Vallentuna Steget
16 februari 2005
Sjungande polisen som blev socialchef
Namn: Bo Weiåker
Ålder: 63 år
Stjärntecken: fisk
Familj: Hustrun Karin och döttrarna Ulrika, 33, och
Emelie, 18
Bor: Fornminnesvägen i Vallentuna
Yrke: Socialchef i Vallentuna sedan 1989
Lön: 51 500:- (Jag är nöjd. Jag klagar inte.)
 |
| Socialchef Bo Weiåker I bakgrunden skymtar Birgitta Adlivankin som då arbetade på socialkontoret. Foto: Tommy Jansson |
Bo Weiåker är polisen som sadlade om och blev socialchef.
Två år före pensioneringen berättar han om sin djupa medkänsla med människor
och sin frireligiösa bakgrund.
– När jag hör de gamla väckelsesångerna, så kommer
tårarna, erkänner han.
Bo Weiåker har sina rötter i trakten av Sundsvall. Där växte
han upp som son till en baptistpastor. En grabb i precis samma läge var
kompisen Kjell Lönnå. Även hans far var baptistpastor. Bo var, likt den numera
rikskände Kjell Lönnå, intresserad av musik. Hans fem ackord på gitarr räckte gott
och väl för att bli tonårsgitarrist i ett lokalt rockband med både ”Rock around
the clock” och ”Tutti Frutti” på repertoaren.
– Jag är nog över huvud taget lite konstnärligt lagd, säger
han. Jag spelar både piano och orgel. Jag har just besökt vårt nyaste
äldreboende Augustendal vid Stendösvägen. De har en elorgel, så jag spelade en
trudilutt - Dans på Brännö brygga. Tanterna tyckte, att det var kul med lite
gammelvals, så de tog sig en svängom…
Social kompetens
Bo gick polisskolan och kom som nykläckt konstapel till
Hudiksvalls polisdistrikt.
– Stadens socialchef kom ofta in på polisstationen för att
prata bort en stund. Han tyckte, att jag hade en viss social kompetens och gav
mig rådet att sadla om. Jag tyckte att det lät intressant, så efter fem år
flyttade jag till Södertälje, där jag hade fått jobb som socialassistent för
såväl barnavårdsnämnden som nykterhetsnämnden.
Det var emellertid bara början. Innan Bo kom till
Vallentuna, hade han ett chefsjobb vid landstinget i Gävleborg, där han
ansvarade för såväl den sociala verksamheten som särskola, omsorg och
habilitering.
Trivs med jobbet
Bo blev socialchef i Vallentuna 1989, då familjen också
valde att flytta hit. Han har drygt 360 anställda under sig inom äldreomsorg,
individ- och handikappomsorg.
– Men vi är minst dubbelt så många, om man räknar in alla
som jobbar i verksamheter utlagda på entreprenad.
Formellt är det Bos uppdrag att verkställa den politiskt
tillsatta socialnämndens beslut. Nämnden sammanträder en gång i månaden under
ledning av ordföranden Gunnel Orselius-Dahl (fp). Det fungerar bra, tycker han.
Efter 15 år på jobbet är det fortfarande hans målsättning,
att alla som kommer i kontakt med socialförvaltningen ska bli nöjda.
– Jag trivs med jobbet, för att man träffar så många människor.
Samtidigt försöker jag leva efter devisen, att ingenting är så bra, att det
inte kan göras bättre. Vår uppgift är att på ett riktigt och säkert sätt göra
den allra bästa insatsen för våra brukare och kunder.
Gillar Vallentuna
Privat bor Bo med hustrun Karin i en lägenhet på
Fornminnesvägen, sedan de sålt villan på Solgårdsgärde. De trivs. Kommunen är
trevlig att såväl verka som bo i, tycker han.
– Men jag hoppas på en fortsatt utveckling av centrum. Det
gäller att samla alla goda medborgares engagemang i den sociala uppgiften att
visa, att Vallentuna är den trivsammaste kommunen i hela Stockholmsregionen!
Familjen Weiåker har en gård i Hälsingland, där de
tillbringar det mesta av sin lediga tid.
– Jag tycker om att snickra och har alltid ett byggprojekt
på gång. Jag är inte proffs men jag vet hur man håller en hammare. När jag är
ledig, sitter jag gärna vid husknuten och tittar ut över havet med en kopp
kaffe och en god bok.
Sång för politiker
Karin Weiåker är regionchef för ett vårdföretag med hela
Stockholm som upptagningsområde. Hon driver samtidigt ett mindre vårdföretag i
Hälsingland. Dottern Ulrika arbetar med marknadsföring och driver ett företag
med 15 anställda. Dottern Emelie studerar.
Om Bo Weiåker fortfarande är aktiv inom baptistkyrkan eller
ej förtäljer inte historien. Men tårarna trillar, som sagt, när han hör de
gamla väckelsesångerna. Då och då bjuder han även socialkontorets personal på
lite sång. De blir glada och applåderar, säger han.
– Jag har till och med sjungit för politikerna, säger han
och klämmer i med: ”Jesus älskar alla barnen; Alla barnen på vår jord; gul
och röd och vit och svart; gör detsamma har han sagt; Jesus älskar alla barnen
på vår jord.”
– Jag sa åt politikerna, att allt det där står i skollagen.
Fast med helt andra ord…
Monica Antonsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar