Riksspelman Bällsta-Lasse Widén konsertmästare i Kungliga Hovkapellet

Riksspelman Bällsta-Lasse Widén  och dragspelaren Gunnar Pettersson spelar upp till midsommardans
på Kyrkängen i Vallentuna.
Foto: Thord Stodeus

Norrtälje Tidning

29 juni 1983

Midsommarafton

- Ingen vila för en speleman

(VALLENTUNA)

- Jag känner mig ofta mer som en speleman än som en seriös musiker, sa Lasse Widén, till vardags violinist i Hovkapellet.

På midsommaraftonen stod han, dragspelaren Gunnar Pettersson och Vallentuna folkdanslag för i stort sett allt midsommarfirande som bjöds.

Gunnar hade redan riggat upp sin ljudanläggning nere vid kyrkan, när de samlades vid Väsbygården klockan ett. Midsommarstången var rest och långborden dukade. Pensionärerna och deras gäster drack kaffe i godan ro medan folkdanslaget gjorde dagens första uppvisning. Där var Snurrebocken, Väva vadmal och alla de andra. Gunnar och Lasse spelade så det stod härliga till och stämningen var hög.  

När programmet var slut bar det snabbt iväg. Gunnar och dansarna for till vårdhemmet Vallbostrand och midsommarlekarna där. Lasse for till kyrkan och ett bröllop som skulle stånda kl 14.00. Han kramade om både brud och brudgum och försvann upp på läktaren. Tillsammans med diplomorganisten Sigvard Selinus förärade han brudparet ”Jungfrun under lind” varpå han gömde sin dyrbara violin och på lätta fötter smög ut ur kyrkan till den väntande spelemansfelan i bilen.

Välkända

Lasse styrde kosan mot Vallbostrand där han återförenades med Gunnar och folkdanslaget. De boende känner Gunnar och Lasse väl. De var efterlängtade och togs emot med kramar och vänlighet. Här fick de också dagens enda fikapaus, kort men välbehövlig, i skuggan under ett träd. Sedan stod det inte länge på förrän midsommarmusiken klingade över nejden i takt med björkarnas susande medan folkdansarna virvlade över grässlänten. Publiken var med i svängarna. Någon spelade munspel och någon klappade takten. Det var en riktigt lycklig midsommarafton på Vallbostrand.

Efter väl förrättat värv var det dags att stuva in bälgaspelet, felat och folkdanslaget i respektive bilar och fara iväg till dagens huvudprogram, Midsommarfesten på Kyrkängen.

- Det är tionde året i rad vi spelar här, sa Gunnar medan han trängde sig fram genom folkmassan. Över 700 danssugna sommarfirare stod och väntade på att Gunnar och Lasse skulle komma.

Med blomsterkransar i håren och skira sommarklänningar gav flickorna sommarhagen hård konkurrens den här dagen. De trängdes med Vallentunabor i granna folkdräkter och helt vanlig klädsel på Kyrkbacken där gräset var nyslaget och man med lite otur kunde trampa i en hästlort.

Publikrekord

Hembygdsföreningens ordförande Carl Axel Eriksson hälsade välkomna och sedan var dansen igång. Han gladde sig åt publikrekordet och att ståndet med hembygdsböcker sålde som om böckerna varit godis.

Folkdansarna ledde lekarna samt uppvisningsdansade på Kyrkängen. Vackraste dansen var en åländsk hyllningsdans till ett brudpar, där flickorna dansade under kransbeklädda bågar. Mest skratt lockade herrarnas björndans fram, en närmast obeskrivbar kämpalek.

Efter midsommardansen kring stången bjöd kyrkan in till musikandakt. Och där stod han igen – Lasse Widén. Han letade fram violinen som han gömt några timmar tidigare och konserterade tillsammans med Sigvard Selinus. De valde att framföra stycken av bland andra Wilhelm Peterson-Berger och Robert Schumann och bättre kan det knappast bli en midsommarafton.

Logdans

Efter andakten stod en middag på programmet för Lasses del. Men framemot kvällen skulle det bli både bröllopsfest och logdans och då skulle han spela igen – denna gång tillsammans med pappa Sven Widén på gitarr.

Ute på Kyrkängen stod Gunnar och packade in dragspel och förstärkare i bilen medan andakten pågick. Han kände sig lite trött och sliten efter dagens spelningar. En dragspelare står högt i kurs en midsommarafton. Det är det ingen tvekan om.  

- Nu stänger jag spelet och tar semester, sa Gunnar och for iväg hemåt.

Han kommer snart igen. Det gör alltid en äkta musikant. Vad sommaren i övrigt har i sitt sköte vet ännu ingen av oss. Men kanhända får Lasse Widén bli riksspeleman äntligen – som han så gärna vill.

Monica Antonsson

Text och foto

______________________________________________________________________________

Vallentuna Marknad 1983
Foto: Thord Stodeus

______________________________________________________________________________
Norrtälje Tidning

Torsdagen den 25 augusti 1983

Ny Riksspelman

Äntligen blev Lasse en riksspelman!

(VALLENTUNA)

- Man är så glad så man tjoar, säger Lasse Widén och strålar med hela sin uppenbarelse.

Nyligen tilldelades han Zornmärket, Svenska Ungdomsringens Spelmansmärke i silver med vitsorden ”för stilmedvetet spel av låtar efter Viksta-Lasse”.

Han har därmed alltså tilldelats den åtråvärda titeln Riksspelman.

- Jag har försökt bli riksspelman i nio år utan att lyckas och hade nästan givit upp, suckar han belåtet.

Detta med att bli riksspelman är en svårare bragd än man som oinvigd kan ana. Titelkandidaterna får spela tre låtar vardera inför en mycket kritisk jury som graderar kunnandet efter vissa givna regler. Det gäller renhet, tradition, rytm, låtval och andra egenskaper. Provspelningen är en procedur som får även de mest rutinerade spelmän att skälva till inför stundens allvar. Vid den senaste uttagningen lyckades endast 14 av de 99 deltagarna nå sitt mål och Lasse Widén var alltså en av dem den här gången.

- Jag hade funderat på om jag skulle styra ut mig med snus, skägg och dialekt för att lyckas bättre men det gick ju bra ändå, skrattar han.

Många strängar

Lasse Widén är annars mannen som har hur många strängar som helst på sin lyra. Till vardags är han konsertmästare i Kungliga Hovkapellet på Operan i Stockholm där han verkar som violinist. I samband med Gröna Lunds 100-årsjubileum sågs han sitta i orkestern på stora scenen ackompanjerande storstjärnor som Birgit Nilsson och Elisabeth Söderström. I måndags kväll begick han premiär på Rossinis Askungen på Drottningholmsteatern. Han förbereder dessutom som bäst sin medverkan vid superstjärnan Ann Margrets show på China i september.

Lasse är en stor spexare och given spelman då det ställs till med julgransplundring för personalen på Kungliga slottet. Han deltar med samma intensitet vid Vallentuna Hembygdskörs olika festligheter och är helt oumbärlig vid det lokala midsommarfirandet.

- Spelmansmusiken är min ventil och det känns lika viktigt att äntligen ha blivit riksspelman som att vara konsertmästare i Hovkapellet, säger han och joddlar av lycka.

Monica Antonsson
_______________________________________________________________________________

Riksspelman Bällsta-Lasse Widén  och dragspelaren Gunnar Pettersson spelar upp till midsommardans
på Kyrkängen i Vallentuna.
Foto: Thord Stodeus

Norrtelje tidning

Södra Roslagen

Måndagen den 25 juni 1984

Midsommar i Vallentuna

- Fullt med folk på Kyrkängen

(VALLENTUNA) Med toner från riksspelman Lasse Widéns fela och Gunnar Petterssons dragspel kan ingen midsommarafton bli misslyckad.

Lägg därtill Anna-Brita Dahls blomsterkransar och girlanger som är små konstverk i sig, folkdansföreningens uppvisningsdanser samt lekar med glada barn och annat folk, så är bilden i det närmaste fulländad.

Undra på att det blir publikrekord varenda gång!

Dagen till ära fick Lasse Widén tillnamnet ”Bällsta-Lasse” då han inom kort ska fira ettårsjubileum som riksspelman, en titel som han kämpat hårt för. 

Ingen hade funderat på ett namn åt Gunnar Pettersson, så han får finna sig i att kallas ”Gunnar med drag” ännu en tid.

Klart är att dessa båda herrar åter igen var själva ryggraden i midsommarfirandet i Vallentuna. För vilket år i ordningen vet väl ingen.

- Det är väl 10-årsjubileum i år igen, skrattade Gunnar.

Midsommarfesten vid Kyrkängen blir alltså allt populärare och i år hade över tusen Vallentunabor mött upp och stämningen var precis så midsommaraktig som den ska vara.

Monica Antonsson

_______________________________________________________________________________

Norrtelje tidning

26 juli 1984

Solig PRO-fest i Brottby

(ÖSSEBY) Häromdagen var det sommarfest på Dragonhagens festplats i Brottby. Bussar med över 200 glada pensionärer kom från Kårsta, Vallentuna och Össeby.

Den gamla dansbanan var nytalkad och på scenen spelade det tio man starka PRO-gänget (medelålder 70 år) för dagen förstärkt med riksspelman Bällsta-Lasse Widén, 42, och vokalissan Margit Karlsson, 57, som sjöng både gamla och nya örhängen.

Kommunalrådet Elwe Nilsson (m) intog dansbanan och berättade lättsamt vad som händer i olika hörn av kommunen. Han ville dock - hellre än att hålla föredrag – ta en kopp kaffe i gröngräset med pensionärerna.

- Vem vet bättre än ni som har ett långt livs erfarenhet, sa han.

Tillfälle att mötas

Kommunalrådet nöjde sig därför med att konstatera att den mycket aktiva PRO-föreningen arrangerat ännu ett trevligt tillfälle att mötas.

- Jag ser fram emot att få vara med så småningom, sa han.

PRO-gänget stampade igång musiken igen - efter ett gymnastikuppträdande av Sofiaflickorna - och större spelglädje får man leta efter.

Möjligen såg Bällsta-Lasse Widén lite malplacerad ut av och till men PRO-gängets glädje över hans tillfälliga medverkan var inte att ta miste på.

- Jag tycker också att det är kul att spela med de här glada killarna och tjejerna, sa Bällsta-Lasse.

PRO-ordföranden Göta Dahlgren sken ikapp med solen när hon bjöd på varm korv, lycklig över att regnet just de här timmarna lyste med sin frånvaro.

- Vi ska försöka göra sommarfesten till tradition, sa hennes kollega i styrelsen, Bertil Bengtsberg, där han stod och beskådade dansen på den lövade banan.

Monica Antonsson

________________________________________________________________________________

Norrtelje tidning

5 december 1984

Debutskiva för Bällsta-Lasse

(VALLENTUNA)

- Tänk att den här dagen äntligen har kommit, suckar riksspelman Bällsta-Lasse Widén och kramar hårt om det första exemplaret av debutskivan ”Upplandslåtar”.

Skivan, som är en hyllning till barndomens somrar vid Vallentunasjön, är resultatet av femton års komponerande. När Lasse sommaren 1983 lyckades kamma hem riksspelmanstiteln samlade han ihop sitt material och beslöt sprida det utanför den egna husknuten.

Låtar från Vallentuna

De 21 låtarna på skivan är nästan uteslutande Vallentunainspirerade titlar som Vallentuna Brudmarsch, Bällsta Vallåt, Bällsta Polkett, Vallentunas vals och Vallentuna gånglåt.

A-sidans första titel, en riksspelmans vals, komponerade han i ren glädjeyra över riksspelmanstiteln. Klockringarmarsch tillägnar han Vallentuna kyrka där han konfirmerades. Skänklåt till hembygden och Vals på Midsommaräng är andra titlar med anknytning till Vallentuna. En mer lokalpatriotisk skicka har aldrig förr tillägnats denna bygd.

Första lådan

Den första lådan med nypressade LP-skivor signerade Lasse till vänner och bekanta i samband med Vallentuna Folkdansförenings terminsavslutning nyligen. Tillsammans med Rune Molin, fiol, och pappa Sven Widén, gitarr, spelade Lasse några av låtarna för folkdanslaget som konstaterade att musiken även går bra att dansa efter.

Monica Antonsson 

________________________________________________________________________________

Södra Roslagen

18 juni 1986

Bällsta-Lasse gör ny LP

(VALLENTUNA) För något år sedan kom riksspelman Bällsta-Lasse Widén ut med skivan ”Upplands-låtar”. Den blev en sådan försäljningssuccé att nu är uppföljaren redan på väg.

Den här gången blandar Bällsta-Lasse friskt både danser och låtar. Han till och med sjunger sin hyllning till Vallentunabygden.

- Skivan kommer att bli en succé, jublar Bällsta-Lasse i en paus. Han är helt förvissad om att låtarna kommer att gå hem åtminstone hos Vallentunaborna.

För några år sedan var Lasse Widén ”bara” violinist i Hovkapellet. Under lång tid drömde han om att också få bli riksspelman, en titel som minsann inte var lätt att få. Men folkmusiken och låtspelandet är en betydelsefull del av Lasses musikaliska ådra och en vacker lyckades han förstås. Det blev både titel och medalj. Han tog sig namnet Bällsta-Lasse, spelade in debutplattan och syntes med sin fela, gula brallor och randig väst i snart sagt varje sammanhang i Vallentuna.

Debutskivan gavs ut på Koster, ett skivbolag som drivs av Kerstin Gnestadius, kanske mer känd som fru Gnesta-Kalle. Försäljningssiffrorna blev så fina att bolaget nu bekostar hela produktionen av uppföljaren. Inspelningen pågår just nu som bäst hos Anders Edenborg och Studio Ljudbygget i Vallentuna.

Inspirationen rann till

Hela tjugo titlar kommer skivan att innehålla. En så kallad ”tennisarmbåge” förra sommaren, höll Lasse hemma från Hovkapellet. Det var då inspirationen rann till och som resulterade i alla de nyskrivna låtarna.

- Inget ont som inte har något gott med sig, säger Lasse.

Debutplattan var mycket seriös vad gäller de oskrivna reglerna inom folkmusiken. Den här gången blandar Lasse fritt ur hjärtat och bjuder på det han tycker bäst om och känner för. En koskälla klämtar när Lasse sjunger om kossorna på Oppgården. Om båtar som möts på sjön handlar en annan visa och Lasse illustrerar genom att blåsa i vattenfyllda flaskor. Medverkar gör också några ”riktiga” musikanter. Där finns basisten Åke Asp, dragspelaren Anders Friberg och pappa Sven Widén på gitarr, icke att förglömma.

Titlar som Bällsta gånglåt, På Vallentunasjön och Marsch till Kyrkängen kommer kanhända att göra skivan till storsäljare – åtminstone lokalt. Med finns också titeln Sorgehögtid, en mollstämd melodi inspirerad av norsk hardangerfela.

- Jag tycker om den speciella klangen. När det riktigt sjunger i musiken. Det ska inte vara för raka linjer, säger alltid glade Bällsta-Lasse Widén.

Till hösten ska skivan finnas ute i handeln, tillgänglig för alla och en var.

Monica Antonsson 

_______________________________________________________________________________

Södra Roslagen

29 oktober 1986

Bällsta-Lasse hyllar Vallentuna på skiva

- Och SR hyllar Lasse

(VALLENTUNA) Nu har Bällsta-Lasses andra LP ”Gammeldans” och ”Låtar från Vallentuna” kommit ut i handeln. Komponerade i Vallentuna, inspelad i Vallentuna och nu också tillägnad Vallentuna.

Jag hade egentligen inte tänkt skriva mer om plattan. Redan från skivstudion hos Anders Edenborg på Ljudbygget, rapporterade SR om vad som komma skulle med Bällsta-Lasse.

Vad är det då som får mig att brista ut i en hyllning till riksspelmannen och hovkapellviolinisten Lars Widén?

Mitt i prick

Jo, redan konvolutet får det att sticka till djupt inne i den patriotiska själen. Lasse och hans pappa Sven, som för övrigt spelar gitarr på plattan, flyter omkring i en eka vid strandkanten av Vallentunasjön som vi bär den i våra sinnen, vi som vuxit upp här. Och så stämmer karln upp i en lovsång till sjön till på köpet.

Bällsta-Lasse har skrivit sina låtar till sin barndomsbygd, till min barndomsbygd och till alla andra ursprungliga Vallentunabors barndomsbygd. Det är hans mest naiva och oförstörda barndomsminnen och drömmar som virvlar fram i form av toner ur hans fela. Jag skulle vilja påstå att Lasse har träffat mitt i prick, berört själva nerven hos Vallentunabon.

20 titlar

De tjugo titlarna på LP:n talar sitt tydliga språk. ”Vallentunasjön” följs av ”Bällstaschottis”, ”Bällsta gånglåt” och en hyllning till ”Oppgården” där Lasse tillbringade sin barndoms somrar. ”Marsch till Kyrkängen” är en självklar följd av alla år som Lasse stått för midsommarmusiken tillsammans med Gunnar Pettersson. ”Morgontankar” och ”Betingsticket”, ”Statarlängan” och ”Sorgehögtid” har alla sitt ursprung i Vallentuna och det krävs kanske att intuitivt förstå det för att rysningarna ska uppstå längs ryggraden. Ett säger ett enda undantag från hembygdstemat gör Bällsta-Lasse med valsen ”Gräsödimma” där ångbåtarna tutar för fullt. Men å andra sidan kan det vara honom väl unt med en Gräsösemester då och då.

Två av låtarna har Bällsta-Lasse försett med texter som han själv framför. Som sångare skulle Bällsta-Lasse aldrig fått spela in en skiva. Inte som textförfattare heller. Men – och det är det som är själva poängen – Bällsta-Lasse sjunger ut sin kärlek rätt upp och ner. Och det är välgörande. Texterna ska därför sjungas precis som de återges på skivkonvolutet, förhoppningsvis av generationer Vallentunabor. Och Lasse ska sjunga av hjärtats lust, precis som den oslipade diamant han är.

Får utmärkelse

Behöver det sägas att Bällsta-Lasse på sin violin är absolut oöverträffad? Säkert är det ingen som tvivlar på den saken. De absolut klockrena tonerna från felan talar sitt tydliga språk.

Man behöver inte tycka om folkmusik, gammeltjo eller annan genuin musik för att med behållning lyssna på Bällsta-Lasses platta. Låt istället stämningarna tala för sig själva. Lasses musik är ingen flyktig företeelse utan snarare som någon av de fasta inventarierna i miljön.

- Den måste finnas där för att bilden ska bli komplett. Nog borde det kvalificera för en kommunal utmärkelse för god PR utåt.

Monica Antonsson

_______________________________________________________________________________

Södra Roslagen
15 april 1987

_______________________________________________________________________________

Södra Roslagen
6 juli 1988

______________________________________________________________________________

Södra Roslagen
3 augusti 1988

________________________________________________________________________________

Södra Roslagen
5 juli 1989

_________________________________________________________________________________

2020

Lasse gick ur tiden vid midsommartid den 23 juni 2022.

Meddelas endast på detta sätt. 

Hör mitt sista möte med Lasse och hans fru Berit som du hittar här. 

Dragspelaren Gunnar Pettersson född 24/7 1936 har dessvärre också gått ur tiden. 

Okänt när.