Cajsa Warg på Löfsta säteri?

Stinsadottern i Frösunda
Siri Wallerstedt (1894-1996) berättade i en intervju om "Frösunda förr" med Josef Andersson i tidskriften Sockenstrunt No 2, 1979. 

- Flertalet Frösundabor levde av jordbruket. Det fanns både mindre och större lantgårdar. En del kan man väl kalla gods eller herrgardar med många anställda.
- Jag hörde berättas·om att fältmarskalken Berndt Otto Stackelberg som levde på 1700-talet en tid ägde Lövsta säteri och bodde där. 

Han var ''sin tids största matvrak" och på gården fanns en bänk eller ett bord, som var utsågat i en rundel för att han skulle få plats med sin stora mage.

Han hade bland andra i sin tjänst hushållerskan Christina Warg, känd som författare till kokboken "Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimmer" vars första upplaga kom ut 1755 (14:e.uppl 1822). 

Enligt traditionen skall Stackelberg - som också var intresserad av kokkonstens teori - ha inspirerat Kajsa Warg (hennes författarnamn) till den berömda kokboken.

Den berömda Cajsa Warg ska alltså, enligt Siri Wallerstedt och den muntliga traditionen en tid ha bott i Vallentuna, närmare bestämt på Lövsta säteri i Frösunda som då var en helt egen socken. 

20 år senare skriver tidskriften Sockenstrunt om det på nytt. Närmare bestämt i nr 1, 1999 där man redogör ägarna till Löfsta Säteri. 

- Under 1700-talets andra hälft dyker det upp en spännande person. Bernt Otto Stackelberg, som var sin tids störste gourmet och gourmand, bor på gården. 

- Om man nu är berömd för att både äta mycket och gott, vad är då naturligare än att anställa en god kokerska? 

- Stackelberg lär ha anställt Cajsa Warg, vårt lands mest berömda kokboksförfattare. 

Det nuvarande köket i huvudbyggnaden är detsamma som då, om än lätt moderniserat. Tänk om Cajsa Warg i just det köket prövade sina recept!

Jag har inte kunnat finna något som helst belägg för att vare sig Bernt Otto Stackelberg eller Cajsa Warg skulle ha bott på Löfsta. Jag har inte funnit någon av dem i husförhörslängderna. Kanske bodde de i så fall på Löfsta en så kort tid att de inte hann folkbokföras. 

Berndt Otto Stackelberg dy

Berndt Otto Stackelberg dy

Jag vet inte heller om det är särskilt troligt att vare sig Berndt Otto Stackelberg dä (1662-1734) eller hans son Berndt Otto Stackelberg dy (1703-1787) var så tjock som Siri Wallerstedt beskriver. Båda var friherrar och aktiva militärer som deltog i allehanda slag.

Den äldre (född i Reval, Tallin, och död i Åbo) var en mycket tjänstgjorde för såväl Frankrike som  Nederländerna och Sverige. 

Den yngre, som också var född i Tallin blev svensk medborgare och var kanhända inte fullt så aktiv som sin far. Om någon av dem var så matglad att han blev en tjockis, så var det troligtvis han. Han var dessutom född samma år som Cajsa Warg och alltså jämgammal i tiden. Att hon arbetade för honom står emellertid helt klart men om hon gjorde det på Löfsta säteri i Frösunda är för närvarande oklart.

  

Jag hittar heller ingen uppgift om att han skulle ha varit särskilt matglad (gourmet och gourmand) annat än i tidskriften Sockenstrunt vilket gör påståendet begränsat. Det är därför oklart om det är sant eller om det är en skröna som måste tas med en rejäl nypa salt. I synnerhet som även en annan av hennes arbetsgivare, Leonard Klinckowström, tillskrivs samma egenskaper. Se nedan.  

Läs mer om far och son Stackelberg här och här och här och här 

Så vad finns det då för uppgifter om Cajsa Warg?

Det är så länge sedan Cajsa Warg levde (1703-1769) att jag inte kan komma på något sätt att finna henne i kyrkoböckerna. 

Men Wikipedia berättar: 

Anna Christina "Cajsa" Warg 

född 23/3 1703 i Örebro 

- död 5/2 1769 i Stockholm

Författare och hushållerska

Noterbara verk: "Hjelpreda i Hushållningen För Unga Fruentimber av Cajsa Warg som kom att bli "en av de mest inflytelserika kokböckerna från mitten av 1700-talet till tidigt 1800-tal. 

Warg föddes i Örebro som dotter till rådmannen Anders Warg och hans hustru Katharina ("Karin") Livijn. Hon flyttade hemifrån i unga år för att tjäna sitt levebröd och fick tjänst som hushållerska (vid den tiden kallad "husmamsell") i rika Stockholmsfamiljer, som greve Wolter Reinhold von Stackelberg, Berndt Otto von Stackelberg, och slutligen hos statssekreteraren och överpostdirektören Leonard Klinckowström i Stockholm.

År 1755 gav hon ut den första upplagan av sin kokbok Hjelpreda I hushållningen för unga Fruentimber som sammanlagt gavs ut i fjorton upplagor på svenska, fyra på tyska, en på finska och en på estniska. Under hennes livstid kom verket ut i ytterligare tre svenska upplagor med ett tillskott av en bok om färgning av garn samt ett "bihang" med ytterligare recept i den fjärde upplagan 1765. Det finns inga belägg för att Warg kallades Cajsa under sin livstid, utan benämns som Christina i skrifterna och signerar med det namnet.

Warg dog 1769 och gravsattes genom visst släktskap i det Klinkowströmska gravkoret i Klara kyrka i Stockholm. Några månader efter hennes död publicerades en gravskrift på vers i Carlskronas Wekoblad som avslutades med följande:

”Uppå grafwen bör bli skrifwit;

Här nu hwilar Mamsell Warg,

Som oss Kokeboken gifwit,

och ej war på rätter karg.

Lefwa skall hon i wårt minne,

Wördas af hwar Delicat,

Tils en ann, Mamsell wi finne,

Som så wäl kan laga mat. „

Carlskronas Wekoblad nr 38, 1769-06-03

Historiesajten berättar också

om Cajsa Warg: 

Biografi
Anna Christina (kallad Cajsa) Warg föddes den 22/23 mars 1703 i Örebro som dotter till landskamreren Anders Persson Warg och Catharina Månsdotter Lewin (22).

Cajsa Warg, den svenska 
kokkonstens urmoder

Cajsas familj var av en god familj, hennes farfar var borgmästare i staden och hennes mor Catharina var dotter till en förmögen brukspatron. Vid fem års ålder dog Cajsas far Anders och hennes mor gifte två år senare (1710) om sig med Erik Rosenstråle som var regementskvartermästare vid Östgöta kavalleriregemente, och Cajsa fick efter vart fyra halvsyskon.

Köksa
När Cajsa blev lite äldre flyttade hon till Stockholm där hon fick plats som köksa hos generalen och greven Wolter Reinhold von Stackelberg som hade varit arbetskamrat med hennes pappa. Han var också svåger till kung Fredrik I:s älskarinna Hedvig Ulrika Taube. Cajsa ansågs laga otroligt god mat och fick till slut ett mycket gott anseende därav.

Husmamsell

Under 1740-talet tog hon tjänst som husmamsell hos sin mors kusin, Catharina Klinckowström. Catharina var gift med Leonard Klinckowström och han älskade Cajsas mat. Han var en tjock och matglad herre som alltid skulle ha minst tolv rätter per måltid. Hans hem sägs ha varit öppet för dåtidens kändisar som Carl Michael Bellman och Johan Tobias Sergel som ofta kom dit och åt.

Cajsa Wargs kokbok utgiven 1755

Gav ut kokbok
Vid 52 års ålder (1755) gav hon på egen bekostnad ut en kokbok på 800 sidor som hette: 'Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber'. Boken blev en storsäljare och 1772 översattes den också till tyska. I hennes bok står det: 'man tager, om man så hafva kan', vilket sedan sägs ha blivit det kända: 'man tager vad man haver' detta uttryck står dock aldrig i hennes bok, men däremot börjar ofta hennes recept med 'man tager..'. 

Det är emellertid inte bara recept i boken utan även andra råd och tips, till exempel hur man färgar ull, sköter kor, om växtfärgning och ljusstöpning. Boken blev dominerande för svensk matlagning under flera generationer. Redan under hennes livstid hann boken komma ut i fyra upplagor, och efter hennes död kom den ut i tio till.

Testamente
År 1757 dog Cajsas matmor Chatarina Klinckowström och det sägs att herr Klinckowström efter detta fördrev sina kvällar med att spela kort med sin hushållerska, det vill säga Cajsa. Två år efter hustruns död gick även herr Klinckowström och han bestämde i sitt testamente att Cajsa skulle få bo kvar i huset så länge hon levde vilket hon också gjorde. I testamentet stod det även att hon hade rätten att begravas i familjen Klinckowströms gravvalv. Cajsa gifte sig aldrig, vilket var ganska ovanligt på den tiden och varför hon inte gjorde det är det ingen som vet.

Cajsa (65) gick bort den 5 februari 1769 och begravdes i det Klinckowströmska gravvalvet.

Och en tid bodde hon alltså kanske
på Löfsta säteri i Frösunda, Vallentuna.

Vallentuna kommuns hemsida:

Löfsta
Löfsta ligger i den allra nordligaste delen av Frösunda socken. Ägorna är väl sammanhållna och
gränsar till Tarby och Billsta i söder.
Namnet är en sammansättning av förleden löv- och efterleden –sta, vilket torde tolkas som
bebyggelsen på stället med mycket lövvegetation.

Läs mer om gården här