efter att ha läst igenom nedanstående text:
Mitt släktnamn var före 21 februari 1958 (Petersson)
(Pettersson).
Efter den 21 februari 1958 blev släktnamnet Tidefalk.
Före detta datum är det inte någon som vem Tidefalk var. Så därför kan det vara
lite förvirrande när det gäller galoppresultat och annat när det gäller mej.
Före den 21 febr. 1958 Skrev alla i min släkt efternamnet
Pettersson men när vi fick information från myndigheterna skrev de Petersson
detta efternamn står i kyrkoboken.
Kram G.T.
________________________________________________________________________________
Täby Centrum Tidning
Nr 13, 1991
Gunnar återvände till Täby
för att fira sin glädje och
livslust
- Förr fanns här knappt ett enda hus, säger stjärnjockeyn
Gunnar Tidefalk med en svepande gest bort mot Täby Centrum medan vi promenerar
grusvägen fram mot Täby Galopp.
Vid sidan av vägen motionerar tränarna sina hästar och
uppe till vänster ligger stallen där det sjuder av liv och aktivitet.
- Detta är en värld för sig, säger Gunnar som rest hit
från Malmö. I dagarna fyller han 54 år. Det har gått 25 år sedan han sadlade av
sin sista tävlingshäst…
Gunnar växte upp i den skånska idyllen Lockarp strax
söder om Malmö. Han gick i skolan och jobbade extra när tillfälle bjöds hos
både bagaren, bonden och trädgårdsmästaren. Påfallande kortväxt var han men
rask och duktig. Efter skolan fick han därför anställning som piccolo vid
Hotell Kramer i Malmö. Där bar han bagage åt den tidens alla storheter. De
många kontakterna innebar ofta spännande erbjudanden om än det ena än det
andra. En kanadensisk familj ville anställa Gunnar på sin ranch och cirkusdrottningen
Kate Brunett tyckte att han skulle passa på cirkus. Skådespelaren Max Hansen
erbjöd honom rollen som piccolo i operetten Vita hästen och skådespelerskan Naima
Wifstrand ville helt enkelt adoptera honom.
En dag kom bildirektör Eric Fredlund från Täby till
hotellet i samband med sitt årliga besök på Jägersro. Hemma på Hägerneholms
gård drev han stuteri och nu skulle hans hästar tävla.
Hans ord var lag
- Direktör Fredlunds ord vara lag. Ingen vågade sätta sig
upp mot honom. Han var mycket politiskt aktiv också och stor inom bankvärlden.
Han hade mycket att säga till om.
Gunnar fick Fredlunds ögon på sig eftersom direktören
kände igen en jockeytalang när han såg en. Raskt stakade han därför ut 15-åringens
framtida bana redan i hotellfoajén.
- Åk hem till fina föräldrar och säg att du ska fara till
Stockholm för att lära till jockey, sa Fredlund. Men mor och far sa bestämt
nej.
Ett frö av nyfikenhet hade dock såtts hos den unge
piccolon och ett år senare stod han inte längre att hejda. Sedan Fredlunds
kamrer försett honom med en enkel biljett till Stockholm klev han ombord på
tåget och for iväg.
- Jag minns hur liten och vilsen jag kände mig bland allt
folk som rusade omkring kors och tvärs på Stockholms Central, säger Gunnar.
I vänthallen stod dock privatchauffören i bästa uniformen
och väntade. Sedan han gjort honnör och försäkrat sig om att 16-årige Gunnar
var rätt person tog han gossens väska och styrde stegen mot Fredlunds flotta
jaguar.
Militärisk disciplin
Året var 1954 och trots att Gunnar, som han säger, knappt
visste vad som var fram eller bak på en häst, hade han nu tre års tid som lärling
framför sig innan han bli en fullfjädrad jockey.
- Jag minns hur min rumskompis och jag låg och pratade om
nätterna. Vi drömde om framtiden när alla hästar och skötare skulle få det
bättre.
Livet på Hägerneholm var strikt militäriskt liksom
Fredlund var hård och bestämd. Stämningen var dock trevlig och ofta uppsluppen
genom den starka gemenskapen mellan gårdens folk.
Efter bara två och en halv månad debuterade Gunnar som
jockeylärling på Jägersro i hemstaden Malmö. Hästen hette Java och Gunnar red
hem en femteplacering medan hans stolta mamma och en stor del av den övriga
släkten satt på läktaren och såg på.
- Med tanke på att det stänkte upp skräp i ögonen och att
jag inte hade några glasögon så var jag nöjd. Och jag slapp klagomål från
Fredlund vilket betydde att min insats var godkänd.
Framgångarna lät inte vänta på sig för Gunnar som snart
vann den ena stora tävlingen efter den andra. Redan 1956 utnämndes han till
årets lärlingschampion i Sverige och lade beslag på elfteplatsen bland jockeys
alla kategorier. Året därpå erövrade han sin tävlingslicens som färdigutbildad
jockey.
Vid den här tiden anordnades tävlingar i Stockholm på
Ulriksdals galoppfält. Där Täby Galopp ligger idag var då bara ängsmark och
skog. Eric Fredlund använde dock allt sitt inflytande för anläggandet av en
bana och for själv iväg om kvällarna för att skapa bort det översta jordlagret
där Täby Galopp småningom kom att ligga.
Gunnar gifte sig 1959 med hästskötaren Cajsa som också
fått sin utbildning på Hägerneholm. Båda hoppade därmed av ridsporten för att
bygga hus i Ormsta, Vallentuna, och bilda familj. Gunnar blev i stället biträde
i Täby livs. Båda föll dock snart till föga och återvände till Täby Galopp.
- Jag for egentligen till stallet om morgnarna för att
helt privat rida tillsammans med Cajsa före jobbet på Täby Livs. Tränaren Gösta
Wahlberg tyckte dock att jag borde tävla också och satte helt enkelt bara upp
mig på ett par hästar kommande söndag.
- Det var väl lite tur i oturen för jag vann med en helt
otippad häst i hällande regn vilket var en fjäder i hatten. Hästen gav 34.06 i
vinnarodds och min chef i Täby Livs kunde köpa sig en ny kostym sedan han
satsat två kronor på kombinationsodds och fått över 500 kronor. Men observera
att han inte fick något tips från mig, skrattar Gunnar.
Sadlade om
Tidningsklipp från de här åren berättar om segrar och
intermezzon av olika slag. En tävlingsdag i september 1962 vann Gunnar tre
olika löp och i augusti året därpå vann han och Cajsa varsitt.
Gunnar och Cajsa skildes åt så småningom och han for till
New Market i England för ett års gästarbete och vidareutbildning. Elisabeth
från Vallentuna gjorde entré i hans liv och det blev bröllop på nytt några år
senare. Då blev Gunnar Vallentunabo på nytt och några år senare föddes dottern
Maria. Därmed sadlade Gunnar av och lämnade ridsporten för gott.
- Jag ville komma ner på jorden och skaffa mig ett säkert
jobb, säger Gunnar som utbildade sig till sjukvårdare. De som på ett eller
annat sätt haft beröring med kirurgkliniken på Danderyds sjukhus åren 1970-1988
känner säkert igen honom.
- Sjukhusmiljön var oerhört stimulerande, säger Gunnar
som gjorde sig mycket omtyckt bland patienter och kollegor genom åren. För
några år sedan – efter ännu en skilsmässa - beslöt han sig dock för ännu ett
uppbrott genom att återvända till barndomsstaden Malmö. Han hälsar dock ofta på
i både Täby och Vallentuna där han bott en stor del av sitt liv.
- Jag har tyvärr varit dålig på att hålla kontakten med
Täby Galopp. Risken för återfall har varit alltför stor, erkänner han när vi
går från stall till stall och hälsar på. En och annan gammal bekant dyker upp
och det blir många glada tillrop, skratt och ryggdunkningar. Kommer du ihåg…
Känsloladdat möte
I somras gick Gunnar till doktorn för att bli av med en
missprydande leverfläck som börjat växa på kinden. Beskedet kom tämligen
omgående och löd ”Malignt melanom”, elakartad hudcancer. Operationsresultatet
och följande undersökningar tyder dock på att han kom under behandling i rättan
tid. Besöket i Stockholm och på Täby Galopp är därför inte bara en
artighetsvisit. Han är här för att fira sin glädje och livslust med en
nostalgisk promenad i sitt förflutna.
- Det är enormt känsloladdat att möta alla gamla vänner
och tala om sådant som hände förr. Somliga står mig lika nära som min egen
familj för vi upplevde så många spännande saker tillsammans…
Monica Antonsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar