Kungsholmen i Stockholm. Men det är bara hustrun och barnen som flyttar hit 25/8 1898.
Musikdirektör
Erik Strickert Å Lundegård (mantalsskriven i Stockholm)
Hustru Olivia Charlotta Malmgren född 28/1 1864 i Norrköping
Barn:
Mannen är skriven i Stockholm. Det ser ut som att frun och barnen helt enkelt placeras på landet. Barnen konfirmeras i Stockholm dit de flyttar så snart de kan. Maken dör 29/3 1919 och hon blir som änkefru och ensam kvar i Öfre Fridsberg. Olivia Charlotta Lundegård född Malmgren dör 16/2 1937 i Öfre Fridsberg.
Det låter ju väldigt fint men hur var det egentligen?
Av bouppteckningen framgår att änkan ägde ett hus om fem rum och kök samt ett uthus värda 300 respektive 100 kronor. Det kan ju bara ha varit ett ruckel. Det framgår inte om hon även ägde marken de stod på. Antagligen inte eftersom Nedre Fredsberg fyra år senare är värt 5000 kronor. Det kan heller inte ha handlat om ett hus i gott skick. Det var gissningsvis inte heller någon större investering för invandraren Briza från Österrike som blev ägare sedan. Det var kanske därför han och hans hustru hade adresser inne i stan. Övre Fridsberg var kanske mest att betrakta som ett sommarställe.
Musikdirektörens hustru Olivia Charlotta Lundegård hade inte många ägodelar heller. Alltihop med hus och allt betingade ett värde av totalt 512 kronor. Sedan skulder som läkarvård och sjukhuskostnade räknats av slutade alltihop på en brist i boet på 1358 kr 30 öre. De fem barnen fick med andra ord ingenting att dela på.
Handlingen är bevittnad av G Andersson, Hygel i Täby och K.G.Hj Zetterlund i Skoga Täby, son till Gustaf Albert Zetterlund i Nedre Fridsberg.
Vallentuna (AB) AI:22b (1882-1891) Bild 710 / sid 371 (ägare med sonen Fritz)
Vallentuna (AB) AI:23b (1892-1899) Bild 740 / sid 269 (Fritz har flyttat, Musikdir m familj in)
Vallentuna (AB) AII:1a (1900-1908) Bild 550 / sid 44 (Musikdir med familj)
Vallentuna (AB) AII:2a (1908-1917) Bild 600 / sid 47 (som ovan, frun placerad på landet)
Köksbiträdet Alvina Simonsdotter Utas
Född 19/5 1901.
Gift kvinna 26/12 1938.
I en förteckning över de svenskbybor som utreste från Gammalsvenskby den 24/7 1929 finns Alvina Simonsdotter Utas med som nr 534 (sid 15 i tabellen). Totalt 888 personer utvandrade därifrån till Sverige 1929.
Föräldrar:
Simon Simonsson Utas född 17/2 1876 i Gammalsvenskby, Ukraina
- död 17/9 1957 i Härja, Hökensås kn, Skaraborgs län
Maria Wilhelmsdotter Utas född 11/6 1876 i Gammalsvenskby, Ukraina
- död 23/10 1954
Barn:
Fadern Simon Simonsson var 1931 arrendator i Sandgrenstorp, Vättak, Skaraborgs län
"Är konf o har begått H H nattv i ev. luth kyrkan" skriver prästen i församlingsboken.
Några år senare var han lantbrukare i Ljungarum. I övrigt har jag inte följt familjen.
Vättak (R) AIIa:2 (1910-1934) Bild 110 / sid 98 (fam i Vättak, Simon Simonsson arrendator)
Ljungarum (F) AIIa:11 (1925-1936) Bild 283 / sid 1079 (fam i Ljungarum. Simon lantbrukare)
(Sidan är full av ryska undersåtar.)
Föreningen Svenskbyborna berättar:
Resan till Sverige 1929
Under våren 1929 beviljade sovjetmyndigheterna tillstånd till utresa under speciella villkor. Den 26 april beviljade den svenska regeringen inresetillstånd för svenskbyborna. Den amerikanskfinansierade judiska organisationen Agrojoint skulle lösa in gårdarna i byn. Trots att svenska kommunister utsända från Kominterns högskola i Moskva gjorde ett sista försök att övertala byborna att stanna ville de resa. Alla fick sedan ändå inte utresetillstånd, de tre pojkarna i Röda armén till exempel. Inte heller svenskar som var bosatta i andra byar fick resa. För att inte tala om svenskbyborna i Sibirien som råkat ut för utrensningar och avrättningar redan vid denna tid – de visste inte ens om att deras släktingar nu var på väg bort.
I Sverige
De 885 svenskbyborna inkvarterades i gamla nedlagda Smålands regementes kaserner i Jönköping. Där inrättade en skola och en arbetsförmedling och där fanns tillgång till vårdpersonal mm.
Gammalsvenskbykommittén bildades den 25 juni 1929 på initiativ av Socialdepartementet och Svenska Röda Korset. Den bestod av 19 ledamöter med prins Carl som ordförande. Den utsåg ett arbetsutskott som verkställande organ. Det gällde att ta emot och inkvartera svenskbyborna och förmedla lämpliga arbeten för dem. Under hösten 1929 skulle svenskbyborna först ut i jordbrukspraktik som statare på olika gårdar och gods i Sverige.
Kommittén anordnade en insamling och anlitade sedan Statens egnahemsstyrelse för att anskaffa mark. Ett antal gårdar inköptes och svenskbyborna bosatte sig främst i Skaraborgs och Jönköpings län och på Gotland. Där skulle svenskbyborna bosätta sig och via avbetalningar på lånen efterhand överta gårdarna. Kommittén upplöstes 1930.
Vid sammanträde den 7 november 1929 beslöt Gammalsvenskbykommittén att bilda en stiftelse, kallad Gammalsvenskbystiftelsen. Den skulle överta kommitténs arbete och förvalta insamlade och ytterligare inflytande penningmedel och andra tillgångar samt stödja och biträda i Sverige bosatta svenskbybor. Kungl. Maj:t godkände stadgarna för stiftelsen och utsåg sex ledamöter. Övriga ledamöter var ordföranden i Svenska Röda Korset, ärkebiskopen samt cheferna för Socialstyrelsen, Lantbruksstyrelsen och Skolöverstyrelsen. Stiftelsen avvecklades 1938.
Ett åttiotal svenskbybor reste vidare till släktingar i Kanada 1930 och sammanlagt 243 personer återvände till Sovjetukraina i tre grupper 1929-31.
Av de återstående kom majoriteten att bosätta sig på Gotland (2/3) och stor en grupp i trakterna runt Vätterns södra strand samt några familjer i Stockholmsområdet. De flesta blev jordbrukare. 1937 räknade man med att sammanlagt 130 familjer stannat i Sverige och med de nytillkomna barnen rörde det sig om 750 personer. Kritiken mot Gammalsvenskbystiftelsen gällde framför allt att stiftelsen köpte in fastigheter till ett överpris och det var detta pris som svenskbyborna hade att lösa in sin fastighet till. Stiftelsen konstaterade att man lyckat väl och att det hade gått bra för denna folkgrupp.
På besök i Övre Fritzberg
Jag hade säkert inte haft något minne alls av den här dagen om inte de här bilderna hade tagits. Kanske var det sommaren 1955. Jag vet helt enkelt inte men det var något alldeles särskilt med den här dagen. Någon fotograferade. Vem minns jag inte. Kanske var det Sven som fått en kamera?Den här bilden - omöjlig att förstora - togs innan vi gick iväg. Jag står i mitten och är minst. Det ser ut som att jag har stövlar på mig. Till vänster står Ellen Heidrich som är ett år äldre och till höger hennes syster Karin som är fem år äldre. Den vuxna tjejen Lola är deras storasyster som bodde någon annanstans.
Deras storebror Sven - ett drygt år äldre än Karin - saknas på bild. Det är därför jag tror att det var han som hade en kamera, kanske en lådkamera till och med.
Vi skulle hälsa på hos Briza i Fritzberg. Jag minns en kvinna i ett fönster när vi kom in på gårdsplanen. Det bör ju ha varit fru Briza. Kanske är det hon som tar den här bilden på oss vid fårhagen. Det är från vänster Ellen Heidrich, Lola, Monica Antonsson, Karin Heidrich och Sven Heidrich.
Man ser att det fanns flera hus eller uthus på gården. Ett av dem skulle plåtas varpå Ellen och jag placerades i dörröppningen. Det ser ut som någon sorts lada men vad det var för sorts hus har jag ingen som helst aning om. Jag är oerhört tacksam till den som gav mig de här bilderna. Det var sannerligen inte gratis på den tiden.
Jag övergår därmed till att berätta om Bällsta 2:212 eller Övre Fridsberg - som fastigheten egentligen hette - genom kyrkoböckerna.
Öfre Fridsberg
År 1882 flyttar Johan Gustaf Gustafsson och hans hustru Johanna Sofia Eriksson in till Fridsberg. Båda är 32 år gamla och nygifta.
Det står dessutom i husförhörslängden att han äger fastigheten och från och med husförhörslängden (1882-1891) delas Fridsberg in i Övre och Nedre.
Ägaren Johan Gustaf Gustafsson bor med sin familj i Övre Fridsberg. Deras son heter Fritz. Kanske är det han som ger upphov till namnändringen av fastigheten trots att det slår igenom först långt senare.
Johan Gustaf Gustafsson säljer Fridsberg 1895 till musikdirektören Erik Strickert Å Lundegård som har adress Flemminggatan Nr 48 på Kungsholmen i Stockholm. Men det är bara hustrun och barnen som flyttar hit 25/8 1898.
Musikdirektör
Erik Strickert Å Lundegård (mantalsskriven i Stockholm)
Hustru Olivia Charlotta Malmgren född 28/1 1864 i Norrköping
Barn:
- Anna Maria Helena född 19/9 1888 i Hedvig Eleonora
- Sofia Olivia Elisabet född 25/5 1891 i Bromma
- Strickert Åke Hampus född 29/6 1894 i Kungsholms församling
- Karl Axel Jeddard född 6/3 1896 i Vallentuna
- Siri Johanna Dorothea född 3/11 1899 i Vallentuna
- August Evald Valter född 23/2 1901 i Vallentuna
Mannen är skriven i Stockholm. Det ser ut som att frun och barnen helt enkelt placeras på landet. Barnen konfirmeras i Stockholm dit de flyttar så snart de kan. Maken dör 29/3 1919 och hon blir som änkefru och ensam kvar i Öfre Fridsberg. Olivia Charlotta Lundegård född Malmgren dör 16/2 1937 i Öfre Fridsberg.
Det låter ju väldigt fint men hur var det egentligen?
Av bouppteckningen framgår att änkan ägde ett hus om fem rum och kök samt ett uthus värda 300 respektive 100 kronor. Det kan ju bara ha varit ett ruckel. Det framgår inte om hon även ägde marken de stod på. Antagligen inte eftersom Nedre Fredsberg fyra år senare är värt 5000 kronor. Det kan heller inte ha handlat om ett hus i gott skick. Det var gissningsvis inte heller någon större investering för invandraren Briza från Österrike som blev ägare sedan. Det var kanske därför han och hans hustru hade adresser inne i stan. Övre Fridsberg var kanske mest att betrakta som ett sommarställe.
Musikdirektörens hustru Olivia Charlotta Lundegård hade inte många ägodelar heller. Alltihop med hus och allt betingade ett värde av totalt 512 kronor. Sedan skulder som läkarvård och sjukhuskostnade räknats av slutade alltihop på en brist i boet på 1358 kr 30 öre. De fem barnen fick med andra ord ingenting att dela på.
Handlingen är bevittnad av G Andersson, Hygel i Täby och K.G.Hj Zetterlund i Skoga Täby, son till Gustaf Albert Zetterlund i Nedre Fridsberg.
Vallentuna (AB) AI:22b (1882-1891) Bild 710 / sid 371 (ägare med sonen Fritz)
Vallentuna (AB) AI:23b (1892-1899) Bild 740 / sid 269 (Fritz har flyttat, Musikdir m familj in)
Vallentuna (AB) AII:1a (1900-1908) Bild 550 / sid 44 (Musikdir med familj)
Vallentuna (AB) AII:2a (1908-1917) Bild 600 / sid 47 (som ovan, frun placerad på landet)
Vallentuna (AB) AII:3a (1917-1923) Bild 570 / sid 41 (som ovan)
Vallentuna (AB) AII:4a (1923-1931) Bild 580 / sid 45 (ensam änkefru)
Stockholms läns västra domsaga (AB, C) FII:32 (1937) Bild 1350 (bouppteckning efter änkan)
1940
Av folkräkningen 1940 framgår att Fritzsberg i Vallentuna (Bällsta 2:212) ägs av Johann O. Anglais gift 26/12 1938 med köksbiträdet Alvina Briza född Simonsson-Utas född 19/5 1901 i Ryssland.
Hon är skriven på adress: Tofflan 4, Maria församling, Stockholm stad
I kolumnen för arbetsgivare står:
Gift med (1940): Johann O. -Anglais Äg. Fritzberg, Vallentuna
Gift med (1945): Johan O. Hamnbuffén Hamng 32
(Var hon alltså köksbiträde i Hamnbuffén som han ägde? Ja, jag vet inte.)
Johann Oskar Briza född 18/2 1894 i Wien Österrike är felaktigt införd som Wölker i folkräkningen 1940 (jag har begärt rättning). Han är därför svår att hitta men är folkbokförd på Bällsta 2:212.
Statistiska Centralbyrån (SCB) - 1940 års folkräkning H1AA:63 (1940) Bild 4110 / sid 910
Statistiska Centralbyrån (SCB) - 1940 års folkräkning H1AA:95 (1940) Bild 1320 / sid 9 (Briza)
Statistiska Centralbyrån (SCB) - 1945 års folkräkning H1AAB:76 (1945) Bild 4150 / sid 910
1950
Av folkräkningen 1950 får vi flera detaljer:
Alvina Briza född S:son-Utas
Född 19/5 1901. Gift kvinna 26/12 1938. Köksbiträde.
Adress Pryssgränd 3A III, Stockholm
Ingen länk.
Johan Oskar Briza
född 18/2 1894 i Österrike
Gift 26/12 1938
Elektriker
Adress: Bällsta 2:212, Bällsta, Vallentuna. Där bodde han även 1946.
född 18/2 1894 i Österrike
gift 26/12 1938
Om honom hittar jag absolut ingenting. Fritzberg i hans ägo hette i alla fall Bällsta 2:212.
Det enda som är känt är att makarna levde med stampat jordgolv och att han såg så dåligt att han satt och läste tidningen på tåget med förstoringsglas.
Stockholms läns västra domsaga (AB, C) FII:32 (1937) Bild 1350 (bouppteckning efter änkan)
1940
Av folkräkningen 1940 framgår att Fritzsberg i Vallentuna (Bällsta 2:212) ägs av Johann O. Anglais gift 26/12 1938 med köksbiträdet Alvina Briza född Simonsson-Utas född 19/5 1901 i Ryssland.
Hon är skriven på adress: Tofflan 4, Maria församling, Stockholm stad
I kolumnen för arbetsgivare står:
Gift med (1940): Johann O. -Anglais Äg. Fritzberg, Vallentuna
Gift med (1945): Johan O. Hamnbuffén Hamng 32
(Var hon alltså köksbiträde i Hamnbuffén som han ägde? Ja, jag vet inte.)
Johann Oskar Briza född 18/2 1894 i Wien Österrike är felaktigt införd som Wölker i folkräkningen 1940 (jag har begärt rättning). Han är därför svår att hitta men är folkbokförd på Bällsta 2:212.
Statistiska Centralbyrån (SCB) - 1940 års folkräkning H1AA:63 (1940) Bild 4110 / sid 910
Statistiska Centralbyrån (SCB) - 1940 års folkräkning H1AA:95 (1940) Bild 1320 / sid 9 (Briza)
Statistiska Centralbyrån (SCB) - 1945 års folkräkning H1AAB:76 (1945) Bild 4150 / sid 910
____________________________________________________________________________
1950
Av folkräkningen 1950 får vi flera detaljer:
Alvina Briza född S:son-Utas
Född 19/5 1901. Gift kvinna 26/12 1938. Köksbiträde.
Adress Pryssgränd 3A III, Stockholm
Ingen länk.
Johan Oskar Briza
född 18/2 1894 i Österrike
Gift 26/12 1938
Elektriker
Adress: Bällsta 2:212, Bällsta, Vallentuna. Där bodde han även 1946.
Det fanns även en:
Raimund Briza född 28/4 1929 i ÖsterrikeHan var inneboende hos (c/o Lennmor) på Riddargatan 10 i Hedvig Eleonora, Stockholm
Ingen länk. Han försvinner spårlöst.
Och en:Så vem var elektrikern Johan Oskar Briza
Henny Elisabet Persson född 22/8 1914 i Ås, Jämtlands län
som var ogift vinkassörska och 1943 inflyttad i samma bostad som Alvina Briza.
