lördag 15 november 2014

Roland Beijer gav 17 yrkesverksamma år till Vallentuna kommun...

Roland Beijer har visserligen aldrig bott i Vallentuna men han var kommunal tjänsteman på olika befattningar i 17 år innan kommunalrådet Örjan Lid (m) i sitt kommunala vanstyre lyckades manövrera ut honom från jobbet som kommundirektör 2014. För att han av någon lika outgrundlig som outtalad anledning plötsligt inte längre passade politikerna.

Roland Beijer var emellertid i gott sällskap. Sedan 2006, när Örjan Lid orättfärdigt lyckades manövrera till sig makten och den feta kommunalrådslönen, hade inte mindre än sex andra kommundirektörer, ett antal förvaltningschefer och en rad politiker rönt samma öde till höga kostnader för skattebetalarna. Örjan Lid har nämligen spendérbyxorna på när det gäller egna intressen så länge andra betalar.

Roland Beijer är emellertid en människa av kött och blod och ska behandlas som sådan. Det finns synder och dödssynder och behandlingen av honom tillhör de sistnämnda. Varken han eller de andra kickade cheferna är stendöda plåtburkar som utan vidare kan kastas på sophögen som Örjan Lid och kommunstyrelsens arbetsutskott tycks tro. Men man behöver faktiskt inte bekymra sig. Hut går hem, som farmor sa.

Läs gärna mitt porträtt av honom i Vallentuna Steget 2005.
Klicka på bilden så förstoras den.



Namn: Roland Beijer
Ålder: 55 år
Stjärntecken: Lejon
Familj: Hustrun Margareta, barnen Hanna, 33, Kajsa, 32, Calle, 24 och Gustaf, 18, samt barnbarnen Matilda, 6, och Molly, 2
Bor: Villa i Viggbyholm
Yrke: Skolchef numera utbildningschef sedan 1998.
Lön: 56 000:-/månad

I mitten av 70-talet väckte Roland Beijer sensation som ensamstående småbarnspappa och lärare för stökiga barn i Botkyrka. I dag är han utbildningschef i Vallentuna och särskilt lycklig över att vara drabbad av kärleken. 

Han har sina rötter i det steniga Småland som på grund en rad missväxtår såg så många smålänningar emigrera till Amerika åren 1870-1920. Det var levande historia, när Roland växte upp. Då kom ännu brev med hälsningar från nära och kära på andra sidan Atlanten. Hungersnöden var emellertid glömd. Hultsfred blomstrade tack vare fabriken som tillverkade monteringsfärdiga hus. Rolands pappa var verkmästare på fabriken, där Roland ständigt fick sommarjobb, från det att han var tretton.
– Min familj var trygg och stabil. Föräldrarna var kristna och Missionsförbundet hade en stor roll i vår vardag. Själv spelade jag gitarr, tecknade och var den förste i hela trakten som tog studenten 1968. Det var märkvärdigt på den tiden.

 Ensamstående pappa

Roland studerade historia, språk och samhällskunskap och blev tidigt sambo med en flicka han träffat på läroverket. Sedan stod det inte på förrän döttrarna Hanna och Kajsa kom till världen.
– Jag var tvåbarnsfar vid 22 års ålder. Det skyndade på mitt yrkesval. Jag blev lärare först i Ösmo och sedan speciallärare i Botkyrka. Vi separerade 1975 och bestämde gemensamt, att flickorna skulle bo hos mig. Vi ville att de skulle få växa upp tillsammans.
Som ensamstående småbarnspappa var Roland en sensation i alla lägen. Han blev ständigt beundrad och så här i efterhand kan han skratta åt det.
– Det ställdes inte alls samma krav på mig som på tjejer i motsvarande situation. Att vara man och kunna ta hand om sina barn gav full poäng direkt. Man fick bästa möjliga bemötande.

Drabbad av kärleken

Det var barnen som gällde för Roland. Ungkarlslivet fick anstå till helger, när flickorna var hos sin mamma. Skuldkänslorna för att ha brutit upp en familj bär han med sig än idag.
– När jag ser unga barnfamiljer, kan jag undra, hur de orkar. Då var det inga problem och jag hade faktiskt bestämt mig för att förbli ungkarl, när den kärleken till min förvåning helt enkelt klev in genom min dörr.
Det var en kompis som hade bjudit med Margareta på en fest hemma hos Roland 1982. Det blev kärlek vid första ögonkastet.
- Vi såg direkt att vi är tvillingsjälar och pratade dygnet runt i minst en månad. Förälskelseperioden, som för de flesta brukar vara ganska kort, sträckte sig över flera år. Det är det största som någonsin har hänt mig. Speciellt som vi egentligen aldrig skulle ha mötts. Jag brukar tänka på det ibland. Många får aldrig ens uppleva hur det är, att bli drabbad av Kärleken. 
Roland och flickorna flyttade hem till Margareta som var narkossköterska och ensam mamma till sonen Carl. Hans biologiska pappa hade försvunnit ur bilden, så Roland axlade hans fallna mantel. Det var emellertid inte lätt att få de båda familjerna att fungera tillsammans. Efter två år flyttade de isär för att med sporadisk kontakt bo på varsitt håll.
– Det var nödvändigt, säger Roland. Men fyra år senare gifte vi oss och året därpå 1988 fick vi vår gemensamme son Gustaf. Det var helt fantastiskt!

Skolchef i Vallentuna

Roland blev småningom lärare i svenska och religion på Röllingby gymnasium i Åkersberga, dit familjen också flyttade. Han steg i graderna och blev såväl rektor som administrativ chef för skolan. När ekonomin inom Vallentunas skolor 1997 rasade samman, värvades han hit som skolchef. Han tillträdde tjänsten i januari 1998 och blev, när skolan sedan organiserades om, utbildningschef i juni 2003 med 800 årsarbetare inom tio grundskolor, gymnasiet, resursenheten och kulturskolan under sig.
– Det är min uppgift att ta fram ärenden och förbereda underlag till beslut för såväl barn- och ungdomsnämnden som utbildningsnämnden. Jerker Sjögren (kd) är ordförande för den förstnämnda och Elisabeth Rydström (c) är ordförande för den sistnämnda. Jag har 15 personer till min hjälp på förvaltningen, så det fungerar bra.    

Viggbyholm och Tjust

Familjen köpte och totalrenoverade ett charmigt 50-talshus med en stor trädgård i Viggbyholm 1998. Margareta, som numera är personalchef i Österåkers kommun, står för blomsterprakten, medan Roland hellre jobbar med stenläggningar. De tre äldsta barnen har flugit ur boet. Hanna är ekonom och mamma till Matilda, 6, och Molly, 2. Kajsa har gått i Rolands fotspår och är lärare. Carl pluggar till civilingenjör och Gustav, som bor hemma, går på Åva gymnasium och siktar på att bli läkare.
– Jag tycker om att snickra och läser allt från skönlitteratur till biografier som nu senast Herman Lindqvists bok om Napoleon.
Så sent som i höstas köpte familjen ett gammalt stationshus från 1890 som har flyttats till Tjust skärgård vid Västervik. Sekelskiftestapeterna i svart och guld sitter kvar men kommer att offras i sommarens renovering. 
– Huset står på en holme bara några meter från vattnet, säger Roland. När man sätter sig upp i sängen, ser man vattnet och änderna som lyfter. Vi har en gäststuga på tomten, så vi räknar med att barnen ska få plats. Och får de inte det, så får vi väl bygga en stuga till...   

Monica Antonsson

PS
Jag är inte religiös men jag har en bestämd känsla för hur man - särskilt i maktposition - ska behandla andra människor. Jag tycker därför att "Den Gyllene Regeln" passar sällsynt bra just i detta fall. Särskilt som Örjan Lid säger sig vara religiös!
Fan tro´t, skulle farmor ha sagt. DS

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar