Nina Lizell

Norrtälje Tidning

Måndagen den 18 juli 1983

70-talets storstjärna har ledsnat på Tyskland och New York

Nina Lizell, 38 börjar om på Åby gärde

(VALLENTUNA)

- Det är alltid för tidigt att ge upp, säger Nina Lizell, tjejen som kommit hem från New York till Åby gärde för att bygga upp en ny tillvaro och skapa sig ett nytt liv för sig och barnen Christian, 7 år, och Carina, 4 år.

Vi minns henne som firad svensktoppsartist i slutet av 60-talet då hon gjorde TV-shower och sjöng in den ena hitlåten efter den andra. Det var också Nina som fick spela in filmen ”A cowboy in Sweden” mot Lee Hazlewood där de båda sjöng storsäljaren ”Vem kan segla förutan vind”. En guldskiva på väggen hemma hos Nina minner om den tiden.

Så småningom försvann hon från den svenska scenen - till förmån för den tyska - och glömdes mer eller mindre bort tills hon plötsligt en dag kom hem och slog sig ner i Vallentuna.

Upptäckt i talangjakt

Nina hade egentligen inga ambitioner inom

showbusiness från början. Hon var i Tyskland för att läsa språk efter studenten och siktade på att bli flygvärdinna. Någon anmälde henne till en talangjakt. Hon vann förstås och det blev skivkontrakt. Sedan kom framgångarna slag i slag. Under många år regnade manna från himlen över Nina även om hon slet hårt för framgångarna.

- Det var en fantastisk tid även om det var jobbigt, säger hon.

Nina gifte sig 1975 och slutade pendla till Sverige från München - där hon bodde – i och med att barnen kom till världen. Men i Tyskland jobbade hon vidare, fick egen TV-show och gjorde den ena plattan efter den andra. Kort sagt, hon var en verklig storstjärna i Tyskland. Genom åren har hon hunnit med att turnera över hela Europa, sjungit i Sydamerika, spelat revy med Dizzie Tunes i Oslo och turnerat i Sovjetunionen. Hon har gjort 170 tv-program, 50 singlar, 12 LP-skivor och otaliga reklamfilmer om allt från kaviaren till champagnen.

Satsade allt på äktenskap

För några år sedan tog hon ett verkligt svårt och avgörande beslut, när hon lämnade Tyskland för att följa sin man till USA. Hon mer eller mindre brände sina skepp till förmån för ett äktenskap som till slut ändå havererade. Nina styrde tomhänt kosan hem till Sverige som ensamstående tvåbarnsmor utan jobb och bostad. Det blev föräldrarna på sommartorpet i Brottby som ställde upp.

- De har varit fantastiska och alltid stått vid min sida. Jag är oerhört tacksam, säger Nina.

Så småningom fick hon lägenheten på Åby gärde och jobben började så smått flyta in när det blev känt att hon var hemma. Hon for på turné i parkerna men märkte att barnen behövde henne hemma.

- Därför har jag beslutat mig för att sadla om, säger hon.

- Man kan tyvärr inte försörja sig som artist hemma vid den egna husknuten. Man måste turnera. Det villkoret gäller för alla artister. Det vore ansvarslöst av mig som mor till två barn att inte inse det.

Framtiden ännu oviss

Därför har Nina, vid snart fyllda 39, varit på yrkesvägledning och bett om hjälp. Hon har en besvärlig sits med ett helt liv på scenen bakom sig – utan någon annan yrkeserfarenhet. Vad hon ska göra vet hon än så länge mycket lite om. Framtiden får utvisa det. Lite vilsen och orolig är hon allt. Men hon är av segt virke, envis och beredd att jobba hårt.

Helt lägger hon inte av showbusiness. Hon är fortfarande ett stort namn i Tyskland där hon i höst kommer att göra på både TV och skivinspelningar. Ett och annat jobb blir det säkert här hemma också. Men att satsa på en ny karriär är detsamma som en ekonomiskt osäker tillvaro och Nina ser som sin främsta uppgift att ge sina barn en lugn och trygg uppväxt.

Monica Antonson

______________________________________________________________________________

Norrtälje tidning

30 augusti 1983

Nina på scen

(VALLENTUNA)

Äntligen fick Nina Lizell säga hej på riktigt till sin hemmapublik när hon i lördags beträdde den provisoriska scenen på Tuna torg.

Hon backades upp av dansbandet Salta Mandlar som hon av och till samarbetat med de senaste åren.

Som en hyllning till dagens födelsedagsbarn – det alltid så välbesökta Torghuset – öppnades showen i flygande fläng med countrylåten ”Let me be there”. Sedan följde en rad hit-låtar som den ljuva ”Sometimes when we touch” och fräcka ”Every breath you take”. Den sistnämnda hämtad direkt från Amerikalistans topp.

I en show kan det hända oväntade saker och i Ninas omgivning händer det ofta. När killarna i bandet skulle presenteras, till specialtext av Claes Swanberg, gjordes det genom en megafon som brandkåren välvilligt ställt till Ninas förfogande.

Claes Swanberg ja. Dagen till ära återinträdde han som gitarrist i sitt gamla band. ”Du är min dröm”, sjöng Nina till honom. Men han är minsann högst närvarande och tvivels utan en virtuos på sitt instrument. Närvarande kollegor och åhörare kan bara gratulera. Han är fantastisk.

Ordinarie gitarristen Martin Rydnemalm skäms inte heller för sig och inte de andra killarna heller. Trummisen Johnny Ljung är en upplevelse. Sångaren Sten Carlsson kom lite i skymundan men några duetter och ett kortkort dansnummer genomförde han med Nina.

Showen avslutades medryckande med ”Will the circle be unbroken” och efter publikens inrop även ”The wonderer”.

Monica Antonsson

_______________________________________________________________________________

Södra Roslagen
23 november 1988

 _______________________________________________________________________________

Året Runt
Nr 34, 1988
Inget i datorn

______________________________________________________________________________

Hemmets Journal
Nr 29, 1989

________________________________________________________________________________

Hemmets Journal
Nr 44, 1991
inte i datorn

________________________________________________________________________________

Hemmets Veckotidning
Nr 12, 1993

_____________________________________________________________________________

Allas Veckotidning
Nr mellan 6 och 32, 1993
Ingen text i datorn

_______________________________________________________________________________

Lokaltidningen

Nr 46, 1993

_______________________________________________________________________________

Lokaltidningen 

Nr 36, 1994

Grattis Nina, 50!

_______________________________________________________________________________

Hemmets Veckotidning
Nr 5, 1998
Ej i dator

________________________________________________________________________________

Se & Hör
Nr 21, 1998
Ej i datorn

”Välkommen till Telia Mobilsvar”, ”Du har ett nytt meddelande” och ”Avsluta med fyrkant”. Fraserna känns igen men att rösten tillhör sångerskan Nina Lizell är det inte många som vet. Hon fick jobbet i konkurrens med 600 andra speakers och har vid det här laget varit Miss Mobilsvars okända röst i över fem år.
- Telia har köpt min röst för sina talsvarstjänster, säger Nina som driver verksamheten i eget företag. Jag har alltid försörjt mig på rösten och detta är en ny, snabbt växande bransch.

Jobbet hos Telia sysselsätter Nina en eller två dagar i veckan. Då tar hon bilen från Vallentuna, där hon bor, till Telias studio i Farsta för att uppdatera meddelanden och läsa in nya.
- Det är knepigare än man tror. Varje stavelse, varje ord ska läsas in med olika tonfall. Det gäller att andas på rätt ställe och pausera noga, så att den automatiska rösten låter språkligt korrekt när den klipps ihop.

Vid sidan av jobbet på Telia sjunger Nina vidare på den artistkarriär som började någonstans i Tyskland 1966. Hon var 19 år och vann en talangtävling, hamnade på platta och klättrade upp i topp på hitlistorna. En svensk lansering med Mona Wessman, Claes-Göran Hederström och Lee Hazlewood gjorde henne känd här hemma. Guldplattan ”Vem kan segla förutan vind” hemma på hallväggen minner om det.

Nina lämnade sin tyska karriär - trots egen TV-show i München - för kärlekens skull. Dåvarande maken, en isländsk musiker, var på väg att få sitt genombrott i USA, så familjen flyttade. När hon några år senare lämnade honom och flög hem till Sverige med sina två små barn, var pengarna slut och karriären spolierad. Vägen tillbaka har varit både krokig och lång för Nina - trots 75 plattor och 220 TV-program på meritlistan.
- Jag fick börja om från början, säger hon. Det har inte alltid varit lätt.

Nina har fortsatt att sjunga men i mindre sammanhang än förr. Tillsammans med sambon, Jan Johansson, driver hon numera orkestern Sound of Sweden som spelar överallt, där det drar ihop sig till fest. För några år sedan utbildade hon sig dessutom till journalist vilket ledde vidare till ett jobb som programledare i lokalradion.
- Jag bandade intervjuer, redigerade och sände program likaväl som jag presenterade plattor och lät folk ringa in sina önskningar om musik.

Så en dag ringde producenten Jürgen Westphal från Tyskland. Det är fyra år sedan nu. Han ville spela in en ny platta med Nina men hon tvekade. En ny, tysk lansering skulle trots allt innebära ett visst turnéliv och hon var inte beredd att periodvis vara borta från familjen.
Så kom någon på den geniala idén att starta en hitlista för Schlager Oldies och rätt som det var låg Ninas gamla plattor på hitlistornas topp.

Gamla skivsuccéer
- De spelades dygnet runt på radiostationerna och efter 52 veckor i rad på första plats, fick jag ta emot en guldstjärna i direktsänd TV-show.

Det visade sig att Ninas gamla fanclub levde och hade hälsan. Ordföranden Jörgen Winge har egentligen aldrig släppt greppet helt om sin forna idol. Då och då - senast vid Stockholm Water Festival förra året - tar han familjen till Sverige på semester bara för att få se och höra henne.
- Jag har några trogna fans som skriver fantastiska brev och ringer, säger Nina. Och nu har nya beundrarbrev börjat strömma in! Det känns alldeles fantastiskt att få vara med om det.

De gamla skivsuccéernas framgångar ledde vidare till några samlingsplattor innan Nina förra året gav ut sin första egna CD i Tyskland. Även den blev en framgång, så i maj kommer uppföljaren ut.
- De skriver låtar och skickar upp förslag, säger Nina som menar att hon inte kan sjunga vad som helst nu när hon fyllt 53. Det får inte bli för mycket tonårsaktig hjärta och smärta.
- När vi är nöjda med materialet flyger jag ner och spelar in.

Ninas tyska framgångar har banat väg för henne på den svenska marknaden. I höst når en ny samlingsplatta med tio svenska 60-talsartister skivdiskarna. Allt tack vare legendariske svensktoppenmannen Lasse Gurell.
- Vi gör varsin ny låt, avslöjar Nina som redan sjungit in sin melodi ”Du kunde väl ha sagt förlåt” som riskerar att bli en riktig landsplåga.
- Bland övriga artister finns Claes-Göran Hederström, Jörgen Edman, Ann Kihlström och Janne Önnerud, säger Nina. Deras inspelningar är klara. Tids nog får vi veta vilka de övriga artisterna blir.
Monica Antonsson
______________________________________________________________________________

Svensk Damtidning
Nr 50, 2002

Nina Lizell

Minns ni henne än?

- Jag har mer att göra än någonsin

Om någon kan gratulera sig själv, så är det sångerskan Nina Lizell, 58.

Just nu hon ligger trea med ”Immer wieder” på listan Air Play Charts över de mest spelade melodierna i tysk radio.

Minst 25 tyska inspelningar har hon gjort de senaste åren och minst en gång i månaden åker hon dit för att spela in skivor och göra TV-shower.

– Jag har skivkontrakt, tills jag fyller 63 år, jublar Nina. Och det kan hon gott göra. Det är inte många svensktoppsartister från 60-talet som fortfarande är heta på den tyska marknaden.

Här hemma har Nina just släppt sin första svenska skiva på 14 år – eller 27 snarare om man bortser från singeln ”Mellan hägg och syren” 1989.

Då – 1975 – kompades hon av Lasse Samuelssons orkester som förutom kapellmästaren själv bestod av Kjell Öhman, Douglas Westerlund, Lasse Wellander och Jan Bergman. Några av låtarna hamnade på Svensktoppen medan Nina försvann till den tyska marknaden.

Karriären började emellertid redan 1966, när Nina var i Tyskland för att plugga språk. Av en slump blev hon upptäckt i en talangjakt och fick omgående stora internationella framgångar. Här hemma gick svenska artister i strejk, varpå såväl radio som TV och grammofon stod utan sångare. Producenten Mats Olsson fann på råd och plockade hem Nina som, tillsammans med Mona Wessman och Claes-Göran Hederström, presenterades för den svenska publiken. Därmed började låtar som ”Flickan i fönstret mitt emot” och ”Tack för mig men nu sticker jag” snurra på Svensktoppen.

TV-producenten Torbjörn Axelman var inte sen att hänga på. När Lee Hazlewood skulle spela in filmen ”A cowboy in Sweden” behövdes en rågblond nationalsymbol. Ingen passade bättre än Nina som fick kasta sig på första bästa plan från München.

– Jag hade kommit fyra i tyska Melodifestivalen kvällen innan och vi hade avslutningsfest när Torbjörn ringde, så det blev bara två timmars sömn den natten.

Succén var given. I skir sommarklänning red Nina på häst genom de gotländska dimmorna till Lee Hazlewoods whiskyspruckna sång. Hennes egen inspelning ”Vem kan segla förutan vind” - med Lees hesa översättning slog emellertid mest och blev en guldplatta att hänga på väggen. På toppen av allt slog även kärleken till, fast hon var 22 och han över 40. 

– Förhållandet rann ut i sanden, när jag återvände till Tyskland. Det var omöjligt att hålla relationen levande på det avståndet.

Ninas tyska karriär visste snart inga gränser. Speciellt i öst, där hon blev symbol för den fria världen. Hennes bild var lika naturligt förekommande på tyska utedass som kungafamiljens en gång var på de svenska. Nina spelade in plattor på löpande band och turnerade genom Europa med samma lyckade resultat överallt. För att i någon mån bevara hennes svenska rötter, såg pappa Lennart till, att hon fick sill och kaviar hemifrån.

Hemsk situation i DDR

– Jag bodde i västtyska München, säger Nina som framför allt hade stora framgångar i öst, det gamla DDR, bland annat med egna TV-showen ”Guten Abend Nina Lizell”. Dessutom var hon minst en månad varje år stjärna på Friedrich-Stadt-Palast i Berlin.

– Det är jämförbart med Lido i Paris, säger Nina och berättar om vattenfall inomhus, en ständigt utsåld salong med plats för 4000 gäster, en orkester med 32 musiker och en balett med 20 dansare.

– Situationen i DDR var fruktansvärd vad gällde kläder och annat livsnödvändigt. Folk kunde bara handla västvaror i Intershop, om de lyckades få tag i västvaluta. Jag passerade genom Berlinmuren varje dag och kunde lätt ta med mig kläder, nylonstrumpor och hudkräm till artisterna på teatern.

Så slog kärleken till i form av den isländske musikern Thor Baldursson. Bröllopsklockorna ringde och barnen Christian och Carina kom till världen. De är vuxna nu och sedan länge utflugna ur boet.

– Carina är makeup-artist och Christian är VD för ett dataföretag. Jag är stolt förstås men mest för att de vuxit upp till fina människor med en stor portion empati o omtanke om andra. De är verkligen entusiastiska för nya plattan. ”Det är bra, mamma”, säger de. ”Go for it!”

När Carina var nyfödd lämnade Nina München och sin tyska karriär för att, på kvinnors vis, följa sin man till Amerika, där han hade musikaliska framgångar. Hennes sparkapital plöjdes ner i en lyxvilla på Long Island. Hon gjorde några talkshows och även amerikanarna fick lyssna till ”Vem kan segla”. Mest gick hon ändå sysslolös under de två år hon tillbringade där. Sommaren 1981 återvände hon till föräldrarna i Sverige med sina två små barn, två tomma händer och en kraschad karriär.

Sedan dess har Nina kämpat stenhårt för att komma tillbaka. Tretton år hade gått sedan framgångarna med Lee Hazlewood, så det var inte lätt. Den tyska karriären – med 75 skivinspelningar och 220 TV-program i 17 länder – var omöjlig att hålla igång på distans. Och för barnens skull ville hon stanna i Sverige.

Blir mormor till våren

Nina åkte på svensk turné och bildade småningom duo med gitarristen Clas Svanberg. De arbetade och levde ihop i tio år, innan de med vänskapen i behåll gick skilda vägar. Han blev pappa åt hennes barn och hon blev småningom bonusmamma åt hans dotter Mimi, vars mor omkom i Estoniakatastrofen.

– Mimi väntar barn, så till våren blir jag mormor, säger Nina. Det ser jag verkligen fram mot. Nina har dessutom sedan tre år sitt tioåriga fadderbarn Yu-Yun i Indonesien att dra försorg om. Det är i alla fall lite hjälp i den stora nöd som råder för många barn.

Med kärestan och pianisten Jan Johansson bildade hon så småningom gruppen ”Sound of Sweden” som underhöll och spelade till dans i Stockholmstrakten i åtminstone sex år.

– Även vi är bästa vänner, säger Nina. Såväl Janne som Clas har bidragit med varsin låt på nya plattan.

Nina lever för sig själv numera och satsar helhjärtat på karriären som plötsligt har krönts av så stora framgångar. Producenten Jürgen Westphal startade 1998 en hitlista för gamla ”oldies” och en av Ninas gamla plattor hamnade överst på listan och vägrade flytta på sig. Det gav henne såväl guld- som silverstjärnor av en radiostation samt banade väg för nya inspelningar. Efter drygt 20 års envist slit har hon än en gång tagit tyskarna med storm.

Här hemma har det varit betydligt tuffare. Nina är emellertid uppfinningsrik och envis. Hon sålde sin röst till Telia och blev Miss Mobilsvar. Sedan åtta år är det alltså hon som säger ”Välkommen till Telia Mobilsvar”. Det gav henne en grund att stå på liksom översättningsjobb - hon talar såväl engelska som tyska, franska och isländska – och inläsning av talböcker på band. En kurs i journalistik vid Poppius ledde vidare till ett jobb som radiopratare, reporter och producent på lokalradion några år.

– Jag fick göra allt själv. Jag pratade, spelade skivor, gjorde intervjuer, redigerade och sände. Det var verkligen kul. Radion är ett underbart medium som jag gott kan tänka mig att fortsätta med.

Nina berättade om journalistutbildningen i den tyska TV-showen ”Alles Gute” i somras. Det ledde till att tysk TV ringde upp inför en dokumentär om Abba som spelades in i Stockholm för en tid sedan. Som TV-reporter fick Nina intervjua folk på stan likaväl som människorna bakom Abba. Iklädd en lång, tidsenlig kappa fick hon dessutom gå upp och ner för trappan från Regeringsgatan till Kungsgatan och berätta egna Abba-minnen. 

– Agneta, Björn och jag turnerade tillsammans 1969 med Nilsmen och Thore Callmars orkester. Det var då det tände till mellan Agneta och Björn. Sedan kom Frida och Benny in i bilden.

Svenska skivor med Nina har, som sagt, lyst med sin frånvaro ett kvarts sekel. Den svenska skivindustrin präglas av en ungdomskult som räknat ut de flesta 60-tals artister. När Nina nu ville göra sin drömplatta, slöt hon cirkeln genom att engagera Lasse Samuelsson, Kjell Öhman, Douglas Westerlund, Lasse Wellander och Jan Bergman och valde att ge ut den på eget skivbolag. Det är nämligen enda chansen att själv få bestämma innehållet.

– Lasse producerar plattan med titeln ”Äntligen är jag på väg tillbaka” som är en svensk översättning av ”Immer wieder” signerad Ingela Pling Forsman. CD:n innehåller dessutom en rad nyskrivna låtar, tre av mina gamla svensktoppshits och några av våra mest älskade folkvisor.

Närmast ska Nina göra fyra julkonserter i Berlin. Dessutom ska hon sjunga Stilla natt på svenska i en tysk TV-show som sänds 4:e advent.

– Det blir en bra övning inför Lions Luciakonsert hemma i Vallentuna, säger Nina som traditionsenligt sjunger i sin egen kyrka, när Lucia ska krönas, och det av ideella skäl. Behållningen från konserten tillfaller Tjernobyls barn i den ryska, radioaktiva staden Novozybkov.

– Vid fyllda 58 har jag mer att göra än någonsin, säger Nina lyckligt och signerar ännu ett idolkort med destination Tyskland.

Monica Antonsson

  

_______________________________________________________________________________

 Tidning

6/2 2003

Sångerskan Nina Lizell, 58, kan gratulera sig själv. Just nu ligger hon fyra på listan över de mest spelade melodierna i tysk radio. De senaste åren har hon gjort minst 25 tyska inspelningar – den senaste släpptes så sent som i februari - och minst en gång i månaden åker hon dit för att göra TV. Upprinnelsen till hennes comeback är att radiostationen i Sachsen-Anhalt 1998 startade en hitlista för gamla ”oldies”. En av Ninas gamla plattor hamnade överst på listan och vägrade flytta på sig. Det banade väg för nya inspelningar, så efter drygt 20 års slit har hon än en gång tagit tyskarna med storm.

– Jag har skivkontrakt, tills jag fyller 63 år, säger Nina. Det är inte många svensktoppsartister från 60-talet som är så heta på den tyska marknaden numera. Här hemma är det också fullt upp. Jag har mer att göra än någonsin!

Nina har just släppt sin första svenska CD på 14 år – eller 27 snarare om man bortser från en singel 1989. Då – 1975 – kompades hon av Lasse Samuelssons orkester. Några av låtarna hamnade på Svensktoppen men själv försvann hon till den tyska marknaden. Det var där hon upptäcktes i en talangjakt 1966 och tämligen omgående fick hon stora internationella framgångar. Här hemma gick artisterna i strejk, varför producenten Mats Olsson började söka svenska artister i utlandet. Nina presenterades för den svenska publiken, varpå låtar som ”Flickan i fönstret mitt emot” började snurra på Svensktoppen. TV-producenten Torbjörn Axelman var inte sen att hänga på. Han såg till att Nina kastade sig på första bästa plan från München, när den amerikanska storstjärnan Lee Hazlewood skulle spela in filmen ”A cowboy in Sweden”. I skir sommarklänning red hon på häst genom de gotländska dimmorna till Lee Hazlewoods whiskyspruckna sång. Nina blev därmed en rågblond nationalsymbol, varpå plattan med ”Vem kan segla för utan vind” sålde guld. På toppen av allt slog även kärleken till, fast hon var 22 och han över 40. Emellertid rann kärlekssagan ut i sanden och hon återvände till Tyskland. 

Ninas tyska karriär visste snart inga gränser. Speciellt i öst, där hon blev en slags symbol för det fria väst. Ninas bild lär ha varit lika vanlig på tyska utedass som kungafamiljens en gång var på våra. I vilket fall som helst så spelade Nina in plattor på löpande band och turnerade genom Europa med lyckat resultat. Pappa Lennart såg till att hon behöll svenskheten genom att regelbundet förse henne med sill och kaviar hemifrån.

– Jag bodde i München, säger Nina som ofta gick igenom muren för att sjunga i det gamla DDR. Där hade hon TV-showen ”Guten Abend Nina Lizell” och minst en månad om året var hon stjärna på Friedrich-Stadt-Palast i Berlin.

– Det är ungefär som Lido i Paris, förklarar hon och berättar om vattenfall inomhus, en ständigt utsåld salong med plats för 4000 gäster, en orkester med 32 musiker och en balett med 20 dansare.

Så slog kärleken till i form av den isländske musikern Thor Baldursson. Bröllopsklockorna ringde och barnen Christian och Carina kom till världen. Därmed lämnade Nina München och sin tyska karriär. I stället valde hon att följa sin man till Amerika, där han hade musikaliska framgångar. Därmed plöjdes hennes sparkapital ner i en lyxvilla på Long Island. Efter några talkshows i försök att bryta sig in på den amerikanska marknaden – amerikanarna fick också höra ”Vem kan segla” - valde hon att koncentrera sig på att ta hand om barnen. Två år senare vände hon sommaren 1981 hem till föräldrarna i Sverige med sina två små barn och två för övrigt tomma händer. Bakom sig lämnade hon såväl ett kraschat äktenskap som en kraschad karriär. Sedan dess har Nina kämpat hårt för att komma tillbaka. Den tyska karriären som den då såg ut – med 75 skivinspelningar och 220 TV-program i 17 länder – var omöjlig att hålla igång från Sverige - Och här ville hon bo för barnens skull. Den svenska skivmarknaden var emellertid svåröppnad 13 år efter framgångarna med Lee Hazlewood. 

Nina åkte på svensk turné och mötte gitarristen Clas Svanberg som hon byggde tomtebolycka och bildade duo med. Det höll i tio år, innan de med vänskapen i behåll gick skilda vägar. Clas blev emellertid ”pappa” till hennes barn och hon blev bonusmamma åt hans dotter Mimi. 

– Mimi väntar barn, så snart blir jag mormor, säger Nina. Det ser jag verkligen fram mot. Nina har dessutom sedan tre år sitt tioåriga fadderbarn Yu-Yun i Indonesien att dra försorg om.

Pianisten Jan Johansson gjorde entré i hennes liv och resultatet blev en show- och dansgrupp vid namn ”Sound of Sweden” som underhöll och spelade upp till dans i många år. Men även det förhållandet tog slut.   

– Vi är bästa vänner, säger Nina. Såväl Janne som Clas har bidragit med varsin låt på nya CD:n.

Svenska skivor med Nina – och för den delen även alla andra 60-tals artister - har lyst med sin frånvaro i ett kvarts sekel nu. Skivindustrin präglas av en ungdomskult som helt enkelt räknat ut dem. Nina tog därför saken i egna händer och startade såväl musikförlag som skivbolaget Lizell Medica Voice Records. Det var enda sättet att själv få bestämma innehållet på plattan, säger hon. För att dessutom sluta sin cirkel engagerade hon Lasse Samuelsson och de musiker som medverkade på hennes sista svenska LP 1979.

– Lasse har producerat plattan ”Äntligen är jag på väg tillbaka”. Titellåten är en översättning signerad Ingela Pling Forsman av ”Immer wieder” som min just nu aktuella tyska hit heter. CD:n innehåller dessutom en rad nyskrivna låtar, tre av mina gamla svensktoppshits och några av våra mest älskade folkvisor.

Som skivbolagsdirektör gör Nina just nu allt för att få sin platta spelad i radio och testad på Svensktoppen. Hon står på tur för flera populära TV-program och får hjälp med distributionen av CD:n av Bert Karlsson. Privat lever hon för sig själv och satsar helhjärtat på karriären som plötsligt har krönts med sådan framgång. Sedan åtta år är hon dessutom Miss Mobilsvar hos Telia - den röst som säger ”Välkommen till Telia Mobilsvar” – vilket gett henne en grund att stå på. Översättningsjobb och inläsning av talböcker är andra färdigheter liksom en kurs i journalistik som gör att hon när som helst kan hoppa in och ta ett pass som radiopratare på lokalradion. 

– Jag jobbade heltid på radion några år. Jag pratade, spelade skivor, gjorde intervjuer, redigerade och sände. Det var verkligen kul. Radio är ett underbart medium som jag gott kan tänka mig att fortsätta med.

Monica Antonsson

________________________________________________________________________________

Hänt Extra

Nr 46, 2003

Här ska jag bo till det blir dags för servicehuset...! 

Nina Lizell har lämnat sitt hus i Vallentuna efter
20 år, sedan kommunen planerat bygga en friskola för 400 barn inpå husknuten. Hon fann sitt drömhus i Täby, där hon sedan några månader bor tillsammans med Tessie, en charmig biehon frisè-valp på 9 månader.

Med svampskogen, motionsspår och Rönningesjön inpå knutarna kan boendet knappast bli bättre. Nina tänker följaktligen bli kvar, tills det är dags för servicehuset, säger hon. 

– Jag hann knappt flytta in, förrän tysk TV dök upp, suckar Nina som fortfarande har ouppackade flyttkartonger i arbetsrummet.

Den tyska karriären rullar följaktligen på. Nina sjunger ständigt in nya hits som letar sig högt upp på de tyska listorna. Just nu är hon aktuell i såväl Tyskland som Holland, Belgien,

Österrike och Schweiz. Närmast väntar en serie konserter med balett och big band. Därav besöket av tysk TV som har gjort en reklamfilm inför konserterna. De ska sändas i TV likaväl, samtidigt som en CD spelas in. Sånt är vardagsmat för Nina i Tyskland. Den svenska publiken är mer svårflirtad. Den svenska CD:n hon släppte på eget bolag i våras - och som Bert Karlsson distribuerar - har ännu inte fått sitt genomslag. Nina ger emellertid inte upp så lätt. En ny platta finns därför på planeringsstadiet. 

– Jag är svensk, säger hon. Det är klart, att jag vill jobba hemma.

Nina är glad över, att hon fick vara med i Diggelo nyligen. Programledningen ringde, när hon höll på att plantera sin nya thujahäck. Häromdagen slog hon dessutom publikrekord i Globenannexet, när hon sjöng för 9000 PRO-are på mässa.

Arbetslusten är det med andra ord inget fel på. Med samma energi och säker smak har Nina inrett sitt nya hus. Varje rum har sina genomgående färger.
Kökets gula snickerier matchas väl av såväl gardiner och mattor som tallriksunderlägg och valet av konst.

I vardagsrummet har Nina sin antikhörna med föremål från gamla DDR. Innan muren föll, valde hon att handla för gagerna i Öst, innan hon återvände till Väst genom Berlinmuren. Östtyska pengar gick nämligen inte att växla in.

När Nina i början av 80-talet återvände till Sverige med sina barn Christian och Carina, lämnade hon sin tyska karriär och ett kraschat äktenskap bakom sig. Hon fick gott om jobb här hemma men de stora skivsuccéerna uteblev. Till sist valde hon att återvända till Tyskland som artist. Där fanns den seglivade fancluben och en publik tog emot henne med öppna armar. Privat har hon emellertid bott kvar, vilket innebär att hon får pendla. Mellan stora tyska TV-shower jobbar hon alltjämt på bröllop, 50-årskalas och företagsfester här hemma.

– Jag gillar Fame Factory, säger hon. Det är en toppenidé av Bert Karlsson. Men det vore kul med en satsning på seniorer också. Vi har faktiskt rätt mycket att ge!

Monica Antonsson

Bild i köket
Köket i vitt bryts av en vilsam gul färg som ger rummet harmoni. Här bakar Nina sina sockerkakor likaväl som hon lagar mat. Det italienska köket inspirerar mest.

Bild vid antikviteter
Nina spelar in minst tre CD om året i Tyskland. Här poserar hon i antikvitetshörnan med några av sina senaste plattor. Speldosan Synfonium köpte hon för sitt första TV-gage i Östtyskland på 60-talet.

Bild 1
– Vid min ålder ska man njuta av livet, säger Nina som har skaffat sig ett jacuzzi badkar för två med plats för champagneglas och levande ljus. Även kärleken kräver sin investering. Inom kort är dessutom nya snickerier på plats.

Bild 2-3
Nina går på valpkurs för att lära sig fostra Tessie. Det har givit gott resultat. Nina får Tessie att såväl dansa som sitta vackert som ligga snällt.

Bild 4
Sovrummet går i ljusblått och vitt. Här står dessutom en hauptbyrå med intarsiainläggningar och en bordsskiva av röd marmor. Den enda ljusstaken av Meissenporslin som överlevde flytten delar plats med en antik porslinspapegoja och en klocka köpt på auktion.

Bild 5-7
Ninas vardagsrum går i beige ton, medan skinnmöblerna är svarta. Glasbordet är nytt. Det gamla gick sönder i flytten.

Bild 8
Beundrarbreven från Tyskland letar sig hem till Nina i Täby. Så ofta hon hinner, signerar hon idolkort till sina fans vid köksbordet. Matrummet går ton i ton med snickerierna i köket.

Bild 9
Nina nya hus har en ovanligt generös altan, där vännerna gärna samlas och där det är sol dagen lång.