25 maj 2005
Kommunalrådet fiskar inte bara efter röster
Han fick landshövding Mats Hellström att nappa på ombyggnad av bomkorskningen
 |
| Sten-Åke Adlivankin Foto: Monica Antonsson |
Namn: Sten-Åke Adlivankin
Partitillhörighet: Moderaterna
Ålder: 48 år
Stjärntecken: Jungfru
Familj: Hustrun Birgitta, dottern Liselotte samt
sonen Niklas med sambo Evelyn, barnbarnen Melanie och Colin.
Bor: Lägenhet på Fornminnesvägen
Yrke: Kommunalråd sedan 1 januari 2002
Lön: 50 000:-/månad
Sten-Åke Adlivankin är Vallentunas ende heltidsanställde
politiker. Sedan han tillträdde jobbet den 1 januari 2002 har han lagt ner
extra energi på framför allt frågorna om bomkorsningen och försäljningen av
kommunens centrumfastigheter.
– Och nu är vi på god väg att lyckas med båda två, säger
han.
Att bomkorsningen ska byggas om är redan klart. Sedan 2003
finns den med i Vägverkets ”länsplan för regional transportinfrastruktur i
Stockholms län” (LTP) som gäller länets planering fram till 2015.
– Det gick förvånansvärt lätt, säger Sten-Åke. Jag bad
polismästaren i Roslagens Polismästardistrikt informera kommunen och Vägverket
om riskerna med alla dessa köer. Sedan bad jag chefen för Södra Roslagens
Brandförsvarsförbund göra detsamma, varpå jag informerade landshövding Mats
Hällström om kommunens höga planeringsnivå. Men kan vi inte lösa det problemet
med korsningen, så kommer jag att stoppa vartenda nybygge, sa jag. Jag vägrar
att åka runt och beklaga sorgen för folk som blivit änkor och änklingar på
grund av den. Sedan tog det inte lång tid, innan korsningen skrevs in i planen.
Den börjar byggas 2009 och ska stå klar för invigning året därpå. Notan slutar
på 175 miljoner kronor, varav Vägverket står för 100 miljoner och kommunen för
resten. Vi ska försöka få SL att ta sin del av kakan. Sedan behöver vi sälja
centrumfastigheterna för att få råd med resten.
 |
| Sten-Åke Adlivankin Foto: Monica Anatonsson |
Säljer centrumfastigheterna
Det är tredje gången gillt för försäljningen av
centrumfastigheterna. Första gången gavs uppdraget till dåvarande kommunchefen
1999.
– Han var en gråsosse som hade missförstått sitt uppdrag.
Han motarbetade projektet genom att anlita en värderingsman som satte en
alltför hög prislapp på fastigheterna. Anbudsgivarna kom aldrig ens i närheten
av ett köp. Två år senare drog förhandlingarna ut på tiden. Vi kom för nära
valet och det gick inte att få någon majoritet för försäljningen. Nu hoppas jag
att det ska gå vägen. Centrum behöver drivas av ett proffs och jag tror
verkligen på Bo Richter. Han är en kapitalist som tänker långsiktigt och inte
är girig. Att vissa tjänstemän har uttalat sig negativt om försäljningen hör
inte hit. Deras uppgift är att presentera ett objektivt beslutsunderlag och
ingenting annat för oss politiker.
Sten-Åkes ryska rötter
Sten-Åke kom till Vallentuna som treåring, när familjen 1959
flyttade hit från Sandviken. De bosatte sig vid Gläntastigen, där såväl
Sten-Åke som systrarna Britt-Marie och Marie-Louise växte upp. Skolbuss fanns
inte, så Sten-Åke fick traska till Prästgårdsskolan i Täby Kyrkby de första
åren. Det var först, när han 1965 skulle börja i tredje klass som han kom till
Vallentuna Centralskola. Ingrid Jägerhult hette skolfröken som då och då fick
assistans av förre rektorn Josef Andersson. Undra på att han trivdes i skolan
då.
– Ibland fick man hälsa på hos rektor Nils Sjöström, säger
han. Man var ju grabb. Man gjorde hyss…
Om det berodde på hans ryska rötter vet väl ingen. Sten-Åkes
pappas farmor Mania var nämligen född i St Petersburg. Där fanns en stor svensk
koloni med föreningar, skolor, restauranger, sjukhus och tidningar fram till
ryska revolutionen 1917. Svenska företag blomstrade i den ryska staden och
familjen Nobels fabriker var landets största verkstadsindustri. Efter
revolutionen tog bolsjevikerna makten och svenskarna ombads lämna landet. Tusen
rubel var allt de fick ta med sig. All fast egendom belades med exportförbud.
Mania och hennes syskon lämnade emellertid Ryssland före
sekelskiftet. De drev hotell i såväl Tammerfors som Helsingfors, innan de kom
till Göteborg för att öppna skönhetssalong.
– De blev över 90 år gamla, så jag har träffat dem alla tre,
säger Sten-Åke. Manias mor kom från Dalarna men fadern var ryss. Det enda jag
vet är att han var körsnär och att familjen hade det gott ställt. Syskonen
ville inte prata om livet i Ryssland. Mania var ogift mor. Det var det därför.
Tiga är silver, lyssna är guld
Sten-Åke fick sin första anställning efter grundskolan i ett
handelshus. Hans uppgift blev att ta fram företagets skeppningshandlingar för
all export till Japan. Ett halvår senare fick han även ta hand om
flygfrakterna. Han gjorde värnplikten vid P18 i Göteborg och gifte sig med
Birgitta, varpå Niklas, 23, och Liselotte, 20, kom till världen. Niklas är
numera sambo med Evelyn som är mamma till drygt treåriga dottern Melanie som
Sten-Åke och Birgitta har tagit till sitt hjärta. För tre veckor sedan föddes
dessutom barnbarnet Colin.
– Det är viktigt att inte göra någon skillnad på barnen,
säger Sten-Åke. Jag är väldigt förtjust i Melanie. Gittan och jag har flera
gånger suttit barnvakt åt henne.
Sten-Åke blev säljchef med uppgift att bygga upp
säljorganisationer och blev följaktligen en mästare på att sälja allt från
bilar till uppslagsverk.
– Folk tror att försäljning är att kunna prata. Det är
tvärtom viktigast att lyssna. En försäljare ska inte prata mer än nödvändigt.
Fyller 50 på valdagen!
 |
| Birgitta och Sten-Åke Adlivankin Foto: Monica Antonsson |
– Jag funderade länge, innan jag tackade ja. Jag har aldrig
stått efter att bli något politiskt. Jag ville bara vara med och göra kommunen
lite bättre. Så är det än idag.
Privat ägnar sig Sten-Åke åt förhållandevis enkla nöjen.
Fiske är hans stora favoritsysselsättning. Semestrarna tillbringar familjen i
en husvagn med fast uppställningsplats på Överlöpe camping strax hitom
Elmstabron.
– Det är störtskönt! Att ha husvagn är som att ha
sommarstuga med den skillnaden att man kan koppla den efter bilen och rulla
iväg dit näsan pekar.
Sten-Åke trivs med jobbet som kommunalråd. Han har
följaktligen inga planer på att sluta.
– Jag ställer upp i landstingsvalet med målsättningen att
lägga ned landstinget. Någon politisk riksdagskarriär är jag heller inte
intresserad av. Men jag ser fram mot kommunalvalet den 17 september 2006. Då
ska vi bättra på våra positioner med råge. Valdagen råkar för övrigt
sammanfalla med min 50-års dag, så det är klart, att jag önskar mig röster…
Monica Antonsson
Kolla
Adlivankin (kommunalrådet) Mel: Just a
giggelo
Text:
Monica
 |
| Sten-Åke Adlivankin sjunger på Vallentuna Revyns premiär |
Hans namn är som bekant Sten-Åke
Han styr i vår kommun
Som blivit hans tribun
Och han är inte särskilt tråkig
Från början var han ryss
Och sen kom han på kryss
Fast det var pappas farmor
Som kom hit, vilket nit, genom Finland, åh sånt slit
Hon var som gjord av marmor
Som liten parvel han
I Vallentuna fann
Sin allra bästa plats på jorden
Han blev försäljningschef
Politisk blev han med
Och sen så blev han proffs på orden
Sen Gittan kom och klick
Dom två rara ungar fick
Åh som dom växte till sig
Det blev boule, det blev fisk(e), till och med en massa disk
Som dom gjorde till sig
Kolla Adlivankin
Är fryntlig och pyntlig och nästan alltid glad
Kolla Adlivankin
Han babblar och schabblar och håller sin fasad
När Gittan Almlöf sa
Pension det vill jag ha
Så insåg han vad saken gällde
Han axla hennes jobb
Utan att bli snobb
Fick lyssna på allt folk som gnällde
Före de e så de e
Att va makthavare
Kommunalråd kan aldrig hyckla
Den som tror han är stor
Nog att strunta i sin bror
Finner ingen lycka
Kolla Adlivankin
Är fryntlig och pyntlig och nästan alltid glad
Kolla Adlivankin
Han babblar och schabblar och håller sin fasad
Han babblar och schabblar och håller sin fasad
Och läs mer om hans ryska släkt här
Missa det inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar