Jag hittar en bild på Matwey Schischkin på sid 105 i boken "Socialdemokraterna i Vallentuna 75 år" och undrar var i all världen jag har hört det namnet tidigare. Josef Andersson tog bilden 1954 och det slår mig att det nog var Josef som berättade om ryssen Schischkin. Och mycket riktigt...
 |
Matwey Schischkin i Orkesta
Foto: Josef Andersson 1954
Vallentuna Bildarkiv |
Från sidan om Josef Andersson:"Någon gång i slutet av 50-talet var det meningen att Vallentuna skulle få ett eget bygdespel. Det skulle handla om vikingatiden och uppföras i omedelbar närhet till kvarnen.
- Naturen bildar där en naturlig amfibieteater, påpekar Josef Andersson.
Ingrid Cederguist gav sig i kast med historien och skrev manus. För regin stod Matwey Schischkin, en rysk flykting med teaterförflutet i både Ryssland och Stockholm.
Denne hade gift sig med en Vallentunaflicka och flyttat till Wasalund i Lindholmen.
Schischkin var en vän av teaterimprovisation, vilket går ut på att aktörerna lär sig manuskriptets andemening och improviserar replikerna fritt ur hjärtat. Det gillade inte författaren varför hela vikingaspelet lades ner."
Jag minns att Josef Andersson var mäkta imponerad av Matwey Schischkin. Han ville verkligen att samarbetet skulle fungera. Alla hans skådepelare förstod sig emellertid inte på det där med improvisation, så resultatet blev tämligen magert. Starka viljor drog åt olika håll varför vikingaspelet gick i graven innan det ens haft premiär.
Se manus på
Josef Anderssons sida. Han överlät det på mig i samband med sin 90-års dag i hopp om att det äntligen skulle bli uppfört.
I boken om Socialdemokraterna berättar Josef Andersson om fotot ovan, att det togs på Matwey Schischkins gård Vasalund i Lindholmen i samband med en repetition med amatörskådespelare från Vallentuna och Stockholm.
- Schischkin var regissör (bland annat för "Fåglarna" i Stockholm), flykting från Ryssland, bonde och kommunalman i Vallentuna, skriver Josef.
Där berättas även om ett möte den 9 april 1954.
- Därefter följde samkväm, doktor Schischkin var där med sällskapet Fåglarna som gjorde ett framträdande, och därefter kaffe och avslutning.
Så vem var den där Schischkin då?
 |
| Matwey Schischkin |
Jag har grävt lite...Först fakta:
Jur Dr och teaterpedagog
Matwey Dmitriewitsch Schischkin (Matvej Dmitrievitj Sjisjkin)
född 14/4 1886 i Ryssland, den Socialistiska Rådsrepublikens Union.
Död 12/1 1962 i Orkesta, Vallentuna
Gift I den 26/2 1925 med:
Tatiana Goriatschaja född 1/1 1900 i Ryssland - död 24/5 1971 i Bromma.
Hon gifter 14/11 1928 om sig med ryssen Boris von Klewesahl född 31/7 1888 i Ryssland.
Familjen bor i Bromma där han dör 15/5 1943.
Helena Schischkin född 7/10 1926 i Oscars församling, Stockholm - död 90 år gammal 2016.
Hon uppgav själv att hon var född Jelena Matvejevna Sjisjkin. I födelsenotisen står det Helena kort och gott. I folkräkningen 1940 kallas hon Helena Chischkina. Hon växer upp, studerar till läkare och får ett bra liv med man och barn.
Gift II den 18/3 1939 med:
Elsa Elisabet Sundin född 19/3 1910 i Vallentuna - död 25/4 1995 i Vallentuna.
Hon var dotter till arrendatorn i Stora Mellösa Karl Anton Sundin född 29/1 1881 i Vallentuna och hans hustru Alma Elisabeth Hultman född 28/3 1893 i Bromma.
Hon var vid sin död skriven i Vallentuna men bosatt c/o Oskarsson, Ravinvägen 21, Täby.
Sven Schischkin född 3/3 1942 i Hammarby, Stockholms län (ej i födelseboken SCB där). Han blev bara 18 år gammal och dog 27/9 1960 i Orkesta efter en motorcykelolycka.
Folkräkningarna. Stavningarna varierar och gör det svårt att söka:
1940: Matwey Dmitriewitsch Schischkim, Vasalund, Lindholmen, Orkesta
1946 och 1950: Hatwey Dmireiwltmch Schlmohkin, lantbrukare i Vasalund, Lindholmen, Orkesta
1960: Matwey Dmitriewitsch Sohischkin, Hemmansägare, Vasalund, Lindholmen, Orkesta
__________________________________
Matwey Schischkin
Ett i efterhand lagt pussel...
Ytterligare bitar mottages tacksamt!
 |
Leo Tolstoy på ålderns höst
|
Leo Tolstoys
fosterson!
Det sägs att Matwey
Schischkin var fosterson till den ryske
greven Leo eller Lev Tolstoj (1828–1910) vars familj hade stort inflytande i rysk politik, militär historia, litteratur och konst före revolutionen.
Leo Tolstoj var författare. Han skrev mest romaner och noveller men även pjäser och essäer. Han blev även uppmärksammad som moralfilosof och social reformatör. Förutom att han var en hängiven vegetarian så var han även en kristen anarkist och icke-våld-förespråkare.
Leo Tolstoj gifte
sig 34 år gammal med 18-åriga Sofia Andrejevna Behrs 1852. Hon fick hans
dagböcker på bröllopsnatten. Av dem framgick att en av de livegna på godset
hade fött honom en son. Äktenskapet tycks ändå ha varit lyckligt. Makarna Tolstoj
fick 13 barn tillsammans varav åtta överlevde barndomen.
I november 1910 lämnade Tolstoj familjen och välståndet. Han blev dock sjuk under tågresan söderut och sällskapet tvingades stanna på järnvägsstationen i Astapovo, där Tolstoj avled av lunginflammation 82 år gammal.
Efter ryska
revolutionen 1917 lever makarnas Tolstojs ättlingar utanför Ryssland, bland annat
i Sverige. Och det sägs alltså, att Matwey Schischkin var Leo Tolstoys fosterson.
Matwey Schischkin född 14/4 1886 någonstans i Ryssland
Matwey Schischkin var pacifist och socialdemokrat (mensjevik). Han hade först tänkt bli präst men sedan seminariet stängts i Ryssland valde han att studera juridik. Fritiden ägnade han åt politiskt arbete, kooperationen och att organisera teaterklubbar.
Han lärde på 1910-talet känna Konstantin Stanisslavskij och knöts genom honom till Konstnärliga teatern i Moskva där han kom att gå i en mycket speciell och lärorik skola.
 |
Konstantin Alexejev-Stanislavskij 1900
|
Konstantin Sergejevitj Stanislavskij (1863-1938) var en rysk skådespelare och teaterdirektör.
Han växte upp i en av de rikaste släkterna i Ryssland, släkten Alexejev och fick namnet Konstantin Sergejevitj Alexejev, "Stanislavskij" var ett scennamn som han tog 1884 för att hålla sina skådespelaraktiviteter hemliga för sina föräldrar.
Utsikten att bli en professionell skådespelare var tabu för någon i hans samhällsklass; skådespelare hade en ännu lägre social status i Ryssland än i resten av Europa och hade ända tills nyligen varit ryska trälar och den ryska adelns ägodelar.
Släkten Alexejev var en framgångsrik bourgeoisie-släkt som ägde fabriker där de tillverkade guld- och silverdekorationer för militären samt militäruniformer. Fram till den ryska revolutionen 1917 nyttjade Stanislavskij ofta sina ärvda tillgångar för att bekosta sina teaterexperiment inom skådespeleri och regi. Hans familjs ovilja innebar att han endast framträdde som amatörskådespelare till 33 års ålder. Stanislavskij räknas som en av teaterhistoriens ledande teoretiker och var en av grundarna av Konstnärliga teatern i Moskva. Han såg teater och skådespel som en seriös strävan som krävde dedikation, disciplin och integritet. Under hela sitt liv utsatte han sitt eget skådespeleri för en rigorös process av artistisk självanalys och reflektion. Hans utveckling av en teoretisk praxis där det praktiska är använt som en metod för undersökning och det teoretiska som en katalysator för kreativ utveckling gör honom till en av de första stora teaterutövarna.
 |
Stanislavskilj som riddaren i 1888 års uppsättning
av Aleksandr Pusjins "Den girige riddaren"
|
Stanislavskij beskrev sitt synsätt som spirituell realism.
Stanislavskij författade flera verk, bland annat En skådespelares arbete med sig själv, Arbetet med rollen, samt självbiografin Mitt liv i konsten.
Stanislavskij hade i mitten av 1890-talet ett nära samarbete med Leo Tolstoj som bland annat skrev om den fjärde akten av sin "Mörkrets makt" i linje med Stanislavskijs förslag 1896.
Om Matwey Schischkin verkligen var Tolstoys fosterson låg det ju faktiskt nära till hands att den unge mannen tidigt lät sig imponeras av Stanislavskij för att några år senare ansluta sig till Moskvas konstnärliga teater där han drev sin idé om att etablera ett nätverk av turnerande teaterkompanier som skulle erbjuda högkvalitativt drama till de städer och omgivningar de besökte. Stanislavskij etablerade också en systematisk metod för utbildning av skådespelare baserad på koncentration, röst, fysiska färdigheter, känslominne, observation, och dramatisk analys, läror som Matwey Schischkin kom att ta med sig till Sverige.
Ryska framtida revolutionärer i Stockholm
I april 1906 höll ryska socialdemokrater en kongress på Folkets Hus i Stockholm. Bland deltagarna fanns en viss Iosif Dzjugasjvili som senare blev känd som Stalin. Hos Stockholmskällan finns ett polisförhör med Stalin som då gick under pseudonymen "Ivan Ivanovitz Visarionovitz". Av det framgår att han var född 1879 i Tiflis, Kaukasien. Han uppgav att han var journalist på tidningen "Demokratiska Konstitutia". Han uppgav också att han var politisk flykting, att han skulle stanna i Stockholm högst två veckor innan han skulle fortsätta till Berlin. Han hade 100 rubel på fickan men var utan både pass och vapen. Stalin beskrivs som ”Liten och spenslig med svart hår och dito helskägg, koppärrig med bruna ögon och stor näsa".
Bland deltagarna i Stockholm fanns även Vladimir Lenin och Lev Trotskij som småningom skulle bli berömda revolutionärer. Från svenskt håll deltog bland andra Hjalmar Branting som kongressens öppningstalare.
 |
KGB:s högkvarter v Lubjankatorget byggt 1898. |
Men åter till Moskva och Matwey Schischkin. Som pacifist och socialdemokrat var Matwey
Schischkin - likt Tolstoy och Stanislavskij - en politisk aktivist. Han fängslades av tsarregimen för sitt politiska arbete och fick sitta
en tid i det illa beryktade
Lubjankafängelset som var inrymt i källaren under
KGB:s högkvarter i Moskva.
Han släpptes i samband med februarirevolutionen 1917 och blev vice ordförande i Teaterförbundet, medlem av en statlig kommission för
folkbildning och föreläsare om teater vid Moskvas universitet.
Matwey Schischkin blev emellertid fängslad på nytt för att han var socialdemokrat och inte bolsjevik. Den här gången deporterades han till
Petrozavodsk, huvudstad i Karelska republiken inom Ryska Federationen. Där han träffade sin första fru -
Tatiana Goriatschaja född 1/1 1900 i Ryssland - som också var politiskt aktiv. Även hon hade suttit fängslad i Lubjankafängelset.
Socialdemokrater i Ryssland?
Jodå.
Rysslands socialdemokratiska arbetareparti (RSDAP) bildades 1898 och var verksamt under tsarens sista år. 1903 splittrades partiet i två fraktioner: Bolsjevikerna som leddes av Lenin och Mensjevikerna som leddes av Julyj Martov.
Bolsjevikerna var i minoritet men för att ge intryck av motsatsen kallade de sina motståndare mensjeviki (minoritetsmännen). Bolsjevikerna ville att partiet skulle ledas av en strängt disciplinerad elit av aktiva yrkesrevolutionärer. Mensjevikerna var positiva till fackliga föreningar där även icke aktiva sympatisörer skulle få vara medlemmar.
På den fjärde partikongressen i Stockholm 1906 lyckades man tillfälligt ena de två fraktionerna. Året därpå fick partiet 47 platser i Duman. Tsaren upplöste dock Duman samma år och ändrade vallagarna till en mer konservativ nivå varpå partiet splittrades 1912 när Bolsjevikerna ställde upp som eget parti under beteckningen Rysslands socialdemokratiska arbetareparti (bolsjevikerna).
Bolsjevikerna tog makten i Oktoberrevolutionen 1917 och bytte 1918 namn till Rysslands kommunistiska parti (bolsjevikerna). Efter Kronstadtupproret 1921
förbjöds mensjevikerna (socialdemokraterna).
Därmed deporterades Matwey Schischkin och Tatiana Goriatschaja i en grupp om 200 socialdemokrater ut ur Sovjetunionen. De sattes helt enkelt på tåg till Berlin med en enkel biljett och ett uttalat hot om dödsstraff om de återvände.
Sverige 1924
Matwey
Schischkin och Tatiana Goriatschaja kom alltså som flyktingar först till Berlin 1922 och sedan till Stockholm 1924. De gifte sig 26/2 1925 och fick dottern Helena 7/10
1926 i Oscars församling. Dottern har uppgivit att hon var född Jelena Matvejevna Sjisjkin
men så är hon inte folkbokförd utom kanske i den ryska församlingen. Hon skrevs
över till Grekisk Ortodoxa församlingen i Stockholm och döptes 25/9 1927.
I den
svenska folkbokföringen heter hon Helena Schischkin och ingenting annat.
Hon har berättat att hon som barn mötte många spännande utländska men främst ryska kulturpersonligheter i hemmet, tack vare faderns arbete.
Matwey Schischkin och Tatiana måste tidigt ha gått skilda vägar. Hon gifte nämligen om sig redan 14/11 1928 med ryssen Boris von Klewesahl född 31/7 1888 i Ryssland.
De tycks inte ha fått några gemensamma barn.
Schischkin arbetade några år som affärsman innan han 1929 startade en livlig amatörteaterverksamhet. Han bedrev ungdomsteater hemma i villan i Ålsten där man bland annat spelade Pusjkins "Sjöjungfrun". Han höll kurser för amatörteaterlärare i samarbete med Unga Örnar och Hyresgästföreningen. Och han ägnade sig åt barnteater enligt Konstantin Stanislavskijs metoder. I Ryssland var barnteater redan stort och nu fick samma genre ett lyft i Sverige. Detta tilltalade kultureliten så
till den grad att Schischkin snabbt fick många elever och efterföljare i pedagoger som Elsa
Olenius och Inga Tobiasson.
Mot sig hade
han, märkligt nog, den socialdemokratiska arbetarrörelsen med ABF och nykterhetsrörelsen IOGT.
Med sig hade han NTO, Hyresgäströrelsen, SLU och den kommunistiska delen av
arbetarrörelsen – inte minst scensällskapen. Och Matwey Schischkin gav sig inte. Han kom därför att
bli den svenska amatörteaterns pedagogiska ledstjärna.
 |
Ur: Svensk Filmdatabas arkiv
|
Filmstjärna1931 medverkade den då 45-årige Matwey Schisschkin som skådespelare i filmen ”En natt” med regi av Gustaf Molander. Han spelade en "rysk soldat på marknadsplatsen". Sverigepremiär 14/9 1931.
Det finns 208 foton ur filmen i Svensk Filmdatabas.
Bildtexter saknas så det får bli en gissning vem som är vem.
Handling:
Vid ryska gränsen ett par mil från byn Salo ligger familjen Beckius gamla egendom Koistula. Överstinnan Beckius har två söner, Wilhelm och Armas. Den äldre upprätthåller släktens gamla... Det finns 208 bilder ur filmen i Svensk Filmdatabas. Om handlingen i sin helhet, se nedan.
Det sägs att filmen "En natt" var en stumfilm men hos Svensk Filmdatabas står att dialogen fördes på svenska och ryska vilket tyder på ljud. Detta bekräftas av de tekniska fakta som presenteras om filmen i vilka man kallar ljudsystemet optisk mono. Svartvit var den dock och sex akter omfattade historien. Filmen var 35 mm bred, 2150 meter lång och tog 78 minuter att spela upp i hastighet 24. Som kuriosa kan nämnas att den första svenska ljudfilmen ska ha varit "Säg det i toner" med regi av Edvin Adolphsson som hade premiär annandag jul 1929.
Den här bilden ur filmen "En natt" publicerades i tidningen Morgonbris 1931. Matwey Schischkin
pekas där ut som den glade soldaten i bildens mitt.
Tidningen Morgonbris Nr 8, Årgång 27
publicerar i augusti 1931 under rubriken "Arbetarteater" en så kallad intervjukomedi i en akt på sid 12-13. Ett antal personer medverkar och slutrepliken är Matwey Schischkins (ledare för de i Stockholm livligt verksamma amatörsällskapen Fåglarna och Vindarna) (kommer in i sista ögonblicket): - Jag beklagar att jag är försenad till följd av en längre resa. Av vad jag emellertid hört av herrarnas samtal kan jag tydligen göra det glada konstaterandet att praktiken nu låtit dem, som till en början gingo in för att idéen om arbetarteater skulle droppa ner uppifrån de intellektuella i stället för att växa fram ur arbetarnas egna led, och som vi därför mötte med en viss oro, nu inse nödvändigheten av att vår amatörteater verkligen är en arbetarteater, "där dramerna spelas för och av arbetare". "Vindarna" och "Fåglarna" ha alltifrån första stund sedan de tack vare Skådebanans förre chef redaktör Fredrik Ströms entusiasm och välvillighet lyckades vinna mark för sin verksamhet, gått fram just efter denna linje. Ridå.
 |
Matwey Schischkin på en kurs anordnad av Vi Alla Unga
i Göteborg 1938.
|
Matwey
Schischkin arbetade, som sagt, efter Konstantin Stanislavskijs metoder som hade sin grund i
koncentrationsövningar och improvisation men även med talkörer.
Den 10 juni 1933 skriver tidskriften Tidevarvet (11 årgången Nr 23, Lösnummer 15 öre) en artikel om verksamheten:
Lyckliga amatörer
Ute vid Ålsten ligger scenstudion, den lilla intensiva
och målmedvetna konstens verkstad, där en stor del av de organiserade
teateramatörernas pionjärarbete utföres – under ledning av regissören och skådespelaren,
doktor M. Schischkin, före kriget medlem av skådespelartruppen vid Konstnärliga
teatern i Moskwa.
Redan själva de yttre anordningarna i Scenstudion verka tilltalande.,
från den lilla enkla, moderna salongen till den med allehanda dyrbara minnen
och troféer, teckningar, konstverk, eftersträvansvärda namnteckningar och
självporträtt av stormän inom teater och konst prydda källarvåningen. Det är
den s.k. teatergrottan som befinner sig en trappa ned under scenen och
salongen. Och den yttre utstyrseln motsvarar på ett ganska märkligt sätt den
anda som genast slår en till mötes av intensivt intresse och arbete för
uppgifterna – från både ledarens och amatörernas sida.
Vi komma ut till Scenstudion under en av pingstdagarna,
just medan en lite grupp ur Fåglarna som intensivast är sysselsatt med
repetitioner till sitt livs stora premiär: Oskar Braatens ”Bra människor” som
ges om lördag på den förnämsta scen vi ha i Sverige, nämligen Dramatens.
Föreställningen, som äger rum i samarbete med Stockholms fackliga
centralorganisation, har anordnats till förmån för arbetslösa och Fåglarnas
medlemmar uttrycka sin stora tillfredsställelse med det tillmötesgående som
visats sällskapet från Dramatens sida. Att man arbetat för att visa sig värdig
det stora provet, behöver inte sägas.
- Vi har, berättar styckets översättare och
huvudrollsinnehavare Eric Nilsson, repeterat med korta raster två hela dagar i
sträck nu i pingst.
- Och det kommer att bli ett fullkomligt tomrum för oss,
sedan föreställningen är över och man inte längre har den att arbeta för,
försäkrar oss en annan av de unga skådespelarna.
Hela sällskapet består av ett femtiotal män och kvinnor.
Alla möjliga olika yrken äro representerade, chaufförer, smeder, snickare,
trädgårdsmästare. Man arbetar i grupper och är för närvarande sysselsatt med
flera olika, större uppgifter. I den största av dessa, föreställningen på
Dramaten, medverka tio ”Fåglar”.
Det är dock tydligt att – alldeles oberoende av
föreställningar och yttre framgångar – ett levande intresse för en stor sak
besjälar arbetet i den vackra lilla studion ute vid det vårliga Ålsten: den att
ge varje människa ett tillfälle att vid sidan av sitt yrkesarbete eller sin arbetslöshet
odla någon form av konst med allt vad det kräver av äkthet och ödmjukhet och allvarligt
arbete.
Casan
Hos Runeberg finns den så kallade Blå boken, Nykterhetsfolkets kalender årgång 1933 i vilken Matwey Schischkin skrev om "Amatörteater som kulturfaktor".
Kottarna
Matwey Schischkin startade dessutom Barnteatersällskapet Kottarna i Ålsten, Bromma, 1933. Det var en grupp om 20 skådespelande barn i åldrarna 5-13 år som duktigt lät tala om sig.
Kottarna spelade sagospel i vilka all dialog improviserades utan en enda skriven replik. Man kunde möjligen ha ett stolpmanus, oftast skrivet av en teaterledare. Sedan var det upp till barnen att skapa själva. Ingen föreställning blev den andra lik. Man kunde därför säga att man spelade en oskriven pjäs som skapades i stunden. Teaterledarens sak var att helt enkelt bara att inspirera barnen.
- Lekarna och teatern måste hjälpas fram på rätt sätt av pedagoger och barnteaterledare, som förstår sig på barnets psyke och samtidigt är kunniga på sina områden. Deras första och sista uppgift som barnteaterledare är att inspirera barnen till att själva skapa. Allt måste baseras på barnens självverksamhet, sa Matwey Schischkin själv som kom att bli en föregångare inom amatörteatern men även inom svensk teater överhuvudtaget.
Skådespelerskan Karin Lannby (1916-2007)
arbetade under andra världskriget som hemlig agent åt svenska Säpo med uppgift att infiltrera tyska, japanska och ryska miljöer i krigsårens Stockholm. Hon blev i maj 1940 älskarinna åt Ingmar Bergman och levde med honom till 1941. Hon tog sina första stapplande steg på scenen för regissören Matwey Schischkin i Ålsten där hon växte upp. I biografin Ingmar Bergmans Mata Hari av Anders Thunberg står:
"Miljön i Ålsten var homogent borgerlig. Men det fanns främmande fåglar också där. På Mossdunsgränd 11 hade en rysk affärsman vid namn Matvey Schischkin flyttat in. Han hade en bakgrund inom teatern och hade under tidigt 1910-tal arbetat under den legendariske teaterförnyaren Konstantin Stanislavskij på Konstnärliga Teatern i Moskva. Till Sverige kom Schischkin 1925, sedan han som mensjevik blivit landsförvisad från Sovjetunionen. När han nu återupptog sitt teaterarbete i Ålsten med en verksamhet för barn blev Karin en av de ungdomar som fick delta i hans grupper och lyssna till hans dramaundervisning."
Elsa Schischkin har, enligt uppgift, berättat att det ska finnas en koppling mellan hennes man och Ingmar Bergman. Den här är den bästa så här långt...
Men att de två - Schischkin och Bergman - var någon sorts kollegor eller konkurenter skriver Kent Hägglund i en artikel i tidningen Läraren om Vår Teater 60 år.
"Jag visste att den landsflyktige Stanislavskij-eleven Matwey Schischkin redan 1933 hade startat barnteatersällskapet Kottarna ute i förorten Ålsten och att han dessutom hållit kurser för barnteaterledare.
Jag visste också att när Schischkin lämnade Kottarna 1939, tog hans gamla elev Inga Olsson över. Snart fick hon också hjälp av sin make Eugen Sarrazin.
Det är också välbekant att när Medborgarhuset var nytt 1939, så fick en ung teaterentusiast vid namn Rold Tourd ta hand om en liten teater som fanns vid barnbiblioteksfilialen. Där spelade han barnteater under två säsonger. 1941 tog en annan lovande regissör över, Ingmar Bergman. Under hans ledning spelades det barnteater på dagarna och vuxenteater på kvällstid.
Vad jag inte uppmärksammat var att Tourd 1936 hade gått en skådespelarutbildning som Schischkin drev tillsammans med den store regissören Per Lindberg."
Det var mest som pedagog och organisatör Matwey
Schischkin gjorde sig gällande. Men han översatte även skådespel från ryska till svenska.
Schischkin ska ha varit en engagerad idéspruta och en passionerad talare som fick hela kultureliten att lyssna. Under några decennier ägnade han sitt liv åt amatörteatern och var
en drivande kraft bakom både Vår teater och Amatörteaterns riksförbund (ATR) för
vilket han var konstnärlig ledare. Först ut var emellertid
Scensällskapens organisationsbyrå som i dagligt tal kallades Scenbyrån och som bland
annat gav ut teatertidskriften Ridå.
Lärare i regi
Det står i Runeberg om regissören och kuplettförfattaren Hacon Bengtsson att han var en hängiven teaterman som erhållit sin utbildning till regissör genom studier för Georg Blickingberg och fru Ebba Blickingberg samt att han deltagit i en kurs för regi vid Vendelbergs folkhögskola sommaren 1933 under ledning av den ryske regissören M. Schischkin.
Den 15 november 1937 lade fem tunga socialdemokrater en motion till Stockholms Stadsfullmäktige om ekonomiskt stöd till Barnsällskapet Kottarne. Verksamheten var ideel. Instruktörerna arbetade med andra ord gratis. Man kan därför undra hur Matwey Schischkin försörjde sig. Kottarna hade haft ett kommunalt bidrag på 500 kronor. Nu sökte man 2000 kronor.
Av herr J. S.
Nyberg m.fl. angående anslag till barnsällskapet Kottarnes verksamhet.
Barnsällskapet ”Kottarne”
är en sammanslutning, som har till syfte att intressera skolungdomen för scenisk
självverksamhet, dramatik, lyrik, konstnärlig uppläsning och dylikt. Denna
ungdomsverksamhet har grundats och upprätthålles av d:r M. Schischkin. I sin
verksamhet anger det sig framför allt vilja ta vara på och uppodla barnens egen
gestaltningsförmåga, låta deras självverksamhet framträda i valet av sånger,
dikter och deklamation, i improvisation, t.ex. vid scenisk framställning etc.
Undertecknade,
som följt d:r M. Schischkins verksamhet som lärare i skådespelarkonst och
särskilt givit akt på den entusiasm för intellektuella och konstnärliga värden,
som han förmått ingjuta hos ungdomen såsom en motvikt mot ensidiga sport- och
nöjesintressen, finna det i hög grad angeläget att fästa uppmärksamheten hos
stadens myndigheter, som handha ungdomens andliga fostran, på det utmärkta
tillfälle, som skulle givas genom att i någon utsträckning taga i anspråk d:r
Schischkins kraft för att t.ex. på lek- och fritiden intressera skolungdomen på
detta område, varigenom ungdomens fritid, som nu ofta förflyter på gatan, kunde
bättre tillvaratagas.
Även en hel del
ungdomssammanslutningar med ideella intressen av äldre skolungdom och ungdom i
åren strax efter skolgången borde kunna berikas i fråga om arbetsuppgifter
genom undervisning i sceniska uppgifter, uppläsning etc till fromma för ett
sunt kulturintresses uppodlande. Detta synes oss vara ett kommunalt
medborgarintresse, väl värt att stödja.
Sällskapet har
under innevarande år haft ett kommunalt anslag av 500 kronor, men detta anslag
har visat sig otillräckligt. Trots att största delen av det arbete som här
nedlägges, är frivilligt och sålunda oavlönat, åtgår dock mycket pengar till
instrument, dräkter, lokalhyra etc. instruktörer måste också i viss
utsträckning engageras. De inkomster, sällskapet förfogar över, äro förutom
barnens bidrag – som naturligtvis måste hållas låga – frivilliga gåvor och
tillfälliga engagemang såsom vid Radiotjänst och medverkan vid vissa kulturella
föreningars möten. För att betrygga sällskapets fortsatta utveckling synes det
nödvändigt, att det blir tillförsäkrat ökat ekonomiskt stöd.
Vi föreslå
därför,
Att stadsfullmäktige
måtte anslå ett belopp av 2,000 kronor till barnsällskapet Kottarnes
verksamhet.
Stockholm den
15 november 1937
J.S. Nyberg Axel Carström Anna
Johansson-Visborg Fredrik Ström Carl Lindhagen
______________________________________________
I tidningen Wendel Avisan
Wendelas Vänner den 22 februari 2003
skriver Inga Lewenhaupt om skådespelaren Erik "Hampe" Faustman (1919-1961)
"Det har talats mycket om Hampe Faustmans tidiga intresse för rysk kultur och särskilt intresse för teaterpedagogen Stanislavskij. Möjligen hade han någon kontakt med den ryske emigranten och Stanislavskilj-eleven dr M. Schischkin, som grundat en scenstudio i Ålsten, Hampes hemtrakter. Enligt en tidningsannons (AB 21/9 1936) anlitade han förnämliga lärare såsom Karin Alexandersson, Carl Ström, Ronny Johansson, August Falk, Agne Beijer och Hilding Rosenberg.
Att bli erkänd i Sverige var dock svårt och han inkommer med en undervisningsbegäran till Dramatens elevskolas styrelse hösten 1937, Hampes första elevtermin.
Schischkin hade då mött starkt motstånd för sina Stanislavskij-inspirerande abetsmetoder av Gösta M. Bergman och ABF. Hans metoder sågs på Dramaten som "Främmande för svenskt psyke" och man ansåg att "Stanislavskijs principer i extrem tillämpning redan fyllt sin, om än så viktiga historiska roll".
Schischkins dåliga kunskaper i svenska framhölls och man frågade sig "huruvida elevskolan bör knäsätta en utlänning som saknar möjligheter att tillgodose nationella instinkter".
 |
På besök vid bygget som skulle bli Göteborgs
Stadsteater. Från vänster: Ernst J lundqvist,
Matwej Schischkin, regissören/scenografen
Knut Ström och Justus Elgeskog.
|
Matwey Schischkin drev Kottarna till 1939 när han gifte sig för andra gången och blev, som det heter, lantbrukare i Orkesta.Kottarna drevs vidare av hans elev och medhjälpare Inga
Ohlson tillsammans med Eugén Sarrazin. Såväl där som i den lekteaterverksamhet
som Inga Ohlson – nu med det nya efternamnet Tobiasson – ledde under 1950-talet
byggdes på Schischkins pedagogik.
Matwey
Schischkins första hustru Tatiana hade alltså redan 1928 gift om sig med en annan
ryss, Boris von Klewesahl vars namn och adliga härkomst åtminstone för mig känns något
tveksam. Det har, såvitt jag kan se, aldrig funnits några andra än just Tatiana, Boris och dottern Helena med detta namn i Sverige. Namnet låter dessutom mer tyskt än ryskt och tycks inte heller där föregås av något von.
Nåja…
Tatiana blev änka sedan andre maken Boris von Klewesahl gått ur tiden 54 år gammal den 15/5 1943 i Bromma. De kommande åren (1950) drygade hon ut hushållskassan med att hyra ut rum åt statslösa flyktingar. Dottern Helena Schischkin studerade till läkare och fick ett gott liv med man och barn innan hon gick ur tiden 90 år gammal. Se nedan.
Matwey Schischkin mötte kärleken på nytt i den 24 år yngre Elsa Elisabeth Sundin
född 19/3 1910 i Vallentuna. Eller rättare sagt, det gjorde han nog redan när han var gift...
Elsa Elisabeth Sundin var vid sin födelse dotter till arrendatorn på Stora Mellösa Ryttmästareboställe som senare blev godsägare i Veda, Karl Anton Sundin född 29/1 1881 i Vallentuna och hans hustru Alma Elisabeth Hultman född 28/3 1893 i Bromma.
Det går inte att följa Elsa sedan hon lämnat föräldrahemmet i de kyrkoböcker och databaser som idag står till buds. Hon ska emellertid själv ha berättat, att hon träffade Matwey Schischkin när hon var hembiträde hos familjen i Bromma. Det kanske till och med i själva verket är förklaringen till att första hustrun Tatiana gifte om sig 1928. Om maken hade fått ihop det med hembiträdet så fanns förstås ingen anledning att stanna kvar i äktenskapet. Men om det vet vi ingenting säkert. Elsa kan ju lika gärna ha "tröstat" honom efter skilsmässan.
Matwey Schischkin lämnade Stockholm och teaterverksamheten i Bromma 1939. Han efterlämnade en åtta (!) sidor lång broschyrtext om sin pedagogik till Inga Olsson (g. Tobiasson) som varit hans elev sedan 1930 och som tog över ledningen av Kottarna 1939.
 |
Vasalund i Orkesta som det såg ut 2003.
Foto: Peter von Schoultz |
Bröllopsklockorna ringde den 18/3 1939 för den då 29 år gamla Elsa Elisabeth Sundin och den 53-årige ryske teatermannen. Året därpå - 1940 - flyttade makarna Schischkin in i Vasalund, Orkesta, där de alltså skulle driva ett litet jordbruk.
Sonen Sven Schischkin
föddes 3/3 1942 i Hammarby men ingen födelsenotis har återfunnits.
Han omkom i en tragisk motorcykel- olycka strax söder om Lindholmen den 27/9 1960 när han var på väg till sitt arbete. Sven Schischkin blev bara 18 år gammal.
I Orkestaboken står:"Vasalund får under 40-talet särskild uppmärksamhet genom att det för en tid ägs och bebos av den ryske juris doktorn Mattwey Schischkin som med sitt brinnande intresse för teater och kooperation - liksom politik - deltar högst aktivt i socknens samhällsliv."
Vasalund
var ursprungligen ett litet torp under Lindholmens gård. Precis som Kastenvik och Kohagen.
Om Varalund berättar
Orkesta hembygdsförening på hemsidan:
"Bostadshuset på Vasalund totalförstördes 1948 när taket höll på att renoveras. Ett par
hantverkare värmde tjära på spisen. Tjäran antändes och elden spred sig snabbt. Huset brann ner till grunden.
En av hantverkarna, en ung grabb, fick mycket svåra
brännskador.
I och med branden förstördes också mycket oersättlig litteratur. En ny
bostad byggdes upp senare.
Schischin arbetade mycket med teater och var verksam i amatörsällskapen Kottarna och Fåglarna i Stockholm. Schischin var även mycket kooperativt intresserad och verkade mycket för det."
Bertil Karlsson, 81, och hans hustru köpte fastigheten i Vasalund av Elsa Schischkin 1968. Efter sex år som änka var hon sliten och krokig i både ben och rygg.
- Om sanningen ska fram så var det nog Elsa som drev lantbruket med hjälp av en dräng. Schischkin var ju ingen bonde. Han höll teaterkurser för ungdomar och satte upp pjäser på bygdegården i Lindholmen. Det låg fullt av kulisser här på logen som vi eldade upp.
Bertil Karlsson berättar att Matwey Schischkin hade varit politiskt engagerad. Socialdemokraterna i Orkesta var stora då och hade egen arbetarekommun.
 |
Lev Trotskij 1879-1940
|
- Bygden på landet var mer levande då med föreningar, idrott och sångkörer. Det är annat nu.
Bertil Karlsson, som har pratat en hel del med Elsa Schischkin, känner sig säker på att hennes make teatermannen var Trotskij-anhängare och inte socialdemokrat. Det låter helt enkelt fel med socialdemokrater i Ryssland.
Jag kan först bara hålla med.
Trotskij var emellertid - som just socialdemokrat - ledare för Ryska revolutionen 1905 och blev bolsjevik efter februarirevolutionen 1917.
Sedan Matwey Schischkin deporterats 1922 organiserade Trotskij 1923 den så kallade vänsteroppositionen inom Allryska kommunistiska partiet (bolsjevikerna) mot generalsekreteraren Josef Stalin. Trotskij uteslöts därmed ur partiet 1927 och utvisades ur Sovjetunionen 1920 varpå han mördades i Mexico 1940.
Matwey Schischkin kunde naturligtvis följa världshändelserna från första parkett i Orkesta och nog är det troligt att han engagerade sig i Trotskij.
Att han hade bra kontakter är det ingen tvekan om. När en privat väg skulle anläggas i Vasalund var tidningsmannen Torsten Krügers (1884-1973) första hustru, Elsa Kreuger född Tamm (1886-1975) med och stod för fiolerna. Som tack fick hon en liten tomt i Vasalund. Den ägs numera av hennes barnbarn.
- Mattwey Schischkin åkte varje dag in till stan, säger Bertil Karlsson. Han hade väl uppdrag där som bidrog till försörjningen. Det sas att han arbetade för LO.
Och så var det nog.
Betydligt större än Kottarna var barnteatergruppen Fåglarna. Det finns dokumenterat att de spelade "starkare än lagen" 1931 likaväl som vi vet att de framträdde för socialdemokraterna i Vallentuna 1954. Verksamheten bör med andra ord ha varit omfattande. Han hade dessutom en grupp kallad Vindarna.
I Dag Nordmarks akademiska avhandling
"Samhället på Scenen" för avläggande av filosofie doktorsexamen vid Umeå univerisitet den 22 september 1978 heter det på sid 154 under punkt 42 som följer:
"(Författarinnan) Tua Ström , född Eriksson, var dotter till Pehr Eriksson, en av den svenska
socialdemokratins pionjärer och mer ansedda publicister, och hans maka
Axelina Berggren.
Tua Eriksson ingick 1905 äktenskap med Fredrik Ström.
Hennes första tryckta arbete är filmnovellen Barnhusbarnet (1926).
I Tua
Ströms litterära kvarlåtenskap ingår bla skådespelet Starkare än lagen,
utarbetat tillsammans med teaterledaren Mathey Schischkin på grundval
av Ströms ’filmskådespel’ med samma namn (se brev från Schischkin till
Tua Ström 16.10.1930).
Schischkin gjorde sig i Sverige känd som en ivrig
förespråkare för talkörsdramat (jm f F lorin, M., a.a., s. 143ff). Körinslagen i
Ströms drama Hjulet torde vara ett resultat av påverkan från Schischkin.
Starkare än lagen uppfördes av Schischkin och scensällskapet Fåglarna
ett antal gånger sommaren och hösten 1931. Dramat skildrar dragkampen
om ett stycke jord mellan en despotisk brukspatron och bondefamiljen
Svärd. Till familjen Svärds hjälp kommer arbetarna på ett närbeläget
bruk, vilka går i strejk för att sätta press på brukspatronen.
Stycket är ett
lovtal till den svenske bonden och betonar betydelsen av enighet mellan arbetare och bönder."
Bertil Karlsson berättar om branden:
- De skulle tjära taket och drängen värmde tjäran på vedspisen inomhus. Det kokade över och tjäran tog eld. Hela huset brann ner till grunden. De hittade drängen i ett dike efteråt. Han levde men var helt förstörd och svårt brandskadad.
Familjen Schischkin förlorade förmodligen allt.
Man ställde i ordning ett svinhus i torpet Kastenvik strax intill.
- Där fick de bo medan man byggde nytt. Men det var inte 1948 som det står i Orkestaboken. Det nya huset började byggas 1945 och stod färdigt 1947.
Det är lätt att föreställa sig hur exotisk den ryske teatermannen måste ha verkat för Orkestaborna. Hustrun Elsa ska exempelvis ha berättat att maken lyckats ta sig ut ur Ryssland med hjälp av Lenins första fru vilket ju sätter extra skjuts på fantasin.
- Jag brukar tänka på Schischkin när jag går här och gräver i landen, säger Bertil Karlsson. Tänk om han har grävt ner en kista här någonstans med ett Fabergéägg värt miljoner...
Fabergéägg är diamantbesatta och emaljerade påskägg som Peter Carl Fabergé och hans företag gjorde på beställning åt den ryske tsaren åren 1885-1917. De drygt 50 ägg som existerar anses vara det absolut bästa som finns inom juvelerarkonsten.
Hur mycket Matwey Schischkin kunde arbeta med teater sedan han rotat sig i Orkesta är svårt att veta. Men eftersom fotot av honom finns med i socialdemokraternas jubileumsbok - och att han där kallas "kommunalman" - så måste han ha varit politiskt aktiv även i Vallentuna. I den socialdemokratiska jubileumsboken läser jag exempelvis på sid 101:
- Nästa AK-möte den 26 okt 1951 rapporteras från storkommunens fullmäktige bland annat att beslut fattats att provinsialläkarbostad och mottagning skall uppföras. Mot beslutet anmälde Schischkin reservation, heter det. Varför får vi dock inte veta.
1954 försökte Matwey Schischkin alltså hjälpa rektor Josef Andersson och hans teaterspelande lärare genom att regissera ett vikingaspel. Se gärna manuskriptet på Josef Anderssons sida som i mitt tycke är totalt omöjligt att sätta upp. Men försök gärna. Josef skulle bli så glad...
Stadskollegiet i Stockholm
påblicerade 1955 en utredning med förslag rörande "Barnteater och annan sysselsättning och underhållning för barn samt barns medverkan vid offentliga föreställningar". Och Matwey Schischkin var sannerligen inte glömd (sid 22): Privata barnteaterskolor
"Privata barnteaterstudios av mer kvalitetsbetonad art ha gång efter annan startats i Stockholm. Den mest kända är ”Kottarna”, som under ledning av dr M. Schischkin var mycket framgångsrik under 30-talets senare hälft.
De riktlinjer för scenisk verksamhet bland barn, som dr Schischkin utformade, hade sedan i flera avseenden blivit vägledande för all ambitiös barnteater. Kottarna ombildades sedermera till Svensk Scenkonst, men verksamheten synes för närvarande vara vilande. Även ”Lilla Scenen”, en liknande barnteaterstudio har sedan något år tillbaka nedlagt sin verksamhet.
Traditionerna från Kottarna upprätthålles emellertid av Lekteatern vilken håller till i NTO:s lokaler, Ringvägen 125. Innehavare är fru Inga Tobiasson som varit Schischkins elev och medarbetare. För närvarande är ett 50-tal barn från hela staden i åldersgrupperna 4-13 år inskrivna i denna teaterskola. Avgiften är förhållandevis hög, 50 kronor per termin (2 timmar en kväll per vecka). Barnen indelas i grupper om 10-12 barn i varje grupp, barn under 10 år för sig och de äldre för sig. Övningarna bestå av plastik, lekar, teaterimprovisationer och sång.
I samband med terminsavslutningarna anordnas uppvisning, vanligen för lagd till Borgarskolans stora sal. De mer begåvade barnen medverka vid enstaka tillfällen i radio och vid enskilda samkväm."
Till slut...
Familjen Schischkin
bodde i Vasalund såväl 1940 som 1950 enligt folkräkningarna.
Fastighetsbeteckningen var Mörby 5:12.
1946 och 1960 bodde de också i Vasalund men med fastighetsbeteckningen 3:12.
Mycket märkligt.
Matwey Schischkin
gick ur tiden drygt 75 år gammal den 12/1 1962 i
Orkesta.
Han var då skriven i Mörby 3:27, Orkesta.
Elsa
Elisabeth Schischkin
överlevde maken tills hon dog den 25/4 1995 i Vallentuna.
Hon bodde 1970 i Vasalund, Orkesta, men hade 1980 flyttat till Mörbyvägen 32 i Vallentuna där hon var kvar ännu 1990. Elsa Elisabeth Schischkin var vid sin död fem år senare skriven i Vallentuna men, enligt dödboken, bosatt c/o Oskarsson, Ravinvägen 21 i
Täby.
Bertil Karlsson tvivlar.
- Hon hade en syster i Täby, säger han. Men hon slutade sina dagar på Väsbygården,
Min son hjälpte till med bouppteckningen där.
Matwey, Elsa och Sven Schischkin
är alla begravda på Vallentuna kyrkogård, avd 8 Kv, nr 59-60.
Matwey Schischkin skrev 1938 den 20 sidor tunna boken
"Barnteater". Den gavs ut av Centralorganisationen "Vi alla unga" i Göteborg.
Fröberg Einar och Schischkin Matvey (skådespelare) Amatörteatern: Av Skådebanan utgiven vägledning. Stockholm. Skådebanan 1929. Libris
_______________________________________________________________
Dottern Helena
Vem är vem / Norrland, supplement, register 1968
von KLEWESAHL-PALM, HELENA
S, prakt läkare, Gävle,
f i Sthlm 7/10/26 av Dr jur Matwey Schischkin o Tatiana Goriatschaja.
Stud:ex 46, med kand 51 o med lic
Sthlm 56, underläk kir avd Karlskoga
las 56-58, aman o underläk KK Sahlgr
sjh 58-61, prakt läk Gävle sed 62. - Skr art i gynekologi o obstetrik. - Hobby: yachting.
Gift 61 m ing Lennart Palm f 26. -
Barn: Ursula f 63.
 |
Födelsenotis: Oscar (A, AB) CI:6 (1925-1927) Bild 890 / sid 81
|
Dottern avlidenArtikel i Arbetarbladet
Helena von Klewesahl-Palm, född Jelena Matvejevna Sjisjkin, har avlidit i en ålder av 90 år. Hennes närmaste är dottern Ursula Palm med make Håkan samt barnbarnen Axel och Erik.
Helena har gått bort och därmed har en länk till en snart helt svunnen epok brustit. Trots att hon föddes och levde hela sitt liv i Sverige, var de ryska rötterna alltid närvarande och högst levande.
Genom sina föräldrar hade hon indirekta erfarenheter av stalintiden. Fadern och modern möttes i Petrozavodsk, dit han deporterats från Moskva på grund av sitt engagemang inom kooperationen, som hörde hemma i det mensjevikiska
(socialdemokratiska) lägret. Även modern var politiskt aktiv. Båda satt fängslade i det beryktade Lubjankafängelset. 1922 deporterades de med tåg till Berlin.
De flyttade 1924 till Stockholm, där Helena föddes 1926 och döptes i ryska kyrkan. Under barndomen träffade hon i hemmet många utländska, främst ryska kulturpersonligheter genom pappans arbete. En kväll satt hon i Sjaljapins knä. Mamman gifte om sig och styvfadern, även han ryss, kom att betyda mycket för Helena. Hon sattes i franska skolan och fick även undervisning i ryska kyrkans söndagsskola, där hon lärde sig läsa och skriva på ryska.Efter studentexamen fortsatte Helena med medicinstudier och blev färdig gynekolog 1956. Arbetet förde henne till Gävle, där hon öppnade egen mottagning. Där mötte hon även sin blivande man Lennart Palm. De gifte sig 1961 och fick dottern Ursula 1963.
Se också:
______________________________________________________
Handlingen i
filmen ”En natt” 1931:
Källa: Svensk Filmdatabas
Vid ryska
gränsen ett par mil från byn Salo ligger familjen Beckius gamla egendom
Koistula. Överstinnan Beckius har två söner, Wilhelm och Armas. Den äldre upprätthåller
släktens gamla traditioner av en smula militärt stram pliktkänsla, av allvar
och självbehärskning. Den yngre, Armas, har ett hetare blod och en hetare
hjärna. Tidens nyaste politiska ideal omfattar han med lidelsefullt svärmeri.
Hans mor tror att Armas får stöd för sina drömmar om proletariatets seger hos
den vackra ryskflickan Marja, som med sin släkting, gamla gumman Minka, håller
till där nere i kvarnen.
Intet är mera orättvist. Marja har inte en aning om
politik. Så mycket mera vet hon om kärlek. Kärleken är hennes element, den luft
hon andas, det språk hon talar. Just nu sjunger hon för Armas visan om
riddaren, som steg upp ur graven för att ej låta sin älskade vänta och tråna
förgäves.
En dag kommer det
till brytning mellan Armas och hans familj. Armas förklarar sig öppet för
proletariatets sak och för den ryska revolutionen, i vars tjänst han träder.
Han tröstar Marja: Han skall komma tillbaka om han än låge djupt under
jorden...
Något år senare är han, oförmodat för honom själv, på återväg till sitt hemland. Men nu är han på deras sida som står hela hans klass och hans familj emot i bitter kamp. Att det inte är någon liten pacificeringsexpedition -- såsom hans ryska kamrater trott -- det visar sprängningen av järnvägsbron under honom. Han råkar i motståndarnas våld och dömes, gripen med vapen i hand, till döden. Arkebuseringen är utsatt till kl 7 nästa morgon. Stum, med orörligt ansikte, har Wilhelm, som kämpar på motsatt sida, måst bevittna hur hans bror förhöres och dömes. Han hör Armas av domstolen utbedja sig en sista tjänst: att få besöka en "någon", som uppehåller sig i trakten vid Koistula. Men Koistula befinner sig för närvarande i fiendens våld. Hans bön avslås. På natten besöker Wilhelm i hemlighet sin bror: "Jag förstår att du vill en sista gång se vår mor -- du ska gå", och han hjälper honom att smyga sig bort. "Jag svär att komma tillbaka", det är Armas avskedsord till sin bror.
Det blir inte hos
sin mor Armas tillbringar den sista natten i sitt liv. Överstinnan Beckius
räknar honom förresten ej mer som sin son. Hon har numera bara en enda, sin son
Wilhelm. Armas väg går till Marja. Om det öde som väntar honom, har Marja ingen
aning.Men kärleken är skarpsynt och Armas kvävda utbrott av dödsskräck för Marja på det rätta spåret: hon finner och läser Wilhelms brev till sin mor, där han förbereder henne på Armas öde. Och kärleken vill sitt och ingenting annat i världen -- Marja beslutar att rädda Armas mot hans vilja. Hon lockar honom med till sin sovkammare, ett källarrum halvt under jorden...
När morgonen gryr och avskedets stund är inne visar Marja sitt innersta väsen. Armas må som en vansinnig bulta på dörrens tjocka plankor: Han slipper inte ut. Han må rasa, hota eller ropa: "Vet du inte vad en mans heder vill säga"? Kärleken vill sitt och intet annat i världen. Marja svarar Armas: "Du, älskade, du har ingen aning om en kvinnas kärlek!" Intet skulle rädda Armas ut till den död han svurit att möta, om inte gamla Minka, som på Marjas befallning låst in dem, sviktat inför Armas hotelser -- i sista minuten öppnar hon Armas fängelse.
Under tiden har
förläggningen i Salo i morgongryningen väckts med order att bryta upp och
anfalla och erövra fiendens ställning vid Koistula. Så blir Wilhelms djärva
frigivning av Armas upptäckt. Sin vredgade befälhavare kan Wilhelm blott svara
med ett dystert och trotsigt: "Kapten, klockan är inte 7 ännu!" Ty
han känner Armas.
Och verkligen:
Genom fiendens egna linjer, förföljd av deras kulor, rider Armas i rasande fart
mot fiendens läger och mot sin egen död. Och punktligt på slaget 7 är han
framme vid målet. När han utmattad, blödande av såren från förposternas kulor,
glider ur sadeln, kan han blicka sin broder i ögonen och med triumf, blandad
med en gnista vekhet viska i hans öra: "Ser du, Wilhelm, jag kom i alla
fall tillbaka!"
Men på Koistula
gård ligger Marja på knä framför överstinnan Beckius och bekänner sin kärleks
vanmakt. Och modern har mitt i sin smärta ändå kraft att viska: "Så var
han ändå min son -- så var han i alla fall en av de våra..." (Efter
filmbolagets innehållsbeskrivning.)
Recensioner:
Pressreaktion Svensk filmografi
Källa: Svensk Filmdatabas
StT (Robin Hood): "Ämnet är inte originellt --
man har sett temat i
andra filmer. Förtjänsten ligger ej i originaliteten, utan i den intensitet
varmed natten i kvarnen gestaltas. Svenska manuskript brukar flöda ut i en för
stor rikedom på handling. Ingenting hinner fördjupas. Men här har
Hyltén-Cavallius koncentrerat sig in i ämnets kärna, och skildrar kvarnen med
fascinerande djup och bredd. Helt visst har filmen falskt patos på sina ställen
('Atenarnas sång' i slutet), helt visst kan man bena fram många underligheter i
krigshistorien kring den mystiska ryska flickan i den finska kvarnen med
vattenhjul. Men man glömmer svagheterna för den dramatiska styrkan.Den unge fotografen Åke Dahlqvist och regissör Molander ha kastat sig över
historien med verklig lidelse. Varje scen skriker ut:
-- Filmesteterna ha ropat efter rysk film. Här ska de få sitt lystmäte.
Om man ville kunde man peka ut förebilderna till en rad effektfulla
kamerainställningar och bildval. Eisensteins lilla ljudfilm och hans Dagar som
skakade världen gå igen, Pudovkins St. Petersburgs sista dagar och några tyska
filmer. Den rörliga kameran och den hackiga ryska klippningen ha utnyttjats
nästan för mycket, verkan blir rörig och tröttande. Men vad betyder detta mot
det glada faktum att en svensk filmfotograf äntligen visar kunskap om den
moderna filmens mästare. En natt är utsökt vackert och expressivt fotograferad.
Varje bild gör intryck och har artistisk mening. Man glömmer inte den ryska
flickans huvud, mjukt fotograferat mot stockväggen med en gloria av ljus.
Ingert Bjuggren är storartad, ej i röstbehandlingen men i den intensiva
mimiken, Gerda Lundequist dekorativ, Uno Hennings officer har utmärkt hållning.
Personinstruktionen är hela vägen god, och musiken vackert vald och inflätad.
Särskilt minnes man Tjajkovski-symfonien vid morgonstämningen då dimman ligger
över de våta fälten och hästen gnäggar i stallet."
En smula skeptisk ställer man sig mot själva personinstruktionen. Talet är
övervägande deklamatoriskt och uppstyltat och replikerna falla hårda och kalla.
På många ställen, där dialogen icke varit nödvändig för den logiska
utvecklingen, hade man rentav önskat den ersatt med eftersynkroniserad musik.
Ingert Bjuggren är ett löfte; hon inregistrerar känsligt ehuru något monotont.
Men man saknar den inneboende glöden. Björn Berglund är också -- ett löfte; han
har ett pregnant filmansikte, man har svårt att bemästra mimiken. Gerda
Lundeqvist hade förlänat sin överstinna Beckius de erforderliga sträva
tonfallen, och för övrigt spelades och talades det vederhäftigt av Uno Henning,
Karin Swanström, Carl Ström och Sture Lagerwall.
Om En natt inte är ett mästerstycke annat än i de yttre arrangemangen, är
filmen i varje fall en triumf för regissörer (Gustaf Molander med Gösta
Hellström som assistent) och fotograf (Åke Dahlqvist). Dessutom bådar den gott
för framtiden."
Kommentar Svensk filmografi
Som samproduktion med Films Jacques Haïk inspelades samtidigt en fransk
version av denna film, Serments. Den hade franska skådespelare i de ledande
rollerna och regisserades av Henri Fescourt.
_______________________________________________________________________________________________________________
Elsa Elisabeth Sundins familj i kyrkoböckerna:
Vallentuna (AB) AII:2b (1908-1917) Bild 1360 / sid 382
Elsa hos föräldrarna på Stora Mellösa Ryttmästarboställe.
Vallentuna (AB) AII:3b (1917-1923) Bild 1160 / sid 363
Elsa med föräldrarna. Fadern arrendator i Stora Mellösa Ryttmästarboställe.
Flytt 15/3 1917 till Veda. Fadern godsägare till 2 mtl i Veda)
Vallentuna (AB) AII:3b (1917-1923) Bild 590 / sid 306
Elsa med föräldrarna i Västanberga Lindö rote.
Fadern fd godsägare och nu hyresgäst i Västanberga inflyttad från Täby 18/11 1918.
Flyttar vidare till Jumkil 12/3 1919.
Referenser
I Dag Nordmarks akademiska avhandling "Samhället på Scenen" för avläggande av filosofie doktorsexamen vid Umeå univerisitet den 22 september 1978 finns en källförteckning över otryckt material. Däribland nämns:
1. Manuskript (där ej annat anges av Rudolf V ärnlund)
Göteborg; Göteborgs universitetsbibliotek:
Den uppståndne. Skådespel.
Krig. Drama i tre akter.
Schischkin, M. & Ström , T., Starkare än lagen.
2. Brev
Göteborg; Göteborgs universitetsbibliotek:
Från Rudolf Värnlund till Fredrik Ström 10.4. och 28.6. 1923.
Från Mathey Schischkin till Tua Ström 16.10.1930
_________________________________________________________________________________
Kommentarer i Uno Skölds facebookgrupp:
Jag minns när Sven dog. Skolbussen som jag och några kamrater från byarna runt om åkte i kom i backen vid Kulla strax efter Lindholmen tror jag och chauffören, Nilsson, ropade åt oss att inte titta. Jag tror Sven åkte in i en lastbil. Minnet är inte klart så jag kan ha fel. Min pappa, Valfrid Bengtsson, kände familjen. Jag har träffat dem. Pappa var socialdemokrat och satt I någon nämnd. Jag minns att männen pratade politik men brydde mig inte så mycket då. Inte mycket för dig att gå på. Luddigt så det förslår.
Christine Nerelius
Det är inte alls luddigt. Tack snälla! Och Nilsson minns man ju. Han som körde skolbussen. Sorgligt med pojken. Menar du strax efter Lindholmen mot Vallentuna till
Strax efter Lindholmen, mot Vallentuna, där det nu är en rondell, är det en ganska brant backe. På höger sida låg/ligger ett gammalt litet vitt torp och mitt emot är det skog. Där skedde olyckan vad jag vet. Tänker alltid på det när jag åker förbi. Grep mig djupt. Kanske eftersom pappa blev så sorgsen.
Ja, ryssen var en främmande fågel. Men min pappa var en mycket bra och på bygden känd sångare.han älskade rysk musik. Särskilt Donkosackerna. Vi var också lite annorlunda som hade radiogrammofon och många stenkast hemma. Dessutom ett bibliotek. Jag läste mycket. Vi hade många ryska författare i bokhyllan och jag älskade Leo Tolstoy. När jag så småningom började i Mörbylånga läroverk och vi skulle berätta vad vi läst fick jag höra att både de ryska författarna och de svenska arbetarförfattarna inte var litteratur som passade men det är en annan historia. Min pappa var bergsprängare på vägbyggen och min mamma var en föräldralös överlevare från Småland.
Stenkakor skulle det vara och Mörby läroverk i Danderyd.
Kommer mycket väl ihåg olyckan,gick i tredje klass.Det fanns ett par till som hade motorcyklar så det var osäkert vem som var drabbad av olyckan.
1978 skänkte fru Elsa Schischkin 3000 kr till fritidsnämnden för att användas till ungdomsverksamhet. Fritidsnämnden beslöt att pengarna skulle gå till Vallentuna.4H-krets lägerverksamhet.
Kommer ihåg Sven Schischkin som den häftigaste av hojåkarna som ofta va hos oss då jag hade två systrar i samma ålder som han. Va häftigt för mig å va i deras närhet liten plutt som jag va då.
Bengt Lantz
Hej, vad åkte "hojåkarna" för motorcyklar "?
Å så nån hoj med växelspak på tanken
Bengt Lantz
Tack för ditt svar, intressant att veta vad man körde på den tiden ! Antagligen HD eller Indian med växelspak på tanken.......
Stefan Rudner
Indian vill jag minnas nu när du säger det. Den va inte direkt högvarvig
Under tiden har
förläggningen i Salo i morgongryningen väckts med order att bryta upp och
anfalla och erövra fiendens ställning vid Koistula. Så blir Wilhelms djärva
frigivning av Armas upptäckt. Sin vredgade befälhavare kan Wilhelm blott svara
med ett dystert och trotsigt: "Kapten, klockan är inte 7 ännu!" Ty
han känner Armas.
