Vallentuna Steget
Nr 6, 2005
Vallentunabor bakom spakarna
Uffe och Tommy lyfter livräddarna
När olyckan är framme och livet hänger på en skör tråd,
kan skillnaden mellan liv och död handla om sekunder. Då larmas oftast
ambulanshelikopterteamet, vars verksamhet på sistone har skildrats i TV-serien
”Livräddarna”. Piloterna Ulf Näsström, 62, och Tommy Hellström, 38, från
Vallentuna är två av seriens huvudpersoner.
Helikopterteamets medicinska personal består av en
narkosläkare och en narkossköterska som har till uppgift att hålla patienten
vid liv. Piloten, som är befälhavare ombord, ska transportera den medicinska
enheten till olycksplatsen och ta såväl den som patienten till sjukhus. Vid
hans sida sitter ambulanssjukvårdaren med uppgift att läsa checklistor,
navigera flygningen och hålla kontakt med sjöräddning, polis, brandkår och alla
andra enheter på marken.
– De ansvarar även för säkerheten, tills helikoptern står
avstängd på marken, säger Ulf. Folk som har väntat på oss vid en olycksplats
kan rusa fram lite hur som helst.
Ambulansflyg och Vasalopp
Ulf putsade helikoptrar, sopade hangarer, skruvade och
smorde på Ostermans Aero redan som grabb. Då och då fick han följa med på
postrundorna och kasta postsäckar till folk. Han tog mekanikercertifikat och
1980 trafikflygcertifikat. Som pilot byggde han därefter kraftledningar, lyfte
stolpar, drog linor och servade Sjöfartsverkets fyrar ute i havsbandet. 1993
blev pilot i ambulanshelikopterteamet som är stationerade i Gustavsberg.
Samtidigt driver han privat ett företag för att kombinera intresset för flyg
och foto. Det är följaktligen oftast han som för TV bevakar såväl Vasaloppet
som Stockholm Marathon från luften. På hemmaplan är han känd för sina
uppstigningar i samband med Lions Flyg- och Motordag.
Tommy Hällström från Frösunda var lastbilschaufför hos
Vallentuna Åkeri, när han i mitten av 80-talet var med om Ulfs
helikopteruppstigning över Åby gärde. Han blev eld och lågor och fick fem år
senare en testlektion vid Ostermans i födelsedagspresent hustrun Åsa. Med
hennes stöd sadlade han om. Under tre år utbildade han sig på kvällarna vid sidan
av ett jobb på Vallentuna Trafikskola. Tommy fick sitt flygcertifikat 1993,
rekryterades till Ostermans Helikopter och fick, som sitt första uppdrag, göra
rundflygningar över Vallentuna tillsammans med Ulf. I dag är han platschef på
helikopterbasen Lufttransport Sverige AB med 40 anställda som utgör
ambulanshelikopterteamet. Liknande baser finns i Uppsala, Östersund, Lycksele,
Umeå och Luleå. Tillsammans med medicinsk personal från Södersjukhuset gör de
omkring 2000 utryckningar per år.
Hjältedåd och dramatik
I TV-serien har tittarna fått vara med om teamets
vardagsbragder. Som till exempel när Tommys grupp, tack vare speciella
nattglasögon, såg en man under isen och lyckades plocka upp honom, trots att
det var både kallt och mörkt. Tommy filmade själv hela förloppet med en kamera
på hjälmen. Mannen hade, vid framkomsten till sjukhuset, en kroppstemperatur på
21 grader. Han överlevde enbart för att han så snabbt kom under vård.
– Mitt första uppdrag var att hämta en liten flicka som fått
tungt byggmaterial över sig. Pappan var så skärrad, att han inte klarade av att
vänta på oss. I stället körde han henne i bilen utan att veta, var han var. När
vi äntligen lyckades stoppa honom, parkerade jag helikoptern framför nosen på
hans bil. Läkarna slet ut flickan och började jobba med henne på huven. Hon dog
framför mina ögon. Det var hemskt! Speciellt som jag bara hade arbetat i tre
dagar. Då var det bra att vara gift med en kurator. Så småningom vänjer man
sig, hur konstigt det än kan låta.
Ulf håller med. Men teamet är noga med att prata igenom
dramatiska händelser och stötta varandra.
– Det håller inte att ligga vaken om natten, säger han. Har
man anlag för stress, så ska man nog tänka över sitt yrkesval.
Drog in sommarhelikoptern
Fram till sommaren 2003 hade teamet en sommarhelikopter som
gjorde 300 utryckningar från maj till september. Med tanke på att folkmängden i
Stockholms skärgård ökar med minst 100 000 personer under semestern, så ökar
också antalet olyckor i motsvarande grad, när folk rider, klättrar i berg,
rensar tak och blir bitna av ormar. Landstingspolitikerna drog emellertid in
helikoptern för att spara 2 miljoner per år. Därför finns numera bara en
helikopter vid basen oavsett årstid. Den är bemannad med fem piloter som
arbetar i skift och bara rycker ut vid absolut livsfara. Allt annat får numera
tas omhand av exempelvis ambulanser och sjöräddning. Enligt statistiken har
ingen dött för att det tog lång tid att komma till sjukhus.
– Om någon sågar av sig armen, så dör han inte av att åka
båt i två timmar, säger Tommy. Men är det så vi ska ha det? Risken är stor att
han förlorar sin arm och kanske aldrig mer kommer i arbete. Med tanke på att
Vägverket värderar varje människa i arbetsför ålder till 17,5 miljoner, så är
besparingen på 2 miljoner en struntsumma. Speciellt som de inte har räknat med
att även de markbundna transporterna kostar. Sjöräddning och tullbåtar saknar
dessutom medicinsk personal som kan ge första hjälpen. Med helikoptertransport
ökar chansen avsevärt, att läkarna ska kunna sätta armen på plats igen, så att
patienten kan återvända till arbetet.
Svarta hål i verksamheten
– På TV ser det ut som om vi har minst två helikoptrar,
säger Tommy. Så är det alltså inte.
Och läkare har vi bara dagtid. Sedan går han eller hon hem.
Det står i hälso- och sjukvårdslagen, att det ska finnas en doktor på SOS Alarm
dygnet runt som ska hjälpa oss att avgöra vilka larm som är helikopterärenden.
Men ibland – väldigt ofta – finns det ingen doktor där. De har helt enkelt inte
fått tag i någon som ställer upp på deras villkor.
Tommy råkade bli vittne till en bilolycka med fyra bilar
inblandade vid Vallentuna brandstation i förra veckan. I åtminstone en av
bilarna fanns det barn.
– En sådan olycka hade tidigare varit ett givet jobb för
oss. I dag måste först en doktor konstatera, att det verkligen rör sig om
livsfara. Det blir komplicerat, om det inte ens finns en doktor på plats.
Skulle två olyckor inträffa samtidigt, så måste teamet be om
hjälp från Uppsala, marinen eller Gotland. Tidsfördröjningen kan vara direkt
avgörande för folk som drabbats av stroke, drunkning, bröstsmärtor, ormbett och
nötallergi.
– Det säger sig självt att tiden många gånger är avgörande,
säger Ulf. Sedan hör man politiker som, utan förankring i verkligheten, pratar
om vår verklighet. Det är verkligen frustrerande.
Monica Antonsson
Fotnot
Samtliga program om ”Livräddarna” kan ses på SVT:s hemsida
med adress: www.svt.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar