 |
| Vallentuna station 1965 innan Tunahuset skymde utsikten. På andra sidan järnvägsspren skymtar Maskin Tellus byggnader. Okänd fotograf. Vallentuna Bildarkiv. |
 |
| Fd kommunalrådet Carl-Erik Wikström (C), kommunfullmäktiges ordförande Erik Lindahl (M) tillika fd vd för Tellus Maskin och företagarföreningens ordförande tillika vd för Möbelfabriken Ingvar Johansson gästar Sörabs 20-årsjubileum 1998. Foto: Monica Antonsson |
Företagsspegeln 1990
Tellus Maskins uppgång och fall
Erik Lindahl minns den ljuva tiden
- När den tog slut föll jag i gråt
I Vallentuna är bröderna Lindahl och deras företag Tellus
Maskin närmast ett begrepp.
När imperiet var som störst omsatte det 180 miljoner
kronor om året varav dotterbolaget i Amerika svarade för 15 miljoner – dollar.
I början av 80-talet släppte bröderna kontrollen över
företaget genom att låta sig köpas upp av Euroc-koncernen i syfte att tillföra
Tellus friskt kapital.
I stället för nya framgångar blev den åtgärden början till
det definitiva slutet för Tellus.
 |
| Erik Lindahl Foto: Monica Antonsson |
Det unika samarbetet mellan bröderna Erik och Gösta
Lindahl, som skulle resultera i Vallentunas genom tiderna största industri,
började på dagen den 13 april 1947.
Erik och Gösta hade vuxit upp i Vasastan och som alla
andra ungdomar på den t iden roat sig hos Topsy Lindblom på nöjespalatset
Nalen. Där hade Erik träffat Ulla som så småningom också blev hans lagvigda.
När samarbetet inleddes hade de varit gifta några år. Dottern Karin var två år
gammal och sonen Bengt hade aviserat sin ankomst till sommaren det året.
Som på räls
Den då 27-årige Erik försörjde sin familj som förman på
Kungliga Mynt- och Justeringsverket medan Gösta, som var tre år yngre, var
försäljningschef till professionen. Man tyckte att brödernas olika färdigheter
kompletterade varandra alldeles för väl för att slösas bort på något annat än
en egen rörelse.
Och så blev det alltså. I en villa stod Erik och svarvade
bakelithjul medan Ulla höll i och Gösta åkte omkring i landet och sålde.
- Vi var nog först med den produkten som lämpade sig
särskilt bra för mejerier. De gummihjul som hade använts tidigare höll inte i
fettet på golven där.
Affärerna gick som på räls och bröderna Lindahl började
utöka verksamheten med vagnar, rullbanor och andra enkla saker, som Erik säger.
Snar var en sju åtta man anställda och ingen av dem drog sig för att jobba
övertid. Därav framgången.
- Vi jobbade när andra var lediga. Det är så man måste
göra för att komma igång, säger Erik som vid den här tiden började se
begränsningar i sin egen kompetens.
- Vi skulle göra en hissanordning till spårvägen i
Norrköping och när jag räknat på jobbet med mina realskolekunskaper blev det
naturligtvis fel! Då bestämde jag mig omgående för att börja studera på
aftonskola, säger Erik som tre år senare, 1952, avlade sin ingenjörsexamen.
Så småningom måste verksamheten flytta och möjliga objekt
visade sig vara en tomt i Rimbo eller en i Vallentuna. De valde Vallentuna.
Fick visa upp sig
Erik och Gösta började förhandla med Gustaf Nilsson som
då var kommunstyrelsens ordförande. Så småningom stod det klart att bröderna
skulle få köpa marken för sin fabrik till den svindlande summan av 20 000 kronor.
- Vi hade ju inga stora pengar och att flytta skulle bli
mycket kostsamt insåg vi. Kommunen gick med på att sälja marken på avbetalning.
Först tvingades vi dock komma till kommunfullmäktige och visa upp oss.
På tio år skulle lånet betalas men fyra år senare var
skulden reglerad och klar.
- Det kändes väldigt skönt och vi var mycket stolta för
det, minns Erik.
År 1954 stod lokalerna, som är gymnasiets nuvarande
matsal, klara för inflyttning och bröderna Lindahl började driva Tellus som
blev kommunens största företag med 300 anställda, när det var som störst.
 |
| Erik Lindahl, pausfika i fullmäktige 1970. Foto: Jan Ek. Vallentuna Bildarkiv |
De första 200 kvadraten (”som kändes som Blå hallen”)
hade i början av 1960-talet blivit 900. Tellus hade fått en ordentlig
maskinverkstad med gedigna maskiner för precisionsarbeten liksom en
konstruktionsavdelning för fem heltidsanställda ingenjörer. Tjugo år senare var
de 45 till antalet.
Erik hade för länge sedan slutat att svarva själv. Med
sin examen på fickan blev det han som räknade på jobben, gjorde lösningarna och
sålde dem. Gösta, i sin tur, slutade sälja till förmån för ekonomi och
administration.
Jobben strömmade in. Tellus tillverkade och utvecklade
bandtransportörer med avancerad automatik, rullbanor, rullmaskiner,
lyftanordningar till brädgårdar och en hel del andra invecklade produkter.
I mitten av 60-talet tog Tellus sig in på gjuterisidan
med sin banbrytande automatik. Tellus installerade den ena stora anläggningen
efter den andra i landet. E väckte så stor uppmärksamhet att en polsk
delegation en dag plötsligt knackade på dörren i Vallentuna följd av en
tjeckisk följd av en…
Miljontals dollar
Nästa jätteprojekt blev transportanordningarna till en
höglageranläggning hos Scania Vabis i Södertälje. Erik konstruerade en anordning
som helt och hållet hängde i takbjälkarna. Därigenom kunde 1000 lastpallar mer
än beräknat få plats i utrymmet. Dessutom datastyrdes hela anläggningen med
avancerad utrustning skapad av det amerikanska bolaget Westinghouse. Därigenom
fick även Amerika upp ögonen för Tellus.
- Westinghouse inviterade oss till Buffalo, berättar Erik
som tillsammans med Gösta från och med nu bröt sig in på den amerikanska marknaden.
Över hela USA installerades höglageranläggningar efter svensk modell – och miljontals
dollar rullade in till lilla Tellus i Vallentuna.
Så småningom startade Erik och Gösta också ett
dotterbolag i Peoria i Illinois som såg till att det över hela USA installerades
tekniska lösningar framsprungna hos bröderna Lindahl i Vallentuna. Erik talar
varmt om sin personal och betonar att framgångarna varit omöjliga utan dem.
- Jag har alltid haft mycket trevliga och duktiga
ingenjörer. Även om jag var väldigt bestämd och kanske pressade dem lite då och
då, så ställde de upp. Å andra sidan lärde de sig mycket på Tellus. Faktum är
att de flesta är i ledande ställning i andra företag idag.
- Jag var väldigt noga med två saker. Dels skulle de
komma i tid på morgnarna och dels skulle de hålla sig nyktra på jobbet. Ingen
sprid på verkstan! Jag har personligen lyft ut flera killar och ställt dem
utanför grindarna på grund av fylla. Det blev till och med räddningen för en
del av dem, de som slutade supa.
Samarbete med Volvo
Ett annat stort projekt som kom att betyda mycket för
Tellus var Volvos biltillverkning i Kalmar som skulle automatiseras.
- Bilen skulle stå på en mycket låg vagn och styras genom
en elektrisk ledning i golvet. Med hjälp av olika frekvenser på strömmen och
ett avkännaraggregat styrs vagnen. Hela bilen skulle dessutom kunna tippas 90
grader upp så att monteringen på undersidan skulle kunna göras, berättar Erik. Och
självklart löstes problemet av Tellus.
I USA kom Tellus mer och mer att arbeta med förarlösa
vagnar framförda genom elektriska kablar i golv.
- Vi fick installera en sådan anläggning hos
International Harvester för traktorer som vägde 35 ton vardera. De skulle gå
automatiskt från station till station och testas. Alltihop ritades i Sverige
och amerikanarna skickade till och med hit en traktor för oss att pröva med.
När anläggningen skulle testas här i Vallentuna kom till och med kungen på
besök. Han hade hört talas om projektet och blivit nyfiken.
Tvingades sälja
De amerikanska uppdragen blev allt fler och hemma i
Sverige tvingades Erik och Gösta inse att plånboken inte riktigt räckte till.
De ekonomiska utläggen blev stora och långa innan produkten kunde levereras och
därmed betala sig. När därför Euroc-koncernen 1976 erbjöd sig att köpa upp 51%
av företaget, och därmed ge Tellus del av en betydligt större portmonnä,
tvingades bröderna säga ja.
 |
| Tyvärr bara ett tidningsklipp Foto: Monica Antonsson |
- Det kändes väldigt, väldigt svårt att lämna sitt
livsverk! När jag var ensam grät jag nästan, säger Erik som då hade fyllt 60
år.
- När jag skulle gå kom varenda gubbe upp. De hade gjort
en fantastisk tavla med foton från alla år och skrivit dit sina namn. Det
gjorde avskedet nästan dubbelt smärtsamt.
Men Erik gick och fick därefter följa Tellus öden via
pressen. Genom dålig ledning kördes företaget - på slutet mer eller mindre
avsiktligt – fullständigt i botten. Personalen friställdes och Tellus var
konkursmässigt.
- Jag mådde mycket illa av det som hände och var till och
med nere och försökte prata ledningen till rätta. Personalen, ja till och med
facket, kom hit och bad mig komma tillbaka.
Jobbar för Sörab
Men Tellus saga var all, åtminstone för Eriks del. Den
lilla rest av bröderna Lindahls imperium som idag finns kvar är numera
danskägt. Av fabriken byggde kommunen så småningom ett gymnasium som än idag är
tydliga spår efter det gamla Tellus. Den stora traversen i cafeterians tak är
ett och järnsaxen i korridoren intill en annan.
- Jag brukar gå fram och klappa om saxen som en gammal
vän varje gång jag går förbi, erkänner Erik. Den saxen var en av de första
maskinerna vi köpte, Gösta och jag.
Själv gav sig Erik ut på arbetsmarknaden som konsult.
Inte en tanke ägnade han åt pensionering trots omfattande politiska uppdrag i
kommunen – som bekant är han sedan många år kommunfullmäktiges ordförande,
bland annat.
Idag, vid 70 års ålder, jobbar han halvtid med att
konstruera finurliga maskiner och tekniska lösningar för Sörab. Hans senaste
projekt är en metod att återanvända freon ur gamla kyl- och frysskåp. Men det
är en helt annan historia.
Monica Antonsson
 |
| Vallentuna centrum 1962 innan Tunahuset stängde av utsikten. Bakom stationshusen, pressbyrån och järnvägens godslager sedan Tellus Maskin AB som idag (2020) är Vallentuna gymnasium. Foto: Gunnar Kullberg. Vallentuna Bildarkiv. |
Lokaltidningen
Nr 41, 1994
Sista kvällen med gänget
Erik Lindahl, kommunfullmäktiges ordförande (m) mannen
bakom Vallentunas genom tiderna största industri har avgått efter 35 år i den lokala
politiken.
- I fortsättningen ska jag säga som stinsen sa om tåget.
Ikväll är det fullmäktige, men det skiter jag i.
Erik Lindahl och hans bror Gösta kom från Stockholm till
Vallentuna 1947. Erik hade konstruerat tekniska detaljer för industrin och
Gösta skötte försäljningen. De utökade verksamheten med vagnar och rullbanor
och det blev dags att bygga fabrik.
- Vi förhandlade med kommens starke man Gustav Nilsson
och fick visa upp oss i kommunfullmäktige för att få köpa industritomten för 20 000
kronor på avbetalning.
 |
| Erik Lindahl håller tal med anledning av kungaparets besök. Foto: Thord Stodeus 1991. Vallentuna Bildarkiv. |
Gymnasiets matsal
Lokalerna, som idag är gymnasiets matsal, stod klara 1954
och Tellus maskin flyttade in. Företaget blev snart kommunens största industri
med över 300 anställda. De första 100 kvadraten hade i början av 1960-talet
utökats till 900.
- Då hade vi fått en ordentlig maskinverkstad med gedigna
maskiner för precisionsarbeten och en konstruktionsavdelning för fem
heltidsanställda ingenjörer. 20 år senare var de 45 till antalet.
Jobben strömmade in och Tellus växte. De startade
dotterbolag i Peoria i Illinois och började installera tekniska lösningar över
hela USA, vars idéer var framsprungna hos Erik Lindahl i Vallentuna. Bland
annat förarlösa vagnar som framförs på elektriska kablar i golvet.
Besök av kungen
- Vi fick installera en sådan anläggning för traktorer på
35 ton hos International Harvester. När anläggningen skulle testas i Vallentuna
kom till och med kungen på besök. Han hade hört talas om projektet och blivit
nyfiken.
De amerikanska uppdragen blev allt flera och bröderna
Lindahl tvingades till sist inse att plånboken var för liten. De ekonomiska
utläggen blev stora och det tog tid innan produkterna kunde betala sig. När
Euroc-koncernen erbjöd sig att köpa 51 procent av företaget 1976, och därmed ge
Tellus en större portmonnä, tvingades de säga ja.
Gösta pensionerade sig och Erik tackade nej till posten
som VD. Han hörde hemma bland teknikerna, tyckte han, hade alltid varit sin
egen.
Svår tid.
- Det kändes väldig, väldigt svårt att lämna sitt livsverk.
När jag var ensam grät jag nästan, trots att jag fyllt 60.
Sedan den dagen har Erik följt företagets öde via
pressen. Det blev dessvärre ingen vacker saga. Tellus maskin kördes i botten
och personalen friställdes innan företaget slutligen gick i konkurs. Många sa
att koncernen hade köpt Tellus maskin för att göra just så.
- Jag mådde mycket illa av det som hände och försökte
prata ledningen till rätta. Personalen, ja till och med facket, bad mig komma
tillbaka.
Minnen i gymnasiet
Men Tellus saga var all. Det enda som minner om dess
storhetstid är industrisaxen som nu står monument i teaterfoajén på gymnasiet
och traversen som blivit lamphållare i kafeterians tak.
- Jag brukar klappa järnsaxen som en gammal vän, när jag
går förbi, säger Erik Lindahl. Det har jag gjort vid varje fullmäktigemöte. Nu
är det slut och lika gott är det.
Monica Antonsson
 |
| Erik Lindahl lämnade posten som kommunfullmäktiges ordförande efter 36 år. |
Vallentunasteget
16 november 1994
I samband med att Erik Lindahl avgick som
kommunfullmäktiges ordförande skrev han en krönika i Vallentunasteget. Min
känsla för Erik säger mig att det han skrev är det han vill bli ihågkommen för.
Jag tar mig därför friheten att publicera hans text här.
Mina fyrtio år i Vallentuna…
 |
| Erik Lindahl Foto: Monica Antonsson |
När jag och min familj kom till Vallentuna 1953, för att
se hur Vallentuna såg ut, fanns det bara en gata, Centralvägen. Där låg de få
affärer som etablerat sig. Men till julen hade affärerna med stolthet satt upp
en banderoll som med stora bokstäver visade JULKLAPPSGATAN, så visst var
Vallentuna framåt redan då.
Mitt första möte med det kommunala Vallentuna skedde i
det nu rivna kommunalhuset. Vid ett fullmäktigemöte fick min bror och jag gå
fram och visa upp vad vi var för figurer som eventuellt skull flytta till
Vallentuna med vårt företag TELLUS i Sundbyberg, och få ett industritomtlån på
den fantastiska summan om 20 000:- att återbetalas inom fem år. Vi fick det önskade lånet tack vare några framsynta
politiker.
I juni 1954 flyttade vi in i den nya verkstadsbyggnaden
med 6 anställda för tillverkning av transportutrustningar.
Företaget gick bra och hade 1980 en omsättning om 120
miljoner kronor och 300 anställda. Genom de stora order vi fick i Sverige och
Europa behövde vi ha kassatillskott och sålde därför till ett företag i Malmö
med större resurser. Några år efter att vi slutat gick tyvärr TELLUS sin väg
mot sin ”Via Dolorosa”.
Jag tror det är viktigt för en företagare att engagera
sig i samhällets politiska liv Själv kom jag in i kommunstyrelse och
fullmäktige redan 1958 och har därför på nära håll kunnat följa kommunens
utveckling.
Sedan mitten av 50-talet har vi gått från en absolut
jordbruksbygd till dagens moderna förortssamhälle. Duktiga och framsynta
politiker har sett en väg i kristallkulan och fört Vallentuna och dess invånare
mot ett innehållsrikare och trivsammare samhälle.
Jag nämner gärna med respekt politiker som Josef
Andersson, Gustav Nilsson, Bertil Tillborg, Ingvar Lidskog, Holger Hovmark,
Carl Erik Wikström, Elwe Nilsson och många fler. Kommunala tjänstemän som
Gunnar Käller, Sven Edenborg och företagare som alla strävade att ge Vallentuna
en identitet. Det har man lyckats bra med. Vallentuna spelar om man får använda
idrottsspråk i ”Första Divisionen” bland länets kommuner vad det gäller ekonomi
och allmän kommunal utveckling.
För fritid och kultur finns mycket i kommunen, såsom en
idrottsplats med utomordentliga faciliteter för träning och rekreation samt det
fina utomhusbadet inte att förglömma. Kulturen har sitt fina bibliotek med
utställningar och andra utåtriktade aktiviteter samt vår pärla i Angarnssjöängen
med alla dess fåglar som är en verklig upplevelse att se och studera.
En av de allra nödvändigaste samhällsfunktionerna är
skolan. För alla ungdomar är yrkesutbildning, både praktisk och teoretisk, en
nödvändighet för att kunna möta arbetsmarknadens krav på kunskap. Här har
Vallentuna varit verkligt framsynt, dels genom renoveringar av äldre skolor tex
Hjälmstaskolan med sitt högstadium.
Gymnasiet i Vallentuna är en annan mycket lyckad satsning
och vida berömt för sin utformning och lösning, ja till och med blivit
referensskola för skolverket, Europarådet och utländska skolor under
uppförande.
I gymnasiet med sin framtidssatsning lever dessutom
namnet TELLUS kvar i den fina idrottshallen, till glädje för mig och många
aktiva Vallentunabor.
Det har varit ett stort äventyr att få vara med om en
sådan utveckling genom kommunstyrelse och kommunfullmäktige. Jag har mycket att
tacka Vallentuna kommun för. Sedan 1980 har jag dessutom haft förmånen att
inneha ett av de finaste uppdragen i Vallentuna – posten som Kommunfullmäktiges
Ordförande. Även om det behövts många timmar av arbete utanför fullmäktigesammanträdena
har det gett mig stor tillfredsställelse att inneha ämbetet.
Vi har ju rätt många partier i fullmäktige, 8 st, där
varje parti har sin patentmedicin för hur Vallentuna bör styras, mediciner som
i början av diskussionerna väsentligt kan skilja sig från varandra. Men efter
jämkningar har ändå lösningar gått att nå, som en majoritet kan acceptera.
Detta är kanske en av grunderna till att Vallentuna kunnat
utveckla sig så positivt sedan mitten av 50-talet när det fanns ca 5000
invånare mot för närvarande ca 23 000.
Det känns lite vemodigt nu när jag slutar efter 36 år i
politiken, men efter alla dessa år kan jag konstatera att de flesta politiker i
Vallentuna lärt av John F Kennedys bevingade ord som i något omskriven form kan
lyda:
Fråga inte vad Vallentuna kan göra för dej, utan vad du
kan göra för Vallentuna
Tack fullmäktige för alla trevliga och spännande stunder
under åren.
Och tack Vallentuna kommun för vad Du betytt för mej
under alla mina Vallentuna-år
Erik Lindahl
Avgående Kommunfullmäktige Ordförande
 |
| Engelbrekt (A, AB) CI:6 (1920-1922) Bild 60 / sid 2 |
Fakta
Stig Erik Roland Lindahl var född 17/1 1920 i Engelbrekts
församling, Stockholm
Son till:
Spårvagnskonduktör Anton Erik Rudolf Lindahl född 1894 i
Hästveda, Kristianstads län och hans hustru Nissy Karin Nilsson född 1896 i
Leksand. Familjen bodde på Odengatan 8 i Stockholm.
1940 hade fadern sadlat om. Då var både han och Erik myntarbetare
vid myntverket.
De var då bosatta på Observatoriegatan 19.
Familjen 1940
Erik var myntarbetare…
1950
Erik gifte sig 3/7 1943 med Ulla Margareta Eriksson född 14/12 1920 i Johannes församling, Stockholm
De var 1950 mantalsskrivna i Bromma på adress Ringsjövägen 16, 110/21 Bromma
Erik titulerades smed.
1960
Erik och Ulla har flyttat till Vallentuna och bor på Appelbomsvägen 14.
De har fått barnen: Karin 1945 och Bengt 1947.
Erik Lindahl blev änkling 1/11 2002. Han sålde så småningom villan på Appelbomsvägen och flyttade till en lägenhet på Källvägen i Vallentuna. Där var han skriven när han drygt 91 år gammal lämnade jordelivet den 24/3 2011. Han var en mycket fin man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar