Åke startade eget...

Södra Roslagen

4 juni 1986

Åke Carlestam bad om syndernas 

förlåtelse när ”Lustiga Huset” invigdes

(VALLENTUNA)

Det svartbyggda lilla lusthuset vid Mathiasgården har nu högtidligen invigts.

Det händ sig i samband med den sommarfest som kyrkans syförening anordnade förra veckan.

- Jag har syndat och begått en olaglig handling, erkände kyrkorådets ordförande Åke T Carlestam och syftade på det förtretliga bygglovet som fick sökas i efterhand.

- Vi får se om huset ska kallas Åkeshov i fortsättningen, sa kyrkoherde Claes-Otto Hammarlund vid den uppsluppna ceremonin.

Åke T Carlestam är en busig kille med glimten i ögat. Om någon hade tvivlat på den punkten bör varje skymt av tvivel nu vara bortblåst för alltid. De inre kretsarna kring honom har sedan länge roats och oroats av hans fantasifulla upptåg. Sedan en tid har även de offentliga arrangemangen fått en extra krydda av Åke T. Men frågan är om inte invigningen av lusthuset ändå tar priset. Än så länge…

Svartbygge

Det lilla lusthuset kom till i samband med byggnationen av Mathiasgården. Arkitekten, eller vem det nu var, glömde dock alldeles bort att rita in det i byggnadslovshandlingarna. Så upptäcktes lusthuset och byggnadsnämnden slog till. Fyra gånger den vanliga avgiften för byggnadslov kostar det att bygga svart. Om tillstånd ges i efterhand. Annars är det bara att riva.

Den som avslöjade det förargliga svartbygget lite mer offentligt var kommunalrådet Elwe Nilsson (m). När Mathiasgården skulle invigas vid luciatid förra året sa han skämtsamt:

- Nu har vi varsitt lusthus. Skillnaden är att ni har väggar och tak på ert, det har vi inte på vårt. Men vi har bygglov och det har inte ni! För egen del syftade han på den också omstridda paviljongen på Tuna torg.

Sedan den dagen har det kyrkliga svartbygget varit en offentlig lustifikation.

Betalade för sig

När invigningsdagen stundade hade Åke T täckt över lusthuset med en presenning. Barnen från kyrkans barntimmar skulle få täckelsen att falla. Men dessförinnan gjorde Åke T sin offentliga avbön på ett sätt som fick de församlade att vika sig av skratt.

- Även om det inte var jag personligen som glömde bort att rita in lusthuset så är jag som kyrkorådets ordförande ytterst ansvarig. Visserligen har vi köpt oss en avlat när vi betalade avgiften till länsstyrelsens konto för svarta lusthus, men ska det vara någon mening med straff så ska det drabba en person.

- Också min åldriga moder tycker att det är en stor skam att sonen begått ett sådant brott, sa Åke T och överlämnade ett vitt kuvert till Claes-Otto Hammarlund.

- Det innehåller en postväxel på 2 500 kronor. Det var vad bygglovet kostade, konstaterade Claes-Otto Hammarlund.

- Byggnadsnämnden har fört diskussioner om vilken färg lusthuset skulle få, säger Åke T vidare. Barnen har ritat massor av förslag och den färg vi till sist valde kan kallas ”Charlotte delight” sa Åke T och syftade på den nyinflyttade kyrkoherdefrun, operasångerskan Charlotta Nilsson.

Så föll täckelsen och blottade den mest chockrosa kulör som tänkas kan.

- Oj! Den är vacker men kanske lite skarp, viskades det bland folk runt omkring.

Ut från lusthuset steg plötsligt tre vackra damer som började sjunga en trudelutt till lusthusets lov. Berit Aas, Karin Servin och Elisabeth Fagerlund heter damerna som gjorde en charmant föreställning av den satiriska visan som de lånat från lokalrevyn.

- Det som inte går att skratta åt är inte värt att tas på allvar, sa Elisabeth Fagerlund efter det lyckade inslaget.

Tapetserat på utsidan

Så drog sig församlingen åter mot Mathiasgården med varm korv och lotterier. Fortfarande mumlades det här och var om den märkliga färg som lusthuset målats i. För det var nog så att alla inte hade tittat efter ordentligt.

Åke T hade nämligen tapetserat huset med papper! Under det skymtade en mer alldaglig brun nyans.

Men det avslöjade han aldrig. Eftersom han hade häftat fast det chockerande och närmast självlysande pappret med häftpistol, hade han säkert att göra en god stund med att få bort alla häftklammer.

Men ett gott skämt, det var det.

Monica Antonsson

_______________________________________________________________________________

Jag tar med det här trots att det inte är jag som skrivit det.
Jag borde ha porträtterat Åke Carlestam!

___________________________________________________________________________

Lokaltidningen 

Nr 41, 1994

_______________________________________________________________________________

Lokaltidningen 

Nr 43, 1994

Bild från Internet. Säg till om jag ska ta bort den.
Åke Carlestam

1950 Åke var ogift teknolog och bor med mor och bror på Orsavägen 35 Carlestam NoX 52/1 Bromma

1957 Åke är civilingenjör och gifter sig med sin Gunvor 3/5 1957.
1960 Familjen bor på Björkhagsvägen 29 i Vallentuna. Gunvor och Åke får två döttrar och en son. 

1970 Av Runeberg (!) Sveriges statskalender 1970 framgår under "Försvarets materielverk" att Åke var civilingenjör och avdelningsdirektör vid Radiosektionen. Familjen hade då flyttat till Gullvivsvägen 4 i Snapptuna där de fortfarande bodde 2000 (folkräkningen). 

Åke Torsten Carlestam född 2/7 1928 i Japan - död 3/7 2017 i Vallentuna
Han var vid sin död skriven på Tegelbruksgatan 3 i Vallentuna

Åke var son till: 

Prokuristen 

Olof Torsten Carlestam född 26/8 1894 i Lillkyrka, Örebro län - 24/8 1950 i Stockholm

En prokurist är en person som fått rätten att företräda en firmatecknare i ett handlesbolag eller enskild firma i allt som har med företaget att göra. 

Det framgår av folkräkningen 1940 att Olof T Carlestam var anställd av M Månsson, Arsenalsgatan 2* Olof T var dessutom ägare av tomten Buffeln 1 kvarteret Nox 52 i Bromma

Och hans hustru: 

Birgit Carla Dagmar Guston född29/6 1899 i Katarina - 1990 i Vallentuna

Släkten är väl utredd. Du hittar det här. 

Barn:

1. Åke Torsten född 2/7 1928 i Japan
2. Jan Olaf född 1/4 1930 i Kobe, Japan - död 3/6 2020 i Lund
3. Dagmar Birgitta född 4/1 1933 i Oskars församling, Stockholm
4. Lars Gösta född 23/1 1938 i Stockholms stad

I hushållet fanns 1940 följande anställda: 

• Barnsköterskan Brita Erika Seger född 3/2 1916 i Kumla och
• Hembiträdet Ulla Paulina Eugenia Fredriksson född 22/8 1919 i Västerås

Vad var det för affärer som fick familjen att resa till Japan och stanna där i åtminstone två år?

I och med att folkräkningen 1940 avslöjar att Torsten Carlestam var anställd av en M Månsson på Arsenalsgatan i Stockholm så undrar jag vad hans företag sysslade med. Jag googlar och får genast fram Martin Månsson (1880-1952) på Arsenalsgatan 2 som var direktör och köpman. På nätet ligger en brevväxling med Etnografiska muséet om att han skänkt en dräkt av siden från Japan till samlingarna. 

Se brevväxlingen här. Ett av breven:  

Stockholm den 1 december 1943

Martin Månsson

Professor Gerhard Lindblom

Statens Etnografiska Museum

Stockholm

Broder

Refererande till vårt samtal för någon tid sedan översänder jag härmed tvenne fotografier av de av mig omnämnda originalfotografierna av den japanske kejsaren Meji Tenno och hans kejsarinna, som jag förvärvade samtidigt med den kimono, som jag överlämnat till museet.

Jag ber dig särskilt bemärka, att vapnet, som återfinnes i hörnet av ramarna, har just 16 blad, som kännetecknar kejsarens vapen. I Japan ser man ofta efterbildningar, dock aldrig med 16 blad, men väl 15.

Med många vänliga hälsningar

Din tillgivna

Martin Månsson

Arsenalsgatan 2

Stockholm

 Man kan nog utgå från att Torsten Carlestam var prokurist för Marting Månssons företag i Japan. I synnerhet som de två äldsta barnen föddes där 1928 och 1930. Jag har inte lyckats lista ur vad det var för företag. 

Jag hittar däremot en berättelse om familjens liv med titeln "En bild säger mer än tusen ord?" av Åkes bror Gösta Carlestam. Det är väldigt bra läsning. Missa inte den. 

Du hittar den här. 

