Lars Barkström och Diskteknik...

Södra Roslagen

27 november 1985

Swimmingpool, bastu och TV till personalen

Och snart hoppas Lasse att han kan anställa fler…

(VALLENTUNA)

Diskteknik AB bygger ut igen.

Det är tredje gången sedan företaget startades för tolv år sedan.

För att öka produktionen och rätta till tekniska hanteringsproblem fogas 480 nya kvadratmeter till den gamla fabriksbyggnaden.

- Investeringar av det här slaget brukar leda till nyanställningar, säger VD Lars Barkström

På 40-talet drevs svinuppfödning på platsen. Hundratals grisar trän

gdes i lokalerna i väntan på att bli korv och julskinka. Så småningom inhystes i stället tillverkning av mer döda ting.

Då, någon gång på 60-talet, var det kassaskåp som producerades. När Lasse Barkström och hans familj sedan kom till Vallentuna och sökte lokaler för sin speciella tillverkning, hamnade de just i de här gamla lokalerna på Björnbodavägen.

Ville starta eget

Det hela började egentligen när företaget som Lasse jobbade för blev förstatligat. Lasse hade en affärsidé och bestämde sig för att starta eget. Disk- och rengöringsmedel var det redan från början.

Tillverkning och förpackning utfördes hemma i källaren. För att kunna erbjuda ögonblickliga leveranser inköptes en buss. Under ett par år åkte Lasse själv runt bland sina kunder och levererade.  

Förvärvet av svinfabriken blev en vändpunkt för Diskteknink AB. I rask takt har produktionen ökats, lokalerna byggts ut och om i flera omgångar samt personal anställts. Idag sysselsätter Diskteknik ett 20-tal personer på heltid.

Den ursprungliga byggnaden är numera helt kringbyggd och omgärdas av moderna fabrikslokaler. Fortfarande är det mestadels rengörings- och diskmedel som tillverkas.

- Anläggningen är specialbyggd för modern hantering och tillverkning av dessamedel i enlighet med de normer och lagar som gäller, påpekar Lasse Barkström.

Nu ska Diskteknik alltså bygga ut sina lokaler igen. Ytterligare 480 kvadratmeters fabriksyta ska läggas till de 3 600 som redan finns. Det gäller att stå sig i konkurrensen från bland annat importerade varor i branschen. Det är också tekniska detaljer i hanteringen som ska rättas till. Mycket handlar om att ge personalen en god arbetsmiljö.

- De är ju här 8-10 timmar om dagen. Självklart ska de ha en bra miljö, säger Lasse. Det är bland annat därför personalens lunchrum gränsar till bastu, swimmingpool och TV-rum.

Lasse har också idéer om hur barnomsorgen för personalen skulle kunna lösas. Egentligen är det lite onaturligt att åka till ett dagis med ungarna. De skulle ha det bäst med föräldrarna på jobbet, tycker han.

- Varför inte ett dagis och en hundgård på jobbet. Det skulle inte förvåna oss om vi gör det, säger Lasse storsint.

- Ungarna skulle nog ha roligt, få dra hundarna i svansen och blåsa såpbubblor.

I huset på Björnbodavägen finns även ett laboratorium. Där jobbar docent Christina Matsson. Dt är hon som står för utveckling och kontroll av produkterna.

- Man kan säga att vi tar fram egna formuleringar för våra produkter, säger Lasse Barkström.

En hyresgäst ryms också i fabrikslokalerna. Det är Cleanart som sysslar med moderna städsystem. Lasse Barkström är delägare även i detta företag som sysselsätter sex personer. Tillsammans omsätter de båda företagen omkring 32 miljoner kronor per år.

- Min princip är att dra in pengar och att inte låna. Vi lever i en positiv anda och om detdyker upp några tråkigheter vinkar vi bara och åker förbi, säger Lasse Barkström.

