Birgit Devell 1994 Suddagumman Foto: Monica Antonsson |
Nr X, År
Rena dödsfällan för klottrarna
För några veckor sedan sprayades fördelningsstationen i
Bällsta med graffitti i snart sagt varje hörn. Ungdomarna har dessutom rört sig
strax under oskyddade starkströmsledningar och transformatorer. Klottrare i
Vallentuna lever med andra ord farligt.
Fördelningsstationen i Bällsta förser ett stort område
med ström. Stationen är av säkerhetsskäl tillbommad och området väl inhägnat.
Innanför staketet finns nämligen transformatorer och 20 kilovoltsledningar som
är helt oskyddade. Den som råkar snudda vid eller bara spraya mot en sådan
ledning bränns omedelbart till döds.
- En katt tog sig upp där en gång, berättar driftsingenjör
Karl-Evert Wickström. Det blev bara några hårtussar kvar av den och strömmen
slogs ut direkt.
Dyr sanering
Fördelningsstationen har varit mål för klottrare i flera
år. Sedan 1989 har den sanerats årligen till en kostnad på omkring 50 000 kronor
om året. Den här gången är skadegörelsen värre och Karl-Evert Wickström räknar
med en betydligt högre kostnad. Ändå har verket, på eget initiativ och för dyra
pengar, hyrt in en expert på vandalisering som åkt runt i skolorna och pratat.
- Det finns omkring 300 nätverksstationer och kanske
tusen elskåp i centrala Vallentuna, säger verkmästare Aulis Nyman. Nästan alla
är nerklottrade. De som ligger i ytterområdena har än så länge klarat sig bra.
Elverket har inga praktiska möjligheter att rengöra alla
stationer. Det skulle kosta åtminstone en halv miljon kronor varje gång, pengar
som föräldrarna, det vill säga redan avgiftstyngda abonnenter, får betala på
el-räkningarna.
Lek med döden
- Ungdomarna leker med döden. De förstår inte hur farligt
det är här inne. Om någon skulle dö kan vi inte tala om kostnader i kronor och
ören längre.
Vid fördelningsstationen i Bällsta brukar klottrana
klippa hål i staketet för att ta sig in. Aulis Nyman, som bor i närheten, har
lagat samma hål flera gånger.
- Till sist använde jag kraftigare material. Då klippte
de helt enkelt upp ett nytt hål, säger han uppgivet och berättar vidare om
kabelskåp där någon just har pillat bort säkringarna.
- Börjar de spraya där, kan de orsaka en explosion. Skulle
det ske, så får vi på elverket säkert skulden.
Monica Antonsson
_______________________________________________________________________________
Lokaltidningen
Samma som ovan
Birgit ska försöka få bukt med problemet
- Håll Vallentuna rent från klotter och skadegörelse,
manar Birgit Devell. På eget initiativ har hon ALU-anställts vid gatukontoret
för att förändra attityder och få bukt med vandaliseringen.
Birgit "Suddagumman" Devell Foto: Monica Antonsson |
Birgit Devell blev arbetslös i höstas. Då tågade hon
raskt upp till arbetsförm
edlingen och presenterade sin idé. Varför skulle hon
sitta sysslolös hemma när hon kunde göra nytta för kommunen?
- Jag hade funderat på att hjälpa arbetslösa föräldrar
med barnpassning och på att läsa högt för pensionärer. Men mest av allt lockades
jag av tanken på att sprida budskapet ”Håll Vallentuna rent!”
Rivstart
Kommunen tände på idén och Birgit fick sin sex månaders
ALU-anställning. Hon tillträdde den 10 januari och gav jobbet en rivstart.
Bland annat har hon fotograferat allt klotter i Vallentuna, bilder som polisen
nu ska fingranska i jakten på förövarna.
Birgit visar att klottersaneringen på kommunens byggnader
kostar drygt 1 100 000 kronor. Varje år! Därtill kommer
busshållplatser, reklampelare och vindskydd i Storstockholms-området som
rengörs för 1 170 000 kronor.
- SL har fyra heltidsanställda klotterpoliser på tåg,
bussar och tunnelbana. Där vandaliseras för mellan 50 och 60 miljoner kronor
varje år varav hela 30 miljoner utgör klottersanering.
- Klotter är ibland inkörsporten till tyngre
kriminalitet. Många blir dessutom ”höga” av sprayångorna och kan därigenom
lockas till missbruk.
I samarbete med polis, fältassistenter och kommunens
olika förvaltningar ska Birgit Devell försöka ändra ungdomarnas inställning
genom utställningar och videofilm bland annat.
- Jag skulle helst vilja ha kontakt med en klottrare som
slutat, säger hon. Han skulle kunna lära mig en helt del.
Monica Antonsson
Lokaltidningen
Nr 38, 1994
Hon jagar klottrarna
Vallentuna vägrar släppa greppet om klottrare och
skadegörare. Det senaste halvårets framgångar har fått kommunen att satsa
rejält på en fortsättning av Birgit Devells alu-projekt ”Håll Vallentuna rent
från klotter”.
Birgit Devell Foto: Monica Antonsson |
Det började med att Birgit Devell vägrade acceptera att
hon blivit arbetslös. Hon knackade på hos kommunen och erbjöd sig att avslöja
alla klottrare. Resultatet blev en sexmånaders ALU-tjänst.
Hon började genast kartlägga klottret med hjälp av dess
signaturer. Det stod inte länge på förrän 20 unga grabbar självmant hade anmält
sig hos polisen. Därefter satte saneringen igång. Gossarna fick själva putsa
och feja lite varstans i kommunen när det blev sommarlov.
Handlingsplan
Alu-tjänsten gick ut i juni och kommunen insåg att de
höll på att mista Birgit Devell. Ledningsgruppen för barn- och ungdomsprojektet
(LUG) fann på råd och skrev en handlingsplan för förebyggande åtgärder av
klotter och skadegörelse i kommunen.
- Det är angeläget att ta tillvara de erfarenheten som
vunnits, skriver fritidschefen Jan-Åke Bredberg och enhetschef Dick Andersson
vid socialförvaltningen. Det gäller att angripa grundläggande problem med
klotter och skadegörelse på ett tidigt stadium.
Ungdomar i riskzonen
Projektet som nu är igång riktar sig till arbetslösa,
ungdomar i riskzonen, gymnasiets individuella program, skadegörare och
klottrare. Birgit Devell ansvarar för uppspårning och identifiering av
klottrare, förebyggande insatser och information till låg- och
mellanstadieelever med föräldragrupper.
Det ska också bildas en sanerings- och underhållsgrupp
under hösten. Den ska bestå av alu-projekt och ungdomar ur riskgrupperna. De
ska arbeta med klottersanering och underhållsarbete under en arbetsledare från
fritidsförvaltningen. För att allt ska fungera ska ett samarbete med polis och
åklagarmyndighet utarbetas.
Kostnaderna för klotter och skadegörelse uppgick 1993
till 970 000 kronor för kommunens räkning, 500 000 kronor för
elverket och 225 000 kronor för Ragnsells.
Monica Antonsson
Nr 40, 1994
Suddagumman vägrar ge sig
Kampen mot klottrarna hårdnar. Nyligen utsattes
idrottsplatsen, Kvarnbadet, ungdomskaféet Bruket och Hjälmstaskolan för skadegörelse
till stora belopp.
Klottrarna har dessutom påbörjat en kamp riktad direkt
mot Suddagumman Birgit Devell.
Den senaste tiden har klottrare och graffittinissar – de som
klottrar för konstens skull – förstört fasader för flera hundra tusentals
kronor i Vallentuna. Bara barackerna vid idrottsplatsen kommer att kosta 75 000
kronor att sanera. Kvarnbadet har också råkat illa ut liksom Bruket, där
skadegörarna har rispat i fasaden så att hela huset måste putsas om.
300 000 i Hjälmsta
- Hjälmstaskolan, som de senaste fyra åren har renoverats
för 75 miljoner kronor, har klottersanerats och reparerats för 300 000 kronor.
Birgit Devell berättar hur skolan klottrades ner första
helgen i september. Måndagen därpå tvättade hon själv bort alltihop tillsammans
med några ungdomar.
- Skolan invigdes tisdagen den 6 september. Dagen därpå
var den nerklottrad igen.
Jourklasser tvättar
Birgit berättar om toaletter där tapeter ryckts ner och
om skyddsrumsskyltar som klistrats över. Jourklasser tvättar numera toaletterna
flera gånger om dagen.
Birgit Devell har på sistone fått flera sabotage riktade
mot sin person. Sist i raden av påhopp är meddelanden av typen ”the more you
fuck with us Birgit Devell, the more we fuck you” som någon skrivit på ett
trappräcke vid Bruket.
- Varför inte skriva budskapet på en skylt i stället,
undrar hon. De upplever mig som ett hot, men det är fel. Jag försöker hjälpa
dem så att de kan få göra rent efter sig. Alternativet är polis, åklagare,
domstol och skadestånd.
Ny generation
De sociala myndigheterna beslutar om lämpliga åtgärder
för ungdomsbrottslingar under femton år. Äldre skadegörare omhändertas för
samhällsvård eller döms till ungdomsfängelse. De nu aktuella grabbarna är
delvis en ny generation klottrare. De som har tvättat klotter under sommarlovet
har i de flesta fall tröttnat och skaffat sig nya intressen.
- Det är bättre att grabbarna erkänner och gör rent efter
sig. De som döms av domstol får svårt att ta körkort. De kan också få problem
med att köpa lägenhet för att de inte får några banklån. De får inga visum
heller och kan därför inte studera utomlands.
Ord och inga visor.
Det är ord och inga visor! Jakten på klottrare och graffittinissar
går vidare och intensifieras. Inom kort inleds ett omfattande samarbete över
kommungränserna med Täby, Danderyd och Österåker.
Monica Antonsson
Lokaltidningen
Nr 37, 1995
________________________________________________________________________________
Lokaltidningen
Nr X, År
Klottrana får själva göra rent efter sig
Nu får klottrarna i Vallentuna själva sanera husväggar,
el-stationer och tågperronger. Detta tack vare Birgit Devell som avslöjar
grabbarna på löpande band och får dem på andra tankar.
ALU-anställda Birgit Devell har fått sex månader på sig
att omvända klottrana. Hon inledde strax efter årsskiftet med att fotografera
hundratals nedklottrade väggar och därefter jämföra mönster och signaturer.
Efter noggrant detektivarbete har hon kartlagt 20-30 ungdomar i Vallentuna och
sökt upp dem i skolorna. Sedan hon avslöjat vad hon visste, gav hon dem chansen
att självmant erkänna sina brott. Därefter har hon uppmuntrat och stöttat dem
på alla sätt.
Inkörsport
- Klotter är ofta inkörsporten till grövre förseelser.
Därför gäller det att kvickt få grabbarna på andra tankar. Jag har en fyra fem
stycken som fortfarande nekar men 16 killar har följt mig till polisen, säger
Birgit Devell. Nu arbetar de för ett renare Vallentuna och ska i sommar rengöra
vartenda elskåp i kommunen.
Foto: Monica Antonsson |
Klottringsbenägna
Sex av grabbarna är mer klottringsbenägna än de andra. De
har signerat klotter i Vallentuna och Täby såväl som i tunnelbanan, på
perronger och inne i tunnlarna. Birgit
Devell ser därför till att just de får en grundlig utbildning i klottersanering.
I onsdags kom därför klottersanerare Tommie Hansson till hållplatsen
Kragstalund för att instruera.
Stor bransch
Foto: Monica Antonsson |
- Det är en stor bransch. Ändå gör jag allt för att bli
av med jobbet, sa Tommie Hansson, målare till professionen och med lång
erfarenhet av ungdomsarbete. Hans firma anlitas av SL som förra året sanerade
och reparerade skadegörelse för 50 miljoner kronor.
Lösningsmedlen som används vid klottersanering är farliga
för både hud och andningsorgan. Trots skyddskläder som gummikläder, visir och handskar
har Tommie ärr på sina händer av frätande syra.
Den här dagen hade Birgit Devell planerat att tre gossar
skulle sanera de 53 nedklottrade betongblocken längs spåret vid hållplatsen.
Två fick inte ledigt för rektorn men den tredje fick en lektion han sent ska
glömma. Dagen innan hade han och Birgit besökt en dam vars brevlåda han
klottrat ner. Han bad om ursäkt och gjorde rent så gott det gick.
Foto: Monica Antonsson |
- Hon blev jätteglad och sa att jag inte behövde köpa en
ny, konstaterade han.
Klottret i Kragstalund besprutades först med vatten i
högtrycksspruta innan den penslades med ett tapetklisterliknande lösningsmedel
som fick verka en stund. Därefter fick högtryckssprutan med hetvatten färgen att
rinna av. Klottraren fick också gnugga ordentligt innan färgen gick bort från
ett elskåp intill.
- Lösningsmedlet måste ofta verka i flera timmar och vi
kan få göra om proceduren flera gånger, innan vi ser resultat, sa Tommie
Hansson.
Den unge klottraren kämpade på med det första betongblocket
en god stund och efter 53 block var han ingen klottrare mer. Saneringen skulle
normalt ha kostat SL 300 kronor per block eller totalt 15 000 kronor.
- När folk ser mig och grabbarna städa i naturen brukar
de fråga vilken förening vi tillhör. Då svarar killarna att de är Vallentunas före
detta klottrare som kommit in på rätt väg, säger Birgit Devell som är mäkta
stolt över ”sina” pojkar och fortsätter kampen så länge ALU-tjänsten räcker.
Monica Antonsson
________________________________________________________________________________
Sanering
Bällsta station
Före...
... Efter
Lokaltidningen
Vecka 25, ÅR
Före detta klottrare hotas av ”kollegor”
De före detta klottrare som just nu skrubbar Vallentuna
rent efter sig hotas med stryk av sina forna kollegor.
De tvingas att antingen stjäla färgburkar åt plågoandarna
eller börja klottra igen för att undgå misshandel.
När Birgit Devell startade projektet ”Håll Vallentuna
rent från klotter” samlades snart ett gäng ångerfulla grabbar kring henne. Hon
hade fotograferat allt klotter i kommunen, jämfört signaturer och avslöjat
klottrarna på löpande band. De flesta, närmare bestämt 16 av 20 klottrarare,
insåg att loppet var kört och anmälde sig själva.
Aldrig mer
Sedan dess har Birgit Devell träffat uppgörelser som
gynnar grabbarna med kommun, polis och andra myndigheter. De får jobba av sina
brott på sommarlovet i stället för att dras med dryga skadestånd många år
framöver. Arbetet pågår just nu. Pojkarna tvättar klotter med glatt humör från
morgon till kväll och kommer förmodligen aldrig att klottra mer.
Så långt är allt en solskenshistoria.
De fyra kända klottrare som hittills hårdnackat nekat
till brott har nu börjat hota sina forna kamrater. De är något äldre och har
därför ett givet övertag. Speciellt som di i grupp ger sig på en eller två
pojkar i taget.
Hot om råstryk
- Min 13-åring och hans kompis stod och väntade på Birgit
en dag efter skolan, säger en mamma som hör av sig. Det här gänget kom fram och
anklagade honom för att ha tjallat. ”Du ska skaffa tio sprayburkar till mig,
annars ska jag klå dig gul och blå”, sa ledaren, en 15-åring. ”Och jag ska ha
fem burkar” sa en annan. ”Vi ska ha dem på torsdag kväll, annars blir det
råstryk. Vi ska slänga dig från taket och hoppa på dig.”
Tio burkar färg kostar omkring 1000 kronor. Pojken
uppmanades följaktligen till stöld.
- Min son kom dessbättre hem och berättade alltihop,
säger mamman. Men jag har hört att andra stulit burkar och klottrat lite bara
för att få vara i fred.
Allt starkare bevis
Flera familjer har, enligt mamman, utsatts för telefonterror
på sistone. Likaså klottras rengjorda platser ner på nytt i uppenbart syfte att
sabotera projektet.
- Bevisen blir allt starkare mot de här pojkarna, säger
Birgit Devell. Klotter är skadegörelse och graffitti är färg på fel ställe. Det
finns ingen återvändo och jag tycker synd om dem som inte tar chansen att få
jobba av sina brott. För dem återstår polis, åklagare, rättegång och skadestånd
– som de får betala själva.
Polischef Christer Restrup ser mycket allvarligt på
hotelserna. Brottsrubriceringen är snubblande nära ”övergrepp i rättssak”
vilket kan ge fängelse i minst ett år.
- De är äldre grabbar som hotar yngre och försöker beröva
dem möjligheten att ställa till rätta vad de gjort. Ledaren och hans kompisar
ska absolut förhindras från att fortsätta hota yngre kamrater, säger polischef
Christer Restrup.
Monica Antonsson
Skrevs 11/7 2002
Klipp?
Jag hittar inte klippet just nu.
Jag lägger därför in bilder från Birgits karriär som Suddagumma här så länge.
Birgit Devell är ”Suddagumman” med hela norra Storstockholm.
Det finns inte ett klotter eller en signatur som inte hon känner igen.
Verksamheten har sparat in hundratusentals kronor åt kommunerna och varenda
avslöjad klottrare har fått skura rent efter sig.
– De här ungdomarna är i riskzonen, säger Birgit. Att spåra
upp och identifiera dem är inte bara ett sätt att få slut på skadegörelsen, det
är en förebyggande verksamhet också. Klotter är ofta inkörsporten till såväl
kriminalitet som missbruk.
Birgit dukar fram kaffe och rabarberpaj med vaniljsås på
bordet under parasollet vid poolen. Hon och maken Bo har ett eget litet
paradis, Villa Björkudden vid Vallentunasjöns strand. Huset och uteplatsen
ligger i en sluttning ned mot vattnet där en välvd liten bro förbinder tomten
med två små öar. På den yttre sitter måsarna och spanar i ett träd. Det gick av
på mitten i en storm i höstas, så Bosse klättrade upp med en låda åt dem att
sitta i. De tackade och tog emot.
– Vi kallar dem spanarna, säger Birgit.
På tomten finns fyra små gästhus med pelargoner på
förstutrappan och gräs på taket. Ett andpar har funnit sig väl till rätta. Fru
And pickar på fönsterrutan, när hon är hungrig. Dessutom badar hon i poolen och
lägger ägg på uteplatsen. Fru ekorre väntar troget på trappan i hopp om lite
yoghurt och en ostmacka. Idyllen vid Villa Björkudden känns väldigt långt från
förorternas nedklottrade betongfundament. Det hindrar inte att Birgit gärna
pratar om sina skyddslingar. Och när hon börjar tala om klottrare, kan hon hålla
på hur länge som helst.
Själv föddes hon i Solna men växte delvis upp i Mönsterås,
där pappan under några år drev konfektionsfabrik. Därmed fick ett 20-tal
sömmerskor och skräddare jobb med att sy kostymer.
– Jag minns att de sydde upp en specialkostym till en man
som vägde ett par hundra kilo. När byxorna var klara, fick tre fullvuxna
människor plats i dem.
Mönsterås var en lantlig idyll. Birgit och hennes syskon
sprang barfota i gräset, fiskade i hamnen och cyklade till Oknö för att träffa
sommargäster och bada.
– Jag älskade att sjunga, så jag sjöng för kunderna i
fiskaffären. Där doftade så gott, tyckte jag.
När Birgit var tolv gick flyttlasset tillbaka till Solna,
där hon blev retad för sin småländska. Pappan hade kontor på Kungsgatan 48 mitt
i Stockholm och hon älskade att stå i porten. Där kunde hon njuta av
storstadens brus och folkvimmel efter åren i det lantliga Småland.
– Mamma förmanade mig att inte gå någonstans. Jag skulle
aldrig tala med främmande människor och framför allt inte män.
En dag kom en blind man gående. Det var kallt och halt, så
han trevade sig fram bland gröna sandlådor med sin käpp. Fingervantarna var
avklippta och han sålde kvastar och borstar som blinda hade tillverkat. Ingen
tycktes vara intresserad av att handla, så Birgit sprang in till sin pappa och
tiggde en slant.
Foto: Monica Antonsson |
– Jag gav honom slanten men tog ingen borste. Jag tyckte så
förfärligt synd om honom. Jag grät och följde efter, ifall han skulle behöva
min hjälp. Mamma och pappa hittade mig på Vasagatan. Jag storgrät och höll på
att bli överkörd.
Det är bara ett exempel på hur Birgit har präglats av sitt
goda hjärta. När hon som 15-åring upptäckte att vissa gravar på kyrkogården
hade mer blommor än andra, knyckte hon helt enkelt från de rika och gav till de
fattiga.
Som vuxen blev hon och gjorde sig oumbärlig genom att
ständigt ta på sig de tristaste arbetsuppgifterna, koka kaffe, ge beröm och
alltid finnas till hands.
– Hon jobbade i receptionen på ett stort dataföretag, när vi
träffades, säger Bosse. Hon var spindeln i nätet och lika bra på att lyssna som
att sy i en knapp. För det fick hon en gratifikation i form av en månads betald
semester i USA. Och bäst av allt, hon fick ta någon med sig också. Gissa vem?!
– I stället för att premiera någon av de duktiga säljarna,
så valde de flickan i receptionen, säger Birgit. Jag blev så rörd att jag grät
floder. Jag kunde inte prata, så de fick tillfälligt sätta en annan tjej i
telefonväxeln.
Foto: Monica Antonsson |
var lugn och sansad och hon var pigg och glad. Sonen Stefan
kom till världen 1970.
– Det är det mest fantastiska jag har varit med om!
Det var inte tal om att sätta Stefan på dagis. Birgit valde
i stället att bli kommunal dagmamma till sex förskolebarn. Några år senare gick
äktenskapet i kras.
- Vi växte ifrån varandra och skildes som vänner, när Stefan
var fem år.
Birgit köpte ett eget hus och fortsatte som dagmamma. För
att dryga ut hushållskassan höll hon bantningskurser likaväl som hon städade
trappor och bar ut tidningar om morgnarna, medan Stefan sov i bilen.
När Stefan var stor nog, kunde det hända att Birgit gick på
dans. Dels tyckte hon om att dansa och dels var en väninna dödligt kär i en
orkesterledare.
– Min väninna hade sytt en blå kavaj med silverblomma åt
honom. Han var så tjusig, när han stod och sjöng på scenen. Men han var gift
och hade barn. Det fick hon veta av en av musikerna. Hon var bara en av minst
fyra kvinnor som han regelbundet brukade träffa. Undra på att hon bröt ihop.
Foto: Monica Antonsson |
Det var en helt vanlig kväll på krogen hon träffade Bosse.
Året var 1985 och han stod i pianobaren och såg ut som en god nallebjörn,
tyckte hon. De pratade och dansade hela kvällen. Bosse var skild sedan länge
och har två nästan vuxna söner - Ronny och Henrik.
– Dagen därpå for vi ut på Djurgården för att fika. Det
började regna, så vi kurade ihop under mitt paraply. Han var inte rädd för att
bli våt. Jag blev väldigt imponerad av det, minns jag.
Bosse bjöd hem Birgit på middag och skulle visa sig på styva
linan genom att bjuda på champagne.
– Korken flög av med en smäll, varpå innehållet sprutade ut.
Han nästan dränkte mig i champagne!
Birgit och Bosse blev ett par och hon övertygade honom om,
att han måste fria. Det kändes liksom bäst så, tyckte hon. De gifte sig i
församlingsgården våren 1989 och for till Mexico på bröllopsresa. Väl hemma
väntade en chock. Dataföretaget gick i konkurs och Birgit blev arbetslös. Och
som arbetsmarknaden då såg ut, kunde hon 54 år gammal knappast vänta sig att få
något nytt.
På den tiden fanns emellertid ALU, en arbetsmarknadsåtgärd
som gav lön i sex månader. Ett sådant jobb kunde den få som var
långtidsarbetslös och själv kunde hitta på något vettigt att göra.
– Man var egentligen tvungen att vara arbetslös i nio
månader först, men jag vägrade. Varför skulle jag sitta hemma och rulla
tummarna, när det fanns så mycket viktiga saker att uträtta.
Hon tågade upp till arbetsförmedlingen med tre idéer till
ALU-projekt. Hon skulle kunna läsa högt för gamlingar, passa barn till
arbetslösa föräldrar som sökte jobb eller jaga lottrare.
– En enda klottrare kan förstöra värden för hundratusentals
kronor. Dessutom hamnar de i en skadegörelsekarusell som bara snurrar fortare
och fortare.
På den tiden kostade klottersaneringen över en miljon om
året i Vallentuna. De ansvariga tände därför på Birgits idé och ALU-projektet
”Håll Vallentuna rent från klotter” blev verklighet. Birgit började kartlägga
klottrarna och snart gjorde ryktet gällande, att ”Suddagumman” var dem på spåren.
Det var egentligen bara var en tidsfråga, innan polisen skulle knacka på hemma
hos föräldrarna.
Foto: Monica Antonsson |
– Ett 20-tal rädda grabbar anmälde sig själva, säger Birgit.
Efter polisförhör fick de börja skura väggar, bänkar, busshållplatser och
elskåp i hela kommunen. Halva sommarlovet gick åt och de flesta hade klottrat
för sista gången.
Projektet förlängdes och klottret försvann. Några år senare
lades det emellertid ned. Då hörde grannkommunen Sollentuna av sig och där
jobbar Birgit nu. Hon håller föredrag i skolorna med skurtrasor och suddgummin
som givna hjälpmedel. Hon berättar att Stockholms Lokaltrafik lägger 100
miljoner kronor om året på klottersanering och att allas föräldrar måste vara
med och betala. Genom Birgit får ungdomarna veta, att sanering av en gångtunnel
kostar ca 47 000 kronor och rengöring av en buss ca 150 000 kronor. Det
motsvarar minst 25 nya, fina cyklar.
– Klotter är färg på fel plats, säger Birgit. Det är bara
så.
Hon lider av att se kulturarvet förstöras och tycker det är
trist att välplanerade bostadsområden, som är tänkta att skapa trygghetskänsla,
inte får vara ifred.
– Klottrarna har ett enormt sug efter att få måla. De vill
synas och få respekt. Samtidigt lurar de sig själva och förstör sina liv. Åker
de fast, är de plötsligt ensamma. Då försvinner kompisarna.
Birgit är eldsjälen som vägrade bli arbetslös. På kuppen har
hon blivit en sorts extramamma för alla grabbar som är ute på stan och målar.
– Bland klottrarna finns bara förlorare, säger hon. Därför
är det viktigt, att de får göra rätt för sig och att vi vuxna kan förlåta.
Monica Antonsson
Via e-post:
SvaraRaderaHej Monica!
Ville bara säga tack för att du delar med dig av det du har. Mycket intressant och roligt att se bilder och läsa lite. Birgit Devell är min farmor och jag har aldrig sett dessa bilder eller så, har bara hört att hon jobbat mot klotter men aldrig sett bilder eller så. Har visat min pappa Stefan detta också och ska visa farmor sedan, hon kommer bli jätteglad!
Tack Monica!
Med vänlig hälsning
Johan Nordin
Hej Johan!
SvaraRaderaDu får lova att hälsa så gott till Birgit!
Hon är världens gulligaste!