Vem som hyrde ut åt den andra framgår inte.
född 18/2 1894 i Österrike
gift 26/12 1938
Om honom hittar jag absolut ingenting. Fritzberg i hans ägo hette i alla fall Bällsta 2:212.
Det enda som är känt är att makarna levde med stampat jordgolv och att han såg så dåligt att han satt och läste tidningen på tåget med förstoringsglas.
 |
| Alvina |
Född 19/5 1901.
Gift kvinna 26/12 1938.
I en förteckning över de svenskbybor som utreste från Gammalsvenskby den 24/7 1929 finns Alvina Simonsdotter Utas med som nr 534 (sid 15 i tabellen). Totalt 888 personer utvandrade därifrån till Sverige 1929.
Föräldrar:
Simon Simonsson Utas född 17/2 1876 i Gammalsvenskby, Ukraina
- död 17/9 1957 i Härja, Hökensås kn, Skaraborgs län
Maria Wilhelmsdotter Utas född 11/6 1876 i Gammalsvenskby, Ukraina
- död 23/10 1954
Barn:
- Petter Simonsson Utas född 23/3 1898 i Gammalsvenskby, Ukraina - död 14/11 1971 i UV
- Alavina Simonsdotter Utas född 19/5 1901 i Hersoni, Gammalsvenskby, Ukraina
- Gustav Simonsson Utas född 17/1 1903 i Gammalsvenskby, Ukraina
- Lydia Simonsdotter Utas född 2/9 1904 i Gammalsvenskby, Ukraina - död 24/3 1979 Tumba
- Johannes Simonsson Utas född 1906 i Gammalsvenskby, Ukraina - död 20/11 1946 i Skaraborg
- Teodor Simonsson Utas född 8/12 1909 i Gammalsvenskby, Ukraina - d 17/8 1958 Dalarna
- Anna Simonsdotter Utas född 1912 i Gammalsvenskby, Ukraina
- Emma Simonsdotter Utas född 11/3 1914 i Gammalsvenskby, Ukraina
- Julius Simonsson Utas född 10/4 1916 i Gammalsvenskby, Ukraina - d 5/9 1995 Borås
- Karl Simonsson Utas född 1918 i Gammalsvenskby, Ukraina
- Andreas Simonsson Utas född 2/3 1921 i Gammalsvenskby, Ukraina - d 3/4 1998 Borås
Fadern Simon Simonsson var 1931 arrendator i Sandgrenstorp, Vättak, Skaraborgs län
"Är konf o har begått H H nattv i ev. luth kyrkan" skriver prästen i församlingsboken.
Några år senare var han lantbrukare i Ljungarum. I övrigt har jag inte följt familjen.
Vättak (R) AIIa:2 (1910-1934) Bild 110 / sid 98 (fam i Vättak, Simon Simonsson arrendator)
Ljungarum (F) AIIa:11 (1925-1936) Bild 283 / sid 1079 (fam i Ljungarum. Simon lantbrukare)
(Sidan är full av ryska undersåtar.)
Föreningen Svenskbyborna berättar:
Resan till Sverige 1929
Under våren 1929 beviljade sovjetmyndigheterna tillstånd till utresa under speciella villkor. Den 26 april beviljade den svenska regeringen inresetillstånd för svenskbyborna. Den amerikanskfinansierade judiska organisationen Agrojoint skulle lösa in gårdarna i byn. Trots att svenska kommunister utsända från Kominterns högskola i Moskva gjorde ett sista försök att övertala byborna att stanna ville de resa. Alla fick sedan ändå inte utresetillstånd, de tre pojkarna i Röda armén till exempel. Inte heller svenskar som var bosatta i andra byar fick resa. För att inte tala om svenskbyborna i Sibirien som råkat ut för utrensningar och avrättningar redan vid denna tid – de visste inte ens om att deras släktingar nu var på väg bort.
 |
| Flodbåtarna 1929 |
I början på juli fotograferades samtliga 888 svenskbybor som anmält sig för utvandring. Den 23 juli 1929 lämnade alla, utom två som ångrade sig, byn med två ryska flodångare. Den 24 juli gick 885 personer ombord på det turkiska skeppet Firuzan, änkan Maria Annas avled i hamnstaden Cherson och begravdes där. Tidigt på morgonen den 26 juli anlöpte skeppet Constantsa i Rumänien och därifrån gick resan med tåg upp igenom Europa. Via tyska Sassnitz kom gruppen till Trelleborg den 1 augusti på kvällen.