Monica Antonsson

_________________________________________________________________________________

Södra Roslagen
25 oktober 1989

______________________________________________________________________________

Södra Roslagen

21 februari 1990

Lasse Barkström

- liraren som fick VBK på fötter

(Vallentuna) För bara ett år sedan höll det på att gå riktigt illa för VBK-hockey. Ekonomin var under isen och missnöjet sjöd bland sponsorer såväl som bland de egna spelarna.

För att få hjälp att bringa ordning i oredan vände sig klubben till en fd aktiv och verklig supporter, Lasse Barkström. Han ställde upp och resultatet lät inte vänta på sig.

Lasse Barkström vill helst inte tala om sig själv och sina insatser. Hellre talar han om klubben, gänget och den unika gemenskapskänslan i VBK-hockey. Att hans engagemang för klubben har sina rötter i hans eget forna hockeylir är det ingen tvekan om.

Det var i Tenhult i Jönköpingstrakten det började. På fastspända halvrör och med Dagens Nyheter (som ar tjockast) som benskydd i brallorna gav han sig ut med klubba och puck på varenda tillgänglig isfläck i trakten.

I Tenhult var hockeyintresset både stort och utbrett. Hemmalaget kunde därför räkna med en entusiastisk publik när det var dags för match. Kasse spelade center och plöjde på som han också senare i livet gjort i de sammanhang han kastat sig in i. När någon spelare trasslade till tillvaron för motståndarlagets målvakt var det som regel Lasse.

Spelat i HV-71

Så småningom fick han spela i större sammanhang, blev en del av V:et i HV-71 (Husqvarna-Vättersnäs). I fyra år var han lagets stöttepelare innan sagan fick ett naturligt slut i och med att Lasse gifte sig och flyttade till Stockholm.

- Jag började spela i IFT Stockholm. Laget var rena främlingslegionen med spelar från alla håll i landet, säger Lasse.

Gemenskapen som varit stark hemma i Tenhult lyste nu med sin frånvaro. I stället lockades spelarna med pengar som dock aldrig räckte till mer än en och annan slurk kaffe.

Fick 90 kilo över sig

En dag skulle Lasses lag möta Vallentuna som då spelade i division 2.

- Jag stod framför mål, fick en passning och satte pucken i nätet. I samma ögonblick fick jag 90 kg över mig! Både jag, Vallentunas målvakt, målburen och de 90 kilona for in i kortplanket med ett brak!

De 90 kilona visade sig tillhöra Roffe Bengtsberg ur Vallentunalaget. Efter smällen blev han och Lasse de bästa vänner vilket senare resulterade i att Lasse och hans familj blev Vallentunabor.

 - Det var Roffe och hans pappa Bertil som hjälpte mig bygga kåken, säger Lasse.

I och med flytten blev Lasse spelare i Vallentunas lag som ömsom befann sig i division 2 och division 3. Lasse hade åsikter om hur klubben skulle skötas och efter ett år fick han kombinera hockeyklubban med ordförandeklubban. Förmodligen ansåg styrelsen att det var lugnast så.

Ordförande 1969-72

Lasse var ordförande för VBK-hockey åren 1969-72. Under den perioden bildades exempelvis hockeyskolan av legenderna Lasse Holm och Åke Jakobsson. Den är idag grunden för klubbens hela verksamhet. Under de här åren började också kampen för en inomhushall i kommunen vilket gav resultat 1974. Som andra kommun i Stockholmstrakten kunde Vallentuna då inviga sin ishall.

Lasse hoppade av ishockeykarusellen 1972 för att starta sitt företag Diskteknik. Det gjorde han med samma frenesi och omsätter idag inte mindre än 65 miljoner.

Trogen sponsor

Genom åren har Lasse varit sitt lag troget som sponsor och påhejare. När klubben för ett år sedan tvingades inse sitt ekonomiska obestånd tågade därför ett gäng ”duktiga rester” av styrelsen upp till Lasse för att be honom ”vara med och kriga”. Med ett blomstrande företag, numera vuxna och utflugna barn och en förstående hustru antog han utmaningen.