Några citat:

Äldst är Koljagumman på min pappas släktgren och rusthållaren Jakob Persson på min mors. De första daugerrotypi kamerorna kom till Sverige efter1840. Sedan följde andra tekniker slag i slag. Kopparplåtar, glasplåtar, rullfilmer osv. Det hjälper mig att datera. Min mormor och mina föräldrar använde olika generationer av kameror. Föräldrarnas första album som nygifta är prydligt ordnade bilder med texter till. Särskilt deras livs stora resa via USA till Japan och det nya hemmet i Kobe. De bilder som min pappa Torsten tagit är särskilt skarpa och väl komponerade. Han var road av kameror och dokumentera familjen.. Mina föräldrars första album från 1927 då de gav sig ut på sitt livs stora resa mot USA och Japan. En händelse som blev ett levande inslag i familjens minnen och berättelser om sig själv. Jag sitter med några lösa albumblad som jag fått av min kusin i förhoppningen om att de kunde vara av intresse för mig. Och jag upptäcker bilder som jag och mina syskon aldrig sett förut. Det är blad ur mina farfar Karls och farmors Marias familjealbum. Maria som var änka sedan 1925 fick bilder tillsända till sig av min far från Japan åren Hon måste ha tittat och undrat över sin son och hans pojkar som fötts i fjärran Östern. Men varför skrev hon inget på bilderna? Hon tyckte troligen i ögonblicket hon mottog dem att de var självklara. Och bilderna fungerar väl för att berätta om barnbarnen som fötts i Kobe.

6 Bilder ur min farmors album utan text. Syskonen Åke och Jan i deras hem i Kobe med japanska barnskötare Foto Torsten Carlestam Familjearkiv men hur? m jag samlat under alla år som en slags färdskrivare eller svart låda.

7 Våra resor till främmande länder Kina, Balkan, Ryssland Turkiet har ofta blivit dokumenterade mer sammanhängande. Torsten och Birgits familjearkiv Förvarat i sex kartonglådor hos Birgitta, Kevinge Strand 21 D. Det nyförlovade paret på föräldrargården Tybble, Almby socken år 1927 Skriven förteckning över vårt familjearkiv Foton är ett slags spår som väcker minnen och skapar berättelser Jag vill uppväcka de döda. Jag vill övervinna det förödda och förhärjade, jag vill återkalla det förgångna och försvunna.

8 Bilder från fem generationer på morssidan Längst ner Birgit Guston- ett år- i sin mammas knä.. Raden ovanför Birgits föräldrar Dagmar och Gustaf. Släkt på morssidan (Browall) i raderna ovanför. Bilderna har suttit på Dagmars vägg. Det finns namn och vissa årtal på baksidorna. Det finns släktuppgifter till 1700 talet i Göstas arkiv.

34 Krigstid - kristid Gösta hämtar mjölk julen1939 Nockeby Det råder oerhört kalla krigsvintrar i Stockholm i början på 40 - talet.

35 och syskon runt radion och lyssnar till TT rösten. Mina bröder klippte ut kartor med fronter och nålar som visar truppförflyttningar. När samma radioröst fortsatte att läsa nyheter även efter fredslutet sommaren 1945 var jag otröstlig och grät. TT s nyheter betydde krig. Och gråta skulle inte pojkar göra. De två atombombssprängningarna i Japan gjorde också överväldigande intryck! Broder Åke trodde att vår värld skulle gå sönder atom för atom. Japan där min familj levt på 20 talet och som jag hört så mycket om hade fått träffar av två stora bomber. Människor brann upp. Och det fortsatte kommande år med provsprängningar. J

36Vid Källviksbryggan mynnade en kloak. På vintern jumpade jag här på isen och ramlade i vattnet. Längre ut där isen var mer säker kunde man åka skridskor. Skidturerna gick till Lovön. Tyvärr kom barnförlamningen d v s poliosjukan in i vårt hem. Min bror Åke togs in på lasarett ty han visade symptom på förlamning i ryggen med feber. Det sades att man fick sjukdomen genom att hoppa i löv med andra barn. Eller att vattnet var dåligt. En man kom hem och "sprutade" med en pump i våra rum. Lekkamraterna på gatan ville plötsligt inte leka med mig. Min bror blev återställd och vår familj hade onekligen tur. Kamratgäng samlades i vissa bestämda gathörn och vägkorsningar. Klungor på cykel bildades. Jag cyklade fort som en tokstolle, särskilt ned för de höga backarna i Nockeby och ut mot Drottningholm. När man ramlar av cykeln får man då stora sår i knäna. Och många trasiga knän har jag haft då min Mamma blockat ut grus ur såren.

_______________________________________________________________________________