I Sverige
De 885 svenskbyborna inkvarterades i gamla nedlagda Smålands regementes kaserner i Jönköping. Där inrättade en skola och en arbetsförmedling och där fanns tillgång till vårdpersonal mm.
Gammalsvenskbykommittén bildades den 25 juni 1929 på initiativ av Socialdepartementet och Svenska Röda Korset. Den bestod av 19 ledamöter med prins Carl som ordförande. Den utsåg ett arbetsutskott som verkställande organ. Det gällde att ta emot och inkvartera svenskbyborna och förmedla lämpliga arbeten för dem. Under hösten 1929 skulle svenskbyborna först ut i jordbrukspraktik som statare på olika gårdar och gods i Sverige.
Svenskbyborna som trott att de skulle förbli samlade i en enhetlig bosättning i Sverige blev besvikna. i december 1929 fanns endast 180 personer kvar i Jönköping, främst äldre och sjuka. Den 1 juni 1930 avvecklades förläggningen i Jönköping och femton åldringar fördes över till ett ålderdomshem som iordningställts på Snäckarve gård i Träkumla socken på Gotland.
Kommittén anordnade en insamling och anlitade sedan Statens egnahemsstyrelse för att anskaffa mark. Ett antal gårdar inköptes och svenskbyborna bosatte sig främst i Skaraborgs och Jönköpings län och på Gotland. Där skulle svenskbyborna bosätta sig och via avbetalningar på lånen efterhand överta gårdarna. Kommittén upplöstes 1930.
 |
| Prins Carl tog emot i Trelleborg 1920. |
Ett åttiotal svenskbybor reste vidare till släktingar i Kanada 1930 och sammanlagt 243 personer återvände till Sovjetukraina i tre grupper 1929-31.
Av de återstående kom majoriteten att bosätta sig på Gotland (2/3) och stor en grupp i trakterna runt Vätterns södra strand samt några familjer i Stockholmsområdet. De flesta blev jordbrukare. 1937 räknade man med att sammanlagt 130 familjer stannat i Sverige och med de nytillkomna barnen rörde det sig om 750 personer. Kritiken mot Gammalsvenskbystiftelsen gällde framför allt att stiftelsen köpte in fastigheter till ett överpris och det var detta pris som svenskbyborna hade att lösa in sin fastighet till. Stiftelsen konstaterade att man lyckat väl och att det hade gått bra för denna folkgrupp.
Läs mer om Gammalsvenskby här.
Och på Wikipedia som du hittar här.
1929
Alvina Simonsdotter Utas
född 19/5 1901 i Gammal Svenskby, Ukraina
Rysk undersåte.
Inflyttad till Blackstad i Kalmar län från Ljungarum i Jönköpings län 25/11 1929
Tjänarinna. Ej vaccinerad eller haft koppor. 15/11 1930 flyttat till Ekerö, Stockholms län
Blackstad (H) AIIa:2 (1916-1934) Bild 204 / sid 195
Alvina Simonsdotter Utas
flyttar den 15/11 1930 till Sundby, Marielund på Ekerö där hon får arbete som jungfru.
Ägare till fastigheten är: Föreningen Constantia (katolska kyrkan)
Hon tar över bostaden efter en tysk trädgårdsmästare som bott där med fru och barn.
Hon blir svensk medborgare där den 4/2 1930.
Ekerö (AB) AIIa:7 (1919-1931) Bild 750 / sid 367
Alvina Simonsdotter Utas
bor i Sundby, Marielund på Ekerö som ovan. Flera andra utlänningar bor där, bland annat polska flyktingar, bland annat ett greve från Warszawa.
Hon flyttar till Storkyrkoförsamlingen i Stockholm - Gamla stan - den 13/10 1931.
Ekerö (AB) AIIa:9 (1931-1944) Bild 2060 / sid 496
Folkräkningen 1960
Johan Oskar Briza
född 18/2 1894 i Österrike. Elektriker. Gift 26/12 1938.
Adress: Pryssgr 3A, III, Stockholm. Inflyttad 1959.
Från 1959 sambo med hustrun:
Alvina Simonsdotter Briza född Otas
född 19/5 1901 i De Socialistiska Rådsrepublikens Union
Kokerska. Samma adress som maken.
Folkräkningen 1970
Briza, Alvina Simonsdotter född 19/5 1901
Briza; Johan Oskar född 18/2 1894
Adress: 960 43 Randijaur, Jokkmokks församling,
Norrbottens län, Lappland
Dödboken
Johan Oskar Briza född 18/2 1894 i Österrike - död 18/11 1970 i Jokkmokk
Alvina Simonsdotter Briza född 19/5 1901 i Ryssland - död 20/4 1977 i Jokkmock
Adress för båda den 1 november 1970: 960 43 Randijaur, Jokkmokk
_______________________________________________________________________________
Södra Roslagen
Onsdagen den 9 mars 1983
"Torpen inget att bevara..."
Det säger kommunalrådet Elwe Nilsson (m)
(VALLENTUNA) De gamla torpen Bällstalund och Fritzberg i Bällsta ska inte bevaras, då området om ett par år ska byggas ut med bostäder.
Det tycker kommunstyrelsens arbetsutskott.
- Det är ju inget att bevara, säger ordföranden kommunalrådet Elwe Nilsson (m).
Om fyra år, 1987, ska grävmaskinerna rulla in i Bällstalund, den gamla idyllen norr om det växande Kragstalund. Här ska byggas 320 lägenheter i småhus och flerfamiljshus.
I området ligger två gamla torp, båda kulturhistoriskt intressanta enligt inventeringar som gjorts.
Bällstalund från 1745, rött med vita knutar, har en gång troligen gått under Bällsta gård och var på 1800-talet boplats för en kyrkvärdssläkt. Idag ägs det av kommunen, som hyr ut det till en privatperson. Det är i ganska gott skick - på sina håll är träet murket och angripet av insekter.
Har stått övergivet
Fritzberg, byggt 1825 i liggtimmer som målats rosa, har stått övergivet i många år och låtits förfalla av ägaren, byggnadsfirman Constructa. Allt "löst" - dörrar, fönster, takpannor, inventarier och till och med trappan - är borta. Men själva stommen och grunden är intakt.
Inför sitt senaste sammanträde var kommunstyrelsens arbetsutskott ute och tittade på de båda torpen.Detta för att bestämma hur husen ska behandlas i den fortsatta detaljplaneringen av det nya bostadsområdet.
Och nu har arbetsutskottet bestämt, att vrken Fritzberg eller Bällstalund är något att spara på. Frågan kommer upp i kommunstyrelsen i morgon, torsdag.
- Inget av torpen är något att bevara. De är i så uselt skick att de skulle kosta massor att rusta upp, och de berättar inte så mycket om gamla Vallentuna, säger kommunalrådet Elwe Nilsson (m).
Fritt fram att riva
Blir det som han och de övriga arbtsutskottsledamöterna, utom Carl-Erik Wikström (c), vill blir det fritt fram för Constructra att riva. Och så småningom kommer då också kommunen att riva Bällstalund, menar Elwe Nilsson.
Men det finns sedan länge en stor opinion för att bevara Fritzberg. Redan 1979 började hembygdsföreningen sin kamp och fick snart med sig kulturnämnden. En föjd blev att det gamla torpet i deöversiktliga planerna för Bällsta blev inritat som kvartersgård.
Och vad beträffar Bällstalund har hembygdsvännerna alltid trott att det var i trygga händer i kommunens ägo. Men så tycks nu inte vara fallet.
Ylva Herholz
Och på Wikipedia som du hittar här.
1929
Alvina Simonsdotter Utas
född 19/5 1901 i Gammal Svenskby, Ukraina
Rysk undersåte.
Inflyttad till Blackstad i Kalmar län från Ljungarum i Jönköpings län 25/11 1929
Tjänarinna. Ej vaccinerad eller haft koppor. 15/11 1930 flyttat till Ekerö, Stockholms län
Blackstad (H) AIIa:2 (1916-1934) Bild 204 / sid 195
Alvina Simonsdotter Utas
flyttar den 15/11 1930 till Sundby, Marielund på Ekerö där hon får arbete som jungfru.
Ägare till fastigheten är: Föreningen Constantia (katolska kyrkan)
Hon tar över bostaden efter en tysk trädgårdsmästare som bott där med fru och barn.
Hon blir svensk medborgare där den 4/2 1930.
Ekerö (AB) AIIa:7 (1919-1931) Bild 750 / sid 367
Alvina Simonsdotter Utas
bor i Sundby, Marielund på Ekerö som ovan. Flera andra utlänningar bor där, bland annat polska flyktingar, bland annat ett greve från Warszawa.
Hon flyttar till Storkyrkoförsamlingen i Stockholm - Gamla stan - den 13/10 1931.
Ekerö (AB) AIIa:9 (1931-1944) Bild 2060 / sid 496
__________________________________________________________________________
Folkräkningen 1960
Johan Oskar Briza
född 18/2 1894 i Österrike. Elektriker. Gift 26/12 1938.
Adress: Pryssgr 3A, III, Stockholm. Inflyttad 1959.
Från 1959 sambo med hustrun:
Alvina Simonsdotter Briza född Otas
född 19/5 1901 i De Socialistiska Rådsrepublikens Union
Kokerska. Samma adress som maken.
____________________________________________________________________________
Folkräkningen 1970
Briza, Alvina Simonsdotter född 19/5 1901
Briza; Johan Oskar född 18/2 1894
Adress: 960 43 Randijaur, Jokkmokks församling,
Norrbottens län, Lappland
Dödboken
Johan Oskar Briza född 18/2 1894 i Österrike - död 18/11 1970 i Jokkmokk
Alvina Simonsdotter Briza född 19/5 1901 i Ryssland - död 20/4 1977 i Jokkmock
Adress för båda den 1 november 1970: 960 43 Randijaur, Jokkmokk
_______________________________________________________________________________
Onsdagen den 9 mars 1983
"Torpen inget att bevara..."
Det säger kommunalrådet Elwe Nilsson (m)
(VALLENTUNA) De gamla torpen Bällstalund och Fritzberg i Bällsta ska inte bevaras, då området om ett par år ska byggas ut med bostäder.
Det tycker kommunstyrelsens arbetsutskott.
- Det är ju inget att bevara, säger ordföranden kommunalrådet Elwe Nilsson (m).
Om fyra år, 1987, ska grävmaskinerna rulla in i Bällstalund, den gamla idyllen norr om det växande Kragstalund. Här ska byggas 320 lägenheter i småhus och flerfamiljshus.
I området ligger två gamla torp, båda kulturhistoriskt intressanta enligt inventeringar som gjorts.
Bällstalund från 1745, rött med vita knutar, har en gång troligen gått under Bällsta gård och var på 1800-talet boplats för en kyrkvärdssläkt. Idag ägs det av kommunen, som hyr ut det till en privatperson. Det är i ganska gott skick - på sina håll är träet murket och angripet av insekter.
Har stått övergivet
 |
| Bällstalundstorpet Bilden kunde ha varit tagen från dagens Christos diner rakt norrut i riktning Vallentuna |
Fritzberg, byggt 1825 i liggtimmer som målats rosa, har stått övergivet i många år och låtits förfalla av ägaren, byggnadsfirman Constructa. Allt "löst" - dörrar, fönster, takpannor, inventarier och till och med trappan - är borta. Men själva stommen och grunden är intakt.
Inför sitt senaste sammanträde var kommunstyrelsens arbetsutskott ute och tittade på de båda torpen.Detta för att bestämma hur husen ska behandlas i den fortsatta detaljplaneringen av det nya bostadsområdet.
Och nu har arbetsutskottet bestämt, att vrken Fritzberg eller Bällstalund är något att spara på. Frågan kommer upp i kommunstyrelsen i morgon, torsdag.
- Inget av torpen är något att bevara. De är i så uselt skick att de skulle kosta massor att rusta upp, och de berättar inte så mycket om gamla Vallentuna, säger kommunalrådet Elwe Nilsson (m).
Fritt fram att riva
Blir det som han och de övriga arbtsutskottsledamöterna, utom Carl-Erik Wikström (c), vill blir det fritt fram för Constructra att riva. Och så småningom kommer då också kommunen att riva Bällstalund, menar Elwe Nilsson.
Men det finns sedan länge en stor opinion för att bevara Fritzberg. Redan 1979 började hembygdsföreningen sin kamp och fick snart med sig kulturnämnden. En föjd blev att det gamla torpet i deöversiktliga planerna för Bällsta blev inritat som kvartersgård.
Och vad beträffar Bällstalund har hembygdsvännerna alltid trott att det var i trygga händer i kommunens ägo. Men så tycks nu inte vara fallet.
Ylva Herholz
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar