Åke Uddén Revypappa i Össeby

Åke Uddén
Foto: Monica Antonsson

Torsdagen den 24 september 1987 gjorde Christina Uby en intervju med Åke Uddén om hans barndom i Ormsta. Han berättar i hennes text om sin långa skolväg över tegelbruksgärdet till Centralskolan (Hjälmstaskolan):
- Jag tittade alltid efter tegelbrukshästarna som drog leran från lergroparna intill järnvägen. Vagnen gick på räls.
Tegelbruket var också en av hans två värmestugor på skolvägen då vinden ven över gärdet. Den andra var Smed-Kalles smedja som stod till tjänst med hetta från den brinnande ässjan.
- Hans första smedja låg där Maskin-Tellus senare byggde, där Vallentuna gymnasium är nu. Gubbarna var snälla mot alla ungar. Vi brukade få lera att ta med hem. När vi gjort vaser, askkoppar och elefanter brände gubbarna grejerna åt oss.

Södra Roslagen

17 december 1986

Ridbasen som inte vill sitta på höga hästar

(VALLENTUNA)

Stiftelsen Vallentuna Ridsällskap har fått en ny ordförande, en som knappt har sett en häst på vykort. Men vad gör väl det när viljan är god och ordföranden är en eldsjäl av sällan skådat slag?

Åke Uddén är namnet, en välkänd Vallentunabo med många strängar på sin lyra men mest känd som revy- och teaterprimör i Brottby.

Mellan träningspassen på ridbanan kommer han i början av nästa år att fira 20-årsjubileum med sina Össebyamatörer.

Åke Uddén, säkert en av Vallentunas mest kända 40-talister, växte upp i Ormsta och undervisades i skolan av den tidens respektingivande lärare. Margit Opperman var kanske den som hade mest att säga till om den saken under överlärare Josef Anderssons ledning.

- Jag var nog rätt så snäll och minns inte att jag någon gång varit inblandad i slagsmål. Jag höll mig mest till tjejerna, säger Åke.

Började som viking

Det var kanske i dåvarande Vallentuna Centralskola (nuvarande Hjälmstaskolan) som Åkes intresse för teater slog rot. I mitten av 1950-talet hade skolan byggts till och bland annat fått en matbespisning med tillhörande scen. Efter den tidens mått något högst märkvärdigt.

- Jag var med när skolan skulle invigas. Vi skulle spela ett vikingaspel om Jarlabanke. Det var jag, minkompis Sven och några lärare. Josef Andersson spelade gammelfar och jag skulle lära mig läsa runor, minns Åke.

Åke delade sitt intresse med överläraren Josef Andersson som årligen satte upp spel och kabaréer. Det spelades för kung och fosterland på Hjälmstascenen och dessförinnan i röda skolans gymnastiksal. Folk gick man ur huse och det var aldrig risk för överblivna biljetter. Allt detta är ljusa minnen för Åke.

- Jag vet att Josef satte upp ”Ruskaby skola”. På senare år har jag ibland tänkt göra detsamma men det har inte blivit av. Jag har egentligen min drömroll i den pjäsen, säger Åke och tänker på en roll som busfrö. Lärarrollen hade inte varit något för honom.

Skådis redan i skolan

Åke Uddén
Foto: Monica Antonsson

Även om Åke inte tillhörde slagskämparna i skolan var han inte främmande för bus. I sjuan fick han s klass en 19-årig lärarinna som fick ett fasligt besvär med de besvärliga tonårsgrabbarna i klassen.

- En gång klädde jag ut mig till tjej med kjol och schalett. Jag satt i klassrummet under några lektioner och påstod att jag var ny och att rektorn skickat mig till just den klassen. Hon gick på alltihop.

- En annan gång hade vi ritat porträtt av henne med pratbubblor. Då blev det en riktig dagsedel av rektorn och så skulle jag få C i uppförande. Men en dag hade hon glömt handväskan. Jag cyklade iväg ner till tåget och gav henne den. Sedan låg jag bra till igen. Man hade väl hjärtat på rätta stället.

Dt där med sång har aldrig varit Åkes specialitet. Är det något som ger Össebypianisten Bengt Axén gråa hår så är det just Åkes sång. Det liksom inte riktigt vill sig. Det hindrar honom inte från ett och annat försök.

- En gång i skolan skulle jag sjunga solo på en julfest. Det var den här, säger han och brister ut i sång:

”Ann-Karoline, öppna din dörr…” Han minns fortfarande texten.

Efter grundskolan blev det yrkesskola med maskin/mekanisk inriktning. Det blev jobb som svarvare hos Maskin Tellus och jobb hos Lisa Dahlberg som lagade cyklar och jobb hos Televerket innan Åke 1965 flyttade till Brottby med familj och allt för att driva eget åkeri.

Kyrkvärd i Vada  

Åke Uddén
Foto: Monica Antonsson

Vallentunabon Åke Uddén anammade snabbt familjekänslan i Brottby och i dag är det här han känner sig mest hemma. Han har under alla år varit aktiv inom det kyrkliga livet. Han har varit ordförande i kyrkorådet likaväl som han har varit kyrkvaktmästare.

- Mina år som kyrkvärd i Vada var fina. Jag minns hur jag varje år gick upp med tuppen på juldagsmorgnarna för att skotta kyrktrappan och ringa i klockorna innan julottebesökarna kom, berättar Åke.

På vardagarna åkte han omkring i sin lastbil bland bönderna som han var du och bror med allihop. Det blev ibland frukost hos den ene och lunch hos den andra. Alla sorts uppdrag uträttade Åke i sin bil.

Åke har av och till varit politiskt aktiv i centerpartiet. Sedan förra valet är han igång igen med en suppleantplats i fullmäktige, ordförandeskapet i Ridsällskapet och en ledamotplats i polisstyrelsen. Det är uppdrag som gör att han delvis fått släppa det han gjort förut.

20 årsjubilerar

Åke Uddén har tveklöst gjort sig mest känd som revypappa i Brottby. Upprinnelsen till Össebyamatörerna är också det en slump, som så mycket annat i Åkes liv. Han hade – trots att han är ointresserad av idrott – blivit vald till ordförande för Brottby Sportklubb. När det så småningom var dags för årsfest och underhållning satte Åke och några av hans närmaste vänner ihop en kabaré. Det var början till den rutinerade grupp som i mars nästa år begår 20-årsjubileum på Karbyskolans scen.

I dag tycks ordförandeskapet i Vallentuna Ridsällskap var det som mest sporrar Åke Uddén till ideellt arbete. I bästa stallutstyrsel far han omkring med hammare och spik och hugger i där så behövs. Det där med ridsport tycks vara en riktig folkrörelse.

- Åtminstone flickrörelse, flinar Åke Uddén och syftar på att sporten mest utövas av tjejer. Och det tycks han då inte ha något emot.

Monica Antonsson

_______________________________________________________________________________

Södra Roslagen
22 april 1987

Ridhuset invigt

(VALLENTUNA)

Vallentunas tusen ryttare har äntligen kommit in under tak. Häromdagen invigdes nämligen efter många års slit den stora ridanläggningen i Veda. Sveriges hästtätaste kommun kan därför numera glädja sig åt ett ridhus med dubbelmanege, ryttarna åt att de slipper frysa och hästarna åt att de slipper klafsa omkring i decimeterdjup lervälling utomhus.

Invigningen då?

Ja, den blev en pompös och stilfull med Anders Gernandt, kommunalrådet och stiftelsens ordförande till häst vid sidan av alla duktiga ryttare av det mera seriösa slaget.

Det var rusning efter biljetter och gratisbussar mot Veda när ridanläggningen där skulle invigas för en vecka sedan. Mellan 700-800 personer hade letat sig ut till Veda för att få vara med när tjejernas motsvarighet till killarnas ishalll skulle visas upp för första gången.

Invigningsprogrammet inleddes med att kommunalrådet Elwe Nilsson (m) och ridhusstiftelsens ordförande Åke Uddén (c) lät sig köras in i manegen i öppen vagn. Så talade Elwe Nilsson om alla vedermödor som föregått ridhusets tillblivelse innan han överräckte blommor och en litografi av Vallentunakonstnären Berndt-Rune Jävenbrandt att pryda någon av väggarna i ridhuset.

Bra samarbete

- Den här anläggningen är ett fint bevis på hur samarbete mellan kommun och föreningsliv kan fungera. Kommunen har bara ställt mak till förfogande och ställt upp med borgen. Sedan har klubben gjort jobbet, sa Elwe Nilsson och nämnde då särskilt stiftelseordföranden Åke Uddén som engagerat sig utöver det vanliga.

Så tog Åke Uddén över ordet och lämnade en symbolisk ridhusnyckel till ridklubbens ordförande Leif Bigander som också hade en del att säga innan kommunalrådet klippte av det symboliska invigningsbandet i gult och blått.

Uppvisningar

Så följde uppvisningar av alla de slag. Det var gymnastik till häst, eller voltige som det heter på fackspråk. Det var westernridning med tuffa Western Rider, det var stafetthoppning, islandshästar, hindertävling med hundar och mycket mycket annat. Allt till kommentatorn Anders Gernandts kunniga småprat.

Som en extra krydda i programmet vinglade Åke Uddén till häst in i manegen mot slutet av programmet. Hans teknik var inte precis i klass med småtjejernas men i stället så mycket roligare. Iklädd smoking och hög hatt var han i alla fall, som han i ett svagt ögonblick lovat.

Monica Antonsson

________________________________________________________________________________

Södra Roslagen

19 augusti 1987

Improviserad gospel på Tuna torg

(VALLENTUNA)

Den amerikanska gospelgruppen Reach Out Singers som under en hektisk 10-dagarsturné gästar våra trakter har nu återvänt till USA.

Komna från liknande gästspel i Japan, Ryssland och Finland har gruppen hunnit genomföra ett 15-tal konserter i Stockholmstrakten och då främst i Vallentuna och Österåker.

Endast några timmar efter ankomsten till Sverige genomförde gruppen en improviserad konsert som samlade en entusiastisk åhörarskara under bar himmel på Tuna torg.

Värdar för gospelturnén är de berörda församlingarna och i Vallentuna togs gruppen huvudsakligen omhand av Margareta Rosenlund och Åke Uddén som representerade Össeby församling.

Reach Out Singers turné i Roslagen med omnejd genomfördes för andra året i rad och kommer troligen att följas av än fler ekumeniska kontakter mellan USA och Sverige.

Monica Antonsson

_____________________________________________________________________________

Lokaltidningen
Nr 8, 1994

_____________________________________________________________________________

Lokaltidningen

28 februari 1994

Nu har Åke blivit en kulturpersonlighet

 - Kulturpersoner? Det är väl sådana där som knackar på runstenar, säger Åke Uddén som är något konfunderad över att just han ska få årets kulturpris av Lions Club.

Man kan lugnt säga att han har haft fingrarna med i det mesta de senaste 40 åren. Åtminstone när det gäller föreningsliv i Vallentuna. Åke har helt enkelt svårt att hålla sig borta vare sid det gäller idrott, bygdefester, politik eller lättare underhållning som revy. Ideellt arbete är hans livselixir.

Drömrollen

De flesta känner honom som Brottbybo men vi som vet bättre et att han växte upp i Ormsta. På 50-talet var han elev i nuvarande Hjälmstaskolan där han tog sina första stapplande steg på scenen tillsammans med rektor Josef Andersson. De två delade intresset för teater och hjälptes åt att fylla logerna med röda kungamantlar och guldgula papperskronor.

- Åh ja, vi var många fler, protesterar Åke men faktum kvarstår. Det spelades revy och teater i röda skolan så att gymnastiksalens väggar nästan rämnade. Någon risk för överblivna biljetter var det aldrig.

Redan då fick han sin drömroll – som busfrö i pjäsen om Ruskaby skola. Trots att han var en förhållandevis snäll liten pilt som mest höll sig till flickorna var han alltid full av bus.

- En gång klädde jag ut mig i kjol och schalett och lurade vår nya fröken att jag var ny i klassen. Hon gick på det hela dagen.

Åkare i Brottby

Åke växte upp och blev åkare med egen lastbil. Han bildade familj, flyttade till Brottby och blev kyrkvärd i Vada. Samtidigt engagerade han sig i allt vad föreningsliv hette.

Det var i samband med Brottby Sportklubbs årsmöte för 27 år sedan som han startade Össebyamatörerna. Det glada gäng som årligen bjuder på lokalrevy i Karbyskolans gymnastiksal. Det Åke Uddén inte vet om revy är därför inte värt att veta. Genom åren har han agerat på tiljan, skrivit texter, snickrat kulisser, sjungit snett och vint och till och med dansat med i baletten. Alltihop med glatt humör och en stor portion humor – bara för att roa och sprida lite glädje i all enkelhet.

Ett slag för revyn

Så småningom har han återvänt till centralorten, blivit bilskollärare och halkinstruktör vid Gillingebanan. Men han är Össebyamatörerna trogen – trots att han i år inte spelat med på scenen. Men kulturpris ska han få i alla fall.

- Så klart att jag är glad, säger Åke som egentligen tycker att hans insatser inte är så mycket att orda om. Men han slår gärna ett slag för revy och folklustspel, enklare nöjen som kan glädja många utan att kosta så mycket. Sådant behövs det mycket av.

Lions Clubs kultur- och ungdomsledarpris delas ut i samband med klubbens 25-årsjubileum i Vallentuna kyrka den 12 mars.

Monica Antonsson

_______________________________________________________________________________

Lokaltidningen

Vecka 12, 1994

Lions firade 25 år

Lions Club i Vallentuna har fyllt 25 år! Det firades i samband med klubbens årliga stipendieutdelning i Vallentuna kyrka förra helgen.

Det finns ett 40-tal lejon i denna kvartsekelgamla Vallentunaklubb. De är ofta synliga i lotteristånden med sina lila hattar när dt drar ihop sig till våryra och luciafest.

Även fruarna brukar synes men de får nöja sig med att vara Lady Lions och inte riktigt fullvärdiga medlemmar. Det tycks nu inte spela någon roll. De är minst lika flitiga som lejonen själva. Det är syftet som är viktigt, syftet ”att tjäna”.

Det var i mars 1969 som 14 glada herrar samlades för att bilda Lions Club. Tre av dem, Bengt-Olof Andersson, Erland Björkquist och Astor Olsson finns med än idag. Med en lång rad aktiviteter har de och lejonbröderna lyckats samla in många sköna kronor till välgörande ändamål genom åren. Hittills har de delat ut totalt 1 264 284 kronor varav 460 335 kronor lokalt i Vallentuna.

Stipendier

25-årsjubileumet skulle förstås firas och lejonbröderna passade på att göra det i samband med den årliga stipendieutdelningen. Simtränaren Jonas Hägerhäll fick belöning för sin fritidsledargärning och revypappan Åke Uddén för sin kulturella. Det blev en högtidlig ceremoni i Vallentuna kyrka där Roland Pöntinen – kulturstipendiat av 1978 års modell – underhöll med pianospel. Sedan var det jubileumsfest på Johannebergs slott i Rimbo.

Monica Antonsson

________________________________________________________________________________

Lokaltidningen
Nr 34, 1995

________________________________________________________________________________ 

Lokaltidningen

Vecka 13 1997

Åke Uddén vid Gullbron
Foto: Monica Antonsson

Ungdomar bröt sig in på Gullbron och höll ravefest

(VALLENTUNA)

Den stora ravefesten i förra veckan ägde rum på Gullbron.

- Ungdomarna bröt sig in och lyckades till och med koppla på strömmen som var avstängd och plomberad i stolpen, säger Åke Uddén (c) som är ordförande i bygdegårdsföreningen.

Bygdegården i Gullbron, bara några hundra meter in på Skålhamravägens vänstra sida från Vallentuna sett, har sina rötter i 1920-talet. I byggnaden, som har en stor samlingssal, en balkong för caféverksamhet och köksutrymmen har firats allt från allmänna danser till privata bröllop. En tid var huset till och med uthyrt som antikvitets- eller skrothandel, vilken benämning som passar bäst. Numera står Gullbron tomt och tillbommat.

Ägs av centern

Gullbron
Foto: Monica Antonsson

- Huset var från början en SLU-lokal för Svensk landsbygdsungdom, säger Åke Uddén. Idag ägs det av Centerpartiet, Centerns ungdomsförbund och några enskilda andelsägare.

Natten till förra söndagen var Gullbron sannerligen föremål för polisens intresse. Den så kallade Ravekommissionen och en piket från Stockholm fick via Roslagspolisen tips om att en ravefest pågick i lokalerna. Några civilklädda spanare som tog sig in och rekognoserade i den allmänna oordningen kunde lätt konstatera att det förekom andra droger än alkohol på festen.

Droger på golvet

Vid halv sextiden på morgonen gick ravekommissionen, stockholmspolisens piketstyrka och fem polispatruller från Roslagspolisen in i lokalerna. Som på en given signalsläppte de flesta av de 200 festdeltagarna allt de hade av droger på golvet. Polisen beslagtog dock några mindre mängder hasch, ecstasy och amfetamin.

Upprörd

Gullbron
Foto: Monica Antonsson

Många ungdomar var narkotikapåverkade. Tio togs med för kroppsbesiktning och urinprovtagning – trots att minst hundra personer kunde misstänkas vara narkotikapåverkade. Enligt polisens bedömningar hade de gripna narkotika i kroppen – ett brott som kan ge sex månaders fängelse.

Åke Uddén är upprörd å bygdegårdsföreningens vägnar. Speciellt som ”festarrangören” för polisen uppgivit att han hyrt lokalerna för tusen kronor av Åke Uddén personligen.

- De hade brutit sig in, säger Åke Uddén och visar brytmärken på dörren. De har till och med lyckats få igång strömmen som var avstängd och plomberad ute i stolpen.  Vi skulle naturligtvis aldrig hyra ut Gullbron till en ravefest.

I skrivande stund är det inte känt om den nu aktuella ravefesten har något samband med det högstadiediskotek som härförleden höll på att urarta till just en ravefest.

Monica Antonsson

Gullbron
Foto: Monica Antonsson

______________________________________________________________________________

Lokaltidningen

Vecka 13 År?

På glid på Vallentunasjön

(VALLENTUNA)

Ut och blid i tid, manar fritidsförvaltningen som hela vintern hållit en nästan nio kilometer lång bana plogad för alla skridskoåkare.

- Vissa söndagar har det varit svart av folk på isen, säger fritidschef Jan-Åke Bredberg.

Förr i världen, tills för 30 år sedan ungefär, plogades isen på Vallentunasjön med viss regelbundenhet. Här har små och stora tävlingar hållits och här åkte skolbarnen innan ishall och isbanor kom till.

- Det var till och med biltävlingar här, säger fritidsnämndens ordförande Åke Uddén (c). Jag tror till och med att prins Bertil följde tävlingarna från första parkett på ort och ställe, när det begav sig.

Traktor genom isen

För några år sedan var olyckan framme och en traktor gick rakt igenom isen. Den kunde bärgas men likande olyckor hände på andra håll, så reglerna skärptes rejält, när det gäller plogning med traktor av sjöisar.

- Att vi nu kunnat ploga en långfärdsbana beror på Erik ”Klämman” Klemetti och ingen annan, säger Jan-Åke Bredberg. Han är IP:s tusenkonstnär och kommunens störste återvinnare.

Erik Klemetti har tillverkat en plog, visar det sig, och använt knivarna från en skrotad ismaskin. Plogen kan dras av en bil och på så vis kan förvaltningen ploga utan att bryta mot bestämmelserna.

Omåttligt populär

Skridskobanan på Vallentunasjön har blivit omåttligt populär. Åkare från hela Storstockholm har vallfärdat hela vintern. Personalen från ishallen har hållit efter den flera gånger i veckan, från Täbygränsen i söder till Kyrkviken i Vallentuna i norr. Start och mål är Gustavs Udde i Bällsta.

- Vi borrar varje vecka för att pröva isdjupet, säger Kjell Söderberg, förman vid IP. Och våren lyser med sin frånvaro, det är helt klart. Isdjupet är minst 60 centimeter över hela sjön.

Minitraktor?

- Försöket med skridskobanan har slagit så väl ut att vi ska be politikerna i nämnden att vi får använda 1995 års överskott till inköp av en liten minitraktor att ploga sjön med framöver, säger Jan-Åke Bredberg. Det går de säkert med på. Skridskobanan hålls öppen tills isdjupet har krympt till 40 centimeter. Då slutar fritidsförvaltningen ploga och då avråder de från ohämmat åkande på banan.

- Isen håller säkert några veckor till, säger Jan-Åke Bredberg. Så passa på och åk! Snart är våren här!

Monica Antonsson

Jag har sparat det här klippet ur DN Runt Stan i min mapp som det står Åke Uddén på. Jag tror det beror på att klassen i gula skolan på bilden var hans.Vallentuna Centralskola alltså. Men helt säker är jag inte...