Gästarbetare i Leningrad

Södra Roslagen

20 juli 1990

Åke från Vallentuna:

Gästarbetare i Leningrad

(LENINGRAD / VALLENTUNA)

När hotell Europeikaja byggdes i Leningrad 1875 var det unikt för sitt slag. Hit kom de förmögna från Ryssland och hela världen för att roa sig.

Så småningom förföll hotellet. Gästerna kom alltmera sällan hit och musiken i danssalongen tystnade.

Nu renoveras hotellet av ett svenskt företag i avsikt att förvandla det till Rysslands första femstjärniga lyxhotell. Byggmaterialet hämtas från Sverige liksom en stor del av arbetskraften. Den forna danssalongen har förvandlats till plåtverkstad och arbetsplats för bland andra Åke Scheuerlein från Vallentuna.

Om väggar kunnat tala så hade Hotell Europas väggar kunnat berätta det mesta om de flesta av Rysslands förnämsta kretsar när det begav sig.  I de många rummen sov de gott och i danssalongen svängde de till tonerna av den tidens populära musik. Hotellet var en värld av lyx.

Så gick åren och ett elakt rykte förtäljer att när det började regna in på översta våningen så stängdes den helt enkelt. Så småningom sipprade regnet ner till nästa våning. När hinkar och andra kärl inte kunde samla upp vattnet längre stängdes den också. Till slut hade hela hotellet förfallit.

Sedan ett halvår pågår nu en totalrenovering av Hotell Europa sedan svenska Siab, Reso och ryska Intourist gått ihop i jointventurebolaget Europa-Otel. Byggmaterialet hämtas från Sverige och arbetet utförs av omkring 50 svenskar och 300 jugoslaver. Här jobbar plåtslagaren Gunnar från Rimbo och förmannen Bengt från Åkersberga. En tredje är plåtslagaren Åke Scheuerlein från Vallentuna.

- Jag fick höra talas om det här bygget och tyckte det lät spännande, säger Åke som kom hit i februari, kontraktsbunden för ett års arbete.

Jobbar hårt

Åke och hans arbetskamrater bor i tre- eller femrumslägenheter i ett stort 12-våningshus. De har varsitt rum men delar WC, dusch och kök med varandra. De stiger upp halv sex om morgnarna, tar bussen till bygget och är sällan hemma före sju på kvällen. På lördagar arbetar de lite mindre och på söndagar är de lediga.

- Vi jobbar hårt och går som regel till sängs tidigt för att orka med. På lördagskvällar kan det hända att vi går på restaurang och har trevligt, säger Åke.

Hans arbete består av att förse det jättelika hotellet med omkring 8000 kvadratmeter plåttak vilket bara det är ett projekt på omkring sju miljoner kronor.

- Det är dåligt flyt på jobbet trots att vi arbetar hårt. Det är mer tidsödande att bygga om ett hus än att bygga nytt. Vi går ofta och väntar på leveranser från Sverige eller på att någon rysk myndighet ska godkänna någonting. Jag tror inte att hotellet kan öppnas i september 1991 som det var tänkt från början.

Långa matköer

Efter fem månader har utlandsjobbet blivit mindre spännande och mer vardag för Åke. Små enkla ting som är självklara hemma är snarast omöjligt att få tag i här. Tandkräm finns knappt att få tag i. Filmjölk och vanlig pizza finns inte alls.

- Den som vill köpa något måste stå halva dagen i kö. Vi som jobbar kan inte göra det och är därför hänvisade till svarta börsen som är väldigt stor här. Landet är mycket korrumperat. Man måste muta sig fram. Ingenting fungerar. Allt är fallfärdigt och vattnet går inte att dricka.

Åke berättar att mycket inte blev som de svenska arbetarna hade hoppats. Utöver lönen får de exempelvis sex rubel om dagen i traktamente. I början var de värda 60 kronor men nu bara tre sedan växelkursen har ändrats.

- Det tycks vara svårt för ungdomar att slå sig fram här. Vi har träffat unga grabbar som hoppat av skolan för att i stället sälja prylar till turister. Klockor, kaviar, sprit och militärkläder är åtråvärda ting på svarta börsen. Efter skolan skulle de annars ha blivit anvisade något arbete för en månadslön på 200 rubel. Nu tjänar de lika mycket på en kväll. Men det innebär att många förblir lågutbildade vilket måste vara förödande för landet.

Sämst jobb bäst betald

I Sovjetunionen tjänar läkare och lärare 200 rubel i månaden medan industriarbetaren kan komma upp i det dubbla. Bäst betalda är gruvarbetarna som tjänar 600 rubel i månaden. Allt enligt den rimliga regeln att sämst jobb ger bäst betalt.

- Det är trots allt en upplevelse att få lära känna en annan kultur så jag stannar nog året ut. Jag kan kanske tänka mig att förlänga det någon månad också men inte mer, säger Åke som flyger hem var sjätte vecka när han är ledig.

När Hotell Europa vid paradgatan Nevski Prospekt i centrala Leningrad står färdigt med sina 301 rum och sviter blir hon Sovjets första femstjärniga hotell. Här kommer att finnas sju restauranger, konferens- och bankettlokaler, en galleria med eleganta butiker, relaxavdelning med pool samt internationellt casino med nattklubb. I tio år ska hotellet drivas av Reso innan det, enligt kontraktet, övergår i rysk ägo.

Monica Antonsson