- Vi samlade ihop folket och gick igenom alltihop bit för bit samtidigt som några duktiga personer sydde ihop A-lagstruppen. Jag ringde runt till några gamla spelare, ordföranden och handlare för att lyssna av läget. Det gälle att ta reda på verkligheten och rätta munnen efter matsäcken, säger Lasse som tillsammans med en rad duktiga medhjälpare tog tag i ekonomin och mötte en entusiastisk respons från handlarna. Debet och kredit reddes upp och på bara ett år har klubbens anseende förbättrats avsevärt.

Ordförandeposten högskola

- Min tid som spelande ordförande var min högskola, säger Lasse. Han menar att det inte är så mycket hans erfarenheter som företagsledare som kommit till användning. Han har snarare lärt sig det mesta inom idrotten och bildat den grund på vilken han senare drivit sitt företag. Det gäller att komma i mål, som han säger.

- När nu trenden för klubben har vänts återstår att skapa en egen identitet. Så länge jag är med ska vi inte köpa oss några framgångar. Klubben ska inte köpa spelare utifrån.

- Genom ett sunt ungdomsarbete blandat med bredd- och elittänkande ska vi med sunt förnuft få fram våra egna spelare. Det är det vi ska bjuda publiken på!

Klubben vill helst av allt ha ett tak över uterinken som idag ofta inte kan utnyttjas. De senaste årens milda vintrar har inneburit att isen helt enkelt ofta har smält. Flera omklädningsrum, klubblokaler, läsläsningsrum och utökad servering står också på önskelistan. Lasse och hans kollegor funderar på fullt allvar att följa exemplet Jehovas Vittnen - som byggde Rikets Sal på tre dagar – och själva bygga de lokaler som behövs. De 800 medlemmarna ska ökas till 1200 för att klubbens 400 aktiva – fördelade på 17 lag – ska få bästa möjliga stöd.

- Vi skulle behöva lokaler för våra gamla veteraner att träffas i. De som satt på läktaren när jag lirade sitter fortfarande kvar. Det är Arne Uris, Gunnar Knubbis, Jerka Karlsson, Arne Stins och de andra. De är en viktig resurs för klubben, säger Lasse som mest uppskattar gemenskapen i klubben. Och så jobbet förstås.

- När slutsignalen går ska man känna att man är nöjd med den insats man gjort – alltid och i alla sammanhang. Man ska veta att man gjort sitt bästa. Har man då dessutom segrat så kan det ju inte bli bättre, säger Lasse Barkström.

Monica Antonsson

________________________________________________________________________________

Södra Roslagen
25 juli 1990

________________________________________________________________________________

Lokaltidningen
Vecka 50, 1993

_______________________________________________________________________________

- Det värsta jag vet är att slå upp lokaltidningen och tvingas läsa att VBK inte kan betala sina skulder.
Så svarade Lasse Barkström vid ett tillfälle på frågan om varför han startat egen lokaltidning.
Det skulle inte förvåna mig om det var den här artikeln han tänkte på. 

Lokaltidningen
Nr 33, 1995
På förstasidan...

Lokaltidningen

Vecka 33, 1995

Skulden bara växer

”VBK kan inte räkna med att särbehandlas”

VBK hockey har en skuld till kommunen på 348 700 kronor. Skulden består dels av upplupna räntekostnader för ett lån som kommunen gått i borgen för och dels av obetalda hyror.

- Vi ser mycket allvarligt på det här, säger fritidsnämndens ordförande Åke Uddén (c).

VBK hockey började halka efter med betalningarna till kommunen redan i höstas förra året. Sedan dess har minuskontot bara vuxit.

I början av sommaren, när skulden var uppe i 448 700 kronor, skrev föreningens ordförande Lasse Barkström till kommunen och lovade att alltihop skulle vara betalt före den 30 juni i år. Skulden bestod då av 246 000 kronor i obetalda hyror och 202 700 kronor i obetalda låneräntor.

Bad om anstånd

Föreningen klarade emellertid inte av att betala sin skuld varpå VBK:s styrelse bad fritidsnämnden om anstånd med allt som översteg 100 000 kronor. Resterande belopp skulle vara kommunen tillhanda den 30 september, lovade föreningen.

Det gick fritidsnämnden inte med på. VBK hockey krävdes på hälften av totalbeloppet till sista juni och resten till sista september. Föreningen följde dock sitt eget förslag och betalade 100 000 kronor.

VBK hockey begärde också att få omförhandla årskostnaden för B-hallen i syfte att sänka hyran från 400 000 till 300 000 kronor. Som motprestation erbjuds kommunen reklamplats på spelarnas dräkter. Fritidsnämnden har skickat det förslaget vidare till kommunstyrelsen som är den korrekta avtalsparten i ärendet.

Väntan

I nuläget går alltså kommunen, fritidsnämnden och kommunstyrelsen och väntar på om det ska komma några pengar från VBK hockey före den 30 september eller inte.

- Jag ser mycket allvarligt på det här, säger Åke Uddén. Speciellt med tanke på att vi vrider och vänder på varenda tusenlapp som andra föreningar i kommunen får. Fritidsnämnden kan inte särbehandla VBK hockey utan att förlora i trovärdighet. Därför står vi fast vid vårt krav att föreningen ska betala.

Gott hopp

VBK hockeys ordförande Lasse Barkström hyser gott hopp om att föreningen ska kunna betala sin skuld till utsatt datum.

- Vi har gjort dåliga affärer och levt över våra tillgångar, säger han. Allt man företar sig lyckas inte.

Det var först och främst ett tränarbyte i säsongens mitt som blev oväntat kostsamt för föreningen. VBK fick dessutom inte de intäkter de räknat med.

- Nu tar vi tag i ekonomin och reder upp det här, säger Lasse Barkström. Det är alldeles självklart. Annars får man ju kasta in handduken. Och det gör vi inte!

Monica Antonsson

_________________________________________________________________________________

Lokaltidningen 

Nr 39, 1995

Arningevägens ovissa framtid 

(VALLENTUNA) 
Det mesta är fortfarande ovisst när det gäller Arningevägen och Röda korset i centrala Vallentuna. 
Politikerna i Stockholms stadshus har skjutit upp beslutet om Arningevägen och vägverket struntar i den besvärliga korsningen.

Det var vid företagarföreningens sammanträde härom kvällen som kommunalrådet Birgitta Almlöf (m) fick frågan av Carl-Axel Olsson om hon kunde skönja någon ljusning på trafikproblemen i Vallentuna. 
- Det har inte hänt något nytt, sa hon. Det är socialdemokraterna i stadshuset, den rödgröna röran, som vägrar ta fram en detaljplan för betalstationerna. Och kommunikationsminister Ines Uusman, som har samma partifärg, har sagt att det inte blir en krona till några vägar förrän det är gjort. 

Ingenting över 
Arningeleden ingår i länstrafikplanen och, enligt Birgitta Almlöf, medför räntan på det som redan lagts ut på Dennispaketet så stora kostnader att det inte blir något över till betalstationer. 
- Det handlar om att den rödgröna röran i stadshuset ska komma överens och för närvarande är frågan uppskjuten till novembermötet. Men jag vet att det pågår förhandlingar i både stora och lilla Dennisgruppen. Enligt senaste budet ska ingen spade sättas i jorden förrän under andra hälften av 1996. 
Birgitta Almlöf berättade vidare att företagsledaren Lasse Barkström har varslat om att hans företag Diskteknik vill utvidga verksamheten ytterligare men att Arningeleden är en förutsättning. De kringboende vill inte ha fler lastbilar på Kullabergsvägen. 

Flyttar företaget 
- Lasse Barkström har sagt till mig, att blir det ingen Arningeled så flyttar han sitt företag ur kommunen. Jag har därför bett honom skriva till mig så att jag kan kontakta Ines Uusmann. Vallentuna kommun, som har störst utpendling i hela länet, har inte råd att förlora en sådan arbetsgivare. 

Birgitta Almlöf kom också in på problemet Röda korset, korsningen Väsbyvägen/Stockholmsvägen/järnvägen i centrala Vallentuna. 
- Tro inte att jag har glömt den! Jag blir ständigt påmind för jag åker där själv varenda dag. Det kan ta upp emot nio minuter att ta sig över. Det är en mycket besvärlig korsning i en väldigt ömtålig miljö. 

Inte ens skyltar 
- Där finns inte skyltar ens en gång, så man hittar inte ens till Norrtälje. Och ännu värre är det med centrum. Bilisterna har redan passerat när de upptäcker i backspegeln att de just kört förbi ett köpcentrum. 
- Vägverkets Hans Rode kommer hit den tredje oktober och då ska vi prata vägar med honom. 

Birgitta Almlöf berättade att kommunen fått över hundra brev sedan översiktsplanen ställdes ut i Vallentunasalen i våras. Både enskilda intressenter, experter, organisationer och företag har yttrat sig om vilken lösning de vill ha. 
- De flesta har förordat förslaget om en planskild korsning med rondell samt en genomfartsled norr om Korallen. 
Ekonomiskt sett är Röda korset Vägverkets ansvar och inte kommunens. Vallentuna måste förmodligen ändå lätta på penningpungen för att få en ändring till stånd. 
- Vi bör nog anlita en konsult som kan rita om korsningen, sa Birgitta Almlöf. Det får vi antagligen kosta på oss. Vi behöver en ritning att sticka under näsan på Vägverket helt enkelt. 
Monica Antonsson 

_________________________________________________________________________________

Lokaltidningen

Vecka 43, 1995

Här får du en titt på ”hemliga” hotellet

(VALLENTUNA) 
Lasse Barkströms omskrivna monteringsfärdiga hotell ägs numera av Vallentuna Hockeys Förvaltnings AB.
Lokaltidningen har hittat modulerna som står uppställda på hemlig plats i kommunen.
- Hotellet kommer förhoppningsvis snart att sättas upp vid IP, säger Uno Lindberg, chef för tekniska kontoret.

Det var i somras som skaparen av Diskteknik AB, Lasse Barkström, köpte Siabs alternativbostäder i Åkersberga till ett fördelaktigt pris. Tanken var att kommunen skulle upplåta mark så att idrottsrörelsen (läs: VBK hockey) skulle kunna få inkomster genom att yra ut rum till gästande idrottslag och andra.
- Hotellet ska inte bli min privata lilla guldgruva, sa Lasse Barkström som berättade att modulbostäderna är byggda i rum och tre gånger nio meter vardera med gemensamma serviceutrymmen för var åttonde bädd.

104 platser

- Totalt kan 104 personer samtidigt bo i bostäderna, sa Lasse Barkström. 

Hotellmodulerna, som nu ägs av Vallentuna Hockey Förvaltnings AB som saknar vd men har Lasse Barkström som styrelseledamot med teckningsrätt, står nu uppställda på två olika platser i Vallentuna kommun. 

Lokaltidningen har fått en första titt. 

Bör kunna tillstyrka
Kommunen har ställt sig positiv till förslaget varpå Uno Lindberg under hösten har jobbat hårt för att hitta bästa tänkbara mark åt hotellet.

- Vi har föreslagit en tomt som VBK Förvaltnings AB förhoppningsvis kan få arrendera strax intill tennishallen vid IP, säger Uno Lindberg. Styckningsplanen medger bostadsbebyggelse så byggnadsnämnden bör kunna tillstyrka förslaget. Det saknas lite markplaneritningar bara.

Om allt klaffar tas ärendet upp i byggnadsnämnden den 26 oktober. 

Fyra dagar senare kan arrendet avgöras i kommunstyrelsen. 

Det innebär att hotellet i bästa fall kan vara på plats innan snön börjar falla. Det stämmer i så fall bra med Lasse Barkströms intentioner. Annars tvingas han nämligen, enligt egen utsago, sälja modulerna.
Monica Antonsson

___________________________________________________________________________

Lokaltidningen

Nr 44, 1995

__________________________________________________________________________________

Lokaltidningen
Nr 44, 1995

Här satsa på ”bra miljöval

(VALLENTUNA)
Lars Barkström började röra ihop diskmedel i en 200-liters tunna med avtappningskran hemma i garaget den första juli 1972.
Idag är Diskteknik kommunens framgångsrikaste företag med omkring 90 anställda och en omsättning på 110 miljoner kronor som inom kort väntas fördubblas.

Företagarföreningens halvårsmöte hölls i Disktekniks lokaler. Många företagare fanns på plats liksom kommunalrådet Birgitta Almlöf, kommunchefen Eric Sörlin och en rad andra makthavare. Lars Barkström tog tillfället i akt att få berätta om sitt livsverk Diskteknik.

Det började när företaget han jobbade i blev förstatligat. Då hoppade han av och startade eget. Så småningom köpte han Hallerfelts gamla svinfabrik på Kullabergsvägen som numera är Disktekniks representativa lokaler. Och konceptet har varit framgångsrik, kurvan har pekat stadigt uppåt genom åren. Inte ens storbranden 1991 har kunnat sätta stopp för framgången.
- Diskteknik är faktiskt marknadsledande i Sverige på maskindiskmedel, berättade Lars Barkström.

För några år sedan började miljötänkandet göra sig gällande på företaget. Det var sonen Henrik Barkström som stod för det mesta av idéerna. Han är genuint intresserad och har belönats med kommunens miljöstipendium för några år sedan. Men även pappa Lars har insett återanvändningens fördelar.
- Det var en högskolerestaurang som först bad mig ta tillbaka de skrymmande diskmedelsdunkarna. Och de gick att fylla på nytt. Vi tog merförtjänsten och de slapp betala sophämtningen.

Miljötänkande
Sedan den dagen har Diskteknik, med miljöchefen Henrik Barkström i spetsen, utvecklat miljötänkandet så mycket det gått. Satsningen på returemballage och bränsleframställningen av raps från Vallentunas jordbruk är unika åtgärder.
- Vi får tillbaka returemballage från kunderna vid varje leveranstillfälle. Polyetendunkarna, som diskas och fylls på nytt, håller för återanvändning i fem år.

Och målsättningen är hög. Innehållet i de kemtekniska produkterna ska till hundra procent inom 1996 vara märkt med ”bra miljöval” och hälften av alla förpackningar ska återanvändas. Företaget ska dessutom satsa stort på en diskskola så att kunderna bättre ska kunna utnyttja produkterna. Mer än hälften av alla transporter ska ske i bilar som körs på biobränsle. Och det är stora miljövinster det handlar om.

25 långtradare
- 140 000 emballage motsvarar 2 024 kubikmeter eller 62 400 kilo polyeten, sa Henrik Barkström. Det motsvarar över 25 långtradare med en bränsleförbrukning på 6 325 liter som inte behöver levereras till Diskteknik. Mängden sopor som minskas hos kunderna är 506 kubikmeter pressat material till en vikt av 62 400 kilo. Det skulle ha gått åt 4 350 liter bränsle för att få det bortkört. Det blir nya jobb också, sa Lars Barkström. Vi har en heltidsanställd som är fullt sysselsatt med att ta hand om förpackningar.

Annonsblad
För en tid sedan drog sig Lars Barkström tillbaka som vd för Diskteknik. Han äger fortfarande företaget men har anställt Sten Kollberg i sitt ställe. Efter en förhandling med sig själv tog han med ett kapital som sedan placerades på lämpligt sätt i något av hans många andra bolag.
Vid halvårsmötet presenterade han sju sådana varav ett driver annonsbladet Vallentunasteget. Två företag på listan ville han hålla hemliga. Det ena var troligen nybildade Vallentuna Hockey Förvaltnings AB som ska driva hotellrörelse vid idrottsplatsen.
Monica Antonsson

_________________________________________________________________________________

Lokaltidningen

Nr 52, 1995